Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HALV hal4v, adj. -are (i bet. 4, gradf. dock föga br., Tegnér (WB) 3: 155 (1817; i bet. 4 b γ), Almqvist AmH 2: 26 (1840; i bet. 4 b α), Östergren (1926; i bet. 4)); n. -t hal4ft, ngn gg hal4vt. adv. = (†, OPetri Tb. 26 (1524; uppl. 1929), Roberg Beynon 191 (1697, 1727)), -T hal4ft, ngn gg hal4vt (OPetri Tb. 132 (1526; uppl. 1929) osv.).
Ordformer
(halv (half(f) m. fl. former) 1523 osv. hal (i ssgr.) TbLödöse 151 (1589: halparthenn), KKD 10: 71 (1707: halstop). hall (i ssgr) VgFmT I. 10: 89 (1582: hallpartenn), TbLödöse 155 (1589: hallparthenn). halt, n. Blanche En tr. upp 36 (1843: halt om halt). Anm. Den gamla dat.-formen halvo (halva, halve) förekommer i ä. tid dels i förb. till halva l. halve (se 6 a β), dels i adverbiell anv. i förb. med en komp. (se 1 p δ))
Etymologi
[fsv. halver, motsv. d. halv, isl. halfr, got. halbs, t. halb, eng. half; av ovisst urspr. — Jfr HALVA, sbst. o. v., HALVERA, HALVNAD, HÄLFT]
1) utgörande (så mycket som) den ena delen av ngt som är l. tänkes vara delat i två lika stora delar, utgörande hälften av ngt, hälften så stor l. mycken (som ngt annat); äv.: utgörande l. svarande mot hälften av det normala; ss. bestämning till sbst. i best. form vanl. i best. form utan föreg. best. artikel. Ett halvt dussin, tjog, kilogram, ton, en halv liter, meter (förr äv. utan obest. artikel halvt dussin osv.). Ett halvt glas vin. En halv butelj l. flaska öl, särsk. om en halvbutelj. Ett halvt hemman. Betala halv avgift. Sälja ngt för halva priset. Arbeta för halv(a) lön(en). Driften vid fabriken uppehölls med halv(a) arbetsstyrka(n). Han förlorade halva sin, äv. (numera mindre br.) sin halva förmögenhet. Han använde blott halva den summa som var anslagen. Ett halvt år gammal, förr äv. utan obest. artikel halvt år gammal. Halva dagen, månaden, året. En halv timme. En bild i halv skala l. storlek, motsvarande hälften av normal l. naturlig storlek. Thå thet vpbröt thet siwnde inciglet wort een tystheet vthi himmelen widh ena halfua stund. Upp. 8: 1 (NT 1526). (Herodes) wille gifwa bortt halfwa sitt rike för en dantz skull. Swedberg SabbRo 135 (1704, 1710). Jag äger knapt halft dussin gambla vänner qvar. Höpken 1: 397 (1771). Den ännu ej halft år gamle Robert. ENervander (1892) hos Cygnæus Suppl. 48. (Han) gick ett halft steg efter henne. Ahrenberg Landsm. 94 (1897). jfr: Detta ur slår .. halfva timmar. Schulthess 582 (1885). — särsk.
a) (†) i obest. form ss. bestämning till sbst. i best. form l. ortnamn l. till av possessivt pron. bestämt sbst. Warder klippingen icke opburinn för hallfftt sith wærdh. G1R 1: 128 (1523). Som nw halff högtijdhen war öffuerståndhen (så osv.). Joh. 7: 14 (NT 1526). Halfft Halland. OPetri Kr. 107 (c. 1540). Ett swerd med en dagert; .. halfft kryset är bortte. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 31. Heidreker .. tog halft landet att styra. Verelius Herv. 110 (1672; isl. orig.: tok þà land halft til forrada).
b) (mindre br.) i uttr. vart l. varje halvt år, varje halvår, var sjätte månad, två ggr om året. Hvarje halft år hålles i Sorbonne en vacker Latinsk Panegyrique öfver någon Lärd. Björnståhl Resa 1: 30 (1769). LBÄ 11—13: 140 (1798).
c) i uttr. en halv gång (till) så stor (som osv.), en halv gång större (än osv.), en och en halv gång så stor (som), hälften till så stor (som). Den ene är en half gång til så stor som den andre. Björkegren 1799 (1786). En halv gång så dyr. Auerbach (1909).
d) efter grundtal för att beteckna att grundtalets antal ökas med en halv. En och en halv dag, förr äv. en och halv dag. Tre och en halv dag, äv. dagar, förr äv. tre en halv dag(ar) l. tre och halv dag(ar) l. tre dagar och en halv. Tre och en halv procent (oftast skrivet 3 1/2%). J tre daghar och en halff. Upp. 11: 9 (NT 1526). Högst .. 13 ett halft dyngn. Rudbeck Atl. 1: 317 (1679). I et och halft åhrs tid. VDAkt. 1751, nr 155. En åkk en halv daler. Schultze Ordb. 1721 (c. 1755). Efter tre och en halv dagar. Upp. 11: 11 (Bib. 1917).
e) framför grundtal.
α) (†) hälften av (det antal som grundtalet angiver). Halff 8, thet är 4. AJGothus ThesArithm. 36 (1621). Hortulanus Rekn. C 6 a (1638).
β) (†) betecknande ett antal av närmast lägre siffra plus en halv (jfr γ, ävensom f). Mickel Ericksson (var) för(skriv)ne Peder Jönsson skyldig halffyre läst järn. G1R 22: 363 (1551).
