| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÅLD vol4d, n. (OPetri Tb. 4 (1524: offu(er)wald) osv.) ((†) r. l. m. l. f. G1R 9: 89 (1534), Möller 1: 36 (1755)); best. -et; pl. (numera bl. tillf.) = (Rothman Skäl 15 (1765: sielfswåld) osv.) ((†) -er Rudbeck d. ä. Atl. 3: 153 (1698: öfwerwålder)).
1) makt (se d. o. 11) l. herravälde; myndighet (se d. o. 2) l. maktbefogenhet; bestämmande- l. förfoganderätt; äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: förmåga (se särsk. c β; jfr MAKT 1 d), dels: kraft(er) l. styrka (se särsk. e; jfr MAKT 11 i); äv. med mer l. mindre framträdande tanke på område över vilket ngn utövar makt l. myndighet, äv.: välde; särsk. i fråga om dels Guds (se särsk. c α, ζ α’) l. Kristus l. djävulens (se särsk. c ϑ, ι) makt (jfr MAKT 11 b) l. (herra)välde, dels mans gm giftermål (lagligt) givna l. befästa (rätt att utöva) makt över kvinna (se särsk. c η); äv. utvidgat l. bildl., med sakligt tankesubj. (se särsk. c ζ (β’), e); särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med makt; numera nästan bl. (o. ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 2) i c α, γ, δ, ζ, ϑ, ι, d, e. Han (dvs. Jesus) haffwer fåt vold och är en konung worden öffwer all tingh j hemmelrike. OPetri 1: 39 (1526). Hwad är Öffuerheet? Thet är itt wold aff Gudhi ordinerat och insatt, til at widh macht hålla goda seder och frid. Falck Und. 176 a (1558). (Romarna) skulle .. ende sitt wåld och Regimente vthi Europa. Schroderus Liv. 611 (1626). Nu må sig Satan grufwa, / Tu kommer i then acht at ewigt underkufwa / Hans rike, wåld och macht. Brenner Pijn. 7 (1727). Alle krono åkrar och tomter inom Stadsens våld och begrep belägne. Sundelius NorrköpMinne 306 (1798). Bryt, o Herre, bräck och krossa Mörkrets hela våld och makt. Ps. 1937, 347: 2. — jfr EGEN-, FIENDE-, HERR-, HOVMÄSTARE-, KVINNO-, KÖPE-, MANS-, MÄNNISKO-VÅLD. — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som ha l. äga l. giva ngn våld (att) göra det l. det, ha l. ge ngn (laglig) makt l. (lagstadgad) rätt(ighet) att göra det l. det; jfr MAKT 11 e. RA I. 1: 119 (1529). Ändoch .. vij .. haffve och Gudh thess loff macht och voldh att vedergelle thet öffvervoldh, skade och förderff, som rydzerne på våre fatige undersåter .. bedriffvit haffve, så (osv.). G1R 26: 286 (1556). At them (dvs. prästerna) macht och wåld är gifwit til at lösa the bootferdiga och binda the obootferdiga uthi sina synder. KOF II. 1: 183 (1659). Att den högsta makten, som äger våld lagar och förordningar stifta samt dem äfven ändra och uphäfva. 2RARP 16: 653 (1747). Vill någon man eller kvinna göra testamente, have våld göra det muntligen eller skriftligen. SFS 1924, s. 654.
b) (†) i sådana uttr. som ha l. äga l. få l. giva ngn våld över l. om (ngn gg äv. med) ngn l. ngt, ha l. få l. ge ngn (laglig) makt l. herravälde l. bestämmanderätt över ngn l. ngt l. förfoganderätt över ngt; jfr MAKT 11 f. Tu haffuer wold bådhe offuer döden och liffuet. SalWijsh. 16: 13 (öv. 1536; Bib. 1999: makten). Efter bönderne förslösa afraden om the få siälfwa wåld om ladorna, kunna the intet gifwas them löse. UUKonsP 22: 117 (1697). Hwad innebär .. wäldet (hos föräldrar)? Ej något, som är emot Barnens wälfärd, eller kunde lända them til meen; således äga ej Föräldrarna wåld öfwer Barnens lif. Lallerstedt Dygdel. 101 (1746). Fadren hafwer gifwit Sonenom makt och wåld öfwer lif och död. Bælter JesuH 4: 28 (1757). De bilder, som visade sig för hans inbillning, för att fasthålla hans själ i materiens orena bojor och slutligen till fullo få våld med henne. Rydberg Ath. 400 (1876; uppl. 1866: bemäktiga sig).
c) i uttr. i (förr äv. uti) ngns l. ngts våld l. ngn l. ngt i (förr äv. uti) våld; särsk. (o. numera ofta, med anslutning till 2) med mer l. mindre starkt bibegrepp av våldsutövning. särsk.
α) i sådana uttr. som vara (ut)i ngns (l. ngts) våld, vara i händerna på ngn, vara underkastad ngns (l. ngts) makt l. herravälde l. ngns bestämmande(rätt); förr särsk. i uttr. vara i Guds våld, vara avliden (jfr GUD II 1 i); jfr η o. MAKT 11 h. Vara i sina fienders våld. Doch will Jagh .. icke förhollit haff(u)e att Jören Gylte .. ähr i Gudz wold. HH XXXIII. 1: 110 (1561). Detta att giöra, ähr inthet i wårt wåldh eller macht. UUKonsP 3: 8 (1641). Så äger en tyran makt at slå hufvudet af den, som är honom undergifven och uti hans våld. 2RARP 15: 430 (1747). De fyra åren i depressionens våld. 3SAH LIX. 2: 23 (1948).
δ) i sådana uttr. som ha l. få ngn l. ngt (ut)i sitt våld (förr äv. i våld), förr äv. äga ngt i sitt våld, ha l. få ngn l. ngt i sin makt l. i sina händer, vara l. komma i besittning av ngt l. (komma att) förfoga över ngt l. råda över ngn l. ngt; jfr MAKT 11 g. Spriten hade honom helt i sitt våld. Han skulle .. nedherleggia honom som dödhen j wåld hadhe. Hebr. 2: 14 (NT 1526). (Han) fik .. (kanonerna) letteligen utj sit woldh. Spegel Dagb. 63 (1680). Alt det iag med min hustru af någon egendomb uthi wårt wåld hafwa. KKD 2: 254 (1718). Nerverne .. utgöra .. det band, genom hvilket Själen äger den kroppsliga rörelsen i sitt våld. Ekman Jakob 22 (1822). Han (tycks) ha haft en mycket stark drift att övermanna och skända den unga kvinna han fick i sitt våld. Expressen 8/12 2015, s. 9.
ε) (†) i uttr. sätta ngt i våld (att osv.), sätta ngt ss. pant på l. garanti för (att osv.). (Han) bødh .. siig sielff att wilia settia liiff och godz j wold, th(et) hans hust(r)v ær oskÿllug i th(etta) roop hon vti komii(n) ær. 2SthmTb. 3: 24 (1553).
ζ) i sådana uttr. som ge l. (över)lämna l. befalla (se α’) ngn l. ngt (ut)i ngns våld, (över)lämna ngn l. ngt i ngns händer, anförtro ngn l. ngt åt ngn; särsk. (o. numera nästan bl.) med refl. obj. (se α′, β’), särsk. (o. numera i sht) i fråga om ngt sakligt (se β’), äv. liktydigt med: hänge sig åt; jfr e. Ath the skulle .. öffuerantwarda hono(m) herscapit och j landzherra(n)s wold. Luk. 20: 20 (NT 1526). Pastoratet beträffande lämnar han uti H:r ProCancell. wåld och disposition. ConsAcAboP 7: 434 (1694). Till tings ålåg det målsäganden att föra tjufven, men der kunde han antingen genast öfverlemna honom i Domarens eller Länsmannens våld, eller ock efter fälld dom afsäga sig vidare anspråk på honom. Nordström Samh. 2: 478 (1840). Allt hvad du önskar jag ger i ditt våld. Melin Prins. 25 (1885). särsk.
α’) (ålderdomligt l. arkaiserande) i sådana uttr. som befalla ngn l. ngt l. sig (ut)i Guds våld l. Gud (ut)i våld; jfr BEFALLA, v.1 1 a. Alt thet Gudh hafwer migh gifwit befaller iagh uti hans helige wåldh. Gustaf II Adolf 547 (1630). Jagh befaller henne min Gudh vthj wåldh. Visb. 3: 231 (1655). (Gubben) skrek: ”befall dig i Guds våld och kryp där ner!” Hagberg DödGäst. 594 (1937).
