Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HASP has4p, r. l. f. l. m. (f. Weste, WoJ (1891); m. Lindfors (1815), Lundell); stundom HASPE has3pe2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (BrölBesw. 287 (c. 1670; i hskr. C) osv.) ((†) -er BtÅboH I. 11—12: 12 (1655)); förr äv. HASPA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (VDAkt. 1683, nr 119, PH 6: 4188 (1756)); förr äv. ASP, sbst.3, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar (Fatab. 1918, s. 64 (1653), Johansson Noraskog 1: 278 (i handl. fr. 1740)); förr äv. ASPA, r. l. f.; äv. (i Norrl., bygdemålsfärgat) ÄSPA äs3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(asp(p) BtÅboH I. 1: 51 (1597), SPF 1840, s. 256. aspa Schroderus Lex. 36 (1637), Broman Glys. 1: 49 (1726). Lind 1: 1368 (1749: dör-aspa). hasp Gadd Landtsk. 1: 295 (1773) osv. haspe Linc. (1640). Lundell (1893; anfört fr. finl. förf.). haspa VRP 1626, s. 206, Meurman (1846). espa ÅngermDomb. 18/6 1630, fol. 24. äspa Molin FrÅdal 45 (c. 1895))
Etymologi
[sv. dial. hasp, haspe, haspa, motsv. d. haspe, hasp, nor. hasp, mnt., t. haspe, feng. hæsp, hæpse, eng. hasp, samt, med annat stamslut o. i-omljud, sv. dial. (Norrl.) äsp(e), nor. dial. o. isl. hespa, mnt., mht. hespe, t. häspe; av ovisst urspr. Formerna utan h- bero på h-bortfall i vissa dialekter; jfr sv. dial. aspa, aspe (Uppl., Södermanl., Finl.). Jfr HASPA, sbst.2]
1) enkel anordning för att hålla dörr l. fönster o. d. i stängd ställning, bestående av ett nära dörrens osv. ena kant rörligt fäst järn som i sin fria ända har antingen en krok som nedfälles i en på dörr- l. fönsterposten anbragt märla l. krampa l. en ögla som nedfälles på en på dörr- l. fönsterposten anbragt tapp; äv. om liknande anordning för stängning av lock på låda o. d.; äv. hake o. d. varmed ett fönster l. en dörr kan hållas mer l. mindre öppet (öppen). BtÅboH I. 1: 51 (1597). En sådan läsningsapparat, som nu vanligen begagnas på portörer, nemligen en haspe som kan fällas öfver och omkring en märla, hvaruti ett hänglås kan fästas, då man så önskar. BotN 1853, s. 45. Just som han skulle lägga haspen på innerdörren stötte någon till den med all sin kraft. Väring Vint. 268 (1927). — jfr DÖRR-, FÖNSTER-, JÄRN-, KAST-, LÅS-, STORM-HASP. — särsk. (†) bildl.: bock (se BOCK, sbst.2 2). Tholander Ordl. (c. 1870).
2) (†) om var särskild av de hakar i vilka en dörr är upphängd o. på vilka den vrider sig. Schroderus Dict. 1 (c. 1638). Lindfors (1815).
Ssg (till 1): HASP-LÅS. Barnstol med hasplås. KatalNK 1916—17, s. 57.
Avledn.: HASPA, v.1 (i vissa trakter, mindre br.) till 1: stänga (dörr l. fönster o. d.) medelst hasp. Då barnet föddes, reglade eller haspade de närvarande kvinnorna alla dörrar, så att ej troll .. kunde smyga sig in. Wigström Folkd. 1: 229 (1880). Huset var stängt och haspat. SvD(B) 1919, nr 60, s. 3.
Särsk. förb.: haspa till10 4. stänga (dörr) medelst hasp. Bäst att slå dörren igen och haspa till för säkerhets skull. Larsson Hemmab. 158 (1916).
haspa upp10 4. lyfta av på dörr l. fönster o. d. anbragt hasp, så att dörren osv. kan öppnas. Lundell (1893). Östergren (1926; angivet ss. sälls.).

 

Spalt H 496 band 11, 1930

Webbansvarig