Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅNSJUK må3n~ʃɯ2k, adj.; adv. -T.
Ordformer
(mån- c. 1755 osv. måne- 1712—c. 1755)
Etymologi
[jfr d. maanesyg, mnt. mansek, t. mondsüchtig samt lat. lunaticus; till MÅNE, sbst.2 1 med syftning på månens enl. folktron skadliga inflytande. Ordet torde på senaste tid ha använts under inflytande från d. — Jfr MÅNADSSJUK]
1) (numera bl. i vitter stil l. i fråga om äldre folktro) som står under månens enl. folktron skadliga inflytande, månadsrasande; äv. allmännare: förryckt, galen. Spegel (1712). Åh, jag blir tokig, blir förhäxat månsjuk. Beskow Marsv. 12 (1922). Att .. (månens) ljus är skadligt och gör mänskorna månsjuka. Lindström Leksaksb. 59 (1931).
2) (†) som går i sömnen vid månskiften. ConvLex. 6: 690 (1833). —

 

Spalt M 1872 band 17, 1945

Webbansvarig