Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VINTER vin4ter, r. l. m.; best. -tern (SthmSkotteb. 3: 194 (1521) osv.) ((†) -teren G1R 13: 7 (1540), Runeberg (SVS) IV. 1: 146 (1857); -tra HH XI. 1: 38 (1530); -tren Mat. 24: 20 (NT 1526), Wulff Petrarcab. 73 (1905)); pl. -trar.
Ordformer
(vinter (w-, -nn-, -dt-, -th-, -tt-, -tth-) 1521 osv. vinthr- i ssg 1591 (: vinthrungie). wenter- i ssg 1761 (: Wenter redskap). wijnthar- i ssg 1539 (: wijnthar lagh). wynter 1614. i uttr. ((ut)i) vintras (se 1 b): vinters (w-, -ij-, -th-) 15241705. vintras (w-, -tth-) 1526 osv. vintres (w-, -th-, -tt-, -ss) 15381684. wentrass 1660. wintrars 15621666)
Etymologi
[runsv. vintr, fsv. vinter, vitter, vetter, væter; motsv. fd. vinter, vintær (d., nor. vinter), fvn. vetr (nor. nn. vetter, nyisl., fär. vetur), got. wintrus, fsax., mlt., mnl., nl., ffris. winter, fht. wintar (t. winter), feng., eng. winter; av ovisst ursprung]
1) om den av de fyra årstiderna som infaller mellan höst o. vår o. som företrädesvis utmärks av jämförelsevis störst kyla o. kortast dagar (o. av snö) vartill i Sv. normalt räknas månaderna december, januari o. februari; särsk. (i sht i fackspr.) dels i meteorologiskt avseende (i Sv.), om den period när dygnsmedeltemperaturen varaktigt är lägre än 0°C, dels i astronomiskt avseende, om den period som inleds med vintersolstånd o. avslutas med vårdagjämning; äv. närmande sig l. övergående i bet.: vinterhalvår. Om, , till, under vintern. Jag har inte sett solen på hela vintern. G1R 1: 138 (1523). Ifrån den 11. Decemb. när Solen wänder tilbaka stigandes i Stenbocken, och begynner från den kortesta dag dagarna at förlängia, då begynnes wintern. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 107 (1679). Den kallaste årstiden får allestäds namn af vinter, fastän väderleken då på många ställen är blidare, än hos oss om våren. VetAH 1783, s. 171. Om sommaren skydda träden mot hetta och allt för starkt ljus och om vintern mot blåst och köld. LbFolksk. 1: 192 (1890). Rent meteorologiskt är vintern .. den tid när medeltemperaturen ligger under fryspunkten. DN 24/12 1987, s. 32. Astronomiskt sett motsvarar årstiderna var sin fjärdedel av jordens omloppsbana runt solen. Våren börjar då runt 20–21 mars, sommaren vid cirka 20–21 juni, hösten runt 21–22 september och vintern runt den 21–22 december. DN 1/11 2011, Sthlm s. 11. — jfr EFTER-, MID-, POLAR-, PÅLSMÄSS-, SEN-, VÅR-VINTER m. fl. — särsk.
a) i uttr. i vinter, under innevarande vinter; äv.: under nästkommande vinter l. senast förflutna vintern. En borgaredräng .. som haffuer i vinter varitt i Hvijtt Rysslandh. AOxenstierna 2: 463 (1622). Men nu skall Frithiof lofva / bli här i vinter still. Tegnér (TegnS) 4: 81 (1824). Snöröjningen .. har inte fungerat bra i vinter. DN 26/3 1992, s. A13.
b) i uttr. i (förr äv. uti) vintras, under den senast förflutna vintern; förr äv. i sådana liktydiga uttr. som förlidna vintras; äv. i uttr. i fjol vintras, under vintern förra året. G1R 1: 221 (1524). Thu skicker osz .. ett breff till, som vår käre sonn, hertig Johann, haffver osz tilschriffvit för än lång tijd sedenn udi vintres. G1R 28: 245 (1558). Jag kom(m)er ihog huru en hop Barn ifrån grannskapet, suto understundom förledne wintras wid eldbrasan i min Wärdinnas kam(m)are. Kling Spect. I 2 b (1735). Gifve Gud att vi aldrig kommit på den der olycksaliga balen i fjol vintras. Jolin MSmith 2 (1847). Hon var rätt krasslig i vintras. Fogelström CaféUtp. 18 (1970).
c) i uttr. över vintern (förr äv. vintern över), (från början) till slutet av vintern. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Köpsuennerne blefue tilfrågede, huadh orsak dhe hafua hafftt, att ligge här wintren öfuer. 3SthmTb. 5: 30 (1603). En del (kajor) flytta, en del qvarblifva öfver vintren. Ström SvFogl. 22 (1839). För att icke mista vår dyrbara last beslöto vi att stanna vintern öfver hos vikingarna på de frisiska öarna. Schück o. Lundahl Lb. 1: 49 (1901). Det blir trängre för de tätnande skaror (av fåglar), som ämna stanna vintern över. Berg Tran. 66 (1922).
d) med (adjektivisk) bestämning, i adverbiell anv. ss. tidsangivelse, utan föregående prep. Iblandh anner hans tiänst, szå haffuer han .. heele vintheren med ett antal krigzfålck varitt öffuer 50 milor uth emot Norsche sjökanthen. OxBr. 5: 16 (1612). Jag hade tillbringat förlidne vintern i Köpenhamn. Nilsson Dagb. 53 (1816, 1879). Vintern när han fyllde sjutton år var hans hälsa så eländig, att man trodde att han skulle dö. Johnson DrömRosEld 55 (1949). Förra vintern kom hon på fjärde plats i världscupen. GbgP 17/1 1999, s. 40. Om det blir ändring på snöröjningen nästa vinter återstår att se. NorrbK 4/5 2015, s. 8.
e) i uttr. grön vinter, om snöfri vinter; äv. skämtsamt l. ironiskt, om kall sommar. Spanjorens beskrifning om vårt land, att här finnas blott två årstider: en hvit och en grön vinter. Törneros (SVS) 1: 151 (1824). Under tre gröna vintrar har hälften av Sveriges 300 liftanläggningar stått stilla. Expressen 20/2 1991, Pengar s. 12.
f) (i sht i poetiskt spr.) i personifikation. OxBr. 6: 6 (1626). Vintren herrskar öfver land och vatten. Ljunggren Bellm. 218 (1867). För Peter Katt (22 Februari) lyfter vintern på sin hatt. Wigström Folkd. 1: 127 (1880). Nu rår den tysta fru Vinter. Ossiannilsson Hem. 45 (1915).
g) ss. räkneenhet vid angivande av tidsrymd l. (i sht) ngns ålder, ungefär liktydigt med: år. Två gångare (dvs. hästar) uthi fierde vintter. OxBr. 9: 695 (1628). Två gubbar .. / .. De omkring nitti vintrar sett. Lidner 2: 92 (c. 1790). (Spåkvinnan) varnade konungen att icke låta prinsessan komma under bar himmel, innan hon fyllt femton vintrar. SvFolks. 195 (1844). Rätt underligt! I nära fämti vintrar / var Lund – ja Lund – den ädla konstens hemvist. Wulff Rytm. 62 (1910, 1915). Havard hade varit tolv vintrar gammal den gången då Karlamagnus kröntes. Edqvist MannHav. 80 (1967).
h) i bildl. anv., särsk. dels om avsaknad av kärlek l. glädje l. hopp o. d., dels om period av nedgång l. motgång l. avmattning. Muræus Arndt 1: 94 (1648). Fromme Christna, the sambla thet ädla Himmelska Brödhet, Gudz Ord in om Sommaren, thet är: När thet them wäl går för än then kalla bedröfwelsens Winter them öfwerfaller. Thelaus AOluffson A 3 b (1659). Har vintern i hans blick försvunnit / Har stormen tystnat i hans röst? Sätherberg Blom. 2: 32 (1844). Hjertats vinter flyr, det töar, / Vårens gudom kommer strax. Atterbom FB 2 (c. 1855). — jfr MOTGÅNGS-VINTER. — särsk. om ålderdom l. död. Wintren spör huadh sommar haffuer affladh. SvOrds. C 7 b (1604). Hösten skördar in besvären. / Och inunder hjessans snö, / Der i Årens Vinter dö, / Dö de lifliga begären. Thorild (SVS) 1: 86 (1781). Under den första (levnadsperioden) hinner .. (människan) ej långt; hon tvingas snart af ålderdomens höst och af dödens vinter. Agardh BlSkr. 2: 87 (1830).
2) om vinter (i bet. 1) med huvudsaklig l. uteslutande tanke på det som karaktäriserar denna årstid (ss. kyla l. is l. snö); äv. liktydigt med: vinterväder l. vinterkyla l. vinterförhållanden. G1R 13: 7 (1540). Dhet måtte wara en hård Winter, när den ena Wargen äter up den andra. Fernander Theatr. 271 (1695). Liusa nätter med Sommar i luften och på Himmelen, men beklagel. ännu winter på marcken. Hellant Alm. 1744, s. 11. Redan början af September har i Tyrolen nog af vinter, för att icke uppmuntra till särskilda utflygter från stora landsvägen. Rydqvist Resa 297 (1838). Isbergen driva norrut mot varmare hav, men föra med sig hela vintrar av köld i sin barm. Hedin Pol. 2: 469 (1911). Det är inte så ovanligt att vi har vinter på vintern. Metro(Sthm) 9/12 2010, s. 24. — jfr BLID-, FATTIGMANS-, FIMBUL-, MYGGE-, VARGA-VINTER m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): A: VINTER-AL. (†) alfågel (som vistas i arktiska områden); jfr -and. VetAH 1782, s. 161. Schulthess (1885).
-AND. (†) alfågel; jfr -al. Linné Fauna nr 95 (1746). Ahlman o. Forsman (1885).
-ANNUELL. [jfr t. winterannuell, eng. winter annual] bot.
I. ss. adj. om ettårig växt: som gror på hösten (o. övervintrar o. blommar l. sätter frukt följande år); jfr annuell b o. -enårig. Lindman NordFl. 3: 15 (1901).
II. ss. sbst., om vinterannuell (i bet. I) växt, anträffat bl. i pl. Under beteckningen vinterannueller sammanfattar man sådana växter, som gro på hösten men först följande vår sätta blom och frukt. VäxtLiv 3: 389 (1936).
-ARBETE~020. arbete (se d. o. 6) som utförs l. skall utföras under vintern. OxBr. 10: 51 (1621).
-ASTER. trädg. om växten Chrysantemum x morifolium Ramat, krysantemum; jfr november-blomma. Chrysanthemum indicum, vinteraster, blommar .. om hösten i november och december. HbTrädg. 8: 7 (1884).
-ASTRAKAN. trädg. om sent mognande astrakan (se astrakan, sbst.2); jfr -äpple. Lundström Trädg. 1: 171 (1831).
-AVVERKNING~020. jfr avverkning II 1 o. -fällning. I de mellansvenska skogarna, tillämpas .. vinteravverkning. HantvB I. 6: 16 (1938).
-BAD.
1) till 1 (numera bl. tillf.): inomhusbad som sker under vintern. HforsD 9/4 1870, s. 1. De helsosammaste vinterbad äro Turkisk-romerska och Rysk-finska bad. SD 8/2 1893, s. 1.
2) till 2: friluftsbad under vintern. Borgåbl. 2/2 1898, s. 4. Vi ska hugga upp en vak i isen för vinterbad. FaluKurir. 19/1 2013, s. 9.
(2) -BADA. jfr bada 1 a o. -bad. DN 7/1 1908, s. 1. Hon vinterbadade och sov för öppet fönster. Ekman Springkäll. 192 (1976).
(1, 2) -BADARE. jfr badare 1 o. -bad. SvD(A) 1/10 1902, s. 6. Valter .. var vinterbadare. När sjön var frusen, hade han en vak, som han varje morgon plaskade ner i. Hedberg Prins 303 (1936).
-BEHOV. behov (av livsmedel o. d.) under vintern; jfr behov 2 a. ÖoL (1852). För vinterbehov bör man använda de i sig själv hållbara grönsakerna. StKokb. 625 (1940).
-BEKLÄDNAD. särsk. (numera bl. tillf.) beklädnad (se d. o. 1 b) för användning på vintern. (För att bibehålla hälsan krävs att) beklädnaden .. blir afpassad efter klimatet, årstiden och göromålen til sjös. Häraf följer ock, at örlogsmannen bör äga en sommar- och en vinter-beklädnad. KrigVAH 1817, s. 16.
-BERGAMOTT, äv. -PERGAMOTT. [jfr t. winterbergamotte, fr. bergamote d’hiver] trädg. namn på sent mognande päronsort; jfr bergamott, sbst.1 1. Mollet Lustg. B 3 a (1651). Namnet ”Vinterbergamott” .. är visserligen allmänt gängse, men måste förkastas, då sorten är förbi, innan den egentliga vintern hos oss börjat. Eneroth Pom. 2: 206 (1866).
-BESLAG. (i fackspr.) jfr beslag I 1 b α α. Från .. beslag (på hästhovar), som blifvit kalladt sommar-beslag, skiljer sig vinter-beslaget derigenom, att hakar och grepp göras hvassa (skärpas). Billing Hipp. 269 (1836).
-BESPRUTNING. trädg. besprutning (mot skadeinsekter o. d.) under vintern. Vasabl. 8/9 1910, s. 2. Vinterbesprutningen avser att döda å träden befintliga svampar m. m. Sonesson HbTrädg. 165 (1919).
-BETE. bete (se bete, sbst.1 13) under vintern; särsk. konkret, om betesmark. Gadd Landtsk. 2: 218 (1775). Hit (till Estremadura) drifvas Merinos-hjordarne från halfva riket på vinterbete. Palmblad LbGeogr. 179 (1835). Renarnas vandring genom byarna till vinterbetena. DN(B) 1959, nr 18, s. 22.
-BILD. om (bild av) vintersceneri. Sommar- och vinterbilder från Sverige, Lappland och Norge. HforsT 28/5 1859, s. 5. I skogsbygderna finns .. den traditionella vinterbilden med jämnt snötäcke. TurÅ 1955, s. 303.
-BIVACK. bivack upprättad på vintern. AB 9/2 1899, s. 4.
-BJÖRK. (†) om den vintergröna växten Orthilia secunda (Lin.) House (förr Pyrola secunda Lin.), björkpyrola, björkvintergröna; äv. om Hedera helix Lin., murgröna. 2LinkBiblH 4: 71 (c. 1550om murgröna). Auerbach (1916).
-BLAD. särsk. om växts blad på vintern. ÅboT 1/2 1903, s. 3. Årets första örtblad visa öfvergång mellan vinter- och sommarblad. Sylvén SvDikotyl. 1: 164 (1906).
-BLEK.
1) om naturföremål o. d.: blek (se blek, adj.1 3) som färgen (ofta) är under vintern. Den första blåsippan om våren på våra vinterbleka backar. Bremer GVerld. 6: 216 (1862).
2) om hudton: blek (se blek, adj.1 2) som färgen (ofta) är under vintern (på grund av för lite solljus). Böttiger UngdM 120 (1828). Skidfärden i fjällen hade gjort Ebba solbränd, vilket gav nyanser av nypon och guld åt hennes hy bland alla ännu vinterbleka människor. Edqvist Kamr. 29 (1932).
(2) -BLIDA. (numera bl. tillf.) jfr blida, sbst.1 2. Tö och winter-blida. Gadd Landtsk. 3: 325 (1777). Nu sjunker i själen vinterblida. Hansson 2Dikt. 47 (1901).
-BLOMMA. om (viss) blomma (se blomma, sbst. 2) som utvecklas o. blommar på vintern; äv. motsv. blomma, sbst. 1 a, särsk. bildl. IErici Colerus 2: 330 (c. 1645). Winter-blommor opå din kinn. Stiernhielm Herc. 511 (”521”) (1658, 1668). Alldeles oefterrättlig är Helleborus niger (dvs. julros); den är egentligen en vinterblomma, som under denna årstid utslår när som helst blidare väderlek infaller. Fries BotUtfl. 1: 216 (1843).
-BLOT. (om fornnordiska förh.) jfr blot, sbst.1 2. Det stora vinterblotet. Heidenstam Svensk. 1: 31 (1908).
-BO. jfr bo, sbst.1 8, o. -boning. Den varme, som låter svalan qvickna i sit vinter-bo. VetAH 1782, s. 162.
(2) -BOJA. mer l. mindre bildl., om vintern som hämmande ngns l. ngts frihet; jfr boja, sbst.1 2, 3. Wallin (SVS) 2: 100 (1823). Låt mig få följa dig, när vårens flägt / Från vinterbojan löst de klara vatten! CGStrandberg 23 (c. 1860).
-BOMULL. om visst slags kraftigt bomullstyg (jfr bomull c); förr äv. om fönstervadd. Mitt emot står redan kåken öde och tillbommad. En dammig terrakottabild i ett fönster och vinterbomull i ett annat. DN(A) 16/6 1916, s. 4. Klänningar .. i vinterbomull. DN(A) 29/9 1963, s. 36.
-BONA. bona (ngt) (se bona, v.2 2) för vintern; vanl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. WoJ (1891). (Stallen) voro så vinterbonade att ej hästarna skulle frysa under den kalla vintern. SkogsarbMinn. 246 (1950). Om du har .. växter som du vill övervintra frostfritt i växthuset måste du vinterbona det innan vinterkylan kommer på allvar. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 532 (2004).
-BONING. vinterbostad; jfr boning, sbst.1 2, o. -bo, -ide. Schroderus Dict. 77 (c. 1635). (De flyttbara husen har) blifvit utan minsta olägenhet begagnade till vinterboningar. SC 1: 304 (1820). På hösten bygger bisamråttan en vinterboning på grunt vatten. FoFl. 1931, s. 220.
-BOSTAD~02 l. ~20. bostad (se d. o. 2) under vintern; särsk. om vinterbonad bostad; äv. om vinteride; jfr -boning, -hus 1, -hydda, -rum, -stuga. Egendomen Fredrikshof, som skulle sättas i stånd till vinterbostad åt enkedrottningen. Crusenstolpe Mor. 1: 249 (1840). Först mot slutet af Augusti eller något sednare återkommer .. (samen) till sin vinterbostad. Palmblad LbGeogr. 103 (1851). När hösten kommer, gör igelkotten i ordning en vinterbostad åt sig. Bergman Blåhake 109 (1947).
-BRASA. jfr brasa, sbst.1 1. At Swetten börier drypa / .. då Winter-Brasan hetar. Warnmark Epigr. B 1 a (1688).
-BRUK. användning under vintern, i sht i uttr. för l. till vinterbruk. HforsD 18/6 1868, s. 3. För vinterbruk göres mellandrägten af flanell. Dagen 17/3 1897, s. 1.
-BRÄNNE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ved)bränsle till vintern. (Bönderna har) fält af den aldra wakraste timberskogen til alt sitt winter-bränne. Rosensten Skog. 11 (1737).
-BY. (nomad)by som bebos vintertid. Till sommaren öfvergifva Lapparne sina vinterbyar och flytta .. till hafskusten .. der de hafva sina sommarställen. LittBlAllmBildn. 1842, s. 36.
(1, 2) -BÅT. om båt avsedd l. lämplig för l. använd vid vintertrafik l. vinterförhållanden. Franzén Skald. 4: 15 (1832).
-BÄNK. särsk. (†) bibänk avsedd l. lämplig för förvaring av bikupor under vintern. Winterbänken ställes Norr om någon, hälst hög, wägg, at Solen ej kommer at skina på kuporne. Linnæus Bijskjöts. 49 (1768). Bergman Dröm. 122 (1904).
