Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIGNAL siŋna4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. signal av fr. signal; jfr it. segnale, mlat. signale, tecken, märke, sigill; av substantiverat n. sg. av senlat. signalis, bestämd att utgöra tecken l. märke, avledn. av lat. signum (se SIGNUM). — Jfr SIGNALERA, SIGNALISERA]
(Sv.) Signal, .. (eng.) Sign, (lat.) signum. Serenius (1741).
1) (†) signalement (se d. o. 1). Tror ni at det är så svårt til at göra eder signal? Med rankigt hufvud, glosigt öga, / Och tvänne horn så lagom höga, / Til kropp och själ båd’ lytt och lam: / Och lik en vild Mesopotam. Björn Barb. 43 (1785; fr. orig.: signalement).
2) (†) lösen (se d. o. II 1). Klokkan tu om morgonen begynte Hans Kongl. Maij:tt .. draga sin armee tilsamman .., gifwandes thetta ord til signal ..: Hielp Jesus! Spegel Dagb. 45 (1680).
3) (på optisk l. akustisk väg l. medelst en elektrisk impuls l. en serie av radiovågor o. d. åstadkommet) tecken (med känd innebörd) som sändes l. ges för överbringande av meddelande l. för kommunikation (särsk. på avstånd) l. i syfte att utlösa l. dirigera viss verksamhet o. d.; särsk. om sådant tecken ingående i ett fastställt teckensystem; äv. om (l. med särskild tanke på) det som utgör det (den) informationsbärande l. informationsgivande föremålet l. enheten vid avgivande av sådana tecken (t. ex. ljusglimt, flagga, ljudstöt, elektrisk impuls, serie av radiovågor); ofta (i inskränktare anv. l. elliptiskt för en ssg där ordet utgör senare led) om visst slags signal (i ovan angivna bet.), särsk. ljudsignal; jfr SIGNALEMENT 2, SEJN. Akustisk, optisk, elektrisk signal, Signal med flaggor, semafor, visselpipa, trumpet, kanonskott. På en given signal började upploppet. Som på en given signal började hela publiken sjunga med. En gäll signal förkunnade att arbetsrasten var slut. Signal på trumpet. En skarp signal på tamburklockan ryckte honom ur funderingarna. Ge signal (till ngt), ge tecken l. det överenskomna tecknet (till att ngt skall börja). Slå en signal till ngn (vard.), ringa upp ngn. Dykaren .. (måste ha) med sig en Compass, på det han må igenom sine Signaler (med signallinan) kunna gifwa den, som commenderar Dykare-Fartyget wid handen, huru han skal förhala det samma. Triewald Konst. 29 (1734). (Infödingarna) uptände åtskilliga eldar, som man ansåg för en Signal; ty straxt derefter märktes andra eldar på det större Landet. Fréville Söderh. 1: 34 (1776). Morses Tryck-telegraf .. utmärker sig derigenom, att den sjelf trycker signalerna, hvarigenom sålunda all misstydning blir omöjlig. Fock 1Fys. 619 (1855). Geijer Postförf. 193 (1880; med posthorn). Genom offentlig auktion .. kommer att försäljas diverse från .. förolyckade skotska ångaren ”Logna” .. hit inbergade .. skeppsinventarier, såsom segel, tågvirke, signaler, lanternor (m. m.). PT 1899, nr 158 A, s. 4. (Fotbolls-)Spelarne måste vänta på domarens signal innan de göra afspark eller frispark. ReglFotb. 1903, s. 35. Timberg Meteor. 147 (1908; om stormvarningssignal). Enligt signalordningen får hufvudsignal icke visa signal till tågs framsläppande förr än högst 10 minuter före tågs väntade ankomsttid. PT 1909, nr 214 A, s. 3. Då mamma ville mig något stampade hon med klacken i golvet över mitt rum, det var signalen. Kræmer Brantings 206 (1939). Ett bilhorns hastigt förtonande signal. Malmberg StyckVäg 217 (1950). SohlmanSjölex. (1955; med signalflaggor). — jfr ALARM-, ALLS-TOT-, ALLTVÄL-, ANKOMST-, ANROPS-, ARBETS-, AVGÅNGS-, AVKOPPLINGS-, AVRINGNINGS-, AVSEGLINGS-, AVSTÅNDS-, BRAND-, BÅT-, DAG-, DISTANS-, ELD-, FART-, FLAGG-, HALALI-, HAND-, IGENKÄNNINGS-, JAKT-, JÄRNVÄGS-, KAMP-, KURS-, KÖR-, LJUD-, LJUS-, LOTS-, LUR-, LYSTRINGS-, MAT-, MIST-, NATT-, NUMMER-, NÖD-, ORDER-, PEJL-, PREJNINGS-, PÅRINGNINGS-, RADIO-, RAKET-, RANGER-, REFLEKTOR-, REPETITIONS-, RETRÄTT-, RING-, RINGNINGS-, RÖK-, SAMLINGS-, SEGEL-, SEMAFOR-, SJU-, SKIV-, SLUT-, SPÅR-, SPÄRR-, START-, STATIONS-, STORMVARNINGS-, STRIDS-, TELEFON-, TELEGRAF-, TIDS-, TRAFIK-, TRUMPET-, UNDERVATTENS-, UPPRORS-, VARNINGS-, VISSEL-, VÄDERLEKS-, ÅTER-SIGNAL m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. göra signal(er), ge signal(er); äv. i uttr. göra sin signal på (fartyg), anropa (fartyg) med signal. När Commiss-Fararen på något öfwerkommit Skiepp giör sin Signal, bör detsamma sådant respectera. PH 1: 42 (1719). Hammar FartygOstIndComp. 70 (i handl. fr. 1766: giorde Signaler). (Ett antal fartyg syntes på avstånd) Fregatten la bonne Citoyenne gjorde omkring kl. 11 signal, at dessa Seglare .. voro Skepp af Linien. KrigVAH 1822, s. 145.
b) (numera bl. tillf.) i uttr. skjuta signal, skjuta signalskott, ge signal medelst (avlossande av) signalskott. ”Tänk om de resa ifrån oss med ångbåten?” Å nej, svarade sergeanten. Dessförinnan skall skjutas signal. Almqvist Går an 33 (1839). Dens. TreFr. 3: 130 (1843).
c) (†) i uttr. ge signalen till ngt, medelst signal ge upplysning om ngt. De belägrade (i Nördlingen) hade .. (den 26 aug. 1634) redan trenne nätter gifvit signalen till den yttersta nöd. Mankell Fältsl. 280 (1858).
d) om läte l. rörelse o. d. varmed djur ger visst meddelande till annat djur (t. ex. varning för hotande fara); särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv. (jfr e), om medfödd handling l. struktur l. färgteckning o. d. med uppgift att utlösa instinkthandlingar hos djur av samma art. Så snart .. (de spejare som amasonmyrorna sänt ut) återkommit och myrorna gifvit hvarandra en mängd egendomliga signaler med antennerna, vandrar tåget åt det håll, hvarifrån spejarna kommit. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 122 (1886). Signaler gifvas .. af de djur, vanligen äldre hanar, som äro ställda på post för att vakta en betande hjord och varna den i tid för en annalkande fara. Wirén ZoolGr. 1: 243 (1897). BonnierLex. (1966; om medfödd handling l. struktur).
e) i vissa utvidgade anv. (jfr d).
α) (i sht i fackspr.) elektrisk impuls l. serie av radiovågor, som bär information l. går från sändare till mottagare. Såsom exempel på en .. art av telesignalanläggningar, där signalerna utgå från en maskin och mottagas av en människa, må t. ex. anföras elektriska uranläggningar. SvTeknUppslB 2: 229 (1939). 2SvUppslB 23: 765 (1952).
β) om nervimpuls. Så fort en muskel .. skall sammandra sig, sändas genom nervsystemet signaler till de delar av muskeln, där druvsocker finnes upplagrat. Bolin VFöda 160 (1933).
γ) (†) om tecken l. symbol på trafikskylt. Ni ombedes att tillse det vederbörliga signaler (till ledning för velocipedåkare vid vägskäl o. backar o. d.) målas å skyltplåtar, stolpar och staket. TIdr. 1887, s. 12 (om amerikanska förh.).
4) signalanordning, signalinrättning; signalapparat; särsk. om signalanordning l. signalinrättning reglerande tågtrafik l. trafik vid järnvägsövergång o. d.; stundom utan fast avgränsning från 3. Men at .. (tornen i Kina) wid fiendens ankomst brukas til signaler, som Historierna säja osz, wille landets egne inwånare ej medgifwa. Osbeck Resa 130 (1751, 1757); jfr 3. Skulle en stående signal vara i olag, måste en man med handsignaler i stället placeras derstädes, eller på något afstånd i förväg mot tåget som väntas. ReglTjSJ 1858, s. 38. Vid automatiska ljussignaler (vid järnvägsövergång) kan det .. hända, att signalen slocknat. UNT 1930, nr 10688, s. 4. En del människor måste också planera för .. (trafiksäkerheten) så att skyltar, gula linjer och blinkande signaler finnas där de skola finnas. SvD(A) 1938, nr 41, s. 4; jfr 3. SDS 1962, nr 113, s. 16. — jfr BLOCK-, FÖR-, HUVUD-, INFARTS-, SPÅRSPÄRR-SIGNAL m. fl.
5) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 3. Man anser dö med skräck, som störst bland qwalen. / Lif, lif, lif, lif, är käraste Signalen. Dalin Vitt. I. 3: 18 (1734). Sedan Förf. (av boken Revolution och republik) hiszat Revolutionens signaler och utstakat reglementet huru derwid skall tillgå, kommer han .. till werkets andra del. SvLittFT 1838, sp. 824. När eld om qvällen tänds i Hottentotternas kraaler, / När det branta Tafelbergets brokigt vexlande signaler / Icke glänsa mer .. / Se, då (osv.). Collan Dikt. 144 (1864). Kostern vaggar tröttkörd hemåt undan vinden, som lugnat emot kvällen och som endast stundtals visslar en andtruten signal genom riggen. Koch AntHav. 25 (1907, 1918). OoB 1948, s. 449. — särsk.
a) i vissa uttr. betecknande åsiktsändring l. ådagaläggande av åsikter.
α) [efter nor. forandre signalerne (Björnstjerne Björnson)] i uttr. ändra signaler(na), stundom äv. signal, byta l. ändra (politisk) åsikt l. inställning l. attityd. IllSvH 4: 366 (1881). Du byter icke färger / Och ändrar ej signal! Snoilsky 3: 66 (1883). Det syntes (år 1777) ej böra vara alldeles omöjligt att skilja Ryssland från Danmark och förmå det att ändra signalerna gent emot Sverige. Odhner i 3SAH 6: 144 (1891). Det ligger .. verkligen något ridderligt i denna trofasthet, som icke förstår den snöda konsten att ändra signaler och vara väderhane. PT 1911, nr 127 A, s. 2. (Jag) låtsades .. ingenting märka (av reskamratens till en början avvisande hållning) och hade innan många timmar gått glädjen att se honom ändra signaler. Klinckowström Minn. 1: 189 (1933).
β) [sannol. eg. i fråga om ett fartygs visande av sina signalbokstäver] (numera bl. mera tillf.) i uttr. visa sina signaler, visa l. ge en antydan om sin inställning. Den första mera märkliga processen, sedan tribunalet genom Marats frikännande visat sina signaler, var (osv.). Boëthius Rev. 463 (1887).
γ) [jfr α] (mera tillf.) i sådana uttr. som svänga sina signaler åt vänster, bli vänsterorienterad. Det förr högkonservativa, nästan officiösa ”Novoje Vremja”, som nu, med en anpassningsförmåga utan like, djärvt svängt sina signaler åt vänster. Arena 1918, s. 95.
b) i uttr. som beteckna att handling l. omständighet o. d. utlöser l. bildar l. ger upptakten l. impulsen till (l. är avsedd att utlösa osv.) ett skeende (särsk. i uttr. bliva l. vara l. ge signalen, äv. (en) signal till ngt); äv. (närmande sig c) i uttr. följa ngns l. ngras signaler l. signalerna o. d. från ngn l. ngra l. ngt, följa anvisningarna l. antydningarna l. exemplen från ngn l. ngra l. ngt. Gustaf III 2: 44 (c. 1785). Aha, uti Bordeaux! .. / Man ser mig gerna der; min ankomst ger signal / Åt alla bättre hus till lysande supéer. Remmer Theat. 2: 64 (1815). Det visade sig snart, att det stora flertalet adliga Hattar alldeles icke voro sinnade att följa sina chefers signaler (i fråga om ändrad konungaförsäkran vid G. III:s trontillträde). Odhner G3 1: 45 (1885). Grefvinnan och pastorn reste sig bägge två, hvilket för de öfriga gästerna var en signal att äfven stiga upp. Roos Skugg. 18 (1891). Egendomligt nog var det italienarnas olycksdag vid Adua den 1 mars 1896, som gaf signalen till anfallsrörelsen mot Sudan. IllMilRevy 1898, s. 78. Almquist VärldH 8: 9 (1938: följa signalerna från Paris). Ymer 1953, s. 50. — jfr KAMP-, STRIDS-, UPPRORS-SIGNAL. — särsk. konkretare, om person som gm viss handling utlöser l. ger impuls till ett skeende. Där blev en hel del buller kring Jonas von Dankvarts namn (i samband med hans inlaga till konsistoriet). Han blev en signal för många, som ville komma åt universitetet. Siwertz JoDr. 113 (1928).
c) om ngt (omständighet, skeende o. d.) som utgör tecken på l. vittnesbörd l. antydning om ngt (jfr b); vink. En Fru Sippensnert (kommer) och inbillar mig att det .. barnsliga förtroendet (hos en ung flicka) är en maskérad kärlek. .. Nej, min goda Fru Sippensnert, den gången lärer du tagit fel om signalerna. Granberg Dram. 192 (1811). Det (är) bland wåra författare en antagen signal, at de ej ämna skrifva mer, när de annoncera sina ”Samlade arbeten”. Beskow (1827) i 3SAH XLVI. 2: 98. Det med stort intresse motsedda tal, som president Ryti på 25-årsdagen av Finlands självständighet höll i radio, kommer på många håll att studeras särskilt noggrant just med tanke på eventuella nya signaler i fredsfrågan. UNT 1942, nr 283, s. 3. Böök i 3SAH LX. 2: 136 (1949). — särsk. psykol. om sinnesintryck som ger en information om ett objekt (o. framkallar en reaktion) vilken icke direkt svarar mot den reala beskaffenheten av ifrågavarande sinnesintryck. Om än sensationerna icke äro några afbilder af tingen, så äro de dock för oss tecken eller signaler af dem. Rein Psyk. 2: 281 (1891). Varseblivningens fenomen intressera oss vanligen endast i den mån de äro tecken eller signaler för vissa andra fenomen, vilka under bestämda villkor kunna väntas uppträda. Wright Kaila MänsklKunsk. 14 (1939). PsykPedUppslB 2152 (1946).
6) [åtminstone delvis sannol. utvecklat ur l. eg. specialanv. av 3] om ngt som gör ngt (lättare) synligt l. utmärker (platsen för) ngt l. erinrar om ngt.
a) (i fackspr.) vid geodetisk mätning l. fältmätning l. sjömätning o. d. använt märke l. föremål (bestående av rest påle l. målad sten o. d.) som utgör riktpunkt l. utgångspunkt (vid mätningen); äv. om påbyggnad (stolpe) på gränsröse. VetAH 1806, s. 192. Signalerne (vid fältmätningen) bestodo af en 10 á 12 alnars hög bjelke med upprättstående tunna på toppen, och stöttad vid foten af 4 stycken 6 alnars sparrar, ställde i ordentlig fyrkant. Därs. 1819, s. 10. Då man sigtar på signaler som bestå af en horizontel linie, såsom linien på brickan å en afvägningsstång, eller af en vertical käpp eller stång, så (osv.). JernkA 1839, s. 213. Den norrifrån hastigt kommande drifisen tvingade (gradmätnings-)expeditionen att gå söder ut till Hecla hook, där den 1:sta signalen uppsattes. TT 1899, Allm. s. 24. SvGeogrÅb. 1933, s. 80 (om påbyggnad på gränsröse). Dahlgren o. Richter SvSjökart. 330 (1944). jfr TRIANGELPUNKTS-SIGNAL.
b) (†) om ngt som anbringats ngnstädes ss. vittnesbörd l. till erinring om där inträffad händelse; jfr MÄRKE, sbst.1 5. (Från den belägrade staden Thorn) skuto .. (saxarna) dageligen .. in på wår nådige konungs egit högqwarter; så att man wid konungens tiäl till några 100 kulor i hop samladt, som där creverade, ja in under H:s Maij:ts egen fältsäng, hwarest de alla till en signal lagde blefwo efter befallning. KKD 2: 5 (1703).
Ssgr (i allm. till 3): SIGNAL-ADRESS. mil. adress på signalmeddelande. SignTrpInstr. 1945, 1: 91.
-ALFABET~002, äv. ~200. [jfr t. signalalphabet] alfabet använt vid signalering; jfr -flaggs-alfabet. Holmberg Artill. 1: 84 (1881; om signalflaggsalfabet).
-AMMUNITION. i sht mil. ammunition använd ss. signalmedel; särsk. om sådan ammunition (signalpatroner, signalraketer o. d.) försedd med lyskropp l. hylsa med rökämne. Brunskog SignTjFält 93 (1924).
-ANLÄGGNING~020. jfr -anordning. Östergren (1938).
