| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RESPEKT respäk4t, r. l. m. (RA I. 2: 514 (1575) osv.) ((†) n. Arvidi B 1 b (1651), VDP 1680, s. 192); best. -en; pl. (†) -er (RARP 6: 203 (1657; i bet. 1 slutet), SvTMusF 1921, s. 45 (1801; i bet. 5)). Anm. I ä. tid användes ordet äv. med lat. böjning. ConsAcAboP 9: 475 (1708: respectum, ack. sg.).
1) (†) hänsyn (se d. o. 1), hänsynstagande; undseende; äv. i uttr. utan ngns respekt, utan hänsyn till l. undseende för ngn. Thet straf, som hwar och en fins skyldig til, (skola myndigheterna) honom utan någon Persons anseende och respect öfwergå låta. Bergv. 1: 41 (1621). Eho som syndar må vthan någon respect tagas i tilbörligit straff. Stiernman Com. 2: 156 (1638). Fernander Theatr. 99 (1695). — särsk. i uttr. respekt (up)på l. av ngn l. ngt (jfr 2, 3, 4 a ϑ, ι), hänsyn till ngn l. ngt, äv.: undseende för ngn; äv. i sådana uttr. som hava l. ha (sin) respekt (up)på l. till ngn l. ngt (jfr 3) l. bära respekt på ngn (jfr 4 a ϑ) l. draga respekt in på ngt (jfr 4 a ϑ), ta hänsyn till ngn l. ngt, äv.: rätta sig efter ngn; äv. i uttr. (ut)i respekt till ngn l. ngt (jfr 2), med hänsyn till ngn l. ngt; jfr 4 a ϑ. (Vi) vette .. att Gudh alzmechtigh icke hafver någen respect till personen, kall eller herkompst. RA I. 2: 515 (1575). (Tulltjänstemännen skola) hafwa deras respect allena vppå General Tullförwaltaren. Stiernman Com. 2: 74 (1636). RP 7: 427 (1639: drage). En lifländisch af adel, hvilkens nampn jagh icke kungöra vill för respect af hans familia. HH 20: 353 (c. 1640). Gen. Staterne .. (ha) begynt förlåta the förre respecter på Swerige och hafwe lagt sigh i een efftertänckeligh correspondence medh Pålandh, Dannemarck och Muschou. RARP 6: 203 (1657). Därs. 7: 192 (1660: bära). VDAkt. 1665, nr 328 (: utj Respect till). Rålamb 1: 116 (1690). jfr: Såframt H:s Magnificence förre gångon icke hafft respectum till en äldre, så hade han och kunnat sökia (professuren). ConsAcAboP 9: 475 (1708).
2) (†) hänseende (se d. o. 3), hänsyn (se d. o. 2); anträffat bl. i uttr. i respekt till (jfr 1 slutet) l. uti respekt av ngt l. ngn (jfr 3, 4 a ι), med hänseende l. hänsyn till ngn l. ngt. BraheBrevväxl. II. 1: 35 (1646: vthi respect af). At så accurat wågbalck mechanice skall kunna giöras at then vtwisa skall differentien i æquilibrio i respect til centrum terræ, är well en hel omöjelig och absurd ting. Polhem Brev 33 (1710). Dens. Invent. 6 (1729: i respect til).
3) (†) förhållande, relation; förbindelse, samband, beröring; särsk. dels i uttr. i respekt av ngn l. ngt (jfr 2, 4 a ι), i förhållande till ngn l. ngt, dels i uttr. hava respekt till ngt (jfr 1 slutet), ha beröring l. samband med ngt; jfr HÄNSEENDE 6. Tälliara .. som haffua sijn emellan samma ration eller respect, som sielffue Bråken haffua. AJGothus ThesArithm. 60 (1621). Turkiske Wäsendet i respect aff the omliggiande Rijken och Potentater angående, så är Kongl. May:tt .. bekändt, vthi hwad förstånd thet står medh the Christne Potentater. Rålamb Resa 77 (1658, 1679). PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 40 (: hava .. respect till).