β’) refl., i uttr. ge sig ngt l. ngn i våld, äv. i ngns våld (se GIVA, v. II 1 (c α)), förr äv. dels givas ngn i våld (se GIVA, v. III 2), dels lämna sig ngn i våld (se LÄMNA, v.2 III 1); jfr η, ϑ, ι α′.
η) (†) i fråga om kvinnas giftermål l. äktenskap, i sådana uttr. som komma l. giva ngn l. sig l. vara i mans våld l. giva sig man(ne) i våld (se MAN, sbst.2 2 b); jfr α, γ, ζ β′.
ϑ) [eg. specialanv. av ζ β′] i sådana uttr. som ge sig djävulen (se DJÄVUL 1 e ε) (i sht förr äv. satan l. hin onde l. skam (jfr SKAM, sbst. 4 d)) i våld, underkasta sig l. försvärja sig till l. ingå förbund med djävulen; jfr ζ β′. Giffuas diäfwulenom j wold. OPetri 2: 94 (1528). Att hon gifwet sig ifrån Gud och satan i wåld. Linderholm Häxproc. 128 (i handl. fr. 1669). Wilt tu ännu .. hin onda påkalla, och honom i wold til lif och siäl tig och tin nästa ännu bortgifwa? Swedberg BetSwOlycko 17 (1710). Här går .. en allmän sägen om en man, som gett sig Skam i våld, för att under vissa år få fullt upp med penningar. Wigström Folkd. 2: 231 (1881).
ι) [utgående från ϑ] (ålderdomligt l. arkaiserande) i förbannelser l. bedyranden l. svordomar o. d., med åkallande av (makten hos) djävulen (äv. med mer l. mindre eufemistisk beteckning för denne). särsk.
α’) (numera föga br.) i sådana uttr. som ge sig djävulen l. hin (se HIN, pron. III b) l. den onde i våld (på, förr äv. uppå) att osv., ge sig tusan l. fan på ngt l. (på) att osv. Någre .. gofwo sig den onde i wåld på, att (osv.). HH XXXIV. 2: 263 (c. 1715). Folk, som .. gifvit sig diefvulen i våld, at de licentierade Herrar Riks-Rådens sak aldrig skal komma före. 2RARP 14: 368 (1743). Hade jag icke för en timme sedan sett hennes höghet prinsessan rida åt ett annat håll, så hade jag kunnat ge mig Belsebub i våld uppå att .. Ja, hennes majestät har rätt, här spökar kapitalt. Topelius Fält. 2: 156 (1856).
β’) i sådana uttr. som dra l. önska ngn (för) fan (jfr FAN, sbst.1 2 b) l. djävulen (se DJÄVUL 8 a) l. hin (jfr HIN, pron. III b) (förr äv. pocker (se POCKER, sbst.3 2 h)) i våld, dra l. önska ngn (så) långt bort (som möjligt), dra osv. åt skogen l. åt helvete. Såå draghe thee åth tyskelandt fänenom j våldt. G1R 5: 230 (1528). Dra för böfwelen i wåld med Edra bewis. Anagrius Holbg 56 (1756). I en bondgård .. (menade) den medelålders bonde, som låg på sängen, .. att vi voro ”några andra strykare” samt önskade oss för hin i våld. Aldén Getapul. 59 (1883). Ni kan dra för fan i våld, väste han. Johnson Här 137 (1935).
γ’) i sådana uttr. som för fan l. satan (se SATAN 6) (i sht förr äv. hin) i våld, för allt i världen l. för Guds skull, för fan (se FAN, sbst.1 6 b) l. för tusan. För hin i wåld. Knöppel GudRådsl. B 2 a (1744). Men så skrik då ej, för fan i våld, här samlas åhörare. Jolin Smädeskr. 88 (1863). Jag vill för fasen i våld inte göra dig ledsen. Gustaf–Janson LastHäxa 84 (1969).
δ’) i uttr. fan i våld, ta mig fan (se FAN, sbst.1 6 a) l. ta mig tusan. Leopold (SVS) I. 1. 3: 424 (1808). Fan i våld om han inte försöker driva med oss. Widding Svan. 140 (1971).
d) (numera mindre br.) i uttr. under ngns l. ngts våld, särsk. dels vara (stadd) l. stå under ngns l. ngts våld, vara i ngns l. ngts våld (se c α; jfr MAKT 11 h), dels ha ngn l. ngt under sitt våld, ha ngn l. ngt i sitt våld (se c δ). Ty iach är och en menniskia vnder annars mandz wåld. Mat. 8: 9 (NT 1526). Aldännstundh dotteren äntå ogifft war och stadd under sin moders wåld och lydhna. 3SthmTb. 14: 145 (1624). Således hade nu Czaren hela Ingermanland under sitt wåld. Nordberg C12 1: 571 (1740). Det är ibland de uppwexande .. hwilkas böjelser ännu icke stå under brännwinets wåld, som Nykterhetsföreningarna skola äga största framgång. KyrkohÅ 1925, s. 247 (1834). Glädjen, den han hade så under sitt våld, att (osv.). 3SAH LII. 2: 32 (1941).
e) med sakligt tankesubj., liktydigt med: kraft(er) l. styrka l. verkan; särsk. (o. numera bl.) med anslutning till 2, mer l. mindre liktydigt med: åverkan, nedbrytande l. härjande kraft(er), äv.: häftighet l. våldsamhet; särsk. (o. numera nästan bl.) dels i fråga om vind l. hav o. d., dels i uttr. tidens våld, tidens åverkan osv.; äv. i anv. som motsvarar c ζ. Elden, starcke Skedewatn, och Cementer; genom huilkas wåld och wärckan Metallerne vplösas, genomdrijfwes, afskillias, och fijneras. Stiernhielm Arch. Dedic. A 4 a (1644). Jag har sedt hennes plågors våld. JGOxenstierna Dagb. 96 (1770). Minnet af dessa förträffliga inrättningar har väl tidens våld til en del utplånat. Thorberg ÖsterlSpr. 42 (1785). Att .. det aldrig har lyckats mig att med det Electriska batteriets våld ensamt åtskilja kalits beståndsdelar. FKM 3: 234 (1810). I nästa stund har de förbehållslöst kastat sig ut i havets våld. SvD 2/3 2009, Kultur s. 7.
2) om förhållandet l. handlingen att använda fysisk l. mekanisk (se d. o. 2) kraft l. styrka i syfte att (ofta dels orättmätigt l. otillbörligt l. olovligen, dels mer l. mindre brutalt l. hänsynslöst) skada l. bestraffa l. utöva påtryckning på l. tvång mot l. makt över ngn l. att skada l. påverka ngt; äv. om enskild sådan handling, mer l. mindre liktydigt med: våldshandling l. övergrepp l. förgripelse (se särsk. c δ); äv. försvagat l. mer l. mindre bildl., dels (åtm. delvis med kvardröjande bet. av 1) med huvudsaklig l. uteslutande tanke på förhållandets osv. kraftfullhet l. obetvinglighet (se särsk. b δ), dels utan (mera framträdande) tanke på fysisk kraft osv. (se särsk. c α slutet, γ, δ, g); äv. med sakligt tankesubj. (jfr 1 e), utan tanke på syfte att skada osv. (särsk. i ssgn TRAFIK-VÅLD); särsk. i uttr. trubbigt våld (se TRUBBIG 1 b), (inte) använda l. bruka större våld än nöden kräver (se NÖD 4 c), förr äv. nesligt våld (se NESLIG 1). Blint, besinningslöst, grovt, väpnat, dödligt, milt våld. Politiskt, sexuellt våld. Mäns våld mot kvinnor. Våld mot egendom. Hot om våld. Utöva våld. Våld föder våld. Kroppen uppvisade inga tecken på yttre våld. Hon fick använda våld för att få upp cykellåset. Thå gick förstondaren medh tienarena och hadhe .. (fångarna) fram vthan woldh. Apg. 5: 26 (NT 1526). Förhopas jagh .. med dett folk jagh ennu haver kunne stå emott dett vold migh de Dansiker en kunna tilfoga. OxBr. 6: 12 (1627). At man på Wägen i Hemresan (från Medevi brunn) .. skrijda makligen .. at icke Lifwet genom den förhastige rörelsen skeer något Wåld. UHiärne Underr. 52 (1702). Så göra föräldrar .. när de nödgas aga sina barn. De bruka wåld, at rädda barnets wälfärd. Tessin Bref 1: 60 (1751). Erkännandet af den nye kejsaren (dvs. Napoleon) skulle innebära .. ett erkännande af våldets laglighet, ett stadfästande af brottet. Tegnér Armfelt 3: 37 (1804, 1884). Det är inte gott att veta, om han .. menar oss böra böja nacken för varje våld uppifrån. Wigforss Minn. 2: 43 (i handl. fr. 1916). Angrepp medelst våld eller hot om våld mot den som kan utöva myndighet straffas .. såsom våld eller hot mot tjänsteman. NorstedtJurHb. 771 (1987). — jfr FIENDE-, KRIGS-, KVINNO-, MÄNNISKO-, TV-, UNDERHÅLLNINGS-, VARDAGS-, ÖVER-VÅLD m. fl. — särsk.
