Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅLA 3la2, v.2 -ade, äv. (numera bl. ngn gg, i vitter stil, i ipf.) -er, -te, -t (pr. ind. sg. akt. -ar FörsprKol. (NT 1526) osv.; pr. sg. pass. -as Rudbeck Atl. 3: 36 (1698) osv.; -es VDAkt. 1675, nr 277. — ipf. -ade SkeppsgR 1544, osv.; -te SColumbus Vitt. 86 (c. 1670; i vers), Cygnæus 9: 203 (1875; i vers). — sup. -at Ekeblad Bref 1: 305 (1654) osv. — p. pf. -ad OPetri Clost. E 4 b (1528) osv.; -t BoupptVäxjö 1763, Tranér Anakr. 147 (1827, 1833)). vbalsbst. -ANDE, -NING (se MÅLNING, sbst.1); -ARE (se MÅLARE, sbst.2).
Ordformer
(mal- c. 1550. mål- 1526 osv. måll- 1637 (: Mållverck)1709. mååll- 1545 (: måållwercker))
Etymologi
[fsv. mala (-adhe), liksom d. male, sen fnor. mála, av mnt. mālen, måla, teckna, av fsax. mālōn, teckna, motsv. fht. mālōn, mālēn, teckna, måla, avbilda; avledn. av MÅL, sbst.5 — Jfr BEMÅLA, MÅLERISK]
1) bestryka l. övertäcka (ngt) med (ett jämntjockt lager av) färg (till skydd l. prydnad); äv. med objektiv predikatsfyllnad angivande den färgnyans ngt erhåller gm målningen; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Måla ett hus, ett staket. Han målade bänken grön. Måla ngt i rött, grönt osv. Wee honom som .. målar thet (dvs. sitt hus) rödt. Jer. 22: 14 (Bib. 1541). Bättre maath än målad Wägg. Grubb 545 (1665). Triglyferna (på de grekiska tämplen) målades blåa. Hahr ArkitH 57 (1902). — jfr BLÅ-, BOTTEN-, BRUN-, EFTER-, GRUND-, GRÅ-, GRÖN-, GUL-, RÖD-, VIT-MÅLA m. fl. samt BJÄRT-, EK-MÅLAD. — särsk.
a) i uttr. han står som en målad bock, se BOCK, sbst.1 II a.
b) i oeg. anv.
α) i uttr. målat fönster o. d., fönster med kulört glas. Wirsén NDikt. 58 (1880). 2UB 7: 271 (1903).
β) (i vitter stil, numera knappast br.) med saksubj.: ge färg åt (ngns kinder, hy o. d.), ge (ngt) dess färg; i pass., om kind osv.: få färg av (ngt), få den l. den färgen. Den karske Svea-Nord af hennes (dvs. Ähr-Gudinnans) fägring måltes. SColumbus Vitt. 86 (c. 1670). Kinderne .. målades af helsans färg. Palmstjerna Snapph. 2: 7 (1831). En ljuf rodnad målar hennes kinder. Almqvist Col. 66 (1835). Melin Dikt. 2: 71 (1904).
c) i utvidgad anv.: bestryka (ngt med ngt); numera nästan bl. (trädg.): (vid beskärning av fruktträd) bestryka (såret) med ett ämne som skyddar sårytan; i sht i uttr. måla såren. En smal .. Pappersrimsa .. målades med phosphorus. VetAH 1763, s. 198. Abelin VTr. 62 (1903).
2) (ss. kompletterande utsmyckning) pryda l. förse (ngt) med färgade figurer l. tecken o. d.; färglägga (se d. o. 1); ofta i p. pf. i adjektivisk anv. OPetri Clost. E 4 b (1528). (Adelsmännen) schole låta måla dehres Wapn (på ett visst sätt). RARP 2: 6 (1633). Åtta stÿcken måladhe Phanor .. (varav en) Lÿffana medh Rÿckzens vapen .. Blåå Phanor medh dahlepÿlar målade. KlädkamRSthm 1710 C, s. 202. 2SvKulturb. 1—2: 215 (1934). — jfr BLOMSTER-MÅLA. — särsk.
a) spelt. i uttr. målat kort, klätt kort, målare (se MÅLARE, sbst.2 7). HbiblSällsk. 1: 336 (1839). Schulze KanadPrär. 150 (1931).
b) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., om djur l. naturföremål: som av naturen är färgad, färgtecknad; brokig; tecknad. SColumbus Vitt. 112 (1667). Svansen (på en tvättbjörn) är .. målad med 5 a 6 svarta ringar. VetAH 1747, s. 279. Wallerius Min. 399 (1747; om stenar). Målade ormar. (Bladh o.) Hornstedt 138 (1784). (Tallsfinxen) har inga målade snedstrek. Dahlbom Insekt. 163 (1837).