-ANORDNING~020. anordning för avgivande av signaler; i sht konkret, särsk. dels om anordning l. apparat för avgivande av signaler reglerande tåg- l. landsvägstrafik, dels om apparat för signalering från (motor)fordon o. d.; jfr signalerings-anordning. TT 1898, Allm. s. 49 (vid järnväg). Nerén HbAut. 1: 2 (1911; på bil). BilskolLb. 148 (1959; vid vägkorsning).
-APPARAT. [jfr t. signalapparat, eng. signal apparatus] jfr -anordning o. signalerings-apparat. Elektrisk signalapparat. Lindgren Weber Jernv. 130 (1857; vid järnväg). Stålhane Förf. 18 (1872; på fartyg). SFS 1936, s. 1067 (på bil). särsk.
a) i telefonapparat: anordning för avgivande av signal; äv. om separat ringapparat som återger uppringningssignaler. Nyström Telef. 96 (1885). RTKatal. 1945, 1: 25 (om separat ringapparat).
b) (numera bl. tillf.) om telegrafapparat; äv. i uttr. optisk signalapparat, apparat för telegrafering på optisk väg. Fock 1Fys. 620 (1855). 2UB 3: 463 (1897: optisk).
-AVDELNING~020. avdelning (inom militärt förband o. d., äv. inom järnvägsföretag) som handhar l. sköter signaltjänsten. KrigVAH 1886, s. 85 (inom militärt förband). SvYrkeslex. nr 563, s. 1 (1954; vid statens järnvägar).
-AVSTÅND~02 l. ~20. [jfr t. signalabstand, eng. signal distance] i sht sjöt. avstånd inom vilket signalering kan ske; särsk. i fråga om optisk signalering; jfr -håll. SDS 1898, nr 194, s. 2 (till sjöss).
-BALLONG. [jfr t. signalballon, eng. signal balloon] (förr)
1) ballong (se d. o. 1) använd ss. signalmedel. GHT 1896, nr 124 A, s. 3.
2) luftballong använd vid signalering; jfr ballong 2. KrigVAT 1855, s. 510.
-BATALJON. mil. jfr -regemente. SvStatskal. 1955, s. 349.
(6 a) -BJÄLKE. (i fackspr.) bjälke rest ss. signal. Fennia I. 4: 4 (1889; i fråga om fältmätning).
-BLOCKERING. (förr) järnv. jfr blockera, v.1 4 a. TT 1899, Byggn. s. 36.
-BLOSS. sjöt. jfr bloss 3. TSvLärov. 1944, s. 395.
-BLYSA. (†) = -lanterna. ReglFl. 1834, 1: 78.
-BLÅTT, n. (i fackspr.) blå signalfärg. SIS 90 00 04: 3 (1953).
-BOK. [jfr t. signalbuch, eng. signal-book] bok innehållande signalkod (o. bestämmelser för signalering); oftast sjöt. om sådan bok innehållande signalkod samt föreskrifter o. bestämmelser för signalering till sjöss, särsk. dels för hemlig signalering inom örlogsflottan, dels, i sht i uttr. (den) internationell(a) signalbok(en), för signalering (i sht mellan handelsfartyg l. mellan handelsfartyg o. signalstation) enligt öppen kod; jfr -brev. Allmän Signal-Bok för Handels-Fartyg. Kruse (1821; boktitel). Nyström Telegr. 339 (1869; i fråga om sändning av telegram på transatlantiska kablar). Varje nations örlogsflotta har sin särskilda, hemliga signalbok. VFl. 1926, s. 53. SFS 1952, s. 1233 (: den internationella signalboken).
-BOKSTAV~02 l. ~20. [jfr t. signalbuchstabe, eng. signal-letter] sjöt. signal(tecken) representerande en bokstav (i ett signalsystem); särsk. om (signalflagga representerande) bokstav ingående i (fyrställig) igenkänningssignal för fartyg (ofta i pl., om igenkänningssignalen). SmålAlleh. 1883, nr 4, s. 4 (i pl., om fartygs igenkänningssignal). SFS 1933, s. 1176.
-BREV. [jfr t. signalbrief] (numera i sht i skildring av ä. förh.) signalbok (särsk. för örlogsflotta); i fråga om ä. förh. äv. i utvidgad anv., om handling innehållande såväl regler för signalering som ett flertal föreskrifter rörande livet ombord (o. därjämte utgörande bevis om fartygets nationalitet); jfr sejn-brev. SjöreglÖrlFl. 1785, § 688. Lefrén Förel. 2: 124 (1817; för militär signalering till lands). Efter ingången fred (med barbareskstaterna) utrustades de europeiska handelsfartygen dels med särskilda signalbrev för kommunikation med sjörövarefartygen, dels med s. k. turkiska pass. Hägg TretungFl. 149 (1941).
(6 a) -BRICKA. (i fackspr.) bricka (se bricka, sbst.3 1) använd ss. signal. JernkA 1839, s. 216.
-BRYGGA. [jfr t. signalbrücke, eng. signal bridge]
1) sjömil. om den del av kommandobrygga varifrån signalering sker. VFl. 1921, s. 77.
2) järnv. viaduktliknande byggnad över järnvägsspår, som uppbär signalanordningar; jfr brygga, sbst.1 2. SDS 1900, nr 465, s. 2.
(6 a) -BYGGE. (i fackspr.) jfr -byggning; äv. konkretare. PT 1908, nr 172 A, s. 2 (konkretare).
(6 a) -BYGGNAD, r. l. m. (i fackspr.) vanl. konkret. KrigVAH 1826, s. 77 (abstr.). Därs. 1840, s. 222 (konkret).
(6 a) -BYGGNING. (i fackspr.) särsk. abstr.: byggande av signal l. signaler (gm uppresning av stockar o. d.); jfr -bygge, -byggnad. Globen 1926, s. 5.
-CYLINDER. mil. med lyskropp(ar) försedd cylindrisk projektil använd ss. signalmedel. 2SvUppslB (1953).
-DUK.
1) mil. till 3: (på visst sätt färgad o. formad) duk använd ss. optiskt signalmedel; särsk. om (på ena sidan mörk, på andra sidan ljus) duk i form av rektangel l. kvadrat l. triangel, använd för signalering till flygplan från marken. FlygHb. 28 (1921).
2) (i fackspr.) till 6 a: duk (fäst på upprest stång l. dyl. o.) använd ss. riktmärke o. d. Dædalus 1931, s. 83.
-EFFEKT. (numera bl. tillf.) signalmedel; särsk. om signalmedel använda vid järnväg; jfr effekt 6 c α. ReglTjSJ 1858, s. 38.
-ELD. [jfr t. signalfeuer, eng. signal fire] eld som upptändes l. upptänts ss. signal (l. för avgivande av signaler). I Rom fruktades häftigt en revolution. Man hade flera nätter sett signal-eldar på bergen. SC 1: 544 (1820). Lieberath Baden-Powell Scout. 101 (1910; för avgivande av signaler). Vägledd av en stor signaleld, där patienter väntar, har .. flygambulansen på sina skidor landat på ett snöfält i den norrländska ödemarken. SvFolket 11: 364 (1940). särsk.
a) (numera bl. tillf.) på fartyg: signalbloss l. signalljus nattetid o. d. GHT 1895, nr 236, s. 3.
b) mer l. mindre bildl.; jfr signal 5 c. Snellman Gift. 1: 98 (1842; om rodnad till följd av förälskelse). Vi samtala lättjefullt och muntert om den hemlighetsfulla, ofattbart sköna framtid som brukar lysa upp horisonten med sina signaleldar. Hildén Michajlovič När 334 (1933).
-FACKLA. fackla använd ss. signalmedel. Ahlström Eldsl. 371 (1879).
-FANA. [jfr t. signalfahne] (numera mindre br.) signalflagga. KrigVAT 1852, s. 89. Nyström Telegr. 13 (1869; vid järnväg).
-FARTYG. [jfr t. signalschiff, eng. signal ship] (†) fyrskepp. Jungberg (1873). Uggla Sjölex. 969 (1877).
(5 a α) -FEJD(EN). [jfr d. signalfejde] hist. om den politiska pressfejd som den norske författaren Björnstjerne Björnson åstadkom 1872 i Norden gm sin uppmaning (i Oplandenes Avis) till Nordens folk att ändra signalerna gentemot Tyskland (som enligt hans mening inte längre skulle betraktas ss. fiende utan borde bli den ledande staten i ett pangermanskt förbund). 2NF (1916).
(3, 4) -FEL. särsk. till 3. VocTélInt. 223 (1938).
-FIGUR. [jfr eng. signal figure] (i fackspr.) figur (kula, tärning, cylinder, kon o. d.) använd i avståndssignal l. stormvarningssignal o. dyl. l. ss. kännetecken för visst slags fartyg. 2NF 25: 436 (1916; i avståndssignal).