a) (numera bl. ngt ålderdomligt) i mer l. mindre personifierad anv. Hvad våldet må skapa är vanskligt och kort, / det dör som en stormvind i öcknen bort. Tegnér (TegnS) 1: 252 (1810). Alltid vill våld sin vilja hafva. LbFolksk. 11 (1890).
b) i det adverbiella uttr. med våld, gm att använda våld; särsk. närmande sig bet. dels: otillbörligt l. olovligen l. orättmätigt (se särsk. α), dels: med stor kraft, häftigt l. våldsamt; i ä. språkprov ibland utan klar avgränsning från 1; jfr MAKT 11 c. Med våld och list. Regimen mötte protesterna med våld. K(onung) Cristiern Som æn nw vinlegger sik .. med makt oc volle förarge in vppa tesse iii rikisins oc stædernes inbyggera. G1R 1: 249 (1524). Pestilentzien .. intager hastelighen alle inwertes kraffter .. och medh wåld förhaster. Berchelt PestOrs. E 2 b (1589). En gårdh på Södremalm, som .. Oluff medh wåldt schulle hafua tagitt för många åhr sädhann ifrånn hans föräldrer. 3SthmTb. 5: 148 (1603). Han rycker med våld läsaren in uti sina åskådningar, öfverrumplar honom och gör honom till anhängare af sina åsigter. 2SAH 29: 27 (1856). Hon .. bemäktigade sig med vänligt våld hans hatt, och bad honom ta plats. Almkvist Turgenjef 9: 117 (1887). särsk.
α) (†) i det mer l. mindre tautologiska uttr. med våld och välde; äv. i anv. som motsvarar f. JönkTb. 118 (1528). Ath for:ne Bertill Jonszon, medt woldh och welle, och icke med någen rett tagit hade for:ne Pedersböle godz i frå forbe:de Jomfru Brita. G1R 12: 223 (1539). Itt dannskth kuinffolk, widh n(amn) Anna .. beklackthe Jenns Suenss(o)nn, ath han medh woldh och welldhe togh henne och förde henne wr Suenughz gårdh. TbLödöse 221 (1590).
β) i sådana uttr. som möta l. mota våld med våld (se MÖTA I 4 resp. MOTA, v.2 1 a), förr äv. styra (jfr STYRA, v.1 7 a) våld med våld, gm våldsanvändning avvärja l. förekomma våld; jfr d. Så hafua the wåld med wåld måst styra. Stiernhielm (SVS) III. 1: 152 (1652). Våld styres med våld. Östergren 7: 483 (1949).
δ) [jfr t. mit (aller) gewalt] (numera bl. i Finl.) i försvagad anv. i uttr. med (allt) våld (förr äv. lik(a)som med våld), ovillkorligen, prompt, till varje pris. Så låter sig dåck förnufttet der med ike så aldeles nöja; utan vill lijka som med våld begrijpa det samma, oachtad det mästa måste komma på gissning an. Polhem ESkr. 3: 265 (c. 1717). (Hon hade) försmått en ung, rik man, hvilken .. med allt våld velat gifta sig med henne. Söderhjelm ItRenäss. 296 (1907). Allt detta (sker) i en uppförsbacke där bilisterna med våld vill köra om. Hufvudstadsbl. 30/8 2015, s. 7.
c) i uttr. i förb. med prep. på, angivande vem l. vad som är utsatt för våldet l. som våldet är riktat mot. särsk.
α) i uttr. göra våld på (förr äv. å) ngn l. ngt, utöva l. bruka våld mot ngn l. ngt, våldföra sig på ngn l. ngt; särsk. (o. numera i sht) bildl. (se slutet). Luk. 16: 16 (NT 1526). (Några adelsmän) hafwa giort och tillfogatt wåld på Stadzwachten. RARP 3: 200 (1642). Att (den tama) Elgen .. kände min röst och gjorde våld på porten innan jag kom in. VetAH 1819, s. 234. Gör någon våld eller annan misshandel å ämbetsman i ämbetsärende .. dömes till straffarbete i högst 4 år. Döss o. Lannge 996 (1908). Tragedin får ytterligare en dimension av att .. (terroristgruppen) inte bara gör våld på befolkningen, utan även på en stolt intellektuell tradition. DN 6/7 2012, s. 4. särsk. bildl., särsk. dels i förb. med refl. pron. l. med styrt led betecknande själ(stillstånd) l. känsla o. d., särsk. liktydigt med: (söka) behärska l. betvinga (sig), dels med styrt led betecknande text(innehåll) o. d., mer l. mindre liktydigt med: förvanska; jfr g. Göra våld på sanningen, på verkligheten, på sin övertygelse, på sin egen själ. At jag (dvs. förståndet) giör wåld på alt, har mång förändring sannat. Granatenflycht Ord. 3 (1710). Jag försäkrade honom, at jag gjorde wåld på mig sjelf, då jag dämpade den böjelse jag kände för hans person. Ullman Frök. 71 (1780). Samvetsgranna folkombud som lyckats göra våld på sin trötthet och sin resfeber. Samtiden 1871, s. 66. På grund av utrymmesbrist .. ha vi nödgats förkorta de allra längsta av svaren, dock självfallet utan att på något sätt göra våld på innehållet. VFl. 1938, s. 150. Jag måste göra våld på mig för att inte lyfta på hatten. Siwertz Förtr. 279 (1945).
γ) i uttr. bära våld på ngn l. ngt, bära hand l. våldföra sig på ngn l. ngt; särsk. (o. numera bl., ngn gg) bildl. (jfr α slutet, g). Bära våld på sitt eget lif. De Geer SHT 132 (1843). Han hade aldrig burit våld på en kvinna förr. Svea 1898, s. 104. Novellen .. står poesin nära i sin strävan till förtätning och till genomlysning av ögonblicket, utan att som den bära våld på språket. DN 2/10 2006, Kultur s. 4.
δ) i sådana uttr. som utgöra l. vara ett våld på ngt (ngn gg äv. ngn), utgöra ett övergrepp l. våldförande på ngt (resp. ngn), särsk. bildl. (jfr g). Att det fordras ett ädelt, hjeltemodigt våld på dig sjelf, att öfvergifva dina vägars villa. Wallin 1Pred. 3: 251 (c. 1830). När .. vissa drag isoleras och framhävas, så är detta tillvägagångssätt en metodisk nödvändighet men å andra sidan ett våld på faktiska förhållanden. 3Saml. 6: 2 (1925). Hästar ska normalt inte ha köttmjöl, det utgör ett våld på naturen. SvD 6/7 2001, s. 5.
d) i uttr. (sätta) våld mot våld, i fråga om att bekämpa våld gm att använda våld; jfr b β. De .. satte båda hårdt mot hårdt, våld mot våld. Bremer Grann. 1: 247 (1837). Istället för att tillämpa principen våld mot våld, som aldrig löst någon konflikt, måste vi studera de bakomliggande orsakerna till problemet. NorrbK 30/9 2013, s. 22.
e) (numera mindre br.) i uttr. lida våld, vara utsatt för l. utstå våld (jfr LIDA, v.2 2 a); äv. i bildl. anv. (motsv. g). (Herren) Then rett skaffar them som wold lijdha. Psalt. 146: 7 (Bib. 1541). H. K. M. wil .. icke lijdhe thett wolde som H. K. M. nu vdj sin Kongligh regeringh bliffuit vthan all gifuin orsack tildriffuidtt. UrkFinlÖ I. 1: 140 (1597). Samvetena lida våld, både prästens och lekmannens. Strindberg RelRenäss. 23 (1910).
f) i förb. med (o. mer l. mindre motsatt) rätt (se RÄTT, sbst.2 1 b); särsk. i uttr. våld går före (i sht förr äv. för (se GÅ FÖR 3), förr äv. över) rätt, våld har företräde framför rätt; i ä. språkprov utan klar avgränsning från 1; jfr b α. Wold gåår offuer rett. Hab. 1: 3 (Bib. 1541). När wåld går förr rett går inthz wäl vthj en politie. RARP 3: 44 (1638). Våld kan aldrig vara grund til rätt. Höijer 4: 161 (1795). Den gamla tesen om att våld går före rätt. SvD(A) 21/2 1952, s. 6.
