Publicerad 1955   Lämna synpunkter
4, prep. o. adv.
Ordformer
(pa (ppa) 15211553. paa (ppaa) 15211535. po 1545 (: po segn). på (påå) 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. pa; jfr d. (fd. pa), nor. ; uppkommet ur UPPÅ (av uppe å o. upp å) gm felaktig upplösning (jfr NARV, sbst.2, NI (se I, pron.), NYPON), delvis möjl. äv. gm bortfall av begynnelsevokalen u; jfr PUNNE]
— jfr BAK-, BORT-, DÄR-, FRAM-, FRAMMAN-, HÄR-, IN-, INNAN-, MITT-, NED-, NEDAN-, NERE-, NORD-, NORR-, NÄRA-, OVAN-, UT-, UTAN-, VAR-, VÄST-, VÄSTER-PÅ m. fl.
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. ss. prep. med det styrda ordet utsatt.
A. i lokal bet. med innebörd av befintlighet o. i därmed nära sammanhängande anv. 1) betecknande befintlighet ovanpå ngt l. ngn samt i därmed nära sammanhängande anv. Härunder bl. a. styrande ord som betecknar lokalitet i naturen (b), t. ex. trakt, nejd (b γ), skog (b δ), ord som betecknar land l. landskap (b ζ), ö l. holme l. halvö (b ι), hav l. sjö l. flod (b κ), vidare styrande sådana ord som plats, ställe (c; härunder äv. på stan, genast, strax, c β), ord som betecknar gård l. hemman l. slott (d), orden sta(de)n l. byn (e), ord som betecknar fiskeläge l. badort (f), stadsdel (g), torg l. gata l. väg (h), byggnad l. våning l. rum l. lokal (i), fortskaffnings- l. kommunikationsmedel (m), helhet varav ngt utgör en övre del l. den översta delen (n), samling l. grupp av personer l. institution o. d. (o), i vissa uttr. som ange att ngt utgör en tillsats l. tillökning till ngt (q). 2) styrande ord som betecknar den del av föremål l. den kroppsdel (hos person l. djur) som anges uppbära föremålet l. kroppen i visst läge o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill. Härunder bl. a. stödja l. luta sig på ngt (c), stadig l. lätt l. trög på foten (d). 3) allmännare, betecknande befintlighet i förh. till ngt vid vilket ngt är fäst l. anbragt l. som uppbär l. tjänar ss. fäste l. utgör bakgrund l. utgångspunkt för ngt o. d. Härunder bl. a. styrande ord som betecknar behållare l. kärl o. d. (d), på fickan (e), styrande ord som betecknar helhet varav ngt utgör en (yttre) del (h), person l. föremål som utgör utgångs- l. riktpunkt vid uppställning o. d. (j). 4) i vissa speciella (ofta utvidgade l. bildl.) anv. av 1 o. 3. Härunder bl. a. i uttr. som ange läge i visst horisontalplan l. plats inom skala l. serie o. d. (a; härunder äv. i uttr. på annat tusen(de), β), i uttr. som ange plats där ngt är skrivet l. tryckt o. d. (b), i vissa oeg. l. bildl. uttr. (c), t. ex. grunda ngt på ngt (c α), bero l. hänga på ngt l. ngn (c β), stå på sin rätt (c γ), vara (inne) på ett ämne (c ϑ), vidare i sådana uttr. som ha ngt på hand (d), vara på allas läppar (f), hålla på l. ha fatt på ngt l. ngn (h), vila på geväret l. hanen (i), sova på ngt (j). 5) betecknande läge l. befintlighet alldeles i närheten av l. tätt invid ngt l. ngn. 6) styrande ord som betecknar ngn l. ngt som en viss egenskap o. d. anges tillhöra l. som anges bära ett visst namn o. d. Härunder bl. a. värde l. pris på ngt (a), betydelse på ett ord (e), premiär på en pjäs (g). 7) styrande ord som betecknar ngn l. ngt som anges vara behäftad (behäftat) med ngt fel l. ngn brist o. d. 8) styrande ord som betecknar sida l. håll l. riktning, i uttr. som ange att ngn l. ngt befinner sig vid sidan av ngn l. ngt l. i en viss riktning räknat från ngn l. ngt samt i anv. som ansluta sig härtill. Härunder bl. a. säga ngt på ngns rygg (a), styrande ord som betecknar väderstreck o. d. (b), i sådana oeg. l. bildl. uttr. som på ngns sida l. (jag) på min sida (c), på ngns l. ngts vägnar l. på ngns hand (d). 9) styrande ord som betecknar högtidlighet l. bjudning l. sammankomst o. d. vid vilken ngn är närvarande o. d. 10) styrande ord som betecknar handling l. värksamhet l. sysselsättning vari ngn deltager l. skeende som ngt är inbegripet i o. d. Härunder bl. a. vara på gång(en) (a α), vara på färde (b), styrande sådana ord som arbete l. tjänst (c), ämbete (d), i uttr. stå på språng l. på resa (l), (vara) på vippen (l slutet), styrande sådana ord som permission l. tjänstledighet l. semester (m), i uttr. vara på tal l. på tal om ngt (n), stå på spel (o). 11) i uttr. vara med l. emot på ngt. 12) i sådana uttr. som början l. slutet på ngt. Härunder vara l. göra slut på ngt.
B. i lokal bet. med innebörd av förflyttning l. rörelse till en plats l. av riktning mot ngt samt i därmed nära sammanhängande anv. 13) motsv. 1. 14) motsv. 2. 15) motsv. 3. Härunder bl. a. (förutom en rad anv. motsv. undermom. till 3) i uttr. som ange att ngn ådrar sig sjukdom l. tillskyndar sig döden o. d. (a ζ), springa l. rusa på dörren l. porten (e), springa på väggen (f), i uttr. som ange att ngt når så långt att det kommer i jämnhöjd med (o. berör) ngt (h). 16) motsv. 4. Härunder bl. a. (förutom en rad anv. motsv. undermom. till 4) komma l. belöpa sig på så l. så mycket (a β), (försvara sig) på sista man (a γ), taga ngt ut på den yttersta pänningen (b δ), taga l. treva l. fingra l. tumma på ngt l. få fatt l. grepp på ngt (h), tända eld på ngt (i), styrande ord som betecknar musikinstrument o. d., i uttr. som ange att ngn trakterar instrumentet osv. (j), börja l. sluta på ngt (m; jfr 21 n), ord på (det l. det ljudet) (m α), göra sig illa l. skära sig på ngt (n), stöta l. skifta l. draga på ngt (o). 17) motsv. 5. 18) motsv. 6 o. 7. 19) motsv. 8. 20) motsv. 9. Härunder bl. a. bjuda l. spendera på ngt (b). 21) motsv. 10. Härunder bl. a. (förutom en rad anv. motsv. undermom. till 10) komma på skam l. fall (k), börja l. begynna på ngt (n; jfr 16 m). 22) i sådana uttr. som gå med l. in på ngt. 23) styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör (l. tänkes ss.) mål vid gång l. marsch l. resa l. vid försändning av ngt o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill. Härunder bl. a. l. springa lös(t) på ngn (a α), hetsa l. tussa (hund) på ngn l. ngt (a β), klockan går på nio l. är tre kvart på ett o. d. (a δ), gå ut på ngt l. (gå) rakt på sak (a ε), i förbindelse med ordet väg (b), i fråga om handel, passagerar- l. godstrafik o. d., styrande ord som betecknar plats l. land o. d. varmed handel idkas l. dit varor försändas l. fartyg destineras o. d. (d), i fråga om sändande av brev, meddelanden, paket o. d. (e), i fråga om växel, skuldsedel, check o. d. (f). 24) allmännare, styrande ord som betecknar ngn l. ngt mot vilken (vilket) ngt riktas l. är riktat o. i anv. som närmast ansluta sig härtill. Härunder bl. a. i förbindelse med sådana ord som lysa, skina, stråla (a), se, blicka, akta (b), synpunkt (b ε), avseende, avsikt (b ζ), höra, lyssna (b ι), hälsa, hyssja, kalla (c α), god dag, hej, skål (c α slutet), väcka (c γ; jfr c ζ), anmärka, klaga, gräla (c δ), ljuga, skylla (c δ δ‘), fy, usch! (c δ ε‘), utslag, dom, vittna (c ε), skälla, gläfsa, väcka (c ζ), rösta (c κ), gissa (c λ), (å)beropa sig (c μ), tänka, grubbla, reflektera (d), ha l. fatta misstankar (d α), plan, konspiration (d β), betänkt, omtänkt (d γ), (på)minna (d ε), undra, undran (d ζ), tyda, häntyda, hänsyfta (e), inrätta, anlagd, planlagd (f), kräva, pocka, yrka (g), styrande ord som betecknar ngn l. ngt gentemot vilken (vilket) en viss känslo- l. affektinställning intages l. en viss egenskap l. (sinnes)stämning kommer till synes, t. ex. ond l. nyfiken l. trött på ngn l. ngt (h), styrande ord som betecknar ngn l. ngt som är föremål för invärkan av ngt l. mot vilken (vilket) en handling l. ett inflytande riktar sig l. utövas o. d. (i); härunder bl. a. göra våld l. åvärkan på ngn l. ngt (α), hämnas l. hämnd på ngn (β), anfall l. angrepp på ngn l. ngt (γ), ändra l. ändring på ngt l. råda bot på ngt (ζ), kriga l. fejda l. strida på ngn l. ngt (ϑ), segra l. vinna på ngn l. ngt (ι), jakt på ngt (λ), beslag l. kvarstad på ngt (μ), använda möda l. pängar l. tid på ngt l. ngn (ν). 25) i uttr. som ange att ngn låter ngt åsyfta l. gälla ngt l. ngn l. att ngt passar med avseende på ngt l. ngn o. d., t. ex. tillämpa, uttyda, passa, stämma på ngt l. ngn.
C. i vissa från A o. B utgående anv. där sambandet med den lokala bet. är mer l. mindre fullständigt försvunnet. 26) i uttr. som ange att ngn förbereder sig l. ngn l. är förberedd med hänsyn till ngt l. att ngn beräknar ngt l. hyser hopp om l. sätter sin lit till ngn l. ngt l. hyser tvivel l. tvekan angående ngn l. ngt l. inväntar ngn l. ngt o. d., t. ex. beredd på ngt (a), räkna på ngt (b), hoppas l. tro på ngt (c), tvivla på ngt (d), vänta på ngt (e). 27) i uttr. som ange att ngn besvarar ngt l. att ngt utgör svar l. lösning på ngt o. d., t. ex. svara, svar, besked, lösning på ngt. 28) styrande ord som betecknar ngt som är föremål för beslut l. dom l. yttrande l. underhandling l. stadfästelse l. samtycke l. löfte o. d. 29) i uttr. som ange att ngt (l. ngn) utgör l. att det finns (känne)tecken l. bevis l. exempel som utvisar ngt l. att ngt (l. ngn) utgör symbol för l. förebud till ngt o. d., t. ex. (känne)tecken, symtom, symbol, bevis, intyg, exempel på ngt. 30) i uttr. som ange att ngt utföres till bekräftelse av ngt l. att ngn tar ansvaret l. går i god för riktigheten l. sanningen av ngt l. att ngt intygas o. d., t. ex. svär(j)a, tumma, dricka, ge sig (fan) på ngt. Härunder bl. a. pant l. underpant på ngt, taga ngt på förlikning l. trolovning (a), vittna l. protestera på ngt (c), övergående i final bet., i uttr. som ange att ngn dricker l. skålar för ngt o. d. (d). 31) styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör mönster l. modell l. motiv för framställning i bild l. ord o. d., t. ex. kopiera, beskrivning, karikatyr, parodi på ngt l. ngn. 32) i uttr. som ange att ngn med hänsyn till anlag l. naturell röjer sig ss. besläktad med ngn o. d., t. ex. brås, släktas på ngn. 33) styrande ord som betecknar avstånd o. d., i uttr. som ange att ngt l. ngn befinner sig en viss väg l. (så l. så) långt från ngt l. ngn l. att ngt sträcker sig l. utföres så l. så långt o. d. Härunder bl. a. på ngt l. ngn när l. så när som på ngt l. ngn o. d. (b). 34) styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör grundval l. stöd för l. villkor l. förutsättning för l. skäl till ngt l. som utgör den faktor l. det förhållande som åstadkommer l. möjliggör viss handling o. d. Härunder bl. a. leva på ngt l. ngn (a), styrande ord som betecknar ämne o. d. som användes ss. material vid tillvärkning l. tillredning av ngt (b), på ngns bekostnad (c), på goda skäl, på förekommen anledning (f), förtjäna l. förlora på ngt (g), på ngns befallning, begäran, bön, önskan o. d. (h), på ngns l. ngts tröst (j), på förordnande l. konstitutorial (k), se l. märka l. höra ngt på ngn l. ngt (l), falla l. l. gå under på ngt (m), på ngns l. sitt ansvar l. risk o. d. (o), på ngns behag (q), på Guds försyn l. makt l. nåd (s), stor l. stolt på sig (v). 35) styrande ord som betecknar ngt som anges utgöra garanti för sanningsenligheten av en försäkran l. utsaga o. d., t. ex. på hedersord, på min ära.
D. i tidsuttryck (jfr E, F). 36) styrande ord som anger tidpunkt då ngt sker l. äger rum l. tidsrymd under vilken (vid en viss tidpunkt l. vid flera tidpunkter) ngt tilldrager sig o. d. Härunder bl. a. i uttr. som ange datum (c), styrande ordet tid (d; härunder bl. a. det är på tiden (ζ), aldrig på tiden (η)), på gamla dagar (f), styrande ordet timme (h), på slaget elva l. på (klock)slaget (i), styrande sådana ord som stund, morgonstund (j), gång, resa, tag, språng (k), på detta pass (l), styrande ord som betecknar slutet (äv. början) av ett tidsavsnitt o. d. (m; härunder bl. a. på sistone (α), på sitt yttersta, β), på återseende (o). 37) i uttr. som ange tidslängd över vilken en handling l. ett skeende sträcker sig l. under vilken ngt varar: under, i. Härunder bl. a. i uttr. på längden, på tidens längd (b). 38) i uttr. som ange den tid för vilken ngt gäller l. består l. under vilken ngt är avsett att vara o. d. 39) i uttr. som ange den tid som åtgår för ngt l. inom förloppet av vilken ngt sker o. d., ofta liktydigt med: under loppet av l. inom förloppet av. 40) i vissa uttr. som ange att ngt sker l. utföres o. d. omedelbart l. strax efter l. före det innevarande ögonblicket l. ett visst ögonblick o. d. 41) i uttr. som ange att ngt fortgår utöver början l. fram mot slutet av ett tidsskede o. d. 42) i sådana uttr. som på (det) andra l. tredje osv. året l. dygnet. 43) styrande ord som betecknar viss tid varav en annan är en del.
E. i uttr. som avse ordnings- l. tidsföljd samt i anv. som ansluta sig härtill. 44) i uttr. följa på ngn l. ngt. 45) i sådana uttr. som den ena vågen på den andra, det ena (brevet l. året) på det andra, våg på våg, brev på brev. 46) i annan anv. än de under 44 o. 45 nämnda, t. ex. i sådana uttr. som dricka kaffe på maten.
F. i uttr. som ange (grad av) exakthet o. d. 47) styrande ord som betecknar mått l. mynt l. vikt o. d., i uttr. som ange att en uppgift har en exakthet som sträcker sig ända till det ifrågavarande måttet osv. l. att ngt uträknas med dylik exakthet o. d. Härunder bl. a. styrande tidsord (b).
G. i uttr. med modal l. närstående innebörd. 48) i uttr. som ange sätt l. beskaffenhet l. form l. omständigheter o. d. Härunder bl. a. styrande sådana ord som sätt, vis, manér (a), mod, storlek, form (b), i sådana uttr. som på det bestämdaste (d), styrande ord som betecknar språk l. dialekt (e), på prosa l. vers l. hexameter (f), på tryck l. pränt (h), på nytt, på ny kula (i), i vissa uttr. som ange situation l. tillstånd vari ngt l. ngn befinner sig l. omständigheter varunder l. sätt varpå ngt sker o. d., t. ex. på huk, på prov, på tok (j; härunder bl. a. på sned, på längden, på avigan (ε), på rätt (ζ), styrande orden humör l. lynne (η), vara på det klara l. rena med ngt, ha ngt på känn (ϑ), på fastande mage (ι), på pickalurven l. snusen (κ), på måfå, på (en) höft, på ett ungefär (λ), styrande ordet hand, μ), i uttr. som ange vilje- l. känsloinställning som bildar bakgrund för o. präglar en handling o. d., t. ex. på allvar, på skämt, på elakhet (k), i vissa uttr., styrande orden räkning l. bok l. stat l. namn (l), styrande sådana ord som köp, arrende, kredit, borgen (m), på det hela (taget) (n), i uttr. som ange det sätt varpå flera enheter ordnas l. äro ordnade tillsammans med hänsyn till uppställningsform o. d., t. ex. på linje (p), kämpa på liv och död l. strida på livet (r), på pass (u), i förbindelse med orden döpa l. kristna (x). 49) i uttr. som ange i l. för vilket fall ngt sker l. gäller o. d., styrande sådana ord som händelse, fall, nödfall. 50) i uttr. som ange medel som brukas vid utförande av ngt o. i anv. som ansluta sig härtill. Härunder bl. a. styrande ord som betecknar vapen l. (allmännare) redskap l. hjälpmedel o. d. varmed kamp utkämpas l. som utgör det i vars handhavande skickligheten prövas vid tävlan o. d. (b; härunder krig på kniven), räkna på fingrarna (c), på konst (f). 51) i vissa uttr. med mer l. mindre utpräglat final innebörd. Härunder bl. a. på det att l. på det (c), spela på utgång l. kodilj (e).
H. i uttr. som ange att ett förhållande l. en egenskap l. en värksamhet o. d. på ett l. annat sätt hänför sig till ngt l. ngn. 52) i fråga om; rörande; med hänsyn till. Härunder bl. a. ha förstånd på ngt (c), på (både) gott och ont (d), reda l. ordning l. räkning på ngt (e), (ta l. få) rätt på ngt (f), rik, fattig på ngt (g), plundra l. bedraga ngn på ngt (h), göra ngn skada l. skilja (sig) l. variera på så l. så mycket (i), hota l. straffa ngn på livet (l), viss, oviss på ngt (m), avsättning l. åtgång på ngt (n), förhöra l. fråga l. öva ngn på ngt (o), bjuda, prenumerera, pruta på ngt (p), övergående i bet.: med hänsyn till förekomst l. utvinnande av (q), lyda l. gälla på ngt l. ngn, utställa pass på ngn (s), gåvobrev, presentkort, kvitto på ngt (t), förteckning, lista, specifikation på ngt (u), förslag, schema, protokoll på ngt (v), skilja, skillnad på (en sak o. en annan) (x), blind på ena ögat, darra på handen (y), styrande ord som betecknar insats i spel o. d. (ä), skål på halvan (ö). 53) styrande ord som betecknar ngn l. ngt för vars räkning l. till vars underhåll ngt utlämnas l. mottages l. värkställes o. d.
I. i uttr. som ange att ngt l. ngn utmärkes l. karakteriseras av viss omfattning l. storlek l. vikt o. d. (jfr 48 b). 54) omfattande l. innehållande l. uppgående till l. vägande o. d.
J. i distributiv anv. samt i anv. som mer l. mindre nära sammanhöra därmed. 55) i uttr. som avse fördelning l. proportion o. d. a) i uttr. som ange att ngt l. ngn tillfaller l. tillkommer ngn l. (efter fördelning l. beräkning) tillhör ngn ss. hans del o. d. b) i uttr. som ange att ngt fördelas mellan några så att var o. en får sin andel o. d. c) i uttr. som ange att ngt gäller för varje enhet av visst slag l. att ett visst antal enheter innehållas i l. motsvara en annan enhet l. att ngt förekommer i viss proportion o. d. Härunder bl. a. på man l. person.
K. i mer l. mindre pleonastisk anv. l. med mer l. mindre durativ innebörd o. d. 56) i vissa förb. med verb l. vbalsbst., styrande ord som betecknar föremålet för den gm verbet osv. uttryckta värksamheten l. handlingen l. ngt som gm denna värksamhet osv. skall färdigställas l. ernås, samt i anv. som ansluta sig härtill; i uttr. som ange a) att ngt flyttas från ett läge till ett annat l. sättes i rörelse o. d. b) att ngn förtär ngt l. skaffar sig smak- l. luktintryck av ngt l. utsätter ngt för sugning l. (successivt) minskar l. förstör ngt o. d. c) att ngn samlar l. gömmer l. sparar ngt o. d. d) att ngn sysselsätter sig l. arbetar med ngt (särsk. med att färdigställa ngt) o. d. e) att ngn sysselsätter sig med att läsa (o. tillägna sig innehållet i) ngt. f) att ngn utbildar sig i ngt l. studerar ngt l. bedriver studier för ngt o. d. g) i uttr. resa l. vandra på sitt hantvärk o. d. h) i uttr. som ange att ngn håller på med att sjunga l. gnola l. spela ngt o. d. i) i uttr. som ange att ngn utsätter ngt för brytning l. bändning o. d.
L. i vissa ofullständiga satser. 57) i satser (i sht uppmaningar) utan verb (o. vari verbet icke kan suppleras ur det föregående), liktydiga med fullständigare satser innehållande särskilda förbindelser med ordet (i bet. III, oftast III 2 m), t. ex. på honom!
II. ss. prep. utan utsatt styrt ord l. ss. adv. 1) i uttr. med ngt l. ngn på. 2) i förbindelse med en infinitiv, i sådana uttr. som någonting att sitta på, stolen är bekväm att sitta på. 3) i numera obrukliga uttr. vari ordet är liktydigt med: på (i bet. I) det l. den l. därpå. 4) i uttr. som ange att ngt utföres (omedelbart) efter ngt annat: ovanpå, efter. 5) i vissa uttr. a) mitt, akter, norr, väst(er) o. d. på. b) överst på. c) tvärt på. 6) i satser utan verb (o. vari verbet icke kan suppleras ur det föregående), liktydiga med fullständigare satser innehållande särskilda förbindelser med ordet (i bet. III). 7) i uttr. på med det l. det!
III. ss. prep. l. adv. i ”särskilda förbindelser”. 1) i förbindelser som ange att ngt (l. ngn) befinner sig på (i bet. I 1, 3) ngt l. ngn o. d. Härunder bl. a. hava l. bära på sig (a), vara på (om natt, mörker o. d.) (b), det är l. blir tid på (c), det är l. blir icke annat på (d), i vissa oeg. l. bildl. anv. av uttr. stå på (e), vara på ngn l. ngt (g), hålla på (h), känna ngt på sig (i). 2) i förbindelser som ange att ngt (l. ngn) placeras l. anbringas på (i bet. I 13, 15) ngt l. ngn l. som ange en värksamhet l. ett skeende innebärande att ngt l. ngn (utövar tryck mot l.) förflyttas till (o. berör l. tränger in i) ngt l. ngn o. d. Härunder bl. a. i uttr. som ange att ngn iför sig kläder o. d. (a α), att ngn stoppar l. sticker ngt i fickan l. kläderna o. d. (a β), att ngn får l. tar (viss) tid till sin disposition (a ζ), att ngt hälles l. slås upp i ett kärl (i vilket redan förut ngt finnes) o. d. (b), att ngn skriver l. tecknar l. målar på (i bet. I 16 b) ngt (d), falla l. komma o. d. (om skymning l. mörker o. d.) (e), tända, tutta på (f), i uttr. som ange att ngn griper sig an l. tar itu med l. börjar (ägna sig åt) ngt o. d. (g), slå på stort (h), i uttr. som ange att ngn undersöker l. får erfara hur ngt känns l. prövar ngt o. d. (i), att ngt utsättes för påfrestning l. påkänning o. d. (j), tvinga, truga, lura på ngn ngt (k), i uttr. som ange att ngn antastar l. angriper l. överfaller ngn l. att ngn l. ngt ansätter ngn o. d. (m), att ngn anträffar l. upptäcker l. finner ngt l. ngn l. ertappar ngn o. d. (n), att ngn släpper fram ngt (som får värka på ngt) l. kopplar till ngt l. sätter ngt i funktion o. d. (q). 3) i förbindelser som ange att ngn förflyttar l. rör sig l. att ngt förflyttas emot ngn l. ngt (fram till omedelbar närhet av honom osv. l. till dess han osv. nås) o. d. 4) i förbindelser som ange att ngn rör l. förflyttar sig l. färdas framåt utan att stanna l. låta sig hejdas l. (allmännare) att ngn fortsätter en värksamhet l. handling l. att en värksamhet osv. fortsättes (oförtrutet l. utan att låta sig hejdas, stundom äv. raskare än förut) o. d., stundom liktydigt med: vidare. 5) i förbindelser som ange att ngn med åtbörd l. blick l. i tal l. tankar riktar l. vänder sig mot ngn l. ngt l. riktar uppmärksamheten mot ngt l. ngn o. d. 6) i förbindelser som ange att ngn utlyser l. kungör ngt l. att ngt skall börja o. d. 7) i förbindelser som ange att ngn lägger ngt till ngt l. ökar l. bättrar l. upphjälper ngt o. d. 8) i uttr. mena på, äv. mena tro på. 9) i uttr. rå på ngn l. ngt. 10) i uttr. kosta på ngt l. ngn (jfr 2 i). 11) i uttr. sämja på (med ngn). 12) i uttr. det lider på. 13) i uttr. följa på (ngn l. ngt). 14) i förbindelser som ange att ett förhållande l. en egenskap l. en handling o. d. på ett l. annat sätt hänför sig till ngt l. ngn. 15) i uttr. lotta på ngn ngt. 16) i uttr. läsa på (ngt).
I. ss. prep. med det styrda ordet utsatt (l. med styrt ord bestående av ett utelämnat rel. pron.).
A. i sådan lokal bet. där begreppet om befintlighet l. läge ngnstädes mer l. mindre klart framträder samt i därmed nära sammanhängande anv.
1) betecknande föremåls l. persons o. d. läge l. befintlighet i förhållande till ngt som befinner sig under (lägre än) detsamma (densamme) o. vars övre del l. sida direkt beröres av o. vanl. uppbär (men som icke innesluter l. omsluter l. omger l. uppfattas ss. inneslutande osv.) föremålet l. personen osv.; i allm. med tanke på att den berörda delen l. sidan (vars gränser i den givna situationen vanl. icke aktualiseras för medvetandet) är mer l. mindre vågrät; äv. i uttr. som ange egenskap l. tillstånd o. d. hos l. värksamhet l. skeende förlagd (förlagt) till sådan del av ngt osv.; äv. allmännare, betecknande befintlighet inom ett geografiskt område o. d. (se särsk. b—g); äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Boken ligger (mitt) på bordet. Han står på golvet. Han satt på en pall, på en stol. Sitta gränsle på stolen, på en gärdsgård. Hon bar kaffekopparna på en bricka. Äta på silver(fat). Väga ngt på en våg. Flottören, som flöt på vätskan i kärlet, tjänade att reglera vätskenivån; jfr b κ. Det har rägnat, och det är vått på taken. Then som är på taket (vid Jesu tillkommelse), och hans booting j hwsena, han stighe icke nedher till ath tagha them. Luk. 17: 31 (NT 1526). Ondt gå i dantz på haalan ijs. Grubb 646 (1665). På Spisen en stor brasa lyser. ÖB 5 (c. 1712). Snön lyser hvit på taken. Rydberg Dikt. 1: 139 (1882). Boningshus av trä på stengrund. PT 1913, nr 167 A, s. 3. — särsk.
a) styrande ord som betecknar kropp l. kroppsdel l. person l. djur o. d. (jfr c, n) o. angivande att kroppen l. kroppsdelen osv. till sin övre del täckes av ngt l. med sin övre del uppbär ngt o. d.; äv. i uttr. som ange egenskap l. beskaffenhet o. d. hos kroppsdels övre sida o. d.; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Bära en stång på axeln. Ha hatten på huvudet. Sitta på hästryggen. Rida på en häst. Han är nästan kal på hjässan. (Änglarna) skola bära tigh på sina hender, ath tw icke skal stöta thin foot moot stenen. Mat. 4: 6 (NT 1526). Var honom (dvs. konungen) trofast, och hans ätt, / Gör kronan på hans hjessa lätt. Strandberg SångPansar 38 (1844, 1845). På knäna framför sig hade han en diger volym. Lundegård Stormf. 5 (1893). Jag blir besk på tungan av att tala om så mycken orenlighet. Heidenstam Dag. 222 (1905, 1909). — särsk. i det bildl. uttr. hava ngn l. ngt l. ligga ngn på händer(na), se HAND 4 a.
b) styrande ord som betecknar lokalitet i naturen (t. ex. jordytan, marken, bärg, höjd, slätt); äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Jaga på egen mark. Arbeta på åkern, på fältet. Befinna sig på torra landet, på land o. d., se LAND 6. På landet l. på landsbygden, motsatt: i stad(en) l. i städer; jfr LAND 4, LANDSBYGD 1 a. På kontinenten. På bärget. På bärgets topp. På Kinnekulle. På mossen, på myren. Sitta (hårt) l. stå på grund o. d., se GRUND, sbst.3 Frågan om det finns liv på andra planeter än jorden; jfr α. Paa Landzbygden. G1R 1: 242 (1524). Skodher lilienar påå markenne hwrw the wexa. Mat. 6: 28 (NT 1526). Vi bergsmen på Noraskoga berg. RA I. 2: 213 (1568). Vår nödtorftiga kunskap växer på lifvets öpna fält. Lantingshausen Young 1: 147 (1787). Ödsligt såg det ut på heden. Rydberg Vigg 3 (1875). På fäbodvallen var arbetet slut. Lagerlöf Holg. 2: 275 (1907). — särsk.
α) i sådana uttr. som (här) på jorden, förr äv. på jordens rymd l. på jordens låga dal, använt i fråga om jorden ss. hemvist för människor (l. djur l. växter) l. med tanke på den jordiska tillvaron o. d.; jfr JORD 1 c, 1 c β. OPetri 1: 40 (1526). Ostadugh och flychtugh skalt tu bliffua på iordenne. 1Mos. 4: 12 (Bib. 1541). Som sköne Solen är i Himlens höge Saal / Är Venerid hoos osz här, på jordens låga Daal. Skogekär Bärgbo Wen. 81 (c. 1635). CGLeopold (1795) i 2Saml. 12: 130 (: på jordens rymd). Tro inte, att det på jorden alltid bara funnits sådant folk som här. Heidenstam Dag. 293 (1902, 1909).
β) i uttr. (här) på världen, (här) i världen; numera bl. (i vissa trakter, vard.) i uttr. en tid på världen, en tid i världen (jfr 43). Alt thet the paa werdhenne hade. G1R 2: 115 (1525). Man finner mycken olijkheet här på werldena emellan arbete och betalning. Phrygius HimLif. 94 (1615). En tid på världen nöjde man sig med en ostindisk servis. Lindqvist Herr. 159 (1917).
γ) styrande sådana ord som område, trakt, nejd, bygd o. d., ofta liktydigt med: i (se I, prep. o. adv.2 I 1 c); äv. i bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. På Bygden höres roop, och skrijk och skrij af Frögd. Stiernhielm Fägn. 99 (1643, 1668). UrFinlH 535 (1749: på neigden). Det ugnsyrade slag (av bröd), som nytjas här på trakten. Lönnberg Skogsb. 8 (1881). Eftersom det .. har blifvit ett tomrum på ett område af hans känslovärld. Quennerstedt StrSkr. 2: 387 (1889, 1919). Hellström NorrlJordbr. 139 (1917). (†) The clerker, som på bygdene (dvs. på landsbygden) äre. RA I. 1: 119 (1529). — särsk. i uttr. (icke) på nära nejder, se NEJD 2 a β.
δ) styrande ordet skog (l. storskog l. ollonskog o. d.), förr äv. (motsv. nutida: i) lund (l. ängslund o. d.), l. styrande ortnamn som betecknar skog l. skogstrakt; vanl. med tanke på skogen ss. ett område (icke på träden i skogen); stundom äv. styrande sådana ord som ödemark l. vildmark, liktydigt med: i; äv. i bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Att svenske haffua bygt sijg heman j nöthaborgs Län wdj en ödesby .. oc på andra ödhemarker. G1R 3: 149 (1526). (Härarna möttes) på en skogh som heter Gatha, emellen Eneköping och Westeråårs. OPetri Kr. 140 (c. 1540). HH 24: 179 (1711: på en ängslund). På den skiöna Lund, trähn och blomsteräng, der H. M:ts logement var. HC12H 1: 62 (c. 1734). Han var ute bittida en sommarmorgon på vildmarken för att jaga undan .. en björninna. Almqvist Törnr. 1: 41 (1839). Om .. (människan) af en ond ande drifves omkring på förtappelsens ödemarker. Genberg VSkr. 2: 99 (1866). En bruksägare på Kolmården. Lagerlöf Holg. 2: 7 (1907). Hellström NorrlJordbr. 85 (1917: på .. storskogen). Björn på Orsaskogarna. SvD(A) 1929, nr 260, s. 5 (rubrik).
ε) styrande ordet park (l. kronopark l. idrottspark o. d.); numera bl. i fråga om park som utgör ett skogsområde (kronopark) l. en fest- l. idrottsplats (idrottspark, folkpark) o. dyl. l. i fråga om djurpark o. d.; förr äv. i uttr. på oasen, i oasen. Schmedeman Just. 124 (1608). Han lemnade honom et öpet utfordrings-bref til en vid namn William at möta sig kl. 8 följande morgon på gröna parken. Chenon Heywood 4: 48 (1773). Jaga på Kronans fridlyste parker. Hallenborg Hist. 2: 786 (1790; efter handl. fr. 1613). Ammons (orakelhelgedom), som låg på libyska oasen. Palmblad Fornk. 1: 394 (1844). Det var en välgörenhetsfest på idrottsparken. Siwertz Sel. 2: 81 (1920). SDS 1953, nr 13, s. 16 (: på djurparken).
ζ) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar land, rike, landsdel, landskap o. d., i allm. liktydigt med: i; numera bl. (jfr dock β‘, γ‘) dels styrande ord som betecknar (mindre) slätt- l. kust- l. höglandsområde (jfr γ, ϑ), dels o. i fråga om sv. landskapsnamn (utom i ι) numera bl. i uttr. på Dal, stundom äv. på Dalsland (i uttr. på Dal stundom särsk.: i södra Dalsland); jfr η. Tisleskog sogen (dvs. socken) paa Dall. G1R 1: 266 (1524). Thet laxe fiske på Vermeland. Därs. 6: 309 (1529). Hålmen (dvs. Skeppsholmen) är det grufveligaste ställe på hela upland. CAEhrensvärd Brev 1: 1 (1768). På de delar af Tyskland, förf. berest, har han icke sett en .. vackrare qvinlig befolkning än i Bäjern. Rydqvist Resa 236 (1838). I Stora Strand, Fröskogs socken på Dalsland. SvD(A) 1913, nr 12, s. 11. De fattiga på Österlen lade rökad tobis i kaffe i stället för socker. Böök ResSv. 41 (1924). Han bor på Dal (dvs. i södra Dalsland). BygdFolk 1: 307 (1927). (†) Desse (invånare i en saxisk koloni i Siebenbürgen) bygde sig Kyrkor på detta land, som är 14 mihl långt. HC12H 1: 108 (c. 1734); jfr δ‘. — särsk.
α‘) (†) i uttr. öster l. söder osv. på landet o. d., österut l. söderut osv. i landet l. i östra osv. delen av landet. Block MotalaStr. 49 (1708). Holmberg Nordb. 185 (1852).
β‘) (föga br.) i uttr. på utlandet, i utlandet; jfr 23 d. Dessa skrömtjudar hade väl begått något vedervärdigt hyss på utlandet, innan de kommo till Sverige. Högberg Baggböl. 2: 149 (1911). Alla, som ha varit på utlandet. Dens. Storf. 13 (1915).
γ‘) (†) i uttr. på Sveriges l. Norges land, på svenskt resp. norskt område. Tolleren hade tagett honom ifrå 500 pipehulth, som han sade sigh wiille beuisa, att hwgget war på Norges land. TbLödöse 50 (1587). Bleff mennighethenn förehålleth .., som plegie hanndle medh echieuirkie, ath de .. jnthidh fördriste sigh till ath kiöpa nokioth eckieuirkie, huarkienn på Norigies landh eller Suerrighes lanndh. Därs. 218 (1590).