γ) vid angivande av timtal l. klockslag, för att beteckna att det fattas en halv timme i det angivna timtalet; jfr HALV-GÅNGEN 1 b. Kl. half tijo för middag. BoupptSthm 25/4 1672. Jag seer, at hon (dvs. klockan) rättnu är half Sex. Modée FruR 3 (1738). Följande dag kl. 1/2 1. De Geer Minn. 2: 122 (1892). — särsk.
α’) (†) i uttr. halv(t) (enst. äv. ett halvt) till ett, två (osv.), halv ett osv. Vid pass kl. halfft till 10. VRP 3/4 1722. Hon (dvs. klockan) är half till tu. Lindegren 1: 236 (1805). Den 4 Augusti 1820, Ett halft till 11 förmiddagen. VexiöBl. 1820, nr 33, s. 3. Klockan half till tio springer jag upp och hemtar dej. Blanche Våln. 576 (1847).
β’) (ngt vard.) med timtalet underförstått. Klockan är (bara) halv. Hon är fem minuter i (resp. över) halv. Klockan slog nyss halv. Han kom på slaget halv. Nordforss (1805). Det fattas ännu 5 minuter i halv. Auerbach (1909).
f) framför ordningstal för att beteckna ett antal av närmast lägre siffra plus en halv; oftast sammanskrivet med ordningstalet o. uppfattat ss. en ssg (med huvudaccenten på senare ssgsleden); jfr HALVANNAN.
α) (utom i HALVANNAN numera bl. i folkligt spr.) motsv. ett grundtal (med huvudordet i sg., förr ngn gg äv. i pl.). Halvtredje, två o. en halv, halvfjärde, tre o. en halv, osv. (Stekarhuset) hade halff femtonde alin j lengden och halffsextonde j breedden. OPetri Tb. 30 (1524; uppl. 1929). (Sillfiskarna) hafwa legatt här ifrå 4 mijll eller högst halfemte. BtÅboH I. 2: 125 (1625). Erich Johanssons barn (begrovs) .. medh halffierde ringningar. Därs. I. 1: 191 (1631). Victor Cousin .. var jemnt ett år äldre än Almqvist och dog halffjerde månad efter honom. Lysander Almqvist 268 (1878). Östergren (1926; angivet ss. sällsynt).
β) motsv. ett ordningstal; numera bl. ngn gg i sådana uttr. som var halvfemte o. d., en på fyra o. en halv (osv.). (Majsen) warder uti halffierde Månaden (dvs. efter tre o. en halv månad) mogen. Holm NSv. 32 (1702). I Danska Monarchien föddes hvart 20:de (barn) Oäkta, .. i Stockholm hvart 6:te och i München hvart half 5:te. Lanærus Försök 90 (1788).
g) (vid vissa läroanstalter) i sht pedag. vid betygsättning, betecknande mellanstadierna mellan 1, 2 o. 3 betygsenheter, varvid alltså 1 1/2 betecknar Ba o. 2 1/2 a; i uttr. (ett, två och) ett halvt betyg; vard. äv. med ordet ”betyg” underförstått. Han fick ett och ett halvt (betyg) i historia. — jfr (†): Plusbetygen (i en skola i Sthm på 1840-t.) hette Halft beröm och Beröm. Stridsberg Hågk. 55 (1895).
h) idrott. i uttr. halv tid, halvtid.
α) om vardera hälften av den bestämda speltiden. Halfva tiden hade gått, utan att någotdera (fotbolls-)laget lyckats vinna ”ett mål”. TIdr. 1886, s. 158. — (föga br.) I första halfva tiden gjorde Dj. I. F. ett mål. NordIdrL 1900, s. 244.
β) om tidpunkten l. pausen mellan de båda hälfterna av speltiden; jfr 3. ”Halfva tiden” eller ”slutadt spel” får ej ropas förr än bollen hålles ärligt eller är ”ute”. Balck Idr. 1: 136 (1886); möjl. till α. Sidor bytas endast vid half tid. ReglFotb. 1903, s. 10.
i) i sht gymn. o. mil. om vändning åt endera sidan, dels (förr) om helomvändning: omfattande ett halvt varv, dels om mindre vändning åt sidan: omfattande ett åttondedels varv (hälften av normal vändning ”höger om” l. ”vänster om”); oftast (särsk. i kommandoord i gymnastik o. d.) i uttr. halvt höger (l. vänster) om, förr äv. höger (vänster) halvt om l. höger (vänster) om halvt. Halvt höger om marsch! At wända sigh höger om halfft, eller som man elliest commenderar och nu brukeligare är, Höger om wända sigh, thet är, wända sigh een halff Cirkel kretz högeråth omkring. Söderman ExBook 9 (1679). (Fiendens) högre flygel giorde höger halfft om. KKD 10: 361 (1703). (Sv.) Höger half om, (fr.) quart de conversion à droite, demi-tour à droite. Weste (1807). Vändning halft åt höger (vänster) kommenderas: Halft höger (vänster) — om! ExFältartill. 1893, 1: 39. Björkstén Kvinnogymn. 2: 378 (1923).
j) mus. i vissa musikaliska termer: halv ton, halvton. Mecklin BegTonk. 10 (1802). I durskalan är steget från tersen till qvarten och från septiman till oktaven mindre än de öfriga; dessa intervaller kallas halfva toner, emedan man emellan hvar och en af de öfriga hela tonerna kan inskjuta en dylik intervall. UB 2: 469 (1873). En halv ton högre. Auerbach (1909). — (numera mindre br.) halv not, halvnot. Envallsson MusLex. (1802). Höijer MusLex. 332 (1864).
k) (†) i uttr. halv del l. part, hälft, halva; jfr HALV-DEL 1, -PART. Nestan halfwa parten af orden. Rudbeck Atl. 1: 72 (1679). Den ena halfwa delen af trädet. Därs. 3: 63 (1698). Dela i två halfva delar. Ekblad 213 (1764).
