Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HALM hal4m, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(hal(l)m 1530 osv. halmb- VarRerV H 3 b (1579: Halmbstrå))
Etymologi
[fsv. halmber, halmstrå, halm, ett års gröda (skörd), ett års tid, motsv. d. halm, r. l. n., halm, ett års gröda, nor. dial. halm, isl. halmr, halmstrå, halm, mnt., holl. o. (fh)t. halm, halmstrå, (gräs)strå, feng. healm o. eng. halm, haulm, halm; nära besläktat med lat. culmus, halmstrå, gr. καλάμη, halmstrå, κάλαμος, rör, fslav. slama o. lett. salms, halmstrå; jfr SKALMEJA]
1) (†) halmstrå; strå (av gräs); äv. om stjälk av andra växter, ss. odlade baljväxter o. potatis. (Lat.) Stipula .. (sv.) balia som är kring om axet eller halmen. VarRerV 42 (1538). Blåtåtelen, hvars halm var 1 1/2 aln lång utan led. Linné Sk. 318 (1751). Dalin (1852). Cavallin (1875). jfr KORN-, SÄDES-HALM. — särsk. bildl. (jfr 2 g). Vtan then (dvs. kärleken) är tron ett liud af guten malm, / En dröm, ett kärnlöst skahl, en sädeslöser halm. Kolmodin QvSp. 1: 225 (1732). (Den människa gm vilken Guds heliga ande talar) är icke en torr halm, utan ett grönt gräs på ängen. Almqvist TreFr. 2: 66 (1842).
2) koll., om (till kreatursfoder, strö o. dyl. l. för olika tekniska ändamål, ss. hattflätning, pappers- l. cellulosafabrikation, använda) strån (stjälkar) av (mogna, torkade) sädesväxter (vanl. sedan ax l. vippor urtröskats, men äv. i fråga om på marken stående säd); ofta motsatt: ax l. kärna (frukt); äv. (i sht landt.) om (torkade) stjälkar av baljväxter samt om vissa andra foderväxter (ss. gräs o. klöver) i sht i torkat tillstånd; förr äv. (i ssgr) i allmännare anv. Stoppa en madrass med halm. Täcka (ett tak, ömtåliga växter) med halm. Klä över en pump med halm. G1R 7: 55 (1530). Kÿrkian är allenast teeckt mz halm. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 19 (1583). Nu hålla de Swänska i Saxaland Juul, / .. Dhe springa på Hallm: och dhe hoppa på Strå. Dahlstierna (SVS) 184 (1707; åsyftande det gamla bruket att under julen utbreda halm på stuggolvet vari lekar företogos). Halm af hvete, råg, korn. Broocman Hush. 3: 1 (1736). Halmen måste användas til foder åt Boskapen. Linné Sk. 173 (1751). Den gröna halmen af ärter, i full blomma. Berzelius Kemi 5: 813 (1828). (Mellan) de ställen, där gödsellassen legat, .. står säden med kort halm och små ax. Hellström NorrlJordbr. 300 (1917). LmUppslB (1923). FinlSvFolkd. VII. 2: 33 (1925). — jfr BIND-, BLANDSÄDS-, BRYGG-, BRÅT-, BÖN-, FLÄT-, FODER-, FRÖ-, HAVRE-, HÖSTSÄDES-, JUL-, KORN-, KORT-, KUMMIN-, LÅNG-, PACK-, RAPS-, RIS-, RÅG-, RÖR-, SKRÄP-, STRÅSÄDES-, STRÖ-, SÄDES-, TAK-, TIONDE-, VETE-, VICKER-, VÅRSÄDES-, ÄRT-HALM m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) i vissa ordspråksliknande uttr. Lägg Halm och Eld tilsamman, så at thet icke skal brinna. Schroderus Os. 1: 523 (1635) [jfr sådana t. uttr. som: stroh und feuer getan zusammen, geben leichtlich grosse flammen]. Mycket på halmen och litet i span (dvs. mycken halm men föga kärna). Serenius L 3 b (1734; uppl. 1757: mycket af halmen osv.).
b) om halm (i sht förr) använd ss. underlag i säng l. på annan liggplats; äv. i sådana bildl. uttr. som ligga på halm, betecknande enkla, fattiga förhållanden; jfr HALM-BÄDD 1. Ligga på halmen. Sahlstedt (1773). En (pöbel) som sofver på iderdun, och en som sofver på halm. Kellgren 3: 201 (1792). Karo i hundbots halm mår godt. Rydberg Dikt. 1: 141 (1882). Auerbach (1909). — jfr BÄNK-, LÄGER-, SOV-, SÄNG-HALM m. fl.
c) [jfr t. auf dem halme verkaufen] (föga br.) om säd, i uttr. sälja på (förr äv. i) halmen, förr äv. stå på halmen, sälja resp. stå på rot l. på strå. Sädens kiöpande för skiörden, då den ännu står på halmen. Möller (1745; under arrement). Sälja i halmen. Jungberg (1873).