c) kok. pryda (en tårta o. d.) med karamellfärg. Måhlat en Deserte. HovförtärSthm 1773, s. 884. Grafström Kond. 149 (1892).
d) (ss. prydnad) anbringa visst slags färgämne på (ngn kroppsdel, vanl. ansiktet); särsk. (ngt vard.): färga (ngt) med kosmetiskt medel; sminka; förr möjl. äv.: tatuera; ofta refl.; jfr 1. Målade läppar, naglar, ögonbryn. Hon målar sig alldeles för starkt. Petreius Beskr. 5: 4 (1615). (Eskimåerna) måla .. sig (icke) i ansigtet, som de andre Villar i America. Kalm Resa 3: 450 (1761). Man målar sin kropp (bland jägarfolk). EkonS 1: 38 (1891). Östergren (1932). jfr KRIGS-MÅLA.
3) i fråga om konstnärlig värksamhet: medelst färg(er) (i sht olje-, tempera-, guasch- l. vattenfärger l. pastellkritor) återge utseendet hos (ngn l. ngt); avbilda l. framställa (ngn l. ngt) i färg (i sht oljefärg osv.); äv. med obj. betecknande resultatet: medelst färger åstadkomma (ett porträtt, ett stilleben o. d.); förr möjl. allmännare: avbilda. Måla i olja, tempera osv. l. måla olja osv., utföra målningar med oljefärger osv. Måla porträtt, landskap, mariner, interiörer. Han ägnar sig helt åt att måla. Hes. 23: 14 (Bib. 1541). Isis målas .. af de Gamla med 2. Ormar i handen. Rudbeck Atl. 3: 36 (1698). Målade blomster (falska hiertan) luchta intet. Hiärne 2Hdskr. 194 (c. 1715). Så jag målar, donna Bianca, / Ty så roar mig att måla. Almqvist RMar. 61 (1834). Jag målade några af barnen. Lundgren Res. 222 (1855). (Han) målade landskap i pastell. Estlander KonstH 472 (1867). Han målade Dybböldagens röda solnedgång. Lundegård Prins. 29 (1889). (Markus Larsson) målade .. flera mariner med motiv från Öresund. Thomæus AllmKonstlex. 2: 16 (1926). — jfr AVMÅLA, v.1 — särsk.
a) (†) framställa (ngt) i bilder. Huru konung Christiern sich udi Sverige förhollet haffver, ther um både målede och schreffne historier på latin och tydzske aff andre utgångne äre. G1R 21: 391 (1550).
b) [jfr motsv. uttr. i dan. o. t.; sannol. utgående från föreställningen att djävulen visar sig för den som avbildar honom; jfr: När man målar djefvulen på väggen, kommer han. Wensell Ordspr. 59 (1863)] (vard.) i det bildl. uttr. måla djävulen l. hin (håle) l. den onde på väggen o. d., göra (utmåla) en sak värre än den är, framställa en sak ss. betänklig l. farlig o. d.; jfr DJÄVUL 1 e ζ ε‘, HIN, sbst.2 III, HÅRD 11 b. Balck Es. 73 (1603). Hedin 4Tal 83 (1914).
c) (enst.) i det bildl. uttr. måla hin håle rosenröd, framställa en sak bättre än den värkligen är. Blanche Våln. 5 (1847).
d) i bildl. uttr., i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: utmåla, framställa; i sht i sådana uttr. som måla ngt i l. med glada, dystra färger. Måla (ngn l. ngt) i svart, mera tillf. [gm upplösning av ssgn SVARTMÅLA] måla svart, framställa (ngn l. ngt) i dystra färger, svartmåla. OPetri PEliæ i 1 b (1527). Djäfvulen (är) icke så svart, som man målar honom. Borg Luther 1: 504 (1753). Hon målar begären för dem med vackra och lekande färgor. Posten 1769, s. 499. Runeberg ESkr. 2: 283 (1860: i svart). Hoppet återvände och målade framtiden i de skönaste färger. Oscar II 3: 315 (1868, 1889). En skall inte tänka illa, / en skall inte måla svart. Fröding Eftersk. 1: 126 (1894, 1910). KyrkohÅ 1926, s. 13.
e) (i vitter stil, föga br.) bildl.: ge resp. (om sak) utgöra en bild av (ngt). Tre byar stå i brand! Allt målar mord och krig. Ling Eylif 36 (1814). Det säges, att i hvarje dikt inom vitterhetens område måste författaren måla sig själf. De Geer Minn. 2: 298 (1892).