l) (†) i uttr. halv måne, halvmåne (se d. o. 2). Raweliner, halfwa Månar, Cronwerck, och Foszebre. Rudbeck Atl. 3: 342 (1698). Kurck Lefn. 35 (1705).
m) (†) i uttr. halva pänningar(na), halva beloppet l. summan, hälften av pänningarna l. beloppet; halva priset. Jøns And’son skulle hafftt sine bettalning halffue pen(ningar)ne j Jules førgongin Och halffue pen(ningar)ne pentecostes førgongin. SthmTb. 8/6 1551. Alle som hade hästar skulle dem försälja. .. Altså måste de sälga dem för halfva penningar. Roland Minn. 16 (c. 1748).
n) (vard.) i uttr. inte värd ett halvt öre, förr äv. en halv skärv o. d., inte värd ”ett ruttet lingon”, fullkomligt värdelös. Thå äre ey alla the munkar j Swerige äre, werde en halffwan skerff. OPetri Clost. E 4 b (1528). Östergren (1926).
o) (†) ss. predikativ bestämning: till hälften. (Han) gaff he[n]ne allt ha[l]fft j th[et] han åg[er]. OPetri Tb. 155 (1527; uppl. 1929); jfr s. Wedh the så rede, som hopen war halffuer fram om dragen, tenckte han (osv.). Svart G1 89 (1561). Dherföre affhännder desse .. ifrånn sig .. For:de Bårsboda gård halffuann. Rääf Ydre 1: 354 (i handl. fr. 1599). Drängarne sjöngo .. högljutt kring backarna, eller hängande halva ut genom sina fönster. Törneros Brev 1: 95 (1824; uppl. 1925).
p) (†) i vissa numera obr. adverbiella anv.
α) betecknande att ngt gäller bl. den ena hälften av ngt l. att ngt genomföres bl. till hälften: (till) ena hälften; till hälften. (Dörren) ståår halff igen. VarRerV C 8 a (1579); jfr o. När Sneppan är halfft steekt, skal man ännu låta henne wäl koka medh en Knippa Meijran. Salé 10 (1664). Små större, smärre spegater, / Helt-guld-Halfft med silff, purt silf. BrölBesw. 134 (c. 1670). Fläderrot et stycke vti half vin och ättiko sudit. Roberg Beynon 191 (1697, 1727); jfr β.
β) i tvåledade uttr.: (till den) ena hälften (så) — (till den) andra hälften (så). Hus[et] dømd[es] halff erffwi[n]gom[en] och halff klost[er]d til. OPetri Tb. 26 (1524; uppl. 1929). I Ekesiö weet iag halfft kyrkan halfft staden håller gård åt Rectori och ConRectori. VDAkt. 1681, nr 187. En Wälling, hwilken på åtskillige Maner kokas: .. Af halfft Watten och halfft Wijn med Såcker och Bröd. Hoorn Jordg. 1: 282 (1697). jfr: (Huset) th[et] he[n]ne haffde och halfft tilhørt och th[e]n andre halffparten he[n]nes systra døtt[er]. OPetri Tb. 102 (1526; uppl. 1929).
γ) i uttr. halvt så (mycket, litet, stor o. d.), hälften så (mycket osv.). Tagh tigh .. Myrrham, femhundrat Siklar, och Caneel halfft så mykit. 2Mos. 30: 23 (Bib. 1541). Distancen emellan lederne blifwer allenast halff så stoor som tilförne. Söderman ExBook 140 (1679). Half så hög. Möller (1785; under pansterrad).
δ) i uttr. halvt större l. mindre o. d. än (ngt), med sin ena hälft överstigande resp. understigande (ngt), dubbelt så stor l. liten som (ngt); stundom övergående i bet.: mycket l. långt (större, mindre osv.). Oss allom tiil halffua större schada och fordarrff en tiilförenna. G1R 2: 182 (1525). Same breff kome eder seent tilhånde, oc oss halffua senere. Därs. 9: 114 (1534). Halffuo mera. OPetri JesuPina K 2 b (c. 1550). Bättra ondt med halfwa wärre. Grubb 74 (1665). Tå å fot vare så gild i såramål, som finger å hand, och halft mindre i lytesbot. MB 34: 2 (Lag 1734).
q) skeppsb. o. byggn. i uttr. halvt i halvt, i fråga om hopfogning av träbjälkar o. d. vid en i båda bjälkarna gjord urtagning till bjälkens halva tjocklek. Witt Skeppsb. 50 (1857). Spanten fällas halft i halft med kölen. Engström Skeppsb. 17 (1889). Hophuggning halft i halft af träbjälkar. 2NF 15: 1454 (1911).
r) (föga br.) i uttr. en halv för hundra, förr äv. halvt för hundrade, en halv procent. Återställa den undfångna Försäkrings-Afgiften emot afkortning til halft för hundrade. PH 5: 2976 (1750). Kongl. Maj:ts Nådige Afsked stämplas efter en half för 100 af den innehafvande lönen. SvKrigCivCal. 1805, s. 157.
s) (†; se dock α) i substantivisk anv. i n. sg. obest. l. i uttr. en halv (av l. i ngt), hälften (av l. i ngt). Han haffuer beslagett en halff vdi en skuta. TbLödöse 66 (1587). Äro ej bröstarfvingar til efter then döda; tå .. ärfve .. efter stadsrätt (fader och moder) halft hvarthera. ÄB 3: 1 (Lag 1734). — särsk.
α) (numera bl. arkaiserande) i uttr. halvt mot, förr äv. med, hälften i jämförelse med. Så att hustrun tagit halft med mannen och brodren halft mot systren. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 408 (cit. fr. 1691).