d) i växtnamnen jungfru Marie halm (se under JUNGFRU) samt MAR(E)-HALM.
e) (†) i fråga om vedaktiga beståndsdelar i linstjälk; jfr 1. Lossa (lin-)bastet ifrån sin halm. Alm(Sthm) 1769, s. 42.
f) oeg., i ssgn PANAMA-HALM.
g) (numera föga br.) bildl. l. i bildl. uttryck (jfr 1 slutet), för att beteckna dels ngt som likt urtröskad halm är mindervärdigt l. värdelöst, dels ngt (ämne) som är till leda genomgånget l. behandlat (”uttröskat”); särsk. i sådana uttr. som tröska på bara l. tomma halmen. Altén Fästm. 21 (1796). Och till slut ändå / blir tomma halmen hvad vi tröska på! Tegnér (WB) 10: 31 (c. 1839). Allt detta är således blott gammal halm och innehåller ingen ny impuls. Schück Shaksp. 1: 132 (1916).
3) [sannol. elliptiskt för: (så l. så många) kärvar (l. dyl.) halm; jfr motsv. anv. av (ä.) t. stroh] (†) om (i tjog räknade) halmkärvar (knippor av halm). Verelius Herv. 170 (1672). Förse .. (soldaterna) med Höslag til 2:ne Lass och Åker til 2:ne tjog Halm. PH 6: 4434 (1756). I vanlig hackelsekista skäres af en karl 4 tjog halm på en dag. Fischerström 2: 403 (1780). — jfr LÅNG-HALM.
Ssgr (i allm. till 2): A: HALM-ARBETARE~0200. (numera nästan bl. tillf.) person som yrkesmässigt tillvärkar halmarbeten. Rothof 614 (1762). ÖoL (1852).
-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. konkret: av halm (gm flätning o. d.) tillvärkat arbete (slöjdalster). Hattbanden äro äfven garnerade med fint halmarbete. Portf. 1850, s. 192. VaruförtTulltaxa 1: 121 (1912).
-ASK. (i sht förr) ask av (trä med över)flätad halm. UOxelgren (c. 1751) i Fatab. 1911, s. 78. Dalin (1852).
-BAD-MÖSSA~020. (förr) badmössa gjord av halm. BoupptSthm 26/4 1686.
-BAND. särsk.
a) (till ombindande av sädeskärvar o. d. avsett) av halm hopsnott band; jfr BAND, sbst.1 7. Schroderus Comenius 396 (1639). Jönsson Gagnv. 55 (1910).
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) halmkärve; jfr BAND, sbst.1 8; förr äv.: halmviska l. halmtapp. Möller (1790). Björkman (1889).
-BLANDAD, p. adj. i sht landt. jfr HALMIG 1. QLm I. 1: 19 (1833). Halmblandad stallgödsel. Juhlin-Dannfelt 210 (1886).
-BLEK, n.? (-bleck) [till BLEK, sbst.1 1; möjl. urspr. betydande: blixt som synes vid den tid då halmen gulnar; jfr KORN-BLIXT samt med avs. på bet. d. kornmo(d), kornblixt, nor. dial. kornmoe, kornblixt, urspr.: kornets mognande] (†) kornblixt. Then vptände Swafweltöcken hafwer med sigh Blixt och Halmbleck. Schroderus Comenius 58 (1639; t.: Wetterleuchten).
-BLOMMA, r. l. f.
1) (i sht förr) konstgjord blomma av halm. SthmModej. 1850, s. 64.
2) (knappast br.) bot. = -BLOMSTER. Lilja FlOdlVext. 132 (1839).
-BLOMSTER. [efter t. strohblume; benämningen möjl. given på grund av ifrågavarande växters halmgula o. torra holkfjäll] (föga br.) bot. eternell av släktet Helichrysum Gaertn. HbTrädg. 6: 113 (1876). Svensson Kulturv. 555 (1893).
-BOLSTER. (i sht förr) jfr -MADRASS. BoupptSthm 24/2 1670. Retzius FinKran. 121 (1878).
-BOSS, n. jfr BOSS, sbst.1 1. Murenius AV 44 (1640). Kræmer Orient. 23 b (1866).
-BOTTEN. (numera knappast br.) halmsits. BoupptSthm 12/6 1675. ÅgerupArk. Bouppt. 1751.
-BRICKA, r. l. f. (i sht förr) av halm flätad bordsbricka. PH 6: 3993 (1756). Möller (1807).
-BRÖD. (förr) nödbröd bakat med tillsats av hackad o. malen halm. VDAkt. 1691, nr 390. JafNordin (1792) i EconA 1807, mars s. 24. Keyland Allmogekost 1: 63 (1919; i fråga om förh. i Värml. på 1860-talet).