g) i försvagad l. bildl. anv., utan (direkt) tanke på fysisk kraft l. styrka l. fysisk l. materiell skada l. bestraffning o. d., mer l. mindre liktydigt med: kränkning (se KRÄNKA, v.2 10) l. övergrepp, i sht förr äv.: orätt l. oförrätt; särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr. som psykiskt l. verbalt l. andligt våld; jfr c α slutet, γ, δ, e. Poliserna utsattes för både stenkastning och verbalt våld. (Petrus Martyren) gör .. osz Wåld och Oförrätt, i thet han tilmäter osz Christi Lekamens och Blodz Inslutelse vthi Brödh och Wijn. Schroderus Os. III. 1: 355 (1635). Då .. (en konung) på sina gunstlingar slösar statens inkomster, begår han ett stort våld, ty han bortgifver den flitiges svett och möda åt den late och onyttige. Rosenstein 3: 198 (c. 1790). (Det torde) hända, att hvad (i språket) som nu är våld och ingrepp, om ett antal år gjort sig så allmänt, att det då är regel. Almqvist SvSpr. 64 (1832). Då är ett andligt våld begånget. Wikner Lifsfr. 2: 6 (1871). Nästan alla samtal (till stödtelefonen) berör psykiskt våld, såsom hot och tvång, men inte alltid i kombination med fysiskt våld. Arbetarbl. 31/12 2015, s. 10. — jfr SAMVETS-VÅLD.
-DÖPA. (numera mindre br.) tvångsdöpa (ngn); jfr -kristna. Baals prester skola vålddöpa våra qvinnor. Rydberg Ath. 388 (1859). Östergren (1968). —
-FRI, se B. —
-FÖRA, -else (UpplDomb. 3: 133 (1584) osv.), -ing, -ning (†, HH XIII. 1: 40 (1562), Fryxell Ber. 3: 298 (1828)), -sel (†, RP 6: 71 (1636), Schmedeman Just. 545 (1668)); -are (se avledn.). (våld- 1521 osv. vålds- 1525) [fsv. valdföra]
1) (†) med våld l. tvång (bort)föra (ngn) (ngnstans (ifrån)); äv. med sakobj.; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 2. Hulka han ocristeliga gripa looth oc waalföre till Danmark. G1R 1: 27 (1521). Effter att skepparen(n) iche satthe same godz ifrå sig i Ålborrigh .. wthan walförde sam(me) godz hiidt tiill Nylödesiö, tå .. skall för sam(m)e walförningh böte 40 m(ar)k. TbLödöse 58 (1587). Carl Pehrsson i Hullt, som under nampn af wärfning, något mehr än för Siu åhr sedan blef wåldförd här ifrån Landzorten. VDAkt. 1696, nr 223. Präster .. skulle ej få fängslas eller våldföras, förrän de befunnits skyldiga till någon grof missgärning. Hildebrand Statsförf. 348 (1896).
2) utöva l. bruka våld mot (ngn l. ngt), utsätta (ngn) för våld l. övergrepp, förgripa sig på (ngn); äv. abs.; äv. dels bildl., särsk. med avs. på ngt abstrakt, liktydigt med: göra våld på (se våld 2 c α slutet) l. kränka (se kränka, v.2 8) (med avs. på text(innehåll) o. d. äv.: förvanska), dels speciellare, mer l. mindre liktydigt med: våldta (se b); numera nästan bl. dels refl. (se a, b), dels i pass., dels ss. vbalsbst. (se b, c); jfr 1 o. våld 2 c β, vålds-verka. Thet wij då icke wille .. låthe them wållfööre och sköfla. RA I. 4: 528 (1598). Hwem kan kraftigare än Du hindra en egennyttig och orättfärdig Ämbetsman at wåldföra sina Medborgare. Posten 1769, s. 1117. För Louis Napoleon betydde det föga att våldföra den franska konstitutionen. Samtiden 1873, s. 556. (Hans) bevisföring är emellertid på denna punkt alltför invecklad för att utan att våldföras kunna återges i ett referat. Lidforss SocJourn. 195 (1907). Det unika svenska landskapet våldförs och många människors livsmiljö förstörs. SmålP 16/3 2011, s. A4. särsk.
a) refl., i uttr. våldföra sig på (förr äv. mot) ngn l. ngt; särsk. bildl., med det styrda ledet betecknande ngt abstrakt; jfr b. Våldföra sig på sina känslor, språket, lagarna, sanningen. 2RARP 15: 75 (1746). Jag (har) icke wåldfört mig på någon med ord eller gerningar. Nyrén Charakt. 4 (c. 1765). Konungar, som våldförde sig på bestående rätt. StatsvT 1901, s. 211. (Man säger) att alliansen England-Ryssland-Frankrike icke vill våldföra sig mot det tyska ”folket”, utan endast ”befria” detta från ”militarismen”. Steffen Krig 1: IX (1914). Man har .. utexperimenterat förfaringssätt som innebära en fullt tillfredsställande blekeffekt, utan att våldföra sig på fiberns naturliga struktur. TT 1944, s. 571.
b) våldta (se d. o. 2); ss. vbalsbst. -ande (jfr c) äv. (särsk. i ä. juridiskt spr.) speciellare, om ss. mindre grovt ansett fall av våldtäkt; särsk. (o. numera bl.) i uttr. våldföra sig på ngn (jfr a); jfr våld 2 c β. Therföre för:ne wåldförde pige för alt måtte iu bekomme något till vprättilse för sin skam och blygd som henne widerfaritt ähr. UpplDomb. 8: 139 (1586). Konungens drabanter och knektar ströfvade öfverallt omkring i husen, mördade männerna, våldförde qvinnorna. Fryxell Ber. 2: 269 (1826). Är brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till mannen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för våldförande till fängelse i högst fyra år. SFS 1962, s. 1843. Den chockade kvinnan har inte kunnat ge något närmare signalement på mannen som våldförde sig på henne. Sydsv. 14/3 2014, s. C2.
c) ss. vbalsbst. -ande (jfr b) l. -else l. -ing, liktydigt med: våldsutövning l. våldsanvändning, äv.: övergrepp l. kränkning l. förgripelse; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av på, förr äv. av. At genom wåldförande och trug sätta en oskyldig i stället för de skyldige at lida deras straff. Nohrborg 93 (c. 1765). Wåldförande af Polens sjelfständighet. Ekelund NAllmH II. 1: 91 (1838). Alla dessa åtgärder kunna för den kritiske betraktaren måhända förefalla såsom våldföring af de gamla byggnaderna. VästmFmÅ 16: 10 (1926). Människans våldförelse på naturen. HbgD 18/3 2001, s. 17.
