Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRIFVA dri3va2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(drefva Dahlstierna (SVS) 65 (1697: Snödrefwor). — drifja VDAkt. 1699, nr 368 (: sniödrifjors), VDAkt. 1717, nr 11 (: snödrifjor))
Etymologi
[jfr d. drive, isl. drifa; af DRIFVA, v.2, i bet. 15 e; först uppträdande ss. senare led i ssgr. Formerna drefva, drifja äro dialektiska o. bildade på p. pf.-stammen, den senare kanske med afledn.-ändelsen -iōn, så vida ej senare ombildning föreligger]
1) [jfr motsv. anv. i isl.] (†) abstr.: yrväder; i ssgn SNÖ-DRIFVA.
2) [jfr motsv. anv. i d.] konkret, om (vanl. långsträckt) anhopning af småpartiklar (särsk. af snö l. sand) som hafva blåsts samman af vinden; äfv. bildl. Stormen har hopat snön, snön har hopat sig, lagt sig i drifvor. Skotta bort drifvan, som lagt sig utanför dörren. Svåra, djupa, manshöga drifvor. Drifvor höga som hus. Bana sig väg genom drifvorna. Sand i drifvor. Sahlstedt (1773). Ett hinder .., kring hvilket sanden hopar sig till en drifva. Nathorst JordH 460 (1891). — jfr FLYGSANDS-, SAND-, SNÖ-DRIFVA. — särsk.
a) om snö; ofta (i sht i poetisk stil) i sg. ss. beteckning för den under vintern fallna snön. Ett artigt Wijf .. / Som een Drijfwa sniö-hwijt, medh Rosen-färgade Kinner. Stiernhielm Herc. 9 (1648, 1668). Våren här i Norden / har drifvor i sitt hår. Tegnér (WB) 2: 86 (1812). Vinterns drifva. Wallin Vitt. 2: 120 (1821). Drifvorna knarra för vandrarens fjät. B. E. Malmström 6: 18 (c. 1850). Det känns i kroppen som en drifva. Rydberg Faust 109 (1876). — jfr SKAR-, SNÖ-, VINTER-DRIFVA m. fl.
b) bildl., nästan alltid utgående från bet. a, vanl. med tanke på drifvans hvita färg. Pudrets drifvor hela Riddarn hölja. MarkallsN 2: 118 (1821). När åldern kom och strödde / Sina drifvor i ditt hår. Wallin Vitt. 1: 260 (1824). Drifvor af hvitsippor. Knöppel SvRidd. 127 (1912). — jfr SNUS-DRIFVA.
Ssgr (till 2): DRIF-BILDNING. abstr. o. konkret. Vid .. yrväder och däraf förorsakade drifbildningar. SJ 2: 313 (1906). —
(2 a) -HVIT. snöhvit. Högberg Vred. 2: 43 (1906). Anm. I bygdemålsfärgadt språk förekommer det af denna ssg bildade drifvande hvit [jfr kolande mörk af KOL-MÖRK]. Bergtrollens boskap var drifvane hvit. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 75 (1868). —
-VIS, adv. i drifvor. På sjöarna .. låg snön drifvis. SD(L) 1901, nr 72, s. 4.
Afledn. (till 2): DRIFVA, v.1 -ade. förse med drifvor, hopa drifvor. Snön (hade) drifvat på isen, så att barnen hade besvärligt att draga sin kälke efter sig. Topelius Läsn. 2: 185 (1866). Sjöarnes delvis spegelblanka, delvis drifvade ytor. SD(L) 1901, nr 76, s. 4. jfr IGEN-DRIFVAD. —
DRIFVIG, adj. hopad i drifvor; full af drifvor. Den drifviga och lösa snön. TurÅ 1914, s. 164.

 

Spalt D 2126 band 7, 1922

Webbansvarig