-BYSKE. (halm- 17521773. halme- 1750) (†) = -BYSSJA. Kolmodin QvSp. 2: 277 (1750). Barchæus LandthHall. 21 (1773).
-BYSSJA l. -BYSSJE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) halmboss (användt ss. strö). Serenius EngÅkerm. 160 (1727). Callerholm Stowe 407 (1852).
(jfr 2 b) -BÄDD.
1) jfr BÄDD 1. (Mozarts) Enka suckar .. under tyngden af gäld och armod — på en halmbädd. SP 1792, nr 1, s. 3.
2) jfr BÄDD 5. Stundom utbredas drufvorna efter skörden på halmbäddar. 2NF 32: 609 (1921).
-CELLULOSA. tekn. gm alkalisk kokning av halm erhållen massa avsedd att utgöra tillsats till lump- l. träcellulosa. Vestergren Pprstillv. 20 (1924).
-DOCKNING. (†) till DOCKA, v.1: tätning av ryggås i ett tak med halmviskor. ByggnOrdnLund 1828, § 6. Därs. 1899, § 35. —
-DÖS. (i vissa trakter) halmstack. Carl XI AlmAnt. 320 (1695). Auerbach (1909).
-ELD. eld av brinnande halm (vilken lätt flammar upp o. hastigt slocknar); äv. bildl., om hastigt uppblossande o. snart övergående känsla l. lidelse o. d.; jfr FLADDER-ELD. Fryxell Ber. 7: 187 (1838; bildl.). Vredens halmeld hade för länge sedan slocknat. Lundegård DrMarg. 1: 238 (1905). Den första luftballongen .. fylldes med varm rök från en halmeld. NoK 49: 148 (1925).
-ELEVATOR. landt. stacksättare. TT 1874, s. 171. Halmelevatorer (användas) för att uppfordra den från tröskverket kommande halmen till stacken. LB 4: 393 (1906).
-FACKLA. (i fråga om ä. förh.) fackla av halm bestruken med beck l. andra brännbara ämnen. KKD 7: 274 (c. 1725). Bååth WagnerS 4: 85 (1908).
-FLACKA, r. l. f., l. -FLAKE. (†) av halm flätad matta l. dyl. Om man om natten betäcker Träen med mattor och Halmflakar. Rosensten Skog. 24 (1737). Trozelius Rosensten 126 (1752, 1771: -flackor, pl.).
-FLASKA. [jfr (ä.) t. strohflasche] (†) (vin)-flaska med omhölje av flätad halm (halmhylsa). Kurck Lefn. 78 (1705).
-FLÄTA, r. l. f. benämning på av halm flätade band som hopsys till hattar, mattor o. d.; jfr -ARBETE. KonstNyhMag. 3: 8 (1820). PrHb. 1: 79 (1884).
-FLÄTNING. (i sht i fråga om utländska förh.) särsk. (numera föga br.) konkret: flätat halmarbete. Bremer GVerld. 2: 115 (1860; konkret). Halmflätning. AHB 43 (1870; boktitel). De enkla tamburmattorna af halmflätning. Freja 1874, s. 159.
-FNASK, n. (†) halmboss. Risingh LandB 21 (1671).
-FODER. landt. kreatursfoder (delvis) bestående av halm. VRP 1652, s. 786. BtRiksdP 1892, Saml. 1. I. 2: nr 50, s. 21.
-FRUKT. [efter t. halmfrucht] (†) landt. om (gröda av) sädesväxter. Ett slags koppelbruk, hvarest man aldrig tager mer än 2 halmfrukter efter en gödsel. QLm I. 3: 12 (1833). Möller Jordbr. 143 (1881).
-FÄRG. halmgul färg. Schultze Ordb. 958 (c. 1755). EconA 1807, dec. s. 128.
-FÄRGAD, p. adj. [jfr fr. paille] som har halmens (gula) färg. Wikforss 2: 701 (1804). Halmfärgade strumpor. SDS 1914, nr 23, s. 5.
-FÄSSING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) halmbolster, halmmadrass. Posten 1768, s. 267. Tenow Solidar 2: 88 (1906).
-FÖRBAND. (i fackspr.) benämning på i form av rullar, galler l. spjälor gjorda förband (delvis bestående) av halm. Halmförband användas hvudsakligen såsom underlag eller stöd för avbrutna lemmar. SjukvInstrInf. 1919, s. 11.
-GUBBE. av halm gjord figur föreställande en man; särsk. om dylik ”gubbe” som i sht förr i vissa trakter användes vid utförande av en del folkliga festbruk o. d.; förr äv. = -SPÖKE; förr äv. bildl. (Författaren) låter .. hvarken busar eller halmgubbar skrämma sig. Chydenius 162 (1765). En sådan halmgubbe som sultanen. Samtiden 1873, s. 196. I Skultuna uppvaktades flickorna på juldagskvällen med halmgubbar, som kastades in genom köksdörren. Nilsson FestdVard. 134 (1925).