4) bildl. (jfr 3 e).
a) om person l. om ngns ord l. tankar o. d.
α) (numera knappast br.) (levande l. livligt) åskådliggöra (ngt för ngn); visa (ngt för ngn); låta (ngn l. ngt) framträda (för ngn); äv. i uttr. måla ngt för ngns ögon, förr äv. måla ngn ngt för ögonen. Hoo haffuer kuset idher, at j icke skullen lydha sanningenne? Hwilkom Jesus Christus för öghonen målat war. Gal. 3: 1 (Bib. 1541; NT 1526: bewisadher; Bib. 1917: I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst). När han bleff drucken, .. målede Dieffwulen för honom uti Fyllerijet sin Grannes Hustru, huru skiön och kiärlig hon war. Fernander Theatr. 329 (1695). Emanuelsson 1Pred. 1: 407 (1865).
β) (i sht i vitter stil) om person (författare, talare) l. diktvärk o. d.: skildra l. framställa (ngn l. ngt) i ord på ett åskådligt o. levande sätt; äv. allmännare: skildra, beskriva; äv. i uttr. måla i ord. Förspr2Petr. (NT 1526; Bib. 1541: vthmålar). Talaren målar .. en syndare, .. under stigande från lättsinnighet till köld, förakt, smädelse, o. s. v. Ödmann AnvPred. 79 (1807). Ljungeldens skarpa, hastiga sken målas icke illa genom ordet blixt. Boivie SvSpr. 5 (1820). (Dantes) utomordentliga förmåga att måla i ord. 2SAH 50: 294 (1874). Böök 4Sekl. 139 (1928). jfr BLOMSTER-, LJUD-, SKÖN-MÅLA. särsk. övergående i bet.: skildra l. framställa (ngn l. ngt) på ett något överdrivet sätt; utmåla. KOF II. 2: 63 (c. 1655). Han målade för mig faran (av en förbindelse oss emellan). Eurén Kotzebue Cora 110 (1794). Sedan Lehnberg i en predikan, .. målat hvad som skall föregå och hända vid verldens förstöring. Rosenstein 1: 342 (1809). Södergren hade i .. hemska färger målat alla de skandaler, som skulle uppstå. De Geer Minn. 1: 233 (1892). Nilsson HistFärs 190 (1940).
γ) om kompositör l. musik: skildra (ngt) i toner; vanl. i uttr. måla i toner. Envallsson (1802). Samtiden 1872, s. 231.
δ) (†) skapa i inbillningen; fantisera; äv. i uttr. måla sig ngt, föreställa sig ngt i inbillningen l. fantasin. JGOxenstierna Dagb. 150 (1771). Oskuldsvän, förblif din känsla trogen! / Måla dig en verld, der englar bo! Wallin Vitt. 2: 34 (1805). (Nioåringen svarade:) Jag tänker bli sjöman (osv.). .. Så svärmiskt hoppfullt målar barndomen. Almqvist Kap. 43 (1838).
b) om sak.
α) (i vitter stil) om solen, månen, rägnbågen, blommor på marken o. d.: framkalla belysningseffekter på (ngt); färga; pryda; stundom med mer l. mindre klar anslutning till 3. Ofta har jag undrat på, / Hur’ sin Himmel Solen målar. Frese VerldslD 139 (1726). Blomstren, som denna tiden målade Klefva Hed. Linné Vg. 90 (1747). Rägnbågen prålar / Med sina strålar, / Randiga målar / Skog och dal. Bellman (BellmS) 2: 70 (1773, 1791). Ty härute är det kulna hösten; / lunden sig i rödt och saffran målar. Sturzen-Becker Sångmö 237 (1844). Heidenstam Karol. 2: 204 (1898).
β) (numera knappast br.; se dock slutet) refl., förr äv. i pass. med intr. bet.: visa sig, framträda, komma till synes; äv. i uttr. ngt står målat för ngn o. d., ngt framträder för ngn(s inre blick). MoB 3: 75 (1768). Nattens magiska syner / Målades än för hans själ. Stagnelius (SVS) 3: 77 (1817). Oändlige, i ljusets strålar / Ditt väsens härlighet sig målar / Kring himlens hvalf, kring jordens rymd. Ps. 1819, 19: 1. Hur yppigt skön sig engden målar! Tranér Anakr. 153 (1827, 1833). Hallström Purpur 103 (1895). särsk. om känslor o. d. som visa l. röja sig i ngns blick, miner o. d.; numera bl. (fullt br.) i p. pf. i sådana uttr. som fasan var l. (vanl.) stod målad i (förr äv. ) hans ansikte. Bedröfvelsen var målad vti hennes ansichte. Österling Ter. 3: 21 (1708). Nyfikenhet och förfäran stodo målade på alla ansigten. Rydberg Frib. 227 (1857). På alla anleten målades en glad förväntan. Forssell Stud. 1: 19 (1866, 1875). Harm och förbittring målade sig på deras ansigten. Carlson Hist. 4: 48 (1875). Hildén Chesterton FadBrHeml. 185 (1930).