β) i uttr. i halvt, till hälften. Stiernman Com. 1: 662 (1615).
t) [elliptiskt för en halv butelj l. flaska] i substantivisk anv.: (så mycket som rymmes i en) halvbutelj; i sådana uttr. som en halv (två osv. halva) öl, porter, punsch o. d.; jfr HALVA, sbst. 2 a. Han bjöd herrarne på hvar sin half öl. Strindberg Fjerd. 71 (1877). Köp sex franska bröd och två halfva öl. Dens. RödaR 82 (1879). Andersson Amér 59 (1918).
u) (i folkligt spr.) i uttr. en halv, en liten sup brännvin; särsk. om den andra supen i ordningen; jfr HALVA, sbst. 2 b. Jag fick med yttersta möda tid att taga mig en half, innan den häftige Doktorn satt vid bordet. Palmstjerna Snapph. 3: 140 (1831). Efter supen, vanligen åtföljd af en half och ters. BvBeskow Lefn. 185 (1857). Inlagd strömming och ansjovis / till en liten hel och half! Sturzen-Becker 6: 143 (1868). Vill Carlsson stiga in och ta en half. Strindberg Hems. 67 (1887).
v) [efter motsv. uttr. i t.] (†) i fråga om tömmande av bägaren o. d. till hälften (vid skåldrickande); i sådana uttr. som dricka (ngn till) en halv (l. en hel och halv) l. (helt och) halvt o. d. Wij (skola) dricka .. then ene then andra een heel och halff til. PErici Musæus 5: 256 a (1582). En halff dricker jag tig till, / Om tu therpå swara will. Moræus Schonæus 416 (c. 1685). Lätt ingen twinga tig till Fyllerij, drick hwarken halfft eller helt. Fernander Theatr. 388 (1695).
x) betecknande gemenskap mellan tvenne parter med vardera lika stora rättigheter o. skyldigheter o. d.
α) (†) i uttr. gå i halva bo (med ngn), ingå i oskiftat bo (med ngn) ss. ägare av halva boet. Derföre kundhe dem nu intet något wist vthi möderne till wittras uthan dhe gingo i halfwa boo med Stifmodren. BoupptSthm 3/8 1674.
β) i vissa bildl. uttr. Draga halva lasset, se LASS. Gå halva vägen var, göra ömsesidiga eftergifter, ”mötas på halva vägen”. Jan Henning och jag kunde gå halfva vägen hvar, i jämkandet af våra omdömen. JGOxenstierna (1805) i 2Saml. 3: 25.
y) i utvidgad o. överförd anv.: som bl. till hälften har (ngn av) de egenskaper som (i normala fall) känneteckna huvudordet. Halv biljett, biljett som kostar (ungefär) hälften så mycket som ”hel biljett”, barnbiljett. Halv friplats, plats (i skola o. d.) för vilken betalas bl. hälften av den normala avgiften. Halv pension, halvpension. Halv millionär, halvmillionär. Hos et .. Fruntimmer .. åstundas en ung Demoiselle i hel Pension och 2:ne i half Pension, för at få undervisning i Fransyska Språket. SP 1792, nr 213, s. 4. På grund af medellöshet hafva 18 lärjungar i Normalskolan innehaft hel friplats och 1 half friplats. RedHLärarinnesem. 1893—94, s. 36. Halv biljett. Östergren (1926). — särsk.
α) (numera bl. ss. förled i ssgr) om vissa klädesplagg: som räcker bl. (ungefär) hälften så långt som vanliga plagg av ifrågavarande slag. Itt par halffue hosser. Skråordn. 313 (1546). Halfwe stöfflar. Schroderus Comenius 481 (1639). Strumporna läggias i rynkior, de halfva så väl som de hela. Castrén StormaktstDiktn. 96 (cit. fr. 1669).
β) i fråga om släktskap på bl. endera sidan (fädernet l. mödernet); numera bl. ss. förled i ssgr, förr äv. i uttr. halv broder, syster, halva syskon o. d., halvbroder osv. resp. halvsyskon osv. Theres halffve broder. G1R 22: 41 (1551). Pelle P[er]ssonnss hallffua sysskynne. TbLödöse 322 (1594).
γ) i fråga om folk(slag), ras o. d., för att beteckna att ngn bl. till hälften (antingen på fädernet l. mödernet) härstammar från l. tillhör ifrågavarande folk(slag), ras o. d.; i sht ss. förled i ssgr. En ryss (eller half ryss: fadern ryss, modern tyska). NordT 1896, s. 306.
δ) (†) i uttr. halv säng o. d., = HALV-SÄNG. BoupptSthm 22/1 1655. VDAkt. 1701, nr 147 (1698).
ε) (i fråga om ä. förh.) om bonde o. d.: som innehar halvt hemman. Hvar heel bonde .. skall nu utgöre .. et pund kött (osv.) .. och hvar halff bonde skall göre halff parten mindre. G1R 27: 61 (1557). Thulin Mant. 1: 94 (1890).
ζ) (†) i uttr. halvt slag, = HALV-SLAG, sbst.1 Palmchron SundhSp. 326 (1642). Hæmiplegiæ eller halfva slag. HdlCollMed. 29/5 1734.
η) bokb. i uttr. halvt läderband, om halvfranskt band (se HALV-FRANSK 1). Thon o. Kirsch 118 (1856).