-CAMPING. vintertida (temporärt) boende i tält l. husvagn l. dyl.; äv. om plats upplåten för sådant boende. AB 12/2 1927, s. 11. Omkring ett hundratal av de 400 platserna kommer att upplåtas för vintercamping. GbgP 20/6 1980, s. 9. Den campingen (vid slalombacken) är en vintercamping med 22 platser. Ljusnan 10/5 2014, s. 9.
(1, 2) -DAG. [fsv. vinterdagher] dag (se d. o. I 1, 3) under vintern; äv. dels om dag med (typiskt l. utpräglat) vinterväder, dels bildl. UrkFinlÖ I. 2: 118 (1597). Vedh så starck vinterdagh och kiöldh, som nu ähr. OxBr. 8: 445 (1645). Lifwets tyngd och ålderns vinterdag! Runeberg (SVS) 2: 48 (c. 1825). En hyfsad vinterdag med ett par minusgrader. Östergren SistCig. 328 (2009). särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den dag varmed vintern l. vinterhalvåret började, i sht om den 14 oktober (dvs. Calixtusdagen) l. 11 november (dvs. Sankt Martins l. Mårtens dag); i sht i sg. best. G1R 10: 256 (1535). Den 14 oktober eller också Martin kallas första vinterdagen. FolklEtnSt. 1: 198 (1916). Tecken (på runstavar), som användas för att markera den allmänt såsom Första vinterdag ansedda Calixtusdagen. EtnolStHammarstedt 152 (1921).
b) (†) mer l. mindre liktydigt med: vinter(tid). Athij .. besynnerliga for winther dagx schwld icke kwnne komme tiil möthe medt oss för en wintheren ær offwerstondhin. G1R 1: 282 (1524). (Klockaren) bör besörja, at Döpelse-vattnet är i tid framtaget och om vinterdag ljummadt. Wallquist EcclSaml. 5–8: 84 (1779). PT 1910, nr 60 A, s. 3.
-DAGER. om (svagt) dagsljus på vintern (jfr dager 1 b); äv. bildl., om ljus (se ljus, sbst. 11 b) som inte smickrar l. förskönar (jfr dager 2 b). Att de ej förmått se sakerna i deras rätta, kalla vinterdager. Cygnæus 5: 39 (1841). Utsigt öfver Norrström från Grand hotel i disig vinterdager. AB 8/11 1888, s. 2.
-DAMM. damm (se damm, sbst.1 II a) för övervintring av fisk. Lilljeborg Fisk. 3: 146 (1889).
-DEL. särsk. [jfr motsv. anv. av t. winterteil] om den del av kyrkoårets evangelietexter l. den del av predikningarna i en postilla som faller under vinterhalvåret. InventFläckebo 1577. År 1525 öktes .. (postillan) med nya Predikningar ifrån Trettonde dagen til Påsk, hwilka, tillika med de twå förra delarna, utgjorde Winter-Delen. Borg Luther Föret. 86 (1753).
-DIMMA. jfr dimma, sbst. 1. Hela förmiddagen .. låg hufvudstaden insvept i en tjock vinterdimma. AB 4/12 1855, s. 2.
-DIS. jfr dis, sbst.2 1. Benedictsson Ber. 241 (1888).
-DRIFT. särsk. bot. om fröns l. andra växtdelars drivande med vatten under vintern; jfr drift 3 (e δ). Med vinterns inträde upphör driften i sjöarne, hvaremot den hela året om fortgår i de flesta af våra vattendrag .. vi räkna lämpligast med fyra olika slags drift: vår-, sommar-, höst- och vinterdrift. Sernander SkandVeget. 56 (1901).
(2) -DRIVA. (numera bl. tillf.) jfr driva, sbst.1 2 a, o. snö-driva 2. Lik den blida vestan, / Som vinter-drifvan smält. Wallin (SVS) 2: 22 (1812). Hon tänkte med fasa på vinterdrivorna, gödselrännan, hinkandet ur den djupa brunnen. Lidman Hjortronl. 191 (1955).
-DRIVNING. särsk. om (avverkning o.) forsling av timmer o. d. under vintern; jfr driva, v.2 6. HbSkogstekn. 219 (1922).
-DRÄKT.
1) (†) fiskfångst under vintern; jfr dräkt I 1 d α. År 1602 utgaf .. (K. IX) ett strängt påbud, att alla, både adel och ofrälse, skulle åt presterskapet utgöra sin rätta tionde .. af .. fisk, så wäl winter, som wårdrägter. Fryxell Ber. 5: 55 (1831).
2) dräkt (se d. o. II 2) buren l. avsedd att bäras under vintern; äv. mer l. mindre bildl. l. motsv. dräkt II 2 b. Wåren med sin prackt begynnes, / Jorden synes / Byta om sin winterdrägt. Nordenflycht QT 1744, s. 32. På samma sätt som sommardrägterna i Paris oftast blifva vinterdrägter i Stockholm, göras (osv.). Järta 2: 485 (1828). särsk. motsv. dräkt II 2 b γ, i fråga om djur. Ett Räflo i vinterdrägt. Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 10.
-DUSÖR. (†) (extra) ersättning till soldater vid krigföring under vintern; jfr dusör 2. Krigs-Befälets underdåniga ansökning om wederbörandes innestående winter-Douceur och Difference löner, som bewistat sidsta Fält-Tåget i Pommern. PH 8: 7316 (1766). IT 1772, nr 23, s. 4.
-DVALA. om dvalliknande tillstånd hos vissa djur under vintern, hibernation (jfr -läge, -slummer, -sömn, -vila b); förr äv. i utvidgad anv., om växts l. naturens vila under vintern (jfr -slummer, -sömn); jfr dvala, sbst. 4. Lind, Ek och Asp stodo ännu sofwande i sin winter-dwala. Linné Öl. 1 (1745). Björnen är efter sin winterdwala mycket hungrig. Falk Björnskall 26 (1819). särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (Kristus) väcker jorden ur sin vinterdvala. Stagnelius (SVS) 2: 308 (c. 1820). Stockholm har alltsedan Konungens bortresa tillbragt ett slummerlif, ett slags winterdwala midt i sommaren. SDS 28/9 1848, s. 1.
-DYGN. jfr dygn, sbst.1 1. Märkvärdigt nog lefde qvinnan ännu, ehuru hon .. (övertäckt av snö) tillbringat fem kalla vinterdygn. WiborgT 7/1 1871, s. 3.
(1, 2) -DÄCK. för vinterväglag anpassat däck (se däck, sbst.2 1 c); jfr -ring 2. DN(A) 3/12 1921, s. 17. Vinterdäcket har en mönsterutformning som gör det möjligt att köra i tämligen djup snö. AlltBil. 115 (1976).
-DÖD. som saknar liv under vinterhalvåret; särsk. om under vintern avfolkad (semester)ort l. bygd. Allt ännu är tyst och vinterdödt. NIllT 1870, s. 128. Den höga prisnivån (på kustnära hus) är ett mycket allvarligt problem, eftersom det hotar att göra hela samhällen vinterdöda och själlösa. GbgP 28/6 1992, s. 2.
-EK. bot. om trädet Quercus petraea (Matt.) Liebl. (vars blad ofta sitter kvar över vintern), bergek, druvek; jfr ek, sbst.1 Wid Sanckhickan wäxer Winter Eek, som löfwet sitter på öfwer Winteren, och intet faller af förr än om Wåren. Holm NSv. 43 (1702).
-ENDIV, förr äv. -ENDIVIA. (numera föga br.) om under vintern framdrivet skott av cikoriasallat. Ahlich 79 (1722). HbTrädg. 2: 87 (1872).
-ENÅRIG. (†) vinterannuell (se d. o. I). Välbekant är, att våtarfven i regeln är en enårig växt, antingen sommarenårig eller vinterenårig. VetAÅb. 1908, s. 228.
-ESKADER. särsk. (om ä. mil. förh.) jfr eskader 2. NPress. 23/11 1908, s. 7. (År 1919) blev den under vintern rustade delen av kustflottan, vintereskadern mobiliseringsbemannad. SvFlH 3: 576 (1945).
-EXPEDITION. om expedition (se d. o. 5) företagen under vintern. Vasabl. 5/9 1857, s. 1.
-FIKON. trädg. jfr fikon 1. BotN 1857, s. 108. De så kallade ”vinterfikonen”; fikon som framskjuta sent på hösten, sitta qvar öfver vintern och mogna först följande vår. Bremer GVerld. 3: 155 (1861).
-FISK. fisk som fiskas l. fångas vintertid. Spannemålann och fleskett .. må tu leffverere till vårth slott Calmar, men vinterfiskenn .. må tu låthe komma enn lest ther utaff till vårth sloth Vastenna. G1R 25: 215 (1555).
(1, 2) -FISKE.
1) fångande av fisk under vintern; särsk. om pimpelfiske; jfr fiske 1. Att nu går Winterfiske an med winternot på Isen. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 632 (1689). Tillsammans med .. fiskeguider får ni prova på vinterfiske, pimpling. UNT 26/2 2016, Helg s. 4.
2) (†) om plats där vinterfiske (i bet. 1) bedrivs l. får l. kan bedrivas; jfr fiske 4. (Böndernas) gamla och lagfångna fiskewatten norr på Sundomlandet widh Pinholmen om 18 fambnars winterfiskie. Smeds Malaxb. 92 (cit. fr. 1646). De stora fiskvandringarna och vinterfiskena, som inträffa vid Nordhafvets östra sida. Ymer 1900, s. 184.
-FJÖS. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vinterladugård. Det fanns inte något sommarfjös på gården, utan folket bodde i vinterfjöset i lag med kreaturen. Jämten 1918, s. 27.
-FLORA. (numera bl. tillf.) jfr flora 3. AB 2/1 1866, s. 3. (Baldersbrå) ingår ej sällan i den s. k. vinterfloran, i det man äfven under ganska stränga vintrar under plötsligt inträdande blidvädersdagar påträffar växten i blommande exemplar. Sylvén SvDikotyl. 1: 10 (1906).
-FLUGA. övervintrad fluga. Topelius Läsn. 2: 26 (1866). Dufna och slöa, som ett par domnade vinterflugor. Ahrenberg Stud. 263 (1878).
-FLYTTNING. abstrakt l. konkretare: ombyte av vistelseort inför vintern; särsk. i fråga om djur (i sht fåglar). CAEhrensvärd Brev 2: 18 (1795). För det fina och läckra köttet är .. (ortolansparven) under sin vinterflyttning utsatt för massförföljelser. 2NF 7: 469 (1907). Vinterflyttningarna företaga lapparna med hjälp av körrenar och akjor. Ymer 1942, 3–4: 378.
-FODER. jfr foder, sbst.1 1, o. -utfodring. Verelius 84 (1681). Hjortarne hämta .. (av skägglav) winterfoder, och nötboskapen hjelper sig därmed i nödfall. Oldendorp 1: 175 (1786).
-FODRA, -ing.
1) utfodra (djur) under vintern; ss. vbalsbst. -ing förr äv. konkret: vinterfoder. Winterfodringen tager hos osz wanligen sin början, när köld och frost hindra Boskapen at winna någon föda på fältet. Fischerström 2: 392 (1780). Skadligast (för återväxten av skog) äro getter, dernäst får, isynnerhet om de vinterfodras med skogsväxter. Cnattingius 16 (1873, 1894). Vinterfodringen utgöres af hö, hafrehalm och turnips. Nathorst LandtbrSk. 66 (1896).
2) (†) ss. vbalsbst. -ing, om fodringsskyldighet under vintern; jfr fodring, sbst.1 2. G1R 20: 283 (1549). Nähr vinter fodringen går opå, gester .. (fogden) då för tvänne fodringer, som ähr både sommerfodringh och vinterfodringh. G1R 27: 142 (1557).
-FORA. (förr) jfr fora, sbst.1 1, o. -körsel. De starka och täta urväder som infalla i fjällen .. göra alla vinterforor utom skogslandet omöjliga, förrän i April och Maj månader. EconA 1807, maj s. 42.
-FRIBORD~02 l. ~20. (i fackspr.) om (lägsta tillåtna) fribord (se fribord, sbst.1 1) vid vintertrafik. AB 13/9 1901, s. 4. Vinterfribordet för ångfartyg och det gemensamma sommar- och vinterfribordet för segelfartyg. FFS 1920, nr 268, s. 688.
-FROSSA. (numera bl. tillf.) om (feber)sjukdom under vintern; jfr frossa, sbst. 2. Frossan, av vilken det fanns mångahanda slag, såsom storfrossa, vår-, sommar- och vinterfrossa, annandagsfrossa o. s. v. Fatab. 1932, s. 77.
-FROST. frost under vintern; äv. mer l. mindre bildl. VSocLdÅb. 1947, s. 66 (1693). Vinterfrost .. När luften efter en stark köld, något lindras och blir varmare, och de då i luften flytande vaporer råka de jordiska kroppar, som ännu beholla sin köld .. fästa de sig vid dem och frysa fast dervid. Wallerius Hydrol. 12 (1748).
-FRUKT. om frukt (se frukt, sbst.1 2) som mognar sent på året o. kan ätas under vintern (o. fram mot våren). Ahlich 158 (1722). Vinterfrukter, hvilka ej aftagas förrän starkare köld fordrar det, och som blifva njutbara först under vintern. Eneroth Pom. 1: 107 (1864).
-FUKT. fukt l. väta orsakad av vinterkyla; jfr -väta. HbTrädg. 6: 46 (1876). När vinterfukten kommer och tapeterna möglar. Öberg Storstr. 137 (1910).
-FUKTIGHET~102, äv. ~200. särsk. om den fuktighet (l. väta) som (åker)jorden innehåller under l. strax efter vintern; jfr -fukt, -must, -saft, -väta. En vårplöjning gifves sällan, för att ej förminska vinter-fuktigheten i jorden. QLm. 3: 13 (1833).
-FÅGEL. om fågel som stannar kvar under l. kommer till vintern (i Sv.). IErici Colerus 1: 9 (c. 1645). Vinterfåglar. Det är flyttfåglar dels från arktiska eller högnordiska trakter, dels från våra egna .. långt norrut belägna invatten, som öfvervintra på vår isfria väst- eller sydkust. SvRike I. 2: 236 (1900).
-FÅRA, äv. -FÅR l. -FÅRE. (†) om fåra upplöjd inför vintern; särsk. i sådana uttr. som lägga i vinterfåra; jfr fåra, sbst.2 1. Brahe Oec. 148 (c. 1580; uppl. 1971). (Åkern) upkördes (dels) i snede, såddes i öpen forr och harfvades, dels ock såddes på vinter-forren, nedmyllades och på vanligt Uplands-sätt efterreddes. VetAH 1782, s. 184. Nu gick braf, at lägga i vinterfår, men jag måste dertil leja flere dagsverken. Muncktell Dagb. 2: 309 (1819).
-FÄLL. vinterpäls (jfr fäll, sbst.1 3); äv. mer l. mindre bildl. (jfr fäll, sbst.1 1 b). Skogen tittade grön ännu fram under vinterfällen. Bremer Nina 450 (1835). I April aflägges småningom vinterfällen (av hermelinen) och den bruna sommardrägten påklädes. Nilsson Fauna 1: 159 (1847).
-FÄLLD, p. adj. skogsv. om träd l. virke o. d.: fälld l. avverkad under vintern; jfr fälla, v. 18 b. PT 20/1 1857, s. 4. Skillnaden i kvalitativt hänseende mellan vinter- och sommarfällt virke blir betydlig. Det virke som fälles under vinter torkar långsamt. HbSkogstekn. 199 (1922).
-FÄLLNING. skogsv. fällning (se fälla, v. 18 b) l. avverkning under vintern; jfr -avverkning. För att motverka folkets motvilja mot vinterfällning .. böra deraf framstälda kol betalas något litet högre än de andra. JernkA 1878, s. 10.
-FÄLTTÅG~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om fälttåg företaget på vintern; jfr fält-tåg, sbst.2, o. -kampanj 1, -tåg. DA 1771, nr 40, s. 1. Ett lyckligt vinterfälttåg, under det isbryggan underlättade öfverraskningen och framträngandet på öarne, gjorde Carl Gustaf för ögonblicket till herre öfver Danmarks öde. 2VittAH 26: 65 (1864, 1869).
-FÄRD. jfr färd 1 o. -resa. Möller (1790). Vid vinterfärder längs kusten (i Sibirien) kan det .. lätt hända, att man är långt in på land, medan man ännu tror sig vara ute på hafsisen. Nordenskiöld Vega 1: 417 (1880).
-FÖDA, r. l. f. föda under vintern; särsk. om sådan föda som samlas in l. tillvaratas under sommarhalvåret; jfr föda, sbst. 1. Myrorna .. försambla .. winterfödhon om Sommaren. Forsius Phys. 287 (1611). Då man besinnar .. huru folket på Island samlar hedemoszan til sin egen winterföda, räknande den til wärde och werkan swarande til hälften emot spannemål, .. så (osv.). PH 12: 218 (1781).
-FÖDA, v., -ning (†, Landtm. 1923, s. 600, SvSkog. 1546 (1928)), -sel (†, VDAkt. 1739, nr 328). särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): förse (djur) med föda under vintern; jfr föda, v. I 1. Ullenius Ro § 205 (1730). För at winter-föda en Dragon-häst begäres 150 Dal. S:mt. GT 1788, nr 87, s. 3.
-FÖRBINDELSE. jfr förbindelse 1 c. DN 22/11 1878, s. 2. Lifligare vinterförbindelser med fastlandet önskar fortfarande gotländingarne. NDA 12/1 1898, s. 2.
-FÖRE.
1) före (se före, sbst. 2) under vintern; särsk.: vinterväglag. Ther före vil Jagh .. förfoge migh tiitth medt vinther förett. HFinlH 2: 314 (1551). Att vi var mer än skeptiska till .. (bilens) chanser att klara det svenska vinterföret med .. breda odubbade vinterdäck, bakhjulsdrift och låg markfrigång. SvD 15/2 2013, Näringsliv s. 14.
2) till 2, pregnant, om för släde l. skidor o. d. väl lämpat l. idealiskt vinterväglag. Wid slutet af Martii Månad, tå Winterföret afstannat, men kiälen ändå ei gått utur jorden. Bergv. 1: 674 (1727). För förvaring av kolet, tills vinterföre för dess utforsling inträder, användas vanligen kolhus. Bergström Kol. 46 (1922). särsk.
a) i uttr. på vinterföret, liktydigt med: medan vinterföre råder (äv.: på l. via (god) vinterväg (se d. o. 1)). PH 3: 2288 (1746). Under andra resan (i Lappl.), for jag på vinterföret ända upp till Altengård vid Ishafvet. VetAH 28: 141 (1807). Höet hässjades för att på vinterföret hämtas hem på skidor och kälke. TurÅ 1938, s. 259.
b) (†) i sådana uttr. som första l. nästa vinterföre(t). Angående sielfwa Transportens .. beroende till nästa winterföre. VDAkt. 1705, nr 435. I Ångermanland .. har det .. varit vanligast att utköra gödseln på första vinterföret. Hellström NorrlJordbr. 299 (1917).
-FÖRHÅLLANDE. förhållande l. omständighet som råder l. är förhärskande under vintern; i sht i pl. Tidiga vinterförhållanden, som här lade sig som hinder emot sjöfarten. FinlAllmT 30/12 1864, s. 2.
-FÖRRÅD. förråd (se förråd, sbst.3 1) av förnödenheter inför vintern; jfr -provision. HH XXXII. 2: 190 (1773). Vinterförråder af sylt, grönsaker, potatis och torkad frukt. Ahnfelt HofvLif 1: 156 (1880).
