Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKOTT, adj.; n. = (FoU).
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) skott; sannol. utgående från SKOTT, sbst.2 13]
(†) berusad, full. En liten österrikisk kapten, som blef skott. Wallin Bref 312 (1850). FoU 15: 70 (1902; med uppgift att ordet vanl. nyttjas predikativt o. sällan i pl.).

 

Spalt S 4705 band 26, 1972

Webbansvarig