| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRLUST förlus4t l. fœr-, sbst.1, r. l. f. (m. Sahlstedt, Ahlman (1872)); best. -en; pl. -er.
1) motsv. FÖRLORA 1: förhållande(t) att ngt förloras; äv. pregnant; äv. konkretare. Döma ngn till livets förlust. Förlust av, förr äv. på ngt. Förlust av medborgerligt förtroende (se FÖRTROENDE). Ersätta ngn hans förlust. GR 16: 278 (1544). Kom ihog huru Gud straffade David som syndade, med förlust af riket til en tid och med landzflychtighet. Swedberg Cat. 546 (1709). Printz Fredrichs af Hessen öfvergång till catholska läran är en förlust för protestanterne. Höpken 2: 309 (1756). Det är först genom förlusten man rätt lärer känna värdet af den skatt man ägt. Altén FörfOsk. 9 (1798). Det är en oersättlig förlust, att åhörare på landet sällan eller aldrig bevista Passions-Predikningarna. Ödmann StrFörs. 4: 349 (1822). Svenskarne hade under det korta vinterfälttåget tillfogat fienden icke obetydliga förluster. Malmström Hist. 5: 157 (1877); jfr b. Bättre ta den första förlusten, än den sista. Granlund Ordspr. (c. 1880). — jfr EGENDOMS-, FRIHETS-, MINNES-, NATIONAL-, RÄTTS-, TOTAL-FÖRLUST m. fl. — särsk.
a) jur. i uttr. vid ngts förlust, vid äventyr av att (den som icke lyder viss befallning l. som bryter mot visst förbud l. icke iakttager vissa föreskrifter l. dyl.) förlorar l. fråntages ngt; förr äv. (med bötesbeloppet föregånget av possessivt pron.): vid vite av. Biude wij eder .. wijd huars sins forleningers forlust, at (osv.). GR 11: 269 (1537). Inge husz eller tompter (skola) upbyggies vestentill (i Stockholm) uthan theris rådh och samtycke, som ther opå haffve vår befalningh, vedh hans tije march förlust, som thet gör. Därs. 27: 91 (1557). Och .. åligger Tull-Betienterne, at, vid Tienstens förlust, genast anteckna och påskrifva Passen. FörordnGränts. 7/3 1746, s. 3. Besvär öfver .. prestval .. skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist före klockan tolf å tjugonde dagen efter valdagen. SFS 1883, nr 59, s. 10.
b) motsv. FÖRLORA 1 b; stundom i mer l. mindre pregnant anv., om stor l. betydelsefull förlust. Utan förlust av människoliv. Fienden blev med förlust tillbakaslagen. OxBr. 8: 374 (1642). Förlusten å vår sida var ungefär 60 a 70 man och så många blesserade. Dahlberg Lefn. 86 (c. 1755; uppl. 1911). Det gångna året har för vår fåtaliga krets medfört två djupt kända förluster. Dahlgren i 3SAH 7: 9 (1892).
c) i pregnant anv., om förhållandet att ngn l. ngt blir lidande i ekonomiskt avs.; äv. konkretare, om det förlorade; jfr FÖRLORA 1 g. Sälja med förlust. Göra stora förluster. Rörelsen har sista året gått med förlust. Förlusten uppgick till flera millioner. GR 20: 139 (1549). Dhen som will wara medh i winsten, han måste och kiänna förlusten. Grubb 18 (1665). I samma mån järnvägstransporten .. tillskyndar statsverket förluster, som genom beskattning skola betäckas. Forssell Stud. 2: 186 (1888). Alla dessa (husköp), utom ett, hafva varit ofördelaktiga och medfört icke obetydliga förluster. De Geer Minn. 2: 111 (1892). — jfr FABRIKATIONS-, KURS-FÖRLUST m. fl. — särsk.
α) (†) i uttr. sitta i förlust, i fråga om spel: sitta med otur; äv. allmännare: hava gjort förlust (på ngt). Möller (1790). Dalin (1852).