-FÖRSLA. (†) transport(färd) under vintern; jfr -körsel. OxBr. 5: 377 (1625). Dagzvärken och Winterfördzlor till Cronones Slått och gårder. HFinlH17Årh. 248 (1640).
-FÖRTJÄNST. (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) jfr förtjänst I 1. All winterförtiensten med fohror, slipstenar och laggkiäril har för allmogen warit borta. HH XXXII. 2: 97 (1784). Annan vinterförtjänst utom kolkörningen skaffade sig torpare och bönder (i Uppl. vid 1800-talets mitt) genom att köra malm från Dannemora till de olika järnbruken. Fatab. 1925, s. 115.
-FÖRVAR. jfr förvar 5. Så sträng frost, att trädgårdsodlaren måste wara betänkt på att skyndsammeligen bringa under tak och i säkert winterförwar alla de prydnadswäxter som icke kunna öfwerlefwa wintern i det fria. BjörneborgT 13/10 1877, s. 3.
-FÖRVARA, -ing. förvara (se d. o. (11 l.) 12) (ngt) över vintern; jfr -lagra. Rofvornas vinterförvaring. ÅboT 30/10 1886, s. 3. Koggar av angiven sort (dvs. blekingsekor), vilka ej voro större än att de kunde dragas upp på land och vinterförvaras i sjöbodar. VFl. 1935, s. 18.
-GAMMAL. en vinter gammal; äv. (o. numera bl., tillf.): som är kvar sedan vintern. Så wida Honungen, innan den blifwer Wintergammal innom Biens boningar, hwarken är så söt, tiåck och dryg eller har sin rätta smak, så bör skattningen .. förr än på Fastan .. icke anställas. Koch Biskiöts. 99 (1753). Järnekarnas mörka, vintergamla grönska. Bildt Ital. 172 (1896).
-GARDEROB. uppsättning vinterkläder; jfr garderob 3. Den, som redan nu vill förse sin vintergarderobe, behöfver blott vända sig till detta magazin. SthmModeJ 1843, nr 11, s. 8.
-GATA.
1) i sht i sg. best., om l. ss. namn på (det ljusa band som under mörka o. klara (vinter)nätter kan ses sträcka sig över stjärnhimlen vittnande om) den galax vårt solsystem ingår i; förr äv. allmännare, om galax; äv. (numera bl. tillf.) bildl., om stor utsträckt ansamling av likartade föremål l. företeelser; jfr gata 1 a, 3 g. VarRerV A 2 b (1579). Sjelfva vintergatan är idel verldar, hvilkas sken som knappast räcker til oss. Bergman Jordkl. I (1766). Polen med sina svartbrända ruiner av städer och byar, sina fält och skogar med vintergator av soldatgravar. Knöppel Barb. 78 (1916). Att verkligheten inte är linjär utan spiralformig – se bara på Vintergatan, vår egen galax. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 392 (2009).
2) (numera bl. tillf.) vinterväg (se d. o. 1); äv. om gata (se d. o. 2) sådan den ter sig under vintern. Til utstakning af wägar och wintergator, kunde trän planteras, som utom prydnad, giorde utstakningen mera säker: ty ofta blifwa de små trän, som til utstakning brukas, kullblåste, och af snö öfwer-yrde. SamlRönLandtbr. 2: 332 (1777). Vi promenerade på de mörka vintergatorna. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 372 (2009). Ssg (till -gata 1; astron.): vintergats-, äv. vintergat-system. jfr system, sbst.1 1 a. Fixstjernor, som tillhöra wårt wintergatsystem. HforsT 17/4 1847, s. 6.
(1, 2) -GOD. (†) om sädesslag: vinterhärdig; jfr god 8. Rågen är vintergod, då han fått minst tre blad. Arrhenius Jordbr. 2: 88 (1860). AB 5/10 1917, s. 5.
-GRAV. (förr) under hösten förberedd grav (se grav, sbst.1 3) för användning vintertid; äv. mer l. mindre bildl., om naturens vilotillstånd under vintern. Till hvilan i sin vintergraf / Naturen går bedröfvad. Ps. 1819, 404: 2. Han kom bort till vintergraven, den långa gemensamhetsgraven man grävde om höstarna, innan marken tjälade. Johnson Se 259 (1936).
-GREJOR, pl. (ngt vard.) särsk.: saker som man använder l. brukar använda på vintern; jfr greja, sbst. SDS 1905, nr 88 A, s. 1. (Idrottsmannen) hade att pyssla med vintergrejorna i väntan på snö och is. Swing 1921, nr 42, s. 9.
-GREVE. (förr) på särskilt sätt utklädd o. smyckad person som uppträdde ss. motståndare till majgreven vid majfirandet. Det berättas .. att stadens styrelse den 1 maj utsåg en vinter- och en majgrefve, den förre klädd i pelsverk, den senare löf- och blomsterprydd, hvilka i spetsen för hvar sin skara bekämpade hvarandra till dess vårens representant besegrade vinterns. MeddSlöjdF 1897, 1: 23.
-GRIS. (numera bl. tillf.) gris som fötts på vintern. IErici Colerus 2: 205 (c. 1645). Sidhöste- och wintergrisar äro icke wärda at påläggas; ty the warda gemenligen lungefrusne, och dö fram på sommaren. Broocman Hush. 3: 49 (1736).
-GRÅ. som har l. har avseende på den grå färg som utmärker naturen under vintern (jfr -blek 1); särsk. om (hudton hos) person (jfr -blek 2); äv. i substantivisk anv. Vid det mörka, vintergrå, vågbrytande Ishafvet. FinlAllmT 15/6 1871, s. 2. Vilken människa med självbevarelsedrift vill blotta sin vintergrå lekamen framför speglarna i en provhytt? DamV 2011, nr 6, s. 56.
-GRÖN, sbst. (†) vintergröna. särsk.
a) motsv. -gröna a. Linc. 1640. V(inca) minor (vintergrön). Lundström Trädg. 279 (1852).
b) motsv. -gröna b. BOlavi 192 a (1578). Vita vintergrön och ögonljus till en stor bukett. Johansson RödaHuv. 2: 175 (1917).
-GRÖN, adj. om växt l. växtlighet: som förblir grön (se grön, adj. 2) under vintern; äv. (i fackspr.) inskränktare, om växt vars blad faller först under senvintern l. tidig vår. En Winter-grön tät skog. Linné Gothl. 292 (1745). Man skiljer mellan vintergröna och städsegröna växter. Hos de förra förbli bladen mer eller mindre fullständigt gröna över den egentliga vintern, men de vissna bort under våren. HantvB I. 3. 1: 76 (1935).
-GRÖNA. (utom i ac numera bl. tillf.) om (viss art av) vintergrön växt; jfr gröna, sbst. 6 b. Roberg Beynon 57 (1727). särsk. bot.
a) om (individ l. art) av släktet Vinca Lin., särsk. dels om arten V. minor Lin., dels i uttr. stor vintergröna, om arten V. major Lin. Den veka vintergrönan med sina blå blommor. SvMag. 1766, s. 496. Vinca major (dvs.) stor vintergröna. Hylander PrydnV 72 (1948).
b) om (individ l. art av) det vintergröna släktet Pyrola Lin., pyrolor. Franckenius Spec. D 1 d (1659). Vintergrönorna (Pyrola-släktet) fängsla ögat med sin blyga fägring. OoB 1896, s. 297. jfr mellan-, små-vintergröna.
c) [jfr amerik. eng. (american) wintergreen] ss. förled i ssgrna vintergrön-blad o. -olja, om Gaultheria procumbens Lin., tuvvaktelbär. Ssgr: vintergrön-, äv. vintergröns-blad. (numera bl. tillf.) blad från art av vintergrön växt. Haartman Sjukd. 235 (1759; om blad från pyrola). särsk. till -gröna c, om blad från tuvvaktelbär, förr använt ss. läkemedel. Folia Gaultheriae, vintergrönblad .. utgöras af de kortskaftade, äggrunda .. bladen, som hafva aromatisk och sammandragande smak. Rosendahl Farm. 267 (1896). -olja. till -gröna c: (eterisk) olja innehållande metylsalicylat från tuvvaktelbär; äv. om sådan olja framställd på konstgjord väg. Konstgjord vintergrönolja. Oljan ur gaultheria procumbens, som under namn af vintergrönolja införes från Amerika, utmärker sig genom sin halt af salicylsyrad metyleter, hvilken framkallar oljans arom. UB 5: 302 (1874).
-GYLLING. (†) grågylling; jfr gylling, sbst.2 Lundström Trädg. 1: 170 (1831). Grågylling, vintergylling eller vinterpostaf, allmänt odladt, medelstort vinteräpple med grön färg och röda strimmor på solsidan, köttet grönhvitt, saftigt, utan kryddsmak. JuhlinDannfelt 449 (1886).
-GÄCK. om växt som blommar mycket tidigt på året, särsk. (o. numera bl.) om växt av släktet Eranthis Salisb., särsk. (o. i sht) om arten E. hyemalis (Lin.) Salisb. HbTrädg. 6: 91 (1876). Vintergäck (dvs.) Eranthis hyemalis Gul favorit som blommar samtidigt med snödroppar. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 211 (2004).
-GÄRDE. gärde (se d. o. 3) under vintern; förr särsk. om sådant gärde besått med höstsäd. Möller 2: 1404 (1785). För den som har sett åtta färgsprakande ballonger lyfta från ett vintergärde blir Sandhamn aldrig mer detsamma. DN 9/1 1979, s. 16.
-GÄST. särsk. om under vintern gästande djur, i sht fågel; jfr gäst, sbst.1 5 a. TJäg. 1833, s. 757. På 1850-talet var vargen ännu en ofta sedd och alltid med rätta fruktad vintergäst i mellersta Sverige. Jäg. 1897, 2: 179. I Norge uppträder gråhakedoppingen blott såsom vintergäst, men rätt ofta i denna egenskap. FoFl. 1938, s. 30.
-GÖDSEL. i sht lant. gödsel som producera(t)s (i ladugård o. d.) under vintern. Alm(Gbg) 1771, s. 39. Vintergödseln (kunde) efter 6 hästar, 10 kor och 10 oxar köpas för cirka 227 kr. MosskT 1888, s. 194.
-GÖMSLE. särsk. i fråga om djur: gömsle under vintern; jfr -ide. Vattenspindlarna bilda sig .. ganska olika vintergömslen, i det att några qvarstanna i sin klocka och tillsluta dess mynning, andra åter söka sig härbärge i toma snäckskal. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 76 (1888).
-HALVÅR~02 l. ~20. om den del av året som omfattar höst o. vinter l. börjar vid höstdagjämning o. slutar vid vårdagjämning; äv. allmännare, om den (ungefär halva) del av året som innefattar l. vars kulmen är vintern; motsatt: sommarhalvår. Duræus Naturk. 153 (1759). För vinterhalfåret håller .. (bonden) endast en helt liten besättning, men när våren kommer, inköpas ett stort antal yngre djur. LAHT 1902, s. 373. Under vinterhalfåret ha på norra halfklotet dagarna varit kortare än nätterna. Timberg Meteor. 9 (1908).
-HAMN. hamn där fartyg ligger still l. kan lägga till under vintern; särsk. i sådana uttr. som ligga l. läggas i vinterhamn. (Efter sjöstriden) lades the Swenska Skeppen i Winterhampn widh LandzCrona. Girs G1 157 (c. 1630). Att .. bereda oss obehindradt tillträde året om till den stora världsmarknaden blef ett lifsvilkor för handelns och näringarnas vidare förkofran .. Främst gälde det att få till stånd en vinterkommunikation mellan vår naturliga vinterhamn Hangö och Stockholm. Finland 163 (1893). Färjan Dessi ligger i vinterhamn i Färjestaden. Ölandsbl. 16/1 2014, s. 6.
-HAMPA, förr äv. -HAMP. om honstånd av växten Cannabis sativa Lin. (som mognar senare än hanståndet); äv. om frukt l. (ss. spånadsmaterial använd) fiber från nämnda honstånd; jfr hampa, sbst. 1, 2. Tagher man Hufwuden aff Winterhamp medh Fröö, och stöter thet wäl, och lägger vppå Ormabeeth, tå drager thet strax vth Eteret til sigh. Månsson Ört. 111 (1628). Honväxten odlas mest för frönas skull. Den ger ett grövre spånadsmaterial, s. k. vinterhampa. Varulex. Beklädn. 19 (1945).
-HANDSKE. jfr -vante. 1 par winter hanskar. BoupptRasbo 1761.
-HARE. om hare i (vit) vinterdräkt. Då jag uppå skaren; / Hvit af snö som vinterharen, / Trogen ilade till Dig, / Öfver berg och dal, på skida. PoetK 1817, 1: 139.
-HATT. jfr -mössa. HforsT 9/11 1839, s. 4.
-HAVRE. (i fackspr.) om havre som sås under hösten o. mognar o. skördas följande sommar. Gadd Landtsk. 3: 402 (1777). På grund av relativt dålig vinterhärdighet odlas vinterhavre endast i länder med milt vinterklimat. SvVäxtförädl. 1: 144 (1951).
-HIDE, se -ide.
(1, 2) -HIMMEL. om himmeln på vintern l. om himmel som är typisk för vintern. Som månan på en stjernsådd vinterhimmel. PoetK 1819, 1: 25. Solblå vinterhimmel. 3SAH LIV. 2: 170 (1892). Den lilla hemstadens gråmulna vinterhimmel. Hellström Malmros 196 (1931).
-HUD.
1) (numera mindre br.) långhårig hud (se hud, sbst.1 2) från djur som flåtts under vintern. Sommarhuden har korta hår och är kvalitativt bättre än vinterhuden. Hirsch LbGarfv. 20 (1898). Förbundet 1907, nr 2, s. 3.
2) om människohud under vintern. Den bleka vinterhuden. Expressen 5/11 1978, Annonsbil. s. 11.
-HUGGEN, p. adj. om virke l. ved: huggen l. avverkad under vintern. GHT 23/2 1852, s. 4. Veden skall vara af frisk och god beskaffenhet, vinterhuggen d.v.s. ej huggen under safningstiden. TLev. 1902, nr 48, s. 2.
-HULL. särsk. om hull (se hull, sbst.1 2) som djur har l. får på vintern. Om sommaren, så om wintren, älska Fåren ombyte af Föda .. Men deras Winter-hull kommer mycket an på sommarbetet. Serenius EngÅkerm. 269 (1727).
-HUS. [fsv. vinterhus]
1) vinterbostad; äv. om byggnad o. d. avsedd att hysa djur under vintern. Konungen satt j winterhusena för skorstenen. Jer. 36: 22 (Bib. 1541). Wid Winterskötslen är ännu mera at observera, särdeles är nödigt, at här taga i acht .. Swinens Winter-Hus. HushBibl. 1756, s. 812.
2) (numera bl. mera tillf.) (uppvärmt) växthus, orangeri. De trän och wäxter, som stå i krukor eller andra kiärl, bör .. (trädgårdsmästaren) i rättan tid bringa i Winter-husen. Ahlich 30 (1722). Kallrummet kallas vanligen orangeri eller vinterhus. Lundström Trädg. 338 (1852).
-HYDDA. (om ä. l. utländska förh.) hydda för vinterbruk; jfr -bostad. Folket flyttade .. (i maj månad) utur sina winterhyddor uti sommarhusen. Cook 3Resa 513 (1787).
-HYGIEN. om (upprätthållande av) hygien under vinterförhållanden. SvD(A) 17/12 1910, s. 11. Skidlöparutbildningen omfattar utbildning i skidlöpning, skidvård och vinterhygien. SkidlöpnIArmén 1917, s. 1.
-HYRA. (numera bl. tillf.) hyra (se hyra, sbst.2 1 a) under l. över vintern. Resterande Winter Hyhra för huuset som Enkian åbor .. 50. BoupptSthm 1684, s. 811 a.
-HÅR. särsk.: vinterpäls (se d. o. 1). IErici Colerus 1: 10 (c. 1645). (Vid hästarnas vårfällning) faller det matta, långa vinterhåret af och ersättes genom finare, kortare sommarhår. Wrangel HbHästv. 622 (1885).
(1, 2) -HÅRD. (†) vinterhärdig; jfr hård 4 a. Thuja occidentalis (Lebensbaum), särdeles passande till Grafplantering, fullständigt vinterhårda, alltid grönskande. GHT 20/9 1895, s. 1. Lidforss Kås. 2: 189 (1912).
-HÄMPLING. zool. fågel hörande till släktet Carduelis Briss.; äv. inskränktare, om (individ av) arten C. flavirostris (Lin.). Gravander Buffon 4: 36 (1807). Intressant är att inga uppslagsverk och få fågelböcker ännu hunnit notera, att man nu sammanför arterna grönfink, steglits, grönsiska, hämpling, vinterhämpling, gråsiska och snösiska i ett eget släkte, Carduelissläktet. SDS 12/1 1992, s. B23.
(1, 2) -HÄRDIG. om växt: motståndskraftig mot vinterkyla; jfr härdig 2 o. -god, -hård, -stark. Lackviolen (är) så härdig, att den står på gränsen af våra vinterhärdiga växter. HbTrädg. 8: 7 (1884). Avledn.: vinterhärdighet, r. l. f. egenskapen l. tillståndet att vara vinterhärdig. LAHT 1893, s. 67. Vinterhärdighet är en viktig egenskap vid all odling på våra nordliga breddgrader. De Geer SvNatRiked. 2: 72 (1950).
(2) -HÄRJAD, p. adj. jfr härja, v. 3 b. Nicander 1: 448 (1823). Vid vägkanten stå små förkrympta, vinterhärjade träd. SDS 26/2 1905, s. 4.
-IDE, förr äv. -HIDE. plats där vintersovande djur tillbringar vintern, ide; äv. bildl.; jfr -bo, -boning, -bostad, -gömsle, -lya, -läge, -läger 1, -viste b. Gedner Linné En fråga 16 (1753). Nalle .. (syntes) generad af den djupa snön, hvars årstid han annars brukade makligt sofva bort i sitt mjuka vinteride. Topelius Fält. 2: 343 (1856). Den småborgerliga sommargemytligheten hade gått i vinteride. Siwertz JoDr. 301 (1928).
(1, 2) -IDROTT~02 l. ~20. idrott som utövas (på vintern l.) på snö l. is; jfr -spel, -sport. Vasabl. 27/11 1878, s. 2. De förnämsta vinteridrotterna äro skridskoåkning och skidlöpning. Flodström SvFolk 121 (1918).
-IS. is under vintern; särsk. om is som bilda(t)s längs kust l. i fjord o. d. (motsatt: ständig is); äv. bildl. ÅboT 3/3 1832, s. 2. Vinterisen i mitt frusna sinne. Runeberg (SVS) 6: 69 (1862). Vintertid fryser längs kusterna havet till den s. k. vinterisen, vilken där den ligger fast, hindrar sjöfarten, även om den ej är lika besvärande som storisen. Ymer 1923, s. 396. Genom vinterisen förstördes videsnåren och vitmossan. Frödin SkogMyr. 143 (1952).
(1, 2) -ISOLERING. särsk.: (ofrivillig) isolering från omvärlden på grund av vinterförhållanden. I det lilla Runö, hvarest man nyss sagt farväl åt världen för en lång vinterisolering, vardt det icke liten uppståndelse att få så mycket främmande (från de strandade fartygen). SvD(A) 19/11 1908, s. 5.
(1, 2) -JAKT. jäg. jakt bedriven på vintern. Spegel Dagb. 157 (1680). Vinterjagten på björn låter knappt tänka sig utan skidor. Bergström HbJagtv. 102 (1872).