-GUL. Rinman 1: 479 (1788). De halmgula, stickiga ögonen (visade) att han var bräddad af hat. Nordström Sönd. 135 (1910).
-GÖDSEL. landt. halmströgödsel. Olbers Fleischer 70 (1891).
-HACKELSE. landt. QLm. I. 5: 20 (1835).
-HALGE. (-helgha) [sv. dial. (Uppl.) hälmhälje, m., (stor) halmkärve] (†) halmviska. Schroderus Dict. 24 (c. 1638).
-HATT. Arvidi 30 (1651).
1) (mans- l. kvinno)hatt av (flätad) halm. Kankel Hemmersam 44 (1674). Halm- och rothattarna flätas öfver modeller eller formar på samma sätt som korgar. ArbB 98 (1887). jfr: Halmhatt hadhe itt rostigt Swärd. Fosz 65 (1621; ss. egennamn).
2) (numera nästan bl. tillf.) hattliknande skydd l. huv av halm. IErici Colerus 1: 105 (c. 1645). Wåhlin LbLandth. 85 (1804).
-HELGA, se -HALGE.
-HJÄLM. (föga br.) landt. på stolpar (utan förbindande väggar) uppsatt (åt flera sidor sluttande) tak varunder halm förvaras (i stack). Arrhenius Jordbr. 2: 11 (1860). PT 1905, nr 49, s. 4.
-HUS. (numera knappast br.) landt. halmlada. IErici Colerus 1: 135 (c. 1645). PT 1892, nr 251, s. 1.
-HYDDA. hydda av halm l. med halmtak; äv. mil. om halmtäckt lägerhydda; förr äv. bildl., om enkel, tarvlig bostad. Schultze Ordb. 1963 (c. 1755). Om man vill se til i våra protestantiska ringa halmhyddor, huru många exempel finnas icke af ärlighet och upriktighet. Wulf Köppen 2: 963 (1800). InstrInfFältarb. 1918, s. 133.
-HYLSA. (i sht i fackspr.) av halm gjord hylsa till (skydd för) buteljer. GbgAdrKal. 1889, Ann. s. 40.
-HYTTA, r. l. f. [efter t. strohhütte] (†) halmhydda. KKD 1: 239 (1709). Wigström SakregTjReglArm. 63 (1866).
-INLÄGGNING~020, förr äv. -INLÄGGE. (i sht förr) konkret: mosaik av halmstrån m. m. 1. .. skrin med halm inlägge. BoupptVäxjö 1810. Nilsson HallMus. 61 (1902: -inläggning).
-KAMFODER. (†) kamfodral av halm. BoupptSthm 3/5 1681.
-KARL. [jfr t. strohmann] (†) = -SPÖKE; jfr -GUBBE. Lind (1749; under stroh-mann). EP 1792, nr 66, s. 3. Heinrich (1814; med hänv. till halmspöke).
-KIPPE, n. [jfr sv. dial. kippe, n., bunt, knippa; se KIPPA, f.] (†) halmknippe. Schroderus Dict. 60 (c. 1638).
-KLOCKA. (†) kupa gjord av halm. Rålamb 14: 148 (”146”) (1690; i förteckning på trädgårdsredskap).
-KNIPPA, r. l. f. Lind (1749; under bausch).
-KNIPPE. Wollimhaus Ind. (1652). FolklEtnogrSt. 1: 149 (1916).
-KNIV. landt. till skärande av hårdt packad halm m. m. avsedd, 8—10 dm. lång, böjd kniv med stora, skarpa tänder på inre sidan. Arrhenius Jordbr. 3: 185 (1861).
-KOJA, r. l. f. (mindre br.) jfr -HYDDA. Lind (1738; under stroh-hütte). Östergren (1926).
-KOKARD. [ursprunget till ifrågavarande kokard torde vara den halmviska som Livregementet till häst använde ss. fälttecken i slaget vid Lund 1676] (förr) mil. av en i spiral vriden, omkr. 1/2 cm. bred halmfläta gjord kokard om 5 cm:s diameter, vilken 1833 fastställdes för Livregementets grenadjärkår o. senare användts äv. av andra livregementen. Hjälm med .. halmkokard för Lifregementets dragoner. PT 1895, nr 88 A, s. 2. TLev. 1907, nr 4, s. 2.
-KOKARE, r. l. m. tekn. vid pappersbruk: apparat för kokning av halmmassa. PT 1903, nr 193 A, s. 3.
-KORG. (i sht förr) (liten) av halm flätad korg (sykorg o. d.). BoupptVäxjö 1744. Östergren (1926).
(1) -KORS. kors av halm som förr i vissa trakter vid julen anbragtes till skydd mot onda makter. Halmkors lägges (om julen) vid dörren, mitt på gålfvet och under bordet. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 39. Celander NordJul 1: 65 (1928).