Avledn. (numera bl. tillf.): våldförare, m.//ig. till -föra 2: våldsverkare; särsk. till -föra 2 b: våldtäktsman. De se en Man streta med häftighet att rycka sig ur Våldförarens armar. Thorild 2: 100 (1784). Jag tog reda på vad hon hette: Lucrezia Poppolini, och på hennes våldförare: Victor. Nerman Service Bluffm. 51 (1925). —
(1 (a, b, c ζ)) -GIVA. [fsv. valdgiva] (†) anförtro (ngn ngt); befullmäktiga l. berättiga (ngn) (att göra ngt); äv. med det indirekta obj. ersatt med prep.-bestämning: överlämna l. hänskjuta (ngt till ngn). Och hade the j sa(m)ma forlikni(n)g woldgiffuit ther(es) sack påå bådha sidh(e)r j the godhe me(n)s hend(er) som fforlikni(n)gen handlade. OPetri Tb. 253 (1528). Sedhan skulle man beholla till ransun (dvs. lösen) Metropoliten och några andhre förnähme och rijke; men de andhre voldgiffue att draga sin koos hvardt dem techttes. AOxenstierna 2: 249 (1615). Emedan den generale Räkenskapen der öfwer .. be:de Cantzlie Bokhållare wåldgifwen är. Schück VittA 2: 60 (i handl. fr. 1674). Swedberg Schibb. 402 (1716). —
-GÄRNING, se B. —
-GÄST. (våld- 1609 osv. vålds- 1823 osv.) (numera bl. tillf.) person som våldgästar (jfr gäst, sbst.1 3 a); särsk. försvagat l. mer l. mindre bildl. (jfr gäst, sbst.1 4, 5 c); jfr -gästare. Ther också är, att Wåldgäster sätter sig til wärn och will sig ei fånga låta, då skall (osv.). Stiernman Com. 1: 547 (1609). När .. nöden, som en ovälkommen våldgäst, träder öfver deras tröskel. Wallin 1Pred. 2: 155 (c. 1830). Värden gick våldgästen till mötes, med sin beryktade styva artighet. Johanson SpeglL 159 (1917, 1926). —
-GÄSTA, -ning; -are (se avledn.). (våld- 1527 osv. vålds- 1901 osv.) [fsv. valdgästa] (i sht i skildring av ä. förh.) medelst (hot om) våld tilltvinga sig husrum o. förplägnad hos l. av (ngn) (jfr gästa 1); äv. (äv. om nutida förh.) dels mer l. mindre försvagat: besöka l. inhysa sig hos (ngn) ss. objuden gäst (jfr gästa 3 o. snylt-gästa), dels bildl. (särsk. om skadedjur); äv. dels med avs. på plats l. ställe för påtvingat l. oönskat gästande (jfr gästa 4), dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. hos, dels abs. The som vålgesth haffua her jöns j tyllinge. G1R 4: 93 (1527). Wårt egit Krijgzfolk, som migh mitt fattige hwss så hårdt heemsökte och wåldgäste tre gånger i stoora hoopetall. VDAkt. 1664, nr 44. Man wet at desze trän i synnerhet wåldgästas af Insecter. Fischerström 4: 40 (1792). Dagen därpå togo sig .. tre af oss för att enligt gammal svensk tradition våldgästa hos pastorn. TurÅ 1922, s. 122. Förlåt att vi kommer och våldgästar så här, säger fru Brant. Unnerstad Snäckh. 77 (1949). särsk. ss. vbalsbst. -ning; äv. konkretare, om enskild omgång av påtvingat l. oönskat gästande; förr särsk. i uttr. göra ngn våldgästning, våldgästa ngn; jfr gästning 1, 3 o. tvångs-gästning. Thett straff, som Sverigis lagh och vår gårdzrätt um våldgestningh och våldzverken uttvijser. G1R 27: 162 (1557). Somblige göre them (dvs. gästgivarna) wåldgästning, tagandes ifrån them mat, öhl och hästars foder uthan betalning. Schmedeman Just. 55 (1569). De senaste årens oönskade våldgästningar och vandalism har tvingat oss låsa stugan. NerAlleh. 17/11 1998, s. 17.
Avledn.: våldgästare, m.//ig. våldgäst. Abrahamsson 200 (1726). Polismyndigheten på landsbygden är .. icke släpphändt mot dessa våldgästare, hvilka egentligen borde hindras att inkomma i landet. SDS 1900, nr 30, s. 3. —
-KRAFT, se B. —
-KRISTNA. (våld- 1914 osv. vålds- 1919 osv.) (förr) jfr -döpa o. tvångs-kristna. Rügenborna våldkristnades väl och tvingades att betala skatt, men de utrotades icke. SvFolkH I. 1: 392 (1914). —
-KRÄKTA, -ning; -are (se avledn.). (våld- 1786–1968. vålds- c. 1785 (: våldskräktare)–1865 (: våldskräktare)) (†) orättmätigt l. med våld lägga beslag på l. tillskansa sig (egendom l. makt o. d.); jfr inkräkta 1, 2, usurpera. Björkegren 2753 (1786). Att Adeln .. envisades att behålla de Statsegor, som den genom våldskräktning besatt. Kolmodin Liv. 2: 122 (1832). Det land, vi våldkräktat från dess egentliga possessionater jure gentium, vargarne och björnarne. Cygnæus 5: 445 (1860). Östergren (1968; angivet ss. ”mindre vanl.”).
Avledn. (†): våldkräktare, m.//ig. jfr vålds-verkare o. inkräktare 1, 2, tron-inkräktare, usurpator. Christiern II .. våldskräktare af Svenska Thronen. Gustaf III 2: 3 (c. 1785). Östergren (1968; angivet ss. ”mindre vanl.”). —
-KRÄNKA, se B. —
-PANTA. (†) med (hot om) våld ta (ngt) i pant (av ngn) (jfr panta 1 a); äv. med avs. på person (jfr panta 1 d). Wåldpantade Böcker. VDAkt. 1694, nr 331. Sedan iag wåldpantat wart. VDAkt. 1694, nr 331. —
-RÄNNA, -ing; -are. (numera mindre br.) skena (se skena, v.2 2), särsk. bildl. (jfr skena, v.2 4 a); jfr ränna, v. 9. (Egenkärleken) måste först och sidst kufwas och tämjas, om han icke skall wåldränna. Fürst Stobæus 64 (1725). OrdFörOrd 580 (1960). —
-SPRÅNG. (†) om av ridhäst utfört våldsamt språng. Hästens rörelse-anlag i luften .. der våldsprången genom en fullkomlig lydnad antaga karakter af konst- eller skol-språng. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 55 (1836). 2NF 25: 677 (1916). —
(1 e, 2) -STARK. (numera bl. tillf.) särsk. om ngt sakligt: våldsamt (o. förhärjande) stark; jfr stark 3 b α, 11 (a). En hiskelig våg, framrasande våldstarkt. Johansson HomOd. 5: 313 (1844). Den våldstarka V8:n på 315 hästkrafter. NerAlleh. 2/5 2006, s. 3. —
-STAT, -SYSTEM, se B. —
1) (†) med våld lägga beslag på l. bemäktiga sig l. erövra (ngt). Mattis .. sack till 3 (mark) .. för thet han hade vold[t]ha[g]ith sijn broders barns iordh. BtFinlH 2: 119 (1553). Sådant, om skönt under nijt til Gudz Ähra, är dock icke annat än woldtaga til sig Herrewäldet öfwer Gudz Försambling. Ekman Siönödzl. 245 (1680). Dahlstierna (SVS) 95 (1698).
2) med (hot om) våld (l. gm att på annat sätt utnyttja ett maktövertag) tilltvinga sig sexuellt umgänge med (kvinna); äv. med avs. på barn, ngn gg äv. man; äv. abs.; äv. bildl. (se slutet); jfr -föra 2 b, -täcka o. skända, v. 1 c β, våld 2 b γ, vålds-kränka. Män som våldtar. Våldtagen tioåring nekades abort. En benämpd Niels Taskemakere, hade waltagit ene giffte mandz Hustru. G1R 12: 6 (1538). Hoo som wåldtager Qwinna eller Möö .. miste lifwet, om han warder fången wedh färskan gerning, endoch han ey fullkomnade sin willia med henne. Schmedeman Just. 98 (1590). Du våldtog mig, skriker hon .. du skulle haft häkte. Martinson OsynlÄlsk. 332 (1943). Mitt i natten vaknade 32-åringen av att han våldtogs. AB 3/1 2008, s. 30. särsk. i bildl. anv., med avs. på ngt sakligt; äv. med saksubj. Andreas kastar sig genast öfver henne, .. våldtager hennes känslor. Strindberg Fan. 192 (1907). Vågen passerar .. (skeppet), river och våldtar henne brutalt som ett grusras. Martinson Kap 150 (1933). Det gråa, prövade, våldtagna Prag. Anderson Brev. 488 (2004).
Avledn. (till 2): våldtagare, m. [fsv. valdtakare] (numera bl. tillf.) våldtäktsman. Wollimhaus Ind. (1652). (Hon) förstod .. att han trodde hon var rädd för mördare och våldtagare. Wägner Sval. 34 (1929). —
1) motsv. -ta 1, om orättmätigt l. olovligt beslagtagande l. bemäktigande; jfr -täkt 1. För hans olofflighe och otillbörligh, wållss tagh, han derförre – sack – 12 (mark). ÅngermDomb. 19/6 1630, fol. 25. ÅngermSakör. 1643, fol. 94.
2) motsv. -ta 2: våldtäkt (se d. o. 2). Thesze effterskrefne öfwerträdelse, såsom äre Gudz förhädelse och förachtelse, förräderij, .. Woldtag, Tijdelag med oskählig Creatur och andre slijke laster. Schmedeman Just. 48 (1563). RA II. 1: 397 (1614). —
-TÄCKA. [sannol. till -täkt med anslutning till täcka, v.1] (numera mindre br.) våldta. Dhå hon kom, slogh han igen dören och wolteckte henne. ÄARäfst 182 (1596). GbgP 7/12 1955, s. 2. —
-TÄKT. (våld- 1544 osv. vålds- 1600–1616) [fsv. valdtäkt]
1) (†) motsv. -ta 1: = -tag 1. Efter förb:te Anders Sathan hade .. nuu på nÿtt bedrifuet wålstekkt hemsökning och röfuerij kunde borgmester och rådh jnth(et) frije hans lif. 3SthmTb. 9: 347 (1616); möjl. till 2. ÅngermDomb. 1648, s. 126.