(2) -KALL. kall till följd av l. ss. under vintern. Dhen Winter-kalle Snöö. Wexionius Sinn. 3: B 3 b (1683). En månad majus .. så kall, så vinterkall, med köld och is. MoB 2: 117 (1795).
-KALSONG. i sht i pl.: (långa) kalsonger lämpliga att bära under vintern. ÅboUnderr. 16/10 1909, s. 5. Extra varma och präktiga vinterkalsonger. KatalÅhlénHolm 94: 70 (1927).
-KALV. (numera bl. tillf.) kalv som fötts på vintern. G1R 12: 59 (1538). De små kalvarna, vinterkalvarna, gå på hemlandet till midsommar, därefter på holmar som gå ”år om” mellan hemmanen. FolklEtnSt. 4: 119 (1931).
-KAMPANJ.
1) (i sht förr) vinterfälttåg; jfr kampanj, sbst.2 2. Lagerberg Dagb. 142 (1711). Stor-Viziren wil redan d. 1 Oct. upbryta med Armeen från Constantinopel; en årstid, på hwilken Turkarne pläga sluta och ej börja fälttog, hälst de aldrig göra Winter-Campagner. GT 1787, nr 113, s. 1.
2) intensiv verksamhet(speriod) under vintern med inriktning på specifika insatser l. åtgärder; särsk. (o. numera företrädesvis) om sådan verksamhetsperiod syftande till att påverka opinion l. vinna kunder o. d. Strindberg Brev 3: 257 (1883). Vår första statsisbrytare, Atle, som blev färdig vintern 1926, har nu under flera vinterkampanjer fått visa sin förmåga att bryta isblockaden kring våra kuster. VFl. 1935, s. 48. Åbo och Helsingfors har en vinterkampanj som gör att turister får rabatt på många ställen. Expressen 19/12 1992, Lördag s. 8.
-KAPPA. jfr kappa, sbst.1 1 (b), o. -kläder, -rock. Lind 1: 1826 (1749).
-KARPUS. (förr) jfr karpus 2 o. -hatt, -mössa. En vintercarpus af grannt saffian med guldtofs uti kullen och guldgalon omkring skygget, klädd inuti med hvitt sidentyg och kragen fodrad med looskinn. Tersmeden Mem. 3: 40 (c. 1790).
-KIL. [fsv. vinterkil] (†) kil (se kil, sbst.2 II 3 c α) i vinternot. Fiskararedhskap .. III nya vinterkijlar, VI nyia nota slingor. HSH 37: 3 (1529). Brahe Oec. 152 (c. 1580; uppl. 1971).
(1, 2) -KLAR. särsk. (numera bl. tillf.) om dag l. himmel l. luft l. väder(lek) o. d.: klar (se d. o. 3) ss. under vintern. Innan solen hunnit upp öfver den vinterklara horizonten. Palmstjerna Snapph. 3: 50 (1831).
(1, 2) -KLIMAT. klimat som råder under vintern. FinlAllmT 1858, s. 498. Den varma hafsström, som stryker fram längs norska kusten, och som gifver denna kust det i förhållande till breddgraden varmaste vinterklimatet på hela jorden. Hildebrandsson Meteor. 46 (1881).
-KLÄDD, p. adj. klädd för vintern; äv. mer l. mindre bildl., om snötäckt landskap o. d. Lind (1749). Den .. vinterklädda Åreskutan. BotN 1858, s. 64. Hon är vinterklädd i pels, muff, hufva, schal, ullvantar och ytterkängor. Topelius Läsn. 8: 143 (1896).
-KLÄDE. (†) (uppsättning) vinterkläder (ingående i avlöningsförmån); äv. mer l. mindre bildl.; jfr kläde II 2. Effther the knechter thu haffver udi befalningh äre icke så väll besörgde medt vintherkledhe, som behoff görs, therföre (osv.). G1R 25: 441 (1555). Scherping Cober 1: 151 (1734).
-KLÄDER, pl. (varma) kläder avsedda för vinterbruk; jfr kläde III o. -kläde, -klänning. KlädkamRSthm 1621 A, s. 37 a. Goda och wällfodrade Winterkläder, som kunne hålla wärman till. Fuhrman Alm. 1681, s. 31.
-KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING. (vinter- 1587 osv. vinters- 1777) (varm) klänning för vinterbruk; förr äv. (motsv. klänning 1) allmännare, om (uppsättning) vinterkläder. Helsingius Mm 8 b (1587). Winterklädning bestående af Råck och böxor. FörordnSkepzpoikBekläd. 27/1 1727, s. 3. Till enklare vinterklädningar förfärdigas äfven tillslutna ärmer. NJournD 1858, s. 188.
-KNOPP. bot. i fråga om växt: knopp (se d. o. 4) som övervintrar; äv. inskränktare: hibernakel (jfr -skott 1). Wikström ÅrsbVetA 183942, s. 77. (Årsskotten) bildas af öfvervintrande knoppar, ”vinterknoppar”. Lundström Warming 116 (1882). Liksom många andra vattenväxter bildar dyblad vinterknoppar. VäxtLiv 4: 352 (1938).
(2) -KNÄPP. köldknäpp (på vintern); jfr knäpp 2 e. En kort winterknäpp plägar wäl infinna sig i början af December, men warar endast få dagar. Holmberg Bohusl. 2: 24 (1843).
-KOLONI. jfr koloni 4 b. DN(A) 26/8 1905, s. 2. Utrustandet av vinterkolonier för fattiga Göteborgsbarn. SvD(A) 11/10 1918, s. 5.
(1, 2) -KOMMUNIKATION. (numera bl. tillf.) kommunikation (se d. o. 3 b) till sjöss under vintern. AB 31/12 1858, s. 2. (Förslag om) anskaffande af lämpligt ångfartyg till uppehållande af vinterkommunikation mellan Öland och fasta landet. BtRiksdP 1882, 7Hufvudtit. s. 37.
-KORN. höstkorn. Nyligen är Winterkorn inkommet ifrån Hollsten, thet sås om Hösten S. Larszes tijdh, och skiäres för än Rågen. IErici Colerus 1: 102 (c. 1645).
-KOST. [fsv. vinterkoster] (numera i sht i skildring av ä. förh.) (förråd av) mat som är avsedd att ätas l. äts under vintern (jfr kost, sbst.3 2 b); äv. abstraktare, motsv. kost, sbst.3 2 (a). 2SthmTb. 2: 69 (1550). Båtzmans änckior bleff bewilliat deras .. mäns wi(n)tterkost. ÅngermDomb. 7/9 1646, fol. 38. Som en god Hushållerska tager til sit förråd af winterkost, at den ej må för tidigt tryta. Rydén Pontoppidan 241 (1766).
-KRASSE, förr äv. -KRASS l. -KRASSA. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) om växt tillhörande släktet Barbarea R. Br.; äv. om enskild art av detta släkte, i sht B. vulgaris R. Br., sommargyllen, förr äv. B. verna (Mill.) Asch., vårgyllen; jfr krasse, sbst.1 1, o. -rym. Franckenius Spec. A 4 b (1638). Fries BotUtfl. 3: 209 (1864; om vårgyllen). Barbarea vulgaris R. Br. .. (dvs.) Vinterkrasse. Bolin Åkerogräs. 127 (1926).
-KRIG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) krig fört under vintern; särsk. (o. i sht) i sg. best., om det krig som fördes under vintern 1939–40 mellan Finl. o. Sovjetunionen (särsk. i uttr. finska vinterkriget). (Soldaterna) hwarken wille eller woro wana att underkasta sig mödorna af ett winterkrig. Fryxell Ber. 6: 257 (1833). Efter vinterkriget kom byggandet (i Helsingfors) rätt väl igång. Form 1948, s. 18. Hennes far hade gått med som frivillig i det finska vinterkriget. Siwertz Androm. 41 (1964).
-KRYDDA. om krydda tillgänglig l. (företrädesvis) använd under vintern. Rudbeckius Dagb. 50 (1631). Dhet som afklippes (av lavendel) kan förwaras .. till gröna Winter-Krydder. Rålamb 14: 19 (1690).
-KRÄKSJUKA~020. (företrädesvis) vintertid förekommande magsjuka; särsk. om sådan magsjuka orsakad av calicivirus. Över tusen personer i Ramsele har insjuknat i en mycket ovanlig magsjukdom, kallad vinterkräksjuka. SvD(A) 5/2 1966, s. 10. Viruset, som heter calici, återkommer varje vinter och leder till en supersnabb magsjuka. Därav namnet vinterkräksjuka. ÖstersundP 29/10 2002, s. 3.
(1, 2) -KULEN. jfr kulen 1. Gezelius Spegel O 1 a (1714). I det vinterkulna Stockholm så här bortåt jul. Arbetarbl. 12/12 2012, s. 31.
-KURS. kurs (se d. o. 7) som anordnas under vintern. Läroåret (vid krigsskolan i Karlsruhe) är indeladt uti ”vinterkursen” från 15 nov. till 1 april, och ”sommarkursen” från 15 maj till 1 sept. KrigVAH 1843, s. 272.
-KVARTAL. om den (ungefärliga) fjärdedel av ett år som vintermånaderna upptar; särsk. (ekon.) om sådan fjärdedel av räkenskapsår. Werve Alm. 1649, s. 3. Han kan ju komma hit, at tilbringa sina vinter-qvartaler här. Pilgren FigBröll. 31 (1785). Skidåkningsjätten som i går rapporterade sitt viktiga vinterkvartal december–februari. SvD 21/3 2014, Näringsliv s. 4.
-KVARTER. (i sht i skildring av ä. förh.) förläggning under vintern (jfr kvarter 14); äv. allmännare, om uppehållsort l. förvaringsplats under vintern (jfr kvarter 15); särsk. i sådana uttr. som l. förlägga i l. taga vinterkvarter. Skulle vintertijden infalla, och wi tvungne varde vinterquartier hos wåre wenner .. att taga. Gustaf II Adolf 288 (1626). Regementerna gingo i Winterquarter. Nordberg C12 1: 96 (1740). At några råttor eller skogsmösz, som .. taga winterqwarter uti Kolmilorna, skola (osv.). Wallner Kol. 38 (1746). Kaptenen har stött fanan i marken och lagt sig i vinterqvarter. Topelius Fält. 3: 233 (1858).
-KVÄLL. kväll på vintern. Dalin Vitt. II. 6: 118 (1740). Så sjunger gladt vid sprakande spis / I den kalla vinterqväll / Den gamle man uppå bonde-vis. Geijer I. 3: 188 (1811).
-KVÄLLNING. Ekelund Syn. 28 (1901).
(1, 2) -KYLA. jfr kyla, sbst.2 1, o. -köld. (Staden) ligger .. icke så nära intil sjön, at han kan skadas af desz winterkyla. Linné Sk. 426 (1751).
(1, 2) -KYLIG. jfr kylig 1. AB 25/7 1832, s. 3. Att ingen hemmets brasa tänds / i vinterkylig sal. Hansson Nott. 88 (1885).
-KYNDEL. bot. om (den städsegröna) växten Satureja montana Lin. Svensson Kulturv. 476 (1893).
-KÅL. kål som skördas l. äts under vintern; särsk. om arten Brassica oleracea Lin. Sabellica-gruppen, grönkål. (Svenskarna i New Jersey hade) ymnoghet af Winter-kål, som stod ute hela wintern. Kalm Resa 3: 63 (1761). Rothof 266 (1762; om grönkål). Alla röda hufvudkålsorter äro vinterkål, egande dock mer eller mindre tidig utveckling och hållbarhet. TLandtm. 1897, s. 126.
-KÅTA, förr äv. -KÅTE. (i sht om samiska förh.) kåta anpassad för vinterförhållanden. Linné Skr. 5: 57 (1732). (I Tuolpukka) reses de medförda vinterkåtorna, tältkåtor av fjällapparnas kända typ. 2SvKulturb. 3–4: 95 (1935).
(1, 2) -KÖLD. [fsv. vinterkyld, -köldh] (sträng) vinterkyla; i sht förr äv. konkretare. (År 1020) satte icke fåå Menniskior Lijfwet til aff een stoor Winterköld. Schroderus Os. 2: 572 (1635). En hel winterköld (måste) först gå öfwer henne (dvs. fågelspillningen) innan hon brukas dertil (dvs. till gödsling). Serenius EngÅkerm. 143 (1727).
-KÖRNING.
1) (bil)körning vid vinterväglag. DN(A) 3/11 1916, s. 2. Den viktigaste trafikregeln för vinterkörning kan formuleras: Kör alltid betydligt saktare, än när marken är bar! Motorför. 1928, nr 1, s. 7.
2) (förr) vinterkörsel. HammarkDomb. 7/12 1607. Adt elack fodertijdh hafver försadt vindterkörningen och derföre ringa ved framkommen. OxBr. 11: 270 (1640).
-KÖRSEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) befordran l. transport o. d. under vintern; särsk. om av kronan o. d. ålagd arbetsprestation bestående av sådan befordran osv.; äv. konkretare, om enskild sådan befordran osv.; jfr körsel 2 o. -fora, -försla, -körning 2, -körsla. (Arrendepengar) skall han lefwerera i Stockholm .. men bygningz Peninger sosom och winterkörtzlen, skall han åhrligen til Norkepingz befestning lefwerere. Rääf Ydre 1: 367 (i handl. fr. 1619). Fulmånen torde befrämja winterkörslorne med snö. Alm(Sthm) 1739, s. 7.
-KÖRSLA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vinterkörsel; särsk. (o. i sht) konkretare, om enskild sådan vinterkörsel; jfr körsla 2. RA II. 2: 327 (1617). (Allmogen på Åland) hade begärt att förskonas från vinterkörslorne. HFinlH17Årh. 263 (1850). I avsaknad av vinterkörslor i skogen bli hästarna dåligt utnyttjade. TT 1945, s. 610.
-LADUGÅRD~102, äv. ~200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ladugård som användes på vintern. Då korna släppts ut, rengöres vinterladugården fullständigt .. hvarefter den med öppna luckor utsättes för vädring till höstens annalkande, då korna gör sitt återinträde. SvVeterT 1897, s. 6.
-LAG. sjöt. uppläggning av fartyg inför l. under vintern; särsk. i sådana uttr. som ligga i vinterlag; jfr lag, sbst.3 3, o. -hamn, -läge a, -läger 2. TullbSthm 1536, s. 56 a. Fastmakare .. (dvs.) grof kabel, som nyttjas till att förtöja fartyg, särskildt när de ligga i vinterlag. NF 4: 1053 (1881). I torsdags natt gjordes inbrott å skonertskeppet ”August” från Höganäs upplagdt i vinterlag i Malmö hamn. GHT 1896, nr 273, s. 3.
-LAGRA, -ing. jfr lagra, v.2 3, o. -förvara. Sandjords-Potatis, god och hållbar till vinterlagring. SvD(A) 16/11 1885, s. 1.
-LAND.
1) till 2: land (se d. o. 13) l. trakt där det råder vinter ((nästan) året runt). Han, som Sverges väl beredde, / Han, som lif och dager bredde / Öfver polens vinterland! Wallin (SVS) 1: 308 (1808, 1821).
2) (samers) område för vinterbete. Frågades (på tinget i Arjeplog): om alla .. som flytta öfwer Gräntsen, äga sina wissa Winterland häri Lappmarken? Renbeteskomm. 1907, 2: 44 (1756).
(1, 2) -LANDSKAP~02 l. ~20. landskap (se d. o. 5) sådant det ter sig på vintern; äv. om konstnärlig framställning av sådant landskap (jfr landskap 6). Ett vinter-landskap med besked! I solsken / Skarpt .. den långa sjön / Och träsket glindra, likt ett enda snögolf. Atterbom 2: 344 (1827). (Han) har lemnat några fina och stämningsfulla vinterlandskap, rika på äkta nordisk anda. Eichhorn Stud. 2: 159 (1872).
-LASS. [fsv. vinterlas] (förr) lass av sådan storlek som kunde forslas på vintern; särsk. ss. (i sht till två sommarlass bestämt) mått på hö o. d.; jfr lass, sbst.2 1, o. -skrinda. G1R 4: 365 (1527). Höö 2 såthor otte såther gör ett winther las. HFinlH 3: 246 (1555). Ymnig skog med 100 vinterlass i avverkning. Wilskman Släktb. 1: 219 (1912).
-LAV. bot. laven Arctoparmelia centrifuga (Lin.) Hale. VetAH 1791, s. 297. Vinterlav. På vindexponerade klippor och block, som på vintern oftast äro snöfria. Ursing SvVäxt. Krypt. 194 (1949).
(1, 2) -LED, sbst.1 vinterväg (se d. o. 1); jfr led, sbst.2 1 (b). Broman Glys. 3: 14 (c. 1730). Längs vinterlederna tvärs över sjön och i storskogen transporterade man foder och timmer över marker, som i sommartid voro oframkomliga. Gruddbo 370 (1938).
-LED, sbst.2 (†) (enkel) stängningsanordning i gärdsgård för användning vintertid; jfr led, sbst.3 1. Hembygden(Hfors) 1912, s. 47. Så snart tjälen gått ur jorden ålåg det varje bydelägare att iståndsätta sina gärdesgårdar, vinterled och grindar till skydd för sädesgärden, ängar och beteshagar. EtnolKällskr. 2: XXVIII (1944).
-LEK. ÅboUnderr. 10/3 1864, s. 4. Till de öfligaste vinterlekarne hörde då (på 1840-talet) som nu snöfästningar och snöbollskrig. Ödman VårD 1: 10 (1887).
-LEKANDE, p. adj. zool. o. fisk. om fisk: som leker på vintern. UB 3: 608 (1873). Den större .. (bohus)sillen är höst- och vinterlekande (Oktober-December-Mars). Lilljeborg Fisk. 3: 70 (1889).
-LIGGA, -ning; -are (se avledn.).
1) ligga i overksamhet under vintern; särsk. om fartyg i vinterhamn l. (i sht förr) militär trupp i vinterläger; särsk. (o. numera i sht) i p. pr. -ande. Medh thet footfolcket som widh Stararusa .. winterlegat hade, stodh tämligen wäl til. Widekindi KrijgH 648 (1671). I går dockades Beckholmens vinterliggande skutor ut. SvD 17/4 2005, Helg s. 17.
2) (tillf.) i fråga om att uppehålla sig på annan (arbets)ort under vintern; särsk. dels ss. vbalsbst. -ande, dels i avledn. vinterliggare (se d. o. 2). Vinterliggandets ursprungliga karaktär av nödtvungen utvandring efter missväxtår. Smeds Malaxb. 106 (1935). Avledn.: vinterliggare, om person m.//ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.
1) (till -ligga 1) vinterliggande person l. sak; särsk.
a) sjöt. fartyg som övervintrar i hamn. Roland Minn. 46 (c. 1748). Ett par fregatter med smärre kronofartyg blefvo .. der (i Fredrikshamn) vinterliggare. Vintern, isen och snön gjorde all tillförsel och kommunikation .. omöjlig med Sverige. Fersen HistSkr. 1: 81 (c. 1790).
b) (i sht förr) om sjöman l. (sjöfarande) handlare l. handelsresande o. d. som stannar på handelsort l. i hamnstad o. d. över vintern; jfr gäst, sbst.1 1 a, liggare 10. Stiernman Com. 1: 282 (1577). För att kontroll öfver dem skulle kunna utöfvas, måste vinterliggarne .. upplägga sitt gods och lägga sig sjelf i kost hos någon borgare. Hildebrand Medelt. 1: 333 (1881). c) (numera mindre br.) om övervintrande djur; särsk. (o. i sht) om djur i vinterdvala; förr äv. om bihus för invintrande bin. Winterliggare. Är en sådan afwelsståck eller Bihus, som nyttias öfwer Winteren. Koch Biskiöts. Förkl. 1 (1753). Ett större antal kallblodiga djur i de kalla länderne äro vinterliggare, nemligen amphibierne. Agardh Bot. 1: 47 (1830). I Bohuslän har man någon gång iakttagit någon vinterliggare (av fjällvråk). Rosenius SvFågl. 3: 208 (1929). DN(A) 9/4 1961, s. 7. 2) (förr) till -ligga 2: säsongsarbetare under vintern (i sht från Finl.). (Lön utbetald till) winterligiere som haffue burit kalck och stenn till then bygning innen för slåtz portenn. SthmSlH 1: 100 (1568).
