Publicerad 1918   Lämna synpunkter
BOJA boj3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(boye Var. rer. 48 (1538). böjor (pl.) Scherping Cober 2: 269 (1737), Celsius G. I 545 (1792))
Etymologi
[fsv. boia, f., med sidoformen boie, n., kedja, liksom d. böje, boje, isl. bæja, beja, af mnt. boie, hvilket, liksom mnl. boie, boei, mht. boije, är lån af ffr. buie, boie, af lat. boia, halsjärn för slafvar o. förbrytare, urspr. måhända fem. sg. till folkslagsnamnet boii (se BOJER), alltså: ’bojiskan’, o. angifvande att detta sätt att fängsla härrörde från bojerna; se F. Solmsen i Zeitschr. f. vergl. sprachf. 37: 24 (1904). Formen böjor torde bero på dial. inverkan]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., mnl., mht., ffr. o. lat.] fängsel, i sht af järn, hvarmed en fånges hand- l. fotleder l. båda delarna (l. andra kroppsdelar) fjättras vid hvarandra l. vid tyngder l. vid en vägg l. dyl., så att hans rörelsefrihet inskränkes; fjätter; i sht i pl.: fjättrar, band, järn. Belägga ngn med bojor. Sätta bojor på ngn. Strax wordho alla dörana (i fängelset) öpna, och alles theres boyor wordho lossadhe. Apg. 16: 26 (NT 1526). Tå satte hon migh åter j Fängelset, och satte Boyor på Benen. Lælius Jungf. D 1 b (1591). Sedan (den vansinniges) .. beklageliga tilstånd så är förvärrat, at boijor af järn eller trä, eij synas tilräckeligen säkre, at hålla honom innesluten. Växiö domk. akt. 1731, nr 83. Man vet, att .. (Cervantes) i Algier blifvit behandlad som slaf, och under en tid af 5 1/2 år burit bojor. Stiernstolpe DQ 1: 3 (1818). Jag kan inte (komma ut). Jag är fängslad i bojor. Sundin Fängelset 22 (1914). — jfr FOT-, GALER-, HAND-, JÄRN-, SLAF-BOJA m. fl. — särsk.
a) (i sht i fråga om ä. förh.) i uttr. lägga l. slå l. spänna l. sätta ngn i bojor; ligga l. sitta i bojor; smidd i bojor; band och bojor (se BAND 4 b) [jfr fsv. band ok boior], block och bojor (se under BLOCK 3 f) o. d. Alle hans weldighe wordo satte j kädhior och boyor. Nahum 3: 10 (Bib. 1541). Tienaren .. bleff vthi Iern och Boijor lagd i fängzel. Girs G. I 231 (c. 1630). (Jag) blef ved fötterna med båjor omspikader (i en smedja) sampt en kiedia ifrån fötterna till bägge länderna i båjor satt. B. Stigman (1721) i Hist. handl. XVIII. 3: 62. Svenska riddare .. blefvo .. lagda i bojor. Geijer I. 6: 462 (1846).
b) [leksaken har uppkallats efter den bekante majoren Malcolm Sinclair, mördad 1739. Den har äfv. efter den bl. a. för sin fängelsevistelse namnkunnige tysken F. v. der Trenck († 1794) benämnts Trencks lås] i uttr. Sinclairs bojor, namn på en leksak, bestående af ett antal på en lång smal ögla af metalltråd uppträdda ringar hvilka gm ett motsvarande antal metalltrådar äro fastlänkade såväl vid hvarandra som vid en löst hängande (ben)skifva; uppgiften är att lösa ringarna från metalltrådsställningen o. sedan åter träda upp dem där. Norman Goss. lek. 283 (1878). (Den gamle skomakaren) letade fram Sinclairs bojor ur en gammal dragkista och lärde mig hemligheten med dem. Engström En bok till 20 (1909).
c) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. holl.] (i högre stil o. i fråga om ä. förh.) närmande sig bet.: fängelse. Kasta ngn i bojor [jfr kasta i fängelse]. Mina boyor äro oppenbara wordne j Christo ofuer heela rådhwsit. Filipp. 1: 13 (NT 1526). Ach! hur’ länge skal jag så / Vti böjor sittia? Scherping Cober 2: 272 (1737). Emedan han sin egendom försvarat / Mot Flemings knektar, dömdes han till bojor. Wecksell D. Hjort 36 (1862). — Bätter i Buskan, än i Boijor. Stiernhielm VGL Ordel. (1663; ordspr. anfördt under rijshöfde ss. motsvarighet till nedan återgifna t. ordspr.) [jfr d. bedre i busken end bojen, ä. t. besser in den reissen als in den eissen, fr. il vaut mieux être dans un bois qu’en prison, äfvensom fsv. bætræ ær thinga widh buskan æn widh boya].
2) [jfr motsv. anv. af fr. fers, pl., o. lat. vinculum] (i högre stil) i utvidgad anv. om ngt som håller ngt inneslutet l. inom vissa gränser o. därigenom hindrar dess fria rörelse; band, fängsel, fjätter. Du tyst och spak i bojan hvilar. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 233 (1786, 1795; sagdt till det frusna hafvet). Barmen gäsande mot dukens boja stretar. Stagnelius (SVS) 3: 183 (1813). Ve den boja, som i vårens dar / Än tynger på min jätteskullra qvar! Topelius Ljungbl. 60 (1856, 1860; framställdt ss. yttradt af en isbelagd flod). — jfr IS-, VINTER-BOJA m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i fsv., holl. o. ffr., äfvensom af fr. chaîne o. fers, pl., samt af KEDJA. Det flitiga bruk som de franska pseudoklassiska förf. gjorde af de anförda franska orden (i anslutning till lat. vinculum) återspeglas i den svenska 1700-talslitteraturens ymniga anv. af boja] (i högre stil) mer l. mindre bildl. om ngt immateriellt som tynger l. trycker l. hämmar ngn l. beröfvar ngn hans frihet; tvång, förtryck, slafveri; i sht i pl. Syndens l. dödens bojor. Träldomens boja. Kärlekens l. äktenskapets (ljufva) bojor. Kasta af l. bryta sina bojor. Slita sina bojor. Een sådana quinna, hwilkens hierta är näät och snara, och hennes hender boyor äro, är bittrare än dödhen. Pred. 7: 27 (Bib. 1541); jfr 2. Hwar och en måst pijnas och ängslas / I tijne Band och Boyor. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668: yttradt till Kupido). Gudz Son .. giorde osz frij från Diefwulens Tyrannij, Syndsens Boyor och dödsens Wåld. Rudbeckius Luther Cat. 148 (1667). För dit svärd / Skall envåld fly, och Sverges bojor falla. Kellgren 1: 47 (1786). Man (har) .. kallat Höghet i verlden .. en träldom i förgyllda bojor. Thorild 3: 327 (1794). Hymens boja (är) ganska tung och besvärlig. Elgström Frunt. 104 (1809). (Man ville under 1700-talet) förmå sångmön, det friaste väsende, som solen skiner på, att dansa i bojor. Tegnér 3: 132 (1817). Du (människa) sjelf i materiens bojor dig lade. Stagnelius 2: 224 (1821). (Claudius) var en ädelboren själ i bojor. Rydberg Rom. d. 54 (1877). [jfr lägga band på] (mindre br.) i uttr. lägga boja (bojor) på sina begär, på sitt hjärta o. d. Almqvist (1844). Dalin (1850). — jfr ARMODS-, BLOMSTER-, ROSEN-, STOFT-, SYNDA-, TRÄLDOMS-BOJA m. fl.
Ssgr: BOJ-LÄNK.
-NYCKEL.

 

Spalt B 3718 band 5, 1918

Webbansvarig