-FLAGGA, äv. -FLAGG. flagga varmed signal ges l. som användes ss. signalmedel; särsk. dels om handflagga varmed man signalerar l. telegraferar (med användande av semaforalfabetet) l. ger visst tecken (t. ex. till tågs avgång), dels (sjöt.) om var o. en av de olika flaggor, vimplar o. standertar som ingå i ett signalsystem o. hissas på en mast (signalmast), särsk. om signaltecken ingående i det internationella signalstället; jfr -fana o. sejn-flagga. SjöreglÖrlFl. 1785, § 54. ReglTjSJ 1858, s. 33 (använd av banvakt). (Till utrustning) för snabbt meddelande utefter skottlinien (höra): signalflaggor med tillhörande signalalfabet. Holmberg Artill. 1: 84 (1881). Då stationsföreståndare tjänstgör vid tåg, skall han, iklädd uniform med stationsföreståndarebeteckning anbragt å mössan och försedd med röd signalflagga resp. handsignallykta, uppehålla sig å plattformen. Engström o. Carlson HlednTrafik. 33 (1917). Den internationella signalbokens signalflagga G. SFS 1933, s. 1176. 2SvUppslB 25: 1080, Pl. (1953; i pl., om samtliga flaggor o. vimplar i det internationella signalstället). särsk. bildl. Den uppåtrigtade, hvita (kanin-)svansen .. (är) i själfva verket .. en ”signalflagga i händelse af fara”. Steffen Wallace 244 (1890); jfr signal 3 d.
Ssg (i sht sjöt.): signalflaggs-alfabet. signalalfabet med signalflaggor ss. bokstavstecken. SvUppslB 24: 736 (1935).
-FREKVENS. särsk. (el.-tekn.) till 3, 3 e α, om frekvens hos signalström l. följd av radiovågor från radiosändare. VocTélInt. 181 (1931). 2SvUppslB 23: 765 (1952).
-FYR. (†) = blick-eld b; äv. = blänkfyr I. Röding 1: 312 (1794). Jungberg (1873; äv. om blänkfyr).
-FÄRG. [jfr eng. signal colour] vid optisk signalering använd färg (på ljussken l. annat signalmedel), färg på signal; särsk. i fråga om trafikdirigerande l. trafikreglerande signaler; jfr -blått, -grönt, -gult, -rött. SFS 1882, nr 37, s. 1.
-FÖRBINDELSE. i sht mil. förbindelse (se d. o. 1 c) medelst signaler l. signalanordning(ar); särsk. om förbindelse (medelst signaler) per tråd l. radio. FörslSignIArm. 1907, s. 51. 2NF 35: 1139 (1923).
-FÖRMAN~02 l. ~20. järnv. arbetsförman för personal svarande för underhåll av signal- o. säkerhetsanordningar på viss bansträcka l. inom visst område. SvYrkeslex. nr 563, s. 1 (1954).
(4) -FÖRREGLING~020. järnv. förregling (se förregla 2 slutet) av signalanordning; särsk. konkret(are). AB 1900, nr 51, s. 2.
Ssg (järnv.): signalförreglings-hävstång. hävstång för förregling av signalanordning. TT 1897, Allm. s. 236.
-FÖRRÅD. mil. förråd av l. för signalmateriel.
Ssg (mil.): signalförråds-förvaltare. jfr förvaltare a. SOU 1935, 39: 399. SvFörsvRulla 1961, s. 557.
-GAFFEL. [jfr t. signalgaffel, eng. signal-gaff] (i fackspr.) gaffel (se d. o. 2) på signalmast. TLev. 1904, nr 39, s. 2.
-GALGE. (i fackspr.) galge (se d. o. 3) för upphissande av signalfigurer o. d. VFl. 1913, s. 146 (om galge för upphissande av stormvarningssignaler).
(3, 3 e α) -GENERATOR. [jfr eng. signal generator] el.-tekn. anordning för alstrande av hög- l. lågfrekventa signaler avsedda för kontroll l. mätning (t. ex. vid justering av radio- l. televisionsapparater o. d.). RadioteknOrdl. (1944).
-GIVARE.
1) person som ger l. sänder signal(er); äv. bildl., särsk. motsv. signal 5 b. General Hervé kallade (Déroulède) för signalgifvaren, som skall hjelpa befälet att återvinna arméns svigtande förtroende. AB 1899, nr 125 A, s. 3. SvScoutförbBibl. 28: 180 (1944).
2) (i fackspr.) anordning l. apparat som ger signaler (t. ex. signalklocka). SEN 4201: 68 (1955).
-GIVNING. TT 1896, M. s. 122 (i fråga om telefonsignal).
-GLAS. [jfr t. signalglas, eng. signal glass] (i fackspr.) i signalanordning: glas (se d. o. 4) genom vilket signalljus utsändes. UNT 1925, nr 9112, s. 1.
-GRÖNT, n. (i fackspr.) grön signalfärg. SIS 90 00 04: 4 (1953).
-GULT, n. (i fackspr.) gul signalfärg. SIS 90 00 04: 4 (1953).
-HISS. sjöt. = hiss, sbst.3 SvFl. 1942, s. 4.
-HORN. [jfr t. signalhorn, eng. signal horn] motsv. horn 5.
a) om horn- l. trumpetformigt blåsinstrument varmed signal blåses; särsk. om sådant instrument (i sht trumpetliknande mässingsinstrument utan ventiler) använt inom armén; jfr -instrument. SPF 1846, s. 177. SFS 1892, nr 99, s. 5 (om posthorn). SohlmanMusiklex. (1952).
b) om mekanisk l. elektrisk anordning för signalgivning, som till utseendet mer l. mindre liknar ett signalhorn (i bet. a); särsk. i fråga om signalanordning på motorfordon, särsk. bil. SFS 1906, nr 90, s. 1 (på bil). HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 2 (på cykel). Signalhorn och motorsirener för fabriker, fartyg, gruvor etc. SvByggkatal. 1955, s. 889.
-HUS. (numera mindre br.) på fartyg: hytt l. rum med utrustning för signalering; jfr -rum. SFS 1880, nr 64, s. 7. Därs. 1953, s. 1639.
-HÅLL. i sht sjöt. jfr håll, sbst.1 VII 2, o. -avstånd. SAOL (1900). VFl. 1921, s. 47.
(3, 4) -HÄVSTÅNG~02 l. ~20. [jfr t. signalhebel, eng. signal lever] järnv. hävstång (i ställverk) för manövrering av fast signalinrättning; jfr -spak. TT 1897, Allm. s. 236.
(3, 3 e α) -INDUKTOR. (i fackspr.) induktor som alstrar en för avgivande av signal(er) erforderlig ström; särsk. om ringinduktor (se ring-induktor, sbst.2). 2UB 3: 511 (1897; i telefonapparat). SFS 1903, nr 96, s. 1 (i brandtelegraf).
-INGENJÖR.
1) järnv. ingenjör med uppgift att svara för nybyggnad o. underhåll av signal- o. säkerhetsanordningar inom ett distrikt. SvStatskal. 1919, s. 432.
2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) mil. vid signalregemente l. tygstation anställd ingenjör med uppgift att (tjänstgöra ss. teknisk rådgivare i frågor som röra signalväsendet o.) svara för vård o. nyanskaffning av signalmateriel o. d., teleingenjör. SOU 1942, 1: 153.
-INRÄTTNING~020. [jfr t. signaleinrichtung] inrättning för signalgivning l. signalering; jfr signalerings-inrättning. BtRiksdP 1891, 5Hufvudtit. s. 25.
-INSTRUKTION. särsk. mil. motsv. instruktion 3 b γ. Förslag till signalinstruktion för armén. (1907; boktitel).
-INSTRUMENT. instrument (se d. o. 3) varmed signaler ges. KrigVAT 1846, s. 253.
-JOURNAL. [jfr t. signaljournal] (i fackspr.) (ombord på fartyg l. flygplan förd) journal över (mottagna o. avgivna) signalmeddelanden (o. andra slag av meddelanden), konceptbok. ReglFl. 1834, 1: 78.
-KABEL. (i sht i fackspr.) kabel ledande signalström. Verkstäd. 1915, nr 12, s. IV. —
-KANON. [jfr t. signalkanone] i sht sjöt. kanon för avskjutande av signalskott; särsk. om mistkanon. Platen Glascock 1: 64 (1836). SFS 1874, nr 3, s. 20 (om mistkanon).
-KARL. karl med uppgift att ge signal(er) l. sköta signalanordning(ar); vanl. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om järnvägsman med uppgift att (i ställverk) sköta fast(a) signalinrättning(ar); jfr -man 1 b, -post, -vakt. ReglTjSJ 1858, s. 9. Efter en stunds förlopp gifver .. en af .. signalkarlarne det tecken, som .. meddelar att fienden befinner sig på en viss af de platser, der han kan beskjutas med indirekt eld. KrigVAH 1883, s. 132. Förre signalkarlen vid statens järnvägar N. Lilja. PT 1909, nr 89 A, s. 3.