ϑ) (†) i uttr. halv karl, benämning på viss lägre besättningskarl på fartyg; jfr HALV-MAN 2. Register vpå .. Skippere .., styremen, menige båszmen, halffue karler, hele karler, timbermen (osv.). G1R 11: 48 (1536).
z) i utvidgad anv., i benämningar på vissa i ä. tid använda vapen av mindre storlek än den normala; numera bl. ss. förled i ssgr. Knechter till foot, medt gode halffue haker. G1R 14: 76 (1542); jfr HALV-HAKE. (Han) skööt .. medh twå halffue slanger. Svart G1 63 (1561); jfr HALV-SLANGA. (Vi hade icke) mera artillerie än 14 halfva canoner och 6 st. fältslangor. Dahlberg Lefn. 86 (c. 1755; uppl. 1911); jfr HALV-KANON. Gyllengranat SvSjökr. 1: 100 (1840).
å) sjöt. i uttr. halv vind, vind som blåser rakt från sidan (”tvärs in”). Segla för halv vind. Jag .. gick .. medh een bijliggiare eller half windh medh heela flottan till siöös. Dahlberg Dagb. 27 (c. 1660; uppl. 1912). UFlott. 2: 103 (1904).
2) (ngt vard.) till hälften fylld (med ngt), halvfull (se d. o. 1); ofta i uttr. halv med (äv. av) ngt, förr äv. halv med ngt i. En Järngryta halff medh watn. Kockeb. A 8 a (1650). Driken grina vi ått, vare seig öl eller vin, om icke glasen äro halffua med såker i. Ekeblad Bref 1: 413 (1655; rättat efter hskr.). I samma skål släppes så stort stycke deg, at skålen allenast blifver half. Warg 683 (1755). En mun, som var halv av snus. Månsson Rättf. 1: 299 (1916).
3) betecknande midtpunkten mellan de båda lika stora delar vari ngt är l. tänkes vara delat: (i l. till l. på) midten av, midt i l. på. Dhet är intet af nöden at stryka Råån neder på Rehlingen, det är nog på halfwa Masten. Rosenfeldt Tourville 81 (1698). När han kom ned i halfwa brunnen. Hiärne 2Anl. 25 (1702). Vi mötte honom i halfva backen. Cederborgh OT 4: 54 (1818). Vattnet gick (dem) upp på halva benet. Östergren (1926). — särsk.
a) i numera obr. uttr. o. förb. (jfr d α slutet). På halffwan siöö. Rondeletius 36 (1614). (Han) trädde fram i halfva salen. Kempe FabritiiL 115 (1762).
b) (i vissa trakter) i uttr. i halva vattnet, (ungefär) halvvägs mellan vattenytan o. bottnen. Den yngre (gråsejen) lefver .. nästan som Makrillen, emedan den under sommaren sällan vistas vid bottnen utan i halfva vattnet. SkandFisk. 196 (1846). Stuxberg Fisk. 183 (1894).
c) i uttr. (flagga, hissa flaggan) på halv stång, (ungefär) på midten av (flagg)stången (l. till 3/4 av stångens längd, nedifrån räknat); särsk. i fråga om hissande av flagga ss. sorgebetygelse (med anledning av dödsfall l. begravning). Thunberg Resa 1: 262 (1788). BonnierKL (1924). — särsk. (vard., skämts.) i bildl. anv. Emot honom kom .. en liten man med .. byxorna hissade på half stång. Strindberg RödaR 6 (1879).
d) i fråga om tid.
α) betecknande midten av (en månad o. d.); numera bl. (mindre br.) i uttr. i halva (januari osv.), midt i (januari osv.). Man var redan i halfva augusti. Carlson i 2SAH 48: 161 (1872). Ingen grönska väntas (i Chicago) förrän i halfva maj. Wachtmeister AndraSidAtl. 213 (1901). — särsk. i numera obr. uttr. Han befalles till half Januarj eller dett längsta första Februarj af tillkommande åhr, sig uthi Collegio infinna. CollMedP 27/10 1705. Halfva maji 1714 var .. inne. Roland Minn. 34 (c. 1748).
β) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt bibelspråk l. i anslutning därtill) i uttr. i l. till sina halva dagar (förr ngn gg äv. sin halva ålder), då ngn levat hälften av den tid som kan anses ss. en människas normala livslängd. Min gudh tagh mich icke bort j mina halffua dagar. Mess. 1531, s. C 2 b; jfr Psalt. 102: 25 (Bib. 1541, 1917). The blodhgirughe och falske skola icke komma til sin halffua ålder. Psalt. 55: 24 (Bib. 1541). Ryck ej sorgens son, som klagar, / Bort i sina halfva dagar. Wirsén Sång. 172 (1884).
e) i uttr. på halva vägen, förr äv. på halvan väg, midt emellan utgångspunkten o. målet, midt emellan tvenne platser, halvvägs. Petreius Beskr. 2: 232 (1614). På halfva vägen mellan Corinth och Athen. Serenius (1741). Öfverdådigt lemnade Svenskarne sin fördelaktiga ställning för att möta fienden på halfva vägen. Malmström Hist. 2: 322 (1863). — särsk.
α) i uttr. stanna l. tröttna o. d. på halva vägen, efter att hava utfört l. genomfört bl. hälften av det som blivit en förelagt l. som man föresatt sig o. d. Svart G1 142 (1561). Utan passion för en sak tröttnar man uppå halfva vägen. Höpken 2: 164 (1750). Carl XII stadnade icke på halfva vägen i något. Crusenstolpe Tess. 4: 378 (1849). Auerbach (1909).
β) i uttr. mötas, gå ngn till mötes på halva vägen, i fråga om ömsesidiga eftergifter; kompromissa. Weste (1807). Sundén (1885).
γ) (†) i fråga om levnadsväg, i uttr. på ngns halva väg, vid midten av ngns liv; jfr d β. Brenner Dikt. 1: 147 (1700, 1713).
