| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPOR spω4r, ngn gg äv. spå4r (LoW (1911)), sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. SPORA, sbst.1, f.; best. -an.
(i fackspr., i sht bot.) om en hos växter o. spordjur förekommande, vanl. encellig o. mikroskopiskt liten fortplantnings- l. förökningskropp; numera företrädesvis särsk. dels om (i sht hos kärlkryptogamerna, svamparna o. mossorna förekommande) sådan fortplantningskropp som frigörs från moderorganet o. utan befruktning utvecklar sig till ny individ o. som bildas under reduktionsdelning av en sporofyt vid generationsväxling, dels om på annat sätt (t.ex. gm cellavsnörning) uppkommen könlös fortplantningskropp (t.ex. konidie), dels om sådan fortplantningskropp som uppstår vid sammansmältning av två gameter av olika kön, zygot; i äldre botaniskt fackspr. ofta inskränktare, i sht om fortplantningskropp bildad i sporangium; äv. om tillstånd hos vissa bakterier, som under ogynnsamma förhållanden (t. ex. hög värme) uppkommer gm att en del av cytoplasmamaterialet i cellen kondenseras kring bakteriekärnan o. slutligen omges av en kraftig vägg, endospor; äv. bildl.; jfr GRODD-KORN. Kärlkryptogamernas och mossornas sporer. Bakteriernas och jästsvamparnas sporer. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 137. Hos Mossorna är fortplantningsorganet (sporan) den slutliga producten af de bildningar, som föregå inom archegoniet. Agardh Vextsyst. 90 (1858). Svamparnas förökningsceller eller sporer motsvara .. både knoppar och groddar och frön hos de högre växterna. Törnblom Dammet 41 (1872). Sporer vill .. (E. Strasburger) kalla endast de på könlös väg uppkomna reproduktionscellerna. BotN 1878, s. 35. Protoplasman sammandrager sig inuti bakteriekroppen till en liten rund kula och omger sig med en fast hinna; härigenom bildas i varje bakterie en spor. Wallengren (o. Hennig) 2: 4 (1911). Ändamålets helgande av medlen, rättssamhällets gungning, grupp- och klasshatet avbröstat och avkedjat, det är just den rätta grobädden för världsrevolutionens giftiga sporer. DN(A) 1931, nr 65, s. 2. Sporer äro .. organ, som förekomma icke endast hos kryptogamerna, som man fordom därför benämnde sporväxter till skillnad från fröväxterna, utan de kunna spåras inom alla växtgrupper. 3NF 18: 273 (1933). Hos kryptogamerna sker könlös fortplantning vanligen genom utbildning av i de flesta fall encelliga fortplantningskroppar, sporer, vilka uppkomma i särskilda organ, sporangier. Ursing SvVäxt. Krypt. 14 (1949). Utom de sporer som .. bildas genom reduktionsdelning och ingår som ett led i generationsväxlingen betecknas även vissa andra fortplantningskroppar hos sporväxterna som sporer, t. ex. konidier, som är på rent vegetativ väg avknoppade celler, vanl. från spetsarna av svamphyfer. BonnierLex. (1966). Norén Mikrobiol. 24 (1971; om endospor). Två gameter av olika kön (hos spordjuren) sammansmälter och den bildade zygoten omges i regel med ett tjockt hölje och kallas spor. Dahl Evertebr. 26 (1972). — jfr BACILL-, BRAND-, HANN-, HON-, HÖST-, KARPO-, KRONROST-, MEGA-, MJÄLTBRANDS-, MOSS-, OO-, PLANO-, ROST-, SVAMP-, SVÄRM-, VINTER-, ZOO-SPOR m. fl.