-KARTA. (i fackspr.) karta över signalflaggor. Östergren (1938).
-KISTA. sjöt. kista med signalmateriel. Konow (1887).
-KLOCKA. klocka (se klocka, sbst. 1) varmed signaler ges; särsk. om elektrisk ringklocka l. ringanordning med klockliknande ljudkälla. 1 st. liten klocka fordom brukat til Signalklåcka in uti kiyrkian. NorrbHembSkr. 1: 433 (cit. fr. 1726). Balck Idr. 2: 438 (1887; om cykelklocka). KatalRGrave Term. 24 (c. 1938; till signaltermometer).
-KNAPP. tekn. knapp (se knapp, sbst. 4 a β) varmed en signal utlöses; i sht om knapp varmed en signalström utlöses vilken åstadkommer en ringsignal; äv. bildl. GHT 1896, nr 164 B, s. 3 (på telefonapparat). I regel äro våra sinnen signalknappar, som endast för yttervärlden äro tillgängliga. Gadelius Tro 1: 28 (1912). DN(B) 1959, nr 32, s. 16 (i bil).
-KOD. [jfr eng. signal-code] (i fackspr.) = kod 2; i sht om (koden i) den internationella signalboken (särsk. i uttr. (den) internationella signalkoden); jfr -kodex. Kommersiella Signal-Coden. (1872; boktitel). Hägg PraktNav. 103 (1900: internationella).
-KODEX. [jfr t. signalkodex] (numera föga br.) signalkod. Dalin (1871). WoL 1292 (1889).
-KOMPANI. mil. kompani tillhörande signaltrupperna; jfr fält-signal-kompani(et). SOU 1935, 39: 133.
-KON. [jfr t. signalkonus, eng. signal-cone] sjöt. jfr -figur. KrigVAH 1850, s. 70.
-KRÄFTA. (den nordamerikanska, i Sv. inplanterade) kräftan Pacifastacus leniusculus Dana, som har en (vid gång lätt synlig, om en signalflagga påminnande) vit fläck på vardera framklon. Svärdson (o. Nilsson) Fiskebiol. 182 (1964).
-KULA. [jfr t. signalkugel] sjöt. jfr -figur. Platen Glascock 1: 63 (1836).
-KÅR. [jfr eng. signal corps] mil. kår (se kår, sbst.3 2 b) tillhörande signaltrupper. IllMilRevy 1899, s. 52 (om amerikanska förh.). DN(B) 1958, nr 337, s. 9.
(6 a) -KÄPP. (i fackspr.) käpp utgörande signal (vid fältmätning o. d.). TT 1900, Allm. s. 353.
-KÄRRA. mil. (av häst l. traktor dragen) kärra med l. för signalmateriel. ExInf. 1927, s. 244.
-LAMPA. lampa (i sht ficklampa l. elektrisk lampa) varmed signal(er) ges l. signalering utföres; jfr -lykta. ReglTjSJ 1858, s. 27 (på tåg). TrängRegl. 1940, s. 317 (ss. signalmedel inom armén). Agvald Körtekn. 11 (1957; om blinkljus ss. körriktningsvisare på bil).
-LANTERNA. [jfr t. signallaterne, eng. signal-lantern] lanterna varmed signal(er) ges; numera nästan bl. (sjöt.) om lanterna använd på fartyg för signalering nattetid l. ss. signalljus (se d. o. b); jfr -lykta. JernkA 1833, s. 520 (i förteckning på husgeråd vid järnbruk). Snällp. 1848, nr 62, s. 1 (om lanternor ss. signalljus på fartyg). Till signalering nattetid örlogsfartyg emellan begagnades förr inom den svenska flottan s. k. signallanternor, som genom olika antal eller olika ställning betecknade olika frågor och svar. NF 9: 749 (1885). HufvudkatalSonesson 1920, 7: 44 (på ånglok). Prejning verkställes genom avgivande av internationella signalen WZ med signalflaggor, signallanterna, strålkastare, ångvissla eller sirén. SFS 1938, s. 1241.
-LEDES. medelst signal(er). Östergren (cit. fr. 1915). Protest (vid tävlingar) skall framföras skriftligen (signalledes) till tävlingsledaren. IdrIMar. 1935, s. 28.
-LEDNING. (i fackspr.) ledande av l. (konkretare) sätt att leda signaler; numera vanl. konkret, om (elektrisk l. av stänger l. tråd bestående) ledning till (järnvägs)-signal. (Ett föredrag) ”om signalledning emellan jernvägspassagerare och tågpersonal”. TT 1883, s. 20. 2NF 27: 576 (1918; konkret).
-LINA. lina varmed signal(er) ges (medelst ryckningar); särsk. om sådan lina varmed dykare meddelar sig med medhjälpare ovan vattenytan. NF 4: 53 (1880).
-LISTA. lista över förekommande signaler o. d.; särsk.
a) (i Finl.) sjöt. om lista över igenkänningssignaler för fartyg, skeppslista. Å sjöfartsstyrelsen ankommer att i sammanhang med utgivandet av skeppskalendern upprätta jämväl signallista för hela landet samt ombesörja, att densamma intages uti den internationella signalboken. FFS 1927, s. 287.
b) (numera bl. tillf.) mil. förteckning över signaler som ges (blåsas) vid regemente o. d. TjReglArm. 1858, 2: 106.
-LJUS. ljus (se ljus, sbst. 3, 4 b) använt ss. signal; särsk.
a) om ljus i anordning för avgivande av optiska trafiksignaler. 2UB 9: 291 (1905; vid station på tunnelbana). BilskolLb. 26 (1959).
b) om ljus (se ljus, sbst. (3 o.) 4 b) på fordon l. flygplan l. fartyg, tjänande ss. varningssignal för andra trafikanter l. avsett ss. upplysning om fordonets l. flygplanets osv. position l. förestående kursändring o. d.; jfr -lampa, -lanterna, -lykta. TSjöv. 1890, s. 186. Signal- eller positionsljus för militära luftfartyg. SFS 1933, s. 373.
c) signalskott ss. optiskt signalmedel. SPF 1859, s. 374 (på fartyg, för avgivande av nödsignal).
-LOD. sjöt. släplod med anordning som avger signal, när lodet stöter mot bottnen. SDS 1905, nr 93, s. 3.
-LOTTA. mil. lotta tjänstgörande ss. signalist l. utbildad för signaltjänst. SvLott. 1941, nr 2, s. 25.
-LUR. (i sht förr) lur använd ss. signalinstrument. 2SvKulturb. 7—8: 50 (1937).
-LYKTA. lykta varmed signal(er) ges l. varifrån signalljus utgår o. d.; jfr -lampa, -lanterna. ReglSJMachinEld. 1857, s. 16 (på lokomotiv). Schulthess (1885; om skeppslanterna). SJ 2: 218 (1906; på järnvägsbom). särsk. järnv. handlykta varmed vissa signaler (handsignaler) l. tecken ges (avgångssignal till tåg l. klartecken från tågklarerare o. d.) därigm att den, tänd, höjes l. svänges på visst sätt, handsignallykta. Björkman (1889). Engström Brevbok 26 (1892).
-MAN. [jfr eng. signalman (i bet. 1)]
1) (utom i a numera bl. mera tillf.) man som ger signal(er), signalist (se d. o. 1). Steffen EnglVärldsm. 100 (1898). Dens. Krig 4: 348 (1917). Signalmän från artilleriet. SvD(A) 1927, nr 252, s. 3. Om så erfordras skall särskild signalman finnas (för dirigering av kran vid bygge). SvByggKatal. 1955, s. 50. särsk.
a) (fullt br.) sjömil. om person med uppgift att sköta signaleringen (o. vårda signalmaterielen) på krigsfartyg l. signalstation o. d.; särsk. om signalmatros på krigsfartyg (med uppgift att sköta optisk signalering; jfr flagg-dragare); äv. i uttr. förste signalman, underbefäl av korprals grad som för befäl över ett antal signalmän (i ovan angivna bet.). Konow (1887). Wrangel SvFlBok 353 (1898: förste). SvYrkeslex. nr 762 c, s. 2 (1953).
b) (numera bl. tillf.) om järnvägsman med uppgift att (i ställverk) sköta fast(a) signalinrättning(ar); jfr -karl. Rydberg FilosFörel. 1: 37 (1876).
2) bergv. i gruva: person som på givna signaler sätter i gång elektriska motorer; jfr signalist 2. Engström 23 (1949).
-MANSKAP~02 l. ~20. mil. manskap (se d. o. III 2) som utför signaltjänst. FörslSignIArm. 1907, s. 52.
-MASKIN. maskin som åstadkommer signaler; särsk. telef. om ringmaskin (se d. o. 2). KrigsmSH 1802, s. 189. VocTélInt. 55 (1931; om ringmaskin).