-KRANS. [fsv. halmkranz] av halm hopvriden l. flätad krans l. ring. När Myror vilja skada Träen, så bestryk .. en Halmkrantz med Tiära (o. anbringa den kring stammens nedre del). Salander Gårdzf. 149 (1727). Dalin (1852). Keyland Allmogekost 1: 188 (1919). särsk. (numera bl. ngn gg i bildl. anv.) om dylik krans som i skymflig avsikt sättes på ngns huvud. Kong:e Ma:t hafver giort Niels Svantheson (Sture) orätt, udi thet honom vart then halmkrans gifven. RA 2: 172 (1567). Hallström Skepn. 222 (1910; i bild).
-KRONA.
1) (numera bl. ngn gg i bildl. anv.) jfr -KRANS slutet. Bleffue the .. införda i Stocholm .. ridandes återåffuoge på sultna hestar. Peder Synnanweder medh eena halmcrona på huffwudet. Svart G1 112 (1561). Från detta nu kände jag .. smälekens halmkrona om mitt huvud. Högberg JesuBr. 2: 259 (1915).
2) av halm förfärdigad takkrona (av växlande utseende); särsk. om (i sht förr i vissa trakter använd) dylik takkrona som upphänges vid julen. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 39. Lönqvist Bara 8 (1775). FolklEtnogrSt. 1: 149 (1916). Celander NordJul 1: 147 (1928).
-KUPA, r. l. f. bikupa gjord av halm; jfr -LÄGG. VetAH 1779, s. 327. (Agardh o.) Ljungberg 4: 99 (1863).
-KÄRVE. särsk. om julkärve av otröskad halm. Helsingius O 4 a (1587). Vid alla byar och bondgårdar (fann jag) en stång upprest, med en stor halmkärfva i toppen, såsom en tribut åt foglarna. JournLTh. 1813, nr 15, s. 3. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 291 (1880).
-KÄTTE. [sv. dial. halmkätte] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i ladugård l. dyl. gjord avbalkning vari halm förvaras. Peringskiöld MonUpl. 148 (1710: halm- och hökättor, pl.).
-LADA. [fsv. halm laþa] lada vari halm förvaras. Schroderus Os. III. 1: 252 (1635). PT 1911, nr 191 B, s. 1.
-LASS. Någon tijd däreftter förde .. Sven Nilsson i Isale .. (Gustav Vasa) uti et halmlass. HT 1910, s. 44 (c. 1675).
-LAVE. (tillf.) lave med ett lager av halm. Almqvist Hind. 121 (1833). Dens. Amor. 321 (1839).
-LIDER. (halm- 16331913. halme- 1629) (numera föga br.) jfr -LADA. ÅngermDomb. 1629, fol. 4. PT 1913, nr 12 B, s. 1.
-LÅGA, r. l. f. (numera föga br.) jfr -ELD; i sht bildl. Möller (1807). Den franska entusiasmen är en halmlåge; flammar upp i en sekund och slocknar i en annan. Topelius 24: 156 (1857). Dens. Planet. 1: 9 (1889; bildl.).
-LÄGG, r. l. m. (†) grov sträng av hoplagda halmstrån vilken spiralformigt sammanviras till bikupa. Fischerström 1: 567 (1779).
-LÖSA, r. l. f. (†) brist på halm. OxBr. 11: 400 (1640).
-MADRASS. madrass stoppad med halm. BoupptVäxjö 1784.
-MASSA. särsk. tekn. pappersmassa beredd av sönderskuren halm. UB 1: 455 (1873).
-MATTA, förr äv. -MÅTTA, r. l. f. [fsv. halmmatta] av halm förfärdigad (ofta grövre) matta. HFinlKamF 4: 34 (1574). Om Nätterna måste man .. medh Halmmattar öfwertäckia, och för Frost bewahra (melonsängarna). Mollet Lustg. C 4 a (1651). SvBryggMBl. 1893, Ann. s. 137. —
-NEK. (i vissa trakter) halmkärve; förr särsk. om del av sådan. Hvarie halm kierfve, af 3 halmnecker bestående. VDAkt. 1731, nr 112.
-OXE. [sv. dial. halmoxe] (†) skymford för man. VRP 1693, s. 5.
-PAPP. tekn. jfr -PAPPER. Dahl BibliotHb. 1: 453 (1925).
-PAPPER. i sht tekn. av halmmassa tillvärkat papper; stundom förväxlat med HAMP-PAPPER. VFPalmblad (1811) i BrefNSkolH 225. UB 1: 445 (1873). Maskingjordt gult halmpapper. 2NF 18: 1348 (1913).
-PAPPERS-FABRIK.
-PIPA, r. l. f. [fsv. halmpipa] (numera föga br.) halmrör. Linc. (1640; under conjungo). IErici Colerus 2: 394 (c. 1645). Berg Handarb. 309 (1874). KemT 1910, s. 11.