η) styrande ordet socken; numera nästan bl. i uttr. på socknen, dels (i rent lokal anv.): i socknen, dels (nästan bl. om ä. förh.) i utvidgad anv. (närmande sig l. övergående i o), ss. beteckning för att ngn åtnjuter fattigvård från kommunen (särsk. i uttr. gå på socknen, i fråga om den äldre form av fattigvård som utmärktes av att den behövande hade att i tur o. ordning åtnjuta underhåll i de olika gårdarna o. d. i socknen); äv. (i vissa trakter) styrande ordet stift, liktydigt med: i. Emedan Deknar är inthet hemma, utan uth på deres Sokner (för att begära studiehjälp). SUFinlH 4: 338 (1614); jfr 10, 13 c ε. ConsAcAboP 2: 190 (1659). Probsten Mollerus .. har under sina kringresor på Sochnen med sig haft litet Bränvin. UrFinlH 516 (1780). Gå på socknen. Strindberg SvFolk. 1: 159 (1881). Han .. lät (1827) prestviga sig, hvarefter han till 1834 tjenstgjorde på stiftet. Bergström LittNat. 164 (1889). Brassebonden (hade) .. varit den fattigaste på hela socknen. Heidenstam Skog. 150 (1904). Folkmängden på Linköpings stift. Hassler LinkSt. 1: 27 (1935). Familjen var på socknen och fick hålla till godo med vad som bjöds. Nilsson HistFärs 236 (1940).
ϑ) styrande sådana ord som kust, strand (förr äv. havsbandet), brädd, kant, gräns; stundom liktydigt med: vid (jfr 5); äv. i bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill; jfr c. G1R 1: 79 (1523: paa Grensene). Iagh stoodh på strandenne widh elffuena. 1Mos. 41: 17 (Bib. 1541). På then Malabarske kusten. Block MotalaStr. 49 (1708). CAEhrensvärd Brev 1: 190 (1789: på hafsbandet). Popplen på flodens brädd. Adlerbeth Buc. 37 (1807). På den grekiska kanten af Mindre Asien. Nilsson FolklFest. 305 (1915). — särsk.
α‘) (†) i uttr. långs på kusten, längsefter kusten. SvMerc. 1: 143 (1755).
β‘) i de bildl. uttr. stå (äv. ) på gravens brädd, vara på brädden (att göra ngt), se GRAV, sbst.1 3 f α δ‘, BRÄDD 4 a. jfr (†): Vthi sin ytersta ålder, tå han nu gick på graffuena. PErici Musæus 3: 25 b (1582); jfr 23 a.
ι) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar ö, holme, halvö o. d.; i fråga om namn på öar l. halvöar numera bl. i den mån området för språkkänslan framstår i första hand ss. en ö l. halvö, icke ss. en stat l. ett rike l. en (del av) världsdel o. d. (t. ex. på Gotland, Öland, Själland, Island, äv. på Jylland, Irland, förr äv. på England, Japan, Sydafrika). Paa gotland. G1R 1: 261 (1524). (Han hade) sitt tilhåll stundom på England, och under tiden på Irland. Peringskiöld Hkr. 1: 239 (1697). En egendomlig kultur på Japan. Fries BotUtfl. 1: 5 (1843). På en obebodd ö. Wetterbergh Penning. 477 (1847). På Sicilien. Key Tozzetti o. Menasci (1890; titel på opera). Negerbarn på Syd-Afrika. Fröding ESkr. 2: 188 (1894). Stamfadern .. som ligger i hög på Jutland. Hallström K11 26 (1918). Flygfälten på Island. 2SvUppslB 14: 730 (1950). jfr (†): Sådant mynt som ther på landet (dvs. på Gotland) var gilt och gengse. LPetri Kr. 90 (1559).
κ) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar vatten, hav, sjö, flod o. d.; särsk. i uttr. som beteckna att ngn l. ngt uppbäres av vattnet (simmar l. flyter o. d.), stundom äv. i fråga om hus (kvarn o. d.) som är utbyggt (utbyggd) över en vattenyta; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Han rodde omkring på den lilla insjön i två timmar. Ute på öppna sjön. Befinna sig på grunt (l. djupt) vatten. Tha the hulle (dvs. höllo med båten) pa fierde[n] j fiord om höst. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Arken dreeff på watnet. 1Mos. 7: 18 (Bib. 1541). The som sigla på haffwet. Bolinus Dagb. 11 (1666). (Kapten Bandholtz) gick .. med båtar under Fästningen på Elbströmmen (vid Dresden), derest han förstörde deras Qvarnar som lågo på vattnet. Sundelius NorrköpMinne 272 (1798). (Simfåglarna) lefva mest på vattnet och taga sin föda derutur. Berlin Lsb. 95 (1852). På Tåkern. Lagerlöf Holg. 1: 213 (1906). (Den dansande kvinnan) låg och flöt på rytmen som en blomma på en våg. Siwertz Låg. 16 (1932). jfr (†): (Hans hustru) fann honom liggande död på dammen. Cavallin Herdam. 2: 97 (1855). — särsk.
α‘) (†) i utvidgad anv., i uttr. simma på luften, om sky: ”simma” i luften. JGOxenstierna 1: 36 (1805).
β‘) i det bildl. uttr. vara på sju famnars vatten, se FAMN II 1 d slutet.
c) styrande sådana allmänt lokalbetecknande ord som plats, ställe, ort, punkt, äv. rum l. vrå, förr äv. stad (i bet.: plats o. d.); äv. styrande sådana beteckningar för delar l. partier av en lokal o. d. som sida, äv. ända o. d. (jfr b ϑ); äv. i mer l. mindre bildl. anv. som närmast ansluta sig härtill. På ort och ställe, se ORT, sbst.1 II 5. Han satt på vänstra sidan i biografsalongen. Orienteringslöparen befann sig nu på en punkt varifrån han enligt kartan skulle ha två kilometer kvar till målet. Athij wile mötha meedh oss innan then tiidt och paa nogen then stadt som benempdt war. G1R 2: 12 (1525). Funten, widh hwilken barnet döpas skal, bör stå på itt beqwämligit rum och ställe uti Kyrkian. KOF II. 2: 34 (c. 1655). Houwell hade .. på dhen andra Ändan aff Saalen inlåtit sigh i ett Taal medh een Adelsman. RelCur. 223 (1682). När håfven kom till Glans på hans bortgömda vrå, stoppade han ner en hoprullad tolfskilling(sedel) i håfven. Wetterbergh Penning. 41 (1847). Sippor, som på sina ställen stodo så rikt, att de .. liknade snödrifvor. Rydberg Vap. 4 (1891). Reserven på platsen (ss. forward) .. var passabel. IdrBl. 1924, nr 78, s. 14. jfr (sport.): Den nye spelaren på vänster inner (dvs. på platsen ss. vänsterinner). IdrBl. 1924, nr 77, s. 7. — särsk.
α) i uttr. på stället l. fläcken (i sht förr äv. fläck), förr äv. platsen, övergående i bet.: genast, omedelbart. Humbla Landcr. 12 (1740: på platsen). Almqvist Lad. 10 (1840: på fläck). Om du mig röjer, är du död på fläcken. Jolin UHansDr 36 (1860). Nilsson FestdVard. 57 (1925: på stället).
β) [sv. dial. på stan, nyss, strax, i kväll; jfr fsv. i stadh, genast, strax, nyss] (†) i uttr. på stan, äv. på staden (jfr e) l. på stand, genast, strax; äv.: (alldeles) nyss l. just (nu); äv.: snart sagt, nästan; rent av; jfr PÅ-STAN. Så skeedde både til watn och land, / Som wij nu nogh haffue hört på stand. Svart Gensw. I 2 a (1558). The ouphörlige krijgen, som thetta wårt fädernesland .. nu på staden i 60 år .. fördt hafwer. Gustaf II Adolf 116 (1615). På stan Tror jag wist at Tacitus hafwer läst alla wåra Lagar, ty detta (dvs. böternas uppdelning) finner man alt för offta uti dem uprecknadt. Rudbeck Atl. 1: 644 (1679). Hesselius Zaletta 39 (1740: på stan).
d) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar gård (se GÅRD, sbst.1 6, 6 b), torp, slott, fäste, gods o. d., i sht förr äv. kloster; vanl. med tanke företrädesvis på gården osv. ss. ett område (med ett komplex av byggnader) l. ss. en ort, men äv. (särsk. vid sådana ord som slott, herrgård) med tanke på enskild byggnad (jfr i) o. då stundom liktydigt med: i (se I, prep. o. adv.2 I 1 b). Jak Gotzstaff Ericson paa Rydboholm. G1R 1: 3 (1521). (Regementskvartermästaren) hade 60 man infanterie och 2:ne fendrickar på ett klåster. HH 24: 85 (1706). Här fins ju en krutkammare på fästningen. Runeberg ESkr. 2: 11 (c. 1845). På samma (bond-)gård men i en annan byggning bodde en änka. LbFolksk. 31 (1890). Det står illa till här på torpet. Lagerlöf Holg. 2: 432 (1907). På själva Sunne prostgård. Dens. Mårb. 37 (1922). — särsk. (numera bl. ngn gg tillf. l. arkaiserande) styrande ortnamn använt om (l. med syftning på) slott l. fäste l. (gästgivar)-gård o. d. på den ort som (numera) bär det ifrågavarande namnet. Henrick van Melen (then Konung Cristierns slotzfoute war på Westrårs). Svart G1 14 (1561). Golffwet i Kistsalen på Stocholm. HB 1: 192 (1572). Konungens Bröder, som tå stadde woro på Eskilstuna. Girs E14 105 (c. 1630). Klockan 10 var sällskapet på Ljungby (dvs. Ljungby gästgivargård), der de skulle frukostera. Carlén Prof. 318 (1840). Sjöröfvare, som hafva sitt tillhåll på Visby. Ramsay Sekl. 2: 16 (1909; med syftning på Visborg).
e) (ngt vard.) i sådana uttr. som på stan, äv. (i skriftspr.) på staden (jfr c β), äv. (i vissa trakter, ngt bygdemålsfärgat) på byn, i fråga om vistelse l. förhållanden utanför hemmet (l. våningen l. kontoret l. förläggningen o. d.) i en stad l. by (t. ex. på gator, vägar, torg, restauranger, i affärer o. d.). Högberg Frib. 367 (1910). Är herrn resande på stan? Engström Mem. 13 (1927). (Han) tillbragte .. sin mesta tid ute på staden. Hedenvind-Eriksson Hjul. 99 (1928).
f) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar fiskeläge l. badort o. d., äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gruvsamhälle o. d., äv. hamn(område), förr möjl. äv. hamnstad; ofta liktydigt med: i. Ligga på badort. Jag har .. i vintras sammanskrifvit en kårt (katalog över växter) på Porto, där jag var i 14 dagar. Loefling Resa 33 (1752); möjl. till 52 u. Här .. äro vi nu på det vackra och vidt beryktade Medevi. Almqvist JK 36 (1835). Vid högsommartiden är det .. tyst och stilla på läget, medan storsjöbåtarna äro ute på fisket. LbFolksk. 212 (1890). Vid .. (västerviksbornas) sedvanliga aftonpromenad på hamnen. STaube (1914) hos Wennerberg Bref 2: 169. Verner von Heidenstams dagar på Sandhamn. Expressen 1950, nr 294, s. 14. Väva kan man väl göra om än man bo på ett samhäll! Lidman Tjärd. 169 (1953).
g) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar stadsdel l. förstad o. d.; särsk. dels styrande ordet malm (se d. o. I 2 c) l. sådana ortnamn som Norrmalm, Södermalm, dels i sådana uttr. som på Norr l. Söder l. Öster l. Väster (jfr NORR anm. 1:o). G1R 1: 217 (1524). Uthj Staden och på Mallmarna. HSH 31: 19 (1663). En Kiöpman i Stockholm .. boendes på Södermalm. HC12H 2: 37 (1710). Vår Cathrina-kyrka på söder. Agrell Maroco 2: 143 (1797, 1807). Att .. i sällskap med en skara likasinnade (studenter) promenera på Luthagen (i Uppsala). Engström Lif 41 (1903, 1907). (†) Vnderrätterna (i Sthm) ähro Trəe, en i Staden och en på hwarthera Förstaden. HSH 31: 19 (1663); jfr 55 a.
h) styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar torg, gata, väg, stig, bana, spår o. dyl. l. väglag o. d. (se β); ofta i uttr. vari dylika ord brukas i utvidgad anv. l. i oeg. l. mer l. mindre bildl. bet. (se vidare de särskilda orden). Köpa blommor på torget. Hitta ngt på (Stor)gatan, på vägen. Han var redan ute på skidspåret. (Kristian II) loot thera liik nogra daga liggia paa gathunne för hund oc Rampn. G1R 1: 28 (1521). The som löpa påå wädiobanen. 1Kor. 9: 24 (NT 1526). Ondt wända på trånga wägar. Grubb 644 (1665). Konkurrens mellan två eller flere samfärdsföretag på samma trafikled. EkonS 1: 357 (1893). Nyårsdagen var (vid tiden för Kristi födelse) på väg att bliva en folklig fest- och glädjedag. Nilsson FestdVard. 192 (1925). (†) Att några (studenter) speelt och sungit på (dvs. i) grenden. ConsAcAboP 5: 48 (1680). — särsk.
α) i uttr. som beteckna att ett hus befinner sig intill (kanten av) en gata l. en väg o. d. (äv. ett torg, stundom äv. en gränd) l. att ngn bor i ett hus med sådant läge o. d., liktydigt med: vid; jfr 5. Han bor på Kungsgatan. Huset (är) belægit paa swartmu[n]ka gatune. OPetri Tb. 103 (1526). Een gårdh j Stocholm .., liggiandes på Vruäders gränd. BtFinlH 4: 378 (1569). 5 à 6-rumsvåning .. önskas hyra på, eller i närhet af Gustaf Adolfs Torg. SDS 1906, nr 252 A, s. 3. Han bor blott några hus längre bort på samma gata. Solnedg. 3: 375 (1912). jfr: (Emilie Högqvists) praktfulla våning på hörnet af Fredsgatan och Gustaf Adolfs Torg. Sturzen-Becker 1: 212 (1861).
β) styrande ord som betecknar väglag, före o. d. Rijd intet på Snöön, vthan Grääs synes. Grubb 683 (1665). (Hon) kom .. ned (till bygden) .. på första skidföre. Landsm. 1: 255 (1879).
i) i utvidgad anv., styrande ord som betecknar byggnad l. våning l. rum l. lokal i byggnad o. d. (jfr d) o. använt för att beteckna läge l. befintlighet i byggnaden osv. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
α) styrande ord som betecknar byggnad l. lokal o. d. inrättad l. använd för viss värksamhet l. visst ändamål l. disponerad av viss institution o. d. (t. ex. arbetsstuga, avträde, apotek, bank, bibliotek, bio, bårhus, fabrik, fängelse, hotell, kafé, klubb, kontor, krog, missionshus, post(hus), redaktion, sjukhus, teater, toalett, tryckeri, tull(hus), värdshus o. d.); jfr β, ε, o. Arbeta på kontor, bank, bibliotek. Bo på hotell. Äta på restaurang. Vårdas på sjukhus, på lasarettet. Vara på teatern. Vi hade sällskap på bio. G1R 1: 63 (1523). Effter middagen wore Ridderskapet och Adelen församblade på Ridderhusedtt. RARP 1: 17 (1627). Allt vistande på Krogar, Värdshus, Källare .. vare ungdomen förbudet. FörslSkolordn. 1817, s. 27. Jag låg på bårhuset, kära du, som död. Strindberg Kamm. 2: 37 (1907). Att Sven Johan i söndags var inne och hörde Ärnström på Lutherska missionshuset. Månsson Rättf. 1: 102 (1916). jfr (†): (Målaren hade) blifvit kallad til Venedig för at måla en Altar-Tafla på en Kyrka. Nürnberger Andesk. 2: 142 (1799; klandrat i JournSvL 1800, s. 512); jfr 3 h. — särsk.
α‘) (utom i vissa trakter, särsk. i Finl., numera bl. mera tillf.) styrande sådana ord för försäljningslokal som magasin (se d. o. 2), äv. (numera bl. i vissa trakter, särsk. i Finl.) (handels)bod, butik, handel, boklåda; i Finl. i sht i uttr. som ange att ngn har anställning l. söker plats i handelsbod osv. Är det icke obegripeligt, at jag på ingen boklåda i stan kan få Werther? Thorild Bref 59 (1781). (Hans) son, hvilken tjent på Bremers Handelsbod. Porthan BrSamt. 1: 99 (1784). Jag mötte henne på musikaliska magasinet. EGGeijer (1809) i MoB 7: 77. En flicka, som stått på handel. Tavaststjerna Marin 180 (1890). Stå på butik. Bergroth FinlSv. 159 (1917).
β‘) (numera bl. i Finl.) styrande ordet kök (l. restaurangkök o. d.), förr äv. stekarhus, i uttr. som ange att ngn är anställd l. söker plats ss. kock l. kokerska l. hjälp o. d. i kök. Jens P[er]s[on] pa stek[er]husit. SthmSkotteb. 3: 167 (1521). Mina är nu husa, Lovisa är på köket. Hufvudstadsbl. 1903, nr 323, s. 4. Flicka önskar plats .. på restaurangkök. Därs. 1951, nr 321, s. 10.
γ‘) styrande sådana ord som badhus, badanstalt o. d., förr äv. bad (se d. o. 2 c). Jag träffade honom på badhuset. På badet. Tavaststjerna NVers 27 (1885; rubrik).
δ‘) (†) i uttr. på koren, i koret (se KOR, sbst.2 1). ConsEcclAboP 28 (1657).
ε‘) styrande ordet stall; utom i Finl. numera företrädesvis (i sht i fackspr.) i uttr. stå l. hålla (djur) o. d. på stall; i Finl. äv. i uttr. som ange att ngn är anställd l. söker plats ss. stalldräng o. d. Oxar .. och hwadh man på stall hölt. 1Kon. 4: 23 (Bib. 1541). Tin häst har på stall höö, hafra mehr än behöfwes (när du är på friarfärd). CupVen. C 5 a (1669). Hästen bör städse hafva något foder framför sig, då han är stående på stall. Sjöstedt Husdj. 2: 67 (1862). FinT 1885, 2: 461; jfr Hufvudstadsbl. 1903, nr 323, s. 4.
ζ‘) (†) styrande orden tryck l. pränt, i uttr. som beteckna att ngt l. ngn befinner sig l. att ngt sker på ett tryckeri; jfr 13 i α γ‘, 48 h. At the någre articler på Tysktt tungemål på Prenthet j Stocholm må vtgå lathe till Tyske Nationer. G1R 17: 172 (1545). Professor Skytz war i går nat på trycket. Schück VittA 3: 137 (i handl. fr. 1682). Porthan BrSamt. 1: 96 (1783).
β) styrande ordet hus; utom vid sådana uttr. som folkets hus (o. vid ssgr med ordet hus ss. senare ssgsled; se α) numera bl. (starkt vard.) i uttr. där hus har bet.: avträde; äv. (numera bl. i Finl.) styrande ordet villa. De pen[n]ing[i]er, som förnemdhe Jörennd misth hadhe på Renthollthz hus (då han bodde där). TbLödöse 306 (1593). En del höllo före, at billiard ey borde förbiudas på vissa hus, som ey voro misstänkte. 2RARP 6: 244 (1731). På grefvinnan Gruffiakins villa / .. o, hur det ser ut! Sturzen-Becker 3: 161 (1861). (Han hade) inte varit på huset på åtta dar. Voltaire Cand. 245 (1907). Bo på en villa. Bergroth FinlSv. 159 (1917). jfr (†): H[ustr]v Ing[ri]d pa t[ra]ppehu[se]t. SthmSkotteb. 3: 214 (1523).
γ) styrande sådana ord som loft, vind, skulle o. d.; äv. i sådana uttr. som på andra, tredje osv. (l. övre o. d.) våningen, en resp. två osv. trappor upp, i andra osv. våningen; på nedre botten, i bottenvåningen. Hustrv Malin .. (hade) haft .. (pigan) en dagh på sine fähwss skuller. BtSödKultH 12: 69 (1597). (Man skall) hängia .. (skinkorna) omsijder på itt Låfft vthi een Kammar som ingen wätska vthi är. Salé 52 (1664). Mamsellerna bodde på öfra våningen. Wetterbergh GNord 14 (1862). Att bo på nionde våningen låter svindlande högt. GHT 1951, nr 203 A, s. 8.
δ) styrande sådana ord som rum, kammare o. d., äv. sal (ofta med tanke på belägenhet en l. flera trappor upp i ett hus l. med bibegrepp av att rummet osv. utgör ngns bostad l. arbetsplats o. dyl. l. disponeras för viss värksamhet l. av viss institution o. d.). Han är (uppe l. inne) på sitt rum. Aldrig woro ther så månge personer ine hoss .. (G. I) på salen, han viste jw foge sig i snack och tall med huar och en. Brahe Kr. 1 (c. 1585). Läroverkets afdelningar .. läsa på åtskilda rum. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 54. (De) som sitta på sin kammare och konstruera fram verlden ur sitt eget s. k. medvetande. Wikner Lifsfr. 1: 99 (1866). Lagerlöf Kejs. 255 (1914).
ε) styrande ord som betecknar läroanstalt o. d.; dels med tanke på byggnad l. lokal för dylik anstalt, dels (övergående i o) i utvidgad anv., med tanke på läroanstalten ss. institution; i fråga om universitet numera företrädesvis med tanke på själva universitetsbyggnaden, stundom äv. (numera bl. mera tillf.) med tanke på universitet ss. institution (i sistnämnda användning ofta liktydigt med: vid). Pojken har gått två år på lärovärket. Gå på akademi(e)n, se AKADEMI 2 c α slutet. Föredraget hölls i lärosal II på universitetet. Een .. hwilken sielf hafwer studerat på Universitet. Thyselius HdlLärov. 1: 18 (1620). Någon, som .. på fremmande Academier studerat. Skolordn. 1693, s. A 2 b. De fleste .. glömma bort alt det goda som de hafva lärdt på Scholar. Lagerström Holberg Jean 5 (1744). De som agerar uppe på (folkhög-)skolan är ju ändå bara jäntor och grabbar utan vidare kvalifikationer. Oterdahl Vårdtr. 250 (1938). Tror du jag skulle trivas på universitetet? Farrell ERogers 470 (1947; om amerikanska förh.).
j) (†) i uttr. på fönstret, i fönstret; på fönsterbrädet. I alle Bokelådor måste ju sådanne (dvs. världsliga visor) liggia fremst på Fönsteren. Rudbeckius KonReg. 405 (1619). At der han kom i stughun hoos Bårghmestaren, haf(ve)r han funnit denne zedhlen på fönstre[t], och tagit honom till sigh. ConsAcAboP 1: 389 (1648).
k) styrande ord som betecknar säng l. bädd o. d., särsk. i uttr. som ange att ngn ligger l. sitter o. d. ovanpå en (uppbäddad) säng l. ovanpå en bädd osv., stundom äv. (allmännare) att ngn ligger till sängs; i förb. med ordet säng numera bl. (jfr dock αγ) för att beteckna befintlighet ovanpå (den uppbäddade) sängen (icke i själva bädden). En man benempd Eneam som redho j otta åår legat hadhe på sengen. Apg. 9: 33 (NT 1526; Bib. 1917: till sängs). (Mormor) lagh 2 månar på sängh at hon int kunna röra sigh. Hoorn Lefv. 45 (c. 1657; rättat efter hskr.). SängKläder Jnge flere än på hans Säng. BoupptSthm 1672, s. 501 b. Jag (har) ej haft den lyckan at författa .. på en SidenSoffa. Kellgren (SVS) 5: 601 (1792). På sin bädd låg Döbeln, tärd af plågor. Runeberg 2: 110 (1846). Ligga å vräka sig på (den uppbäddade) sängen. Östergren (1935). — särsk.
α) (fullt br.) i sådana uttr. som äta l. dricka kaffe l. intaga ngt l. ge ngn kaffe o. d. på sängen, äv. (i vissa trakter) på säng, äta osv. liggande i sängen resp. ge ngn kaffe osv., medan han ännu ligger i sängen; äv. (ngt vard.) i uttr. ta(ga), i sht förr äv. finna ngn på sängen, förr äv. på säng, (vid besök) anträffa ngn ännu icke uppstigen (på morgonen). Verelius Herv. 131 (1672: taga). Öfversten Bondsdorff (kom) ock in (i staden) .., finnande han commendanten med sin fru ännu på sängen. Kurck Lefn. 145 (1705). Morgonsupen .., den bonden sielf tog på sängen, så snart han om morgonen vaknade. Lönqvist Bara 5 (1775). (Han) kom .. hem och tog .. (sin fru) på säng. Choræus Bref 73 (1800). Jag vet, att annars resande helst dricka (kaffe) på sängen. Almqvist Går an 86 (1839). Hon vill så gärna ge honom (kaffe) på säng. Höijer Änk. 97 (1951). jfr (†): Klockan 10, om morgonen ger jag mina Creditorer Audience på min säng. Lindahl Tanckef. 12 (1740).
β) (fullt br.) i sådana uttr. som (ligga o. d.) på dödsbädden l. (i sht i ålderdomlig l. vitter stil) sjuksängen l. sotsängen l. på sin sjuksäng osv., betecknande att ngn är sängliggande på grund av sjukdom l. ligger dödssjuk o. d. The hade warit hema nær hust[rv] Anne Ørian eskilsons th[e]r hon lågh på sin sota seng. OPetri Tb. 284 (1529). Jag såg honom några gånger på sjuksängen. Reuterdahl Mem. 169 (1858). Medan .. (Runeberg) låg på sin sjuksäng. Cygnæus 3: 275 (1861).
γ) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. ligga på barnsäng, i barnsäng. Almqvist 236 (1842). Landsm. VIII. 3: 334 (c. 1900; fr. Skåne).
l) i uttr. som åsyfta bruket att vid edgång l. högtidligt löfte o. d. till bestyrkande av vad som yttras l. lovas osv. hålla handen l. två fingrar ovanpå en bibel l. en lagbok l. ett svärd o. d.; särsk. i sådana uttr. som svära l. avlägga ed (i sht förr äv. besvärja ngt) med handen på bibeln l. med hand på bok o. dyl. l. (förr äv. göra) ed l. svära på (bibeln l. lagboken l. ett svärd o. d.). (De) giorde ther[es] eedh paa bokena at the saadana (dvs. sådant) hørdt hade aff michels mwn. OPetri Tb. 119 (1526). Wdj Örebro stad .. suore ricksens råd på ett bartt suerd, at (osv.). Brahe Kr. 23 (c. 1585). Renholt .. suor på lagbokenn, att (osv.). TbLödöse 91 (1588). HSH 1: 270 (c. 1750: besvärja med hand på bok). Biskopen aflägger, med handen på Bibeln .., sin Ämbetes-Ed. Hb. 1811, s. 160. Sander Ros 150 (1876).
m) styrande ord som betecknar fortskaffnings- l. kommunikationsmedel o. d.; dels (med grundbetydelsen tydligt framträdande) styrande sådana ord som skidor, kälke, cykel o. d., dels i mer l. mindre utvidgad anv. (ofta betecknande befintlighet inuti ngt), styrande sådana ord som båt, fartyg, tåg o. d. (stundom liktydigt med: med; jfr 50). Hon fick (sitta och) åka på sparkstöttingen. Han sitter nu på tåget till Stockholm. På samma kraffweel war en Walsk doctor. OPetri Kr. 284 (c. 1540). Dedt faller honom svårtt att reesa på båått emellan Stregnääs och här. RP 6: 241 (1636). Löpa på Skider. Peringskiöld Hkr. 1: 110 (1697). Thor på vagnen / dånande åker. Geijer Skald. 21 (1811, 1835). Ifrån Rödesund läto vi ro oss på en slup uppför en vik. Almqvist JK 73 (1835). (Han) njöt av äran att vara den första person, som åkt på cykel i Kairo. Hagberg VärldB 228 (1927). (†) En stund derefter promenerade H: K: Höghet på en Phaëton omkring Staden. NoraskogArk. 6: 21 (1768). — särsk.
α) (i Finl., †) styrande ordet droska: i. (Vi) reste .. på droskor till Mont Répos. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 98. Runeberg ESkr. 1: 77 (1832).
β) (†) styrande ordet automobil: i l. med. (Vi) reste .. på automobil till Frösön. Hamilton Dagb. 1: 78 (1912).
γ) styrande ordet klass i bet.: slag av passagerarplatser (vagn, kupé, hytt osv.) på järnvägar o. fartyg (jfr KLASS 5 a γ), liktydigt med: i. De öfriga passagerarne på samma klass (på ångbåten). Janson Par. 13 (1900). På tredje klass (på tågen i Japan) är det lif och glädje, mat och dofter. Nyblom Österut 108 (1908). Laxness HimlSkönh. 225 (1951).
δ) i utvidgad anv., styrande ordet post, förr äv. gränspost, liktydigt med: med; särsk. i uttr. på posten, med posten, postledes, förr äv. på min post, med min post; jfr 50. Brefven, som förre dagen på grentzeposten vore ahnkompne. RP 10: 627 (1644). De bref jag fått på min påst i dag. CAEhrensvärd Brev 1: 59 (1782). Att skicka pengarna på posten. Siwertz Sel. 2: 50 (1920).
n) styrande ord som betecknar en helhet (ett föremål l. en person o. d.) varav ngt utgör den översta delen l. en upptill befintlig del; ofta i prep.-uttr. som äro liktydiga med en genitiv av det styrda ordet (l. ett poss. pron.), t. ex. taket på huset, husets tak, huvudet på honom, hans huvud; jfr 3 h. Thet öffuersta på berghen. 1Mos. 8: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: bergstopparna). Takitt påå kÿrkione (är) affråtthnatt. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 24 (1583). Man .. slog in en hop reglor i hufvudet på barnen. Sahlstedt CritSaml. 324 (1759). I stoftet släpades kronan / på stönande, fallen kung (dvs. älgen). Fröding Guit. 104 (1891). Stellan fick upp locket på den järnbeslagna ekkistan. Siwertz Sel. 1: 13 (1920).
o) [jfr i] med försvagande av den lokala bet., styrande ord som betecknar samling l. grupp l. sammanslutning av personer l. institution o. d. (jfr i ε) l. upplag l. förråd av varor o. d. (se ζ), stundom liktydigt med: vid, stundom med: i; utan bestämd avgränsning dels från i α, ε, dels från 9. På then venstra flögelen var H. F. N. lijffcompagnie. HH 20: 247 (c. 1640); jfr 8. Tisdagen (behandlas) cammarsaker på Justitiæ-Divisionen och på andra Divisionen krigsährender. 2RARP 6: 439 (1731). (Beväringen) Snygg blef slutligen ett kuriosum på regementet. Engström 2Bok 19 (1909). Efter den första periodens befälsutbildning på studentkompaniet följer så tjänsten på trupp. SvTidskr. 1931, s. 344. (†) (K. XII) lät .. för sig kalla Pater Prior med dess många munkar på dess klosterorden, att för H. M. excersera. HC12H 1: 18 (c. 1734). — särsk.
α) (†) i uttr. på ledet, i ledet (se LED, sbst.1 11 d). Förste Hautboisten. .. Det var en klarinett, som pratade på ledet. Almqvist DrJ 460 (1834).
β) (utom i Finl. numera ofta ngt vard.) styrande ord som betecknar avdelning (av lärjungar) inom undervisningsanstalt: i (se I, prep. o. adv.2 I 1 d); särsk. (numera nästan bl. i Finl.) styrande sådana ord som klass, ettan, tvåan, förr äv. ordning; jfr KLASS 4 a, b. Han har gått på gymnasiet i två år; jfr i ε. Sällan .. hände att någon blef qvarsittande på nedra (ordningen). Nyrén Charakt. 85 (c. 1765). På hvarje ordning (dvs. klassavdelning i skolan). Atterbom Minnest. 2: 128 (1853). (Runeberg) blef .. primus såväl på denna (dvs. tredje) klass, som på de två följande. Strömborg Runebg 1: 42 (1880). Han erinrade sig lilla Otto Bergius på ettan i latinläroverket. Helsingius Dagdr. 96 (1914). Hans sätt att uppträda på klass (dvs. i klassen). Bergroth FinlSv. 102 (1917).
γ) (numera föga br.) i uttr. på hovet, vid hovet. Rhyzelius Ant. 135 (c. 1750). Professorn .. var umgängesvän på hofvet. Strindberg Fagerv. 183 (1902). Moberg GRik. 182 (1953).
δ) (†) i uttr. på rådet, i rådet; jfr 9. Hwadh som på Rådett talt war om the förb(emäl)te puncter. RARP 4: 218 (1649).
ε) (i Finl.) i utvidgad anv., i sådana uttr. som önska l. söka plats l. vara o. d. på hushåll, förr äv. på barnen l. på större barn, önska osv. plats ss. l. vara osv. hushållerska l. hembiträde resp. sköterska för barn osv.; jfr 10. FoU 15: 66 (1902). Lovisa är på köket och Elin på barnena. Hufvudstadsbl. 1903, nr 323, s. 4. En flicka önskar plats på större barn. KalSvFolkskV 1912, s. 191.
ζ) i uttr. (finnas l. ha ngt o. d.) på lager l. förlag, se LAGER, sbst.3 2, FÖRLAG, sbst.2 5 a.
p) (i sht lant., numera knappast br.) i uttr. gå på gräs(et), om boskap: gå i bet; förr äv. i uttr. hava (kreatur) på gräs, ha (kreatur) gående i bet; jfr 10, 34. Enn hop starcke clippere, som .. man kunde haffve på gräss. G1R 20: 169 (1549). Booskapen går alenast om sommaren på gräset. Rudbeck Atl. 1: 94 (1679). Tidén Bosk. 18 (1841).
q) [jfr n] i vissa uttr. som ange att ngt utgör en tillsats l. tillökning o. d. till ngt samt i anv. som ansluta sig härtill; jfr 13. Det var stor råge på måttet, då han mätte bären. Till råga på allt blev han sjuk; i sht förr äv. på allt annat, till råga på allt. Detta var en betydlig tillökning på lönen; jfr 56. På alt anat lade fru eba oss i en kamar ther ala fönstran wore sönder. Horn Lefv. 26 (c. 1657; rättat efter hskr.). Den ungdomliga, dityrambiska fröjd, hvarmed .. (Franzén) anträdde sin resa, var en tillsats på vanlig lefnadslycka. Cygnæus 4: 342 (1872). Sjuttio (år) och öfver på det. VLitt. 1: 510 (1902). — särsk. [jfr 10] i uttr. (till) på köpet o. dyl. l. handeln, se KÖP 1 f, HANDEL, sbst.2 11 a.
Anm. till 1. Angående bruket av i denna bet. i dess förhållande till användning av i i liknande fall jfr SoS 1918, s. 227 ff.