β) [jfr t. auf gewinn und verlust] i uttr. på vinst och förlust, förr äv. på gevinn och förlust, på vinning och (på) förlust. Rudbeckius MemQvot. 21 a (1622). Därs. 21 b.
α’) (numera knappast br.) i eg. anv.: (företaga en ekonomisk transaktion, t. ex. insätta pänningar i ett företag) för att erhålla vinst, men också tagande risken av förlust. (Myndlingars medel böra) sättias på ränta under wiss underpant, eller settias i Compagniet på winst och förlust. RARP 4: 252 (1626). (Han hade åtagit sig att) till Stockholm föra (oxarna), att på vinst och förlust för Eks Räckning dem försällia. VRP 2/3 1724. HB 9: 9 (Lag 1734).
β’) i förbleknad bet.: på ett försök; på en höft, på måfå. Hiärne Berghl. 439 (1687). Våra på vinst och förlust tagna citater. Polyfem I. 49—52: 10 (1810). (Han) satte .. sig ned midt i kretsen af anhöriga .. och började på vinst och förlust så här: Tillåtes det att måla efter naturen? Almqvist God. 88 (1838).
2) motsv. FÖRLORA 2: avbräck; minskning; särsk. (i sht i fackspr.) om minskning i volym l. vikt l. mängd (av ett ämne l. en kraftkälla l. dyl.). Zeolithen smälte fast vid glaset, at den ej kunde vägas och förlusten anmärkas. VetAH 1784, s. 56. Berzelius Kemi 2: 496 (1812). — jfr ARBETS-, BLOD-, EFFEKT-, ELEKTRICITETS-, SMIDES-, STRÖM-, VIKT-, VÄRME-FÖRLUST m. fl.
3) (numera föga br.) motsv. FÖRLORA 4. För häftiga Attaquer (i schack) göra ofta Spelets förlust. Königstedt Schacksp. 29 (1771). Efter slagets förlust, flydde .. Ægyptierne i största oordning. Carlstedt Her. 1: 382 (1832).
(1 c) -KONTO. handel. konto (l. ”sida” av konto) för förluster; särsk. i uttr. vinst- o. förlustkonto. 1,800 dal. kmt .., hvilka jag får skrifva på mitt förlustconto. PJBergius (1774) hos Hjelt Medicinalv. 3: 552. Vinst- och förlustconto gå ungefär opp mot hvarandra. Tegnér (WB) 4: 336 (1823; bildl.). —
(1 b) -LISTA, r. l. f. mil. förteckning över döda, sårade (sjuka) o. saknade som upprättas efter en strid l. å bestämda tidpunkter under ett krig. Rydberg Frib. 379 (1857). SjukvFält 34 (1889). —
(1) -MUTATION. biol. mutation som innebär förlust av en l. flera ärftlighetsfaktorer. 2NF 18: 1484 (1913). —
(1 b) -RIK. i sht mil. som medför(t) stora förluster. Hårdnackadt, förlustrikt motstånd. Nordensvan Mainfältt. 20 (1894). Det förlustrika slaget vid Gettysburg. 2NF 16: 4 (1911). —
(1 c) -SIDA. motsatt: vinstsida; i sht bildl. På språkets vinstsida (kunna vi) skrifva ett utländskt ord; på dess förlustsida ett eller flere nordiska. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 500. —
(1, 2) -SIFFRA. siffra som anger måttet av en förlust. EkonS 2: 105 (1895). 2NF 12: 32 (1909). särsk. till 1 b: siffra som anger förlusterna i en strid l. ett krig. —
(jfr 1 b) -SKÄRM. mil. på en stång fäst mindre skärm som under fälttjänstövning reses vid truppavdelning för att beteckna att dennas stridskraft till följd av motståndarens eld har så försvagats att eldöverlägsenhet inträdt å dennes sida. PT 1902, nr 200 A, s. 3.
FÖRLUSTIG, se d. o.
Spalt F 2886 band 9, 1927