-PRESS. särsk. landt. om apparat för hoppressning av halm till balar. AHB 43: 10 (1870). HandtvLBl. 1905, nr 3, s. 18.
-RANKA. (i Finl., förr) i sele: med halm stoppad ring om hästens hals till skydd för bogtränas skavande. Juslenius 40 (1745).
-RASK, n. (†) halmboss. Broocman Hush. 3: 54 (1736). Källström Jagt 135 (1850). jfr Serenius Ppp 2 a (1734).
-REP. av halm spunnet rep; jfr -TÅG; särsk. (förr) om dylikt rep användt ss. takprydnad vid jul. König Mec. 95 (1752). Keyland Julbröd 110 (1919; i fråga om ä. förh. i Värml.).
-ROSTA, r. l. f. (†) lager av halm varigenom vätska vid bryggning o. d. får sila. Thunberg Resa 1: 38 (1788; i fråga om beredning av cider).
-RÖR. (grovt, styvt) halmstrå. Heinrich (1814; med hänv. till halmpipa). Vackra halmrör .. äro bäst (ss. sugrör till isdrycker). Grafström Kond. 155 (1892).
-SITS. stolsits av flätad halm. Klint (1906). De sydsvenska stolarna .. ha ofta flätad halmsits. Erixon Möbl. 2: XXXI (1926).
-SKAK, n. (numera föga br.) landt. halmskakare (i sht av enklare konstruktion). TT 1874, s. 172. Östergren (1926).
-SKAKA, r. l. f. (i vissa trakter, i sht förr) trägaffel att skaka tröskad halm med; jfr -SKAKARE. Broman Glys. 3: 102 (c. 1720). Erixon SkansenKultH 23 (1925).
-SKAKARE, r. l. m. landt. till tröskmaskin hörande apparat som gm att omskaka den urtröskade halmen befriar den från medföljande korn, agnar o. boss. SvT 1852, nr 195, s. 2. LmUppslB 1127 (1923).
-SKJUL. (föga br.) jfr -LADA. OfferdalKArk. N II 1, s. 48 (1698). Hedin GmKhor. 189 (1892).
-SKO, r. l. m. [jfr d. halmsko, ävensom fnor. halmskór ss. öknamn] av halm gjord yttersko avsedd i sht till skydd mot köld (då man sitter l. står i det fria). Salomon Slöjdsk. 1: 53 (1876). Strindberg Hems. 173 (1887). Heidenstam End. 187 (1889). VaruförtTulltaxa 1: 121 (1912).
-SKRIN. (i sht förr) jfr -ASK. BoupptVäxjö 1734. Därs. 1847.
-SKRINDA. LFolkernius (1667) i HT 1910, s. 42. PT 1907, nr 232 A, s. 2.
-SKÄRARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) (numera bl. tillf.) person som skär halm (till hackelse o. d.). Peder Halmskärere. SthmTb. 24/7 1574 (ss. efternamn). Dalin (1852).
2) redskap för skärande av halm.
a) tekn. o. slöjd. om apparat varmed till flätning avsedda halmstrån klyvas. AHB 43: 9 (1870). Berg Handarb. 303 (1874).
b) [sv. dial. (Finl.) halmskärare] hackelsemaskin, skärstol. Dagen 1915, nr 73, s. 18.
-SKÖRD. landt. QLm. I. 2: 20 (1833). LB 1: 391 (1901).
-SLINDER l. -SLINDRE. (†) (log)skulle till förvaring av halm. VRP 28/2 1737. Därs. 5/3. —
-SMÖR. [sv. dial. halmsmör, blekt smör] (†) Ullenius Ro § 239 (1730). Halm-smör, (dvs.) Hvitt och magert smör, som samlas om vinteren, när boskapen äter halm. Schultze Ordb. 4619 (c. 1755). Gummerus Soulahti 224 (cit. fr. 1798).
-SPÖKE. (numera föga br.) fågelskrämma av halm. Möller (1790). Östergren (1926).
-STACK. till förvaring i det fria upplagd, större hög av sammanpackad halm. MB 11: 3 (Lag 1734). Att leta rätt på en synål i en halmstack. NordT 1886, s. 342 (anfört ss. folkligt).
-STAGFISKE, se d. o. —
-STEKEL. [jfr t. halmwespe] zool. växtstekeln Cephus pygmæus Lin., vars larver leva i strån av sädesväxter l. andra gräs; i sht i pl. äv. allmännare, om familjen Cephidæ av växtsteklarnas till steklarnas ordning hörande grupp. 1Brehm III. 2: 78 (1876). 2NF 33: 491 (1922).
-STOCK. (†) bikupa av halm (till formen liknande en ”bistock”, se d. o. 2). Fischerström 1: 566 (1779). Heinrich (1814).
-STOL. (mera tillf.) stol med halmsits. BoupptSthm 15/11 1658. Bildt Ital. 4 (1896). Auerbach (1909).