-ANALYS. jfr analys a. Jönsson Gagnv. 265 (1910). Mikropaleontologiska undersökningar (sporanalys) utgöra ett viktigt komplement till undersökningar av större, makroskopiska fossil. Ymer 1945, s. 132. —
-AX. (föga br.) sporangiebärande ax; jfr -gömme-ax. FoFl. 1917, s. 178 (hos åkerfräken). Hewe VälsignVäxt. 169 (1939; hos mattlummer). —
-BEHÅLLARE~0200. jfr -gömme o. sporangium. (Moss-)Arter med små sporbehållare kunna ha inrättningar som kasta ut sporerna. VäxtLiv 4: 421 (1938). —
-BILDNING. abstr. o. konkret. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 44. Sporbildningen inom olika grupper bland svamparna är mycket olika. Fries BotUtfl. 3: 331 (1864). Forssell InlBot. 128 (1888; konkret).
-BLAD. (numera föga br.) sporangiebärande blad, sporofyll. Areschoug LbBot. 348 (1863). NF 4: 1239 (1881). —
-BÄRARE.
2) om ngt som sprider växts sporer. Det ligger nära till hands att antaga, att passaden varit den verksammaste sporbäraren, och att alltså kryptogamfloran (på Hawaiiöarna) skulle vara av i huvudsak neotropisk karaktär. NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 46. —
-CELL. (numera bl. mera tillf.) jfr cell 6. Andersson ÅrsbVetA 1853—54, s. 25. NordT 1878, s. 470. —
-DJUR. zool. parasitiskt, encelligt urdjur av stammen Sporozoa (som förökas gm sporbildning); i pl. äv. om stammen (stundom äv. betraktad ss. klass); jfr sporo-zo. Spordjuren, så kallade emedan de fortplanta sig med ytterst små .. hårdskaliga kroppar, som benämnas sporer i motsats mot de högre djurens ägg. SvRike I. 1: 234 (1899). SvFiskelex. (1955; i pl., om klassen). DjurVärld 1: 171 (1960; i pl., om stammen). —
-FLÄCK. fläck innehållande l. bestående av sporer (l. sporgömmen); jfr -gömme-fläck. LB 2: 182 (1900). —
-FORM. jfr form I 9 slutet. Andersson ÅrsbVetA 1853—54, s. 31. Olika rostsvampformer förhålla sig mycket olika i afseende på utbildning af olika sporformer. LAHT 1897, s. 381. —
-FRUKT. hos vissa vattenormbunkar förekommande samling av sporgömmen, vilken är innesluten inom sammanvikta o. med kanterna hopväxta delar av ett blad (jfr sporo-carpium, -karp); äv. om hos vissa lavar o. svampar förekommande fruktkropp innehållande sporsäckar, apothecium, perithecium o. d. Wikström ÅrsbVetA 1839, s. 69. Sporhusen inneslutas inom egendomligt ombildade blad, och dessa s. k. sporfrukter hafva sin plats vid basen af de till en början såsom rötter uppfattade vattenbladen. NF 14: 428 (1890). Apothecium, Sporfrukt, (dvs.) det organ hos lavar och säcksvampar, i vilket askosporerna .. bildas. 3NF 1: 1174 (1923). —
-FÄLLNING. om sporers avfallande. Buller har hos en hel rad hattsvampar kunnat iaktta sporbildningens och sporfällningens förlopp hela tiden från sporernas första anläggning som små ansvällningar på sporskaften. VäxtLiv 4: 417 (1938). —
-FÄSTE. (numera föga br.) hymenium; jfr -lager. Areschoug LbBot. 405 (1863). Fröredningslagret eller sporfästet kan .. ha mycket olika former. Bülow Svamp. 16 (1916). —
-GENERATION. jfr generation 2 a. Eriksson Sädesrost 5 (1896). (En könlig) jämte en könlös sporgeneration förekommer i spottkörtlar hos malariamyggan. BotNat. Liv. 185 (1951). —
-GRONING. om sporers groning. LAHT 1897, s. 298. De kemiska ämnenas verkan på sporgroningen är starkt beroende av substratet. Därs. 1930, s. 610. —
-GÖMME. behållare vari sporer bildas, sporangium; numera företrädesvis om sådan behållare hos ormbunksväxterna; jfr -behållare, -kapsel, -säck o. sporangium. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 50 (hos vissa vattenormbunkar). Hos de egentliga ormbunkarne utgå från en underjordisk stamdel stora, ofta parbladigt delade blad, på hvars undre sida sitta talrika sporgömmen. Holmström Naturl. 115 (1888). (Bland skadesvamparna) kan samma svamp föröka sig dels genom .. genast grobara knoppceller eller konidier, dels ock genom verkliga sporer, bildade direkt från myceliet eller i särskilda s. k. sporgömmen. LB 2: 168 (1900). FoFl. 1945, s. 16 (hos brännmossa).