4) [jfr 1] aktning l. vördnad (för ngn l. ngt); oftast om sådan aktning (l. vördnad) som är förbunden med en känsla av fruktan l. med övertygelsen om att personen l. saken icke kan negligeras l. ringaktas (utan har förmåga att göra sig gällande l. att hävda sig o. d.), särsk. om sådan aktning för överordnad; stundom (särsk. om känsloinställning till ngt sakligt) övergående i bet.: (aktningsfylld) fruktan l. rädsla; äv.: bemötande som präglas av (sådan) aktning l. vördnad; i sht förr äv. med objektiv genitiv (o. då ofta närmande sig l. övergående i d). Ha, hysa, visa, stundom äv. bära (stor) respekt för ngn l. ngt, äv. visa (i sht förr äv. giva, förr äv. bevisa) ngn respekt. Ingiva l. inge respekt (hos ngn) l. injaga respekt (i ngn), äv. (i sht i skriftspr.) bjuda respekt. Skaffa (förr äv. taga) sig respekt (hos ngn). Detta skaffar l. ger (förr äv. gör) honom respekt; jfr d. Brista i respekt (för l. mot ngn). Sändebuden .. begäre, att någon owahn sessions förandring (dvs. förändring med hänsyn till rangplats) uthi H. F. N:s högheetz respect H. F. N:s fullmyndige Sänningebudh icke må ahnmodas eller påträngies. RA II. 2: 93 (1617); jfr d, 1. CivInstr. 31 (1618: bewijsa). Schück VittA 1: 259 (i handl. fr. 1666: gifwa). (Han) uthlofwade .. at wilja .. gå sin Fader med all Sonl. lydna och respect under ögonen och tilhanda. BoupptSthm 1675, s. 720 a. Respect skal du visa mig din Lymmel. Modée FruR 88 (1738). Skulle .. (Kalm) skickas att resa, giör den titulen (dvs. ledamot av Vetenskapsakademien) honom någon respect. Linné Bref I. 2: 31 (1744). Cavallin Herdam. 4: 413 (1857: taga sig respekt). Lönnberg Cas. 76 (1882: bära respekt). Det händer, att gott folk, som .. skall gå sin salighets ed på att tala sanning, har stor respekt för följderna av en mened. Nilsson FestdVard. 37 (1925). (Latinläraren) sade alltid han i stället för ni; det var hans sätt att uppehålla respekten. Hedberg Rymm. 5 (1930). (†) Som iag måtte gifwa Eders Excell:ce den respect, som en Kongl. Råd och Fältmarchalk: så prætenderar iag den respect som Kongl. Maj:tz General. HH XXXIV. 2: 298 (c. 1715). — jfr SJÄLV-RESPEKT. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (numera föga br.) stå l. vara i l. uti (sådan l. sådan) respekt (hos ngn), åtnjuta (sådan l. sådan) aktning l. respekt (hos ngn); särsk. närmande sig l. övergående i bet.: ha (sådant l. sådant) anseende, förr äv. (sådan l. sådan) rang; jfr d. Ehuruväl någon olijkheet uthi förälldrarnas ståndh, såssom then ene uthi högre respect än dhen andra varit hafver. OxBr. 10: 148 (1640). (Landshövdingarna) äro .. hooss thet gemena folket icke uti sådana respect, at alle med theras resolutioner låta sig benöija. Därs. 12: 273 (1642). Thet hus, hvarest Officerare, Soldater, vnge Adelsmän och Studenter hafva dageligit tilhåll, thet står i slätt respect. Scherping Cober 2: 386 (1737). Meurman (1847).
β) [jfr t. sich bei jemandem in respekt setzen] sätta sig i respekt (hos ngn), skaffa sig respekt (hos ngn), göra sig respekterad (hos ngn), stundom: ingripa (mot ngt) o. skaffa sig respekt; äv. (vanl. med sakligt subj.) sätta ngn i respekt (hos ngn), skaffa l. ge ngn respekt (hos ngn); stundom äv. sätta ngt i respekt, skaffa ngt respekt, få ngn att respektera ngt; jfr d. Carl XII (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 291. Sätt dig i respect, och stå intet och mjeka! Envallsson TokrolNatt. 5 (1791). Til .. Regementerne .. äro order afgångne, at .. längs utmed Donau .. draga en Cordon, för at sätta våra (dvs. Österrikes) därvarande gränsor i respect. PT 1791, nr 45, s. 1. Jag skall öfversätta .. (Oehlenschlägers Dansk Sangertak) till läsning på högtidsdagen. Det skall sätta oss i respekt hos bönderna. Beskow (1842) i 3SAH XLVIII. 2: 239. Den svenska regeringen .. satte sig i respekt emot hvad som då ansågs för samhällsfarligt trots. Hjärne K12 11 (1902). Wägner Lagerlöf 2: 70 (1943).