-STOPP, r. l. m.; i bet. 1 äv. -STOPPA, f. (†)
1) halmviska, halmtapp. Rålamb 13: 128 (1690: Halm stopp). Ahlman (1872: Halmstoppa).
2) ”halmstubb”. Schultze Ordb. 4957 (c. 1755).
-STRÅ, se d. o. —
-STRÖ, n. landt. strö av halm. Jemväl bör uti Höns-huset som offtast läggas rent Halm-strö. Salander Gårdzf. 84 (1731). Hellström NorrlJordbr. 293 (1917).
-STRÖ-GÖDSEL. landt. med halmströ uppblandad gödsel; ofta motsatt: torvströgödsel. MosskT 1887, s. 104.
-STRÖDD, p. adj. (i skriftspr.) beströdd med halm. Halmströdt golf. Rydberg KultFörel. 6: 437 (1888).
-STRÖSSEL. (†) halmströ. Häste-dyngia med halm-strössel beblandad. Broocman Hush. 2: 103 (1736).
(jfr 1) -STUBB, förr äv. -STUBBE. (numera mindre br.) stubb efter avmejad säd; förr äv. i pl. med koll. bet. VarRerV 59 b (1579: Halm stubbe). Thet nästföregående årets halm-stubbar. Broman Glys. 3: 34 (c. 1730). En av halmstubb gul öken. Boberg Ind. 183 (1928).
(jfr 1) -STUMP. kort (stycke av) halmstrå; numera landt. i sht ss. koll. Wikforss 1: 734 (1804). Bosset, halmstump (osv.) .. aflägsnas i rensande tröskverk på bossållet. LB 2: 109 (1900). LmUppslB 929 (1923).
(jfr 1) -STYBB(E). (†) = -STUBB; äv.: halmboss. Andra året bränner .. (den finske nybyggaren i Ångermanl.) samma halm stybb och .. tå får han mera rogh. Bureus Suml. 43 (c. 1600). Egyptiska Bistockar göras af halm-stybbe och lera. Fischerström 1: 677 (1779).
-STÅNG. (i sht förr) ridk. vid utbildning i hinderhoppning använd, 2 1/2—3 m. lång trästång, till större delen omvirad med 1 1/2—2 cm. tjocka halmflätor, över vilken hästarna få lära sig hoppa. SD 1899, nr 184, s. 7. LD 1904, nr 184, s. 2.
-STÄDJA, r. l. f. [benämningen beror på att den ifrågavarande avgiften ersatte räntegivarens skyldighet att i räntetagarens lada avlämna ett visst antal sädeskärvar] kam. om viss i Skåne förr utgående avgift av grundskattenatur. ÅgerupArk. Brev 27/9 1704. Halmstädja, en afgift som af tiondegifvare i Skåne erlagts hvart sjunde år och numera till hospitalsfonden ingår med ett bestämdt, årligt belopp. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 4, s. 23. 2NF (1909).
-STÖVEL. (numera föga br.) hög halmsko. Tegel E14 221 (1612). Bendz Landsv. 13 (1916; i fråga om förh. på 1860-talet).
-SUDD, r. l. m. liten halmviska (som liknar en sudd, pänsel l. dyl.); förr äv.: halmtapp. Då tages .. den mögliga hinnan bort med halmsuddar. Warg 706 (1755). Boije Landth. 276 (1756; om halmtapp). Auerbach (1909).
-SULA, r. l. f. särsk., dels om inläggssula i skodon, dels hovsl. om av hårdt åtdragna, spiralformigt lagda halmflätor hopsydd sula som t. ex. vid dåligt väglag inpassas i hästsko. Salomon Slöjdsk. 1: 53 (1876). Bergman Hofbesl. 119 (1905). KatalOscaria 1927, s. 61.
-SÅLL. särsk. landt. såll avsett till avskiljande av sädeskorn o. d. från halm; jfr -SKAKARE, -SÄLLA. LB 4: 393 (1906).
-SÄCK. säck med halm; äv. (i sht förr) om med halm stoppad säck använd ss. bolster. Lind (1738; under stroh-sack). Dalin (1852). Östergren (1926).
-SÄD. (numera knappast br.) landt. om (gröda av) sädesväxter, stråsäd. Serenius EngÅkerm. 192 (1727). Hofberg Skogsbyggarl. 16 (1881).
-SÄDE. (†) (besåning av jord till) ”halmåker”; jfr HALMA, sbst.1 Dock anföres här (dvs. i Stöde) .., at halm-sädet är nödigt i anseende til årgångarne (dvs. cirkulationen inom åkerbruket). NorrlS 1: 40 (c. 1770).
-SÄLLA, r. l. f. (†) halmsåll. ÅgerupArk. Bouppt. 1750.
-SÄNG. (†) halmbädd (se d. o. 1). Lind (1738; under stroh-bett). Heinrich (1814; med hänv. till halmbädd).