(2) -LIK. som liknar l. har karaktär av vinter l. vinterväder; jfr vinteraktig, vinterlig, vintersk, vintrig. December begyntes winterlik, men med liten sniö och ringa kiöld. Broman Glys. 1: 437 (1731).
-LINJE. särsk. (förr) militär utbildning(slinje) (för rekryter) som (huvudsakligen) var förlagd till vintern; motsatt: sommarlinje. DN(A) 22/12 1913, s. 9. (Regeringen) gick .. in för ”vinterlinjen”, som innebar inryckning på senhösten och utryckning .. nästa höst. Ehrensvärd RikTj. 23 (1965).
-LIV. om persons liv sådant det ter sig under vintern. Det instängda vinterlifvet. 3SAH XLVIII. 2: 85 (1841).
-LOV. särsk.: skollov under vintern; jfr sport-lov. LVetA IV. 2: 2 (1901). Då man under den svåra isvintern 1940 på vissa håll hade svårigheter att värma upp skolorna, gav man barnen ”kokslov”. Detta lov fortsatte sedan och blev till nutidens vinterlov. Fatab. 1970, s. 38.
(1, 2) -LUFT. om luft (se luft, sbst.2 1) på vintern. PT 29/12 1783, s. 4. Han kunde .. åter gå ut, och dricka den friska vinterluften, – hans älskade luft. Bremer Hem. 2: 65 (1839).
-LUGG. (numera mindre br.) vinterpäls (se d. o. 1); jfr lugg, sbst.2 3. Broocman Hush. 1: 80 (1736). (Hästarna) befunno sig i den för hästens utseende ofördelaktiga tidpunkt, då vinterluggen håller på att skjuta ut. RiksdRevStatsv. 1899, s. 555. Lo-Johansson AstrHus 265 (1966).
-LYA. jfr lya, sbst.1, o. -ide. BtVLand 6: 6 (1674). Gräfsvinet bör sökas, innan det ingår i vinterlyan. TJäg. 1833, s. 601.
-LÅGVATTEN~020. lågvatten (i vattendrag) under vintern. Nederbörden och temperaturens inflytande på Dalälfvens vårhögvatten och vinterlågvatten. SvD(A) 18/5 1917, s. 10.
-LÄGE. [fsv. vinterläghe] särsk. om tillstånd av overksamhet l. stillhet under vintern l. på grund av vinterförhållanden; särsk. i sådana uttr. som gå i vinterläge (särsk. i fråga om djurs vinterdvala); äv. konkret (se b). At så snart någon snö faller i början af Novemb. månad, då tiden är, att björnen begifver sig i vinter läge, gå 2 eller 3 Karlar ut på sina skogar .. och söka granneliga efter om något sådant spor är tillfinnande. Nordholm Djurf. 25 (1749). Eremiten. Jag skall .. till Helgeandshuset för att gå i vinterläge, ty det blir för kallt häruppe (i berghålan). Strindberg Bjälb. 25 (1909). Utnyttja kvällarna och ljuset .. gå inte in i vinterläge redan. BlekLT 3/8 2015, s. 25. särsk.
a) i fråga om förläggning l. uppläggning av fartyg inför l. under vintern (förr äv. om inkvartering under vintern), särsk. i sådana uttr. som lägga (fartyg) i vinterläge l. ta vinterläge. Effter th(e)r war icke ha(m)pn till ath leggia j winterläghe, togho the för rådh mesta parten, ath läggia tädhan. Apg. 27: 12 (NT 1526). Att I .. löpe medh schipen .. till Stockholm och där lägge dem udi winterläghe, efter wij dem nu i åhr inted behöfwe. RA I. 4: 771 (1598). Wallensteins afsigt att taga vinterläge uti Böhmen. Fryxell Ber. 7: 61 (1838).
b) mer l. mindre konkret, om uppehållsplats (förenad med overksamhet l. vila) under vintern; särsk. om uppläggningsplats för fartyg (jfr a). Skynda tigh snarligha till migh j Nicopoli, för ty iach hafuer satt migh före ath haffua ther mitt winterläghe. Tit. 3: 12 (NT 1526). Jag törs ej wiszt påstå, at .. (svalan) förleden dag war upkommen ifrån hafs-bottnen, där hon torde haft sitt winterläge, emedan Canarie-öarna woro så nära. Osbeck Resa 66 (1751, 1757). (I kriget) tjente Calmar-hamn till vinterläge åt den Norrska flottan. Botin Utk. 135 (1757). Cirkus Scala är ett välkänt familjeföretag i Skåne med vinterläge i Hästveda. GbgP 14/10 1999, s. 2.
-LÄGER, förr äv. -LÄGRE.
1) (numera mindre br.) uppehållsplats för djur under vintern; vinteride; jfr läger 3 c. Om någon slår eller dräper .. (björnungarna), vthi sitt Winterläger, tå finner man icke vthan een liten Fuchtigheet i hela theras Kropp, och een lijten Blodzdroppa om theras Hierta. IErici Colerus 1: 393 (c. 1645). At fåren må födas i mjuka Vinterläger med hö. Adlerbeth Buc. 98 (1807). Auerbach (1916). särsk. (†) i bildl. anv., om skyddande hölje o. d. för växt(del) under vintern; särsk. om blomsterlök. Hybernaculum, (Winterläger) kalles den delen utaf örten, som innesluter fostret, och bewarar det för utwärtes farligheter, hwilka lätt kunde förderfwa det samma s. Regn, Frost etc. Möller PrincBot. 40 (1755). Alla egentliga vårliljor ligga förbildade i sitt vinterläger, löken. Fries BotUtfl. 1: 254 (1842). Björkman (1889).
2) (†) vinterlag; jfr läger 6. Thet Hollenske skiip then fligende geyst, som ther wijd Lödisze haffuer legat i winterlegre. G1R 9: 75 (1534). Ymer 1951, s. 256.
3) läger (se d. o. 7) under vintern; särsk. dels (i sht förr) i fråga om militära förh., dels om idrotts- l. rekreationsläger o. d. HH 20: 212 (c. 1585). (Hannibals) Krijgzmacht som hade sit winterlägre vthi Stadhen Capua. Schroderus Sleid. 35 (1610). Att nu lägges allt Krijgzfolck i Winterläger, såsom Skeppen wid samma tijd i sine Hampnar. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 632 (1689). Annika visade sådana kvalitéer att hon fick följa med juniorlandslaget .. på ett vinterläger. HbgD 23/6 1995, s. 23.
-LÖK. bot. o. trädg. om den (vinter)härdiga lökväxten Allium fistulosum Lin., piplök. Heinrich (1814). Vinterlöken eller piplöken .. flerårig, utmärkt genom trind, uppblåst, meterhög stjälk, som uppbär ett hufvud af hvitgröna blommor. Elfving Kulturv. 122 (1895).
-LÖN. (förr) om (nedsatt) lön under vintern. En Pigas Winter lööhn .. 24:-. BoupptSthm 1677, s. 1405 b.
-LÖVKOJA~020. bot. om (ss. krukväxt odlad) vinter- l. vårblommande variant av Matthiola incana (Lin.) R. Br. Lundström Trädg. 2: 29 (1831). Vinterlöfkojan bildar små träd af 1½–2½ fots höjd och egnar sig synnerligen väl till odling i kruka. HbTrädg. 6: 54 (1876).
-MAJ. (†) jfr maj, sbst.2 Vintermajen har i sin senaste form, julgranen, eröfrat världen. Nilsson FolklFest. 67 (1915). SvD(A) 21/12 1930, s. 13.
-MARKNAD. jfr marknad 1. 2SthmTb. 3: 49 (1553). Winter-marknaderne, såsom Påhlsmäszan och Hindersmäszan. LMil. 3: 14 (1692).
-MELLANTERMIN. (†) om ferie under vintern o. mellan två terminer. 3SAH 37: 94 (1842). Jag hade tänkt att fara ned till Dresden nu under min vintermellantermin, för att få vara några timmar tillsammans med dig. Rydberg Brev 3: 42 (1885).
-META. jfr meta, v.1 När man wintermetar, bör man utwälja grund och stenig botn. Gyllenborg Insjöfisket 26 (1770).
(1, 2) -METE.
1) mete (se d. o. 1) vintertid, särsk.: pimpelfiske. Winter-mete kallas pimp, och känne. Gyllenborg Insjöfisket 26 (1770).
2) (†) om metredskap avsett för l. använt vid vintermete (i bet. 1); jfr mete 2. Salander Gårdsf. 353 (1758). Vid mete från båt använde man i Älvdalen ofta även sommartiden s.k. vintermete. Levander DalBondek. 1: 68 (1943).
(2) -MOLN. moln på (l. kännetecknande för) vintern; förr särsk. om valkmoln, stratocumulus. Et slaskigt winter-moln kan middags-solen hölja. Dalin Vitt. 3: 271 (1739). De låga molnen under 2000 meter, vintermolnen, Stratocumulus. SvRike I. 1: 328 (1899).
(1, 2) -MORGON. morgon på vintern. ÅboUnderr. 9/2 1831, s. 3. Under de långa och mörka vintermorgnarna låg han ofta vaken på sin enkla bädd. 2SAH 21: 11 (1841).
-MUST. (numera bl. mera tillf.) vinterfuktighet; jfr must 5. Medan ännu vintermusten är qvar bör .. (klövern) sås, så snart kälen gått ur. ÅboT 11/1 1840, s. 3. Växten har hela vintern på sig att ”suga upp” jordens ”vintermust”. Expressen 6/10 1974, Söndag s. 20.
-MYGGA. zool. mygga tillhörande familjen Trichoceridae (som ss. fullbildad insekt är aktiv vintertid); i pl. äv. om familjen. UppsPraktEntomol. 2: 35 (1891). Vintermyggorna liknar till utseendet små harkrankar. DjurVärld 3: 388 (1963).
-MÅNA, se -månad, -måne, sbst.2
-MÅNAD, förr äv. -MÅNA, sbst.1, l. -MÅNE, sbst.1
1) om var o. en av de månader som vintern infaller under; i sht om december, januari, februari; äv. bildl.; jfr månad 2. RP 5: 163 (1635). Alla Siden-arbetare böra uti winter-månaderne ifrån den 1 October til den sista Martii begynna sit arbete klåckan Sex om morgonen, och dermed fortfara til klåckan Nije om aftonen. PH 5: 3526 (1753). Kall är lifvets långa vintermånad. Atterbom SDikt. 2: 84 (1812).
2) (numera bl. ålderdomligt) i inskränktare anv. av 1, ss. namn på månaden november. VarRerV 4 (1538). November .. Wintermånad .. som fordom war then första Månaden vthi åhret .. men på Swenska kallas han Wintermånad för Winterens Begynnelse skul. IErici Colerus 1: 351 (c. 1645).
(1, 2) -MÅNE, sbst.2, förr äv. -MÅNA, sbst.2 jfr måne, sbst.2 1. O, att jag ägde ett trollspö i detta ögonblick; kunde frammana en strålande majsol i stället för den kalla vintermånan. Strindberg TjqvS 4: 66 (1876).
-MÄRG. (numera bl. ngn gg) i sådana uttr. som sätta l. supa vintermärg (i benen), dricka l. äta sig till kraft o. värme inför vintern (jfr ben, sbst.1 I 1 h β). Höstbetet måste sättia winter-märgen i benen på Landmannens både dragare och öfriga Boskap. HushBibl. 1755, s. 29. Skörden är bärgad, höstmörkret faller, nu ska man äta vinterkraft och supa vintermärg. SvD 23/9 1995, s. 28.
-MÖNSTRING. (-munstring) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr mönstring 1 a. Desse vintermunstringer, som jag nu både medh dee nyschrefne såsom gamble knichter .. hållit haffver. OxBr. 9: 181 (1632).
-MÖRKER. om det (djupa) mörker som råder en vinterkväll l. en vinternatt; äv. dels med särskild tanke på sådant mörkers långa utsträckning över dygnet, dels mer l. mindre bildl. Som vintermörkren i mitt hem fördrifvas / Af vårens sol, igenom Dig blef klar / Mitt inres natt, der köld och skumhet rådde. Atterbom 1: 210 (1824). Länge har jag väntat .. på de ljusa aftnarnes ankomst, till vederqvickelse efter det eviga vintermörkret. 3SAH LIX. 3: 320 (1846). (Vargarna) var inte sömniga, utan mer lifliga mitt i vintermörkret än någonsin om sommaren. Lagerlöf Holg. 2: 281 (1907).
-MÖSSA. jfr mössa 1 o. -hatt. Ekeblad BrClEkeblad 80 (1652).
(1, 2) -NAKEN. om landskap l. naturföreteelse o. d.: naken (se d. o. 2) under l. till följd av vintern. De vinternakna fälten. Lagerlöf Holg. 1: 75 (1906).
-NATT. [fsv. vinternat]
1) natt under vintern; äv. om den tidsperiod i polartrakterna då solen aldrig går upp; äv. mer l. mindre bildl. The kneckter, som her j Stocholm äre, som motthe hele wintther natthenn waka her wpå kalle muren. BtFinlH 3: 245 (1549). I plågors vinter-natt, se blomman af hans vår! Lidner 1: 98 (1784). I Upernivik är vinternatten 79 dygn lång. Fries Grönl. 22 (1872).
2) (numera mindre br.) om första vinterdagen (se vinter-dag a). Winterens början (sattes) den 14 October eller Calixtidag. Hwarföre man ock finner i gamla Kalendarier denna dagen wara kallad winternatt. Lagerbring 1Hist. 1: 459 (1769). LandsmFrågel. 5: 6 (1927).
-NEDAN. (numera bl. mera tillf.) om nedan (se nedan, sbst. 1) som infaller på vintern. Crusenstolpe 1720 173 (1837).
-NEDERBÖRD~102, äv. ~200. nederbörd under vintern. Winternederbörden (i Tyskl.) är i söder med hänsyn till sin tätare förekomst och mängd mindre, sommarnederbörden större i dessa hänseenden än i Norden. MosskT 1887, s. 222.
-NJUPON, se -nypon.
(1, 2) -NOT. [fsv. vinternot] (förr) om not för fiske under is (jfr is-not); särsk. i uttr. dra vinternot; förr äv. om (fångst vid) fiske med sådan not. Almquist CivLokalförv. 3: 180 (i handl. fr. 1544). Fisketienden af vinternoten. Hall KultInt. 79 (i handl. fr. 1637). Winter-Not .. är den högstskadeligaste för wåra sjöar. Gyllenborg Insjöfisket 12 (1770). Man har i april månad dragit vinternot på den sjö, som i martii var segelbar. GJEhrensvärd Dagb. 2: 157 (1780). Ssgr (fisk.): vinternot-, äv. vinternots-dragning. BL 12: 228 (1846). Sedan på nyåret 1902 tillstånd erhållits till vinternotdragning (i sjön Limmaren nära Norrtälje) för att gallra den urartade braxenstammen, uppfångades stora mängder af braxen, men alla helt små och magra. Uppl. 2: 156 (1903). -fiske. jfr not-fiske. SvD(A) 24/12 1897, s. 4. Då .. kronan först år 1554 erhållit någon inkomst af vinternotfisket i Bråviken (osv.). BtRiksdP 1898, I. 3: nr 80, s. 5.
-NY. (numera bl. mera tillf.) nymåne på vintern; i sht förr särsk. i sådana uttr. som frisk l. kry som ett vinterny. Mamma, rigtigt som ett vinterny, ofanteligt frisk till utseende och allt. Pappa i ett sorgeligt aftagande. Adlersparre BrHustru 108 (1814). Rodnaden upplyste det mörka löfhvalf, i hvilket vi voro gömda, nästan så godt som ett af edra svenska vinternyn. Sparre Findl. 2: 65 (1835). Kry som ett vinterny. SAOL (1973).
-NYPON, förr äv. -NJUPON. (numera bl. tillf.) om nypon från busken Rosa canina Lin., stenros; i pl. l. koll. äv. om busken. I köksspråket urskiljas efter deras mognadstid Vinternjupon (R. caninæ), Sommarnjupon (R. villosæ) och Smörnjupon (R. cinnamomea). Fries BotUtfl. 3: 240 (1864). NormFört. 21 (1894; om busken).
(1, 2) -NÄT. fisk. nät använt vid vinterfiske. LittBlAllmBildn. 1853, s. 188. Fångst under isen med s. k. vinternät. Fatab. 1914, s. 170.
-NÖJE. nöje l. förlustelse på vintern. Mennander Brev 170 (1772). Kälkåkning är och har länge varit ett af den Stockholmska ungdomens eller rättare barndomens bästa vinternöjen. Lundin NSthm 719 (1890).
-OLJA. motor- l. maskinolja l. dyl. för vinterbruk. AB 21/1 1891, s. 1. Gargoyle Mobiloil Arctic – Vacuum Oil Companys speciella vinterolja – rekommenderas för rätt smörjning under den kalla årstiden av de flesta bilmärken. Motorför. 1929, nr 12, s. 24.
-OLYMPIAD. olympiad (se d. o. 2) med tävlingar i vintersporter; jfr -os. AB 9/2 1913, s. 6. Vinterolympiaden i Chamonix. IdrBl. 17/3 1924, s. 5.
-OMBONAD~020, p. adj. vinterbonad; jfr ombona, v.2 1. En villa till salu om 7 mindre rum och kök med källare .. kakelugnar och väl vinterombonad. DN(A) 5/5 1896, s. 1.
-OS. (senare led skrivet med versaler) [senare leden initialförkortning av olympiska spel] vinterolympiad. AB 28/8 1946, s. 16. Samtliga direktsändningar från vinter-OS i Sapporo i Japan kommer att gå i TV 2! SvD 22/10 1971, s. 8.
-PALETÅ, äv. (i Finl.) -PALTÅ. jfr paletå 1 o. -kappa. Fasonerna (till vårkapporna) äro med några förändringar, hämtade från vinterpaletåerna. NJournD 1861, s. 45.
-PARTI. (†) (grupp l. sällskap på) vinterexpedition; jfr parti 4 a, 10. Här (i Bender) väntas nu snart tidningar, när Tartar Chan har kommit hem ifrån sitt vinterparti som han giort åht ryska gräntzorna. Carl XII Bref 114 (1711). (På Grönlands nordkust) lefva hjordar af myskoxar som t. ex. lifnärt Pearys vinterparti under hans sista stora expedition. Nordenskjöld Polarv. 7 (1907).
-PERGAMOTT, se -bergamott.
(1, 2) -PERIOD. period under vintern l. med vinterväder; äv.: period för l. med viss aktivitet under vintern; jfr period 3. ÅboT 18/2 1851, s. 4. Fältartilleriets årliga undervisningskurs delas i 2 perioder, vinter- och sommarperioden, hvardera med två afdelningar. Holmberg Artill. 4: 115 (1886). Även under den korta vinterperioden i februari var temperaturen högre än normalt. LAHT 1932, s. 968.
-PLAGG. plagg avsett för l. använt under vintern; förr äv. koll.: vinterkläder. Möller (1790). Kappan bör sys af plys, sammet, eller kläde samt stoppas och fodras för att utgöra ett varmt höst- och vinterplagg. Hubendick FlickLek. 242 (1879).