γ) [jfr t. jemanden in respekt halten, fr. tenir qn en respect] (numera bl. mera tillf.) hålla ngn i respekt (jfr δ), se till att ngn hyser l. visar (tillbörlig) respekt, upprätthålla respekten (för sig) hos ngn; äv. hålla sig i respekt, dels: vara l. visa sig respektfull, dels (o. numera vanl.): upprätthålla respekten för sig; jfr d. Håll dig (glädje) i respekt — och vet, / Du är nymf och hon (dvs. måttligheten) gudinna. Valerius 2: 96 (1809). Ahlman hade på ungdomen den bästa redan .. (o.) höll sig i den största respecten. Reuterdahl Mem. 26 (1856). De gamle voro .. rädda för att ungdomen — som borde hållas i respekt — skulle tränga sig fram allt för tidigt. Nordensvan SvK 434 (1892). Hammar (1936).
δ) (numera bl. mera tillf.) hålla ngn l. ngt i respekt (jfr γ), förr äv. i sin respekt, hysa l. visa respekt (resp. tillbörlig respekt) för ngn l. ngt, respektera ngn l. ngt. Barckhusen Cotossichin 100 (1669). Detta Attestatum håller Consist(orium) i sit Respéct, lijkwähl måste skaffa besked från den orth han kommen och föddh. VDP 1680, s. 192. (Sammankallandet av byalaget) skedde genom blåsning i byaluren, och hölls skyldigheten att där genast infinna sig i .. stor respekt. Fatab. 1906, s. 29.
ε) (numera knappast br.) veta respekt, veta att visa (tillbörlig) respekt. Serenius (1741). ÖoL (1852).
ζ) ha(va) äv. (i sht i β’) bära respekt med sig, äv. (i bet. β’) ha sin respekt med sig.
α’) med personligt subj.: inge respekt; ha förmåga att inge l. upprätthålla respekt; stundom närmande sig l. övergående i bet.: åtnjuta anseende; jfr d. Läraren hade (ingen) respekt med sig. Vissa Slägter hafva en särdeles respect med sig. Fernow Värmel. 357 (1773). Gumman hade respekt med sig, så hjertinnerligt god hon än var. Topelius Fält. 2: 125 (1856). Lagerlöf Holg. 2: 454 (1907).
β’) med sakligt subj.: inge (tillbörlig) respekt; äv. övergående i bet.: ge att tänka på, ge anledning till överväganden, komma en att tveka l. dra sig; jfr d. 40 mils väg har .. respect med sig, hälst denna årstiden. ElTegnér (1806) hos Wrangel TegnKärlekss. 213. Österrikes ytterst tillbakadragna hållning mot den nordtyska regeringens nyaste vänskapsbetygelser .. och .. den märkliga omstämning som på sista tiden egt rum i England, — allt detta på en gång har ändå sin respekt med sig (i Tyskland). Samtiden 1871, s. 82. Strandningar äga alltjämt rum (vid Nidingen), och kusten och platsen ha sin respekt med sig. SvFl. 1939, s. 128.
η) (mera tillf.) ha respekt för sig själv, ha självaktning; äv. oeg., om ngt sakligt. Hvarenda kyrkogård i Indien, som har aldrig så litet respekt för sig själf, håller åtminstone ett halft dussin nya grafvar ständigt öppna. Cavallin Kipling Gadsby 157 (1897).
ϑ) (†) hava l. draga l. bära l. sätta respekt (up)på l. draga respekt in på ngn l. ngt, hysa l. visa respekt för ngn l ngt; jfr 1 slutet. Att .. (drottningen) drager respect in på sin præceptorem, ähr intett mehra ähn billicht. RP 7: 384 (1639). Man måste settia någon respect på ordh och afftahl. Därs. 16: 19 (1654). HTSkån. 1: 180 (1658: bära). Rålamb Resa 79 (1658, 1679: drager respect vppå). HSH 31: 271 (1662: hafua).