2) styrande ord som betecknar den del av föremål o. dyl. l. den kroppsdel hos person l. djur som anges uppbära l. utgöra stöd för föremålet resp. kroppen (då den l. det intar en viss ställning l. utövar en viss värksamhet o. d.); äv. allmännare, i uttr. som ange att ngn l. ngt (i en viss ställning) använder ngt (som hör till hans osv. utrustning o. d.) ss. stöd l. underlag l. uppbäres därav o. d. (jfr 1); äv. i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Brädan ligger på flatan, på kant. Ligga på mage(n), på rygg(en), på sidan. Kan du inte stå på fötterna? Gå på tå. Gå på händerna. Svänga om på klacken. Då han stod, vilade hans kroppstyngd på högra foten (l. på en käpp som han stödde sig med). Det havererade fartyget flöt på lasten. Örnen svävade på breda vingar över havet. På stående l. resande fot o. d., se FOT 1 c. (Djuret) stoodh på sina fötter såsom een menniskia. Dan. 7: 4 (Bib. 1541). Hwart Kaar står på sin egen brädd. Grubb 351 (1665); jfr BRÄDD 6. Åsnor finnas och på tw been. Dens. 892. Skogar, som ruttna på roten. QLm. 1: 40 (1833). Så snart Loen märkes vara på benen, släppas hundarna. Nilsson Fauna 1: 136 (1847). Vigg låg på knä med armbågarne mot bordet. Rydberg Vigg 3 (1875). Genom min själ / flyger en skadskjuten fågel / på fladdrande vinge. Lagerkvist Lägereld 27 (1932). — särsk.
a) i uttr. ligga på jämn l. rät köl, se JÄMN 2 c, KÖL 1 d; ligga på hälen, på näsan, se HÄL, sbst.1 3 a, NÄSA, sbst.2 5 c δ.
b) (numera bl. tillf.) styrande ord som betecknar sko, ofta liktydigt med: i; jfr 1. Österman var värdig! Stå rätt på skon. Bellman (BellmS) 2: 11 (1769, 1791). (Man) säger .. att du ska vara den dummaste som gått på träsko. Blanche Bild. 1: 103 (1863). Sforzetti .. hoppade runt i madames salong på sina urringade lackskor. Essén Prim. 26 (1919). Här i det gröna .. / .. ser jag hur lyckan plötsligt dansar / förbi på daggig sko. Bergman TrAllt 50 (1931).
c) i sådana uttr. som stödja, äv. luta (sig l. ngt) på ngt; äv. bildl.; förr äv. i uttr. i stöd på ngt, med stöd av ngt; jfr 1, 14. Han kunde inte stödja på högra foten. Han stödde sig på en käpp. Några ogudachtige haffua stödt sigh på skrifftena. KOF 1: 197 (1575). Som saken i stöd på anförda skäl förekommer mig vara af högsta vigt. Chydenius 307 (1766). Jag .. lutade mitt hufvud på handen. Ekmanson Sterne 2: 30 (1791). En Herkulsstod, / på klubban lutad, höljd i lejonhuden. Tegnér (WB) 3: 95 (1820). Orsabönderna gillar jag, de lever enkelt, de stöder på jordbruk och skog. SvD(B) 1946, nr 109, s. 5.
d) i sådana uttr. som (vara l. bli o. d.) stadig l. osäker l. tung l. lätt l. trög (förr äv. svår l. snäll) på foten (äv. på fötterna), i sht förr äv. på fot, ngn gg äv. på tån, för att beteckna att ngn står l. går l. rör sig stadigt l. tungt osv. l. går l. rör sig snabbt l. trögt osv., förr äv. (i uttr. svår l. lätt på foten) för att beteckna att kvinna är havande resp. att djurhona icke är dräktig; äv. bildl.; stundom närmande sig l. övergående i 52 y; jfr FOT 1 c β, LÄTT, adj.2 4 a, 6 c. Hölt han gott om Her Matthies Soop drogo med, effter han är vahn ved ceremonier och elljest lätt på foten. RP 3: 54 (1633). Min (hustru) begynner åter till att bli svår på foten (gm havandeskap). Ekeblad Bref 2: 401 (1663). Spegel GW 37 (1685: på Foten snäller). Linné Bref I. 5: 94 (1761: lätt på foten; om aphona). Gud nåde den, som var trög på fot. Runeberg 2: 37 (1848). (Cavallin o.) Lysander 370 (1877: tung på foten). Ett barn bör ej vänjas från modersbröstet .. medan åkerns fåror stå öppna och bara, ty då blir det osäkert på fötterna. Wigström Folkd. 2: 159 (1881). Hastig till sinnes och lätt på tån, / är nittonde seklets kung. Fröding NDikt. 107 (1894). VLitt. 3: 503 (1902: lätt på foten; bildl.).
3) allmännare, betecknande föremåls (l. persons o. d.) läge l. befintlighet i förhållande till ngt (som befinner sig vid sidan av, bakom, framför, över, omkring, inom föremålet osv.) vid vilket föremålet osv. är fäst l. anbragt l. upphängt o. dyl. l. i förhållande till ngt l. ngn som uppbär l. tjänar (l. tänkes tjäna) ss. fäste l. bakgrund l. utgångspunkt o. d. för föremålet osv.; äv. i uttr. som ange egenskap l. beskaffenhet hos (l. skeende l. värksamhet som äger rum i l. vid) föremåls yta l. yttre del(ar) o. dyl. l. hos (resp. i l. vid) föremålet i dess helhet med särskild tanke på dess yta l. yttre delar o. d. (jfr 52 y); äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Det fanns många tavlor på väggarna i rummet. Hatten hänger på kroken. Rocken hängde på en hängare. Det är ovanligt mycket frukt på det där trädet i år. Flagga på halv stång. Solen står högt på himmeln. Hänga på ett hår o. d., se HÄNGA, v. I 1 c. Yxan är rostig på ytan omkring äggen. Hon hade en fläck på klänningen, ett hål på vanten. Welwilioge (dvs. frivilligt) fatige bröder .. äre gråclädde, och bära en crucifix på theres staaff. OPetri 1: 480 (1528); möjl. till 1 n. (De) skåro ther en wijnquist aff medh en wijnklasa, och läto twå bära then på een stong. 4Mos. 13: 24 (Bib. 1541). Wij (ha haft) nu j thetta åhret ett, j fiord tre stoore Ecclypses, een på Solen, och twå på Månen. Berchelt PestOrs. B 4 a (1589). När som Christi lekamen hank på korset. Carl IX Swar B 4 b (1606). På kyrkiofönstren schule jerntenar görass. Murenius AV 347 (1657). Piano fins det plats till på den väggen. Benedictsson FruM 79 (1887). I många stugor hängde på en tråd eller ett hästhår .. en stor ”krona” af svinborst. Landsm. VIII. 2: 11 (1891). Den verkliga färgen på öns kalkklippor är .. kraftigt röd. PT 1907, nr 160 A, s. 3; jfr 6. (†) Foghlarna sunge på (dvs. i) Trään. Lælius Bünting Res. 1: 227 (1588). — särsk.
a) styrande ord som betecknar kropp l. kroppsdel l. person l. djur o. d. (jfr b, g, h, j samt 52 y); särsk. i uttr. som beteckna att ngn är iklädd kläder l. klädespersedlar l. bär prydnader o. d. Ha handskar på händerna. Ha skor på fötterna. Hon hade en ring på fingret. Han har snart inte ens kläderna på kroppen. Ha ett sår på benet. Han är brun(bränd) på ryggen, Bränna sig på fingret; jfr 15 a. Ha skinn på näsan, se NÄSA, sbst.2 1 d ν. G1R 10: 126 (1535). (G. I hade vid födelsen) itt rödt kors på brystet. Svart G1 2 (1561). Then Gullkädian, som han hade på Halsen. Peringskiöld Hkr. 1: 23 (1697). Toffeln på häln på dig kippar. Bellman (BellmS) 1: 210 (c. 1771, 1790). Karlar, som kommo gående med ränsel på ryggen. Lagerlöf Holg. 2: 402 (1907). Fjädrarna på magen hos fåglarna. Hammar (1936). jfr (†): (Biskop Epiktetus lärde att) Then som ledh på sin Krop, och är korszfäst worden, then samme hafwer icke warit Christus. Schroderus Os. 1: 498 (1635); jfr 52. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. (igen)finna l. taga ngt på ngn, (åter)finna l. ta ngt i ngns kläder o. d.; jfr III 1 a β. G1R 14: 130 (1542). Ithem fans och på honom, som togz på honom när han fångades, Pening(a)r — 4 dlr. VRP 1625, s. 186. Ullman Frök. 92 (1780).
β) (vard.) i sådana bildl. uttr. som ha(va) ngt (äv. ngn) på halsen, äv. sitta med ngt på halsen, besväras l. tryckas l. plågas o. d. av ngt (l. ngn); äv. (numera knappast br.) ligga, förr äv. hänga ngn på halsen, ligga ngn till last l. besvära l. trycka l. plåga ngn (ss. en tyngande börda l. ett påhäng l. en black om foten o. d.); i sht förr äv. i uttr. vara ngn på halsen, ha börjat anfalla l. överfalla ngn, vara över ngn; jfr HALS 1 i β. Then gamble Adam ligger oss på halsen. OPetri 1: 341 (1528). Opå thett umkostenn (för ryttarna) icke måtte allenest hängie E. K. M:tt på halssenn, synes (osv.). G1R 29: 592 (1559). Konungen i Frankerijke sitter medh ett svårt krigh på halssen. RP 6: 506 (1636). Bliffvandes huffvudvachten .. intet varse (snapphanarna), förr ähn dee vore henne på halssen. OxBr. 8: 464 (1645). Jag har .. en hel theaterpersonal på halsen på mig. Jolin Kom. 55 (1845).
b) styrande sådana ord som sida l. kant o. d., i uttr. som beteckna att ngt är fäst l. anbragt vid ngns l. ngts sida osv. l. i uttr. som ange egenskap l. beskaffenhet hos (l. skeende l. värksamhet som äger rum i l. vid l. med) ngns l. ngts sida osv.; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; jfr 8. Schemat hängde på bokhyllans smalsida. Stenen var mossbelupen på vänstra bredsidan, på nedre kanten av vänstra bredsidan. Diwret .. stoodh på then ena sidhonne. Dan. 7: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: det reste upp sin ena sida). Om Wåren skal man låta (åder) på then högra Siden, och om Hösten på then wenstra. Månsson Åderlåt. A 6 b (1642). (Bakkroppen på en viss fjäril) var .. på sidorna purpur-färgad. Linné Gothl. 274 (1745). — särsk. (numera föga br.) i sådana bildl. uttr. som visa l. känna l. skildra l. ta(ga) l. uppfatta l. betrakta o. d. ngt l. ngn på den l. den sidan l. på en så l. så beskaffad sida, från den l. den sidan osv.; jfr 8, 15 b. At taga saken på rätta sidan. Knöppel Legrand Vän 6 (1743); jfr 16 h. På hvad sida man må betrakta .. (nattvarden), så framlyser der uti Guds .. härlighet. Bælter JesuH 6: 150 (1760). Om jag Er på rätta sidan känner, / Så (osv.). Wallenberg (SVS) 2: 42 (1775). (Romanen) visar .. Katholicismen på sin vackraste sida. SvLittFT 1834, sp. 540. Ahlman 636 (1872).
c) styrande ord som betecknar underlag av tyg l. tråd(ar) för broderi l. flätning l. sömnad l. för anbringande av band l. metallprydnader o. dyl. l. som betecknar varp vari inslag (av dyrbarare material) inväves o. d.; jfr 1. Brodera på stramalj. Ett förgyltt bälte, upslagett på rött flögell. G1R 24: 155 (1553). Ingen .. skal fördrista sigh att bruuka till eller på kläder gylden och silfverduuk. RARP 9: 319 (1664). 400 m. guldgalon på nickel. TLev. 1899, nr 48, s. 2. Genombrutna arbeten i flätning och sömnad på kvarvarande trådar i ett tyg, där vissa andra trådar utdragits. SvUppslB 25: 1003 (1935).
d) [jfr motsv. anv. av t. auf] styrande ord som betecknar behållare l. kärl o. d. vari ngt förvaras l. (slutet) rum (bänk) vari växt odlas l. ugn vari malm smältes o. d.; jfr 48 j. Vin på buteljer. Sill, svamp, sparris på burk. Således kokas then ena kiettlen efter then andra, och öses fram och tilbakars in til thes vörten blir hel klar på karet. Broocman Hush. 2: 175 (1736). Engelsk Porter på Bouteiller. DA 1793, nr 5, s. 3. Den ugnsrostade malmen synes på masugn förmånligare än groprostade. Tamm Smid. 27 (1830). Sticklingarne (av pelargoner) .. hållas på sluten luft och vattnas sparsamt. Abelin TrInomh. 112 (1904). jfr (numera knappast br.): Confect .. hwilket kan frambäras på wanlige Skålar och icke uthi Korgar. Schmedeman Just. 392 (1664); jfr 1. jfr äv. (†): Dhen 27 Januarij 1658 vthspijsat på 16 skåhlar Middagzmåhltijdh. HovförtärSthm 1658, Verif. 9; jfr 1, 55 b. — särsk. i sådana uttr. som äta på portör, middag på portör, se PORTÖR 3; jfr 34.
e) i uttr. (ha l. bära ngt) på fickan, se FICKA 1 b; förr äv. i uttr. på västtaskan, i västfickan. På västtaskan nagra lösa kopparrunstycken. VRP 10/3 1722.
f) styrande ord som betecknar stege l. lina l. lutande l. lodrät yta o. d. som ngn klättrar uppför l. nedför; äv. i bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Then som aff öfwerdådigheet löper på then andra på Lijnan, så at then nedhan före ähr faller til dödz, .. skal (osv.). PrivBergsbr. 1649, 3: mom. 34. På den Himmelska stegen stiga alt högre och högre upp till ljusets och helighetens källa. Hagberg Pred. 2: 123 (1815). Äntring på lutande stege, med nedgång på lina. IGymnInf. 1872, s. 47. (Tjuven hade) sökt undkomma genom att klättra på fasaden från två våningars höjd. SvD(A) 1934, nr 218, s. 3.
g) (i sht i fackspr.) styrande ord som betecknar (den del av) fångstredskap för fisk l. villebråd o. d. vari fisken osv. fastnar samt i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; äv. styrande ord som betecknar åtel o. d. varvid villebråd osv. skjutes l. fångas; ofta övergående i instrumental bet. o. liktydigt med: med (hjälp av); stundom övergående i (15 d l.) 34; jfr 50. At man skjuter .. (räven) på luder. Aken Landap. 109 (1747). (Insjöforellen) fångas på långref och på drag. Nilsson Fauna 4: 415 (1853). Engelsmännen, som .. metade lax på fluga. Engström Lif 9 (1903, 1907). Man fångar den ena gruppen på nykterhetsfrågan, den andra på löftet om (osv.). Hedin TalUngdemokr. 74 (1914).
h) styrande ord som betecknar en helhet (ett föremål l. en person o. d.) varav ngt utgör (i sht en yttre) del; ofta i prep.-uttr. som äro liktydiga med en genitiv av det styrda ordet (l. ett poss. pron.), t. ex. grenarna på träden, trädens grenar, ögonen på honom, hans ögon; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; jfr 1 n, 6, 12, 18, 43 samt AV I 16 c. Beeneth skolen j icke slåå syndher påå honom. Joh. 19: 36 (NT 1526). Tijgh och halt munnen på tigh. Dom. 18: 19 (Bib. 1541); jfr HÅLLA, v.1 1 m. Jag skall läggia snaran om halsen på tig. Verelius Gothr. 37 (1664). Nu bryntes eggen på vårt stål. CVAStrandberg 1: 165 (1860). I famnen på Pappenheims mörka tropp / Hann ingen den vacklande (dvs. den sårade G. II A.) följa. Snoilsky 3: 6 (1883). Handen darrade till på den unge magistern. Lagerlöf Top. 173 (1920). jfr (†): (Kolumbus upptäckte år) 1504. andre .. Öar (i Västindien), iämwäl en dehl af fasta Landet på America. Holm NSv. 14 (1702). — särsk.
α) (†) i uttr. vid sidan på ngn, av ngn. Wallenberg (SVS) 2: 135 (1769).
β) (†) i uttr. lägga grunden l. grundvalen på ngt, lägga grunden till ngt; äv. bildl. Folcket vphoff sijn röst til Herrans loff, at grunden på Herrans Hws lagd war. Esra 3: 11 (Bib. 1541). Schroderus Comenius 4 (1639; bildl.).
γ) styrande ord som betecknar (avdelning av) skrift varav ngt utgör (i sht en begynnande l. avslutande) del; särsk. i prep.-uttr. som äro liktydiga med en genitiv av det styrda ordet (l. ett poss. pron.); jfr 12. Förspråk på Salomons ordspråk. SalOrdspr. A 2 a (öv. 1536; rubrik). I yttersta werzen på thetta kapitel. Swedberg SabbRo 435 (1688, 1710). Sedan Nyåret har jag skrifvit 3 nya Romanser på Frithiof. Tegnér (WB) 4: 381 (1824). Inledningen på Hartekamps flora. Levertin 23: 231 (1906). (†) Wisorna på (dvs. i) S. Oloffz saga. Schück VittA 1: 208 (i handl. fr. 1669).
δ) styrande ord som betecknar (pänning)summa l. antal l. lön l. skuld o. d. varav ngt utgör en del l. varav en del (l. intet) erhålles l. betalas l. fråndrages o. d., stundom liktydigt med: av; stundom närmande sig l. övergående i 34 l. 52 (l. 56 b). Taga ngt i avbetalning på en skuld. Göra avdrag på lönen; jfr 52 z, 56 b. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). Een haffuer länt aff een annan 10123 Daler. Och honom betalat på samma Summa 1234. AJGothus ThesArithm. 28 (1621). På pensionen eller mine förre utläggningar har ingen ting blifvit mig godtgjordt. Porthan BrSamt. 1: 128 (1786). Att procenten (av barn utom äktenskapet) bort beräknas på folkmängden i stället för på barnaföderskorna. Thyrén Sedl. 8 (1915). På denna summa avgår frakt och övriga omkostnader. Östergren 1: 178 (1915).
i) (vard.) övergående i 15, i uttr. vara på ngt l. ngn, ss. beteckning för att ngn utsätter ngt för åvärkan l. skadegörelse l. rör l. rubbar ngt o. d.: vara på (i bet. III 1 g) ngn l. ngt; ofta svårt l. omöjligt att skilja från III 1 g; förr äv. i uttr. se ngn på ngn, se att ngn är på (i bet. III 1 g) ngn. (Han) klagade att andersses Hund .. bett Sex gambla tackor i hiell för Honom (.) vittne thär till som såge Hunden påå fårrenn Madtz Hemingson (osv.). UpplDomb. 5: 184 (1597). Dhem som på borgarens hwss hafwa warit (dvs. där gjort hemgång, krossat fönsterrutor m. m.). ConsAcAboP 4: 154 (1673). Peter .. gav honom en skopa ovett för att han varit olovandes på spriten. Siwertz Sel. 2: 233 (1920); jfr III 1 g.
j) styrande ord som betecknar person l. föremål l. grupp av personer o. d. som utgör l. tas ss. utgångspunkt l. riktpunkt (riktkarl l. riktavdelning o. d.) vid uppställning l. formering av (trupp)avdelning o. d.; jfr 15. Fördubbla widh wänstre sijdan, på honom som står uthi Ledet. Söderman ExBook 11 (1679). Kolonner formeras a) med afseende på frontens storlek: på kanoner och på afdelningar. ExFältartill. 1885, 1: 161. Skotthemtaren tager plats till höger och N:r 7 till venster om handspiksänden, rättade på kanonbefälhafvaren och N:r 8. Därs. 205. Aminoff StPtbg 378 (1909). jfr (†): Höger fördubler eder Rotar på fronten (dvs. så att man får de stillastående framför sig) och på Ryggen (dvs. så att man får de stillastående bakom sig), march. Söderman ExBook 102 (1679); jfr 8, 8 a. jfr äv. (†): Wij skulle blifwa ståendes, till Dahlregementet .. skulle ankomma, på hwilket wij skulle sluta. KKD 1: 185 (c. 1710); jfr 15, 44.
4) i vissa speciella (ofta utvidgade l. bildl.) anv. av 1 o. 3.
a) i uttr. som beteckna att ngt l. ngn befinner sig i ett visst horisontalplan l. (så l. så) högt uppe l. djupt nere (särsk. i sådana uttr. som på så l. så stor höjd l. så l. så stort djup); äv. (allmännare) i uttr. som ange plats inom en skala l. serie l. rangordning o. dyl. l. stadium l. skede i utvecklingsserie l. förlopp o. dyl. l. i uttr. som ange belägenhet i förhållande till punkter l. siffror o. d. som utgöra en skala l. serie osv.; äv. i bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Högt uppe, långt nere på rangskalan. På sin (högsta) höjd, se HÖJD 4 c β; förr äv. på (det l. sitt) högsta (jfr 48 d β), se HÖG, adj. 12 b. Befinna sig på ett lågt utvecklingsstadium. (Skeppet) gick vnder all sijn segell, på widh pass tiugu fampna diwp. Svart G1 92 (1561). (Om) 1. Richsd(a)l(er) (i värde) blifuer ståendes på 48. Runst(ycken): Så (osv.). Stiernhielm Arch. H 1 b (1644). De, som äro både öfver, på och under vår så kallade rang. Gyllenborg PVetA 1757, s. 2. Vår thermometer om bord var uppe på 33°. Gosselman Col. 1: 31 (1828). Redan på föreställningens skede gör sig behofvet af meddelelse kännbart. UVTF 26: 19 (1880); jfr 36 b. (Två härdar) ligga .. (i pålbyggnaden) kant i kant med hvarandra och på betydligt olika nivå. Fornv. 1910, s. 35. När ett värdepapper betalas med det penningbelopp, hvarå det lyder, .. säges kursen stå på pari. 2NF 15: 323 (1911). (†) Jönss Matzsons skuta .. ligger på djupet om (dvs. har ett djup av) 3 alna eth quarter. BtFinlH 3: 311 (1555). — särsk.
α) i uttr. som ange att spak l. handtag o. d. varmed ngt kan regleras l. kopplas o. d. befinner sig i visst läge samt i anv. som ansluta sig härtill. Skrivmaskinens färginställare stod på rött. Bilföraren glömde att växeln låg (inne) på trean. (Den elektriska kok-)Plattan står under gräddningen på 1/2 eller 1/4 ström. Högstedt ElHem. 57 (1921).
β) (†) i sådana uttr. (angivande mängd l. antal) som på annat l. tredje tusen(de) l. hundrade, mellan ett o. två resp. två o. tre tusen l. hundra; äv. i sådana uttr. (angivande avstånd) som på femte milen lång, mellan fyra o. fem mil lång; jfr 33, 42. The wore wehll på tridie tusende. Svart G1 166 (1561). (Till bommarna) will behöfwes på annedh twsendh stocker. HB 2: 200 (1583). Detta Pastorat som är på femte milen långt. VDAkt. 1760, nr 381.
γ) i uttr. sitta på tredje blandningen, se BLANDNING 8 b; jfr 56 b.
b) styrande ord som betecknar platsen (t. ex. sida i bok l. skrift, papper(sark), lista, räkning, kort) där ngt är skrivet l. tryckt l. står att läsa l. där ngt är målat l. tecknat o. d.; äv. i oeg. l. bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Hans namn stod på listan, på placeringskortet. Drickspängarna voro med på räkningen. Beställning på ordinarie stat, på reservstat, se STAT, RESERV-STAT. Szom sthaar beschriffuith paa thet andhra bladhit her nesth tiilforendhe (i registraturet). G1R 2: 174 (1525). Musæ suethizantes, .. Tedde i någre små Werk och Dichter, som på andra Sijden (dvs. på motstående sida) förmäles. Stiernhielm MusæSueth. (1668; i titeln). O! har du icke synder nog ändå på din räkning. Nohrborg 218 (c. 1765). På de båda sista arken (av Törneros’ Dagboksanteckningar) framträda kanske ögonskenligast .. (hans världsuppfattnings) hufvudpunkter. Atterbom Minnest. 2: 311 (1842). (Rafaels tavla) ”La disputa” råder dramatiskt liv och extas. Heidenstam Dag. 151 (1900, 1909). Runinskriften på Skabersjö-spännet. Lindquist RelRuntext. 1: 88 (1932). (†) (En åsikt som Platon) på åthskillig rum (dvs. ställen) medh högh-förnufftig Skäl vnderliga förklarar. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. av fr. sur] (utom ngn gg tillf. bl. i Finl., vard.) styrande ord som betecknar tidning: i. Utom dem som på Tidn. omtalas, har ock Hospit. Prästen Julen dödt. Porthan BrSamt. 1: 69 (1783). Ej längesedan lästes på samma blad (dvs. i Morgonbladet) en artikel af motsatt syftning. Topelius Dagb. 3: 88 (1837). Med största oro har jag följt notiserna på tidningarna. Runeberg ESkr. 2: 245 (1852). (År) 1835 voro ärmarna långa, och den ofantliga puffen rynkad med mångahanda fantasier på journalerna, under det den i verkligheten oftast synes ha varit helt enkel. Kleen Kvinn. 100 (1910). Bergroth FinlSv. 160 (1917).
β) [jfr motsv. anv. av fr. sur] styrande ordet register (l. ssgr med detta ord ss. senare ssgsled); numera nästan bl. i uttr. vari register användes i bildl. bet., i övriga fall ersatt av: i; förr äv. styrande orden katalog, titel (på bok) o. d.: i. Han har mycket på sitt (synda)register. Schück VittA 2: 40 (i handl. fr. 1668: på Registret). Skall jag göra någon anstalt till intimation på Catalogen om mina .. Lectioner för Studioserne? Kellgren (SVS) 6: 37 (1774). Denna dialog, på hvars långa .. titel .. (J. Franck) kallar sig ”en väl förfaren Philo-Chymicus”. Atterbom Minnest. 1: 17 (1847). Genom att på registret till Svensk akcent II uppslå de ifrågavarande orden. Landsm. VI 2: 45 (1886).
γ) i utvidgad anv., i uttr. som ange att pänningar l. egendom äro uppförda i skriftlig handling o. d. ss. tillhörande ngn samt i anv. som ansluta sig härtill. Han hade 10000 kronor på en sparbanksbok. Han hade endast en obetydlig summa kvar på sitt checkkonto. Hur mycket har du kvar på motboken (för vin o. sprit)?
c) i vissa under 1 o. 3 icke behandlade oeg. l. bildl. uttr., särsk. sådana som ange att ngt mer l. mindre abstrakt befinner sig l. vilar o. d. (l. tänkes befinna sig osv.) ngnstädes l. som ange ngns l. ngts läge i förhållande till ngt mer l. mindre abstrakt; särsk. i uttr. ligga på ngt (jfr f, i—l), se LIGGA 2 b, ligga (ngn) på hjärtat l. sinnet l. ligga på ngns hjärta l. sinne l. ha ngt på hjärtat, se LIGGA 2 b δ, HJÄRTA I 1 f ε α‘, ζ‘, ligga l. tynga l. vila o. d. på ngn, om arbetsbörda l. ansvar l. sorg l. synd o. d.: åvila l. tynga o. d. ngn. Hela ansvaret vilar på honom. Ligga l. vila på ngns ansvar, bära ngt på sitt ansvar, se ANSVAR I 2 e α, β. Wåra synder liggia på oss, at wij ther vnder förgåås. Hes. 33: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: tynga på oss). Dhen som lefwer i laster, han haar en swår börda på Samwetet. Grubb 606 (1665). Du (dvs. Sverige) thronar på minnen från fornstora dar, / då äradt ditt namn flög öfver jorden. VSvFolksång. 2 (1845). All verldens qval, hela skapelsens suckan .. allt detta är sammanträngdt på det trånga utrymmet af denna enda natt. Wikner Pred. 6 (1866); jfr 36. Stämman verkade någon gång i högre lägen, på vissa vokaler .. en smula fjättrad. UNT 1943, nr 42, s. 8; jfr 52 y β. jfr: Alla öfningar sjungas på stafvelsen ”da”. Beyer Sång. 21 (1887); jfr 34. — särsk.
α) [delvis utgående från 13] i sådana uttr. som grunda ngt l. sig (förr äv. fundera sig) på ngt l. bygga (ngt) på ngn l. ngt; äv. (övergående i mer l. mindre kausal anv.) i sådana uttr. som göra ngt på en (viss l. så l. så beskaffad) grund(val) l. basis l. (vissa l. så l. så beskaffade) grunder, stundom liktydigt med: av; jfr 34 f. Christus .. will ath wij allena byggia skolom på hans retferdugheet. GlMat. 9: 13 (NT 1526). Cassianus och .. noghre andre som fundera sich på thet som Dionisius scriffuit haffuer. OPetri 1: 476 (1528). Dijne gerningar alla du grunda på Gudz bud. Stiernhielm Herc. 367 (1658, 1668). Det var nog på goda grunder, som bergresen kände sig ängslig. Lagerlöf Holg. 2: 381 (1907). — särsk. i uttr. på grund av, se GRUND, sbst.1 III 1 d δ, 2 b.
β) i sådana uttr. som bero l. hänga, i sht förr äv. väga, förr äv. stå l. bestå på ngt l. ngn (jfr γ, δ, ζ), ha ngt till grund l. vara avhängig l. betingad av ngt l. ngn o. d.; jfr BERO 6 b, 7 a, BESTÅ I 6 a, d, HÄNGA, v. I 11. På thessen tw bodhen henger all laghen och propheterne. Mat. 22: 40 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Medan Rijkzens wärn och förswar förnembligen består på godt och mycket krijgzfolk. RA II. 2: 9 (1616). (Svensken) har .. (gm att kunna vara fattig) makt att när som helst resa sig upp, lös ifrån allt, stående blott och bart på sin person, och på intet annat i verlden. Almqvist Fattigd. 31 (1838). Eubulos. Du frågar? Rhaistes. Och på svaret väger lif och död. Runeberg 5: 248 (1863). Den högre klassen är icke en isolerad och på sig själf beroende folkmassa. Fahlbeck Ad. 2: 231 (1902).
γ) i uttr. stå, förr äv. bestå på ngt (jfr β, δ, ζ), stå fast vid l. hålla på (se h) l. fordra ngt; numera nästan bl. i sådana uttr. som stå på sin rätt l. sina rättigheter, äv. stå på sitt. Luthers tilhang wil hardeliga ståå påå S. Pauli ordh som säger (osv.). OPetri 1: 206 (1527). (Han) Badh att D. D. N. N:der icke ville stå på högsta rätt, uthan denne gången öffversee medh honom. RP 6: 464 (1636). Allenast man bestode på sitt privilegio och rätt. RARP V. 1: 237 (1654). Mester Bengt står på att gifftermåhlet må winna sin fortgångh. VDAkt. 1665, s. 720. Han måste visa den andre, att han .. kunde stå på sin rätt. Lagerlöf Top. 66 (1920). Stå .. på sitt. Östergren (1935). Vi ämnar .. stå på våra rättigheter. DN(B) 1952, nr 155, s. 1.
δ) (numera föga br.) i uttr. stå (förr äv. vara) på ngns bästa, i sht förr äv. argaste o. d., bevaka l. främja ngns fördel l. intressen l. bistå ngn resp. söka skada ngn l. vara emot ngn o. d.; jfr 51 a samt BÄTTRE 3 i α β‘, ARG, adj. 3 b β. SthmSkotteb. 3: 191 (1521). Iagh .. (vill) beflijta migh, at iagh på idhart betsta wara må. 2Mack. 11: 19 (Bib. 1541). Holland .. stod på vårt argaste. IllSvH 4: 398 (1881).
ε) i uttr. som beteckna att skatt l. avgift l. skuld åvilar ngt l. ngn l. att straff l. förbud gäller för ngt o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (jfr 52); äv. i utvidgad anv., i uttr. (vara l. bliva o. d.) skyldig på ngt, ss. beteckning för att ngn har l. får skuld som åvilar ngt l. är l. blir skyldig för ngt (stundom övergående i 34). Han har stor skuld på sitt hus. Mantals penningerne på dehres egne perssoner. RARP 3: 217 (1642). Man stadgade dödsstraff på själfmord. Söderberg Hist. 117 (1898); jfr 16 c β, 24 i. Eget hus! Vet du, hvad jag är skyldig på det? Hallström LegDr. 80 (1908). Exportförbud på strumpstolsarbeten af ylle. PT 1914, nr 281, s. 3. Särskild skatt på vissa lotterivinster. SvUppslB 24: 1120 (1935). jfr (†): Jnthet forbud skall göres .. på någre .. warur. G1R 9: 26 (1534); jfr 16 c β, 24 i.
ζ) (†) i uttr. turen står på ngn, turen är hos ngn, det är ngns tur. Knorring Ståndsp. 1: 73 (1838).
η) (†) i uttr. vara på en (så l. så beskaffad) mening l. den meningen o. d., vara av l. hysa en (så l. så beskaffad) mening osv.; äv. i uttr. vara på andra tankar, hysa andra tankar; jfr 10, 16 c κ. The andre af classen som på andre tankar wore. RARP 6: 108 (1657). Därs. 7: 55 (1660: är på annan mening). Jag ock någre flere äro på den meningen, at (osv.). 2RARP 1: 42 (1719).
ϑ) i sådana uttr. som (vara l. vara inne o. d.) på ett ämne l. på ett kapitel o. d., ss. beteckning för att ngn (i tal l. skrift l. tanke) behandlar l. berör l. sysselsätter sig l. håller på med ett ämne o. d. En säker anekdot, som .. jag anför, medan jag är på ämnet. ALHamilton (1795) i MoB 4: 88. Der ertappar jag mig ju åter på en jemmervisa, som jag bordt bespara dig. Tegnér (WB) 7: 528 (1835). En gång på detta kapitel kunna vi icke underlåta att anmärka (osv.). Cygnæus 6: 280 (1851). Du är inne på frågor, där ingen levande kan giva besked. Hedin Pol 2: 586 (1911).
ι) i uttr. hava ngt på sitt kapitel, se KAPITEL, sbst.1 1 b.
d) styrande ordet hand, i uttr. som beteckna att ngn har ngt i handen l. händerna samt i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill (jfr 1 a slutet); numera nästan bl. dels (spelt.) i sådana uttr. som ha (äv. äga) l. sitta med ett l. vissa kort l. så l. så många spel o. d. på hand(en), behålla ett l. vissa kort på hand (se närmare HAND 3 h β), dels i bildl. uttr. som beteckna att ngn har erbjudande om l. företrädesrätt att få köpa l. hyra ngt l. att ngn ”sitter inne” med en nyhet l. skvaller o. d. (se närmare HAND 13 g β β‘), dels i sådana uttr. (vari ordet hand användes ss. metonymisk beteckning för person) som på en hand l. flera l. olika l. alla l. så l. så beskaffade händer (se närmare HAND 12 b, d), förr äv. i bildl. uttr. som beteckna att en vara o. d. (icke blir såld, utan) stannar hos tillvärkaren l. säljaren (se HAND 13 g β γ‘). Hon (dvs. Kättja) had’ ett Eld-fyre på sijn hand, Stål, tunder, och flinta. Stiernhielm Herc. 28 (1648, 1668). Då mina skulder äro på sådana händer, att de ej pressera. Geijer Brev 154 (1813). En Kung hvars Äss man redan förut äger på handen. Düben Talism. 5: 10 (1818). Att de .. hade litet skvaller på hand angående .. (kungens) enskilda lif. Lindhé Ledf. 5 (1903).
e) i uttr. på förhand, se FÖRHAND, sbst. 2 c; sitta på mellanhand, se MELLAN-HAND 2 a, 3.
f) styrande sådana ord som läpp(ar), tunga, stundom äv. mun, i uttr. som beteckna att ngn säger l. sjunger ngt l. ler l. är nära att säga ngt o. d. (jfr LÄPP 1 d ζ); särsk. i uttr. vara l. ligga på allas läppar, vara i var mans mun, allmänt omtalas l. sjungas o. d., ligga ngn på tungan, förr äv. på läppen l. ytterst på tungan, för att beteckna att ngn är nära l. står i begrepp att säga ngt; förr äv. i uttr. ligga på ngns tunga, (ständigt) uttalas av ngn, hava ngt l. ngn på tungan, (ständigt) nämna ngt resp. baktala ngn. Herrans Lof och Prjs låg altjd på hans Tunga. Spegel GW 91 (1685). I skämtewijs, eller af fåfeng Förundran hafwa Gudz Nampn på Tungan. Swebilius Cat. 2: 9 (1689). Fernander Theatr. 341 (1695: hafwa någon på Tungan). Serenius Kkk 2 a (1734: ytterst på tungan). Någonting vigtigt låg honom på läppen. Blanche Tafl. 34 (1845). Det trotsiga leendet satt länge qvar på hennes läppar. Rydberg Ath. 274 (1859). Hvar gång ett löje / På munnen låg. Gellerstedt 1Dikt. 10 (1871). (Operan) ”Trovatore”, som då låg på hvar mans läppar. Ramsay Barnaår 6: 48 (1905).
g) i uttr. ha ngt l. litet på nocken o. d., se NOCK, sbst. 14.
h) [delvis möjl. utgående från 24] i uttr. hålla på ngt l. ngn, se HÅLLA, v.1 (särsk. 1 a, 3, 12 c, 31 a); äv. i uttr. ha o. d. en hållhake på ngn, se HÅLL-HAKE c; äv. i sådana uttr. som ha(va) o. d. (det rätta) grepp(et) på ngt l. ngn, se GREPP 1 a β, γ, ha fatt på ngn l. ngt, se FATT, oböjl. ord 1 a. jfr (†): Hålla på (dvs. i) tömmarna. Runeberg ESkr. 1: 187 (c. 1836).
i) i sådana uttr. som vila på geväret, stundom äv. vapnen, förr äv. stå l. ligga l. avvänta ngt på geväret, om trupp o. d.: vara beredd till omedelbar aktion l. stå under vapen o. d. resp. i (full) stridsberedskap invänta ngt; äv. bildl.; vila på hanen o. d., se HANE, sbst.1 6 b; ligga l. vila på årorna (äv. åran), ss. beteckning för att årorna hållas vågrätt o. tvärs ut (färdiga till rodd) l. att man låter årorna (l. åran) vila; jfr LIGGA 2 a α. Vij hafve satt oss .. i ordning och linie, och alt sedan Middags tiiden i går på Geväret afväntat .. (fiendens) anfall. HFinlÖ 324 (1714). MoB 8: 152 (1772: ligga på geväret). Quennerstedt Torneå 2: 240 (i handl. fr. 1809: stå på geväret). (De rättfärdiggjorda) hvila vid Gud i Christo, men de hvila på vapnen. Ödmann AnvSkrift. 24 (1822). Tegnér (WB) 5: 299 (1825: hvila på åran). Lönnberg BlSkär. 197 (1876: hvilade på årorna). De Geer Minn. 2: 254 (1892: hvilade på geväret; bildl.).
j) i uttr. ligga på ngt (jfr c, f, i, k, l), ss. beteckning för att ngn har ngt till låns l. till sin disposition l. under behandling l. arbete o. d. (utan att lämna det ifrån sig l. bli färdig med det); jfr LIGGA 2 a β; äv. i uttr. sova l. vila på ngt (jfr i), ss. beteckning för att ngn sover l. vilar (en natt), innan han ger besked l. fattar beslut om ngt o. d. Sofva på saken innan man gier svar. Serenius Ss 1 b (1734). Almqvist låg sedan 1819 på den filosofiska afhandling Om det hela, hvilken (osv.). Lysander Almqvist 338 (1878). NDA 1913, nr 234, s. 5.
k) (†) sjöt. i uttr. ligga på motvind, ligga för motvind. Tersmeden Mem. 1: 136 (c. 1780).
l) i sht sjöt. övergående i 15, 24, i uttr. ligga på land, om vind: blåsa l. vara riktad mot land; jfr LIGGA 8. Vädret .. ligger på .. land. Dalin 2: 25 (1853).
m) i uttr. ha ngn l. ngt på kornet l. ha korn på ngn l. ngt, se KORN 8 e.