-POSTFÖRING~020. (förr) (säsongsmässig) postföring under vintern. Vinterpostföring med ångbåt emellan Gottland och fasta landet. AB 26/11 1853, s. 2.
-POTATIS. om sen potatissort som lämpar sig för lagring (över vintern). Odlingen af Vinterpotatis. AB 12/7 1847, s. 4.
(1, 2) -PRICK. sjöt. om förhållandevis enkel l. robust prick (se prick, sbst.1 II) som vintertid ersätter ordinarie boj o. d. ÅboUnderr. 23/12 1865, s. 3. Fyrskepp, bojar och andra flytande sjömärken intagas eller utbytas mot vinterprickar, då vattnets isbeläggning eller isgång befaras. SFS 1881, nr 7, s. 12.
-PROGRAM. om program (se d. o. 3) för viss verksamhet under vintern. BjörneborgT 17/11 1877, s. 2. I Finlands forna hufvudstad existerar ej någon egentlig skidklubb, men däremot hafva samtliga därvarande idrottsföreningar ställt skidlöpningar främst på sitt vinterprogram. IdrFinl. 3: 129 (1906).
-PROVIANTERING. proviantering inför vintern; särsk. konkret(are). Den nordiska boskaps-skötseln fordrar en vinter-proviantering. Geijer I. 6: 73 (1839).
-PROVISION. (†) jfr provision 4 o. -förråd. HovförtärSthm 1659, s. 64. Efter hösten bruka Hushållare at .. (av torsk) nedsalta en god del till Vinter Prouision. Bæijer BeskrYstad 70 (1793). TSjöv. 1869, s. 6.
-PURJO. trädg. om härdig varietet av purjolök. Lundberg Träg. 22 (1754). Man skiljer 2:ne hufvudarter: 1) den långbladiga, eller sommarpurjo, och 2) den kortbladiga eller vinterpurjo. Den sednare tål våra vintrar, då deremot den förra fryser bort. Müller FruktTräd. 264 (1850).
-PÄLS. (vinter- 1734 osv. vinters- 1772)
1) om djurs (tjocka) päls (se d. o. 2) under vintern; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -hår, -lugg, -ull. Hästarna har satt vinterpäls. Neptunus har .. (Mars) bracht, at han i tijd afkläder / Sin ijsat vinterpels. Rosenfeldt Vitt. 210 (1694; normaliserat). Det har .. visat sig, att tropiska däggdjur .. som föras till zoologiska trädgårdar i Europa, kunna erhålla en ”vinterpäls”. 3NF 1: 1057 (1923).
2) om vinterkappa o. d. tillverkad av päls (l. pälsimitation); jfr päls 1 a. Lifkuske vinters Pälssar. KlädkamRSthm 1772, s. 300. (Får)Skinnen beredas af allmogen och brukas af dem till vinterpälsar med håren inåt vända. Nilsson Fauna 1: 535 (1847). —
-PÄRON. jfr päron 1 o. -frukt. Månsson Trääg. 19 (1643). Vinterpäron, sådana som aftagas först när starkare köld så bjuder och som först fram mot jul börjar mogna på lagret samt äro njutbara under återstående delen af vintern och våren. Eneroth Pom. 1: 140 (1864).
-RAPS. (numera föga br.) om Brassica napus Lin. Biennis-gruppen, höstraps; jfr raps, sbst.1 1, o. -rapsat. PT 3/11 1846, s. 2. Odlingen af vinterraps kan endast med fördel bedrifvas i våra sydligaste provinser. Arrhenius Jordbr. 2: 207 (1860). SAOL (1973).
-RAPSAT. (†) = -raps. Gadd Landtsk. 3: 433 (1777). ÅboT 2/9 1851, s. 2.
-RAPUNSEL. (†)
1) vårklynne (vars övervintrande bladrosett kan ätas som sallat). Winter-Rapuntzel .. heeter Felt-Rapuntzel, Felt-Kroppen, wäxer wilt, såås bäst om Hösten. Rålamb 14: 11 (1690). SvD(A) 13/4 1931, s. 12.
2) om den övervintrande växten rapunkelklocka; äv. om knölklocka. Lundberg Frösaml. 10 (1775; om rapunkelklocka). ÖoL (1852; om knölklocka).
(1, 2) -REDSKAP~02 l. ~20. redskap (se d. o. 1, 2) använt l. lämpligt vid vinterförhållanden. Martius .. barckas Hudar och Skin betas, hanck och widjor tilreda, förwara Winter-Redskapen. Salander Gårdzf. 20 (1720).
(1, 2) -REGN. regn som faller på vintern. Fryxell Ber. 6: 371 (1833). På annandagen hade det regnat, ett kallt och vasst vinterregn. Thorén Herre 273 (1942).
-RESA. resa (se resa, sbst. I 2) företagen vintertid; jfr -färd. Carl XII Bref 165 (1717). Vinterresorna (var under medeltiden) ej .. utan besvär, ty ofta hindrade stora drifvor och kullfallna träd den resande, som alltid måste medföra yxor för att röja väg. Uppl. 1: 440 (1903).
-RING.
1) (numera mindre br.) hos fisk: under vintern bildad ring (se ring, sbst.1 7 j) i fjäll l. otolit o. d. utgörande del av tillväxtzon. FoFl. 1910, s. 174. På sillfjällen avsättes varje vinter smala, koncentriska s. k. vinterringar, som skiljas åt av bredare ”sommarfält”. Rosén o. Molander Havsfisk. 25 (1923).
2) (numera bl. i Finl.) vinterdäck; jfr ring, sbst.1 2 e slutet. NPress. 28/12 1893, s. 1. Lördagen var premiärdag för vinterringar och endast tre förare hade underlåtit att byta från sommardäck. VNyland 1979, nr 277, s. 4.
-ROCK. jfr rock, sbst.2 1, o. -kappa, -syrtut, -överrock. 1 Lång Winter Råck med Hermelin fodrat 105 (daler). KlädkamRSthm 1654, s. 172.
-ROS. (†) särsk. [av t. winterrose] om stockros. Franckenius Spec. D 1 b (1638). ApotT 1739, s. 29.
-ROVA. [fsv. vinterrova] (numera bl. tillf.) om varietet av rova (l. kålrot) som skördas sent o. kan lagras över vintern. Winterrofworne, som utsås om hösten, utgör almännast i England deras turnips. Gadd Landtsk. 2: 392 (1775).
-RUM. rum använt l. anpassat för användning under vintern; jfr -bostad, -trädgård. Lind 1: 1826 (1749). Att de der (i Norge) trifvits rätt väl, och ej heller frusit sedan de hittat på att elda .. i jernkakelugnarna, som behöll värmen utan os, och utan instängd luft, såsom i våra vinterrum. Geijer Brev 438 (1845). Småhusen .. borde ha vinterrum eller veranda som det tidigare hette. VNyland 27/2 1980, s. 5.
(2) -RUSK. jfr rusk, sbst.5 1. Efter stark åska .. har vårvärmen gifvit vika för vinterrusk och snöbyar. AB 15/4 1859, s. 2.
-RUSTA. iordningställa l. utrusta (ngt) inför vintern. VFl. 1906, s. 51. Det är en dålig idé att vänta med att vinterrusta bilen tills vintervädret kommer, eftersom det alltid kommer som en överraskning. Barometern 11/1 2014, s. 49.
-RYKTNING. (†) särsk. om rensning l. uppsnyggning av trädgård o. d. under vintern; jfr rykta, v.1 1. Serenius EngÅkerm. 238 (1727). Winter-rycktning är den förnämsta hielp för en gammal och bofällig Humlegård. HushBibl. 1756, s. 490.
-RYM. (†) vinterkrasse; jfr rym, sbst.3 2 b. Fischerström 4: 404 (c. 1795). Torén Rebau o. Hochstetter 120 (1851).
-RÅG. [fsv. vinterrogher] höstråg; jfr råg 1. I syn(n)erheet til at tala, är harfwen nyttig om hösten tå man vtsår Winterrågh på Örjord vthi öpen fåra, til at harfwa honom neder. IErici Colerus 1: 96 (c. 1645). Ssgr (†): vinterråg- l. vinterrågs-mjöl. mjöl berett av höstråg. För köld. Blanda tillsamman Winterroghmiöl och ättikia, gör ther af en degh och lägg wedh sårett, thett drager uth kölden. OMartini Läk. 41 (c. 1600). Månsson Åderlåt. 108 (1642). -säd. [fsv. vinter rogh sädh] utsäde av höstråg. UpplDomb. 7: 111 (1559).
-RÄPP. (†) vintertermin; jfr räpp, sbst.1 3. Klagas, att hörarne (dvs. lärarna) äro för dyra .. tagandes af dem (dvs. sina elever) en daler i ”räppen”, och om ”vinterräpperna” ett lass ved. Karlson ÖrebroSkolH 3: XXXIII (1875).
-RÄTTIKA. trädg. om vinterhärdig varietet av rättika, svart rättika. Ahlich 91 (1722). Sommarrättika sås tidigt på våren och sedan med 3 veckors mellanrum, vinterrättika vid midsommartid. Sonesson BöndB 616 (1955).
-RÄV. om räv med vinterpäls. Vinterräfvarnes tjocka och dyrbara pelsar. Nordenskiöld Vega 1: 279 (1880).
-SAFT. (†) om sav l. växtsaft under vintern (jfr saft 1 a); äv.: vinterfuktighet. Wintersaften får .. ej .. tillfälle at genom flera ärjningar och jordens omwändande at uttorka. Åhstrand Öl. 113 (1768). När vintersaften ifrån roten om våren uppträngt i stammen, utvidgar och uppmjukar den alla dess delar. Agardh o. Ljungberg III. 1: 292 (1857).
-SALLAD, äv. -SALLAT. särsk. om (blad av) under höst- o. vintermånaderna till sallad skördade växter; jfr sallad 2. Linc. P 4 b (1640). (Vattenkrassens) blad och unga skott äro en högt värderad vintersallat. 2NF 19: 491 (1913).
(2) -SCENERI. vintrigt sceneri (se d. o. 3 (a)); jfr -bild, -stycke. GbgAB 21/12 1901, s. 2. Snöiga vinterscenerier. SkånD 2/4 2015, s. B2.
-SEJOUR. vintervistelse. Utländingarne i Rom, Neapel o. s. v. göra inga anstalter till afresa; tvärtom berättas, att de där varande Engelsmän bereda sig till vinter-sejouren. SC 1: 662 (1820).
-SEMESTER.
1) [jfr d. vintersemester, t. wintersemester] (i sht förr, om utländska förh.) vintertermin; jfr semester 1. HforsMorgBl. 1839, nr 8, s. 8. (Kierkegaard) deltog .. en vintersemester i pastoral-seminariets öfningar. Cavallin o. Lysander 2: 5 (1851).
2) (till 2) jfr semester 2. Härlig vintersemester i hafsbandet. DN(A) 31/12 1906, s. 1.
-SESSION. session (se d. o. 1 b) på vintern. Att vintersession (i Svea hovrätt) börjas den 20 januarii. 2RA 3: 874 (1734).
-SILL. (i fackspr.) (fet) sill som fiskas på vintern; jfr sill, sbst.2 1, o. -strömming. Nilsson Prodr. 23 (1832). Vid export av salt sill får benämningen Vintersill användas endast om varan är beredd av sill som fångats i Kattegatt, Skagerack el. angränsande del av Nordsjön under tiden dec.-mars. SvFiskelex. (1955).
-SILL-FISKE.. fiske av vintersill. Det betydligaste sillfiske, som nu idkas vid någon Skandinavisk kust, är vintersill-fisket på vestkusten. Nilsson Fauna 4: 502 (1855).
(1, 2) -SJÖFART~02 l. ~20. jfr sjö-fart 2 o. -trafik. PT 21/1 1862, s. 3. Numera kan man tack vare isbrytareväsendets stora utveckling mångenstädes upprätthålla regulier vintersjöfart å linjer, som förr under flera månaders tid kunde vara stängda af is. VFl. 1909, s. 19.
-SKALL. (förr) jfr skall, sbst.3 5 a. Ideen för afjagningen (vid sommarskall) är .. så vida lika med den för vinterskall, att drifningen börjar i ena ändan .. der största bredden är, och fortsättes till den andra, der skyttar och nåt äro uppställde. Swederus Jagt 107 (1831).
(1, 2) -SKARE. jfr skare, sbst.2 Som en vårglimt ser man henne glida / på vinterskaren med sin lätta skida. Karlfeldt Vildm. 30 (1895). Hvad skaren beträffar har man att skilja mellan vinterskare, som uppkommer tidtals midt i vintern efter töväder, d. v. s. blid temperatur med eller utan regn eller våt snö, och den vanligare vårskaren. VetAÅb. 1912, s. 271.
-SKATT. [fsv. vinterskatter] (förr) (in natura utgående) skatt (se skatt, sbst. 3) som inkrävdes under vintern; jfr båg-skatt, skinn-skatt. Vinterskatten, huilken the kalla boghaskatten. HH XI. 1: 20 (1530). Winter-skatten, som är Spanmål, Humla, Fläsk, Höö, Wed och andra åhrliga utlagor, bör wara ute emellan Skiördetiden och Thomasmäszo. Abrahamsson 141 (1726).
-SKIKT. geol. sedimentskikt bildat under vintern. Elander Jordliv 53 (1921). Varje varv eller enhetligt sammansatta lagdelning i denna lera har utbildats under ett år och visar sig bestå av ett kraftigare, ljusare sommarskikt .. samt ett tunnare, sandblandat vinterskikt. SvFolket 1: 20 (1938).
-SKINN. om skinn (se skinn, sbst.1 1) sådant det är på vintern; äv. om skinn (se skinn, sbst.1 2) från djur med vinterpäls; jfr -dräkt 2 slutet, -päls 1. Harskinn, hwita vinterskinn .. torde för prima sort påräknas 20–24 M. pr 100 stycken. ÅboT 11/4 1851, s. 3. Av många pälsbärande djur är blott vinterskinnet användbart. Flodström Naturförh. 215 (1918).
-SKO, r. l. m.
1) jfr sko, sbst. 1. Winterskor med och utan Galotschinrättning för Fruntimmer. SP 1792, nr 291, s. 4.
2) hippol. jfr sko, sbst. 2 a. Wintersko för hästar. Kalmar 3/2 1872, s. 2.
-SKO, v. -ning. (numera i sht hippol.) förse (djur (i sht häst)) med vinterskor (se vinter-sko, sbst. 2); jfr sko, v. 2 a. Dubbelbroddar under namn af tångskor, användas ännu i flere landsdelar .. till oxars vinterskoning på så sätt, att ett söm inslås i hvarje klöfspets. Möller Jordbr. 69 (1881). (Lucia)dagen skall hästarna vinterskos. Celander NordJul 1: 38 (1928).
-SKOTT.
1) trädg. skott som växer fram under vintern l. övervintrar; äv. (numera bl. tillf.) om hibernakel (jfr -knopp); jfr skott, sbst.2 23 a β. Vid slutet af juli börja i dessa nedre fjällveck (hos bergdunört) anlag till nya vinterskott att visa sig såsom små röda knoppar. BotN 1875, s. 4. Hos L. polyrhiza sjunka vinterskotten (hibernaklerna) till bottnen. Lindman NordFl. 3: 328 (1905).
2) [skämtsam bildning till uttr. som ett skott (se skott, sbst.2 18)] (i vissa kretsar, vard.) om (äldre) begagnad bil inköpt för att (företrädesvis) köras under vintern. TeknikV 1987, nr 14, s. 82. Vi har en lång tradition på Teknikens Värld att köpa ”skott”. Vinter- eller sommarskott. Det går ut på att köpa en begagnad bil, köra den, och berätta om den i tidningen. TeknikV 2013, nr 4, s. 90.
-SKRINDA. särsk. (förr) ss. mått på mängd hö som rymdes i en skrinda (se skrinda, sbst. 3) forslad på vinterföre; jfr skrinda 5 o. -lass. Boding ÅngermHush. 28 (1747). Utfodringen är normalt under 1800-talet fem vinterskrindor per ko och vinter. Smeds Malaxb. 253 (1935).
(2) -SKRUD. om skrud (se d. o. d γ) som (ngt i) naturen bär l. har under vintern; äv. om djurs vinterdräkt (jfr skrud d α). Före medlet af Oktober är fogeln åter klädd i sin präktiga vinterskrud. Nilsson Fauna II. 2. 1: 288 (1828). Denna plats var .. klädd i sin vinterskrud. Träd och buskar buro gnistrande diamanter. Wikner Vitt. 152 (1878).
-SKYMNING. jfr skymning 2. Leopold 2: 142 (1801). (Han) såg vinterskymningen slå nattläger på den stora fjärdens is utanför staden. Tavaststjerna Inföd. 179 (1887).
(2) -SKÄRPA. (numera bl. tillf.) om påtaglig l. intensiv karaktär av vinter; jfr skärpa, sbst. 5 f. (Tegnérs) själ hade vida mer af Värmlands höga himmel med klarhet och vinterskärpa än af Öresundsnejderna med deras flytande konturer. BååthHolmberg Morf. 1: 194 (1910).
-SLAG. fältslag under vintern; jfr slag, sbst.1 4 b. För övrigt ha vi särskilt vår överraskande snabbhet att tacka för att vi vunnit detta i krigshistorien enastående vinterslag. AB 1/3 1915, s. 4.
-SLUMMER. jfr slummer 2 c β o. -dvala 1. Böttiger UngdM 84 (1830). I tempererade (klimat) är .. (våren) ett lugnt uppvaknande efter en kort vinterslummer. Fries BotUtfl. 1: 249 (1843).
-SMÖR. (i sht i skildring av ä. förh.) om smör (av sämre kvalitet) som kärna(t)s under vintern; jfr halm-smör. G1R 4: 297 (1527). Man har vant sig att föredraga gult smör framför hvitt, emedan sommarsmör, som vanligen är fetare och bättre än vintersmör, äfven är starkare gult till färgen. Walin Födoämn. 18 (1906).
(2) -SNÖ. snö som faller (ss.) på vintern; äv. om av sådan snö bildat lager l. täcke o. d. (jfr snö, sbst. 2). I fall om wåren, igenom regn, wintersnön icke befordras til afsmältning .. utöfwar wårkölden gemenligen wåldsam werkan uppå sädesbrådden. Gadd Landtsk. 1: 61 (1773). Det snöar, riktig vintersnö. Hamilton Dagb. 2: 189 (1917).
(2) -SNÖRING. (†) om kort l. intensiv period av kyla under vintern; jfr snöra, v.1 6. Serenius EngÅkerm. 201 (1727). Serenius H 2 c (1734).
-SOL. om sol l. solsken under vintern; jfr sol, sbst.1 1 (h). Lindfors (1824). En blek vintersol orkar inte upp högt på himlen. Barometern 21/12 2009, s. 13.
-SOLSTÅND~02 l. ~20. om tidpunkt på vinterhalvåret då solen når sin lägsta middagshöjd; särsk. på norra halvklotet om (enl. den gregorianska kalendern) den 21 l. 22 december; jfr -starbrak. Serenius Dd 2 c (1734). (Solens) höjd över horisonten vid middag är då den minsta möjliga; vi ha då vintersolståndet, som infaller omkring den 22 december. Bergstrand Astr. 51 (1925). Ssg: vintersolstånds-dag. Berzelius Brev 14: 238 (1845). Då den julianska kalendern infördes, låg vintersolståndsdagen .. på den 25 december, på 1400-talet inföll den på den 13 december. NordKult. 21: 3 (1934).