4) med mera allmän o. obestämd bet.
a) betecknande ngt ss. utgörande (bl.) en del av ngt l. ss. icke fullständigt l. fullgodt; icke hel l. full(ständig); ss. adv.: (bl.) delvis, till en del; icke helt; stundom utan tydlig gräns övergående i b l. c. Halvt bevis, halv bevisning (i sht jur.). Hon gav mig ett halvt löfte att komma. Theras barn taladhe halff Asdodisko, och kunde icke tala Iudisko. Neh. 13: 24 (Bib. 1541). Halffue gerningen skal man huarken lofua eller lasta. SvOrds. A 8 a (1604). Jag har ett halft hopp, att .. få .. anställning. Jolin Smädeskr. 118 (1863). Underhandlingarna .. pågingo, icke utan kurfursten Johan Georgs vetskap och halfva samtycke. Forssell G2A 93 (1894). Mellan jul- och trettondedagen ansågs det vara half helg. Då var det ej så strängt med arbetet. Uppl. 2: 374 (1908). Det blir ju varken helt eller halvt (dvs.) varken hackat eller malet. Östergren (1926). — särsk.
α) i uttr. halv sorg, halvsorg. SvTyHlex. (1851). Hon är välklädd, i half sorg. Bremer GVerld. 4: 249 (1861). Östergren (1926).
β) betecknande ett mellanstadium, t. ex. mellan ljus o. mörker, mellan sömn o. vaka o. d. JGOxenstierna 2: 173 (1796, 1806). (Han) kunde .. i halft mörker läsa den finaste Grekiska. Ödmann Hågk. 95 (c. 1805; uppl. 1918). På hennes knä sitter ett barn, som i half slummer leker med en vallmokrans. Atterbom 2: 149 (1827). Tung himmel med fläckar af halft ljus. Hallström Sagodr. 87 (1910).
γ) (i sht i vitter stil) i tvåledade uttr.: delvis — delvis, till en del — till en annan del; numera i sht ss. adv.; förr äv. i uttr. så halvt. (Ogudaktiga krigsmän) rusta .. sigh så halfft emot theras Fiender, och så halfft emot Gudh, att han icke skall kunna straffa them. Rudbeckius KonReg. 418 (1619). Manuel García .. var half bandit och half patriot. Klercker Cuba 7 (1888). (Barnen på skördelasset) sutto där och skreko och skrattade, halvt glada och halvt förfärade. Lagerlöf Holg. 2: 291 (1907). — jfr (†): Dett halffua stillestondh och halffua krijged ähr både fahrligtt och osäkertt. AOxenstierna 2: 59 (1612).
δ) (numera i sht mus.) om röst: dämpad, svag. Gustaf III 3: 115 (1789). Om hvem talar du, Gaspard? sade Ambrose med half stämma. Almqvist GMim. 2: 189 (1842). Gunnars .. svar, hvilket hon uppmärksamt lyssnade till, ehuru det blott utsades med half röst. Knorring Torp. 2: 198 (1843). En hel aria sjunges med halfva rösten. Beyer Sång. 13 (1887).
ε) betecknande att ngn hör l. ser på ngt utan att ägna full uppmärksamhet däråt, förr äv. att ngn säger ngt utan full uppriktighet o. d.; i sht i sådana uttr. som lyssna med halvt öra, se med ett halvt öga, förr äv. bekänna med halva munnen o. d. Förneka Euangelij sanning, eller nepligha medh halffua munnen bekenne henne. Balck Musæus I 3 a (1596). Jag ser ibland med ett halft öga på dogmerna och striderna om dem. Wirsén (1871) hos Klockhoff ESkr. VIII. Systrarna .. deltogo ej i samtalet; Betty stod och lyssnade med halft öra. Roos Skepp 22 (1896). Du hör ej på mig, bara nytt begär du / Och lyssnar halft en stund, tills hörseln fångas / Af dina egna steg och egna tankar. Hallström GrAntw. 89 (1899).
ζ) (mindre br.) i uttr. halvt upphöjt arbete, halvupphöjt arbete; basrelief. Under taket såg man en architrav med bilder af halft upphöjdt arbete. Almqvist Amor. 19 (1839).
η) mus. i uttr. halv kadens, halvkadens. Höijer MusLex. 70 (1864). Bergenson Harm. 28 (1899).
ϑ) (†) i uttr. halv metall, = HALV-METALL. Hiärne Berghl. 448 (1687). jfr: Man kallade metallerna fordom, efter deras smidighet, hela, som kunna smidas, och halfva, som sprucko sönder under hammaren. Berzelius Kemi 2: 4 (1812).
ι) (vard., i vissa trakter) i uttr. på halvt, så där till hälften. När han gått ungefär tio minuter utan att veta mer än på halft hvar han befann sig. Norlind Hell 2: 63 (1913).
b) (ngt vard.; se dock β, γ, δ) betecknande ngt ss. utgörande bl. en mindre l. ringa del av ngt l. ss. bl. ofullkomligt l. svagt; ofta närmande sig bet.: liten, ringa. Jernbergs hustru är död hon och begrafven, barnen skrika, jag har också gråtit en half tår. ELundgren (1832) i 3SAH 25: 34. — särsk.
α) om ord l. tanke o. d.: svag; oklar; icke tydligt uttalad; bl. antydd. Hiertan, som älska, böra förstå hvarannan på halft ord. Knöppel Mannsschol. 35 (1741). (Man) behöfver blott nämna ett halft ord om konst, så öppnar hvar artist sin atelier och sitt hjerta. Thomander TankLöj. 25 (i handl. fr. 1825). Att .. låta Rutfors höra det halfvaste ord mot detta håll — det vore att mot mig hetsa lejon. Almqvist AmH 2: 26 (1840). Jag gick just med en halv tanke på tavlor. Hallström Händ. 270 (1927).