-MAST. [jfr t. signalmast, eng. signal mast] (i sht i fackspr.) mast l. hög stolpe o. d. varpå optiska signalmedel anbringas. KrigVAH 1886, s. 186 (på fartyg). Lotshusets vägg var målad i svart och vitt, signalmasten stod vid sidan. Lagerlöf Holg. 2: 437 (1907). (Tävlings-)Ledaren ombesörjer äfven täflingsnumrets tillkännagifvande å härför afsedd signalmast i Stadion. Olympiad. 1912 Red. 99 (1913). Hartman NattLys. 66 (1951; i bild).
-MATERIEL. (i sht i fackspr.) jfr materiel 1 o. signalerings-materiel. KrigVAH 1886, s. 85.
-MATROS. sjömil. besättningsman inom däcksavdelningen av flottans sjömanskår l. flottans värnpliktiga, som utbilda(t)s för signaltjänst; jfr -man 1 a. SDS 1896, nr 550, s. 3.
-MEDDELANDE~0200. i sht mil. jfr meddelande 3. KrigVAT 1923, s. 40.
-MEKANIKER. (i fackspr.) mekaniker med uppgift att sköta o. överse signalmateriel. SignIFlygv. 1940, s. 34.
Ssg: signalmekaniker-kurs. (i fackspr.) Fälttel. 1938, nr 4, s. 15.
-MOTTAGARE~0200. särsk. el.-tekn. till 3 e α, om apparat l. anordning (t. ex. signalklocka) som mottar elektriska impulser o. omformar dem till för människan uppfattbara verkningar. SvTeknUppslB 2: 240 (1939).
-MÄRKE. särsk. järnv. om märke l. skylt (t. ex. påstigningsmärke) tjänande ss. signal till lokförare o. d. SvUppslB 14: 859 (1933).
-MÄSTARE.
1) mil. (civilanställd) person som ansvarar för signalanordningar o. signalering (med undantag för den trådlösa signaleringen) på en flygplats. SoldatundFlygv. 1944, s. 23.
2) järnv. (närmast över signalförman stående) järnvägstjänsteman med uppgift att utöva tillsyn över signal- o. säkerhetsanordningar inom visst område. Östergren (1938).
-NUMMER. [jfr t. signalnummer, eng. signal-number] nummer uttryckt (l. avsett att uttryckas) med signaltecken; särsk. sjömil. om sådant nummer brukat inom örlogsflottan o. vid konvojering för att (vid anropning l. annan signalering) beteckna visst fartyg (äv. kallat ständigt signalnummer); jfr -bokstav. Gosselman ProjSign. 29 (1833). 2SvUppslB (1953).
-OFFICER. [jfr t. signaloffizier, eng. signal officer] specialutbildad officer som är chef för l. svarar för sambandsväsendet inom viss militär enhet o. d.
a) sjömil. om sådan officer på krigsfartyg. Gosselman ProjSign. 22 (1833).
b) mil. om sådan officer tjänstgörande till lands; särsk. om officer som ingår i en stab o. handlägger ärenden rörande signaltjänsten, i sht om sådan officer ingående i regementsstab (förr ss. chef för signalavdelning). FörslSignIArm. 1907, s. 1. Christiernsson Mack. 99 (1915; i österrikiska armén). ArtillRegl. 1940, 2: 207 (om officer vid artilleriet tjänstgörande ss. chef för signaltjänstavdelning o. signaltropp).
-ORDNING. [jfr t. signalordnung] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) reglemente l. samling bestämmelser gällande signalväsen vid järnvägar. TjReglSJ 1877, s. 15.
-ORGAN.
1) (mera tillf.) tekn. signalanordning, signalapparat; jfr organ 1 o. signal 4. IngHb. 3 a: 384 (1950).
2) mil. om militär enhet (förband l. viss personal o. d.) med uppgift att ombesörja signaltjänst; jfr organ 4 b. SignIArm. 1911, s. 99.
3) till 3 d; om organ varmed djur ger vissa meddelanden till annat djur. Svansen (som hos hjortar m. fl. djur reses vid flykt o. visar en vit undersida) skulle alltså i dessa fall vara ett signalorgan. FoFl. 1910, s. 70.
-PATRON. [jfr t. signalpatrone] i sht mil. (ss. signalammunition använd) lyspatron. FlygHb. 17 (1921; till signalpistol).
-PATRULL. mil. patrull (se patrull, sbst.2 2) utförande signaltjänst. FörslSignIArm. 1907, s. 1.
-PIPA. [jfr t. signalpfeife] pipa (se pipa, sbst.1 1) för avgivande av signaler; särsk. om visselpipa. Dalin (1854).
-PISTOL. [jfr t. signalpistole] i sht mil. (för avskjutande av signalskott använd) lyspistol. IllMilRevy 1898, s. 106.
-PLÅT. (på signalmast o. d. anbringad) plåt (se plåt, sbst.1 2) använd ss. signalmedel; i sht förr särsk. (järnv.) om signalmärke av plåt. KrigVAT 1846, s. 49. Vid stationsblockering betyder röd signalplåt: tågrörelse förbjuden, och vit signalplåt: tågrörelse tillåten. Engström o. Carlson HlednTrafik. 23 (1917). Johnson Se 187 (1936; om plåt anbringad på järnvägsvagn ss. markering av slutet av tågsätt).
-POJKE. särsk. om pojke som har till uppgift att ge tecken till maskinskötare som icke har fri sikt över maskinens l. anordningens hela verksamhetsområde o. d. TT 1902, M. s. 148.
-POST. (numera bl. tillf.) post (se post, sbst.2 6) med uppgift att gm signalering varna för fara l. rapportera fiendens rörelser o. d.; äv. om plats (station) med sådana poster; förr äv. om järnvägsman med uppgift att sköta signalinrättning (jfr -karl). KrigVAT 1849, s. 242. TSjöv. 1890, s. 24 (om platser). SDS 1898, nr 467, s. 3 (om järnvägsman).
-PUNKT.
1) (mera tillf.) till 3: punkt varifrån signalering utföres. KrigVAH 1885, s. 227.
2) (i fackspr.) till 6 a: punkt som utmärkes av l. användes ss. signal. VetAH 1806, s. 166.
-RAKET. [jfr t. signalrakete, eng. signal-rocket] i sht mil. jfr -ammunition; äv. bildl., motsv. signal 5 c. Holmberg 1: 923 (1795). Topelius Vint. I. 1: 317 (1860, 1880; bildl.).
-RAMP. ramp (se ramp, sbst.1 3 slutet) med signallampor. Siwertz Varuh. 74 (1926).
-REDSKAP~02 l. ~20. jfr redskap (1,) 2 o. -medel. SFS 1882, nr 37, s. 3.
-REGEMENTE. regemente hörande till signaltrupperna. SOU 1935, 39: 133.
-REGLEMENTE. (i sht i fackspr.) reglemente rörande signaltjänst (vid järnvägar l. inom armén o. d.); jfr -ordning. ReglSJMachinEld. 1857, s. 7. ReglSignHär. 1922, Titelbl.
-REPARATÖR. järnv. reparatör med uppgift att reparera uppkomna fel på signalanordningar o. d. SFS 1916, s. 909.
-REPETITÖR. (förr) repetitör (se d. o. 1). VFl. 1929, s. 5.
-RING. på bilratt: metallring som vid tryckning utlöser en signal. Motorför. 1955, nr 9, s. 25.
-ROP. rop utgörande en signal. Wetterhoff Skog. 1: 75 (1883; om rop utgörande signal till igångsättande av drevjakt).
-RUM. sjöt. rum med utrustning för signalering; jfr -hus. Navigationshytt, styrhus och signalrum. SFS 1894, nr 46, Bil. 4. —
-RÅ. [jfr t. signalrah, eng. signal-yard] sjöt. på signalmast: rå (se , sbst.2 2) varunder optiska signaler hissas. VFl. 1921, s. 126.
-RÖD. (i sht i fackspr.) som har en starkt lysande (ss. signalfärg använd) röd färg. Östergren (cit. fr. 1932).
-RÖTT, n. [jfr t. signalrot] (i fackspr.) röd signalfärg; signalröd färg. HantvB I. 1: 72 (1934). SIS 90 00 04: 2 (1953).
-SCHEMA. schema (se d. o. 2) över (ett antal i visst sammanhang använda) signaler. SFS 1931, s. 1052.
-SEKTION. järnv. inom distrikt: sektion som handhar signal- o. telefonanordningar. SvYrkeslex. nr 560, s. 2 (1954).
-SKIVA. [jfr t. signalscheibe] (i fackspr.) (rund, målad) skiva (av plåt) varmed signal(er) ges (särsk. järnv. om skiva i skivsignal); stundom äv. om nummerskiva l. visartavla (på exponeringsmätare o. d.) på vilken signaler (från fotoelektrisk cell o. d.) registreras. TT 1882, s. 51. TSjöv. 1891, s. 410 (på föreslagen semafor för nattsignalering på fartyg). Signaleringen (vid artilleriet) kan ske medelst .. signalskifvor, som hållas två och två den ena framför den andra. KrigVAT 1893, s. 78. GHT 1895, nr 222, s. 3 (i skivsignal). Englund EngSvFotogrLex. 29 (1955).