-SORT. sort (se d. o. 3 g) av frukt l. grönsak som (mognar sent på året o.) kan lagras till l. över vintern. Eneroth Pom. 2: 73 (1866). Vintersorterna är de som i södra Sverige står ute ända in på vintern. Olsson Odlarb. 11 (1993).
-SOVANDE, p. adj. som ligger i vinterdvala. Dalman ÅrsbVetA 1827, s. 81. Vintersofvande björnar. Ekman NorrlJakt 64 (1910).
(1, 2) -SPEL. tävling med vinteridrotter (jfr spel, sbst.1 6 b); förr äv. om vinteridrott. Glanskis och curling äro två begrepp, som vänner och utöfvare af detta förträffliga vinterspel med en viss tjusning sammanställa. Balck Idr. 3: 113 (1888). Så kunna vi kanske klå en eller annan norrman nästa gång det blir vinterspel, nordiska, till exempel. SocDem. 1928, nr 68, s. 9.
-SPENAT. om köldhärdig spenat(sort); förr äv. om patientia, spenatskräppa (som kan övervintra). Färsk vinterspenat (Patientia) .. i fru Ekmans diwersebod. HforsT 13/3 1858, s. 4. Thedenius FlUplSöderm. 470 (1871; om spenat).
-SPOR. bot. om spor hos rostsvamp (som övervintrar o. gror följande vår); jfr spor, sbst.2 Hartman Örsted 54 (1865). Rostsvamparna .. alstra .. vid slutet av vegetationsperioden s. k. vintersporer, vilka gro påföljande år och överföra sjukdomen till detta års växter. Lindfors SjOdlVäxt. 69 (1927). Ssg: vinterspor-stadium. bot. Eriksson Sädesrost 7 (1896).
(1, 2) -SPORT. sport som utövas l. är lämplig att utöva på vintern; jfr -idrott. Önskar man åka skridsko, hwilket är en mycket omtyckt wintersport, finnas banor och skridskosällskaper på alla sidor af staden. Hufvudstadsbl. 25/11 1880, s. 1. Ssgr: vintersport-, äv. vintersports-land. land med lämpliga förutsättningar (ss. is l. snö l. kuperad terräng) för utövande av vintersporter; äv. speciellare, om land som når internationell framgång inom vintersporter. Sverige är som vintersportland endast obetydligt kändt i utlandet. SvD(A) 14/10 1902, s. 5. Italien kommer alltmera som vintersportland. Man fick en aning om den saken .. vid .. 5-milen. IdrBl. 1/2 1935, s. 4. -ort. jfr ort, sbst.1 II 1, o. -land. SvD(A) 15/5 1907, s. 6. Att snöbristen förkortade säsongen för vintersportorterna. GbgP 29/1 2016, s. 67.
-SPORTA. utöva vintersport. Man behöfver nu inte fara till Chamonix för att vintersporta. SvD(A) 1917, nr 52 B, s. 2.
-SPORTARE, m.//ig. [jfr -sport] person som utövar vintersport. TIdr. 1896, s. 457.
-SPRIDARE. (numera mindre br.) om växt som sprider sig l. sprids under vintern; jfr spridare II. Sernander SkandVeget. 320 (1901). BotN 1914, s. 200.
-SPRÅNG. (†) hastig stigning av havsnivån under vintern; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan stigning; jfr språng, sbst.1 I 6 c. Broman Glys. 1: 342 (1710). Ty så ofta hafvet under vintersprången flöder som högst, så upränner vatten på isar i alla sjöar och älfvar up efter hela å-dalen. VetAH 1751, s. 27. AB 28/12 1863, s. 2.
-STABRAK, -STADBRAGD, -STADBRAK, se -starbrak.
-STALL. (varmt) stall (se stall, sbst.2 6) för vinterbruk. Ett vinterstall af sten för 46 hästar. AB 4/8 1885, s. 2. Utanför huset fans en stor grop, som tjenade till vinterstall åt hornboskapen. Verd. 1892, s. 273.
-STAM. om under vintern inom visst område befintlig stam (se stam, sbst.3 II 10). Bergman GotlSkildr. 312 (1882). Genom hög avskjutning .. kan vinterstammen (av älg) hållas på en lägre nivå så att skogsskadorna minskar. VästerbK 10/9 2011, s. 4.
-STARBRAK, äv. -STABRAK l. -STADBRAGD l. -STADBRAK. (†) vintersolstånd. 20 dagar effter Winter-starbragde. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 108 (1679). Tholander Ordl. (1872).
(2) -STARK. (numera mindre br.) motståndskraftig mot kyla; vinterhärdig. En eller 2:ne winterstarka Bikupor köpas. VexiöLT 1846, nr 36, s. 4. Pingstliljan .. är fullkomligt vinterstark. Holzhausen Vårblmr 51 (1924).
-STAT. särsk. (förr) jfr stat, sbst.3 IV 2 (slutet). Drängarne köpte sin vinterstat. Reenstierna Årstadagb. 1: 183 (1798).
-STATION. om vintertid använd station (se d. o. II); särsk. dels om vinterläger för polarfarare (jfr station II 14), dels (numera bl. tillf.) om flyttfågels uppehållsort under vintern. Mnemosyne 1822, s. 61. En mängd björnar kommo under början af öfvervintringen till vinterstationen, hvarför man hade rik tillgång på färskt björnkött. Nordenskiöld Vega 1: 290 (1880). Vår europeiske stares vinterstationer gå så långt ned som till Kanariska öarna och Nordafrika. Rosenius SvFågl. 2: 143 (1922).
-STICKLING. trädg. jfr stickling, sbst.3 Vedartade sticklingar eller vintersticklingar skäras under vintermånaderna, då växten befinner sig i vila. Sonesson HbTrädg. 204 (1919).
-STILLA. stilla (se stilla, adj. 1) på ett för vintern typiskt sätt. Det är frid och vinterstilla öfver allt i naturen, men böljorna gå sin evigt oroliga gång under de tunna isflaken. SvD(A) 24/12 1898, s. 6.
-STILLHET~02 l. ~20. stillhet (i naturen) som är typisk för vintern. AB 8/2 1870, s. 3. Vinterstillhet; iskallt väder; / gryning öfver skog och hällar. Jensen BöhmDiktn. 68 (1894).
-STJÄRNA. om stjärna som framträder på vinterhimlen. PoetK 1816, 1: 182. (Det) dunkla hvalfvet med gnistrande vinterstjernor och snödrifvor i vintergatan. Törneros (SVS) 1: 249 (1825).
-STORM. jfr storm, sbst.1 I 1. Vinterstormen utanföre tjöt. Atterbom SDikt. 1: 279 (1810).
-STRÖMMING. jfr -sill. Teitt Klag. 268 (1555). Af höst- eller winter-ströming utwäljes (för beredning till ansjovis) den minsta, hwilken oskölgd och orensad litet påsaltas. Fischerström 1: 115 (1779).
-STUGA. stuga (se d. o. 1, 2) bebodd l. avsedd att bebos under vintern; särsk. dels om samers vinterbostad, dels (o. numera i sht) om fritidshus. Sedan sommaren till ända lupit, uppsöka Lapparne sina vinterstugor. Düben Lappl. 53 (1873). En mangårdsbyggnad, innehållande kök, vinterstuga, kammare och bryggstuga. PT 1897, nr 86 A, s. 4. De trånga, kvava och inpyrda vinterstugorna. Fatab. 1933, s. 198. Vi har en vinterstuga i Bydalen och åkte ofta på fjället när Ylva var liten. Expressen 29/12 1997, s. 28.
-STYCKE. om konstnärligt l. litterärt alster med vintrigt motiv; äv. mer l. mindre bildl.; jfr stycke 20 (a) o. -sceneri. HusgKamRSthm 172426, s. 547. På sitt stora vinterstycke / Målar Januari nu. CVAStrandberg 1: 106 (1847). Främst bland de lyriska dikterna .. ställa vi Slädpartiet och Nyårsvisa. Den förra är ett friskt vinterstycke. Ljunggren SVH 3: 255 (1879).
-STÅND. [fsv. vinterstaþa] särsk.
1) (i fackspr.) om område l. ställe där djur samlas l. vistas under vintern; särsk. dels (jäg.) i fråga om villebråd (jfr stånd, sbst.1 8 d α), dels (fisk.) i fråga om övervintrande fiskar (jfr stånd, sbst.1 8 d β). TJäg. 1834, s. 945. Under hösten samlas (karpfiskarna) .. och söka djupet, der de tätt samlade tillbringa vintern. Fiskarena säga att de der ha sitt vinterstånd. Nilsson Fauna 4: 282 (1853). En älgräkning är lättast att genomföra om man vet i vilken trakt djuren brukar söka vinterstånd. JägUppslB 545 (1989).
2) dvalliknande tillstånd under vintern; särsk. (o. numera bl.) i fråga om sådant tillstånd hos fisk i vinterstånd (i bet. 1). (Vid milt vinterväder) warda Bien .. brakte utur deras fattade winterstånd. Koch Biskiöts. 24 (1753). Att den större abborren på högvinter ställer sig i vinterstånd, ett slags dvala. JordbrFörenBl. 1959, nr 6, s. 5.
-STÅNDARE.
1) fisk. om (i dvalliknande tillstånd) övervintrande fisk; förr äv. om övervintrande bin. VexiöBl. 1825, nr 36, s. 3. Flera utländska bimän bedyra, att all matning .. på våren är skadligt. På hösten, säga de, skall man genom matning väl förse sina vinterståndare. Dahm Biet 102 (1878). (Hans) fisk var en vinterståndare, d v s en fisk som gick upp i höstas från Östersjön för fortplantning och som därefter stannat kvar i Emån. GbgP 1/4 1990, s. 29.
2) om (växt med) fröställning som står kvar över vintern. De flesta Carices tristigmaticæ höra till den spridningsbiologiska grupp, som i det följande benämnes vinterståndare, d. v. s. frukterna kvarsitta i mängd till långt fram på vintern. Sernander SkandVeget. 302 (1901).
-SYRTUT. (förr) jfr syrtut 1 o. -rock. KlädkamRSthm 1762, s. 67. Vintersyrtuter och paletåer i synnerligen prisvärda kvalitéer. DN(A) 5/2 1923, s. 5.
-SÅGA, -ning. såga (virke l. timmer) på vintern; särsk. (o. i sht) ss. vbalsbst. -ning. FinlAllmT 29/12 1873, s. 1. (Det av obarkat grantimmer) sågade virket föreföll något hvitare än vintersågadt. Skogvakt. 1891, s. 24. Det för vintersågning avsedda timret. SvSkog. 939 (1928).
-SÄD. [fsv. vintersädh] höstsäd. Ps. 1549, Kal. s. 10 a. Den säd, som sås om hösten och icke blir mogen förr än nästa höst, kallas höstsäd eller vintersäd. Berlin Lrb. 80 (1880).
-SÄDE. sådd av höstsäd (jfr höst-säde 1); äv. (o. numera bl., tillf.) konkret: höstsäd. Schmedeman Just. 33 (1559). Så snart Sädan ähr upskurin om hösten och wintersädet beställt, körer man gärna upp stubben. Rosenhane Oec. 62 (1662). Alt wårt winter-säde, blifwer ej skadt af denna tidiga fråst. Gadd Landtsk. 1: 38 (1773).
-SÄSONG. om (del av) vintern ss. en period med l. för (intensiv) aktivitet inom viss näring l. verksamhet; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om sällskapsliv l. nöjen o. d. (jfr säsong 2 b o. -termin 1). AB 25/7 1842, s. 3. Sedan konungen med hofvet efter julhelgens slut inflyttat från Ekolsund till Stockholm, började den egentliga vintersaisonen, full af nöjen och festligheter, af arbete och reformer, af oro och farhågor. Odhner G3 1: 209 (1885). Efter vintersäsongen är skogens folk intresserade av annan sysselsättning som avkoppling till det ur många synpunkter hårda skogsarbetet. SvGeogrÅb. 1949, s. 274.
-SÖMN. vinterdvala; särsk. mer l. mindre bildl. Bien falla .. i ett slags dwala eller deras så kallade wintersömn. Wahrman Manski o. Wolstein 331 (1807). (Från den) sorlande bäcken ljuder harmoniskt: vaknen upp, Landets Barn, ur er långa vintersömn! Våren är kommen! DA 1825, nr 111, s. 1. Bladens färgförändring om hösten, hvarigenom vintersömnens början angifves. BotN 1843, s. 155.
-TAL. [fsv. vintertal] kulturhist. vinterhalvår; särsk. i speciellare anv., om period kring l. strax före slutet av vinterhalvåret; särsk. i förb. med prep. ; äv. om vinterdagen (se vinter-dag a). jfr tal, sbst.1 1 d. Kann man få vpträdt vdi foor på Wintertalet, th(et) tager gott lagh. Brahe Oec. 134 (c. 1580; uppl. 1971). Medan månen wäxer, giärna på wintertalet, men mäst wid början af Maji månad, utsättes (kål)fröet. Broman Glys. 3: 58 (c. 1730). När denna resa skedde minns jag ej, endast att det var på vintertalet, så att täckslädar nyttjades. För hundra år sen 1: 27 (1838). En annan förkristlig räkning uppenbarar sig i allmogens sommar- och vintertal. LfF 1896, s. 16.
-TAPP. särsk. (†) om ansamling av avföring o. d. hos bi under vintern. Koch Biskiöts. 4 (1753). När Bijen om wåren första gången utkomma, purgera de sig från de excrementer, de samlat hela wintren uti sig, som kallas wintertappen. Linnæus Bijskjöts. 41 (1768). Möller (1790).
-TECKEN.
1) (†) om var o. en av de stjärnbilder i djurkretsen som solen genomgår under vintern (Stenbocken, Vattumannen o. Fiskarna); jfr tecken 4. När wij .. alle tree Wintertecknen öfwersee och beskåda, Så sluter man, at thenna Winter lära någet wara föranderligh, men ändoch meer benägen til kalt än til töwäder. Meyerus Alm. 1673, s. 36. SvMerc. 1: 357 (1755).
2) (känne)tecken på att det är vinter l. att vintern närmar sig. GHT 17/10 1854, s. 1. Att få syn på en domherre anses .. vara ett säkert vintertecken. Ölandsbl. 2/7 2015, s. 1.
(1, 2) -TEMPERATUR. temperatur under l. typisk för vintern. (Källorna i Blek.) voro .. i sistledne Maj månad merendels kallare och tycktes ännu bibehålla sin vintertemperatur. VetAH 1811, s. 202. Polartrakternas vintertemperatur ligger omkring –40˚, deras sommartemperatur omkring 0˚. Ångström o. Lundmark Världsr. 1: 66 (1927).
-TERMIN.
1) (†) särsk. om teatersäsong förlagd till vintern; jfr termin 3 c. På Kongl. Franska Theatern. I dag .. öpnas innewarande års Winter-termin med Representation af la Mort de Pompée. SP 1792, nr 2, s. 3. PT 18/9 1813, s. 7.
2) (förr) om termin (se d. o. 3 b) under vintern; jfr termin 3 b o. -räpp, -semester 1. Sochnegången uti Lekaryd för winterterminen. VGR 1711, Verif. s. 28. Vinter-Terminen .. börjas den 1 Oktober och slutas i medlet af April. KrigsmSH 1803, s. 55.
-TID. [fsv. vintertidh]
1) till 2: (tid då det är) vinter; jfr tid, sbst. 7 a. Verelius 289 (1681). Det var vintertid med mycket snö överallt. Hallström Händ. 220 (1927). Brudparen från finnmarksbyarna plägade uppskjuta vigselakten till vintertiden, när de hade hjälp av föret på färden till prästen. Aronson SångPolstj. 29 (1948). särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. om l. under l. (ut)i vintertid(en); jfr b. Szynnerlige om vinter tiid. G1R 10: 36 (1535). Jag kan .. icke neka, at ju Stettins eröfring hade befriat oss ifrån många olägenheter under vintertiden och förskaffat under felttåget oräkneliga faciliteter. Höpken 2: 536 (1758). Klädd han gick i grå syrtut / .. Lägg dertill i vintertid / Fårskinspels, helt kort men vid. Runeberg (SVS) V. 1: 71 (1848). Gellerstedt 1Dikt. 43 (1871).
b) i sg. obest. (i sht förr äv. i sg. best.) i adverbiell anv.: under vintern, på vintern; jfr a. (Han) drogh .. vintertijdh in åth Sverige. LPetri Kr. 63 (1559). Jordägare ware skyldige .. at .. Wintertiden, när stark frost eller mycken Snö infaller, wakar och öpningar uppå isen uphugga. PH 8: 7359 (1766).
2) till 1: benämning på normaltid; motsatt: sommartid (se d. o. 3 a). Sista söndagen i september då vi går över till vintertid igen. DN 26/5 1993, s. 3.
-TIDD, p. adj. (†) om ko: som är dräktig l. kalvar på vintern. VDVisitP 1680, s. 234. 4 stycken Kor hwaraf 2:ne äro sommar- och 2:ne wintertidda. VexiöBl. 1815, nr 18, s. 4.
-TIDTABELL~102, äv. ~200. tidtabell som gäller under vintern. Från och med den 15 innev. nov. kommer .. vintertidtabellen att blifva gällande för trafiken å statens järnvägar. AB 4/11 1881, s. 2.
-TING. [fsv. vinterthing] ting (se ting, sbst.1) hållet på vintern; särsk. (förr) om sådant ting hållet av häradsrätt o. d. (jfr ting, sbst.1 e). HH XI. 1: 17 (1531). Genom offentlig Stämning har Fjäre-Härads-Rätt til laga Winter-Tinget på Skansen .. inkallat Skepparen .. Anderszons .. Borgenärer. GT 1788, nr 15, s. 4. Till det mera konstruktiva som ett enhälligt vinterting ställde sig bakom var förslaget .. om en sänkning av fastighetsskatten. SvD 28/1 1996, s. 41.
-TJÄLE, förr äv. -TJÄLA. Biberg Linné Oec. 36 (1750). Höstsådden blev så försinkad av våtvädret, att vetet inte hann komma upp innan vintertjälen gick i jorden. Moberg Nybygg. 535 (1956).
-TJÄNST. särsk. mil. militär tjänst(göring) under vintern. ÅboT 21/9 1885, s. 3. Efter 1901 uttages i Sverige ett antal värnpliktigt manskap till vintertjänst .. med utbildning vid Norrbottens regemente, och skidlöpning öfvas flitigt vid alla trupper. 2NF 25: 989 (1917).
-TRAFIK. trafik (se d. o. 3) under vintern; särsk.: vintersjöfart. AB 14/1 1861, s. 4. Vid ett studium av frågan angående förbättrade villkor för vår vintertrafik, är dock isbrytarefrågan icke enbart utslagsgivande. VFl. 1924, s. 38.
-TRÄDGÅRD~02 l. ~20. särsk. om inomhusträdgård l. vanl. glasat (större) växthusliknande rum (för ej vinterhärdiga växter l. användning ss. sällskapsutrymme); jfr -rum. AB 12/10 1838, s. 3. (Patienterna) hafva till sin promenad .. under den kalla årstiden en vinterträdgård med vattenkonst. Hygiea 1840, s. 472. En 103 kvadratmeter stor enplansvilla med solceller, öppen planlösning och vinterträdgård. Sydsv. 31/5 2015, s. D10.
-TRÖJA. varm tröja (se d. o. 2, 3) (lämplig för användning på vintern); äv. bildl. Rosenfeldt Vitt. 220 (c. 1690). Sticka en mysig vintertröja. AB 24/11 1996, s. 52.