2) om handlingen att våldta (jfr -tag 2); äv. mer l. mindre bildl. (se slutet). Grov våldtäkt. Mannen sitter anhållen för våldtäkten på l. av den 15-åriga flickan. Dödzslag Wåldtackt eller anndra olofligha gärninger. G1R 16: 118 (1544). Om een Grekisk Jungfrw .. läser man, at sedan .. Frijbyterna vnderstodho sigh at tilfoga henne Wåldtäckt, hafwer hon sprungit vthi Hafwet och fördränckt sigh sielff. Schroderus Albert. 1: 50 (1638). I dag kan det enligt lagen vara våldtäkt om en person har sex med någon i ”hjälplöst tillstånd”; det ska ändras till i ”särskilt utsatt situation”. SödermNyh. 5/2 2013, s. 2. särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -ta 2 slutet. (Du) wåldtägt öfwat / Uppå en kronas jungfruliga dygd. Hagberg Shaksp. 2: 251 (1847). Ett uttalande .. där man karaktäriserar det moderna skogsbruket som ekologisk våldtäkt. GbgP 15/6 1977, nr 159, s. 9. Folkmördaren Stepan Bandera som hjälpte Hitler i våldtäkten på Ukraina. BlekLT 27/1 2015, s. 27.
Ssgr (till 2): våldtäkts-försök. försök (se d. o. 2) till våldtäkt. En grof förseelse, begången mot en qvinnsperson i hennes egen bostad af tvenne .. drängar, de der angåfvos för ingenting mindre än att under rusigt tillstånd hafva gjort våldtägtsförsök. FolkRöst 10/4 1852, s. 3.
-man. man som begår l. begått våldtäkt; jfr våldförare, våldtagare, våldtäktare. Våldtäktsmannen från Skutskär dömd. SvD(A) 18/10 1913, s. 11.
Avledn. (till -täkt 2): våldtäktare, m. våldtäktsman. SvD(A) 9/7 1945, s. 10. Hur ska man se på karlar egentligen? Som våldtäktare allihop som kastar sig över en så fort de får ett tillfälle, eller som snälla pojkar. Antti MyckJord. 209 (1987). —
-VERK, -VERKAN, -VERKARE, se B.
B: VÅLDS-AKT. våldshandling. En af de polska deputeradena .. förklarade att han och hans polska kolleger nu nedlade sina mandater sedan den våldsakt som införlifvade ett polskt område med Tyskland blifvit fullbordad. AB 20/4 1867, s. 3. —
-AKTION. jfr aktion 1 c. SvD(A) 6/3 1906, s. 3. Kraven på Israel att sätta stopp för judiska extremisters våldsaktioner. GbgP 2/8 2015, s. 19. —
-APPARAT. särsk. sammanfattande, om de möjligheter till o. medel för våldsutövning som stat(smakt) (l. annan organisation) förfogar över; jfr apparat 2 a. Den tyska fascismen .. skall nu försöka att höja upp sin under tiden utbyggda parti- och våldsapparat till statsapparat. Tiden 1932, s. 158. —
-BANE. (†) dråpare l. mördare (jfr bane, sbst.2 3); äv. i sådana uttr. som vara våldsbane till ngns död l. dråp, vara skyldig till dråp l. mord (jfr bane, sbst.2 2). Williendes haffue honum till sinn mågz wåldz bane. UpplDomb. 2: 84 (1579). För sådanne ordsacker, hafuer hu(stru) Kirstin mistancker till for(:ne) Erich, skall ware wålsbane till hans döödh. EnebyKvillingeDomb. 15/2 1605. At Alexander Forrath, är orsakenn och wåldzbane till samma dråp. 3SthmTb. 13: 30 (1622). —
-BENÄGEN. benägen (se d. o. 2) att bruka l. utöva våld. SvD 5/5 1971, s. 7. Det ökande antalet våldsbenägna och kriminella ungdomar. SDS 1/9 1994, s. C20. —
-BRAGD. (numera föga br.) våldsdåd l. våldshandling; jfr bragd, sbst.1 5. EP 1792, nr 5, s. 1. Redan från första början hade den i Frankrike lössläppta folkmaktens våldsbragder väckt hans afsky. MinnSvNH 9: 253 (1864). Östergren (1968). —
-BROTT. brott (se d. o. II) som innebär l. inbegriper (grovt) våld (särsk. (o. numera bl.) mot person); jfr -mål. Leopold (SVS) I. 2: 415 (1799). Wasa-sonens lågande harm öfver våldsbrottet vid Polens delning. 2SAH 40: 112 (1866). Med ökat välstånd och större kultur ha .. följt en minskning av våldsbrotten och en stark ökning av förmögenhetsbrotten. SvFolket 12: 77 (1940). (Han) har varit misstänkt .. för olika typer av brottslighet, bland annat våldsbrott, stöldbrott och narkotikabrott. Sydsv. 9/4 2016, s. B10. —
-BUD. (numera bl. tillf.) (på)bud (se bud 1 b (ε)) att bruka våld. AB 28/5 1870, s. 2. (Medborgarnas) gemensamma pligt att icke lemna land och landsmän till hjelplösa offer för en stundom förvillad öfverhets nycker och våldsbud. Fryxell Ber. 46: 317 (1879). —
-DYRKAN. jfr dyrkan II 1 b. Enda skilnaden är, att den svenska ungkonservatismen dekorerar sin primitiva vålds- och mammondyrkan med en del gamla reliker, vilka deras meningsfränder på kontinenten förakta. Lidforss Utk. 19 (1909). —
-DÅD. jfr dåd 3 o. -bragd, -grepp, -handling, -verk, -verkan. AB 10/1 1837, s. 3. Särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. SFS 1973, s. 320. —
-EXPLOSION. explosion (se d. o. 2) av våld. DN(A) 30/8 1951, s. 4. Att .. låta arbetslösheten växa bland tonåringarna betyder en risk för besvikelser som också kan mynna ut i en våldsexplosion. DN(A) 13/12 1963, s. 37. —
-FRED. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om fred (se d. o. 3) som uppfattas göra våld på den förlorande parten. SvD(A) 14/10 1918, s. 3. Versailles-freden har ofta framställts som typen för en politisk och ekonomisk våldsfred. HT 1977, s. 445. —
-FRI. (våld- 1642 osv. vålds- 1919 osv.) fri (se fri, adj. 27) från våld; förr äv.: tryggad för våld (jfr fri, adj. 29 (b)). Att hvar han efter föresatt termin theer sigh (dvs. visar sig), det .. han då icke skall vara voldhfrij. RP 9: 203 (1642). Kvinnors rätt till våldsfria relationer. ÖstersundP 20/12 2014, s. 13. —
-FÖRA, se A. —
-GREPP. särsk. (†) liktydigt med: våldsdåd l. våldshandling; jfr grepp, sbst.3 2 b, c. Leopold 5: 315 (c. 1804). Att ett dylikt våldsgrepp (dvs. Tysklands angrepp på Danmark) utan mellankomst af Europas öfriga stormakter fick utföras, det vittnar om hur djupt den politiska moralen är sjunken. Sätherberg Lefn. 165 (1896). —
-GÄRNING. [fsv. valds gärning, valdgärning] (våld- 1597 (: våldhgärningsmän)–1943 (: våldgärningsmän). vålds- 1544 osv.) våldshandling; förr särsk. i uttr. göra våldsgärning (på ngn), utöva våld (mot ngn); jfr gärning 1 g. Tuå seller som then woldzgärning på then fattige hustru och pijge giortt haffue. G1R 16: 761 (1544). Branting (framhöll), hur ett svenskt krig mot Norge nätt opp skulle vara en brottslig våldsgärning av det grövsta slag vår lag kände. Höglund Branting 1: 289 (1928).