5) [jfr 3] betecknande ngts l. ngns läge l. befintlighet alldeles i närheten av l. tätt vid l. utmed ngt l. ngn: inpå (se d. o. I 3 b); äv. i uttr. som ange att ngn l. ngt som rör sig (undan) nära följes av ngn l. ngt: (tätt) efter (jfr 44); särsk. i uttr. tätt på ngt l. ngn, tätt inpå l. efter ngt l. ngn, förr äv. vara ngn på livet, vara tätt inpå ngn; äv. (i Finl., vard.) i det bildl. uttr. det står inte på livet, det står inte för livet, det är inte så brådskande o. d. (Du) kommer .. så tyst, at ingen vet et ord deraf för än du äst en ährlig karl på lifvet. Modée HåkSmulgr. 14 (1738). Det står väl inte på lifvet, vet jag; man kan väl få uppskof (med betalningen av skulden) några dagar. Runeberg ESkr. 2: 55 (c. 1850). (Det) fordras vanligen att .. (räven) blifver tröttkörd af hundarne eller att dessa ligga tätt på honom, för att han skall söka sin tillflykt i lyan. Hahr HbJäg. 277 (1866). Mörkret, som låg tätt på hans ögon. Siwertz Sel. 2: 135 (1920). jfr (†): När (guds)-tiänsten ward ändat, dåppade .. (munken) wiskan i widewatnet och gick först på then ena raden och sedan på then andra och stänckte på fålcket. Bolinus Dagb. 34 (1668); jfr 1, 13. — särsk.
a) (numera bl. vard., föga br.) i sådana uttr. som stå l. vara l. lyssna på fönstret l. på (ngns) fönster, i sht förr äv. på ngns vägg, stå osv. vid fönstret resp. vid (ngns) fönster l. vägg; förr äv. i uttr. stå på påle(n) l. kåken, stå vid (skam)-pålen; äv. bildl.; jfr 1, 3. Tå hafwer Raichæus .. slagit med steen .. (på majorens vägg), tänckiandes sigh wara på Lillieholmens badhstughuwägg. ConsAcAboP 4: 150 (1673); jfr 3 i. Den 28 Juli stod .. (K. XII:s) laquei Petter Delavall på påhlen. HH 24: 8 (1699). Stå på påle. Sahlstedt 429 (1773). Tegnér (WB) 9: 400 (1840: stå på kåken; bildl.). Det stod någon på fönstret och tittade in, — ropade (hon). Blanche Våln. 645 (1847). Lyssna på fönster. Roos Skolg. 30 (1868).
b) i uttr. vara l. ligga l. följa ngn på hälarna o. d., se HÄL, sbst.1 1 d α; följa ngn o. d. på fot(en) l. fot på fot, se FOT 3 a, FÖLJA, v. 1 a; jfr 44, 45.
6) [utvecklat ur 3] styrande ord som betecknar (konkret l. abstrakt) föremål l. person o. d. som en viss egenskap o. d. anges tillhöra l. som anges bära ett visst namn o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom i prep.-uttr. som äro liktydiga med en genitiv av det styrda ordet (l. ett poss. pron.), t. ex. bredden på mattan, mattans bredd, namnet på gatan, gatans namn; jfr 52 samt AV I 16 g. Frijheet och frälse på Tuå gårder. G1R 1: 2 (1521); jfr 52. Lengden på hwart tapetet skal wara otta och tiwghu alnar. 2Mos. 26: 2 (Bib. 1541). Smaken på mogen och omogen frukt. Lallerstedt Slutk. 132 (1746). Et helt nytt bygnadssätt på byar och små städer. CAEhrensvärd (SVS) 1: 46 (1782). Den lämpliga temperaturen på bordeaux. Schück VLittH 1: 491 (1900). Då hon .. nämnde .. adressen på en modist. Söderberg France RödLilj. 369 (1902). Se, det var stil på överstinnan. Lagerlöf ChLöw. 9 (1925). — särsk.
a) i sådana uttr. som värde l. pris l. kurs, äv. gott o. d. köp på ngt, värde som ngt har resp. (gott osv.) pris som begäres l. gäller l. kurs som gäller för ngt. At paa salt och annar tingh skal bæter köp vara. G1R 1: 185 (1524). Priset på hästarna. HH XVIII. 2: 34 (1687). Värdet på sex oxar. SvFolkH I. 1: 307 (1914). Den låga kursen på det tyska s. k. Younglånet. SvTidskr. 1931, s. 53.
b) (numera bl. ngn gg tillf. l. ålderdomligt) i uttr. summan (förr äv. summarum) på ngt l. ngra, (sammanlagda) summan av ngt l. ngra; äv. bildl.: sammanfattningen av ngt; särsk. i uttr. summan på texten, sammanfattningen l. kontentan (av en framställning l. av vad man har att säga), stundom: kort sagt, kort o. gott; summan på kardemumman, se KARDEMUMMA 3. SkaraStiftJordeb. 15 (1540). Summan på them som slagne och brende woro. 1Mack. 10: 85 (Bib. 1541). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 63 (: Summarum på). Summan på Saken är denne: Jagh hafwer rönt wårt Swenska Tungomåls feel och fattigdom. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). Thet är summan på täxten, swarade Jarlen, att iag wil ingen lathunder föda. Verelius Gothr. 48 (1664). Dalin 2: 486 (1855). jfr: Summa Summarum påå 1 åhr ij alle förskreffne wttlegninger. G1R 1: 125 (1523); jfr 38.
c) i vissa numera obr. (l. bl. tillf.) uttr.
α) rätta, förr äv. ogilla l. berömma o. d. ngt (t. ex. en egenskap l. ett fel l. ett handlingssätt) på ngn, hos ngn; förr äv. se en tröst på ngn, se ngt tröstande hos ngn. Man (kan) icke på honom berömma, thet han lät någre Belätedyrkare til dödz huudflängia. Schroderus Os. 2: 494 (1635). Ehwad som een Menniskia på sigh, eller på enom androm, intet kan rätta, thet skal hon lijda toleligen. Preutz Kempis 55 (1675). Det är den första tröst, som .. (Jesu) Moder skulle få se på sin Son, at (osv.). Borg Luther 1: 214 (1753).
β) (†) antal(et) l. talet på ngt l. ngra, antalet av ngt l. ngra l. ngts l. ngras antal, äv. motsv. nutida konstruktion utan prep. (i sådana uttr. som antal(et) på munkar, antal(et) l. mängd(en) munkar); spår l. proportion på ngt, av ngt; jfr 52, 54. Talet på Jsraels barn skal warda lijka som sanden j haffuena. Hos. 1: 10 (”2”) (Bib. 1541; Bib. 1917: antalet av). Ett Sinaiternas Clöster, af samma antal på Munkar, som det är på .. Sinai. Eneman Resa 2: 1 (1712). Scheele Bref 393 (1780: spår på). Då proportionen på Svafvel, Phosphor och Kol är mycket ringa, kan (osv.). Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 30 (1795). Antalet på .. erforderlige celler (i länsfängelserna) .. kommer att längre fram uppgifvas. Oscar I Straff 99 (1840). jfr: Lisp(und)-talet på mandel (dvs. antalet lispund mandel). Palmquist Räkn. 264 (1750).
γ) (†) tiden på ngt, tiden som ngt omfattar l. varar; äv.: tiden (tidpunkten) för ngt; äv. (övergående i 54) i uttr. tiden på några generationer, några generationers tid. Wardt tijdhen på allan .. (Abrahams) ålder, niyohundrat och tretiyo åår. 1Mos. 5: 5 (Bib. 1541). På Ridderhusedt .. delibererades .. om tijden på Vttschrifningen. RARP 1: 144 (1631). (Negrernas) blandning med landets döttrar, och tiden på någre generationer, hafva tilskapat ansigten i alla nuancer. Agrell Maroco 1: 50 (1789, 1796).
δ) (†) sömnen på ngn, ngns sömn. Chesnecopherus RegIter B 2 a (1613).
ε) (†) effekten på ngt, värkställigheten av ngt; försmak på ngt, av ngt; jfr 29, 56 b. Effecten på denne fiendskap (mellan Brandenburg o. Sverige) studzade fuller något och hæsiterade när den .. Danske freden senast i Roschild slötz. RARP 7: 169 (1660). SvLittFT 1838, sp. 523 (: försmak på).
d) (i Finl., vard.) i uttr. inte veta ut och in på sig, veta varken ut l. in. Bergroth FinlSv. 160 (1917).
e) (ngt vard.) i sådana uttr. som betydelse l. etymologi på (ett) ord, betydelse resp. härledning av ett ord; förr äv. mening på ord l. innehåll på en dikt, mening av l. hos ord resp. innehåll i en dikt, ord på (ett begrepp), ord för (ett begrepp). Meningen på desze ord (dvs. såsom ljuset är om morgonen) är denne (osv.). Rudbeckius KonReg. 453 (1619). (Långa meningar) förmörka innehållet på en Dickt. Arvidi 215 (1651). Grundbemärkelsen på de gamle Chinesiske Orden. Björnståhl Resa 1: 8 (1769). Det (heter): ”Älska Gud af all din håg.” Grundtextens ord på ”håg” betyder egentligen eftertanke. Rosenius Bud 61 (1858). SkrHVSamfU VII. 3: 21 (1901: etymologi på).
f) (numera bl. ngt vard.) i sådana uttr. som melodin, i sht förr äv. tonen på (en sång o. d.), till (en sång osv.); förr äv. verser på en balett, om versifierad text till en balett (se d. o. 2). Verser på den sidsta balletten. Ekeblad Bref 1: 78 (1651). Tonen på the wanliga och gambla Psalmerna. KOF II. 1: 454 (1659). Dalin 2: 553 (1855).
g) i sådana uttr. som premiär l. (general)-repetition på (en teaterpjäs o. d.), ss. beteckning för föreställning då en teaterpjäs osv. har premiär resp. tillfälle då den (general)repeteras; jfr 52. Sylwan Kellgren 50 (1912). VFl. 1937, s. 196.
7) [jfr 6] styrande ord som betecknar ngn l. ngt som anges vara behäftad (behäftat) med ngt fel l. ngn brist l. skada o. d.; förr äv. i uttr. hava brist l. ont på sig, ha ngt lyte l. fel; jfr III 1 a γ. Någhot nööt eller fåår thet någhon brist, eller någhot ondt på sigh haffuer. 5Mos. 17: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: som har något lyte eller något annat fel). (Den som skall döpas) moste .. wara en rätt och naturligh menniskia, .. oansedt på thes kropp en eller annan ledamot felas kunde. KOF II. 2: 36 (c. 1655). Stellan fann fel på alla (flickorna). Bremer Grann. 1: 219 (1837). Han fick lyfta ner urverket och se efter om det var fel på det. Lagerlöf Kejs. 68 (1914). jfr (†): Om noger fattas nogit paa mester michelss predican maa han tala honum tiil. G1R 3: 100 (1526); jfr 52 g α. — särsk. i utvidgad anv. (stundom närmande sig l. övergående i 52), i sådana uttr. som (det är) skada l. synd på ngn l. ngt, ss. uttryck för beklagande av att ngn l. ngt har ett (betydande) fel l. en (betydande) brist l. av att ngn l. ngt lider l. lidit skada l. förlust l. går l. gått förlorad (förlorat) l. blir l. blivit fördärvad (fördärvat) o. d. Calonius Bref 184 (1786). Skada, evigt skada på det unce hjerna, som slösades i denna otacksamma skalle. Levin Schiller Cab. 121 (1800). Det är dock skada på det spanska folket, .. för hvilka himmelns klara ljus dolts af mörk vidskepelse. PT 1898, nr 180 A, s. 2. Det var synd på fröken Bergöö att hon skulle ha potatisnäsa. Larsson Larssons 5 (1902). SvD(A) 1943, nr 87, s. 8.
8) [jfr 1 c, 3 b] styrande ord som betecknar sida (jfr 1 c, 3 b) l. håll l. riktning o. d., i uttr. som beteckna att ngn l. ngt befinner sig l. att ngt äger rum vid sidan av ngn l. ngt l. på en plats som befinner sig åt ett visst håll l. i en viss riktning räknat från ngn l. ngt; äv. i bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som på (högra l. andra o. d.) sidan om (äv. av) ngn l. ngt, på den här sidan havet, på höger hand o. d. (se HAND 18 a, b), i sht förr äv. på höger l. vänster (om ngt). På (ena) låringen, på styrbords l. babords låring, se LÅRING. Th[et] øffu[er]ste hus[et] paa nørre sidone j søtegu[m]mo g[re]nd. OPetri Tb. 6 (1524); jfr 1 c. Joh. 19: 18 (NT 1526). Så ath hans konge. Ma:t seg icke på alle sider schulle hafva ath formode fyentsschap och vedervilie. RA I. 1: 475 (1546). På denne sijdan Elfuen. OxBr. 1: 238 (1624). Stora tältet på höger om konungens. MoB 10: 46 (1796). På sidorna af det kors, der återlösningens verk blef fullkomnadt, (äro) tvenne andra .. ställda. Franzén Pred. 1: 211 (1841). Från platån vid Himmelstorp såg man på ena hållet Väderön och Torekov. Böök ResSv. 17 (1924). — särsk.
a) i uttr. på ryggen l. baken l. på ngns rygg l. bak, förr äv. ngn på ryggen, bakom ryggen resp. ngns rygg; numera företrädesvis i sådana uttr. som tala illa l. säga ngt (om ngn) på ryggen (äv. baken) l. på ngns rygg (äv. bak); förr äv. i uttr. lämna ngt sig på ryggen, lämna ngt bakom sig. På baken talar han annorlunda, och förwender tigh tijn ord. Syr. 27: 23 (Bib. 1541). En fästning, som kan intaga ifrån 4- till 6000 mans garnison, den fienden ej vågar lämna sig på ryggen. MoB 8: 172 (c. 1780). Tala illa om ngn på ryggen, på hans rygg. Östergren 5: 897 (1937).
b) styrande ord som betecknar väderstreck vari ngt befinner sig o. d.; ofta i uttr. som beteckna vindriktning, för att ange det håll varifrån vinden kommer; jfr 1 g. Sånga Prästagårdh, ther ett Träsk Söder vth ligger, och på Nordan blifwer thet stängt medh Bärg och Skogh. Palmchron SundhSp. 23 (1642); jfr NORDAN III 1. Skall man gemeenlig hoos osz effter något stadigt Nolanwäder wänta Rängn, särdeles om det är lijtet på den Wästra kanten. Rålamb 13: 34 (1690). (Vinden) ä på nordvästen. Janson Ön 188 (1908).
c) i oeg. l. bildl. uttr. vari ordet sida användes för att beteckna en (ett) av två (l. flera) motsatta parter l. människogrupper l. släktgrenar l. förhållanden l synpunkter o. d.; särsk. i sådana uttr. som på ngns sida, på båda sidor o. d.; i sht förr äv. i sådana uttr. med mera förbleknad innebörd som (jag) på min sida, (jag) för min del (se DEL V 3 a) l. å min sida osv.; förr äv. styrande ordet part, i sådana uttr. som på ngns part l. på bägge parterna, (p)å ngns sida l. på båda sidor. G1R 1: 49 (1523: paa edra sijdo). Ther med de seden på både sijder wåldgåfwe saken i rätte, begärendes .. att wij här opå wår .. doom gifwe wille. Rääf Ydre 1: 348 (i handl. fr. 1595). Ad thet onde hatedt kunde bliffue På begge Partherne stilledt. UrkFinlÖ I. 2: 182 (1597). På theras part wille the förplichta sigh at (osv.). Schroderus Liv. 314 (1626). Var du på din sida alltid en beskedlig gosse. MoB 3: 1 (1755). Skulle den olycka tima, at hela Konungahuset .. på manliga sidan utginge, då (osv.). RF 1809, § 42. Nöjet är .. helt på vår sida, sade Vägdamm. Martinson VägKlockrike 285 (1948). särsk.
α) i sådana uttr. som på (den) ena sidan — på den andra (sidan) l. (utan tidigare korresponderande led) på (den) andra sidan, äv. en annan sida, tjänande att framhäva en motsättning mellan två parter l. sakförhållanden l. synpunkter o. d. resp. att framhäva ngt ss. stående i motsättning till ngt förut yttrat: å ena sidan — å den andra resp. å andra sidan; numera nästan bl. i fråga om motsättning mellan två (fientliga l. tävlande) parter. G1R 1: 163 (1523). (Prästerna) skola på then ena sijdan, warna .. (åhörarna) för .. Syndenes Sömn ..; å then andra sijdan, trösta (osv.). Kyrkol. 2: 2 (1686). AdP 1789, s. 643 (: på en annan sida). Skulle man nu .. vilja vända frågan historiskt, så ser man väl, att (osv.) .. men på den andra sidan bör man äfven finna, att (osv.). Biberg 1: 80 (c. 1814). Några påstå att grefven på ena sidan fördubblat sina penningeanbud, på den andra hotat förrädaren med sträckbänk på glödande kol. Topelius Fält. 2: 76 (1856). Krigstillstånd (hade) .. uppstått emellan gesäller och lärpojkar på ena sidan samt gymnasister och skolpojkar på den andra. De Geer Minn. 1: 16 (1892).
β) (i Finl.) vara på äldre sidan, icke längre vara ung, vara till åren kommen. Hertzberg Päivärinta 3: 306 (1886). Bergroth FinlSv. 278 (1917).
d) i uttr. på ngns l. ngts vägnar, se VÄGNAR; på ngns hand, se HAND 13 g γ.
9) [jfr 1 i α, o] styrande ord som betecknar högtidlighet l. bjudning l. sammankomst l. förrättning o. d. vid vilken ngn är närvarande l. ngt företages l. äger rum o. d.; stundom liktydigt med: vid; stundom äv. (vard.) styrande ord som betecknar förtäring o. d. varmed ngn trakteras (jfr 20 a). Vara på bröllop, begravning, bal, kalas, sammanträde. Var han med på bröllopet? Han hade varit hos dem på kaffe, på en enkel smörgås dagen innan. På riksdagen i Västerås 1527 antogs Västerås recess. Vara på (bok)auktion. Köpa, sälja ngt på auktion; jfr 48 m. På thenne herredag her i Arboge. RA I. 1: 474 (1546). Huru granna damorna voro i dag, när de vore på ringränningen. Ekeblad Bref 1: 338 (1654; rättat efter hskr.). Vår informator, som var borta på sina aftonsamkväm. De Geer Minn. 1: 16 (1892). När vi skulle läsa på husförhör, då var det jag, som var styv. Lagerlöf Kejs. 149 (1914). — särsk.
a) (ngt vard.) styrande ord som betecknar teater- l. filmföreställning, teaterpjäs, film o. d.; äv. i utvidgad anv., styrande ord som betecknar teater- l. filmskådespelare med huvudroll i en teaterpjäs l. film l. författare till teaterpjäs o. d. Vi mötte biografpubliken som hade varit på 7-föreställningen. De hade varit på Disneys film Den levande öknen”. Torsdag ha vi tagit billeter på Romeo och Julia. Geijer Brev 435 (1845). De Kungliga äro på Dolcke (dvs. på den teaterpjäs där skådespelerskan M. von Dolcke uppträder). Edholm SeklSlut 29 (1874). (operetten) Storhertiginnan roade sig Bismarck alldeles kapitalt. Laurin Våld 178 (1910).
b) (†) i uttr. på (freds)traktaten, vid (freds)förhandlingarna l (freds)underhandlingarna; jfr 10. RP 5: 90 (1635). Widekindi KrijgH 934 (1671).
c) (i högre stil) i uttr. på yttersta domen, i sht förr äv. på domen, vid (yttersta) domen; jfr 10, 36. Doch skal Tyro och Sidoni dregheligaren wardha på domen än idher. Luk. 10: 14 (NT 1526; Bib. 1541: på Domenom; Bib. 1917: vid). Hielp oss milde Herre Gudh .. På ytersta Domen. Hb. 1541, s. G 2 a (äv. i Hb. 1942).
10) styrande ord som betecknar handling l. värksamhet l. sysselsättning o. d. vari ngn deltar l. som ngn ägnar sig åt l. (just) är sysselsatt med l. varunder ngt företages l. äger rum o. dyl. l. som betecknar skeende som ngt är inbegripet i o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom i uttr. som närma sig till bet. av en tidsbestämning, stundom (med mer l. mindre utpräglad final bibet.) i uttr. som beteckna att ngn är ute för att göra l. åstadkomma ngt. Vara på resa, vandring, utflykt, jakt, fiske. Han var med på resan. Fartyget var på ingående. Isen befann sig på glid. Tvätten hänger på tork; jfr 48 j. Stå l. ligga o. d. på lur, se LUR, sbst.6 1; jfr 48 j. (Vara) på förfall, se FÖRFALL, sbst.4 2; jfr 48 j. Vara (stadd) på flykt(en) o. d., se FLYKT, sbst.1 1 b. Att the på hemeresen skole sägle ått Calmarna. G1R 15: 375 (1543). Rapp .. war vthe på wärfning. Stiernhielm Herc. 48 (1658, 1668). Skogsfogeln skiutes på lek om våhren. AllmogHemsl. 123 (i handl. fr. 1741); jfr 48 j. Hästar, som gått på bete. Bure Häst 2 (1801). Ute på en sjö se vi en timmerslinga .. på drift till en flottningsränna. Hedin Pol 2: 6 (1911). (Andar o. troll) äro alla (enl. koreanernas föreställningar) ute på ondt. Grebst Korea 78 (1912). Medan jag vistades i prostgården på mitt vanliga sommarbesök. Lagerlöf Troll 2: 7 (1921). — särsk.
a) styrande ordet gång (jfr 36 k).
α) (numera bl. i vissa trakter) i uttr. vara på gång, förr äv. på gången l. gångs l. gånga l. på en god gång o. d., vara i gång, i sht förr äv.: vara i svang l. försiggå l. bedrivas l. fortskrida (på förträffligt sätt) l. vara i görningen, förr äv.: vara på väg; hålla l. ha(va) ngt på gång, i gång; jfr GÅNG I 6, 7 slutet, 11 c, d, h, 18 c. Een sådana vppenbar allmenneligh predican om Gudh, war på then tijdhen än nu icke på gongen. Gl2Mos. 6: 3 (Bib. 1541). Om icke alla stycken (dvs. kanonerna) ähre ännu på gångs åth Käggom. OxBr. 10: 76 (1625). HSH 31: 334 (1662: hålla). Dhet gifftermål, som är på gånga emellum en uthländsker man .. och .. Jungf(r)u Margretha von Nieroth. VDAkt. 1681, nr 81. Emedan Academiæ ansökningar hoos Kongl. Maij:tt äre på en godh gång. ConsAcAboP 5: 430 (1684). Det var .. en visa på gång i London, som Betsy väl 20 gånger hördt. Chenon Heywood 2—3: 84 (1773). Jag hade sex lastbilar på gång. DN(B) 1952, nr 66, s. 5.
β) (†) metall. i uttr. på så l. så beskaffad gång, i fråga om färskning av järn: vid så l. så beskaffad gång (se d. o. I 9 b slutet). Rosborg StångjSmid. 4 (1809). En sådan härdens rensning .. är isynnerhet nödig på färskande gång. Åkerman Stångj. 85 (1839).
b) i uttr. på färd l. färde (jfr 21 b).
α) vara på färde, se FÄRD 1 a, 2 a; (vara) på färd, se FÄRD 5 slutet.
β) (†) hava ngt på färde, syssla med ngt, ha ngt för händer (jfr FÄRD 2 b). Thz ärendet i haffuen på färdhe. Jesus lärer i templet 13 (c. 1550). Man hade på färde et hemligit förbund. Pfeif DeHabitu 287 (1713).
c) styrande sådana ord som arbete l. (vard.) jobb l. (numera företrädesvis i Finl.) tjänst, i sht förr äv. kondition, i uttr. som beteckna att ngn ägnar sig åt l. är sysselsatt med ett arbete l. en tjänst l. (inne)har tjänst l. utövar en befattning l. befinner sig på (i bet. 1 c, i α) sin arbetsplats o. d. (Kristian II) lät en stoor part aff them tagha aff theres hws ther the woro på theres arbete. OPetri Kr. 331 (c. 1540). Jag var student, på condition. Runeberg 2: 8 (1847). När .. (mannen) var ute på sitt tunga arbete i skogen. Sandström NatArb. 1: 127 (1908). Far är inkallad och mor på tjänst. Hufvudstadsbl(A) 1943, nr 196, s. 14. (†) Jagh måste altidh vara på tiensten (dvs. i tjänstgöring). OxBr. 5: 87 (1616).
d) (†) styrande ordet ämbete.
α) i uttr. vara på sitt ämbete, vara sysselsatt med l. vara ute för att uträtta ämbetsgöromål, tala ut ngt på sitt ämbete, uttala ngt under utövande av sitt ämbete (under ämbetsmannaansvar). Män för dessa fehlen skull har ingen än på sitt embete tahlt ut man därföre skulle kullkasta penningstipendium. Rudbeck Bref 83 (1670). Jag är på mitt embete: Gud bevarar mig vel. Swedberg Lefv. 259 (1729).
β) i uttr. på ngns ämbete (jfr α) l. på det l. det ämbetet, i ngns yrke l. skrå resp. i det l. det yrket osv.; jfr 1 o. 2SthmTb. 6: 507 (1582). (De) kunne .. inth[et] bättre welkhor haffue eftherlatidt honom än the sielffue hade och på theris ämbete sedh och bruck war. Därs. 526.
e) styrande sådana ord som vakt, pass, post, försvar, förr äv. värn, i uttr. som beteckna att ngn vaktar l. försvarar ngt l. utför vakttjänst l. ägnar sig åt försvar o. d. samt i bildl. anv. härav; särsk. i uttr. stå (äv. vara) på vakt, förr äv. på vakten. Ligga på försvar (sport.), se LIGGA 16 a β β‘. Vara på sin vakt, se VAKT. Iagh ståår på wachtenne. Jes. 21: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: på vakt). (Han) skall .. slå ett läger ved Horn, och der ligge på landzens värn. OxBr. 1: 246 (1624). En soldat, som gick på post vid Landskrona slott. Wigström Folkd. 2: 331 (1881). Någon allvarlig sammandrabbning förekom icke, de kejserliga höllo sig mest på försvar. Forssell G2A 60 (1894). Under det .. (poliskonstaplarna) gingo på pass. SDS 1899, nr 471, s. 3.
f) styrande sådana ord som uppdrag, mission (se d. o. 1, 2), beskickning (se d. o. 3 a), äv. (numera bl. i vissa trakter, särsk. i Finl., med vardaglig prägel) ärende(n), i sht förr äv. värv, i uttr. som beteckna att ngn är sysselsatt med (l. är ute för) att uträtta ett uppdrag l. ärende(n) o. d.; förr äv. i uttr. på ngns ärende(n), i ngns ärende(n), vara på sitt värv och ärende, (vara sysselsatt med att) uträtta sina värv l. ärenden, på överhetens värv, i överhetens värv. (Alla) som anten på theres egne ärender, eller ellies på någhen annens wegne, behöffue at rese genom landet. Stiernman Com. 1: 177 (1561). Rudbeckius KonReg. 471 (1620: på sitt wärff och ärende). VDAkt. 1683, nr 286 (: på öfwerheetennes värf). De fem herrarne .. befinna sig nu i .. (Ferrara) på en beskickning från Venedig. Runeberg ESkr. 1: 319 (1835). (Han) var ute på en vigtig mission. Wetterbergh SamhKärna 1: 5 (1857). Lotten Wennberg går .. åt alla väderstreck på sina goda värf alltid munter och makalös. Bremer Brev 4: 271 (1863); jfr 21 d. Hon förtjenar sitt bröd med att springa på ärenden. Bergroth FinlSv. 160 (1917); jfr 21 d. Kanslisekreteraren .. befann sig .. på statliga uppdrag i Genève. Hedberg BleknBrud. 269 (1951). — särsk. i uttr. vara på bestyr, se BESTYR 3 b β.
g) (numera bl. tillf. l. bygdemålsfärgat) styrande sådana ord som lära, lärdom, i uttr. som beteckna att ngn åtnjuter praktisk undervisning l. går i lära o. d.; förr äv. i uttr. gå på lära, i lära. Är största olyckan hos oss, at ingen går på lära, och arbetar sig sedan up till gesell och mästare. Sahlstedt TuppSag. 57 (1759). Mor min var i sin ungdom på nunnelära i Nådendal. Topelius Vint. II. 1: 210 (1881). Jag har varit på lärdom i prostgården i två år (sade bonddottern). Lagerlöf Sten. 36 (1914).
h) i uttr. som beteckna att ngn ertappas l. gripes o. d. just vid l. omedelbart efter begåendet av ett brott o. d.; numera företrädesvis i uttr. på bar l. färsk gärning, förr äv. på (färska) gärningen; jfr 46 slutet samt BAR, adj. 3 c, FÄRSK 1 b α, GÄRNING 1 g β. Effter .. han på färska gärningen taghen är. BtÅboH I. 2: 74 (1624). Major Hederschiöld, hvilken .. på färsk giärning (vid duell) blefvit grepen. 2RARP 4: 60 (1726). JournLTh. 1812, nr 231, s. 2 (: ertappas på gerningen). Våra ögon .. bäfvade tillbaka, såsom gripne på kyrkorån, då hans blixtrande blick träffade dem. Fahlcrantz Schiller Fiesko 3 (1821). Ändtligt har jag nu / På klar och öppen gerning öfverraskat dig, / .. Nu är du fången på ditt dåd. Runeberg 5: 246 (1863). Bergman JoH 169 (1926: på bar gärning).
i) i uttr. på bättring(en), vara på förbättring, se BÄTTRING 1 c slutet, FÖRBÄTTRING e.
j) i uttr. hinna ngn på lopp, se LOPP 1 a; l. segla l. löpa på frakt, se FRAKT, sbst.1 2 a.
k) i uttr. hava ngt på beråd, se BERÅD 1 e α, vara l. stå på beråd (jfr l), se BERÅD 1 e β.
l) i utvidgad anv., i uttr. som beteckna att ngt är (omedelbart) förestående l. att det är nära att ngt sker l. att ngn står i begrepp att göra ngt o. d. (jfr a α); särsk. i uttr. stå på språng, stå beredd (att omedelbart springa) l. (just) stå i begrepp att ge sig i väg, förr äv.: vara nära l. på väg (att bli ngt) l. vara nära att gå förlorad; förr äv. stå på resa, vara färdig att l. just skola resa, stå l. vara på fall(et), vara nära att falla (se närmare FALL II 8), stå på slag, om äng: vara färdig att slås l. mejas, vara l. stå på beråd att göra ngt, stå i begrepp l. vara nära att göra ngt (jfr BERÅD 4), (det) står på slut med ngt, ngt nalkas sitt slut. RP 8: 234 (1640: står .. på resa). Sylvius Curtius 190 (1682: stodh .. på fallet). Nu står på slut med Riksdagen. 2RARP I. 2: 212 (1720). (Den sjuka flickan) var på beråd at giöra af med sig. Swedberg Lefv. 545 (1729). 32. Stångjerns-hamrar .. som då stodo .. på språng at blifva öde. Polhem PVetA 1745, s. 12. Men huru bär det til hvar gång, / At jämt din (dvs. rapphönans) frihet står på språng? Bellman Gell. 3 (1793). Rundt omkring stå de gräsrika ängarne på slag. Bremer Brev 3: 241 (1852). Hela skaran .. stod på språng för att vid minsta tecken till fara taga till bens. Geijerstam LycklMänn. 59 (1899). — särsk. [möjl. utgående från 1] i uttr. (vara, äv. stå) på vippen (att göra l. bli o. d. ngt), se VIPP.
m) [jfr c; i uttr. på permission möjl. utgående från 34 h] (numera ofta ngt vard.) styrande sådana ord som permission, tjänstledighet, semester o. d., i uttr. som beteckna att ngn har (l. utför ngt under) ledighet från tjänsten l. semester osv. Skall jag afskicka arméens flottas officerare härifrån som ligga på Permission? CAEhrensvärd Brev 1: 130 (1788). Jack Pansay, som är i Simla på semester. Cavallin Kipling Wi 70 (1897). Officerare, som med sina familjer varit hemma (i England) på tjänstledighet. Hedin Pol 1: 329 (1911). Fint att vara hemma på sommarlov, tänkte jag. Sassoon NärViRed 52 (1949).
n) i uttr. vara på tal, förr äv. på tals l. på talet, vara föremål för samtal l. diskussion, omnämnas i samtal osv., äv.: vara under övervägande l. vara ifrågasatt; äv. [jfr fr. à propos de; jfr 34 h] i uttr. på tal om ngt l. ngn, då l. eftersom ngt l. ngn är på tal, apropå ngt l. ngn; förr äv. i uttr. det är på talet om ngn, det är tal om ngn, vara på talet med ngn, om person: vara i samspråk med ngn. G1R 6: 5 (1529: varet på tal). Var och den Churpfaltziske saken på taals. RP 7: 307 (1638). Thet haffwer varit på talet om Her Nilss. Hall KultInt. 135 (i handl. fr. 1645). Jag måste le, då jag var på talet med en Jude och frågade om (osv.). Eneman Resa 2: 242 (1712). Wulff Petrarcab. 102 (1905: på tal om).
o) [jfr t. auf dem spiele stehen, fr. être sur (le) jeu; jfr 48 j] i uttr. stå (i sht förr äv. vara) på spel, förr äv. på spelet, vara satt l. stå ss. insats i spel(et); numera bl. allmännare l. bildl.: riskeras, vara i fara; stundom äv. i det bildl. uttr. ha(va) ngt på spel, ha ngt som står på spel. HSH 5: 48 (c. 1700: var på spel). Bort at enskylt välgång dyrka, / När på spel en allmän står. Dalin Vitt. I. 2: 31 (1741). Understår sig någon at gå på Todos och det mislyckas, så dela the andra två alt hvad som står på Spelet. BeskrLombreSp. 10 (1745). Den som .. har mera på spel, flera järn i elden och mindre ”kalla” pengar. SvD(B) 1911, nr 253, s. 2.
p) (†) i uttr. vara på väldet, vara rådande; jfr 48 j. Aspelin Stenbäck 436 (i handl. fr. 1852).
q) (†) i uttr. på slaget, under (fält)slaget; äv. i uttr. på Krakau slag, under l. i slaget vid Krakau; jfr 36. Bookhållarenss attest, att Nilss Jöranson i Tyllilä är slagin på Kraku slagh. ConsEcclAboP 287 (1659). De swenske fångarna, som wedh Poltofwa på slaget .. blefwe fångne. KKD 3: 143 (c. 1710).
r) styrande ordet byte, liktydigt med: vid; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. på sista bytet, i utvidgad anv.: i sista omgången, till sist (jfr 36); förr äv. på det byte att (osv.), i utbyte mot att (osv.); jfr 48 j, 51. SvTr. 4: 547 (1567: på thett byte, att). Hindrich Lännä .. begiärte igen sin oxe den Quæstor hadhe conficerat, och på bytet till fallit D. Bong. ConsAcAboP 4: 13 (1671); jfr BYTE 1. Jag skall .. visa tocka här enar, hocken som skrattar på sista bytet, jag. Högberg Vred. 3: 29 (1906).