β) i nekad sats, närmande sig bet.: knappast någonting (av ngt); äv. (i sht i vitter stil) ss. adv.: ytterst obetydligt; långt ifrån. Hur ofta drog du mig från min Homer, / ej halft förstådd, men älskad desto mer, / till vädjobanan. Tegnér (WB) 8: 11 (1836). (Man) hade .. sin lilla enskilda tro på en hel flock öfvernaturliga varelser, utan en half aning om att detta var idel hedendom. EWigström i Landsm. VIII. 2: 30 (1891). — särsk. (företrädesvis i vitter stil) i uttr. icke halvt så (stor o. d.), icke hälften l. på långt när så (stor osv.). Tienar en annor icke halff så trooligha och fåår myckit. Fosz 9 (1621). När rosen fingrad är, är hon ei halft så täck. Kolmodin QvSp. 2: 61 (1750). Hagberg Shaksp. 7: 48 (1849).
γ) (företrädesvis i vitter stil) med klandrande bibet.: som icke fyller måttet, bristfällig, otillfredsställande, ofullkomlig; vari ngt väsentligt fattas; ofullgången; som varken är det ena l. det andra, vacklande, som icke ger sig helt, ljum; splittrad. Thetta är bara en half moder, som föder barnet, men intet vpammar thet. Scherping Cober 2: 151 (1737). Han ansåg den allenast för en half menniskia, som ingen insickt hade uti Mathematiska Sciencer. Swedenborg RebNat. 1: 333 (1740). Jag känner i sanning ingenting andelösare, halfvare, obestämdare än hela denna polemik. Tegnér (WB) 3: 155 (1817). Styrelsen .. inger med sina halfva och vacklande åtgärder intet förtroende hos folket. Därs. 7: 262 (1832). Splittrade, halfva ni äro; men hela mänskor är målet. Forsslund Arb. 57 (1902). Det är något halvt med honom (dvs.) ofullgånget o. d. Östergren (1926). — särsk. i numera obr. anv. (Fastän han lovat förlikning) drogh han likwäll som een halff karll bort medh oförlicht sak. BtÅboH I. 9: 72 (1637). Therför unn’ mig nu then heder / At för Sveas fötter neder / Lägga denna halfva dickt. Odel Sincl. Föret. (1739).
δ) (företrädesvis i vitter stil) om kunskap, bildning o. d.: bristfällig, ytlig. Kellgren 3: 193 (1787). Man skulle hafva .. förkastat halfva, orediga och onödiga kunskaper. Rosenstein 2: 168 (1789). Lärjungarnes bildning .. blifver half och ensidig. BerRevElLärov. 1824, s. 92. Min kännedom om saken / Var hittills half och svag. Wennerberg 1: 153 (1881).
c) (i sht ngt vard.) betecknande ngt ss. utgörande en stor l. väsentlig del av ngt l. ss. nästan fullständigt l. fullgodt. OxBr. 6: 28 (1628). Iagh satt ther i går och spelte labäte hela halffua dagen. Ekeblad Bref 1: 83 (1651; rättat efter hskr.). Värmen är halfva födan (för svinen). Brauner Bosk. 56 (1756). jfr (numera föga br.): Friskt wågat, är halfft wunnet. Grubb 216 (1665). — särsk.
α) ss. bestämning till ord som betecknar plats l. samhälle l. land o. d., angivande en stor l. väsentlig del av platsen osv. l. av dess invånare o. d. Han känner halva stan. 1/2va rikets högre Embetsmän lära vara Armfeltianer, säger man. NMullberg (1794) hos Wrangel TegnKärlekss. 65. Det är fasligt ondt om godt smör denna sommar, man får springa halfva Stockholm omkring för att … Sturzen-Becker 2: 122 (1841, 1861). Han har inte skrifvit tjugu rader på det poemet, det vet halfva verlden. Jolin Smädeskr. 30 (1863). Den natt som var, låg väl halva Wadköping och grubblade över vad sattyg du ska hitta på. Bergman Mark. 237 (1919).
β) betecknande att ngt i ganska hög grad har de egenskaper som (i normala fall) äro utmärkande för huvudordet: nästan fullständig l. riktig. Detta är ju halvt vansinne. Svart G1 15 (1561). PErici Musæus 2: 145 b (1582). En trakt i mellersta delen (av Västergötland) .. är en half ödemark och kallas Svältorne. Palmblad LbGeogr. 111 (1840). I halft raseri. Wennerberg 1: 67 (1881). Så grönt det blifvit! Det var ju half sommar! Norlind Hell 2: 130 (1913). — särsk. om person (l. djur): som nästan gör skäl för benämningen (så l. så). Hon war fåwisch och när ett halfft wåp. SthmTb. 20/7 1570. Min gamla piga, som är en half Doktor. Granberg Dram. 223 (1811). Edra savolaksiska fuksar trafva ju som halfva araber! Topelius Vint. I. 1: 56 (1863, 1880).
γ) ss. adv., närmande sig bet.: nästan; icke långt ifrån; äv.: tämligen. Halvt vansinnig. The skyndade fort then Hiort lop före. / Hästen aff rännande sigh halff gaff. Fosz 435 (1621). Dee woro halfft beskänckta. BtÅboH I. 13: 115 (1638). ”Le Temps” låter halft generad öfver att det hela gått så lätt. PT 1911, nr 122 A, s. 2.