-SKOLA. mil. skola för undervisning i signaltjänst (o. annan sambandstjänst). SD(L) 1902, nr 89, s. 2.
-SKOTT. skott använt ss. (akustiskt l. optiskt) signalmedel; äv. konkret, om projektil med laddning o. d. för sådant skott; jfr -ammunition. Nordforss (1805). ReglFl. 1834, 1: 78 (konkret). Oxenstierna Vanderdecken 151 (1865; om startskott). Jan hängde halvvägs utanför (sittrums-)sargen, spanande efter signalskott (från ett flygplan som tvingats gå ned på havet). Victorin Örnung. 143 (1932).
-SKYDD. (verksamhet som avser) skydd mot obehörigas befattning med signalmeddelanden o. d., särsk. mot fientlig signalspaning. 2SvUppslB (1953).
Ssgr: signalskydds-nämnd. nämnd med uppgift att ha överinseende över (verksamheten för) signalskydd. SvStatskal. 1963, s. 162.
-skola. skola för utbildning i signalskydd. SvFörsvRulla 1960, s. 161.
-SKÄRM. skärm använd ss. optiskt signalmedel; särsk. dels (mil.) om förr använd skärm vid optisk morsesignalering (l. annan signalgivning), dels (järnv.) om skärm använd av tågpersonal för avgivande av signaler l. för utmärkande av början o. slutet av ett tågsätt. IKonduktPackmSJ 1887, s. 4. 2UB 9: 252 (1905; använda bl. a. för utmärkande av tågsätts början o. slut). KrigVAT 1923, s. 34.
-SNÖRE. jfr -lina. Siösteen ModBelg. 135 (1906). HbHemvärn. 2. XIII: 6 (1951; om snöre varmed post tillkallar posteringschef).
(3, 4) -SPAK. (numera bl. tillf.) = -hävstång. TT 1899, Byggn. s. 37.
-SPANING. mil. om handlingen l. verksamheten att avlyssna fiendens radiotrafik (stundom äv. trådtrafik) o. pejla in hans radiostationer i syfte att skaffa sig underrättelse om motståndarens gruppering, avsikter o. d. FörslSignIFlygv. 1933, s. 7. —
-SPEGEL. spegel varmed signal(er) ges med reflekterande solljus. Balck Idr. Suppl. 83 (1888; om spegel i heliograf). SohlmanSjölex. (1955; för nödsignal från livbåt).
(3, 3 e α) -SPÄNNING. [jfr t. signalspannung, eng. signal voltage] el.-tekn. spänning hos signalström; särsk. om spänning hos radiovågor som utgå från mikrofon l. TV-kamera o. d. (utspänning) l. som införas från antenn till mottagare (inspänning). Radiolex. (1949; om inspänning). BokNat. Mater. 291 (1953; om utspänning).
(6 a) -STAKNING. (i fackspr.) = -utstakning. KrigVAH 1832, s. 96 (vid sjömätning).
-STANDERT. sjöt. standert använd ss. signaltecken. UB 7: 495 (1875).
-STATION. [jfr t. signalstation, eng. signal-station] (i fackspr., i sht sjöt. o. mil.) station för signalering; särsk. dels om (permanent) station vid kust för utväxling av signalmeddelanden l. signaltelegram med fartyg, dels om mera tillfälligt för militär signalering inrättad plats. Lefrén Förel. 2: 141 (1817; om station för optisk signalering). UB 7: 496 (1875; om station vid kust). SoldISign. 1945, s. 22. jfr gnist-, kust-signalstation.
-STAV. järnv. stav varmed signal till tågs avgång ges. UNT 1929, nr 10264, s. 6.
-STOLPE. stolpe uppbärande optiskt (optiska) signaltecken; särsk. om stolpe uppbärande armarna i semafor. ReglTjSJ 1858, s. 29.
-STRÅLKASTARE~0200. strålkastare varmed ljussignaler ges. VFl. 1930, s. 119 (på örlogsfartyg). Östergren (cit. fr. 1935; vid flygfyr).
(3, 3 e α) -STRÖM. [jfr t. signalstrom, eng. signal current] (i fackspr.) elektrisk ström använd för åstadkommande av signaler; särsk. om ringström. AB(L) 1895, nr 287, s. 2 (om ringström). 2NF 38: 291 (1926; om ström till blocksignaler).
-STYRKA. [jfr eng. signal strength] (i sht i fackspr.) signal(er)s styrka; särsk. till 3 e α. Fälttel. 1940, nr 3, s. 5.
-STYRMAN~20, äv. ~02. sjömil. underofficer inom däcksavdelningen med befattning i signaltjänst. VFl. 1915, s. 66.
-STÅNG. [jfr t. signalstange] WoJ (1891).
1) till 3: stång i vilken signaltecken upphissas l. stång uppbärande signaltecken; särsk. (sjöt.) om jämförelsevis kort stång ersättande signalmast. Uggla Sjölex. 969 (1877). Janson Par. 107 (1900; rest på land). På .. (svenska) 2. kl. torpedbåtar förekommer i stället för mast en kort signalstång. Hägg Flottan 68 (1904).
2) (i fackspr.) till 6 a: stång utgörande signal; stundom äv. allmännare, om stång utmärkande viss plats. JernkA 1839, s. 234. Platsen för depoten (av proviant för Andrées polarexpedition) utmärkte jag genom att på olika sidor af (Ross-)ön anbringa signalstänger. AB 1897, nr 230, s. 3.
-STÄLL.
1) järnv. enklare anordning för manövrering för hand av grupp av signalinrättningar (i beroende av växlarna); jfr -ställverk. RCronstedt PVetA 1895, s. 11.
2) (mera tillf.) = -ställning 2. Strindberg Drömsp. 236 (1902; på fartyg).
3) i sht sjöt. (fullständig) omgång av signalflaggor som ingå i ett signalsystem; särsk. (i sht i uttr. (det) internationella signalstället) om de signalflaggor som upptas i internationella signalboken. Konow (1887). Det internationella signalstället. 2SvUppslB 25: 1080 (1953).
-STÄLLNING.
1) mil. till 3; vid morsesignalering l. semaforering med en l. flera signalflaggor: ställning som signalgivare intar l. vari flagga l. flaggor hållas omedelbart före signalgivningen. FörslSignIArm. 1907, s. 30, 31 (vid morsesignalering). Därs. 69 (vid semaforering).
2) (mera tillf.) till 3: ställning vari optiska signaltecken upphissas l. på annat sätt anbringas. Medelst ballong eller kon ges issignaler från en s(öder) om fyren belägen signalställning. 2NF 35: 735 (1923).
3) (numera föga br.) till 3: signalanordning. TT 1882, s. 50 (om signalanordning på smörjkopp).
4) (i fackspr.) till 6 a: träställning o. d. utgörande signal. TT 1900, Allm. s. 353.
-STÄLLVERK~02 l. ~20. [jfr t. signalstellwerk] järnv. ställverk för reglering av signalinrättningar (varvid signalerna stå i beroende av varandra). 2UB 9: 254 (1905).
-STÖRNING. störning av signalering; särsk. mil. om (avsiktlig) störning (med egna signalmedel) av fiendens signalering. SoldISign. 1945, s. 22. SvD(A) 1962, nr 254, s. 13.
-SYSTEM. system för signalering; ofta dels med tanke på använda signaltecken o. deras innebörd, särsk. om det system för signalering som beskrives i internationella signalboken (i sht i uttr. (det) internationella signalsystemet), dels med tanke på apparatur o. verkningssätt hos mekaniska l. elektriska signalanordningar o. d. (stundom konkretare, övergående i bet.: signalanläggning); äv. bildl.; jfr signalerings-system. Frey 1849, s. 517. Smith 332 (1917: internationella). Flottledernas äldre signalsystem med flaggpojkar i kedjor utmed älvarna torde vara det område inom den folkliga telegrafien, som haft den största betydelsen. Fatab. 1940, s. 168. Ett av L. M. Ericsson byggt (på börsen använt) elektriskt signalsystem. Pokorny Aktier 22 (1957). DN(A) 1964, nr 171, s. 2 (bildl.).
-SÄNDARE. särsk. el.-tekn. till 3 e α: apparat l. anordning varmed elektriska signaler utsändas. SvTeknUppslB 2: 232 (1939).
-TABELL. i sht sjöt. tabell över signaler. Martensen SignSyst. 4 (1832; för fartyg). SFS 1838, nr 52, s. 5 (på telegrafstation).
-TAVLA.