11) [jfr 9, 10] i utvidgad anv., i uttr. vara med på ngt, vara med om l. instämma i l. (kunna) godkänna l. godtaga ngt; äv. i uttr. vara emot på ngt, vara emot ngt, icke vara med om l. (kunna) instämma i l. godkänna ngt; jfr 52. Att biskopen säkert icke skulle vara emot på att man ”.. henne härutinnan wilfarade ..”. Cavallin Herdam. 3: 411 (1856). Nej Edmond, nu är jag inte med på dina små knep. Farrell ERogers 236 (1947).
12) [jfr 3 h samt 21 n] i sådana uttr. som början l. begynnelse(n) l. slut(et) l. avslutning(en), äv. ändan l. änden o. d. på ngt, ss. beteckning för den del av ngt som utgör dess början resp. slut l. (abstraktare) ss. beteckning för påbörjandet resp. avslutningen av ngt; dels styrande ord som betecknar värksamhet l. tillstånd l. ngns liv o. d., dels (numera i sht vard.) styrande ord som betecknar ngt konkret (t. ex. väg, gata, bärg, äv. bok l. skrift o. d.); jfr 3 h γ, 43 samt AV I 16 c α. Retferdughetennes konnung, .. intit begynnilse haffuandes på sina daghar. Ebr. 7: 3 (NT 1526; Bib. 1917: utan begynnelse på sina dagar). Tå the komo nedher til endan på stadhen, sadhe Samuel (osv.). 1Sam. 9: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: ändan av staden). Dhe allmänninga Skoghar, som vpreknas widh ändan på dhenne Lagen. Stiernhielm WgL 100 (1663). Härmed hafva vi .. kommit till slut på vårt ämne. Rudin OrdUngd. 1: 87 (1894). Höga träd, som bildade afslutningen på parken. Söderberg France RödLilj. 348 (1902). — särsk. i uttr. vara l. göra o. d. slut, i sht förr äv. (en) ända (l. ände) på ngt (äv. ngra), ss. beteckning för att ngt är slut l. upphör l. har upphört resp. bringas att sluta l. att ngra icke längre existera l. leva resp. bringas att icke längre existera o. d.; jfr 52 (g). Påå hans rijke skal inghen ände wara. OPetri 1: 27 (1526). Gör enda på them (dvs. fienderna). Psalt. 59: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: förgör dem). Iagh haffuer giordt en enda på sången. Jes. 16: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: på skördeskriet har jag gjort slut). Det var slut nu på hans kärlek till henne. Lagerlöf Kejs. 278 (1914). Det såg ut för hennes ögon, som om det där borta skulle vara slut på världen. Dens. Mårb. 28 (1922).
B. i sådan lokal anv. där begreppet om en förflyttning l. rörelse till en plats l. om en riktning mot ngt mer l. mindre klart framträder samt i därmed mer l. mindre nära sammanhängande anv. Anm. 1:o Härunder ha äv. upptagits vissa anv. som äv. kunna hänföras till A, särsk. sådana som för den moderna språkkänslan snarast äro att hänföra till B, men som för en äldre tids uppfattning tedde sig ss. innebärande befintlighet o. sålunda vore att hänföra till A (jfr t. ex. 16 h). 2:o Begreppet om rörelse l. riktning uttryckes ofta i ä. nysv. (liksom i fsv.) därigm att det av prep. i sådan anv. styrda ordet står i ackusativ (medan det styrda ordet står i dativ, då innebörd av befintlighet föreligger). Sedan kasusböjningen förenklats o. denna betydelseskillnad icke längre i formellt hänseende kan komma till synes i prepositionsuttrycket, uttryckes numera begreppet om rörelse l. riktning ofta (o. i fall där eljest missförstånd kunde uppstå i regel) med ett till verbet fogat adv. betecknande riktning (t. ex. upp, ut, ned, in, bort, fram, hit). Detta gäller i första hand i bet. 13 o. där i sht i rent lokal anv. (jfr 13 a, c α, ζ, e slutet), medan sådant adv. icke brukas i vissa uttr. med mer l. mindre utvidgad (l. bildl.) anv. (t. ex. ge sig på väg; se 13 h); i regel saknas dylikt adv. i uttr. vari prep. styr ord betecknande lokal o. d., då tanken därvid företrädesvis är fäst vid vad som försiggår l. förehas där (o. icke på själva lokalen), t. ex. gå på teatern, banken, biblioteket (se 13 i α).
13) motsv. 1, i uttr. som beteckna att ngt l. ngn förflyttas l. rör sig till en plats l. placeras l. placerar sig ngnstädes så att det l. han efter förflyttningens l. rörelsens osv. avslutande befinner sig på (i bet. 1) ngt l. ngn; äv. i uttr. som beteckna en värksamhet l. ett skeende varvid ngt (l. ngn) rör sig l. förflyttas ned till o. berör l. tränger in (utan att efteråt behöva stanna l. bli kvar) i ngt l. ngn som utgör (l. tänkes utgöra) slutpunkten l. målet för den rörelse som värksamheten l. skeendet innebär (t. ex. falla, bulta, banka på ngt); äv. i uttr. som beteckna att ngt l. ngn utövar tryck o. d. mot ngt l. ngn i riktning nedåt; äv. i mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Han lade boken (mitt) på bordet. Han ställde sig på golvet. Sätta sig på en pall, på en stol; förr äv. kasta sig på en fåtölj, i en fåtölj. Hon placerade kaffekopparna på en bricka. När man med fingret trycker på skrivmaskinstangenten, lyftes typarmen. (Han) lagde jt fulm[ac]te b[re]ff paa disken (dvs. domarbordet). OPetri Tb. 6 (1524). Kere Axel kaster brefved pa elden. RA I. 1: 627 (1553). Lägg icke Steen på börda. Grubb 483 (1665). Han kastar sig på en fauteuil. Altén Babo Puls. 15 (1813; klandrat i SvLitTidn. 1813, sp. 524). (Sven Duva) bröt .. på spången ned. Runeberg 2: 54 (1846). Smeden .. slamrade med hammaren på städet som vanligt. Sassoon NärViRed 30 (1949). (†) (De) föllo .. nedher för hans fötter, och slogho sijn huffwudh på (dvs. i) gålffuet. Petreius Beskr. 2: 226 (1614). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som komma (i sht förr äv. ) på trappan l. förstubron, komma (l. gå) ut l. ned l. upp på trappan osv., äv. störta på drivan, störta ned l. omkull på drivan, i sht förr äv. stiga på muren l. tronen, upp på muren osv., förr äv. krypa på ugnen, kliva på taket, fly på muren, upp på ugnen osv.; jfr anm. 2:o sp. 2597. Columbus Ordesk. 4 (1678: krypa på ugn). Sahlstedt (1773: Klifva på taket). Jan Baner stiger först på muren. Gustaf III 1: 36 (1786). Elgen / Stannade, reste sig högt och störtade blodig på drifvan. Runeberg (SVS) 1: 74 (1832). (Hon) gick ur farstun på trappan. Därs. 120 (1836). Nero steg så att säga från skolbänken på tronen. Rydberg RomD 57 (1877). Pojken hade ämnat gå .. in (i stugan), men när han hade kommit på förstubron, hade han sett en .. bandhund. Lagerlöf Holg. 2: 178 (1907).
b) motsv. 1 a, styrande ord som betecknar kropp l. kroppsdel l. person l. djur o. d. Lyfta upp en stång på axeln (för att bära den). Sätta hatten, mössan på huvudet. Sitta upp på hästryggen, på hästen. Trampa ngn på foten, på tårna. (De) wridho samman ena törnekrone, och satte på hans huffwudh. Mat. 27: 29 (NT 1526); jfr 15 a. Tag in tuppen förn det kommer regn pån. Sahlstedt TuppSag. 27 (1759). Småkryp, som .. falla ned på dem, som sitta under trädet. LbFolksk. 194 (1890). — särsk. i det bildl. uttr. kasta l. föra ngn ngn på händer(na), se HAND 4 a.
c) motsv. 1 b, styrande ord som betecknar lokalitet i naturen. Gå ut på åkern, på fältet, på myren. Han föll i vattnet, men han lyckades snart ta sig upp på det torra; förr äv. stiga på land(et), i land (jfr LAND 6 c). Resa ut på landet l. på landsbygden. Gå upp på bärget. Segla l. stöta o. d. på grund, se GRUND, sbst.3; jfr 15. Thå bödh .. (Jesus) folkit setia sigh nidh på iordhena. Mat. 15: 35 (NT 1526). Fä, som kommer in på annars åker. Stiernhielm Fateb. E 2 a (1643). Wi stego då på landet at bese (marmor-)Lejonet. SvBibl. 3: 50 (1687). När han ändtligen kom på fast mark igen. LfF 1910, s. 302. — särsk.
α) i uttr. resa l. fara på landet, resa osv. ut på l. till landet (numera nästan bl. för sommarvistelse l. rekreation o. d.); i sht förr äv. i sådana uttr. som bära ngt på ängen, ut på ängen, springa l. draga sig o. d. på bärget l. fjället, upp l. ut på bärget osv., flyga på en åker, ut på en åker, förr äv. resa på Kinnekulle, upp på Kinnekulle; jfr anm. 2:o sp. 2597. Höömånat mon tigh thet lära. / At tu skalt liyan på engen bära (dvs. börja slå). Ps. 1549, Kal. s. 8 a. (Sparven) flög på Bondens Åker, och hämtade sig thär Mat. Peringskiöld Hkr. 1: 21 (1697; isl. orig.: i Akur Karls). I öfwermorgon reser jag på Kinnekulla. Swedenborg RebNat. 1: 231 (1715). När Folket var missnögdt med Patricierne, drog det sig på heliga bärget. Dalin Montesquieu 65 (1755). Med häftigt sinne på fjället jag språng, / Och såg i det vida haf. Geijer Skald. 5 (1811, 1835). Tänk om vi fore / på landet nu och sökte lugnet der. Runeberg ESkr. 2: 160 (1834).
β) motsv. 1 b α, i sådana uttr. som (hit) på jorden, äv. på jordens ring; förr äv. (motsv. 1 b β) i uttr. på världen l. på (världs)-rymden, i l. till världen. För det jag på wärden kommin är. Ekeblad Bref 1: 294 (1653; rättat efter hskr.). Tu (Gud) mig vt på rymden förde (dvs. hjälpte mig till världen). Kolmodin Dufv. 231 (1734). (Vi) se .. (det svenska) Folket med sina Vapn, utbreda död och förskräckelse på hela verldsrymden. Fischerström Tal 8 (1769); jfr 1 b β. Han (dvs. Dumbom) föddes, enligt Ödets domar, / Helt naken hit på jordens ring. Kellgren (SVS) 2: 323 (1790). De, som afsomnade äro, träda aldrig mera tillbaka på jorden. Hagberg Pred. 3: 109 (1817).
γ) motsv. 1 b γε, styrande sådana ord som område, trakt, bygd, skog, park o. d.; numera bl. i anv. som motsvarar bruklig anv. av 1 b γε. The wore komne på en skoogh emoott Wedboo som kallas Ååsen. Svart G1 36 (1561); jfr 1 b δ. När wij (dvs. svenskarna) kommo alle på Slotzsens (dvs. det norska fästet Hammershus) park, / .. Thå (osv.). Hund E14 231 (1605). Dhe äre dragne uth på bygden at skafa sigh maat och klädher. OxBr. 5: 54 (1613). (De) kommo in på skogen Käglan. Almqvist Går an 104 (1839). (Man lade kring den insektskadade skogen) ut limstrukna stänger, för att larverna .. inte (skulle) kunna tränga över på nya områden. Lagerlöf Holg. 2: 28 (1907).
δ) motsv. 1 b ζ, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar land, rike, landsdel, landskap o. d.; numera bl. i anv. som motsvarar bruklig anv. av 1 b ζ; förr äv. i sådana uttr. som landstiga l. landstigning l. descente på Norge l. Skåne, i Norge osv.; jfr ζ, 24 i ϑ. Fullborda desanten på Skåne. Roland Minn. 91 (c. 1748). 14.000 man, som skola landstiga på Norge. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 90 (1808). Att .. fogden i Wiken haft i sinnet infalla på Dal. Lignell Dal 1: 144 (1851). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 20 (1852: en landstigning på Skåne). (†) Konung Gandalfer .. ärnade at flytta thär gent öfwer fiärden på Wästfålden. Peringskiöld Hkr. 1: 73 (1697; isl. orig.: flytiast yfer fiörþinn a Vestfolld).
ε) motsv. 1 b η, styrande ordet socken; dels (ngt vard.) i rent lokal anv., i uttr. (resa o. d.) ut på socknen, i sht förr äv. resa på socknen, ut i socknen, dels (nästan bl. om ä. förh.) i utvidgad anv. (närmande sig l. övergående i l), i uttr. som beteckna att ngn (måste) omhändertas av kommunen för fattigvård (särsk. i uttr. komma på socknen); äv. (i vissa trakter) i sådana uttr. som ngns inträde på stiftet, i stiftet (jfr l). Dät är eij wäll, när en cappelan reser på sochnan sin pastori owitterligit. ConsEcclAboP 46 (1657). De två yngsta (barnen) hade kommit på socknen. Lagerlöf Holg. 2: 76 (1907). (Biskop) Filenius förmådde .. icke hindra .. (den sökandes) inträde på stiftet. KyrkohÅ 1916, s. 120. ”Fara ut på socknen” (i tjänsteärenden). Bergroth FinlSv. 159 (1917).
ζ) motsv. 1 b ϑ, ι, styrande sådana ord som kust, strand, brädd, kant, gräns l. styrande ord som betecknar ö, holme, halvö o. d. (jfr d); numera bl. i anv. som motsvarar bruklig anv. av 1 b ϑ, ι; förr äv. i sådana uttr. som resa på gränsen, ned l. upp o. d. till gränsen, gå på stranden, upp på stranden; jfr anm. 2:o sp. 2597. (Några personer) förskickades .. aff stadhen vth til konungen, på en holma widh Walmarsöö. OPetri Kr. 325 (c. 1540); jfr 1 b ι. (Fogden brukar) slå vtt sine klippere på Gregersby öijer om somaren. BtFinlH 2: 372 (c. 1555). The samma (dvs. nöten) på Stranden månde gåå, / The magre, the fete vpåto tåå. Gevaliensis Jos. 26 (1601). Monsieur Bourdelot .. har fått en af dronningens carosser till att ressa på gräntzen med. Ekeblad Bref 1: 267 (1653; rättat efter hskr.). När vildgässen landade på skäret. Lagerlöf Holg. 2: 216 (1907). jfr (†): Att swänska succurs-skieppena wäll wåre ankombne på Rijgske kösterna. KKD 5: 134 (1710); jfr 1 b ϑ samt ANKOMMA I 1 a. särsk. (†) i uttr. inlöpa på (en ö), inlöpa till (en ö). Adlerbeth ÅmVetA 1807, s. 13.
η) motsv. 1 b κ, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar vatten, hav, sjö, flod o. d. Läg vth på diwpet, och kaster idher nät vth till dräght. Luk. 5: 4 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Askan af the döda Kroppar skulle man kasta ut på Siön. Peringskiöld Hkr. 1: 9 (1697). Loke ror ut på hafvet med gossen. Wisén Oden 77 (1873). (†) Thenne skijpsflote var .. bestelt att löpa på (dvs. in på) reddan för Daatzigh. HH 20: 261 (c. 1640); jfr anm. 2:o sp. 2597. jfr (†): Då .. Skipsflottan ändtligen annkom medh godh vinnd på Dunströmmen. HH 20: 361 (c. 1640); jfr 1 b κ samt ANKOMMA I 1 a.
d) motsv. 1 c, styrande sådana ord som plats, ställe, ort, sida, ända o. d., äv. rum, förr äv. stad (i bet.: plats o. d.); stundom liktydigt med: till. Han satte sig på vänstra sidan i biografsalongen. (Jesus) gick vth påå thet rwmet som kallas hwffwdhskallaplatzen. Joh. 19: 17 (NT 1526). Sedhan gick han ther vth, och droogh bortt på en annan stadh. Apg. 12: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: till en annan ort). De mindre bemedlade .. slå sig .. gärna ned på någon mindre ort. Siösteen ModBelg. 117 (1906). (†) Dagen thär efter .. skulle matmodren hafua tagit samma sopor, och .. burit them på (dvs. bort på) för:ne ställe. Rääf Ydre 3: 156 (i handl. fr. 1608); jfr anm. 2:o sp. 2597.
e) motsv. 1 d, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar gård (se GÅRD, sbst.1 6, 6 b), hemman, torp, slott, fäste o. d., i sht förr äv. kloster; stundom liktydigt med: till, stundom med: i. (Han) fördes först vp i bykyrkion, så på slottet. OPetri Kr. 326 (c. 1540); jfr slutet. Thet Fäldttskytt som war achtedtt inn på Karsborgz befästningh. HB 2: 171 (1570). Greff Axill hafver varid in på Grefznäs och ihiälskutid skrifvaren. AOxenstierna 2: 175 (1614); jfr 1 d. Jag .. inqvarterades på ett Jesuiter kloster. KKD 7: 269 (c. 1725); jfr 1 d. Han sprang in på den främmande gården. Lagerlöf Holg. 2: 68 (1907). jfr (†): Då blefwo wij (fångar) straxt dädan (dvs. från staden Siroda) Commenderade på byar och i Städer. KKD 7: 310 (c. 1715); jfr 55 b samt anm. 2:o sp. 2597. — särsk. (†) i sådana uttr. som l. resa l. åka l. flytta på slottet l. ett gods l. sin borg, in l. upp o. d. på l. till slottet osv., föra l. ledsaga ngn på slottet l. på en gård, in l. upp l. bort o. d. på slottet osv.; jfr anm. 2:o sp. 2597. Konungen gick sin wägh på sina borgh. Dan. 6: 18 (Bib. 1541). Måns Anderson .. hafwer lupit ifrån sin hustru och tärföre fördes på Ottenby gårdh. ÄARäfst 25 (1596). The Romare (släppte kejsaren) .. in i Stadhen .. och ledsagade honom på Slottet. Schroderus Os. 2: 632 (1635). J (bönder) rå flyttia på de godz J welen, then rätt kan man inthet taga Eder ifrån. RARP 4: 429 (1650). (Efter ceremoniernas slut) Åckte Keisaren och Keisarinnan tillbaka på Slottet. Dryselius Måne 421 (1694). Resa på slottet. Meurman (1847).
f) (ngt vard.) motsv. 1 e, i sådana uttr. som (gå l. bege sig o. d.) ut på stan, äv. (i skriftspr.) ut på staden, äv. (i vissa trakter, ngt bygdemålsfärgat) (ut) på byn. Så vill han, att vi ska åka ut på stan och äta middag tillsammans. Högberg Storf. 14 (1915). Norman hade .. under .. sin fängelsetid både rätt att gå ut på staden och att mottaga besök. KyrkohÅ 1941, s. 142. Gå på byn. DN(B) 1955, nr 55, s. 3.
g) motsv. 1 f, g, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar stadsdel l. förstad l. fiskeläge l. badort osv., äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gruvsamhälle o. d. (Borgmästarna) gingo .. vth på södhra malm. OPetri Kr. 326 (c. 1540). Det var en tur att mor var bortrest på en badort. Norlind Hell 1: 55 (1912); jfr 1 f. Ja måste ju ner på samhälle me n’Jonas. Lidman Tjärd. 183 (1953).
h) motsv. 1 h, styrande ord (appellativ l. ortnamn) som betecknar torg, gata, väg, stig, bana, spår o. d.; ofta i uttr. vari dylika ord brukas i utvidgad användning l. i oeg. l. mer l. mindre bildl. bet. (se vidare de särskilda orden). Gack snarliga vth på gatwnar och grändherna j stadhen. Luk. 14: 21 (NT 1526). Widh middags tijd lät .. (Kristian II) ledha bispen i Skara .. (m. fl.) vth på stora torghet, til at läta ther affliffua them. OPetri Kr. 329 (c. 1540). Dit har han flytt. Fort, fort på spåren alla! Hallström GrAntw. 27 (1899). (Att) länka den svenska konsten in på nya banor. Hahr ArkitH 446 (1902). (Han) ger sig så på väg hemåt. KKD 3: XVI (1907).
i) motsv. 1 i, styrande ord som betecknar byggnad l. våning l. rum l. lokal i byggnad o. d. (jfr e).
α) motsv. 1 i α. Gå (upp) på kontoret, (in) på banken, (in) på biblioteket; jfr anm 2:o sp. 2597. Ta in på hotell. Gå ut på restaurang och äta middag. Läggas in på sjukhus, på lasarettet. Gå på teatern, på bio. (Fordringsägarna) skola .. indh paa Radzstwffuena leffrera (förteckningen över sina utestående fordringar). G1R 1: 202 (1524). Wij nu först på een Käller gåå. Brasck FörlSon. G 4 a (1645). Ondt gå på Krogen vthan Mynnt. Grubb 641 (1665). Också om Klement skulle hamna på fattighuset, så (osv.). Lagerlöf Holg. 2: 243 (1907). Hans .. medhjälpare infunno sig .. på polisstationen. SvD(B) 1943, nr 120, s. 2; jfr 1 i α. Han ville inte sätta sin dräng på fästning. Moberg Utvandr. 55 (1949). — särsk.
α‘) motsv. 1 i α α‘, styrande sådana ord för försäljningslokal som magasin (se d. o. 2), boklåda, bokhandel, äv. (i vissa trakter, särsk. i Finl.) (handels)bod, butik, handel; med anv. i Finl. motsv. 1 i α α‘. Gå in på (mjölk)magasinet, på bokhandeln. Du ville väl inte gå på boklådan och rekvirera ”Poems and Ballads”. Fröding Brev 221 (1894). (Han hade) i sinom tid kommit på handel. Zilliacus Hågk. 33 (1899). Så har .. (pojken) kommit på bod. Vasenius Top. 1: 30 (1912).
β‘) (i sht i fackspr.) motsv. 1 i α ε‘, i uttr. komma på stall, om häst o. d., sätta (djur) på stall. (Hästen) var nu så matt, at han behöfde komma på stall. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). Bure Häst. 2 (1801).
γ‘) motsv. 1 i α ζ‘, styrande ordet tryck; numera bl. (föga br.) övergående i 21, i sådana uttr. som lämna l. befordra ngt på trycket, förr äv. insända ngt på tryck, lämna l. befordra resp. insända ngt till tryckning; jfr 48 h. Något förr, som Hans Kongl. Maij:tt lägger till vägs, måtte .. (hans) bref till alle ständer i rijket insändas på tryck. HT 1916, s. 191 (1597). D. 5 Aug. determinerades, då inspectores skola sigh på trycket infinna. ConsAcAboP 5: 3 (1679); jfr 1 i α ζ‘. At jag .. ämnar låta befordra .. (konceptet) på trycket. Envallsson AllaNögda 22 (1782). I morgon lämnar jag 16 psalmer, alla originaler, på trycket. Geijer Brev 139 (1812). Dalin 2: 567 (1855).
β) motsv. 1 i β, styrande ordet hus; utom vid sådana uttr. som folkets hus (o. vid ssgr med ordet hus ss. senare ssgsled; se α) numera bl. (starkt vard.) i uttr. där hus har bet.: avträde; i Finl. äv. styrande ordet villa. Iagh baar brödh j een korgh, / Vthöffuer min Herres förborgh, / Och in på huset som iagh waar waan. Gevaliensis Jos. 20 (1601). Gå på huset. Schenberg (1739). (Han) tog bostad på villan. Söderhjelm ItRenäss. 125 (1907); jfr 1 i β.
γ) motsv. 1 i γ. Han gick upp på vinden, på (hö)skullen, på andra våningen. Rÿdzk hampe .. som lades på Herman Frändorpz windh. 2SthmTb. 5: 195 (1576).
δ) motsv. 1 i δ. Ath enn, widh nampn Jachiop måler, hadhe kommith jn thill honom på hanns kammer i Rennhollz hus. TbLödöse 303 (1593). När man kommer upp på stora salongen i öfre våningen, skulle man kunna tro sig vara i en ångfartygssalong. FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 113. (Han) flyttade in på södra gavelrummet. Lagerlöf Top. 19 (1920). (†) Jag tog den (dvs. boken) på mitt rum (dvs. med l. upp på mitt rum) och satt / Och bläddrade i bladen. Runeberg 2: 11 (1847); jfr anm. 2:o sp. 2597.
ε) motsv. 1 i ε, styrande ord som betecknar läroanstalt o. d.; med anv. o. bruklighet motsv. 1 i ε. Komma in på lärovärket. Een Fadher, sänder sin Son på ett Vniversitet vthi try åhr. AJGothus ThesArithm. 73 (1621). I morse begaf jag mig ut för att gå på universitetet, men ändrade beslut. RTengström (1843) i FoU 17: 33. (Han) skulle .. in på akademin, för att bli målare, artist. Strindberg Kamm. 2: 54 (1907).
j) motsv. 1 k, styrande ord som betecknar säng l. bädd o. d. Han .. satte sigh på sengena. 1Sam. 28: 24 (Bib. 1541). Då jag framdeles varder lagd på min sote-säng. Celsius G1 2: 357 (1753). (Jag) kastade .. mig sanslös på sängen. Strindberg TrOtr. 2: 53 (1890). Läggas på .. sjuksängen. Östergren 6: 121 (1938). — särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. skola, äv. komma på barnsäng, skola (nödgas) intaga resp. (nödgas) intaga sängen på grund av (förestående) nedkomst; ngn gg äv. i uttr. lägga sig på sin barnsäng, intaga sängen på grund av (förestående) nedkomst; jfr 1 k γ. Wallenberg (SVS) 1: 250 (1771: komma). Jag lägger mig på min barnsäng, men inte på min sotsäng. Saltza FamAnekd. 41 (c. 1850). Cavallin 1: 100 (1875: skola).
k) motsv. 1 m, styrande ord som betecknar fortskaffnings- l. kommunikationsmedel o. d. Sätta sig på cykeln och trampa i väg. Stiga upp på tåget, ombord på färjan. Klemet måtte lega sigh på annor skuta. EkenäsDomb. 1: 169 (1652); jfr LEJA, v.2 5. Philarmus .. satte sig på Påsten (dvs. postdiligensen) i Paris. Richardson Krigsv. 1: 1 (1738). — särsk. i det bildl. uttr. ge ngn l. ngt på båten o. d., se BÅT, sbst.1 1 a δ.
l) motsv. 1 o, med försvagande av den lokala bet., styrande ord som betecknar samling l. krets l. grupp l. sammanslutning av personer l. institution o. d. (jfr i ε) l. upplag l. förråd av varor o. d.; utan bestämd avgränsning dels från i α, dels från 20. Lägga varor på lager. Ture Sparre .. proponerede om icke en b:d Düker icke motte intages på Ridderhuset. RARP 1: 180 (1632). Så haffver H. F. N. stält Anderss Lijnersson medh sitt compagnie .. på högre flögelen. HH 20: 247 (c. 1640); jfr 19. Det blef nu ej längre fråga att placera fänriken baron Armfelt på ett landtregemente. Tegnér Armfelt 1: 37 (1883). Man (ser) sig nästan ej annan utväg än att lämna familjen på kommunen och själv bli luffare. VästerbK 1927, nr 156, s. 6. (†) Dem som blifva bodade på en nämd. Serenius Qq 3 a (1734). — särsk.
α) (utom i Finl. numera ofta ngt vard.) motsv. 1 o β, styrande ord som betecknar avdelning (av lärjungar) inom undervisningsanstalt, stundom liktydigt med: i, stundom med: till; särsk. (numera nästan bl. i Finl.) styrande sådana ord som klass, ettan, tvåan, förr äv. ordning. Han har nu kommit upp på gymnasiet; jfr i ε. Jag blef .. flyttad på öfra ordningen. Nyrén Charakt. 85 (c. 1765). En Rysk Artelleri officer (kom) och satte sig på klassen. UrFinlH 80 (1808). När .. (Runeberg) kom på högsta klassen. Vasenius Världsb. 62 (1900).
β) (numera föga br.) motsv. 1 o γ, styrande ordet hov: till. Han .. bad sig äfven lof, / At vakta Fursten up och komma på dess Hof. Livin Kyrk. 39 (1781). Ditt beslut att ej på hofvet fara. Franzén Skald. 3: 248 (1829). Gå på hofvet. Ahlman (1872).
m) (i sht lant., numera knappast br.) motsv. 1 p, i uttr. släppa, förr äv. slå (kreatur) på gräs, släppa (kreatur) på bete; jfr GRÄS 1 g. Vj kunne ey sla them (dvs. våra hästar) paa grææss. G1R 2: 30 (1525). Släppa på gräs. Schulthess 532 (1885).
14) i uttr. betecknande förflyttning l. rörelse, motsv. 2, styrande ord som betecknar den del av föremål o. dyl. l. den kroppsdel hos person l. djur som anges komma att efter förflyttningens l. rörelsens avslutande uppbära l. utgöra stöd för föremålet l. kroppen l. som anges komma att stödja l. vila l. stöta mot ett underlag o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill. Han lade brädan på flatan, på kant. Lägga sig på mage(n), på rygg(en), på sidan. Hjälpa ngn, komma på fötter(na), på benen. Falla på huvudet, med huvudet före. Ställa på fri fot, komma på god fot med ngn o. d., se FOT. Fall påå thin knää, och bidh gudh om nådhena. OPetri 2: 18 (1528). Jätten wände sig .. på andra sijdan, och waknade icke. Verelius Gothr. 180 (1664). Han (dvs. tomten) så ställer till vid barnens ras, / Att en smörgås faller ej på smöret. AAGrafström 1: 250 (1864). Pliktens seger öfver böjelsen .. ställes på sin spets i Leontes’ förhållande till sin far. Cavallin (o. Lysander) 34 (1879). (Han) vräkte de andra på hufvu’t i (sjön). Melin Dikt. 2: 135 (1904). — särsk. i uttr. komma o. d. på (rätt, äv. rät) köl, se KÖL 1 e.
15) allmännare, motsv. 3, i uttr. som beteckna att ngt (l. ngn) förflyttas till en plats l. fästes l. anbringas o. d. ngnstädes så att det (l. han) befinner sig på (i bet. 3) ngt l. ngn; äv. i uttr. som beteckna en värksamhet l. ett skeende varvid ngt (l. ngn) förflyttas fram till o. berör l. tränger in (utan att efteråt behöva stanna l. bli kvar) i ngt l. ngn som utgör (l. tänkes utgöra) slutpunkten l. målet för den rörelse som värksamheten l. skeendet innebär (t. ex. bulta, banka, stöta, skjuta, ringa på ngt); äv. i uttr. som beteckna att ngt l. ngn utövar tryck mot ngt l. ngn från sidan o. d.; äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill. Han hängde upp en tavla på väggen, sin hatt på kroken, sin rock på en hängare. Hissa flaggan på halv stång. Solen steg upp på himmeln. Knacka, bulta på dörren. Pojkarna kastade sten på ett getingbo. Skjuta till måls på en måltavla; förr äv. bombardera på ngt, se BOMBARDERA a. Ringa på dörrklockan. Det ringer på dörren l. (vard., i utvidgad anv.) på telefon; jfr 3. Bulta på dören. Luk. 13: 25 (NT 1526). Wåra harpor hengde wij på pijlträä. Psalt. 137: 2 (Bib. 1541). Agn .. (dvs.) det man sätter på Krok för Fisk. Stiernhielm Fateb. B 3 b (1643). Följd af orkanerna, steg Orion på fästet. Adlerbeth Æn. 19 (1804). En spik borde han slå upp på väggen för sin hatt. CFDahlgren 4: 126 (1831). Vildaplar, på vilka man sedan inympat ädlare fruktsorter. Sandström NatArb. 1: 147 (1908). (†) Lät osz sättia Yxen på (dvs. till) Roten, at the syndige Affecter må affhugne warda. Preutz Kempis 37 (1675). — särsk.
a) motsv. 3 a, styrande ord som betecknar kropp l. kroppsdel l. person l. djur o. d. (jfr b, d, h). Sätta handskar på händerna, skor på fötterna, en ring på fingret. Slå ngn på kinden. Sparka ngn på benen. Ge ngn l. få (sig) på huden, se HUD, sbst.1 f β. Hwilkin aff idher vthan synd är, han kaste första stenen på henne (dvs. äktenskapsbryterskan). Joh. 8: 7 (NT 1526). Jungfrun skenckte honom een gullkeedh och satte henne på hans hals. Svart G1 106 (1561). Han .. bet sig på läppen. Runeberg (SVS) 3: 90 (1832). Gevär på axel lärde han. Dens. 2: 51 (1846). (Flickorna) öste vatten på mig. Fröding Guit. 19 (1891). Du hade slagit honom på käften, om du hade kunnat. Moberg Sedebetyg 65 (1935). — särsk.
α) (†) i uttr. köpa kläder på ngn, köpa kläder o. låta ngn iföra sig dem. Kläderna iagh på henne kiöpte, tog hon af kroppen och uttsatte för brenwijn och öhl. VDAkt. 1709, nr 47.
β) i sådana bildl. uttr. som skicka ngn ngn l. ngt l. få ngn l. ngt på halsen l. skaffa ngn (l. sig) ngt l. ngn på halsen, ngt kommer ngn på halsen, se HALS 1 i αγ; i sht förr äv. bringa (förr äv. komma) ngn ngt på halsen, skaffa ngn ngt på halsen, lägga sig en börda på halsen, för att beteckna att man åtar sig ngt svårt l. besvärligt, hänga ngn skam på halsen, ådraga l. tillskynda ngn skam. At han noghen misloffue wille oss komma paa halsszen. G1R 2: 99 (1525). Om .. the Lubske .. kunne bringe oss någet vpror eller vbestondh på halssen .. dhå (osv.). Därs. 11: 103 (1536). Verelius Gothr. 94 (1664: läggia). VDAkt. 1686, nr 125 (: hänga).
γ) i det bildl. uttr. hänga ngt in på ngn l. ngt, se HÄNGA, v. II 4.
δ) (numera bl. i vissa trakter) i uttr. slå på ngn, slå ngn, angripa ngn med slag, i sht förr äv.: anfalla ngn i strid (krig); i sht förr äv. stöta på ngn, stöta l. knuffa till ngn; förr äv. i det bildl. uttr. en släng på ngn, åt ngn. LPetri Kr. 44 (1559; i fråga om krig). The, såsom ville så bäre sig åth och slå på K. M:tz befalningsmän. HT 1895, s. 326 (1563). De äre medh berådde mode .. ingångne i kyrkian och hafve slagit på oväpnede. RA I. 3: 181 (1593). 2:ne Soldater .. (mötte oss), hvar vtaf then ene .. stötte på Horn. Humbla Landcr. 56 (1740; t. orig.: an .. Horn stiess). En släng på jesuiterna. Wallenberg (SVS) 1: 330 (1771). Anm. till 15 a δ. Det är icke möjligt att med full säkerhet avgöra, om vissa av ovan anförda språkprov uttalats med obetonat l. betonat ; jfr III 2.
ε) i uttr. bära ngt på ngn, se BÄRA, v. 5 b, 6.
ζ) i uttr. som beteckna att ngn gm visst handlingssätt ådrar sig sjukdom l. tillskyndar sig döden l. att ngn l. ngt åsamkar ngn sjukdom osv. l. att sjukdom l. smitta överföres till ngn l. ngt l. att en sjukdom angriper en kroppsdel l. ett organ o. d. samt i mer l. mindre bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Sjukdomen slog sig på ögonen. The (övermåttan flitiga) warda wäl lärde, men draga ock siukdom på kroppen. JSwedberg (1703) i ConstNatDalekVestm. 15. Om .. (den entusiastiska fosterlandskärleken) är en Sjukdom, så önskom dess Smitta på vårt Fädernesland. Lanærus Försök 75 (1788). Jag skall skratta döden på mig. Björkman (1889). (Han) retade gallfeber på honom med sin oförsynthet. Lagerlöf Top. 65 (1920).
η) i uttr. nöd l. sjuka o. d. går på ngn, se VIII 17 a, NÖD 1 b γ.