ι) (†) i respekt av ngn (jfr 2, 3), av respekt för ngn; respekt till ngt (jfr 1 slutet, 2, 3), respekt för ngt; jfr 1 slutet. Respecten hafwer warit märkt til Rijksens macht och redoutable constitution. Stiernman Com. 3: 408 (1666). DA 1771, nr 229, s. 2 (: i respect af).
b) [jfr fr. sauf (le) respect] i uttr. som innebära att ett visst (negativt l. oförmånligt) uttalande göres med bibehållen respekt för ngn l. ngt l. med fullt erkännande av (värdet av) ngt (jfr c); särsk. i uttr. med all respekt (för ngn l. ngt). 2RARP 19: 70 (1755). (Sv.) med respekt .. för honom .. (lat.) quod sine contemtu ejus dictum sit. Lindfors (1824). Med all respekt för kvinnans energi och goda vilja så fara dock kläderna hiskligt illa af att ständigt gnuggas. Idun 1890, s. 162. All respekt för ”förmågan att hålla disciplin”. .. Men (osv.). PedT 1893, s. 256. Ett sådant lynne (hos min far)! Man — med all respekt — ej skiljer far från en bengalisk tiger. Hagberg Echegaray 148 (1902); jfr c. — särsk. (tillf.) i uttr. den l. den i all respekt, den l. den i all ära, med all aktning l. respekt för den l. den. Andersson Plautus 22 (1901).
c) [jfr t. mit respekt zu sagen, fr. parlant par respect] (ålderdoml. l. skämts.) använt i ursäkter för att man uttrycker sig mer l. mindre frispråkigt l. burdust l. chockerande o. d. (jfr b), i sådana uttr. som med respekt till sägandes l. att säga l. med respekt sagt, äv. respekt till sägandes l. med respekt, förr äv. om respekt att säga, med förlov sagt. (Han har) bortfört den mästa och bästa säden och icke lämnat om respect at säja: agnerna effter sig. VDAkt. 1731, nr 105. Hans — med respect sagt — sladder. KyrkohÅ 1927, s. 199 (1840). Med respekt, (dvs.) med förlof sagdt. Dalin (1855). SvLitTidskr. 1868, s. 175 (: med respekt att säga). Jag tycker det låter alltför orimligt med respekt till sägandes. Fröding Brev 155 (1891). Respekt till sägandes, så var allt hans nåd en smula olustig att klifva i brudsäng med Ulla Siedel. Bergman HNådT 22 (1910).
d) övergående i bet.: förhållandet l. egenskapen att kunna kräva respekt l. att inge respekt; (ngns l. ngts) förmåga att inge respekt; stundom närmande sig l. övergående i bet.: anseende l. auktoritet l. myndighet; jfr a α—γ, ζ. Gustaf II Adolf 57 (c. 1620). (Tillförordnade borgmästaren i Halmstad) hafver varit uti arrest satter, .. hvarigenom hans respect alldeles är vorden omkullkastad. CBonde (1658) i HSH 6: 101. Först måste en hussbonde intet göra sig allt för mycke gemen mäd sitt huussfålk, att han därigenom förlorar sin respect och bliffwer förachtat. Rosenhane Oec. 11 (1662). Lärare med ”respekt” kunna vara af diverse kvaliteter. PedT 1893, s. 256. (Vissa lagar ha) förlorat den respekt, en lag i allmänhetens ögon bör äga. Hellström RedKav. 151 (1933). — särsk. (†) i uttr. vara utav en ringa respekt, inge föga respekt l. ge ringa anseende. Hiärne 2Hskr. 196 (c. 1715).
5) [jfr motsv. anv. i fr.; jfr 4] (†) i uttr. som ange att ngn (muntligen l. skriftligen) ber ngn framföra sin aktningsfulla hälsning till ngn l. ber att få betyga ngn sin l. ngns aktning l. vördnad; särsk. övergående i bet.: hälsning varigm ngn försäkrar ngn om sin aktning l. vördnad. Min ödmiuke respect hoos Syst. An-Gretha. KKD 6: 55 (1708; i brev). Justitiæ Borgmästaren .. förmälte Ståndetz respect till Adelen och Ridderskapet tillbaka. 1BorgP 230 (1713). Anmäl min respect till din Fru. Kellgren (SVS) 6: 222 (1789). Den ena (av översättarna) ålägger mig att framföra dess respecter till min Söta Far. FSSilverstolpe (1801) i SvTMusF 1921, s. 45. Haf den godheten .. att utdela från mig respekt och helsningar, efter stånd och värdighet. CGLeopold (1812) i GustBr. 143. Brahe .. bad om sin respect för Fru Geijer. Geijer Brev 428 (1844).
6) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.; möjl. med tanke på att spelaren inger respekt (i bet. 4) gm att uppvisa de båda svarta ässen] (i sht förr) spelt. i lomber: spel som spelas på samma sätt som turné men som kräver att spelaren uppvisar de båda svarta ässen; äv. om spel varvid spelaren behåller två kort o. byter sju samt därefter bestämmer trumf; äv. om spel(sätt) i det förr förekommande kortspelet kadrilj varvid spelaren hade att uppvisa de båda svarta ässen. ReglKortsp. 1: 5 (1809; i lomber). HbiblSällsk. 1: 38 (1838; i kadrilj). Lindskog Spelb. 10 (1847; i lomber).
(7) -DAG. [efter t. respekttag; jfr it. giorni di rispetto, pl.] (numera knappast br.) handel. o. bankv. respitdag som i vissa länder medges ss. frist för betalning av växel; nästan bl. i pl. Zettersten AnmMynt 124 (1771). Cannelin PrOrdbNärLiv. (1944). —
-FULL. [jfr t. respekt(s)voll] full l. uppfylld av respekt; dels om person: som hyser l. visar (stor) respekt för ngn l. ngt, dels med sakligt huvudord, särsk.: som är förbunden med l. innebär l. är uttryck för (stor) respekt; äv. ss. adv., särsk.: med (stor) respekt. Stå på respektfullt avstånd (från ngn l. ngt). Topelius Fält. 3: 318 (1858). Siwertz Varuh. 73 (1926; ss. adv.). Hildén Michajlovič När 156 (1933; om personer).
-GIVANDE, p. adj. (numera mindre br.) jfr -ingivande. En respektgifvande lärare. Santesson Nat. 110 (1880). SvD(B) 1923, nr 180, s. 9. —
-INGIVANDE~0200, p. adj. som inger respekt; jfr -bjudande, -givande, -injagande. Adelsköld Dagsv. 1: 334 (1899). Hövdingarna hade styrt ut sig så gott de kunde, för att se respektingivande ut. DagbrKongo 195 (1911). Somliga (ordspråk) ha den respektingivande åldern av 4000—5000 år. Ström SvenskOrdspr. 5 (1926). —
-INJAGANDE~0200, p. adj. (i sht i skriftspr.) som injagar respekt; jfr -ingivande. Gullberg SprittvTok. 38 (1895). —
-LÖS. [jfr t. respektlos] som saknar respekt för ngn l. ngt; vanvördig; äv. i uttr. respektlös mot (l. gent emot, stundom äv. för) ngn l. ngt. Auerbach (1913).
a) med personligt huvudord: som icke hyser l. visar (tillbörlig) respekt; som är utan (all l. tillbörlig) respekt. Lagerlöf Top. 65 (1920). Hälsingen (har) misstänkliggjorts såsom en .. vildsint individ, respektlös för lag och rätt. Hansén LjusnDell. Föret. (1923). Vi voro rätt respektlösa, även mot oss själva. Zetterström VärldHj. 197 (1942).
b) med sakligt huvudord: som visar l. ger uttryck åt l. utmärkes av avsaknad av (all l. tillbörlig) respekt; äv. ss. adv.: utan (all l. tillbörlig) respekt. Byrons respektlösa blodiga satirer. Sylwan ModPress. 28 (1906). Krusenstjerna Fatt. 4: 488 (1938; ss. adv.).
Avledn.: respektlöshet, r. l. f. egenskapen att vara respektlös; äv. konkretare, om yttrande o. d. som visar l. ger uttryck åt sådan egenskap. Visa stor respektlöshet för vedertagna former. NordT 1897, s. 152. —
-VIDRIG. [jfr t. respekt(s)-widrig] (i sht i skriftspr.) med sakligt huvudord: som strider mot den respekt som man är skyldig att visa för ngn l. ngt; som visar avsaknad av l. brist på respekt; vanvördig; respektlös (se d. o. b); ngn gg äv. med personligt huvudord: respektlös (se d. o. a). Rydberg 8: 157 (c. 1855). Schück AllmLittH 1: 111 (1919; ss. adv.). Tre dygns arrest för respektvidrigt uppförande mot förman. Zilliacus Utvandr. 1: 15 (1922). IdrBl. 1935, nr 19, s. 5 (om person).
B: RESPEKTS-PERSON. [jfr t. respektsperson] (numera mindre br.) person som inger l. åtnjuter respekt l. har respekt med sig. Laurin Skämtb. 298 (1908). Mormor själv var respektsperson på avstånd, inte svag för barn. Heerberger NVard. 32 (1936).
Spalt R 1465 band 22, 1957