1) tavla l. skylt varmed signal(er) ges; företrädesvis (järnv.) om signalmärke i form av tavla. Lindgren Weber Jernv. 124 (1857; vid järnväg). På enstaka ställen, särskilt kring Storsjön i Jämtland, begagnas ännu i dag optisk telegrafi med hjälp av stora signaltavlor. 2SvKulturb. 7—8: 32 (1937).
2) (i sht i fackspr.) tavla o. d. försedd med signalanordning(ar) l. varpå signaltecken anbringas o. d.; särsk. om trä- l. metallskiva l. ramp o. d. med signallampor. Ahlström Eldsl. 179 (1879; på brandstation). Issignaler gifvas på olika sätt: medelst skifvor anbringade i olika hörn af en signaltafla, medelst koner (osv.). 2NF 12: 1009 (1909).
3) (numera föga br.) signaltabell. SignalbFl. 252 (1840; för signalering med lanternor på fartyg).
-TECKEN. [jfr t. signalzeichen, eng. signal-sign] (i signalsystem ingående) tecken varmed signal ges, signal; särsk. konkret, om signalflagga l. signalfigur o. d. Gosselman ProjSign. 5 (1833). 2NF 25: 435 (1916; om signalflaggor).
-TELEGRAF. (förr) anordning l. anläggning för avsändning o. mottagning av meddelanden (till resp. från fartyg) gm optisk signalering. SFS 1926, s. 265.
Ssgr (förr): signaltelegraf-inrättning. SFS 1916, s. 69.
-station. SFS 1926, s. 263.
-TELEGRAM. (i fackspr.) telegram förmedlat av signalstation. SFS 1881, nr 63, s. 20.
-TERMOMETER. [jfr t. signalthermometer] (i fackspr.) termometer med akustisk signalanordning som träder i funktion när den mätta (vätske)-temperaturen nått visst gradtal. Almquist Häls. 19 (1894).
-TJÄNST. [jfr t. signaldienst] tjänst som innebär signalering o. d.; jfr signalerings-tjänst; särsk.
a) järnv. tjänst bestående i betjäning av signalanordningar o. d. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 27, s. 83.
b) mil. verksamhet som avser att medelst signalmedel överbringa meddelanden samt utföra signalspaning; jfr signalist-tjänst. TSjöv. 1904, s. 31.
Ssg: signaltjänst-avdelning. särsk. mil. till -tjänst b: (stabs)avdelning svarande för signaltjänst. SOU 1935, 38: 264 (i försvarsstaben).
-TON. telef. om ton som vid uppringning höres i den uppringandes telefon o. anger att det sökta numret är ledigt. VocTélInt. 214 (1931).
-TORN. [jfr t. signalturm, eng. signal tower] torn varifrån signaler ges; dels (i sht om ä. förh.) om sådant torn med militär användning, dels om torn varifrån trafiksignaler ges. SvD(A) 1921, nr 284, s. 3 (för dirigering av trafik). För militära ändamål avsedda signal- och bevakningstorn. Munthe IslamK 150 (1929).
-TROPP. mil. tropp tillhörande signaltrupper l. utförande signaltjänst. Fälttel. 1939, nr 1, s. 13.
-TRUMMA. (i sht om utländska förh.) jfr -instrument. Rydberg KultFörel. 4: 433 (1887; om arabiska förh. under medeltiden).
-TRUMPET.
1) [jfr t. signaltrompete] i sht mil. trumpet varmed signaler blåsas; jfr -horn a. SamlFörfArméen 5: 512 (1844).
2) (förr) på telefon: trumpetliknande påbyggnad för förstärkning av telefonsignaler. Dædalus 1932, s. 25 (på telefon från 1890-talet).
-TRUMPETARE. mil. militärmusiker som trakterar signaltrumpet. BtRiksdP 1869, 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 165. —
-TRUPP. [jfr t. signaltruppen, pl.] mil. trupp utförande signaltjänst; i pl. särsk. om det (1936 av de tidigare under chefen för fortifikationen stående fälttelegraftrupperna organiserade) truppslag inom armén som har till uppgift att ordna de signalförbindelser som krävas för ledningen av högre förband. SOU 1935, 39: 132.
-TUTA. (ngt vard.) = -horn b. Dædalus 1950, s. 122.
-UNDERBEFÄL~1002. mil. underbefäl utförande signaltjänst. ExInf. 1927, s. 244.
-UNDEROFFICER~00102. mil. underofficer med befattning i signaltjänst; jfr -officer. ReglFl. 1834, 1: 78. SignIArm. 1911, s. 82.
-UNDERREPARATÖR~001002. (förr) järnvägsman med liknande uppgifter som men med lägre tjänstegrad än signalreparatör. SFS 1916, s. 909.
-UTKIK~02 l. ~20. sjömil. utkik med uppgift att spana efter signaler från andra fartyg l. signalstationer o. d. UFlottMansk. 1945, s. 141.
(6 a) -UTSTAKNING~020. (i fackspr.) utstakning av signalpunkter. KrigVAH 1832, s. 100.
-VAKT. [jfr t. signalwärter] (numera mindre br.) järnvägsman med uppgift att sköta signalinrättning; jfr -karl. RCronstedt PVetA 1895, s. 15. TjOrdnPersInstrEnskJärnv. 2: 11 (1936).
(jfr 4) -VERK. (numera bl. tillf.) signalinrättning o. d.; särsk. = -ställverk. En hwar åligger afhålla sig från all obehörig beröring med telegrafinrättningarne i landet samt dertill hörande signalwerk, stolpar, ledningstrådar och öfrige beståndsdelar. SPF 1855, s. 323. Signalverket vid järnvägen. Östergren (cit. fr. 1933).
-VEV. [jfr t. signalkurbel, eng. signal crank] järnv. i ställverk o. d.: vev varmed signalanordning (semafor, skivsignal o. d.) manövreras. TT 1899, Byggn. s. 119.
-VIMPEL. [jfr t. signalwimpel] i sht mil. vimpel använd ss. signaltecken; jfr -flagga. SvFlH 2: 486, Pl. (i handl. fr. 1790). SoldIPans. 1945, s. 355.
-VISSLING. (mera tillf.) vissling utgörande en signal. Lagergren Minn. 8: 18 (1929).
-VÄSEN(DE). [jfr t. signalwesen] sammanfattande, om allt (verksamhet, anordningar, personal o. d.) som berör signalering l. signalgivning (särsk. dels inom krigsmakten, dels vid järnvägar). Lindgren Weber Jernv. 121 (1857). ReglTjSJ 1858, s. 50 (vid järnvägar). SFS 1926, s. 953 (inom krigsmakten). Ett fastställt och ordentligt ordnat signalväsende för automobil- och annan trafik. Motorför. 1928, nr 6, s. 19.
-ÖVNING. mil. övning i signaltjänst. Östergren (cit. fr. 1934).
Avledn. (till 3): SIGNALIST104, m.||ig. [jfr t. o. eng. signalist]
1) person som ger signal(er); numera nästan bl. om person som har till (mera) stadigvarande uppgift att utföra signalering, oftast dels (mil.) om soldat (i sht värnpliktig) som utför signaltjänst l. tillhör signaltrupperna, dels om radiosignalist; jfr signal-givare 1, -man 1. Vid (Saima-)kanalen anställas nitton slusz- och browaktare med erforderligt antal biträden, jemte en signalist wid Lauritsala ås. SPF 1858, s. 81. (Hurrandet hade) tvifvelsutan börjats vid signal från ett af fenstren, och mycket säkert hade signalisten särskilta tecken, ett för hurrah och ett för stenkastning. Hellberg Samtida 8: 193 (1872). SödermNyh. 1895, nr 24, s. 2 (om person som utlöst falskt brandalarm). Riktare och signalister vid artilleriet. SFS 1944, s. 26. Signalisterna, som tjänstgör vid flygvapnets radio- och radarstationer, deltar i signaltjänsten (osv.). SvYrkeslex. nr 763 f, s. 1 (1956). jfr radio-signalist. särsk. (i Finl., numera bl. mera tillf.) om militär horn- l. trumpetblåsare; stundom äv. allmännare, om person som ger signal(er) med blåsinstrument. SPF 1830, s. 124. Nu (dvs. vid en bergssprängning) blåser signalisten i sin trumpet: si opp! — skottet går. Diktonius Mull 68 (1934).
Ssgr (till signalist 1): signalist-hängsle. mil. hängsle tillhörande signalists utrustning o. använt vid bärning av signalapparat. FältutrInfRegStab 1918, s. 71.
-märke. (i fackspr.) specialmärke som erhålles av sjöscout efter genomgångna prov i signaltjänst. VFl. 1914, s. 53.
-skola. (i Finl., numera bl. i skildring av ä. förh.) till signalist 1 slutet. FinBiogrHb. 1300 (1899).
-tjänst. tjänstgöring ss. signalist; signaltjänst. SAOL (1950).
-utbildning. Östergren (cit. fr. 1919).

 

Spalt S 2259 band 25, 1967

Webbansvarig