ϑ) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., i sådana uttr. som truga l. pracka, i sht förr äv. plottra ngt l. ngn på ngn, truga l. pracka på (i bet. III 2 k) ngn ngt l. ngn. Lagförsl. 72 (c. 1609). Sylvius Mornay 130 (1674: pluttra).
b) motsv. 3 b, styrande sådana ord som sida l. kant o. d.; förr äv. i sådana uttr. som stöta ngn på sidan, i sidan, sticka sina horn på ngns sida, i ngns sida. Han satte upp schemat på bokhyllans smalsida med ett par häftstift. Herrans ängel .. stötte Petrum på sidhona, och wäkte honom vpp. Apg. 12: 7 (NT 1526). Tiuren stack sina Horn på Hästens Sida. Peringskiöld Hkr. 1: 35 (1697; isl. orig.: a síþa Hestinom). Gaflar, som .. anbringas på både smal- och långsidor (på renässansbyggnader). Hahr ArkitH 434 (1902); jfr 13.
c) [jfr motsv. anv. av t. auf] motsv. 3 d, styrande ord som betecknar behållare l. kärl o. d. Hälla fotogen på lampan. Slå apelsinsaft på buteljer. Sedan tappa .. af (äppelmusten) på ett annat ankar. Valleria Hush. 56 (c. 1710). Tappa på tunnor, på buteljer. Weste 2: 1171 (1807).
d) (numera i sht i fackspr.) motsv. 3 g, styrande ord som betecknar (den del av) fångstredskap för fisk l. villebråd o. d. vari fisken osv. fastnar, i uttr. som beteckna att fisk l. villebråd osv. beger sig till l. fastnar vid l. lockas l. bringas att bege sig till l. fastna vid dylikt redskap o. d. samt i oeg. l. bildl. anv. härav; äv. i uttr. som beteckna att djur beger sig fram till o. äter av åtel l. lockbete o. d.; förr äv. i uttr. som beteckna att person (i nödfall) tillgriper l. håller till godo med ngt till föda; jfr III 2 c. Wår Kyrkoherde Herr Bengt Petri wardt kolös och måste gå på hafrekakan. Afzelius Sag. VIII. 1: 36 (i handl. fr. c. 1600). Gammal Räff går intet giärna på nätet. Grubb 631 (1665). Örnen går på åtel. Ericson Fågelkås. 1: 135 (1906). — särsk.
α) i sådana uttr. som bita l. hugga l. nappa på krok(en) l. mask, se BITA I 6, HUGGA, v.1 10 a, NAPPA, v. 4.
β) (numera knappast br.) i det bildl. uttr. locka l. få ngn på nätet l. ett nät, ss. beteckning för att ngn lockas l. fångas i en fälla l. snara o. d. I skolen få se om I icke lärer få Flickan på Nätet. Lagerström Bunyan 3: 79 (1744). Den Öfversta Presten .. gladdes, at han kunnat låcka Frälsaren på detta nät (dvs. till att erkänna att han var Guds son). Bælter JesuH 6: 317 (1760). Porthan BrCalonius 326 (1796).
e) i sådana uttr. som springa l. rusa l. fara (äv. l. flyga o. d.) på dörren (l. porten), ngn gg äv. på dörr, ss. beteckning för att ngn (hastigt) avlägsnar sig (ur ett rum o. d.), köra l. jaga (äv. driva o. d.) ngn på dörren l. porten, köra ut ngn, visa ngn på dörren l. porten o. d., anmoda ngn att avlägsna sig, visa ut l. bort ngn, (ut) på dörren l. porten (med ngn)!, ut (med ngn)!; jfr 23 a samt DÖRR 1 a, PORT, sbst.1 1 f. (Den anklagade hade) sagt till Gudmund uth på döran du Rackare. VDP 1675, s. 524. Drifva en på dörren. Lindfors (1824). Var så god och gå på dörren. Hagberg Shaksp. 1: 216 (1847). Att .. bli visad på porten. HLilljebjörn Hågk. 1: 19 (1865). Han flög på dörr. Snoilsky 4: 122 (1887). Att hon kört honom på dörren. Bergman Kerrm. 300 (1927). jfr: Jätten) föll .. ut på dören, så att hon gick i stycke sönder. Verelius Gothr. 182 (1664; isl. orig.: fellr han ut à hurdina).
f) (†) närmande sig 17, 23 a, i uttr. springa l. gå på väggen l. ngns vägg, springa resp. gå fram till väggen osv. (o. ta ngt som befinner sig där l. bulta o. d.); komma på porten, komma fram till porten (o. bulta o. d.); räta ngt på väggen, resa ngt mot väggen. (Han) Springer .. på väggen och fattar till en pistol. Ekeblad Bref 1: 244 (1653). Tå hafwer Raichæus oförwarandes gååt på majorns stughuwägg, och slagit med steen der på. ConsAcAboP 4: 150 (1673); möjl. till III 2. Weden .. (måste) räätas på Wäggen (i gruvan). Holmkvist BergslGruvspr. 56 (i handl. fr. 1673). (Den druckne ryssen) kom .. på stora porten. UrFinlH 60 (1808).
g) (†) i uttr. lägga till på ett fartyg, vid ett fartyg; jfr 17. Gosselman SAmer. 55 (1842).
h) i uttr. som beteckna att ngt l. ngn når l. sträcker sig så långt (upp l. ned l. fram o. d.) att det l. han kommer i jämnhöjd med (o. berör) ngt. En .. skjorta .. som skyler hela kroppen och räcker ned på fötterna. (Bladh o.) Hornstedt 142 (1784). Det öfversvämmande flodvattnet .. nådde honom på halfva stöfvelskaftet. Heidenstam Karol. 2: 80 (1898). Dens. Svensk. 1: 255 (1908). jfr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): Bolkar, / Fylte på brädd. Stiernhielm Herc. 207 (1658, 1668); jfr BRÄDD 3 a.
16) i vissa speciella (ofta utvidgade l. bildl.) anv. av 13 o. 15, motsv. 4.
a) motsv. 4 a. Termometern går snart upp på 30 grader varmt (ngt vard.). Om icke Salthandelen kan tages under Cronan och sättjes på 8 Dlr [tunnan]. RP 1: 60 (1627). Långref, det är ett snöre af tagel, som .. med 2 krokar går ned på djupet. Barchæus LandthHall. 7 (1773). Hussvalan .. beger sig på höjden, då det regnar. Ericson Fågelkås. 2: 63 (1907). Det blir en vacker kväll, sa Eric. Jag har ställt in min gamla barometer på vackert. Jonsson DimmHav. 167 (1950). — särsk.
α) motsv. 4 a α. Han ställde skrivmaskinens färginställare på rött. Ställes sliden på medelläget .., så (osv.). Frykholm Ångm. 170 (1881). Regulatorn sattes på fullt. SvFl. 1940, s. 146.
β) i sådana uttr. som komma l. l. belöpa sig (förr äv. sträcka sig) på så l. så mycket, belöpa sig till l. kosta så l. så mycket; förr äv. (om mynt): i värde motsvara så l. så mycket; jfr 52 s. Det hela kommer (l. går) på ungefär hundra kronor. Så att ducaten (efter devalveringen) .. kommer på 10 mark Svenske. AOxenstierna 2: 468 (1622). Alla mina lösören, hvilcka sig i penningar på 110. Dal. sträckte. Humbla Landcr. 116 (1740). Er gemensamma förmögenhet kommer att belöpa sig på hundra à hundratjugu tusen. Bergman Mark. 195 (1919). jfr: Vid blomstringens slut nedskäras de utburna (rosen-)skotten på 3—4 ögon (dvs. så att det blir kvar 3 à 4 ögon). Abelin TrInomh. 121 (1904).
γ) [efter motsv. anv. av t. bis auf] (†) i uttr. (försvara sig o. d.) på sista l. yttersta man, till sista man. Ekeblad Bref 2: 104 (1659). Alle de Swänske regementz och öfwer officerarne .. fullo in med mitt votum, att hålla sig på yttersta man. KFÅb. 1913, s. 217 (1711).
δ) [jfr motsv. anv. av fsv. a, up a samt av t. bis auf] (†) i uttr. taga ngt ut på den yttersta pänningen, uttaga l. utkräva ngt ända till sista pänningen; jfr 47. Brahe Kr. 44 (c. 1585).
b) [delvis utgående från 1 o. 3] motsv. 4 b, styrande ord som betecknar plats (t. ex. sida i bok l. skrift, papper(sark), lista, räkning, kort) där ngt skrives l. tryckes l. målas o. d. samt i oeg. l. bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill. Skriva upp ngt på svarta tavlan. Sätta upp en post på räkningen. Inlägga ngt på en karta, förr äv. lägga ngt på karta. Måla djävulen l. den onde på väggen o. d., se MÅLA, v.2 3 b. Uppföra ett anslag på ordinarie stat. (Jesus) böghde .. sigh nidh, och screeff medh fingret på jordhena. Joh. 8: 6 (NT 1526). På samma stund syntes finger .., the scriffuo twers offuer .. på weggenne j Konungs salenom. Dan. 5: 5 (Bib. 1541). (Suso) ristade blodigt namnet Jesus på sitt hjerta. Thomander 2: 133 (1831). Allvin Mo 7 (1857: på karta lägga). Jag skall .. på min tafla öfverflytta den mannen jag älskar och betrakta honom. Andersson Ratn. 22 (1892). Många norska affärsföretag (som antogos driva affärer med de allierades fiender) uppfördes på de allierades svarta listor. 2NF 37: 822 (1925). — särsk.
α) (i Finl., vard.) motsv. 4 b α, styrande ord som betecknar tidning: i. ÅboT 1771, nr 12, s. 1. (Dikten) har varit införd på H:fors Morgonblad med signatur. FoU 20: 332 (1836).
β) motsv. 4 b β, styrande orden register, katalog o. d.; med bruklighet motsv. 4 b β. OPetri Tb. 4 (1524: paa ith regist[er]). (Jag) har .. ej infört honom på Lections-Catalogen. Porthan BrCalonius 519 (1798). Stenring Otyg 33 (1931: skriva flera synder på hans register).
γ) i utvidgad anv., motsv. 4 b γ, i uttr. som beteckna att en pänningsumma tillföres ett visst konto l. att pänningar l. egendom uppföras (uppföres) i skriftlig handling o. d. ss. tillhörande ngn samt i anv. som ansluta sig härtill; i Finl. förr äv. i uttr. som beteckna att ngn är mantals- l. kyrkoskriven o. d. hos ngn (jfr 4 b). Sätta in pängar på sitt konto, på checkräkning, på en sparbanksbok. Hustru Magdalena sielff hadhe taget dhet godzet aff honom, och på henne stodh dhet och j bocken inschrifwit. BtÅboH I. 9: 160 (1637); jfr 4 b. De depositioner, som insättas på upp- och afskrifningsräkning. Nordström Cred. 112 (1853). Skriven (skatt-, mantals-, tjörkskriven) på ngn. FoU 15: 66 (1902). SvD(A) 1930, nr 262, s. 3. jfr (†): Gården ähr mig Donerat aff Hans Kongl. May:t på min förra hustru och ächta manliga bröstarfwingar. ManhaftLöjtn. 25 (1666); jfr 52.
c) motsv. 4 c, i vissa under 13 o. 15 icke behandlade oeg. l. bildl. uttr., särsk. sådana som ange att ngt mer l. mindre abstrakt placeras o. d. (l. tänkes placeras osv.) ngnstädes l. som ange ngns l. ngts placerande o. d. så att han l. det vilar l. ligger o. d. på (i bet. 4 c) ngt mer l. mindre abstrakt; särsk. i uttr. lägga (ngn) ngt på hjärtat o. d., se HJÄRTA I 1 f ε γ‘, lägga ngt på sinnet o. d., se LÄGGA, v. I 2 c α β‘, lägga ngt på minnet, inprägla ngt i sitt minne, komma l. gå på ngns ansvar, taga ngt på sitt ansvar, lägga l. lämna ngt på ngns ansvar, se ANSVAR I 2 e αγ, lägga ngt på hågen l. sin håg, se HÅG 1 b ε, anamma ngt på sig, se ANAMMA 6 slutet; förr äv. sätta hjälpen på ngn, lägga hjälpen i ngns hand, (låta) ge sig hjälp gm ngn. Iach haffuer satt hielpena på en mectigan. Psalt. 89: 20 (öv. 1536). Ehuruwäl iag .. icke synnerligen lagdt på minnet, hwad för den gången aftahl(a)t war. BoupptSthm 1687, s. 438 a, Bil. Statschefen (har) försigtigt lagt band på sina böjelser. Samtiden 1872, s. 419. Det (är) förnuftigast att vi ställer hela företaget på aktier. Kjellgren EnGång 121 (c. 1940). (†) Experimental-Physik .. ålåg .. (Torbern Bergman) såsom skyldighet at icke allenast sjelf utöfva, utan ock kringsprida på andra. Hjelm ÅmVetA 1786, s. 18. jfr (†): På Torgh och annat rum, ther man swär och gör falsk Eed widh Gudz Nampn, eller tager en sak på sin Siäl, och wedh henne swär. Rudbeckius Luther Cat. 43 (1667); jfr 35. — särsk.
α) [jfr t. gewicht auf etwas legen] i uttr. lägga vikt på ngt, vid ngt. I våra dagar / Man lägger ej så stor vigt på det inre. Sjöberg (SVS) 1: 289 (1824). LD 1951, nr 32, s. 4.
β) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt belägges med skatter l. avgifter o. dyl. l. (övergående i 24 i) att straff påyrkas för ngn, i sht förr äv. att ngt belägges med straff l. att ngn straffas o. d.; stundom äv. i uttr. sätta förbud på ngt, förbjuda ngt, förr äv.: förbjuda att ngt nyttjas; förr äv. i uttr. draga (ngt) in på sig, ss. beteckning för att ngn gm dröjsmål med betalning av ngt ådrar sig stora betalningsskyldigheter o. d. (jfr DRAGA IN 5); i sht förr äv. i sådana uttr. som lägga (förr äv. fälla l. slå) böter (förr äv. böte o. d.) på ngn, se LÄGGA, v. I 2 b β, FÄLLA, v. 21 a, SLÅ, v., BÖTE, sbst.1 4; jfr 4 c ε, 21 k slutet. Yrka straff på ngn (jur.); jfr 24 i. Then öre peninga som .. lagdis på huario lagxa tunno, som ther tagis i landit. G1R 6: 251 (1529). Teslikes ladhe the ock straff på Joas. 2Krön. 24: 24 (Bib. 1541). De pålager han på dem lachtt haffver. OxBr. 5: 302 (1624). Gud satte förbud på et träd i lustgården. Nohrborg 505 (c. 1765). Det är bättre få årligen lemna sådane Poster än draga in på sig för flere år. VDAkt. Brev 10/2 1851. Den dag då våra landskommuner sätta en dryg skatt på katten. Knöppel SvRidd. 33 (1912). Näpsten var lagd på honom. Jes. 53: 5 (Bib. 1917).
γ) i sådana uttr. som nedlägga arbete l. pängar l. tid på ngt, sätta in sin kraft på ngt, i sht förr äv. lägga, förr äv. anlägga (möda och) flit l. konst o. d. på ngt, ss. beteckning för att ngn använder materiella l. andliga resurser l. sin förmåga till utförande av l. arbete med ngt o. d.; jfr 24 i ν. Hwad konst på händer och föter och flere vthwartes lemmar lagd är (vid skapelsen), thet seer man för öghonen. OPetri 3: 520 (c. 1535). Balck Es. 107 (1603: anlagt). Vi lägge .. stor möda och flit på förgängliga och ringa ting. Carling Kempis 197 (1827). Saker .. på hvilka intet egentligt arbete var nedlagdt. De Geer Minn. 1: 8 (1892). Många allvarliga fosterlandsvänner beslöto att sätta in all sin kraft på att resa Sverge ur förnedringen. Mjöberg Lb. 451 (1910).
δ) [utgående från 4 c; jfr anm. 1:o sp. 2597] (numera bl. mera tillf.) i uttr. stanna på (förr äv. in på) ngt l. ngn, (efter övervägande l. överläggning) bestämma sig för ngt l. ngn; äv. (med sakligt subj.): komma att vila på (i bet. 4 c) ngn l. ngt, äv.: låta ngt bli avgörande; jfr 4 c. Man förmodar intet all skulden skola stadna in på Sal: fadren, uthan och een stoor deel ther af flyta in uppå hans Ante- och Successorer. VDAkt. 1688, nr 297. (De församlade) stadnade (vid överläggning om sammansättningen av bibelkommissionen) på thessa (personer), som nu nemde äro. Swedberg Lefv. 152 (1729). Får styrslen stanna på vilja och tycke, på infällen och gissningar; så blir spelet snart alt. Salander PVetA 1754, s. 7. Utred frågan om sjöförsvaret men var god och stanna på pansarbåtar och närmare bestämdt på typen F! Thyrén Sedl. 35 (1915).
ε) i förb. med verbet falla (jfr κ, f), särsk. i uttr. som beteckna att ngt kommer över l. drabbar l. träffar ngn o. dyl. l. att en önskan l. en känsla riktas mot ngt o. d., förr äv. i uttr. som beteckna att ngn kommer att yttra ngt l. börjar hängiva sig åt ngt l. att ngn röstar för l. uttalar sig för ngn l. ngt l. kräver ngt o. d. (se närmare FALLA I 1 m ϑλ, VIII 4, 5, X 4, 5 b, c, 6 d, XIV 1). (Då) föll then helghe ande på alla som talet hördhe. Apg. 10: 44 (NT 1526). All then stundh man begynner falle på szådane stycker (dvs. osanna beskyllningar). G1R 11: 340 (1537). Tå thenne Neuser kom en gång til taals medh bemälte Gerlach, föll han ibland annat på thesse Ord (osv.). Schroderus Os. III. 2: 181 (1635). Der någon vacance blijr, faller jag fram för andra på Prof. mathematum. ConsAcAboP 6: 521 (1689). (K. XI:s) begär hade fallit på gods. Schönberg Bref 3: 100 (1778). Hofvets omsorger falla den ena efter den andra på Bibbienas skuldror. Söderhjelm ItRenäss. 247 (1907).
ζ) (numera bl. tillf.) i uttr. som ange att ngn nedkallar välsignelse l. ngt ont o. d. över ngn l. ngt: över. Ja ve! och tusend ve på tig, tu gamla drake! Kolmodin QvSp. 1: 5 (1732). Förbannelse på dens mull, som först tackade för en Nåd då han åtnjöt en Rättvisa! Kellgren (SVS) 5: 258 (1793). Välsignelse på er! Hagberg Shaksp. 6: 151 (1849). Torparens förbannelse på alla som han måste rätta sig efter. DN(B) 1953, nr 342, s. 5; jfr 24 c δ.
η) (†) i uttr. ordningen kommer på ngn, turen kommer till ngn, det blir ngns tur; jfr 4 c ζ. Då kom ordningen på Sachserna, at Guds straff dem träffade. KKD 3: 88 (c. 1740). Humbla Landcr. 548 (1740).
ϑ) (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som gå i arv på ngn, till ngn, fortplanta ngt l. sig på ngn, till ngn; förr äv. föra ngt in på l. föreviga ngt på efterkommande, meddela ngt till resp. komma ngt att beständigt fortleva hos efterkommande. The .. som medh sine Skriffter hafwa welat föra in på Effterkommanderna theras Lefwerne, them the hafwa achtat wara helige. Schroderus Os. 2: 99 (1635). (Amman) bör .. ej (ha) någon sjukdom .. som kan fortplantas på barnet. Alm(Sthm) 1754, s. 29; jfr 15 a ζ. Glädjen, at .. (i S:t Michel) se .. Konung Gustaf III .. förevigar på efterkommande en lika vördsam och underdånig hugkomst deraf. BtHforsH 2: 41 (1789). Atterbom Minnest. 1: 275 (1848: fortplantade sig på). Hennes musikaliska talang har gått i arf på hennes barn. NF 17: 832 (1893). jfr: Såsom then andre Adam haffuer låtet komma syndena på oss, genom then gamla kötzligha födzlon. FörsprRom. 4 b (Bib. 1541).
ι) i uttr. ställa ngt på framtiden, se FRAMTID b; förr äv. i sådana uttr. som lämna ngt på ngn l. ngt, lämna (se LÄMNA, v.2 II 9 c) l. överlåta ngt åt ngn l. ngt (särsk. i uttr. lämna ngt l. låta ngt komma på tiden, särsk.: låta tiden utvisa ngt, äv.: uppskjuta ngt); förr äv. i uttr. ställa ngn på nåder, se NÅD, sbst.2 4 a β. Hwad som andre .. widkommer, så .. kan sådant lämnas på tijden. ConsAcAboP 6: 521 (1689). Man måste gå warsamt och lemna det mästa på Gudz försyn. KKD 8: 208 (1701). Hermelin BrBarck 81 (1705: låta komma på tiden). Mera vil jag icke säga, utan bara lemna på dit ömaste hierta .., hvad du i sådant fall ville göra. Westbeck CLohman 8 (1759). Jag lämnar på dig, huruvida du med anständighet .. kunde komma fram med en sådan proposition. MoB 3: 60 (1768).
κ) i sådana uttr. som falla l. komma på en tanke l. en idé o. d. (i sht förr äv. en mening) l. bringa l. få, äv. leda o. d. ngn på en tanke, i sht förr äv. bringa (förr äv. föra l. beveka) ngn på en mening, för att beteckna att ngn (plötsligt) gripes av l. får en tanke l. kommer att hysa en mening resp. att ngn bringas att omfatta en tanke l. en mening o. d. (jfr 4 c η, 21 k); förr äv. hitta på ngt, tänka ut l. hitta på (se HITTA PÅ 7) ngt (jfr III 2 n). Her Götstaff .. Tenckte förtenskuld till, hure han kunde föra the goda Herrar .. på een annen mening. Svart G1 57 (1561). AffhBesl. 19/3 1600, s. D 1 b (: beweekt). Schroderus Albert. 3—4: 323 (1638: bringa henne på en annan Mening). Rosenfeldt Vitt. 217 (1708: hitta). Humbla Landcr. 43 (1740: föll .. på then meningen, at). KyrkohÅ 1908, s. 193 (c. 1780: leda). En ond, stygg käring, som på sitt yttersta föll på den tanken, att hon skulle bli salig bara hon fick nattvarden. Wigström Folkd. 2: 261 (1881). Hur i all världen kom du på det? Hallström NNov. 25 (1912). Mr Pennetts tillvägagångssätt för att få mig på förnuftiga tankar i examensfrågan var (osv.). Sassoon NärViRed 83 (1949).
λ) motsv. 4 c ϑ, i sådana uttr. som komma (förr äv. lända) in (i sht förr äv. komma) l. ingå l. inlåta sig o. d. på ett ämne l. på ngt (som utgör ämne för ett samtal l. en framställning o. d.), föra samtalet på ngt, ss. beteckning för att ngn börjar (l. kommer fram till att) behandla l. beröra ett ämne o. d. (i tal l. skrift l. tanke) resp. leder samtalet till att behandla ngt. Uti gemeen, skal en lärare med alt sitt taal (i sin predikan) lända in på någon artikel i Catechismo. KOF II. 2: 19 (c. 1655). Nu hörs det igen at du kommit in på dit favorit-ämne. Björn Pap. 3 (1794). Efter mycket språkande om hvarjehanda kom man på Riksdagens ärenden. Stenhammar Riksd. 3: 169 (1847). (Hon) förde .. samtalet på freden i Stolbowa. Topelius Vint. II. 1: 307 (1881). Det är icke min avsikt att .. ingå på de kristna festernas uppkomst och utveckling. Nilsson FestdVard. 171 (1925).
μ) i uttr. ankomma l. komma an på ngt l. ngn, se ANKOMMA II, KOMMA AN 6 a β, b; komma ut på ngt, se KOMMA UT I 7; jfr 23 a ε.
ν) i uttr. som beteckna att ngt förbindes med l. sättes i relation till l. hänföres till ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (jfr 24); särsk. i sådana uttr. som hänföra sig på ngt, äv. hänföra (i sht förr äv. re~ ferera) ngt på ngt, förr äv. föra l. tillägna ngt på ngn (se närmare de särskilda verben); förr äv. dels i uttr. göra jämförelse på ngt, med ngt, dels [jfr fr. par rapport à] i uttr. i rapport på ngt, i förhållande till ngt, med avseende på (i bet. 24 b ζ) ngt. Hwilken Stadga somlige föra på Calixtum. Schroderus Os. 1: 167 (1635). (Han) besuärade sigh för de orätte Ord Poÿken på honom tillägna Wille. EkenäsDomb. 1: 168 (1652). I alt hvad du läser, gör jämnförelse på dit tilstånd. Nohrborg 219 (c. 1765). Ett på ändamålen refereradt uppräknande af (stats-)göromålen. Biberg 1: 246 (c. 1820). Kan en tillåtelse möjligtvis tänkas utan i rapport på en bjudande och förbjudande Lag? Dens. 2: 92. Rydberg DSkön. 135 (1889: låta hänföra sig på). Aulén AllmTron 175 (1923: hänföra sig .. på). — särsk.
α‘) [jfr motsv. anv. av t. auf] (i sht i vetenskapligt spr.) i uttr. som beteckna att ngt (då det betraktas ss. en företeelse som med sina rötter sträcker sig tillbaka i tiden l. utgår från ngt) härledes l. härleder sig från ngt l. ngn; i sådana uttr. som återföra ngt l. föra ngt tillbaka l. återgå l. gå tillbaka på ngt l. ngn (ngn gg äv. leda sitt ursprung på ngt, från ngt); jfr β‘. (Kant har) icke lyckats att återföra det mathematiskt och dynamiskt sublima på en och samma källa. Ljunggren Est. 1: 36 (1856). Troligen leder det (dvs. namnet Imp) sitt ursprung på sanskriten. Lewenhaupt Reddy 250 (1907). Det är tvivelaktigt, i vad mån .. (byalaget) ytterst går tillbaka på forngermansk samhällsordning. Nilsson FestdVard. 61 (1925). På ett ieur. *louksmā f. återgå .. fbulg. luna ’måne’ och preuss. lauxnos pl. ’stjärnor’. NoB 1953, s. 115.
β‘) i sådana uttr. som bringa l. återföra (äv. lösa) ngt l. ngn på en formel l. formler, ss. beteckning för att ngt l. ngns väsen o. d. sammanfattas o. uttryckes i en formel l. formler. Strindberg TrOtr. 2: 56 (1890). Människorna äro ej så enkla, gå icke att lösa på några formler. Dens. Fagerv. 179 (1902). Bringa ditt svar på en så klar, kort, allmängiltig formel du kan. VNorström (1906) hos Liljedahl Norström 2: 36.
d) motsv. 4 d, styrande ordet hand; särsk. i sådana uttr. som giva (ge) l. l. ta(ga) l. lämna på hand (i sht förr äv. på handen), se HAND 13 g β α‘, β‘; äv. låna ut o. d. på flera l. alla o. d. händer (se närmare HAND 12 b). Tjenliga böcker, dem han .. lånte ut på alla händer. BL 11: 413 (1845). (†) (Jag vill) migh een kanna ööl på (dvs. i) handan fåå. Rondeletius 11 (1614).
e) motsv. 4 e, i sådana uttr. som sätta ngn o. d. på mellanhand, se MELLAN-HAND 2 a, 3.
f) motsv. 4 f, styrande sådana ord som läppar, tunga, i uttr. som beteckna att ngn framför l. säger ngt l. tar ngt i sin mun l. att ngn ingiver ngn vad han skall säga o. d.; särsk. i uttr. lägga ngt på ngns läppar l. lägga ngn ngt på läpparna, lägga ngt i ngns mun, föra ngt på tungan l. läpparna, förr äv. på sin tunga, (ständigt) uttala l. komma fram med ngt (jfr FÖRA 14 g), falla ngn på tungan, äv. på läppen, se FALLA X 7. (Svärjare) föra .. (djävulens) nampn på sina tungor. KOF II. 2: 97 (c. 1655); jfr 4 f. Dhet som en nöchter man haar i tanckarna, dhet föhrer han drucken på Tungan. Grubb 604 (1665); jfr 4 f. Ett ja, min far, / Det flyger ej med fjärilsflygt på tungan. Wecksell DHjort 21 (1862). Dödsfruktan lade dem dessa osanningar på läpparna. Walberg Franzos JudBarnow 107 (1928). jfr (†): Frur och Iomfrur, och howiske quinnor, / tu later them löpe på tinn tunge (dvs. baktalar dem). Visb. 1: 45 (1572); jfr 4 f.
g) motsv. 4 g, i uttr. få på nocken, se NOCK, sbst. 14.
h) [jfr anm. 1:o sp. 2597] i uttr. som beteckna att ngn vidrör l. fattar l. tar l. får tag i l. griper o. d. ngn l. ngt samt i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som ta(ga) l. treva l. fingra l. tumma (äv. röra) på ngt l. ngn (i uttr. taga på ngn förr äv.: angripa l. överfalla l. idka kaperi mot ngn o. d.; jfr 24 i ϑ slutet), ta(ga) l. o. d. fatt, äv. fast på ngn l. ngt, få tag l. grepp på ngn l. ngt, äv. ta(ga), förr äv. gripa ngn på ngt; äv. i uttr. känna på ngn l. ngt, se KÄNNA 11, 13 slutet, 14; förr äv. i uttr. räcka händer på ngt, sträcka fram händer(na) o. ta (på) ngt; jfr 4 h. Kwnne tw finna raad tiil ath faa fath paa her pedher Canceler och andhra som oss .. fortala .. wilie wij thaa betenckia tiigh een gönsth ther före. G1R 2: 69 (1525). Thenn Iacob Danne skall haffwe förmannedt sich medt en Jagt, wiliendes tage på wåre Vndersåther, ther han them öffwerkomme kan. Därs. 16: 578 (1544). Schroderus Os. 2: 572 (1635: rörde). Jag grijpern (dvs. min vän”, om en gamba) på sin Snarr. Stiernhielm Gåta (c. 1650). (Hämnden) Förkrossar Templens bom och djerfva händer räcker / På helgedomens gull. JGOxenstierna 1: 103 (1805). Almqvist Amor. 171 (1839: få fast på). Så kommer där ett troll med ett otäckt snyte / och tjåfvar och tar på min fattiga kropp. Fröding NDikt. 32 (1894). Om hon inte fick tag på honom. Farrell ERogers 424 (1947). — särsk.
α) ta(ga) ngn på orden, förr äv. på hans l. sina ord, förr äv. taga ngn på ordet, se ORD, sbst.2 1 d, 3 n.
β) [efter motsv. anv. av fr. sur] göra pris på ngt, lämna pris på ngn o. d., se PRIS, sbst.1 1 b α, 2 a.
i) i sådana uttr. som tända eld (förr äv. elden) l. sätta l. draga l. repa o. d. (förr äv. fänga) eld på ngt, sätta fyr på ngt, ss. beteckning för att man bringar ngt att brinna. När j haffue intaghit stadhen, så tender eelden på honom. Jos. 8: 8 (Bib. 1541). Blef thär satt eld på stugun. Verelius Gothr. 235 (1664). Spegel GW 154 (1685: fängde). Claës drog eld på sin cigarrett. Åkerhielm Hvidehus 169 (1899). Sassoon NärViRed 86 (1949: sätta fyr på). jfr (i Finl.): Tända på lampan (ljuset). Bergroth FinlSv. 56 (1916); jfr III 2 f.
j) styrande ord som betecknar musikinstrument (l. del av sådant), i uttr. som ange att ngn trakterar instrumentet l. att musik frambringas därmed o. d. samt i uttr. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förbindelse med sådana ord som spela, blåsa, knäppa, kvintilera, äv. leka (se närmare de särskilda orden); jfr 50 o. anm. 1:o sp. 2597. Hvem är det, som leker på gullharpa så väl? SvForns. 1: 388. Upp. 14: 2 (NT 1526: leekte). En snel Musicant som .. kan på alla instrument spela. Rudbeck Bref 8 (1662). Musiquen på Orgorne. Kyrkol. 13: 2 (1686). Efter några veckors lektioner på piano. De Geer Minn. 1: 26 (1892). De ledare, som spela på folkets sämre lidelser. Hedin NorgFolk 11 (1914). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. av mlt. uppe, t. auf] (numera bl. ngn gg tillf., i vitter l. högre stil) i uttr. sjunga (om ngt) l. lovsjunga ngn (äv. föresjunga ngt) (ett instrument), dels i fråga om sjungande till ackompanjemang av ett instrument, dels i fråga om enbart spelande på instrument; äv. bildl. Loffsiunger .. (Herren) på psaltare med tiyo strenger. Psalt. 33: 2 (öv. 1536; Luther: auff dem Psalter). (Davids) Psalmer (ha) föresungits antingen på Instrument eller uthan. Ekman Siönödzl. 171 (1680). En Herde, hvilken .. ligger sielfsvåldig i Skuggan, hvarest han på sin Pipa siunger om sin kiärlek. Mörk Ad. 1: 35 (1742). Bælter JesuH 1: 20 (1755; bildl.).
β) (†) i uttr. lära ngn l. lära l. kunna på (ett instrument), lära ngn resp. lära sig l. kunna spela på (ett instrument); jfr 56 f samt LÄRA, v. I 1 b β, II 1 d, KUNNA, v.1 I 2. En man som kan på harpo och strengia spel. 1Sam. 16: 16 (Bib. 1541). De som ha en smal kropp, böra intet lära på blåsinstrumenter. Linné Diet. 2: 68 (c. 1750). Lindell .. lär mig på flöjt och klaver. MoB 3: 5 (1756).
k) i uttr. inkräkta l. inkräktning l. intrång på ngt o. d., se INKRÄKTA 1 c, 3 d, INKRÄKTNING 2 slutet, INTRÅNG 1, 2; förr äv. [efter fr. usurper sur qc] i uttr. usurpera på ngt, inkräkta på ngt; jfr 24 i γ. Min fars kredit, som jag usurperade på. Tersmeden Mem. 1: 73 (c. 1780).
l) (numera i sht med ngt vard. prägel) i sådana uttr. som lägga l. slå, äv. giva l. ge (förr äv. begiva) sig på ngt, (börja) hänge l. ägna sig l. sitt intresse åt ngt (o. i dessa uttr. numera vanl. övergående i III 2 g); stundom äv. i sådana uttr. som lägga hand på ngt, (börja) sysselsätta sig med ngt, förr äv. i sådana uttr. som lägga sitt hjärta på ngt, hänge sig åt ngt, lägga l. slå l. sätta sin håg på ngt, ägna sitt intresse åt ngt; jfr 21, 21 n samt BEGIVA II 1 a, HAND 9 g, HJÄRTA II 2 e slutet, HÅG 1 c γ, LÄGGA, v. I 2 c β ε‘, II 2 a β. Efter man förnimmer .., at then som begifwer sigh på åtskillige faculteter ikke kan medh så stoor berömelse och frucht thet uträtta, såsom then ther allenast gifwer sigh på ett. Annerstedt UUH Bih. 1: 165 (i handl. fr. c. 1620). Tilförenne är förmält, at Keyser Justinianus ladhe aldeles sitt Hierta på Girugheet. Schroderus Os. 2: 67 (1635). Effter som Sahl: mannen intet ladhe sig stoort på gångkläder i sin lijfztijdh. BoupptSthm 1675, s. 1397 b. Sedan jag min håg på rim och Verser lagt. Brenner Dikt. 2: 103 (1696). En ny väldig arbetare (dvs. pesten) har lagt sin hand på verket och påskyndar det med jettefart. Rydberg Sing. 55 (1857, 1865). Jag hade .. slagit mig på golf. Sassoon NärViRed 84 (1949). jfr (†): När en Menniskia .. slår sig på Säkerhet, försummar höra Gudz Ord, .. förmindskas hoos henne dhen H. Andes Gåfwor. Rudbeckius KonReg. 391 (1619).
m) [jfr a samt 4, 4 a o. anm. 1:o sp. 2597] i uttr. som ange att man vid utförande av ngt börjar l. slutar med ngt l. ngn l. att ngt börjar l. slutar med ngt samt i anv. som ansluta sig härtill; särsk. i förbindelse med sådana ord som börja, begynna, sluta, ända(s), i sht förr äv. börjas, slutas, lykta, förr äv. (se närmare de särskilda verben). Kalla fram arbetarena och giff them theres lön, begynnandes på the sista. Mat. 20: 8 (NT 1526). Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668: lychta på). När ordet börjades på tvenne (konsonanter). Dalin Hist. 1: 99 (1747). Kostnadsberäkningen slutar på 300,000 kr. PT 1901, nr 135, s. 3; jfr a β. Noreen VS 1: 134 (1903: ändas .. på). Holm S-pass. 243 (1952: ända på). — särsk.