5) [jfr d. halvt om halvt, nt. half un half, holl. half en half, äv. half om half, t. halb und halb, eng. half-and-half] i uttr. halvt om halvt, förr äv. (i bet. b) halvt och halvt.
a) motsv. 1: hälften var l. hälften av vardera slaget; numera nästan bl. (föga br.) i uttr. dela halvt om halvt, dela i två lika stora delar (o. taga hälften var). Meurman (1846). (Baronen talade) med en stämma, halft om halft hotande och bäfvande. Crusenstolpe Tess. 1: 160 (1847). Det under .. kräsliga rätter och fina viner svigtande bordet hade utseende halft om halft af hästsko och zigzag. Därs. 3: 104. Dela halvt om halvt. Östergren (1926). — särsk.
α) [jfr nt. half-un-half, benämning på visst slags grogg (med rom o. rödvin), mnl. half ende half, benämning på viss blandning av likör o. annan spritdryck, eng. half-and-half, blandning av porter o. öl] (†) i substantivisk anv., ss. benämning på (sprit)dryck som är tillblandad av två sorter; möjl. om grogg o. d. l. om blandning av öl o. porter. Det allmänna pratandet fortgick jemt, .. endast då och då afbrutet af ett högljuddare: ”Jungfru, ge mig en pinne,” eller ”ge mej en tunna halft om halft.” VexjöLT 1841, nr 4, s. 2. Vi skola börja med att ta oss en liten halt om halt. Det retar aptiten. Blanche En tr. upp 36 (1843).
β) (†) i uttr. dricka halvt om halvt, dricka tvemänning. Dalin Hist. 1: 427 (1747).
b) (ngt vard.) motsv. 4.
α) halvt; nästan; ”så smått”. Jag hade så halft och halft lofvat honum dem (dvs. valparna). Ekeblad Bref 2: 347 (1662). Förskoning, nåd och lif de lära af mig tigga. / Befria dem nu straxt jag halft om halft har ment. JGHallman 148 (c. 1756). Kalle och Stafva hade så där halft om halft lekt fästfolk. Rönnberg Bredbolstad 113 (1907). Jag kände mig själf halft om halft som en inbrottstjuf. Högberg Jim 211 (1909).
β) (föga br.) (bl.) till hälften, ofullständigt; förr äv. närmande sig bet.: skralt, trögt. (Med förberedelserna till kröningen) går thett så halft och halft, efter det ännu intet fullkommeliget visst är, om det i år ske kan. Ekeblad Bref 1: 36 (1650; rättat efter hskr.). Jag förstår er blott halft om halft. Palmblad Falkensv. 2: 70 (1845).
γ) ss. predikativ bestämning till neutralt subj.: halvt, ofullständigt; inte så ”helt”, ”lite si och så”; nästan bl. i uttr. det är halvt om halvt med ngt o. d. Det var lite halvt om halvt med hans kunskaper. Ingen enda af oppositionen gjorde någon målning af systemet i sin helhet, utan alltsammans syntes mig halft om halft. Liljecrona RiksdKul. 155 (1840). Att med deras löftens uppfyllelse på jorden det icke varit så helt, utan så der halft om halft. Böttiger i 2SAH 50: 395 (1874).
6) i uttr. till halvs, förr äv. enbart halvs l. till halvts l. till halvt l. (i bet. a β) till halva l. halve.
a) motsv. 1.
α) (numera föga br.) till hälften; till ena hälften. Stiernhielm Fateb. C 2 a (1643). (Kristus) är icke theras Herre til halfz öfwer Siälen allena, vthan han är fullkomligen theras Herre både öfwer Kropp (o.) Siäl. Gezelius Svenonius 53 (1688). Hon (nedfällde) till halfts den ena rullgardinen. Kullberg Syskonb. 228 (1846). Ett stort kupigt tennfat, fylldt till halfs med en röd vätska. Heidenstam Karol. 2: 246 (1898).
β) (†) i uttr. bruka en gård o. d. till halva l. halve, bruka en gård mot halva avkastningen ss. ersättning; jfr HALVNAD. Een bonde, som brukar gården till halffue. Ekeblad Bref 1: 265 (1653; rättat efter hskr.). Bondehemman som till halfwa bruukas. LReg. 417 (1662).
b) motsv. 4.
α) (numera föga br.) halvt, till hälften; nästan; smått. (Han) nekar .. till halfz till gerningen. ConsEcclAboP 104 (1657). (Sten Stures) liflösa och halfs förmultnade lekamen. Rüdling 207 (1731). Jag (har) till halft lofvat Anna Lisa att (osv.). Geijer (1834) i MoB 7: 199. Sorkar och möss — dem skrämmer man .. lifvet till halfs ur. Ericson Fågelkås. 2: 82 (1907). Att ja ä nästan till halfs förlofvad. Strix 1907, nr 11, s. 12. Östergren (1926; angivet ss. mest skriftspr.). — särsk.
α’) (†) ofullständigt. Man är ingen ting, man gör ingen ting till halfs i England. Geijer Minn. 49 (1809, 1834).
β’) (†) närmande sig bet.: ungefär. (Vittnet) sadhe Corelium (som var anklagad för att ha brukat okvädinsord) sagdt så till halfs. ConsAcAboP 4: 35 (1672).
β) (föga br.) i det tvåledade uttr. (till) halvs — (till) halvs, dels — dels, halvt — halvt; jfr a. Valerius 1: 143 (c. 1820). (Almqvist levde i Värmland) halfs som bonde, halfs som litteratör. Palmblad Solförm. 22 (1851).
γ) (†) i uttr. till halvs mellan (ett o. ett annat), midt emellan. ”Min gud”, sade Vendela, till halfs mellan skämt och harmsenhet. Carlén Ensl. 2: 103 (1846).

 

Spalt H 129 band 11, 1930

Webbansvarig