-TULL. (förr) lokal för tullkontroll under vintern; jfr tull, sbst.2 2. Djurberg Svearike 1: 222 (1806). I Stockholm anlades särskilda vintertullar vid Årsta och Hammarby, för den händelse att någon skulle försöka att över isen ta sig in i staden vid sidan av de tre stora tullarna på denna sida. Levander Landsv. 182 (1935).
-TURIST. person som turistar på vintern; särsk. (o. i sht) dels om turist som avser att utöva vintersport o. d. (jfr skid-turist), dels om turist som reser (till varmt land) när det är vinter i hemlandet. Hufvudstadsbl. 30/1 1872, s. 3. (Med rabatterade tågbiljetter) skulle säkerligen .. en ganska jämn ström av vinterturister ledas upp till Jämtlands fjälltrakter. PåSkid. 1928, s. 69. Kanarieöarna håller ställningarna bland de svenska vinterturisterna. Sydsv. 10/1 2016, s. A18.
-TYG. tjockare l. varmare tyg (lämpligt för vinterkläder); jfr tyg, sbst.2 ÅboUnderr. 2/11 1842, s. 3. (I tidskriften) finnas .. rober, redingoter och douilletter af utmärkt vackra vintertyger. SthmModeJ 1843, s. 8.
-TÅG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vinterfälttåg. ArkliR 1567, avd. 25 (1568). I Finland måste större delen af den genom vintertågen betydligt förminskade invasions-armén användas till kusternas försvar. Mankell Krigsm. 2: 581 (1865).
-TÄCKE. (skyddande l. värmande) täcke (se d. o. 1 a, b) för vinterbruk; äv. om täckande l. skyddande skikt, särsk. om is- l. snötäcke (jfr täcke 4); äv. mer l. mindre bildl. Aura-å, som i år owanligt länge warit isbelagd, började förliden gårdag att afskudda sitt vintertäcke. ÅboUnderr. 4/5 1839, s. 2. Hvart hjertas vintertäcke sprang / För vårens sol omsider. Östergren Dikt. 132 (1871). Snart skall solstrålarna genomtränga vintertäcket. Motorför. 1928, nr 3, s. 16. Det lyckades hennes moder att intressera henne för sömnaden genom löftet, att hon skulle få sy ett vintertäcke till sin älskade hund. Kulturen 1941, s. 83.
-TÄCKNING. trädg. täckning (se täcka, v.1 2 a) för växt till skydd mot vinterkyla. Vintertäckningen (på aprikos- o. persikoträd) bör ej få för länge qvarsitta om våren. Eneroth Pom. 2: 360 (1866).
(1, 2) -TÄVLING. tävling anordnad på vintern l. under vinterförhållanden. Vintertäflingarna medföra .. den olägenheten, att de nödvändiggöra en särskild skoning, som inverkar förändrande på hästens rörelser. Wrangel HbHästv. 1261 (1886).
-ULL. om ull som fås från får l. som får har under vintern; äv. allmännare, om vinterpäls (se d. o. 1). Den ull som fås efter Påsk kallas Vinterull .. är seg, lång och sammanhängande. Nilsson Fauna 1: 265 (1820). (I början av maj) fäller ekorren vinterullen, och skinnet blir mindre värdefullt. Ekman NorrlJakt 153 (1910).
-UNDERTRÖJA. KlädkamRSthm 1717, s. 34. Hon kom, direkt från byken. Hade tagit av det stora linnet och den varma vinterundertröjan, gick i en gammal kjol och en öppen sommarblus. Fogelström DrömStad 211 (1960).
-UNGE. om under vintern född unge (se d. o. 1 a); förr äv. om årsgammalt föl. G1R 16: 173 (1544). Vid samma tid lät prosten .. slakta en vinterunge .. och bjöd sin församlings mest ansedda bönder på hästestek. AB 3/11 1852, s. 3. En gammal (björn)hona med två vinterungar och en sommarunge. DN(A) 16/10 1932, s. 41.
-UPPEHÅLL~102, äv. ~200.
1) (tillf.) om handlingen l. förhållandet att uppehålla sig ngnstans under vintern. De som valt Jaen Mayen till vinteruppehåll, föllo alla .. offer för skörbjuggen. Chydenius ExpSpetsb. 419 (1865).
2) om förhållandet att ngt avbryts l. håller upp under (en period av) vintern; särsk. om idrottares tävlingsuppehåll. (Kurserna) börja den 9 oktober och pågå efter vinteruppehåll till fram i maj. DN(A) 22/9 1935, s. 5. Fyra inställda matcher, halkfotboll på isiga planer och debatt om längre vinteruppehåll. DN 13/2 1996, s. D9.
-UPPLÄGGA~020, -ning. sjöt. lägga upp (båt) för vintern. DN 9/11 1896, s. 1. Båtar vinteruppläggas i skjul o. för täckning ute. DN(A) 4/10 1933, s. 24.
-UTBILDNING~020. i sht mil. utbildning för l. under vinterförhållanden. Trupper med fullständig vinterutbildning. DN(A) 16/3 1901, s. 2.
-UTFODRING~020. utfodring av vilt l. boskap under vintern; äv. konkret, om foder. En ladugård om 20 à 30 kor med tillräcklig vinterutfodring och godt sommarbete. AB 24/2 1834, s. 4. I öfre Norrland hämtas ännu en stor del af det för kreaturens vinterutfodring behöfliga fodret från de naturliga ängarna. Hellström NorrlJordbr. 254 (1917).
-UTRUSTNING~020. särsk. konkret: utrustning för vinterbruk. TWenersbg 3/11 1862, s. 2. Automobilens vinterutrustning. Motorför. 1930, nr 2, s. 8.
-VAKT. (förr) vakt(styrka) ansvarig för bevakning av fartyg i vinterhamn; jfr vakt 3. BoupptSthm 1672, s. 547 b. Den 1 Augustii mönsteradhe iagh volunteure[r]na, wintherwacthen och coffardibosmennen. Carl XI AlmAnt. 188 (1690).
-VANTE. jfr -handske. Qwinfolks Winter-Wantar af röd- och violett-färgade Lamb-Skinn. DA 1771, nr 254, s. 2.
-VATTEN.
1) om vatten så som det är l. kan vara under vintern; särsk. om sådant i naturen förekommande vatten. Att thu wilt ware förtänckt vdhi j thenne Marszmånedt, och nu meden wintherwattnet är, att lathe bryggie och bake .. skipzöl och skipzbrödt. G1R 16: 163 (1544). I de skånska floderna visa vattenståndsvariationerna i ännu mera utpräglad grad ett sydligt förlopp, med lågt sommarvatten och högt vintervatten. Flodström Naturförh. 176 (1918).
2) rinnande vatten tillgängligt vintertid via (frostfri l. nedgrävd) vattenledning. DN(A) 14/4 1966, s. 37. Nya tomter med vintervatten. DN 24/8 1973, s. 36.
-VATTENSTÅND~102, äv. ~200. (i fackspr.) vattenstånd på vintern. DN(A) 26/2 1899, s. 2. Tidpunkten för lägsta vintervattenståndet inträffar naturligtvis senare, ju längre norrut man kommer. Flodström Naturförh. 174 (1918).
(1, 2) -VECKA. vecka under vintern l. med vinter(väder). Linné Skr. 5: 158 (1732). Jag är outsägligt glad att komma dit (till Kuba) .. för att få under vinterveckorna fly detta amerikanska klimat, hvars ombytlighet frestar på mina krafter till både själ och kropp. Bremer NVerld. 3: 60 (1854).
-VED. ved till eldning under vintern. Kom för rättenn Sigfridt Olssonn och klagede till Johann Bökmann, att hann i höståhrs legdhe honom enn skuta, att hemte sinn winterwedh hem medh. 3SthmTb. 5: 27 (1603).
-VETE. [fsv. vinterhvete] höstvete. Linné Ungd. 1: 287 (1731). Mjuka vinterveten föredraga hög nederbörd på vintern och låg på sommaren. Ymer 1948, s. 8. Absolut (Vodka) måste vara gjort i Åhus av eget vatten och av sydsvenskt vintervete. SvD 8/11 2011, Näringsliv s. 8.
-VILA. vila under vintern. särsk.
a) (†) uppehåll (se d. o. 5) från krigföring under vintern. Så blefwo .. the Littouer vproriske, och slogo ihiäl them som hoos them vthi Winterhwijlo fördeelte lågo. Brask Pufendorf Hist. 362 (1680). DN(A) 27/11 1914, s. 9.
b) vinterdvala; äv. i utvidgad anv., om växts l. naturens vila under vintern. Att jorden kraft af vinterhvilan får. Bergklint Vitt. 100 (1773). Bland besynnerligheter i björnens natur är, att han, under sin fem månader långa vinterhvila, ej förlorar hullet. Swederus Jagt 89 (1831).
-VIND. (bitande kall l. hård) vind som blåser på l. är karaktäristisk för vintern. Han tåle sommarns sol, han trotse vintervinden! Wallin (SVS) 1: 198 (1805).
-VIOL. [jfr t. winterviole] (†) trädgårdsnattviol, hesperis. Brwn Winter Fioler. Franckenius Spec. F 1 a (1638). SvLantbrLex. 1016 (1941).
-VISTE, förr äv. -VIST. viste l. uppehållsplats under vintern. Hildebrand Isl. 141 (1883). särsk.
a) om sameviste l. annat nomadviste under vintern. (Han) förnummo .. att han hunnit fram i god tid för att betinga renskjuts .. innan alla jakuterna begifvit sig från hafskusten till sina vintervisten vid skogsgränsen i söder. Ymer 1899, s. 130. Vintervistet väljes vanligen vid någon god lafmo, där renbete finnes i så riklig mängd, att hjorden lätt kan hållas samman. Fennia 33: 16 (1913).
b) om plats l. trakt där djur uppehåller sig under vintern; jfr -ide. Ännu en gång måste man .. hälsa på hos nalle för att gifva honom dödsskottet i hans vinterviste. Skogvakt. 1890, s. 50. Att de finska kråkorna envist ta sitt vinterviste längre österut och sällan .. blanda sig med de svenska. SvD(A) 23/10 1938, s. 8.
-VISTELSE. vistelse (ngnstans) under vintern (jfr -sejour); förr äv. konkret(are): ställe l. plats där ngn vistas under vintern. Strinnholm Hist. 2: 364 (1836). Han tog en gång en vintervistelse i Finnland. Säve Yngl. 15 (1854). Första veckan .. fick jag föga tänka på annat, än .. att ställa i ordning vintervistelsen för mig och min unga väninna. Bremer GVerld. 2: 122 (1860).
(1, 2) -VIT. vit ss. l. av snö; särsk. om ngt tillhörande naturen; äv. om hud o. d.: vinterblek; jfr snövit 1, 2. Det hvita är (hos den gifta kvinnan) ej mer så vinterhvitt, det röda ej så knopprödt; det hvita har blifvit varmt, ljuft, mjukt, det röda är den öppnade rosens. SthmFig. 1847, s. 338. Solen spred ett bländande sken öfver de vinterhvita nejderna. SD(L) 1902, nr 7, s. 6.
-VÅR. senvinter (i övergången till vår). AB 29: 5 1866, s. 2. Under sommaren håller sig räkstimmen långt ut och på djupare vatten än under vintervåren. Hasslöf SvVästkustf. 255 (1949).
(1, 2) -VÄDER. om (kallt l. snöigt) väder som råder på vintern l. gör att det känns som vinter. Hwad Wäderleken anlangar ifrån Winterns begynnelse och til Wårens början, så befinner iagh benägenheet till medelmåttigt Winterwäder. Herlicius Alm. 1640, s. 34. Vintervädret har inträdt i Mandschuriet, men detta utgör icke något hinder för japanesernas framryckning mot Mukden. SDS 1894, nr 533, s. 2.
(1, 2) -VÄG. [fsv. vintervägher]
1) om utstakad l. iordningställd väg över snötäckt yta l. liggande is; jfr is-väg o. -gata 2, -led, sbst.1 SvTr. V. 1: 288 (1621). Vintervägarna, i vilket uttryck jag innefattar alla möjligheter till transport över snö och is oberoende av banade vägar. Heckscher SvEkonH 1: 536 (1936). särsk. [jfr d. vise nogen vintervejen] (numera knappast br.) i uttr. visa ngn vintervägen, avvisa l. köra bort ngn. (Hon) war ey så tokut at hon sådant effterlät, utan wijste henne Winter-wägen. Hoorn Jordg. 1: 74 (1697). SAOL (1973).
2) om permanent väg sådan den ter sig på vintern; jfr -gata 2. Tågsättet släpade sig fram .. förbi fint tecknade buskar och vackert svängda vintervägar. Johnson Slutsp. 331 (1937). Alla visste .. att hon hade slitna sommardäck och inte ängslades det minsta för ishala vintervägar. Evander Härl. 110 (1975).
(2) -VÄGHÅLLNING~020. skötsel o. underhåll av vinterväg. AB 13/4 1850, s. 1. För besväret af vinterväghållningen njuta ploglagen ersättning af de väghållningsskyldige. SFS 1891, nr 68, s. 21. Vinterväghållning omfattar arbete för att hålla vägbana till erforderlig bredd fri från hinder av snö och is. SFS 1934, s. 418.
(2) -VÄGLAG~02 l. ~20. (svårframkomligt) väglag med is l. snö. KrigVAT 1846, s. 138. Ett fordon som kunde klara vinterväglaget i Norrland. SvD 21/1 1973, s. 1.
-VÄRPARE. lant. om höna som värper ägg under vintern. DN(A) 14/4 1888, s. 4. Denna .. hönsras (dvs. Wyandotte) utmärker sig i praktiskt afseende genom sin utomordentliga härdighet och öfverlägsenhet som vintervärpare. SD 1899, nr 211, s. 3.
-VÄTA. vinterfukt l. vinterfuktighet. Gödh .. (ängen) i wäxande Månad, at Gödslen må siunka nedh medh Höst- och Winterwätan. IErici Colerus 1: 50 (c. 1645).
-VÄXT. trädg. om vintergrön växt; äv. om krukväxt lämplig inomhus under vintern; förr äv. om tvåårig växt, bienn; jfr -gröna. Satureia montana, Spansk Timian, är en Winter-wäxt. Rålamb 14: 15 (1690). Ogräsen äro antingen Mång-årige (Perennes) eller Två-årige, som ock kallas Vinter-växter (Biennes), Enårige som äfven kallas Sommar-växter (Annuæ). PhysSH 193 (1781). (Aloeväxter) är inte .. lika ljuskrävande som många andra krukväxter, vilket gör dem till tacksamma vinterväxter. SvD 14/1 2012, Mag. s. 6.
-YMPNING. trädg. ympning som utförs under vintern. Endast för äppleträdet kan vinterympning med full tillförsigt förordas. HbTrädg. 3: 31 (1872).
(2) -ÅKDON~02 l. ~20. åkdon lämpligt för vinterförhållanden. Skrinda, är ett vinter-åkdon. LBÄ 44–50: 223 (1801). Olyckor med pulka eller motsvarande vinteråkdon. AB 6/3 2011, s. 9.
-ÄGG.
1) zool. om vilägg som läggs på hösten o. kläcks på våren. Hjuldjuren producera två slags ägg: mjukskaliga s. k. sommarägg, som utveckla sig i äggledaren .. och hårdskaliga vinterägg, hvilka öfvervintra. Thorell Zool. 2: 422 (1865).
2) lant. hönsägg som värps under vintern. Tidiga kycklingar lemna tidiga vinterägg! ÅboT 22/3 1893, s. 1.
-ÄPPLE. se -frukt; jfr -astrakan. Månsson Trääg. 19 (1643). Höst- och vinteräpplen skola .. sitta så länge som möjligt å träden och vinteräpplena t. o. m. först nedtagas, sedan frostnätterna inträdt på allvar. Abelin Frukt 214 (1902).
(1, 2) -ÖDSLIG. om landskap l. natur o. d.: som saknar liv l. växtlighet under vintern; äv. om samhälle: som saknar folkliv under vintern. Siikajokis nejd / Så vinterödslig, som ett lik på båren. Runeberg (SVS) V. 3: 96 (1860). Den vinterödsliga .. Medelhavsbyn. AB 7/1 1997, s. 21.
-ÖL. öl bryggt (l. avsett att drickas) på vintern; särsk. om fylligt o. mörkt öl. DN(A) 14/8 1877, s. 2. Om ett ”sommaröl” har smak av citrus drar ett ”vinteröl” mer åt rotfrukter och är mörkare. SödermNyh. 16/1 2015, s. 20.
-ÖVERROCK~102, äv. ~200. jfr -rock. Vinter-Öfverrockar, modernt och väl gjorda, af utsökt vackra och smakfulla tyger samt tjocka och varma. AB 6/11 1865, s. 4.
-ÖVNING. i sht mil. övning på vintern l. under vinterförhållanden. AB 3/3 1871, s. 3. Efter 1926 har en månad av officerskursens andra vinter ägnats åt vinterövningar i Norrland. Ekstrand Karlbg 148 (1937).
B (†): VINTERS-KLÄNNING, -PÄLS, se A.
Avledn. (i allm. till 1, 2): VINTERAKTIG, adj. vinterlik l. vintrig. JBureus hos Lindroth Bureus 104 (c. 1628). Luften ser gemenligen grå och vinteraktig ut. Bergman Jordkl. 2: 156 (1774).
VINTERLIG, adj. (numera bl. tillf.) vinterlik l. vintrig; förr äv.: som äger rum under vintern. RP 10: 470 (1644). Den vinterliga omgifningen. TheolT 1869, s. 151. Engelske ministern Robinsons vinterliga audiens vid Lublin. 2SAH 61: 333 (1885).
VINTERSK, adj. (†) vinterlik l. vintrig. Thenna winterska Pestilentzie. Lemnius Pest. 27 (1572). Winterske Afftonstundar. RelCur. 301 (1682).
VINTRA, v., l. VINTRAS, v. dep., -ing. (-a 1697 osv. -as 1598 osv.) [fsv. vintras]
1) (till 2) opers.: bli vinter; äv. (o. i sht) ss. dep. Tå begynte thet på at wintra. Peringskiöld Hkr. 1: 346 (1697). Det våras och vintras. Wikner Lifsfr. 2: 69 (1873).
2) († utom ss. senare led i ssgrna in-, ut-, över-vintra) vistas (ngnstans) över vintern, övervintra; äv. ss. dep. Hwilke .. här wintras medh månge andre. RA I. 4: 566 (1598). Sen de vintrat här i makt och ära. Bengtsson LegBabel 79 (1925). jfr in-, ut-, över-vintra. Särsk. förb.: vintra på. (numera mindre br.) till vintra 1, opers.: bli vinter. Det wintrar på. Sahlstedt (1773). Auerbach (1916). vintra till. (numera bl. tillf.) till vintra 1, opers.: bli vinter. Schulthess (1885). Några dagar var solen god och varm, men så kom kråkknäppen och det vintrade till igen. Ekholm Torp. 104 (1923). vintra över. (†) till vintra 2: övervintra. De wäntade sig ingen smakelig wälfägnad, om de wintradt här (i Värml.) öfwer. Fernow Värmel. 199 (1773). Auerbach (1916).
VINTRIG, adj. som har avseende på l. förekommer l. brukas (huvudsakligen) under vintern l. (i hög grad l. framför andra ting) hör samman med l. symboliserar vintern; jfr vinteraktig, vinterlig, vintersk o. vinter-lik. Adlerbeth Æn. 84 (1804). Ett för alltid förlorat .. inslag i Stockholms vintriga gatuliv var de små slädarna .. samt de stora, muntra slädpartierna. Linder Tid. 310 (1924).

 

Spalt V 1265 band 37, 2017

Webbansvarig