α) i sådana uttr. som namn l. ord l. form(er) l. nomina l. verb o. d. (det l. det ljudet l. den l. den ljudkombinationen), namn l. ord osv. som börja l. sluta med (det l. det ljudet osv.), ngn gg äv. allmännare: namn l. ord osv. som innehålla (det l. det ljudet osv.) ss. karakteristisk beståndsdel. (Tyska) Diminutiva på lein, taga i Genit. s. til sig. Tiliander GenTy. 68 (1670). Han är tillika så hiskeligt försagd, försynt, försoffad, förstämd, ja allting på för. Almqvist Törnr. 3: 174 (1850). Intet verb på u (dvs. med u ss. rotvokal) går numera ovilkorligen och allt igenom efter 2 konjug. Rydqvist SSL 1: 46 (1850). I fvnord. finnas fyra ord på -ynja. FestskrSahlgren 12 (1944). jfr (†): (Adverb) hwilka utaf Adjectivis härflyta, och gemenligen ifrån us på e; från is, på ter sig ändra. Cellarius LatGr. 73 (1703).
β) [specialanv. av α] (vard.) i sådana uttr. som någonting l. något på (-son l. -hjälm o. d.), ss. beteckning för att någonting (ett namn l. ord o. d.) slutar l. börjar med (son l. hjälm osv.); äv. använt för angivande av ngts ungefärliga storlek l. mängd o. d. (i sådana uttr. som någonting l. något på 2 1/2 liter, ungefär l. omkring 2 1/2 liter; jfr 54) l. [delvis möjl. utgående från o γ] (mera tillf.) för angivande av den sfär av (tanke)ting dit ngt hör o. d. (i sådana uttr. som någonting l. något på flyga, någonting som har med flygning att göra). När man .. heter någonting på ”son”. Hedenstierna Kaleid. 54 (1884). Han hette något på-hjälm. Melin Dikt. 2: 151 (1904). Jag tror nu verkligen att någonting på flyga skulle tillfredsställa ett latent behov (i fråga om leksaker). Hedberg Räkn. 48 (1932). Var det (dvs. mellantiden i ett rekordlopp) inte något på 8.32 tro. IdrBl. 1942, nr 105, s. 2. jfr (†): Er far har sålt åt mig en gammal frack för hundra riksdaler banko. Ni måste väl medge, att det der var något på judiskt. Blanche En tr. upp 45 (1843); jfr o γ, 48, 48 c.
n) styrande ord som betecknar föremål l person som åsamkar ngn skada l. kommer ngn. att falla o. d. gm att denne berör l. stöter emot o. d. föremålet osv. samt i bildl. uttr. som ansluta sig härtill (stundom närmande sig l. övergående i 34 m); särsk. i sådana uttr. som göra sig illa l. skada l. skära l. sticka l. bränna sig (l. sin hand o. d.) på ngt, snava l. stupa på ngt l. ngn, stöta sig på ngt l. ngn, stranda på ngt l. ngn. Them som stöta sigh på oordhet. 1Petr. 2: 8 (NT 1526). Flickan sade: jag har plockat rosor, / Och på törnen stungit mina händer. Runeberg (SVS) 1: 105 (1830). Nyblæus Forskn. I. 2: 277 (1875: strandade; bildl., om försök). Ett ting, som man har gjort sig illa på. Söderberg France RödLilj. 391 (1902). Böjelsen att idealisera proletariatet — en böjelse som Videll stupar på. Schück o. Warburg 3LittH 8: 316 (1949).
o) i vissa oeg. l. bildl. anv., i förbindelse med verbet stöta (jfr n, 24 e) l. (i bet. β) skifta l. draga.
α) (†) i uttr. stöta på (äv. in på) ngt (jfr β, γ), dels (om område): gränsa till l. sträcka sig fram emot ngt, dels: handla om l. gå ut på (i bet. 23 a ε) ngt. Then articel som rörer och stöther på then gærd och hielp. G1R 4: 363 (1527). Öknen Zin som södher vth stöter in på södher landen. Jos. 15: 1 (Bib. 1541).
β) (†) i fråga om färger, i uttr. stöta l. skifta l. [jfr 23 a] draga på (en färg l. färgnyans), övergå l. skifta l. stöta i (en färg osv.). Buken, bröstet och halsen (hos göktitan) stöta på gult. Rudbeck Samolad 66 (1701). En grönaktig färg, som drog litet på brunt. Hoorn Jordg. 2: 199 (1723). Opalen .. skiftar på allehanda färgor. Regnér Begr. 194 (1780). Cederschiöld QvSlägtl. 2: 102 (1837).
γ) i uttr. stöta på ngt (jfr α, β), närma sig l. ha en anstrykning av l. ge intryck av ngt. Det stöter på pedanteri. Sahlstedt 571 (1773). Något som .. stöter på storstad är, att Malmö har ända till fem bangårdar. Sandström NatArb. 1: 32 (1908). jfr (†): Vinet stöter på surt. Sahlstedt 571 (1773).
p) motsv. 4 m, i uttr. l. taga korn på ngn l. ngt l. l. taga ngn l. ngt på kornet, se KORN 8 b—d.
q) i sådana bildl. uttr. som blåsa l. (i utvidgad anv.) giva djävulen på ngt l. ngn, se BLÅSA, v.2 3 e slutet, GIVA, v. I 6 g α.
17) motsv. 5, i uttr. som beteckna att ngn förflyttar l. rör sig l. att ngt förflyttas, så att han osv. kommer att befinna sig alldeles i närheten av l. tätt intill l. utmed ngn l. ngt; ofta i uttr. som beteckna att dylik förflyttning l. rörelse äger rum i avsikt att angripa ngn l. ngt l. att vålla skada o. dyl. l. att förflyttningen osv. är förbunden med angrepp l. skadegörelse o. d. (jfr 13, 15, 23); äv. i bildl. uttr. som nära ansluta sig härtill; särsk. (numera bl. mera tillf.) i uttr. l. komma l. rycka o. d. ngn på livet, inpå livet; förr äv. i uttr. springa l. störta ngn på livet, (med ett språng) rusa på ngn (se III 2 m) o. d., falla ngn på livet, gå till anfall mot ngn, gå ngn på huden, angripa ngn (jfr HUD, sbst.1 1 i γ, LIV II 1 f αγ); utan bestämd avgränsning från 23. Hon kom med cykeln tätt på fotgängaren, innan hon kunde urskilja honom i mörkret. The trengde sigh .. in på mannen Lot. 1Mos. 19: 9 (Bib. 1541). Åsnan .. språngh Hwsbondan på lijffwet medh sijna orene .. fötter. Balck Es. 113 (1603). Kongl. M:t kan .. gåå honom (dvs. Spanien) på huden uthan någon krigzdenunciation. RP 2: 158 (1632). HC11H 14: 71 (1660: föll). När .. (fostret) ligger dubbelt och kommer med Gumpen eller Rumpan föråth, och Föttren på Buken bögda. Hoorn Jordg. 1: 198 (1697); jfr 13. Jolin Barnhusb. 189 (1849: störtar). (Churchill) kan gå dem (dvs. sina motståndare) på livet och slåss med dem på kniven. DN(A) 1933, nr 232, s. 6.
18) motsv. 6, i uttr. som beteckna att en egenskap o. d. kommer l. bringas att tillhöra ngn l. ngt l. att ngn l. ngt får l. att ngn l. ngt ger ngn l. ngt ett visst skick o. d.; äv. motsv. 7, i uttr. som beteckna att fel l. skada uppstår l. åstadkommes hos ngn l. ngt (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från 24; jfr 24 i α). Sätta fart på bilen. Somblige få skadha på theras godz och äghodelar. OPetri 2: 116 (1528). Det är en otymplig bondpojke, som aldrig får någon fason på sig. UngKraft. 1907, s. 51. Bakgårdsmystiken, som .. satte lite spets på husets oerhörda tråkighet i övrigt. Siwertz Låg. 91 (1932). jfr (†): När man .. icke tilstädher ondt rychte vpkomma hwarken påå sin wen eller owen. OPetri 1: 20 (1526). — särsk.
a) i sådana uttr. som sätta (i sht förr äv. fästa) värde på ngt l. ngn, värdesätta ngt l. ngn, sätta pris på ngt (l. ngn), fastställa pris för ngt, åsätta ngt pris, äv.: värdesätta ngt (l. ngn); jfr 6 a. Den höga prijs, som här sättes på wahrorne. Stiernman Com. 3: 371 (1666). Sätta wärde på en ting. Pfeif DeHabitu 285 (1713). Rydberg Sing. 28 (1876: fästa värde på). Jag känner en, hon gjorde till markis — / Och om man ej på sådant sätter pris, / Är hon dock alltid Romas skönsta qvinna. Snoilsky 2: 46 (1881). Lagerlöf Holg. 2: 277 (1907).
b) (†) i uttr. sätta musik l. noter på (en dikt o. d.), sätta musik till (en dikt osv.), sätta ord på (en melodi o. d.), till (en melodi osv.), komponera vers på en balett, författa versifierad text till en balett (se d. o. 2); jfr 6 f samt 16 c. Versen .. hvilka på denna balleten componerade äro, sänder jag min käre farkär. Ekeblad Bref 1: 21 (1649). Min afledne Fader .. hade satt noter på åtskilliga psalmer. Roman Holbg 66 (1746). Sätta ord på en aria. Nordforss 2: 509 (1805). Jag har satt .. musik på (dikten) Vikingen. Geijer Brev 124 (1811).
19) motsv. 8, styrande ord som betecknar sida (jfr 13 d, 15 b) l. håll l. riktning o. d., i uttr. som ange att ngn l. ngt förflyttar sig l. förflyttas åt sidan (i förhållande till ngn l. ngt) l. i en viss riktning (räknat från ngn l. ngt), stundom liktydigt med: åt; äv. i oeg. l. bildl. uttr. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som ställa l. sätta ngt l. sig på (högra l. andra o. d.) sidan om ngn l. ngt, i sht förr äv. vika på (högra o. d.) sidan l. lägga l. skjuta l. sätta ngt på sida(n), förr äv. på sido, åt (högra osv.) sidan l. åsido, förr äv. tåga på vänster, åt vänster. Fåren steller han på the höghre sidhona. Mat. 25: 33 (NT 1526). Schmedeman Just. 765 (1682: på sido sätties; bildl.). Eneman Resa 2: 8 (1712: tåga .. på vänster). Det odugeliga järnet må häldre genast läggas på sidan. Polhem Test. 56 (c. 1745). Vika på sidan till ett värdshus. Lindfors (1824). Då de classiska språkens grundliga studium blifvit så illa skjutet på sidan. Boström 3: 508 (1860). Den stela och oförsonliga riktning, på hvilken den lutherska teologien inslog. KyrkohÅ 1901, s. 29. — särsk.
a) (†) i uttr. (hugga) på två l. båda händer, åt båda sidor, åt båda hållen; äv. bildl.; jfr HUGGA, v.1 1 k γ. HB 2: 287 (1596; bildl.). Stiernhielm Fateb. A 1 b (1643). Bark Bref 2: 179 (1707; bildl.).
b) i uttr. kasta på lä, se I 3 d.
c) motsv. 8 b; särsk. i uttr. som beteckna att vinden går över till att blåsa från visst håll. Skogman Eug. 1: 23 (1854). ”Fan också, att .. (vinden) skulle dra sej på den kanten (dvs. på nordväst)”. Lindhé Ledf. 135 (1903). Vinden som ökat och gått öfver på nordväst. Berg Sjöf. 200 (1910).
d) motsv. 8 c. Jag viste så at vinna min Moder på min sido, så at hon mycket litet sade emot mig. Humbla Landcr. 31 (1740). Hedin TalUngdemokr. 74 (1914).
20) [jfr 13 i α, l] motsv. 9, styrande ord som betecknar högtidlighet l. bjudning l. sammankomst l. förrättning o. d. vartill ngn beger sig l. inbjudes l. skickas o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill. Gå på begravning, bal, kalas, sammanträde, (bok)auktion. Bli bjuden på bröllop. Nær sa[m]me h[e]r la[re]ns talade th[e]r wppåå (dvs. arvskiftet) vistes gode men påå en syn och ransakan som skulle skatta huad (osv.). OPetri Tb. 142 (1526); jfr 21. Jagh .. haver bekommitt visse tidender, att Konnispolski er förrest till Toheren på rik[s]dagen. OxBr. 6: 5 (1626). Nu skulle jag vilja .. gå ut på fest! Hedberg Guld 115 (1903). Jag är ute för att bjuda på kalas. Lagerlöf Troll 2: 39 (1921). — särsk.
a) (ngt vard.) styrande ord som betecknar förtäring o. d. som ngn inbjudes till l. går l. kommer för att (vara med om att) inmundiga l. njuta av o. d. Bjuda hem ngn på (en kopp) te, på en enkel smörgås. Iagh beder eder, mina wäner båda, / I wilia fölia migh hem till min / På en kanna glödgat wyn. Asteropherus 8 (1609). H:r Snoilskij .. vil hafva mig med sig på en pipa tobak. Bark Bref 1: 82 (1703). När de anlände till Östmans, måste de först litet in på kaffe. Almqvist Lad. 18 (1840). Kom till mig på en kopp thé i qväll. Strindberg RödaR 47 (1879).
b) [jfr a] i utvidgad anv., i uttr. som ange att ngn ger ngt till bästa l. består l. spenderar ngt o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; i förbindelse med sådana ord som bjuda, spendera, äv. (vard.) se (se närmare de särskilda verben). Jag wil nu och Giäster fägna, / Biuda them på Speel och Wjn. Lucidor (SVS) 57 (c. 1670); jfr a. Jag har bjudit på resan hit. Lilljebjörn Hågk. 1: 93 (1865). Gubben hade .. spenderat på äppelmos för en gångs skull. Bergdahl Antip. 71 (1906). Några pressmän och skådespelare, som han då och då ser på en supé på Operakällaren. Zetterström 25År 175 (1931). Matchen bjöd hela tiden på god boxning. SvD(A) 1931, nr 43, s. 14; jfr BJUDA 16 d.
c) [jfr a, b] i uttr. bjuda (ngn) på ngn, se BJUDA 16 c β med anm.; jfr 34 u.
d) (ngt vard.) motsv. 9 a, särsk. styrande ord som betecknar teater- l. filmföreställning, teaterpjäs, opera, film o. d. Edholm SeklSlut 42 (1875). Efter den vanliga couren hos Kungen .. går jag på (operan) Afrikanskan. Därs. 97 (1876). Solnedg. 4: 75 (1914).
e) (†) motsv. 9 b, i uttr. på traktaten (traktatet), till förhandlingarna l. underhandlingarna; jfr 21. Ekeblad Bref 1: 81 (1651). Anno 1645 i ianuarie drog min morf(ar) til gransen (dvs. gränsen) på traktaten emelan dane mark och swerie. Horn Lefv. 75 (c. 1657; rättat efter hskr.).
21) motsv. 10, styrande ord som betecknar handling l. värksamhet l. sysselsättning o. d. som ngn beger sig l. skickas o. d. för att delta i l. som ngn börjar ta del i l. griper sig an med l. som betecknar skeende som ngt blir inbegripet i l. tillstånd som ngt l. ngn försättes i o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom med mer l. mindre utpräglad final bibet., särsk. i uttr. som beteckna att ngn beger sig ut o. d. för att göra l. åstadkomma ngt. Bege sig ut på (en) resa, vandring, utflykt. Gå på jakt. Bege sig ut på fiske. Komma på besök. Slå l. jaga l. driva ngn l. (be)giva sig på flykten o. d., se FLYKT, sbst.1 1 b; förr äv. taga på flykten, ta till flykten. Sätta ngn på prov; jfr 48 j. Komma på glid; jfr 48 j. Hänga tvätt på tork; jfr 48 j. Tagher spijsning medh idher på resona. Jos. 9: 11 (Bib. 1541). At man deste bättre må kunne .. förhindre .. (fienden) at ryckie in i landet på något ströfverid. OxBr. 8: 8 (1626). Kättia .. / Skal tig föra på Jagt, som hiertat, och lijfwe må lysta. Stiernhielm Herc. 167 (1648, 1668). De togo på flychten. ConsAcAboP 6: 383 (1688). Mig tilstaddes med en annan (fånge) .. at utgå på tiggeri. KKD 8: 133 (1734). Folket (i Auvergne) måste .. utvandra på arbetsförtjenst. Palmblad LbGeogr. 168 (1835). (De) drogo .. uppåt storskogen på kolning och timmerhuggning. Lagerlöf Jerus. 1: 153 (1901). — särsk.
a) (†) motsv. 10 a α, i uttr. komma på gång (l. gångs) l. bringa l. sätta l. ställa l. komma ngt på gång, se GÅNG I 6, 9 a β, γ, 11 e, f; äv. i uttr. få ngt på gång, i gång (se GÅNG I 9 a γ). Söndag efter Aftonsång, / .. Lär wi få wårt spel (dvs. tärningsspel) på gång. Runius (SVS) 2: 230 (c. 1710).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande) motsv. 10 b, i uttr. giva sig på färde, ge sig av (på resa), bege sig i väg, förhjälpa ngn på färde, sörja för att ngn kommer i väg; förr äv. i det opers. uttr. evart på färde bär, vart det än bär av, hur det än går; förr äv. i uttr. komma l. falla l. bliva på färde l. bringa ngt på färde, se FÄRD 2 b. (Jag) gaf .. mig tilfridz, ehvart på färde bar. Kolmodin QvSp. 1: 12 (1732). Han gaf sig på färde med .. (föräldrarnas) hela sparslant i pungen. Lundegård DrMarg. 1: 203 (1905). Då skulle mången i jämmerligt skick jag förhjälpa på färde / utur vårt hus i en hast. Lagerlöf HomOd. 263 (1908).
c) motsv. 10 c, styrande sådana ord som arbete l. (vard.) jobb, i sht förr äv. kondition, i uttr. som beteckna att ngn beger sig till l. griper sig an med l. beordras att bege sig till l. gripa sig an med l. skickas till ett arbete osv.; äv. styrande ordet tjänst, särsk. i uttr. som beteckna att ngn förordnas att inneha en befattning o. d. (jfr 10 c); äv. motsv. 10 e, styrande sådana ord som vakt, pass, post, i uttr. som beteckna att ngn beger sig till l. griper sig an med vakttjänst l. placeras ss. vakt o. d. G1R 19: 99 (1548). Gack (efter morgonbönen) j then helga trefaldigheetz nampn på titt arbete. Cat. 1567, s. C 6 b. Then ena wachten (var) redan bortgången, och the som i theras ställe komma skulle, hade än tå intet stält sig på wacht igen. Peringskiöld Hkr. 1: 621 (1697; isl. orig.: a vorþinn). Mag(iste)r Walleen, som nu reser på Condition hos Herr StadtHaupt Bruun. Porthan BrSamt. 195 (1793). Löjtnanten skulle på förposttjänst med sin pluton. Janson Lögn. 38 (1912). Skolöverstyrelsen har förordnat .. Till extra adjunkt på ny tjänst fil. mag. (N. N.). LD 1951, nr 198, s. 3.
d) motsv. 10 f, styrande sådana ord som uppdrag, mission (se d. o. 1, 2), beskickning (se d. o. 3 a), äv. (numera bl. i vissa trakter, särsk. i Finl., med vardaglig prägel) ärende(n), i sht förr äv. värv, i uttr. som beteckna att ngn beger sig av l. skickas ut o. d. för att l. griper sig an med att uträtta ett uppdrag l. ärende(n) o. d.; förr äv. i uttr. komma på ett ärende, i ett ärende. Bege sig ut på ett farligt uppdrag. Litet för påschan kom .. Ericus Erici på itt ärende in til Petrum Vesterliungium. OxBr. 12: 69 (1638); jfr 10 f. ConsEcclAboP 542 (1661). Jag will senda tig på ett ärende. Reenhielm ThViik. 9 (1680). (Fadern sänder sönerna) vt, hwar på sitt holl och werff. Swedberg Cat. 689 (1709); jfr 19. I början af Juni månad 1739 afreste Tessin på sin vigtiga beskickning. Malmström Hist. 2: 230 (1863). Gå ut på ärenden. Bergroth FinlSv. 160 (1917). Den mission som Sir Halford Mackinder sändes på. Fredborg StorbrRyskFr. 321 (1951). — särsk. i uttr. gå på (sina) bestyr, se BESTYR 3 a α, b β.
e) i uttr. taga ngn till sig på lärdom, se LÄRDOM 1 a.
f) (nästan bl. i Finl.) i uttr. komma på bättringen, på bättringsvägen; förr äv. ställa ngn på förbättring, se FÖRBÄTTRING e; jfr 10 i. Småningom började också fadern komma på bättringen. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 20 (1886). Bergroth FinlSv. 278 (1917).
g) i uttr. taga på beråd, se BERÅD 1 e α.
h) motsv. 10 l slutet, i uttr. sätta ngt på vipp(en), se VIPP.
i) [jfr c; i uttr. på permission möjl. utgående från 34 h] (numera ofta ngt vard.) motsv. 10 m, styrande sådana ord som permission, tjänstledighet, semester o. d., i uttr. som beteckna att ngn beger sig i väg l. skickas o. d. för att njuta ledighet från tjänsten l. semester o. d. Han lär innan kort resa hem på permission. Rosenstein 3: 393 (1789); möjl. till 34 h. GHT 1895, nr 253 A, s. 2. Ministerresidenten i Buenos Aires .. (har) den 8 dennes afrest därifrån på semester. PT 1909, nr 7 A, s. 2.
j) motsv. 10 n, i sådana uttr. som komma på tal (förr äv. på tals), bli föremål för samtal l. diskussion o. d., bringa l. föra, äv. leda ngt på tal, göra ngt till föremål för samtal osv., äv. (i satser med nekande innebörd, ngt vard.) komma på fråga(n), ss. beteckning för bestämt förnekande l. bestämd vägran: komma i fråga, förr äv. i det opers. uttr. kommer på tals om ngt, ngt kommer på tal, förr äv. komma på tal om ngt l. komma på det talet, om person: föra ngt på tal resp. börja tala därom. Huar thet komber szaa paa tall, thaa måa j wette huru ther om haffuer seg. G1R 10: 247 (1535). Kom sädan på tals om boskapzskatten. RP 7: 135 (1638). Sedan kom Hans Ex:ce på taal om capitulationen. Därs. 153. Verelius Gothr. 111 (1664: på thet talet). Thomander 3: 201 (1826: leda). Hans egen och hans slägts inre historia kom der särdeles ofta på tals och afhandlades. Cavallin Herdam. 3: 327 (1856). När hans framtidsplaner bringas på tal. DN(A) 1921, nr 70, s. 1. Olägligt! Kommer aldrig på fråga. Lagerlöf ChLöw. 152 (1925).
k) i sådana uttr. (betecknande att ngn försättes i visst tillstånd o. d.) som komma på skam l. fall l. obestånd (förr äv. fördärv l. undergång l. (skuld och) skada l. olycka l. olägenhet o. d.), bringa, äv. komma ngn på skam (förr äv. skammen) l. fall l. obestånd, äv. fördärv, ngn gg äv. förtvivlan o. d. (förr äv. skada l. olycka), förr äv. draga ngn på fall l. fördärv l. föra ngn på fall l. olycka; se närmare de särskilda substantiven; jfr 48 j. G1R 1: 161 (1523). Willen i, att iagh skulle sådant göra, / tå wille i migh på olycko föra. Asteropherus 22 (1609). RA II. 2: 207 (1617: komma på undergångh). OxBr. 5: 350 (1625: komma på stor olägenhett). (Mången kan) eij betala sine creditorer, och där igenom drager månge medh sigh på förderff. RARP 3: 77 (1638). KOF II. 2: 346 (c. 1655: komma på skull och skada). Stiernhielm Herc. 399 (1658, 1668: bringa .. på skammen). O Herre, lät oss icke komma på skam til ewigh tijdh. KOF II. 1: 443 (1659). Denna sörja, som / Ej brister eller bär, / Mig på förtviflan kom. Gellerstedt GVis. 153 (1900). — särsk. (†) i uttr. bringa l. komma ngn på kostnad(er), med person- l. saksubj.: förorsaka ngn kostnader; komma på fåfäng omkostnad, ådraga sig onödiga utgifter; slå ngn på böte(r) l. fälla ngn på böter, bötfälla ngn (se närmare BÖTE, sbst.1 4, BÖTER; jfr 52 l); bringa ngt på högt värde, åstadkomma (att det blir) dyrt pris på ngt; jfr 16 a. På thet ingen .. kunde komma på fåfäng omkostnat och skada, tå skal (osv.). Schmedeman Just. 135 (1614). Stiernman Com. 1: 919 (1625: på högt wärde). Rudbeck Bref 108 (1675: slogo .. på böte). (De torde) under föregivande att .. bevaka sine hemmavarande medbröders talan i detta mål, desse på än vidare kostnader bringa. Wedberg 1HD 151 (i handl. fr. 1794). Denna händelse kommer honom på mycken kostnad. MoB 7: 14 (1800); jfr 16 a β.
l) (†) i uttr. ställa ngn på frihet, försätta ngn i frihet. KKD 2: 285 (1718).
m) [jfr t. aufs spiel setzen, fr. mettre au jeu; jfr 48 j] i uttr. sätta (förr äv. utsätta l. sätta ut l. ställa l. uppsätta l. lämna) ngt på spel, förr äv. på spelet l. på (ett) vågspel l. vågspelet o. d., ss. beteckning för att ngt sättes ss. insats i (hasard)-spel l. (numera vanl.), allmännare l. bildl., ss. beteckning för att ngt riskeras l. äventyras l. sättes i fara o. d.; förr äv. råka på ett vågspel, komma l. råka i fara att förloras, komma att äventyras; jfr 10 o samt 48 j λ. Penning[ier] .. som han hade vttssath på spell .. medh Arffuidh Anderss[o]nn. TbLödöse 203 (1590). Sättia på spelet det samma Regementet, de synas wilia bära åhuga före. RARP 4: 491 (1650). PH 1: 350 (1723: ställas på ett vågspel). Berch Hush. 88 (1747: sättes på vågspelet). Sätt ei på vågspel ut en sak så ganska vigtig. Kolmodin QvSp. 2: 562 (1750). Dalin Montesquieu 54 (1755: upsatte .. på vågespel). Chydenius 431 (1780: råkat). Aldrig skulle det ha fallit fru Klara in att sätta sitt ansende på spel. Geijerstam LycklMänn. 59 (1899).
n) [jfr anm. 1:o sp. 2597; jfr äv. 16 l] i uttr. börja l. begynna på ngt (jfr 16 m), gripa sig an med l. börja ngt; dels styrande ord som betecknar värksamhet o. d. (ofta, i sht vard., en infinitiv, numera bl. med att), dels styrande ord som betecknar ngt konkret som skall färdigställas l. avvärkas o. d. (jfr 56 d); ofta svårt att skilja från III 2 g β. Han hade just börjat på ett brev. (Lat.) Jnsippere sermonem (sv.) begÿnna på sit tal. GlTer. 67 (c. 1550); jfr III 2 g β. När thesse (dvs. kanoner, minor m. m.) begynna på brumma, på fräsa. Stiernhielm Fred. 1 (1649); jfr III 2 g β. Än har man redan begynt på en sak, som man först måste afgiöra, än (osv.). Oelreich 809 (1756). Nilsson FestdVard. 188 (1925).
22) [jfr 13 i, 20, 21] i sådana uttr. som gå med l. in på ngt, äv. ingå på ngt, ansluta sig till l. instämma i l. samtycka till ngt, (förklara sig) vara l. hålla med om ngt, få ngn med på ngt, få ngn att gå med på ngt; förr äv. i uttr. gå på dagtingan, ingå fördrag l. sluta fred, gå på giftermål, ingå äktenskap; jfr 11. G1R 5: 8 (1528: gå på gifftermål); jfr 21. Vthij ingen .. nödh .. (skola vi) gåå på någen Dactingan. Därs. 6: 238 (1529); jfr 21 samt III 2 i. Forszee wij oss .., ati ecke jngå wele på någen fordragt eller forlikilse med fienderne. Därs. 9: 206 (1534); jfr 21. Han har .. i mångt och mycket måst gå in på dem (dvs. Ehrensvärds planer). HSH 16: 388 (1770). Han fick ej många med på den åsikten. Vising Språkskönh. 6 (1897). VetAÅb. 1914, s. 334 (: gå med på).
23) [jfr 13, 15, 17] styrande ord som betecknar ngt l. ngn som utgör (l. tänkes ss.) mål vid gång l. marsch l. resa l. vid försändning av ngt l. som utgör (l. tänkes ss.) slutpunkt för kommunikationslinje l. trafik o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom enbart med tanke på riktning mot ngt l. ngn, stundom med tanke på förflyttningen hela vägen fram till målet (o. med inbegrepp av att målet nås); äv. med inbegrepp av att förflyttningen l. rörelsen utföres i avsikt att angripa ngn l. ngt l. att vålla skada o. dyl. l. att förflyttningen osv. innebär angrepp l. skadegörelse o. d.; utan bestämd avgränsning dels från 15 o. 17, dels från 24.
a) styrande ord som betecknar ngt l. ngn i riktning mot vilket osv. ngn styr kosan l. sändes samt i anv. som ansluta sig härtill; särsk. i uttr. som beteckna att armé l. trupp marscherar l. sändes mot ngt l. ngn; jfr c. Befan herr Göstaff Horn .. inthedh rådsambtt att vij dädan genest genom landedh skulle på fienden marchera. OxBr. 5: 434 (1627). Horn i Narven .. har nyligen skickat ut ett partij på Ryssarne. Bark Bref 1: 83 (1703). Medan andra mätte vägen, / Gick du segrande på målet. Björck Dikt. 189 (1864). Flygelkarlen på högra .. flygeln rider rakt ut på ögonmärke. ExFältartill. 1885, 1: 187; jfr 50. Mussa tågade genast på Toledo. Strindberg HMin. 2: 45 (1905). Nu styrde han genast rakt på den stora bersån .., där löjtnanten satt. Lagerlöf Kejs. 174 (1914). jfr (†): (Polackerna som hade ryckt ut) woro eij sena innan de sig retirerade på sine cammerater. KKD 10: 264 (1702). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. av t. auf] i sådana uttr. som l. springa o. d. lös(t) på ngn l. ngt, se LÖS 10 c β; jfr ε, 24 i γ.
β) i sådana uttr. som hetsa l. tussa (hund o. d.) på ngn l. ngt, ägga (hund osv.) att gå till anfall mot l. förfölja ngn l. ngt; äv. bildl. (med avs. på person): ägga ngn att angripa ngn l. uppägga ngn mot ngn o. d.; äv. (jäg.) i uttr. gå på (villebråd), se VIII 8 d; äv. (i fackspr.) i uttr. gå på (vattengrav o. d.), om ridhäst: röra sig mot (vattengrav osv.) för att sätta över den; ofta svårt att skilja från III 2 m; jfr 15, 24 i λ. Han tussade hunden på tiggaren; jfr III 2 m. Iagh skal hitza the Egyptier på hwar annan, at en brodher skal strijdha emoot then andra. Jes. 19: 2 (Bib. 1541). Att min nya hunter går osäkert på vattengrafvar. TIdr. 1897, julnr s. 21. Falkarna .. hetsades på häger och vildand. Ahrenberg StRätt 140 (1899). RidI 1930, s. 271. jfr (numera knappast br.): Man hetsar ännu på adeln. ESchröderheim (1789) i MoB 6: 98; jfr 24 c δ.
γ) i uttr. storma på ngt, se STORMA; jfr 24 i γ.
δ) i uttr. klockan går på nio o. d., se VIII 22; äv. (i ålderdomligt spr.) i sådana uttr. för angivande av bestämd tidpunkt som (klockan är l. klockan) tre kvart l. 20 minuter på två, (klockan är) en kvart i två resp. 20 minuter över ett. Klockan 3/4 på 1. GBonde (1759) hos Trolle-Bonde Hesselby 168. Klockan är en kvart på sex. Bergman HNådT 39 (1910). jfr (†): Då folcket till 10. in på 11. (dvs. till över kl. 10) ventade (på prästen). VDAkt. 1686, nr 106 (1685).
ε) i mer l. mindre bildl. uttr. som beteckna att tal l. tankar l. vilja l. värksamhet l. åtgärd o. d. riktar (rikta) sig mot l. åsyftar (åsyfta) ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; numera företrädesvis (jfr dock slutet) i uttr. gå ut på ngt, i sht förr äv. ngn (se närmare GÅ UT 10, 12), (gå o. d.) rakt (äv. rätt, i sht förr äv. bus) på sak, äv. på saken, äv. (gå o. d.) på sak, äv. på saken; jfr 16 c (μ), 24 samt VIII 19 slutet. Hwadh nu är talat .., går förnemliga på Latiniska Scholar. LPetri KO 84 b (1561, 1571). (Argumenten) gå på intet annat vth, än at (osv.). Carl IX Swar L 4 b (1606). Björnståhl Resa 1: 194 (1771: gå bus på saken). (Cavallin o.) Lysander 430 (1879: på saken gående). Ifrigare trätan blossar, / Går allt mera på person. Snoilsky 2: 100 (1881). Lidelsefri och på sak gående kritik. Hagman Grundlag. 119 (1904). Forssman Aftonl. 12: 53 (1904: rätt på sak). (Två socialdemokrater uppträdde) visserligen på sitt sätt för (förslaget), men dock så, att de sjelfva erkände sin motivering gå lika mycket på afslag. Thyrén Sedl. 7 (1915). särsk. i utvidgad anv., i uttr. gå på livet o. d. (jfr 48 r), se VIII 20.
b) (numera knappast br.) i förb. med ordet väg, styrande ord som betecknar ngt (l. ngn) vartill vägen leder: till; förr äv. i uttr. taga vägen l. sin väg på en ort, ta vägen l. styra kosan mot en ort, äv. övergående i bet.: ta vägen över l. via en ort. Att han i sin heemreesa ifrån Götheborg (till Sthm) tager vägen på Norköping. RP 8: 272 (1640). Vägen på Norge öfver fiellen. AOxenstierna 1: 589 (1644). Har då icke diefwulen öppen wäg på de oskyldige? SvMerc. V. 4: 29 (1676). (Från Viborg) tog jag min väg på Kexholm, och så igenom Ingermanland på Narven. Kurck Lefn. 85 (1705). KKD 8: 48 (c. 1710).
c) (†) styrande ord som betecknar ort l. land o. d. dit en person ställer sin färd (jfr b, d γ, δ) l. dit personer transporteras: till, stundom: mot; äv. i uttr. respängar på (ett land o. d.), till (ett land osv.). Dhe 4 compagnier Vestgöthar som ifrån Götheborg på Wissmer sändes. RP 3: 185 (1633). (Från Wien) reste iagh then 19. Martij fort på Preszburgh. Rålamb Resa 8 (1658, 1679). Han haar Reesan ställt på Ceylons Öö och China. Spegel GW 71 (1685). Jag .. sålde gamla Guldfodralet til mitt Adelsbref, för at få respengar på Levanten. Björn Besynn. 67 (1792) En ung fransysk Officer, som .. hade gjort många stora Resor på flere delar af Jorden. Almqvist Parj. 7 (1817); möjl. till 1 b.
d) (numera med prägel av fackspr., i sht handel. o. sjöt.) i fråga om handel, passagerar- l. godstrafik o. d., styrande ord som betecknar plats l. land l. område varmed handel idkas l. dit varor försändas l. fartyg destineras l. ort dit en kommunikationslinje sträcker sig l. dit trafik riktas o. d. Den svenska exporten på Amerika. Handeln på orienten. Det Engelske Companiet, som handlar på S. Nicolas. OxBr. 10: 224 (1617). Annars sända de äfven Jern på Stockholm. Johansson Noraskog 1: 83 (i handl. fr. 1785). Konungen hade .. förbjudit sjöfart och handel på de af Ryssarne intagna Östersjöländernas hamnar. 2SAH 54: 347 (1878). (Fartyget) var på väg till Fredrikstad i Norge för att der intaga last på Australien. SDS 1900, nr 90, s. 2. Engelsmännen försökte att sälja indigo på Sverige. Sahlin SkånFärg. 161 (1928). Lokaltrafiken på Stockholm. DN(A) 1933, nr 210, s. 1. jfr: Växelkursen på Berlin och Petrograd. Cassel Dyrtid 104 (1917); jfr f. — särsk.