Ssgr: (i fackspr.) sporgömme-, äv. sporgöm- l. sporgöms-ax. jfr spor-ax o. sporangie-ax. Lindman NordFl. 3: 391 (1905; hos åkerfräken).
-bärande, p. adj. som bär sporgömme; särsk. (förr) i uttr. sporgömbärande alger, om grupp av alger med sporerna inneslutna i sporgömmen; jfr spor-bärande o. sporangie-bärande. Sporgömbärande Alger .. hafva orörliga sporer, bildade i egna modercelluler, sporhylsor. Areschoug LbBot. 375 (1863). Den sporgömmebärande bladdelen (på ormtungan) är enkel och axlik. BokNat. Liv. 63 (1951).
-lös. (†) i uttr. sporgömlösa alger, om grupp av alger som saknar sporgömmen. Areschoug LbBot. 376 (1863).
-samling. (hos flertalet ormbunkar förekommande) ansamling av sporgömmen (bildande gulbruna fläckar l. ytor på undersidan av de sporbildande bladen (o. ofta täckt av ett svepefjäll)); jfr sporangie-samling. Stensöteslägtet .. med rundade, nakna och åtskilda sporgömmesamlingar. Rebau NatH 2: 56 (1879).
-ställning. jfr sporangie-ställning. Sporgömmeställningarne hos fräken- och lummerväxterna. Lundström Warming 184 (1882).
-HALTIG. jfr haltig 1. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 45, s. 11 (om smittämne, i fråga om lungtuberkulos). —
-HUS. organ vari sporer bildas; särsk. om mossornas sporkapsel. BotN 1875, s. 118. Skott (på krusbärs- och vinbärsbuskar) .. beklädda med en brun-svart päls med inströdda mörka prickar (sporhus), ofta i toppen uppställda och vridna. PT 1911, nr 138 A, s. 3. Ursing SvVäxt. Krypt. 47 (1949).
-skaft. jfr skaft, sbst.1 I 5 i, o. sporgömme-skaft. Krok o. Almquist Fl. 2: 20 (1886). Ursing SvVäxt. Krypt. 47 (1949). —
-HYLSA. (numera föga br.) om långsträckt, hylsliknande cell vari sporer bildas, sporsäck; i sht om sådan cell hos sporsäcksvamparna; jfr hylsa 1 i ζ. BotN 1845, s. 185. (Sporangierna) kunna innehålla ett stort antal eller endast några få sporer, hos askomyceterna, hvilkas sporangium kallas ascus (sporhylsa, sporsäck), vanligen 8. 2NF 26: 783 (1917). SAOL (1923).
Ssgr (†): sporhyls- l. sporhylse-bärande, p. adj. i uttr. sporhylsbärande svampar, om sporsäcksvampar. Areschoug LbBot. 402 (1863).