-SÄTE. (†) halmsits. 2 st. Trästolar medh halmsäthen. BoupptSthm 5/7 1671. Wigström Folkd. 1: 164 (1880).
-TAK. (halm- 1538 osv. halms- 1721)
1) yttertak av halm. VarRerV 24 (1538). Halmstak på raft och rövel. Campbell SkånBygd. 219 (i handl. fr. 1721). Halmtak på furuläkt samt torvryggning. Därs. 217 (i handl. fr. 1736). Beskrifning öfver de Skånska Halmtaken. VetAH 1746, s. 245 (rubrik). Halmtaket är sannolikt icke äldre än från medeltiden. Ymer 1922, s. 269.
2) (†) ”halmhjälm”. Halmtak på Stolpar upsat. Verelius 118 (1681).
-TAPP. tapp (litet knippe) av halm; halmviska; förr särsk. om dylik som sattes på föremål l. djur (t. ex. häst) för att angiva att ifrågavarande föremål l. djur var till salu. Wagns Märran trafwar kring med dubbel halmtapp på. ÖB 34 (1712). Dalin Arg. 1: 310 (1733, 1754). Lägga för .. (hästen) en halmtapp. Sjöstedt Husdj. 2: 67 (1862). Auerbach (1909).
-TIPPA, r. l. f. (†) halmtapp. Envallsson StormAft. 3 (1793).
-TIPPE. (†) halmtapp. IndSvec. (1641).
-TOFS. (numera knappast br.) jfr -TAPP, -VISKA. Konung Gustaf Adolf .., då han var färdig att gå till storm på Riga .. fästning, satte en halmtoffs till fälttecken på sin stormhatt. HSH 5: 49 (c. 1700). Berndtson (1880; med hänv. till halmvippa).
-TUSS, r. —
-TÅG. jfr -REP. KrigVAH 1837, s. 108.
-TÄCKA. täcka med halm; i sht i p. pf. Serenius (1734; under thatch). De låga halmtäckta korsvirkshusen. Bååth-Holmberg Morf. 1: 197 (1910).
-TÄCKARE. (i sht förr) person som (yrkesmässigt) täcker tak med halm. Wikforss 2: 701 (1804). SLorS 11: 51 (1895).
-VASE. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) halmknippe, halmviska. Inre taken (på Öströ i Dagsås) voro .. rappade på halmvasar. Barchæus LandthHall. 63 (1773). Hagström Herdam. 4: 237 (1901).
-VIPPA, r. l. f. (numera knappast br.) halmviska. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 39. Hallstén o. Lilius (1896).
-VISKA, r. l. f., förr äv. -VISK o. -VISKE. viska av hopbundna l. sammanvridna halmstrån; halmtapp; förr särsk. om dylik ss. fälttecken använd viska l. halmtapp. Rijff .. (hästen) på Foten up och neder medh en Halmwisk. IErici Colerus 2: 335 (c. 1645). I belägringar och träfningar, brukas ännu halmwiskor (osv.) .. i hatten, til at bättre igenkänna, wän ifrån owän. Isogæus Segersk. 416 (c. 1700). En lös puta (i den till hästtäcket hörande gjorden), som i nödfall kan ersättas med halmviskor. 2NF 30: 732 (1920).
-VÄXT, r. l. m. (numera föga br.) växt som giver halm; i sht om sädesväxter. Franzén Pred. 5: 276 (1845). Lundell (1893).
(jfr 1) -ÅKER. (†) åkerstycke med kvarstående ”halmstubb” (avsett till förnyad besåning omedelbart); jfr HALMA, sbst.1. Broman Glys. 3: 34 (c. 1730). Hülphers Norrl. 1: 53 (1771).
B (†): HALME-BYSKE, -LIDER, se A.
C (†): HALMS-TAK, se A.
Avledn. (till 2): HALMA, sbst.1, se d. o.
HALMA, v. -ning. [jfr d. halme] landt. övertäcka (ngt) med halm, utströ halm över (ngt). Risa, halma eller täcka gödsel-högarne. HushBibl. 1757, s. 294. LB 2: 380 (1900).
HALMIG, förr äv. HALMOT, adj. (-ig 1690 osv. -ot 1582)
1) landt. i fråga om gödsel o. d.: halmblandad. Halmig Hästedyngia. Rålamb 14: 11 (1690). Halmig gödsel. LB 4: 295 (1905). särsk. (†) närmande sig bet.: (bestående) av halm, halm-; jfr 2. (cikorian) lägges ris, (och) sedan halmigt strö. Lundberg Träg. 26 (1754).
2) (†) gjord av halm l. halmtäckt. Wår halmotta, rökiotte och fallande hws. PErici Musæus 5: 294 b (1582).
3) som har så o. så beskaffad halm; i ssgrna KORT-, LÅNG- o. STYV-HALMIG.

 

Spalt H 88 band 11, 1930

Webbansvarig