Ssg: våldsgärnings-man. [fsv. valdgärnings man] våldsverkare. (Han har) tagidt i beskydd .. öfverdadige skalker och våldhgärningsmän. RA I. 4: 39 (1597). —
-GÄST, -GÄSTA, se A. —
-HANDLING. handling (se d. o. 5) som utgörs l. kännetecknas av l. innebär våld; jfr -akt, -aktion, -bragd, -dåd, -grepp, -gärning, -verk, -verkan, -verke. AB 27/1 1837, s. 3. Hvad ”undersåterne” göra för att skydda sina af regeringen kränkta rättigheter, är otillbörligt, medan samma våldshandling, företagen af regenten för att bibehålla sig emot det folkliga missnöjet, hos Kant gäller för berättigad. Bolin Statsl. 2: 213 (1871). —
-HERRADÖME. (numera bl. ålderdomligt) våldsvälde; jfr herra-döme 1. GHT 7/3 1851, s. 1. Leydens räddning från det spanska våldsherradömet. Weibull LundLundagMinn. 53 (1884). —
-HERRAVÄLDE. våldsvälde. GHT 24/9 1861, s. 2. Realinnehållet i den nya författningen var .. blott att bekräfta det stalinska våldsherraväldet. Meurling KommunismSv. 79 (1950). —
-HERRE. [fsv. valds härra] (numera bl. ngn gg) herre (se d. o. 1) som härskar gm våld. När en Våldsherre .. hugger ned Trädet för at plocka Frugterna, så tänker han: Jag Vill. Thorild (SVS) 3: 261 (1792). —
-IDEOLOGI. ideologi (se d. o. 2) som förespråkar l. grundar sig på våld(sanvändning); jfr -lära. DN(A) 4/12 1926, s. 3. I vår tid .. vimlar det av våldsideologier och mördartankar. Ahlin Markn. 413 (1957). —
-INSLAG~02 l. ~20. inslag (se d. o. 3) av våld (i sht i film o. d.). DN(A) 15/9 1950, s. 4. Förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag. SFS 1981, s. 810. —
-KRAFT. (våld- 1821. vålds- 1799 osv.) kraft (se d. o. 1 b) l. styrka som tar sig uttryck i våld; äv. (o. numera i sht) om (politisk) kraft (se d. o. 3 a) som (förespråkar o.) utövar våld (vanl. i pl.). När efter vapnens mångåriga dån, / Våldskraften, kämpande, svigtar och tynas. Leopold (SVS) I. 2: 420 (1799). Få andra politiker .. skulle lika snabbt som han ha .. tagit risken att av kritiker beskyllas för att tillmötesgå våldskrafterna. DN 3/3 1996, s. 2. —
-KRISTNA, -KRÄKTA, se A. —
-KRÄNKA, -ning; -are (†, Schroderus Os. 1: 740 (1635), Schroderus Albert. 1: 74 (1638)). (våld- 1635–1855. vålds- 1635 osv.)
1) (numera mindre br.) med avs. på rätt(ighet) l. konstitution o. d.: med våld kränka (se kränka, v.2 8); särsk. (o. numera bl.) ss. vbalsbst. -ning. Konungens våldkränkning av konstitutionen. AB 2/2 1839, s. 2. SAOL (1973).
2) (våld-) (†) med avs. på kvinna: våldta (se d. o. 2); jfr kränka, v.2 6. Aldenstund Culmus .. hade wåldkränkt een Adelsjungfrw, bleff han aff hennes Fader ihiälslagen. Schroderus Os. 2: 548 (1635). Johansson HomIl. 3: 301 (1846). —
-KULTUR. kultur (se d. o. 7) som bygger på l. kännetecknas av våld. Den europeiska våldskulturen. DN(A) 16/8 1900, s. 3. —
-LEKSAK~02 l. ~20. om leksak vars användning efterliknar ngt som inbegriper våld. SvD(A) 23/7 1968, s. 18. Våldsleksakerna är en av de många faktorer som leder fram till dagens gatuvåld, mobbing och andra våldsamheter i skolan. GbgP 26/11 1986, s. 27. —
-LÄRA. jfr lära, sbst. 2, o. -ideologi. GbgAB 21/12 1891, s. 3. Att det alltjämt i vårt land finns gott om anhängare till de nationalsocialistiska våldslärorna. GHT 1945, nr 238, s. 3. —
-MAKARE. våldsverkare; jfr makare 2 b. Rydberg FilosFörel. 4: 4 (1878). Våldsmakarnas politik bygger på hat, terror och skräck. GT 20/8 2014, s. 4. —
-MAKT. makt (se d. o. 11) att utöva l. bruka våld; äv. dels konkretare, om makt (se d. o. 12) som grundar sig på l. utövar våld (jfr -välde), dels närmande sig bet.: vapenmakt (jfr makt 13). Man sökte .. at befria sig från en tryckande våldsmagt. LBÄ 5–6: 36 (1797). Erik Puke .. intog med våldsmakt herr Bengts slott Tälje, varefter denne sökte en tillflykt i Stockholm. HT 1936, s. 23. Eftersom offentliga myndigheter har våldsmakt måste de också granskas. GotlT 6/8 2012, s. 11. —
-MAN. [fsv. valds man] våldsverkare; jfr man, sbst.2 5 c. Messenius Sign. 3 (1612). Vi har två försvunna vittnen och en våldsman som går fri. Flygt Verkan 195 (2004). —
-MEDEL. om medel (se medel, sbst. 13) som utgörs av l. inbegriper våld. Ther andre förswarelse medel äre förhanden, ther hafwer wåldzmedel ingen vrsecht. Girs Edelh. D 4 b (1627). —
-MENTALITET. om mentalitet som kännetecknas av benägenhet för (o. en positiv l. okritisk inställning till) våldsutövning. Tiden 1932, s. 567. Våldsmentaliteten, som han bekämpat och lidit under, har så länge överskyggat hela hans verklighet att den till slut smittat honom själv. Selander Pegas. 166 (1947, 1950). —
-METOD. metod som innebär l. kännetecknas av våld; vanl. i pl. Den nationalistiska agitationen (i Indien), hvilken på sina håll öfvergått till rent upprorisk propaganda med anarkistiska våldsmetoder, har beredt regeringen allvarliga bekymmer. 2NF 12: 533 (1909). —
-MÅL. (rättegångs)mål rörande våldsbrott; förr äv. ungefär liktydigt med: våldsbrott (jfr mål, sbst.2 1 slutet). Christoffer skellesmed .. klagade på Jacop Kurke, och Eskill Timberma(n) för itt hemgong, och waldzmål, och för itt Roof som the giorde hem till hans. EnköpTb. 59 (1550). Ingen vågar lita på att polisens beskydd är något värt för den som vittnar i ett våldsmål där maffian är inblandad. DN 1/10 1973, s. 4. —
-OFFER. offer (se d. o. 3 d γ) för våld(sbrott). Expressen 1/7 1950, s. 2. Vanligaste våldsoffren är unga berusade män som blir attackerade av andra berusade män på allmän plats. SmålP 30/12 2015, s. 4. —
-PERIOD. period (se d. o. 3) kännetecknad av (organiserat, särsk. militärt) våld. AB 15/8 1870, s. 3. Mordet på Jaurès blev en symbol på att världen gick in i en våldsperiod. Wigforss Minn. 2: 18 (1951). —
-POLITIK. politik (se politik, sbst. 2) som kännetecknas av l. grundar sig på våld(sanvändning). GbgP 24/5 1861, s. 3. Självfallet reagerade man på många håll i Sverige mot den nazistiska våldspolitiken. Hägglöf MötEur. 180 (1971). —
-PORNOGRAFI. om pornografi med starkt framträdande våldsinslag; äv. allmännare, ungefär liktydigt med: underhållningsvåld; jfr -porr. SvD(A) 9/10 1958, s. 8. Sara Lidmans .. kampanj mot kiosklitteratur och våldspornografi. DN 15/10 1980, s. 4. I den nu häktade mannens dator fann polisen .. filmer med avancerad sex, filmade våldtäkter och annan våldspornografi. Expressen 18/3 2016, s. 36. —
-PORR. [kortform av -pornografi] våldspornografi. DN 28/10 1969, s. 5. (Filmen) börjar lysande med en 80-talsinspirerad biljakt i Los Angeles, men spårar sedan ur i våldsporr. VästerbK 18/10 2013, Bil. s. 43. —
-REGEMENTE. våldsvälde; jfr regemente 1. Det af de österrikiska militärmyndigheterna utöfvade våldsregementet i Parma. AB 23/4 1856, s. 3. —
-REGIM. jfr regim 1 (a). Folkviljan kräfde, att de samtliga, som svikit sitt lands förtroende och låtit bruka sig i våldsregimens tjänst, måste afgå. Ramsay Barnaår 8: 277 (1907). —
-ROMANTIK. om (ss. falsk l. förljugen uppfattad) romantisk föreställning om l. framställning av våld; jfr romantik 2. Den Runebergska diktens våldsromantik. AB 26/2 1929, s. 9. —