-KAPSEL. om det sporbildande organet hos mossorna (jfr sporo-gon); jfr -gömme, -säck o. sporangium. BotN 1874, s. 89. —
-KASTNING. (numera bl. tillf.) de mogna sporernas utkastande l. fällning ur sporsäcken; jfr -fällning. BotN 1875, s. 33. —
-LAGER. lager (se lager, sbst.3 1) vari sporer bildas; särskilt om sådant lager hos svamparna; jfr -fäste, -membran. Hygiea 1871, s. 525. Cortin SvampHb. 127 (1937). —
-MODERCELL~102. hos mossor o. ormbunksväxter förekommande cell som gm delning ger upphov till sporer. BotN 1874, s. 91. —
-PLÄTT. (numera föga br.) hos ormbunksväxterna förekommande plätt (se plätt, sbst.2 I 1 a) bestående av sporer, sporangiesamling; jfr -fläck o. rygg-plätt. NF 4: 1239 (1881). Sporangierna sitta hos nutida ormbunkar normalt på bladens undersida. Oftast äro de anordnade i avgränsade grupper, som kallas sori (”sporplättar”). VäxtLiv 4: 572 (1938). —
-PROV. jfr prov 1; särsk. om prov som användes för analys. Sporprofven hade tagits och inlagts till groning på olika vis. LAHT 1894, s. 163. —
-SKIVA. (numera föga br.) hos vissa svampar o. lavar: hymenium; jfr -lager. Areschoug LbBot. 396 (1863). Därs. 403. —
-SKÖRD. särsk. konkret. Teleutosporernas groning .. iakttogs å sporskörden af år 1891. LAHT 1894, s. 168. De prof (med gräsarter, vars blad o. strån bar sporer av svartrost) visade kraftig och snabb groning, hvilka tillhörde närmast föregående hösts sporskörd. Därs. 1897, s. 372. —
-SPRIDD, p. adj. spridd medelst sporer. På Alnarpslokalen är arten (dvs. Phyllitis Scolopendrium) möjligen sporspridd från den närliggande trädgården. BotN 1930, s. 225. —
-SPRIDNING. Sernander SkandVeget. 315 (1901). Sporspridningen (hos blåytesvampen) sker .. icke som hos de egentliga rötsvamparna med vindens tillhjälp, utan dels genom insekter, dels genom rinnande vatten. HbSkogstekn. 59 (1922). —
-STADIUM. stadium l. utvecklingsskede i form av en spor. Wallengren (o. Hennig) 2: 4 (1911). Svampen har .. övergått i sporstadium och de små kropparna äro vilsporer. LAHT 1915, s. 113. —
-STOFT. Man har .. antagit, att .. Potates-Svampen .. är orsaken till Torr-rötan (på potatis) och medförer smittan genom spor-stoftet. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 742. —
-SÄCK. sporangium hos säcksvamparna o. de flesta lavarna; jfr -gömme, -hylsa, -kapsel. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 70. Hos sporsäcksvamparna bildas sporer .. inuti vissa stora celler, sporsäckarna. BokNat. Liv. 55 (1951).
-svamp. svamp av klassen Ascomycetes, säcksvamp (vars sporer bildas i svamparnas sporsäck); i pl. äv. om klassen. De till storlek och organisation obetydligaste sporsäckssvamparna äro jästsvamparna. LfF 1912, s. 196. 2SvUppslB 28: 726 (1953; i pl., om klassen). —
-VÄXT. växt som förökas o. sprides medelst sporer; i icke fackmässigt spr. o. i äldre botaniskt fackspr. liktydigt med: kryptogam (motsatt: fröväxt, fanerogam). Areschoug LbBot. 96 (1863). Ormbunkar, mossor, alger och svampar .. förökas icke med frön, utan med sporer. De kallas Sporväxter (Kryptogamer). Forssell InlBot. 130 (1888). Kryptogamerna, som man fordom .. benämnde sporväxter till skillnad från fröväxterna. NSvedelius (c. 1930) hos Östergren. Givetvis var det mellan de högsta sporväxterna, ormbunkarna, och fanerogamerna man sökte finna utvecklingshistoriska anknytningspunkter. VäxtLiv 3: 87 (1936). jfr blad-, bål-sporväxt.
Spalt S 9923 band 29, 1985