α) (numera knappast br.) i uttr. föra (en vara) på en ort, föra l. transportera (en vara) till en ort (för utförsel o. d.). OrdinKöph. 1614, s. A 4 a. Af ålder hade Persianerne .. fört sina Varor på Smirna, och andra Turkiska sjö-städer. Kempe FabritiiL 101 (1762).
β) (†) i uttr. bestämd på en ort, om fartyg: destinerad till en ort; jfr BESTÄMMA, v.1 4 b slutet. VetAH 1772, s. 236.
γ) i sådana uttr. som l. segla, äv. resa (jfr δ) (en ort l. ett land), dels om fartyg (l. annat kommunikationsmedel): gå resp. segla (särsk. i regelbunden trafik) till (en ort l. ett land), dels om gods l. vara o. d.: transporteras l. destineras till (en ort l. ett land), dels om person (befälhavare l. sjöman på fartyg, redare o. d.): gå med ett fartyg resp. låta fartyg gå (särsk. i regelbunden trafik) till (en ort l. ett land). Finnes nu någon som gör här emoot, och förer på Telge thet som .. bör gå på Stockholm. OrdinKöph. 1614, s. A 4 a; jfr α. The förbodo sine köpmän att segla på Danmark. RP 8: 137 (1640). (Djur o. växter) som den ostindiske direktören fört hit med sina på södern och tropikerna resande skepp. Levertin 23: 230 (1906). Jag har gått på Lissabon, så ock på Köpenhamn. Procopé Vers 54 (1909). jfr: Jag är en man av vandel, / en första klassens sjökapten på London och Bordeaux. Karlfeldt FlBell. 56 (1918).
δ) i sådana uttr. som resa på (ett område) (jfr γ), om handelsresande: resa omkring i (ett område) för att sälja varor, resande på (ett område), handelsresande som reser omkring i (ett område) för att sälja varor; jfr 1 b ζ γ‘. DN(A) 1914, nr 15730, s. 14. Resande på Norrland kan få medtaga en provkollektion Herrhattar. SvD(A) 1931, nr 181, s. 15. jfr: (Resanden är) väl inarbetad med affärsmännen på Norrland. GHT 1905, nr 139 A, s. 4.
e) i fråga om sändande av brev, meddelanden, paket, pänningremissor o. d.
α) styrande ord som betecknar plats (l. land) dit brev osv. sändes l. adresseras, vanl. liktydigt med: under adress l. till; numera företrädesvis (närmande sig d) i sådana uttr. som (paket)posten på (ett land o. d.). LReg. 146 (1620). Till H:r Pro-Cancellarium afgåhr medh påsten ett breff på Stockholm. ConsAcAboP 6: 42 (1685). Svara mig nu på Gefle och Forssbacka. Kellgren (SVS) 6: 164 (1787). Det är en epok i min lefnad att adressera bref på Kungsbacka. Geijer Brev 412 (1842). Flitigt på hemlandet underhållen brefvexling med .. forne embetskamrater. ASScF 11: Minnestal 1: 98 (1875, 1880). Skriv ännu en gång till mig på Neapel. Wulff Leopardi 273 (1913). Paketposten på Frankrike. SDS 1945, nr 326, s. 4. särsk. i uttr. korrespondera på en ort o. d., se KORRESPONDERA II a.
β) (†) styrande ord som betecknar person l. institution till vilken brev osv. sändes l. adresseras (stundom för förmedling till adressaten): till, stundom: under adress. Ekeblad Bref 1: 412 (1655). Sän ditt bref genom huswedel i Hambourch på comissarien Biörkman .., så lära dee intett fela mig. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 43 (1692). (Krigsrätts-)Domben kan skickas hijt på Lilliestiärna eller migh. Carl XII Bref 327 (1704). Heela paqvetet adresserade iagh på Grefwinnan Flemmingh. KKD 5: 168 (1710). AdP 1800, s. 1048.
f) (numera i sht med ngt fackspråklig prägel) i utvidgad anv., i fråga om anvisning, växel, skuldsedel, check o. d., styrande ord som betecknar person l. bank o. d. som har att utbetala det pänningbelopp varpå anvisningen osv. lyder samt i anv. som ansluta sig härtill; äv. styrande ord som betecknar ort där dylikt pänningbelopp skall utbetalas; jfr 52 s. På Franckfurt haffver jagh dragit veed pass 29000 riksd(ale)r. OxBr. 11: 600 (1632). Then Leipziger Köpman, som Växelen var stäld på. Humbla Landcr. 104 (1740). Säkre Fordringar, .. En sedel på LandsFiscalen Hindric Erdtman. BoupptVäxjö 1781. A-vista-växel utfärdad af en bank antingen på utställaren själf, på dess kontor å annan ort eller på andra banker. 2NF 33: 442 (1921). Någon statsmyndighet .. skriver ut en check på riksbanken. Kuylenstierna Statsmaskin. 48 (1926). (Växlar med kort löptid) dragas i regel på köparen. SvUppslB 30: 301 (1937). (†) I drage honom wäxell på Anders Swänsson, huilken wij befalet hafwe, alla edre wäxlar att acceptera. Gustaf II Adolf 541 (1629); jfr DRAGA I 35 slutet.
24) allmännare, styrande ord som betecknar ngn l. ngt mot vilken (vilket) ngt riktas l. är riktat samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (jfr 23); särsk. i förbindelse med sådana ord som rikta (inrikta), peka, visa (anvisa, hänvisa, förr äv. förvisa), sikta, lägga an, syfta (förr äv. lämpa, vetta), riktning, anvisning, hänvisning, syftning; ofta i uttr. vari dylika ord nyttjas i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (förr äv. i uttr. visa ngn in på ngt, hänvisa ngn till ngt); se närmare de särskilda orden. Mann schall altt Peka på för eder med fingeren, huad i her nästt bestelle skole. G1R 18: 71 (1546); möjl. till III 5. Then heliga Scrifft .. wijsar oss in på wårs Herres Jesu Christi gerningar och förtienst. LPetri 1Post. Förspr. 6 b (1555). Anwijsning på oröddom skogh den min granne kan optaga och rödia. Stiernhielm Fateb. F 2 b (1643). En kammare eller stufvu, vettande ut på (dvs. mot) stora Kyrkogatan. Kurck Lefn. 4 (1705). Då .. all bitterhet lämpades af dem på Riksdagsmännen. HSH 1: 211 (c. 1750). Biberg 2: 271 (c. 1820: förvisa). Vi kunna sträcka ut vår hand / Och visa gladt på sjö och strand. Runeberg 2: 5 (1846). (Postulaten) ge fenomenvärlden en djupare innebörd, en riktning på det oändliga. Larsson Spinoza 360 (1931). jfr (†): (Han) nickadhe .. medh hoffuudet in på modhren, och sadhe til Läriungan, See tijn moder. LPetri ChrPina k 3 a (1572); jfr b α. — särsk.
a) i uttr. som beteckna att ljussken l. ljusstrålar o. d. riktas l. är riktat (äro riktade) mot ngt l. ngn samt i anv. som ansluta sig härtill; i förbindelse med sådana ord som lysa, skina, stråla, sken; se närmare de särskilda orden. Gudh satte .. (sol, måne o. stjärnor) vthi himmelens fäste, at the skina skulle på iordena. 1Mos. 1: 17 (Bib. 1541). Lågan lyser röd / på frans kring spensligt finger. Levertin Leg. 45 (1891).
b) i uttr. som beteckna att blicken l. uppmärksamheten riktas l. är riktad mot ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana ord o. uttr. som se, blicka, titta, stirra, lura, spana, speja, gapa, akta, vakta, passa, giva (ge) akt (i sht förr äv. märka, förr äv. observera), syn, blick, titt, spaning, utsikt (förr äv. åsyn, vy); se närmare de särskilda orden. Huilken som seer på ena quinno till ath begära henne, han (osv.). Mat. 5: 28 (NT 1526). Här fick hon (dvs. naturen) ögat på den Stora Ehrensteen. Brenner Dikt. 1: 162 (1707, 1713). Lehnberg Pred. 1: 96 (c. 1800: Åsynen på). Att vakta på gettren blef dagen mig lång. Geijer Skald. 5 (1811, 1835). Märk då, för ro skull, på hvad jag nu säger. Almqvist JK 38 (1835). Vyn på Edinburg. Steffen BrittStröft. 310 (1895). Hennes säregna syn på forna tiders människor. Lagerlöf Troll 2: 7 (1921). (†) Haf ögath paa brædit med ath han siigh ey vndstinger. G1R 1: 60 (1523); jfr BRÄDE 2 d α. — särsk.
α) i sådana uttr. som kasta en blick l. blickarna l. sina ögon, äv. blickar o. d. på ngt l. ngn, se KASTA, v. IV 1 e (α, β); förr äv. i utvidgad anv., i uttr. kasta bifallsnickar på ngn, åt ngn; jfr c, 15 a samt KASTA, v. I 1 l. Man kastar ej .. synnerliga bifallsnickar på de kämpande. Almqvist DrJ 2 (1834).
β) i sådana uttr. som iakttagelse l. observation på ngt l. ngn, särsk. om ngt som utrönes l. erhålles ss. resultat vid iakttagande av ngt l. ngn, förr äv. (i uttr. observation på ngt l. ngn) om anmärkning l. påpekande av fel l. oegentlighet i ngt l. om erinran som riktas mot ngn; äv. i sådana uttr. som iakttagare l. observatör på ngt l. ngn, av ngt l. ngn; förr äv. i uttr. betraktelse på ngt, observation av ngt, äv.: betraktelse (se d. o. 1 d) över ngt. 1BorgP 239 (1714). Jag (har) .. skrifvit (om Mühlenfels) uti och bland mine observationer på doctor Norbergs historia. Roland Minn. 4 (c. 1748). Astronomernas noggranna betraktelser på stjernorna. Lindblom 573 (1790). Betraktelser på Guds kraft, som är mäktig i den svaga. Wingård 2: 78 (1822). Iakttagelser på människoöden. Strindberg Fagerv. 136 (1902). Vasenius Top. 1: 249 (1912: observatör på). Genom att vara en vaken iakttagare, på förtjänster som fel. VerdS 196: 5 (1913).
γ) (numera föga br.) i uttr. uppsikt, förr äv. uppseende l. (över)inseende på ngt l. ngn, över ngt l. ngn; äv. (numera bl. ngn gg tillf.) inspektion på ngt l. ngn, över l. av ngt l. ngn; i sht förr äv. besiktning, förr äv. mönstring på ngt l. ngn, av ngt l. ngn. RA I. 1: 476 (1546: upseende på). (Universitetskanslern) kundhe medh archiepiscopo hafwa inspection på academien. Annerstedt UUH Bih. 1: 153 (i handl. fr. 1620). RP 8: 13 (1640: munstringen på). Carl XII Bref 129 (1714: inseendet .. på). Humbla Landcr. 20 (1740: besichtningen på). E(ders) E(xcellens) höga deltagande i öfverinseendet på vetenskaperne. Linné Sk. Dedik. (1751). Man måste ha noga uppsigt på honom. Dalin 2: 619 (1855). (Gästgivaren) fick .. finna sig i inspektion av vederbörande kronobetjänt på hästar, formän och fordon. SDS(A) 1954, nr 57, s. 4.
δ) i uttr. uppmärksam på ngt l. ngn, som har sin uppmärksamhet riktad mot ngt l. ngn; uppmärksamhet på ngt l. ngn, uppmärksamhet riktad mot ngt l. ngn; särsk. i sådana uttr. som fästa l. vända (ngns l. sin) uppmärksamhet på ngt l. ngn (jfr 15), äv. väcka uppmärksamheten på ngt, förr äv. giva l. göra uppmärksamhet på ngt l. ngn. Man gör i hela staden mycken uppmärksamhet på min befordran. MoB 3: 149 (1774). Boëthius Sedol. 95 (1782: gifva upmärksamhet på). Biberg 3: 267 (c. 1823: väcka). I sitt Calendarium Floræ fästade Linné ingen uppmärksamhet på Svamparna. Fries BotUtfl. 3: 384 (1857, 1864). (Småfåglarna) hade fört ett sådant väsen, att bonden hade blivit uppmärksam på det. Lagerlöf Holg. 2: 303 (1907).
ε) i uttr. synpunkt på ngt l. ngn, sätt att se l. uppfatta ngt l. ngn; äv. om ngt som visar l. ådagalägger visst sätt att se l. uppfatta ngt l. ngn. Grekernas synpunkt på den bundna eller metriska framställningsformen. Andersson GrDram. 13 (1890, 1910). Här vill jag .. gifva några synpunkter på det temperament, som skapat denna olikartade produktion. Levertin Diktare 172 (1892, 1898). Koch Arb. 141 (1912).
ζ) i uttr. i l. med l. utan avseende på ngt l. ngn, hava l. göra o. d. avseende på ngt l. ngn, se AVSEENDE; äv. avsikt på ngt l. ngn, se AVSIKT; förr äv. utan hänsyn på ngt, se HÄNSYN 1 b; förr äv. av konsideration på ngt, av hänsyn till ngt; förr äv. hava l. göra l. giva l. hålla aktning på ngt l. ngn, se AKTNING 1 a, b, 2; förr äv. (hava l. bära l. draga o. d.) respekt (in) på ngn l. ngt, (ta) hänsyn till l. (hysa l. visa) respekt för ngn l. ngt (se närmare RESPEKT). Att hon drager respect in på sin præceptorem, ähr intett mehra ähn billicht. RP 7: 384 (1639). (Att) Hennes K. M:tt icke skulle, aff consideration på een summa penningar, .. sigh .. i högsta fahra sättia. SwarDaManif. 1644, s. G 3 a. HSH 31: 271 (1662).
η) (†) i utvidgad anv., i uttr. anse på ngt, vara ansedd på ngt, se ANSE 4 a β slutet, b slutet; äv. vara utsedd på ngn l. ngt, åsyfta l. avse ngn l. ngt; jfr f. Warandes sådane practiquer på intet annat utsedde än till att illudera Wåre hälsosamme Förordningar. Stiernman Com. 5: 169 (1690). Roland Minn. 103 (c. 1748). Porthan BrCalonius 114 (1794).
ϑ) i uttr. ta(ga) vara på ngt, se VARA, vård m. m.
ι) i uttr. som beteckna att ngn ger akt på ngt med hörseln l. lyssnar till ngt l. ngn; i förbindelse med sådana ord som höra, lyssna, lyss, i sht förr äv. lyda; se närmare de särskilda orden. Hör granneligha på alt thet iagh tigh säya will. Hes. 44: 5 (Bib. 1541); möjl. till III 5. Lustig Sång och lustig Skämtan, lyder öhrat gärna på. Columbus BiblW K 1 a (1676). När bäst vi lyssna / På tonernas gång. Snoilsky 2: 7 (1881). Jag gick från skyttegraf till skyttegraf. .. Lyddes på soldaterna och talade med dem. Berg Krig. 100 (1915).
c) i uttr. som beteckna att ngn medelst tal l. rop l. tecken o. d. vänder sig till l. mot ngn l. ngt samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
α) i uttr. som beteckna att ngn riktar en hälsning (i sht förr äv. en fråga) till ngn l. med tillrop o. d. nedtystar l. uppmuntrar ngn l. ropar till ngn för att kalla honom till sig l. väcka hans uppmärksamhet l. (gm rop l. signal l. bud o. d.) tillkallar ngn o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; äv. i uttr. som beteckna att ngn gm rop l. tecken o. d. tillkallar l. anhåller om ngt (t. ex. hjälp, räddning, stundom äv. konkret sak) l. i bildl. uttr. som beteckna att ngn (ivrigt) kräver l. fordrar ngt, stundom äv. att ngt kräver l. påkallar ngt (jfr g); förr äv. i uttr. som beteckna att ngn åkallar Guds namn; särsk. i förb. med sådana ord som hälsa, hyssja, tysta, heja, hojta, ropa, skrika, kalla, locka, rop, skrik, förr äv. kvestionera; se närmare de särskilda orden. Hotellgästen kallade, ringde på städerskan. Ropa på hjälp. När man ecke ropar påå gudz nampn j sin nödh. OPetri 1: 14 (1526). Ingen hälsade på them (då de stego in i salen). Verelius Gothr. 117 (1664; isl. orig.: heilsadi á þà). Jag .. qvæstionerar på digh, och du bör svara migh. RARP 10: 37 (1668). Aldrig har man i någon tid mera ropat på Anständighet. Kellgren (SVS) 5: 245 (1790). Han ställde många frågor på den stackars flickan. Rydberg Frib. 227 (1857). Han ropade på sina pistoler. Svedelius i 2SAH 60: 91 (1883). Stora missgärningar ropa på stora straff. Gripenberg BrinnL 118 (1910). Så snart någon var sjuk, brukade man skicka bud på henne. Lagerlöf LöwR 125 (1925). jfr (†): En vördnad, vida djupare, / Än hennes drägt och yttre synas kalla på. Runeberg 5: 139 (1863); jfr III 5. — särsk. (vard.) i förb. med sådana hälsningsord l. hälsningsformler (stundom äv. uttryck för avskedshälsning) som god dag, god morgon, god natt, hej, tjänare, styrande ord som betecknar den till vilken hälsningen riktas, samt i anv. som ansluta sig härtill; äv. i förb. med sådana ord som skål, äv. (skämts.) butelj, i uttr. som beteckna att ngn dricker ngn till l. skålar med ngn. God dag på dig. Sander Ros 126 (1876). Skål på dig, gamle Jacques! Nordensvan Skuggsp. 31 (1884). Putäll på er, grefvar å baroner! Strix 1897, nr 39, s. 1. Tjänis på dig nu, Brita lilla! Forsslund Storg. 88 (1900; i avslutning på brev). Hej på dej, gamla stofil! Sjöberg Kvart. 57 (1924).
β) (†) i uttr. dricka vin på ngn, dricka vin med ngn, dricka ngn till i vin. Messenius Blanck. 41 (1614).
γ) (numera bl. i vissa trakter, vard.) i uttr. väcka på ngn l. ngt (jfr ζ), (upp)väcka ngn l. ngt (äv. oeg. l. bildl.). (Hon) går till Hecuba och wäcker på henne. SkrVSocLd 22: 130 (c. 1685). Jag gjorde icke något försök att väcka på Johans fantasi medelst några .. utmålningar. Gellerstedt Glänt. 125 (1909). Dahlbäck Åb. 193 (1914).
δ) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt är l. blir föremål för uttalanden (i tal l. skrift) som innebära ogillande l. kritik l. klagomål l. beskyllning l. lögn o. d. (jfr ε, ζ); särsk. i förb. med sådana ord o. uttr. som anmärka, klaga, tala, säga, svär(j)a, gräla, träta, käxa, tjata, (vara) ovettig (förr äv. klandra, kritisera, tadla, (för)-smäda, hotas, utfara, fara ut), anmärkning, klagomål (förr äv. i uttr. hava klagomål på ngn), kritik (förr äv. tadel, hån, hädelse, försmädelse, förtal, eftertal, åtal); se närmare de särskilda orden. Æn thaa at erchebiscop göstaff clagamaall haffdhe paa nogra aff tessa förrörda. G1R 1: 30 (1521). Th[e]r war i[n]gh[e]n som klagade paa ho[nom]. OPetri Tb. 13 (1524). Ty skal iagh aldrigh höra förtaal, / På edher. Messenius Sign. 21 (1612). Smäd icke på dhe döda. Grubb 742 (1665). (Hon) vtfor grufveligen på mig, at jag (osv.). Humbla Landcr. 41 (1740). Wallin Rel. 3: 106 (1831: hädelse på). Aftonbladet (var) ovettigt på mig. Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 26. (Han) hade .. kommit tillbaka .. svärjandes på röfvare, som (osv.). Palmblad Nov. 4: 61 (1851). Han skötte sina kort bra, och på karlen var ingenting att säga. Benedictsson Ber. 65 (1885). (De) få .. kritik på sitt arbete. NDA(C) 1927, nr 194, s. 10. — särsk.
α‘) i uttr. ropa l. beskria på ngn l. ngt (jfr β‘, α), ogillande l. anklagande ropa mot ngn l. ngt; äv.: fara ut (se FARA UT 3) mot l. med sina ord häftigt angripa ngn l. ngt; äv. bildl.; numera bl. (tillf., i uttr. ropa på ngt): ivrigt o. med ogillande l. anklagande påpeka (den förmenta) tillvaron av ngt, ”skrika om ngt”. Jtem haffuer sommestedis wardit ropat och bescriyath vtaff predicestolen paa nagon nye lerdom inkommen i rikit. G1R 1: 254 (1524). At .. (översten) måtte få weta, för hwadh saak .. (judarna) hadhe så ropat på honom (dvs. Paulus). Apg. 22: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: ropade mot). De finnas, som genast ropa på panteism, så snart de höra, att en tänkare påstår, att Gud är närvarande i de ändliga väsendena. Nyblæus Forskn. IV. 1: 107 (1895).
β‘) (†) i sådana uttr. som säga l. bruka l. utropa så l. så beskaffade ord på ngn, yttra l. utropa så l. så beskaffade ord till l. om ngn, ropa ngt på ngn, till ngn, bruka en slem o. d. mun på ngn, vara ovettig mot ngn (jfr BRUKA 2 a slutet), föra spottsliga sagor på ngn, föra hånfullt tal om ngn. Om the (dvs. danskarna) ey wele återwende. / På Swenske spotzlige sager före. Svart Gensw. I 5 a (1558). Dhe skelleordh .., som dhe haffue brukedt på huarandre. TbLödöse 64 (1587). Jon Suenssonn thalade eller sade jngien annen ordh på Oloff Larsson, att han nokion truldom skulle brukia. Därs. 169 (1590). (De) Brukade på edher en slem mun. Messenius Sign. 21 (1612). När han nu kom till brooändan, så kom Frans, ropandes skiälm på honom. BtÅboH I. 9: 130 (1637). Dryselius Monarchsp. 163 (1691).
γ‘) (†) i uttr. (skriva o. d.) nidvisa l. paskill på ngn, mot ngn. ConsAcAboP 2: 286 (1661). Hialti hade sungit nijdwijsa på Gudarna. Reenhielm OTryggw. Oo 3 a (1691).
δ‘) i sådana uttr. som ljuga (ngt) på ngn, i sht förr äv. dikta ngt på ngn, ss. beteckning för att ngn säger ngt osant om ngn; skylla på ngn l. ngt, ange ngn l. ngt ss. den l. det som är skyldig(t) l. skuld till ngt, ge ngn l. ngt skulden o. d., äv.: undskylla sig med ngt; förr äv. vita ngt på ngn, tillvita ngn ngt, beskylla ngn för ngt, beskyllning på ngn, mot ngn; jfr 16 c. Han moste jw haffua ena rumma conscientie som sådana påå sin näste dichtar. OPetri 1: 154 (1527). (En person bötfälldes) fför han vitte tyuffueri om eth ffoor (dvs. får) ppa hustrv Cisilia. BtFinlH 2: 9 (1538). En sådan beskyllning på Gud. Scherping Cober 2: 444 (1737). Skyll ej blyg på nordanvind, / Att du vardt så blek om kind! Wirsén Dikt. 48 (1876). Han ljög på sin egen döde far. Andersson MickelR 98 (1900).
ε‘) (vard.) i sådana uttr. som fy (skam) l. usch (äv. skäms) på dig!, ss. beteckning för ogillande l. uppmaning att skämmas. Fy på dig! Edgren Lyck. 256 (1887). Usch på dig! Hedberg Rabies 14 (1946). Skäms på dig. Laxness VärldLjus 183 (1950).
ε) (numera i sht i vard. fackspr.) i uttr. utslag l. dom på ngn, utslag l. dom varigm ngn dömes l. fälles (till ansvar) o. d.; ngn gg äv. bannlysning på ngn, av l. över ngn; ngn gg äv. nåd på ngn, benådande av ngn; äv. (numera föga br.) i sådana uttr. som vittna på ngn, avge ett vittnesbörd mot ngn, vittna mot ngn, i sht förr äv. bekänna (ngt) på ngn l. sig, erkänna att ngn resp. man själv är skyldig (till ngt), förr äv. bevisa ngt på ngn (jfr 34 l γ), att ngn är skyldig till ngt, tyga ngt (in) på ngn, påbörda ngn ngt l. bevisa att ngn är skyldig till ngt (jfr δ); jfr i, 16 c samt BEKÄNNA I 6 e, BEVISA I 2 a δ. G1R 16: 390 (1544). BtSödKultH 12: 71 (1597: bewisa på). HSH 12: 193 (1599: tygadt in på). Olof sägher att Månses barn öknemna hans barn .. Måns tygar ighen på Olof, att Olofz barn öcknemna ighen hans barn. Murenius AV 537 (1664). Delinquenter, som bekänna på sig flera missgierningar. PH 5: 3020 (1750). Låt .. / .. feghet icke spilla / Ert samvete i striden / Emellan dom och nåd på mig i tiden! Börjesson E14 156 (1846). Mellin Nov. 1: 259 (1846, 1865: bannlysning på). Att ”skaffa utslag” på en försumlig gäldenär. Cronholm 10År 46 (1901). På en .. kvinna .. vittnade en ”trollpiga” .. ordagrant följande. Norrl. 14: 29 (1926; om förh. 1635). — särsk. (†) i uttr. bekänna ett barn på ngn, ange ngn vara fader till ett barn. ConsAcAboP 6: 232 (1687). Serenius 14 (1741).
ζ) i sådana uttr. som skälla l. gläfsa, äv. (jäg.) väcka på ngn l. ngt, ss. beteckning för att hund riktar sitt skall mot ngn l. ngt, samt i oeg. l. bildl. anv. som ansluta sig härtill. PErici Musæus 5: 62 b (1582: skella; i bild). Han skieller och på migh och säger, at jag skal hafva berättat osanning. OxBr. 12: 157 (1613); jfr δ. HSH 3: 32 (c. 1800: gläfsa). Nu väcker Diana på harslag. TurÅ 1913, s. 159.
η) (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat) i uttr. tala på ngt (jfr δ), tala om ngt (särsk. ngt som man ämnar företaga sig); förr äv. övergående i bet.: tala för ngt (särsk. i uttr. tala på ngns bästa, med sitt tal värka för ngns fördel l. till ngns gagn, tala för ngn); förr äv. apropå på ngt, apropå ngt. OxBr. 3: 90 (1625). The som .. talade på menighe Mans Bästa. Schroderus Os. III. 2: 99 (1635). Att försvara och tala på sin rätt och privilegier. RP 8: 11 (1640). Apropos på spitzar. Ekeblad Bref 1: 270 (1653; rättat efter hskr.). Du vet att jag talt på att ta prästkragen. Geijer Brev 119 (1811). Almqvist JK 115 (1835: à propos på).
ϑ) [jfr 1, 13] styrande sådana ord som mull (numera vanl. i uttr. på ngns döda mull) l. grav, i uttr. som ange att ngn yttrar ngt vid ngns bår l. grav l. (numera företrädesvis), allmännare, att ngn säger l. skriver ngt om ngn efter hans död samt i oeg. l. bildl. anv. som ansluta sig härtill; jfr MULL, sbst.2 4 b α. Hwad görs thet behooff at man talar och scriffuar på the dödhas mull, och asko. OPetri Kr. 17 (c. 1540). Presten håller då en gång på hans döda mull ett tal, som räcker en god halftimma. Sturzen-Becker 2: 211 (1841, 1861). Sägen aldrig på min graf, att jag (osv.). Jolin MSmith 66 (1847).
ι) [jfr 1, 13] (i fråga om äldre förh.) i uttr. svärja, förr äv. läsa på ngt, framsäga besvärjelse l. formel l. bön med magisk innebörd över ngt; stundom med bibegrepp av medel, övergående i 34 l. 50. Någon Löfjerska som kunde .. läsa på sår. ArkNorrlHembygdsf. 1924—25, s. 2 (c. 1670). Af hospitalshjonen föröfvades .. signeri och svärjande på salt och bröd. Cavallin Herdam. 3: 348 (1856).
κ) i uttr. som beteckna att ngn (vid val o. d.) ger ngn l. ngt sin röst samt i anv. som närmast ansluta sig härtill (jfr 16 c ε); i sådana uttr. som rösta, äv. votera l. ge sitt votum (i sht förr äv. välja) på ngn l. ngt. Alla Trenne Classerne (ha) voterat .. på M:r Gabriel Gyldenancker, till Secreterare. RARP 3: 90 (1638). Iagh gifwer mitt votum på M:r Mart. Miltopæum. ConsAcAboP 2: 221 (1660). På ingen annan får väljas (vid utseende av fullmäktig för ett regemente till en riksdag) än Ryttmästare eller Capitaine, som har egit Compagnie. PH 6: 3884 (1756). Knöppel SvRidd. 201 (1912: röstade på; bildl.).
λ) i uttr. gissa på ngn l. ngt, se GISSA, v. 4 a α, b γ; stundom övergående i 52. — (†) Gisza nu Kong Heidrik på gåtan! Verelius Herv. 143 (1672).
μ) i uttr. som beteckna att ngn åberopar ngt l. ngn samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i sådana uttr. som åberopa (äv. beropa) sig, förr äv. referera sig l. ropa (sig) på (förr äv. in på) ngt l. ngn; se närmare de särskilda orden. (Han) haffwer beropet sich på oss. G1R 16: 229 (1544). Berope sich in på oss. Därs. 18: 48 (1546). Hans withne, som han roptte på. TbLödöse 168 (1590). (Svaranden) ropede sigh på de witne som der woro och Syntte. UpplDomb. 5: 197 (c. 1595). ConsAcAboP 3: 531 (1666: refererar mig på). Rousseau åberopar sig direkt på Platon. Nilsson SvRom. 85 (1916).
d) styrande ord som betecknar ngn l. ngt åt vilken (vilket) en tanke l. tankar ägnas samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; särsk. i förb. med sådana ord som tänka, grubbla, reflektera, fundera, besinna sig, betänka sig (förr äv. betänka), tanke, grubbel, fundering, besinning, i sht förr äv. reflexion, förr äv. omtanke; se närmare de särskilda orden. Athi alltijdh tencken på oss till thet besta. 1Tess. 3: 6 (NT 1526). Är och på samme artikel af rådet betencht, ath (osv.). RA I. 1: 476 (1546). Tänkte tiufwen på Galgan, så stule han aldrig. Grubb 831 (1665). Lantingshausen Young 1: 133 (1787: omtanka på). Aldrig en tanke på flykt! Rydberg Dikt. 1: 34 (1874, 1882). Dens. FilosFörel. 2: 139 (1877: reflexion på). Under det boxaren .. besinnar sig på lämpliga angreppsmetoder. Steffen ModEngl. 208 (1893). Larsson Kunsk. 115 (1909: besinning på). — särsk.
α) (numera mindre br.) i sådana uttr. som ha(va) l. fatta misstankar, stundom äv. misstanke på ngn l. ngt, mot ngn l. ngt; förr äv. draga hum på ngt l. få hum på ngn l. ngt, se HUM, sbst.2 1 slutet, 2. Om Keysaren .. fattat på een nogon Misztancka, så (osv.). RelCur. 281 (1682). (Jag) fattade .. misstankar på Hörlings ärlighet. Nyrén Charakt. 59 (c. 1765). Strindberg Kamm. 4: 22 (1907).
β) i sådana uttr. som plan (förr äv. dessäng), förr äv. konspiration på ngt, plan resp. konspiration som går ut på (i bet. 23 a ε) ngt l. att erövra l. tillägna sig ngt; jfr 52 v. Den hemlige conspirationen på Kronebårgs slott. Ekeblad Bref 2: 142 (1659). Kongl. Maij:tt (har) sin dessein på Fallster och Lalandh .. icke låtit stadna. RARP 7: 187 (1660). Nästan alla Sveriges stora konungar (hade) planer på att genom en segelled förena Nordsjön och Östersjön. Sandström NatArb. 1: 280 (1908).
γ) i uttr. betänkt på ngt l. ngn, se BETÄNKT II 1 a α, 2, 3; förr äv. omtänkt l. omtänksam på ngt, omtänksam om l. betänkt på ngt, tanklös på ngt, som icke tänker på ngt. VDAkt. 1671, nr 110 (: omtäncht på). Lika tjusad af lyckan, som tanklös på ditt öde, är friden dig kär. Lantingshausen Young 1: 156 (1787). Hallenberg Hist. 5: 262 (1796: omtänksamma på). Sundén 2: 188 (1887: Omtänkt på).
δ) i vissa uttr. som beteckna att ngns håg l. tankar l. längtan l. strävan o. d. riktas l. riktar sig mot ngt l. ngn; särsk. i sådana uttr. som leka (äv. spela) på ngt, förr äv. ngn (se närmare LEKA, v. 5 c, e, SPELA), leda tanken på ngt l. ngn, förr äv. [efter ä. t. auf etwas trachten] trakta på ngt, vända ngns l. sin håg o. d. på ngt l. ngn, ngns hjärta l. diktan och traktan står på ngt l. ngn; jfr 4 c, 16 c. Annat, thet theras hogh på leker. LPetri 1Post. F 1 b (1555). Att man på wäger tracta skulle, där igönnom den långwarige Polniske feigde .. kunde .. bijlagdt warda. RA II. 2: 111 (1617). (Brudens) hela hjerta står på Brudgumen sjelf. Westbeck GSvebilius 38 (1735). På Academien står således all min diktan och traktan. Geijer Brev 166 (1813). Neco .. vände .. sin håg på krigsfärder. Carlstedt Her. 1: 350 (1832). Hågen spelar på det brokiga mångahanda. Thomander 1: 229 (1850). En berättelse, som ovillkorligen leder tanken på riddaresagorna. Andersson GrDram. 176 (1890, 1910).
ε) (†) i uttr. minna l. påminna ngn på ngt l. ngn, om ngt l. ngn, minnas på ngt l. ngn, erinra sig ngt l. ngn l. beakta ngt; jfr III 5 samt MINNA, v.1 1, 1 c, MINNAS 2 c, PÅMINNA 1. På thet han skulle bewisa sina barmhertugheet medh wora fädhra, och minnas på sitt helgha testamente. Luk. 1: 72 (NT 1526; Bib. 1917: tänka på). Iagh minner idher på Euangelium. 1Kor. 15: 1 (Bib. 1541); jfr III 5. OxBr. 3: 48 (1623: på sitt löffte påminna). Asmund minte Kong Rolof äsom oftast på sit frijeri i Suerige. Verelius Gothr. 130 (1664). Hon minner mig på den lärde Salmasii hustru. Dalin Arg. 2: 112 (1734, 1754); möjl. till III 5.
ζ) i uttr. som beteckna att ngn förundrar sig över l. ställer sig undrande inför ngt l. ngn l. att ngn är tveksam om o. gärna vill veta ngt, i sht förr äv. att ngn hyser beundran för ngt l. ngn; i förb. med sådana ord som undra, äv. undran, ngn gg äv. beundran, i sht förr äv. förundra sig, förr äv. förundra; se närmare de särskilda orden; jfr 34. The förundradhe stoorligha på .. (Jesu) lärdom. Mark. 1: 22 (NT 1526). Verelius Gothr. 22 (1664: förundrade sigh på). Huru det måtte vara tillkommet undrar iag på. VDAkt. 1686, nr 211. Beundran på folkdiktningen som ”ett utbrott af naturen”. Vasenius Samkänsl. 29 (1901). Vi få inte undra så mycket på den här lilla flickan. Lagerlöf Kejs. 53 (1914).
e) i uttr. som beteckna att ngt antydes l. att ngn med ett yttrande o. d. vill föra tankarna till l. åsyftar ngt l. gör antydningar om ngt l. att ngt vittnar om ngt samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; i förb. med sådana ord som tyda, häntyda, hänsyfta, anspela, alludera (äv. antyda, förr äv. stöta), häntydan, hänsyftning, antydning, anspelning, allusion, ordlek, i sht förr äv. ordspel; se närmare de särskilda orden; jfr c, 25. (Att) Christus så offta stötte på Judam och hans förrädherij vthi alla Läriungarnas åhöro. LPetri ChrPina K 2 b (1572); jfr 16 (o). Alludera på ngt. Sahlstedt 8 (1769). En tid, då allt i verlden tydde / På ljusa, nyss intryckta gudaspår. Geijer Skald. 57 (1812, 1835). Cane, på hvars namn .. skymtar ett ordspel. Böttiger i 2SAH 39: 199 (1864). Namnet (Pörtet) häntyder på att dessa platser varit tillhåll för finnar. Landsm. XIX. 2: 80 (1902). Blanck NordRenäss. 124 (1911: antydningar på).
f) [jfr 4 c, 16 c] i sådana uttr. som