-ROTEL. rotel (se d. o. 4) inom polisen med uppgift att utreda (grövre) våldsbrott. AB 31/12 1942, s. 7. Fyra fall av rån har under påskhelgen anmälts till Stockholmskriminalens våldsrotel. SvD(A) 17/4 1968, s. 9. —
-RÄTT. (förment) rätt (se rätt, sbst.2 2) att bruka l. utöva våld. Med våldsrätt du mit fosterland / I slafveri och nöd fördjupat. Kellgren (SVS) 3: 142 (1786). Vakter .. utan utbildning men stöddigt hävdande att de besitter statsmaktens våldsrätt. DN 23/3 1998, s. A2. —
-SAMHÄLLE~020. jfr samhälle 3 a o. -stat. Brand 1905, nr 1, s. 9. Typisk Oates-roman om en försvunnen ung flicka och med det amerikanska våldssamhället vibrerande under berättelsen. YstadAlleh. 28/10 2014, s. B9. —
-SCEN. scen (se d. o. 3) som kännetecknas av våld; särsk. om sådan scen i skådespel l. film o. d. (jfr scen 2). Vi förmoda, att dessa täta våldsscener snart skola fästa vederbörandes uppmärksamhet på verkliga orsaker härtill. AB 7/11 1835, s. 2. De upprörande våldsscener som då och då visas (på tv) har utan tvivel ett förråande inflytande. SvD(A) 8/3 1961, s. 4. —
-SPIRAL. jfr spiral, sbst. 1 n. SvD(A) 30/11 1967, s. 19. Våldsspiralen i Mellanöstern måste brytas. SvD 12/12 1975, s. 8. —
-STAT. (våld- 1835. vålds- 1850 osv.) om stat som kännetecknas av l. grundar sig på våld(sutövning), särsk. motsatt: rättsstat; jfr -samhälle. Förf(attaren) indelar Staterna uti Rättsstater (Nomokratier) och Våldstater (Despotier). SvLittFT 1835, sp. 491. —
-SYSTEM. (våld- 1816–1950. vålds- 1857 osv.) jfr system, sbst.1 5 a. Järta 1: 143 (1816). Vi glömmer .. att såväl slaveriet som 1900-talets rasdiskriminering var våldssystem som uteslöt jämlika politiska förhandlingar. SvD 15/7 2015, s. 20. —
-TAG, se A. —
-TENDENS. tendens (se d. o. 2) till våldsanvändning. AB 23/1 1918, s. 4. Som gammal idrottsman tycker jag att det är ruskigt att se sådana våldstendenser. ICAKurir. 1988, nr 49, s. 11. —
-TÄKT, se A. —
-UPPTRÄDE~020. (numera bl. ngn gg) slagsmål l. tumult; jfr uppträde 3. Den utomordentliga uppmärksamhet, som blifvit fästad vid våldsuppträdet i Ystad den 12 Oktober. AB 4/11 1835, s. 2. —
-UTSATT~02, p. adj. utsatt (se UTSÄTTA 4) för våld. De våldsutsatta kvinnorna. SvD 13/6 1979, s. 3. —
-UTÖVNING~020. jfr utöva 1 o. -användning, -verk, -verkan. Tiden 1910, s. 329. År av militär våldsutövning i Indokina. DN 13/10 1972, s. 2. —
-VERK. (våld- 1626–1691. vålds- 1553 osv.) [fsv. valds värk] (numera bl. ngn gg) våld(sutövning) l. våldsverkan (förr särsk. i uttr. göra (ngn) våldsverk, utöva våld (mot ngn)); särsk. (i sht i pl.) konkretare: våldsdåd l. våldshandling; jfr verk, sbst.1 1 (a), o. -verke. Feltis Hendrich .. sack for woldz wergh som han giordhe sijn nåbuerska (dvs. grannkvinna) Sissel. BtFinlH 2: 117 (1553). Herren Gudh kan wäl beskerma fromme och rättrådige Dommare för alt Haat och Wåldzwärck. Schroderus Waldt 13 (1616). Av våldshandlingarna födas hämndkänslor och nya våldsverk. TurÅ 1942, s. 236. —
-VERKA. utöva l. bruka våld mot (ngn l. ngt); äv. med avs. på ngt abstrakt: göra våld på l. kränka; äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av på; särsk. (o. numera bl.) dels ss. vbalsbst. -ande, dels (o. i sht) i p. pr. i adjektivisk anv.; jfr våld-föra 2. För sit wåldzwärckande. ÅngermDomb. 13/11 1634, fol. 73. (Kungens ämbetsmän) skola wara höffwiske och rättrådige .. och icke någon wåldzwärka eler miszfyrma medh ord eller gierning. StadgExecut. 1669, s. B 4 a. At wåldswärka på Dissidenter. Posten 1769, s. 698. At lagen wåldswerkas, folks säkerhet och privilegier sköflas. Annerstedt UUH Bih. 5: 2 (i handl. fr. 1777). Oppositionspartierna kräver att anmälningsplikt för våldsverkande fotbollssupportrar ska införas. NorrkpgT 23/7 2011, s. A22. —
-VERKAN. (våld- 1755. vålds- 1558 osv.) [fsv. valds värkan] våld(sutövning); i sht förr särsk. konkretare: våldsdåd l. våldshandling; i fråga om ngt sakligt äv. mer l. mindre liktydigt med: åverkan (förr äv. i fråga om ngt sakligt abstrakt, liktydigt med: våldförande (se våld-föra 2)); särsk. i förb. med prep. på, angivande vem l. vad som är utsatt för våldet osv.; jfr verkan 1 o. -verk, -verke. Thett straff, som Sverigis lag .. um våldgestning och vålzverkenn utvijser. G1R 28: 38 (1558). Giör nogon wåldzwärckan på sielfwa Kyrckian, thes dörar, lååss och glaas etc., så skal han straffas. KOF II. 1: 436 (1659). Det är en wåldswerkan på wåra medborgerliga rättigheter. Posten 1769, s. 557. Emedan invånarne (i Blekinge) .. begått den våldsvärkan att uphänga någre Svenske ryttare och knektar, skulle de derföre straffas .. både manfolk, qvinnor och barn. 2VittAH 3: 368 (1788, 1793). Apparaten tager mycket liten plats och kan ej gärna komma i olag annat än genom våldsverkan. TT 1895, Allm. s. 42. Stenkastning och våldsverkan kan aldrig ursäktas med att andra också gör fel. VästerbK 16/8 2001, s. 2. —
-VERKARE. (våld- 1596–1760. vålds- 1526 osv.) person som (gärna l. ofta) utövar l. brukar våld; ngn gg äv. om (rov)djur; i sht förr äv. mer l. mindre liktydigt med: tyrann l. usurpator o. d. (jfr våld-kräktare); jfr verkare 2 b o. -gärnings-man, -makare, -man. Jach .. tillförenna war en hädhare, och en förföliare, och en wåldzwerkare. 1Tim. 1: 13 (NT 1526). Maximilian .. ångrar för sent .. sin tillgifvenhet för Tysklands våldsverkare. Gustaf III 1: 44 (1786). Det är ju allbekant, att vargen vållat kreatursägarna den största skada .. I de högst upp mot fjällen belägna gårdarna är han .. en svår våldsverkare. Ekman NorrlJakt 107 (1910). Jag har aldrig träffat på en kvinnlig våldsverkare under min långa tid som advokat. Säkerhetshandb. 50 (1990). —
-VERKE. [fsv. valds värke] (†) jfr verke, sbst.2 1, o. -verk, -verkan. Item Mons Hundh viii march for waldzuercke. JönkTb. 111 (1525). Hvadh kan och vare större voldz verke änn dett, att mann icke må niuthe kyrkiofriden. RA I. 3: 183 (1593). Abrahamsson 716 (1726). —
-VIDEO. jfr video 2 o. -film. Försäljning av våldsvideo till minderåriga. Expressen 6/12 1980, s. 3. —
-VÅG. våg (se våg, sbst.5 3) av våld(syttringar). Den våldsvåg som gått över Italien. DN(A) 18/7 1948, s. 12. —
-VÄLDE. välde som grundar sig på l. upprätthålls med våld; jfr -herradöme, -herravälde, -makt, -regemente. Atterbom Siare 5: 143 (1849). Det nazistiska våldsväldet. SödermNyh. 29/12 2010, s. 15. —
-YTTRING. yttring l. utslag av våld. En af de sednaste våldsyttringar, hvartill fenierna gjort sig saker, var att söka befria några häktade kamrater i Manchester. DN 21/12 1867, s. 2. —
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. åtgärd som innebär l. inbegriper våld(sutövning). AB 25/8 1836, s. 2. Till en tid kunde väl sådana våldsåtgärder undertrycka arbetarmassornas opposition. Höglund Branting 2: 127 (1929).
VÅLDSAM, se d. o. —
VÅLDSLIG, adj. [sannol. utlöst ur ssgn icke-våldslig] (utom i ssgn icke-våldslig bl. mera tillf.) som innebär l. kännetecknas av våld. Konflikters lösande med våldsliga medel. UNT 9/12 1967, s. 11. Civil olydnad .. ska alltid vara icke våldslig. NerAlleh. 25/4 2012, Bergslagen s. 13.
Spalt V 1697 band 38, 2019