γ) (†) om ngns blick, min o. d.: utgöra en bild av (ngt), avspegla (ngt); uttrycka (ngt); låta ana (ngt). Creutz Vitt. 8 (1761). Hennes ögon måla en .. vacker själ. JGOxenstierna Dagb. 90 (1770). En blick, som hans tacksamhet målar. Sätherberg Dikt. 1: 140 (1838, 1862). Med en panna, som alltför tydligt målade bekymmer .., gick grefven att välkomma sin makas slägting. Topelius Fält. 5: 196 (1867). Hedenstierna FruW 143 (1890).
5) oeg., i fråga om framträdande av vissa synbilder o. d.
a) (†) avteckna (ngt l. sig på ögats näthinna); jfr AVTECKNA I 1 b α. De Rogier Euler 1: 90 (1786). Optikens bevis att tingen i sjelfva verket enligt optiska lagar på näthinnan måste målas uppnedvända. Geijer I. 5: 77 (1811). Genom synnerven uppfattas i ögats camera obscura, den tafla som ljusets brytning der målar. Berzelius Kemi 6: 28 (1830). Vi se .. föremålet icke dubbelt utan enkelt, om dess bild målat sig på ”identiska” ställen af de båda näthinnorna. Rein Psyk. 2: 375 (1891).
b) (†) i uttr. måla sig l. sina former mot ngt, avteckna sig osv. mot ngt. Nicander Minn. 1: 202 (1831). Tvenne kyrktorn .. målade sina skarpa former emot den nattliga himlen. Mellin Nov. 1: 103 (1833, 1865).
c) (i vitter stil, numera föga br.) om sak; i uttr. måla sig (förr äv. sin bild) i l. på ngt, spegla sig i l. på ngt. Solen målar aldrig sin bild uti strömmande vatn. Mörk Ad. 1: 376 (1743). (I bokskogen) måla sig gröna häckar på vatnets klara duk. SvMerc. 1764, s. 67. Jensen BöhmDiktn. 12 (1894).
6) i p. pr. i adjektivisk anv.
a) som ger en åskådlig bild av ngt; livlig, livfull, levande. Lindfors (1824). (Stilen i en viss bok) är .. liflig och målande. SKN 1841, s. 54. Början af (Choræus’ dikt) Askan är verkligen praktfull; metern är målande. 3SAH 9: 44 (1894). Lagerlöf Top. 1 (1920).
b) (†) målerisk, pittoresk. Hisinger Ant. 4: 121 (1828). (Sollentuna) kyrka (ligger) på en hög backe, med den mest målande utsigt öfver sjön Norrviken. Almqvist Amor. XIV (1839). TurHb. 1: 159 (1894).
c) (†) karakteristisk, utmärkande (för ngn). 2SAH 32: 159 (1859). Målande är den förlägenhet eller blyghet, hvarmed .. (K. XII) i ett .. bref framförer sin anhållan, att (osv.). Därs. 40: 267 (1865). Att .. (vissa stildrag) äro så oändligt målande för Atterbom. Samtiden 1874, s. 176.
d) (†) ss. adverb, använt ss. allmänt förstärkningsord: mycket, i högsta grad; synnerligen. Almqvist DrJ 490 (1834). Herr Medenberg får se ett vildt, ett målande vildt uppträde i Apenninerna. Dens. TreFr. 1: 89 (1842).
7) (†) skriva; uppteckna; rita; teckna. Scriff synena och måla henne vppå een tafflo. Hab. 2: 2 (Bib. 1541). Gåssar öva sigh måla på isoghe glasfönstren slott skogh karar. Bureus Suml. 23 (c. 1600). At de kunna måla sina namn. VetAH 1740, s. 348. (Dahlberg till Helmfelt:) ni målar .. bättre bokstafven i edra kärleksbref än i edra orderlistor. Gustaf III 3: 77 (1783). 2SAH 1: 39 (1801).
Särsk. förb.: MÅLA AV10 4, förr äv. UTAV. jfr avmåla, v.1
1) till 3: avbilda (ngn l. ngt) gm målning. Linc. (1640).
2) (†) till 4 a, bildl.: åskådligt skildra (ngn l. ngt) i ord; beskriva (ngn l. ngt). OPetri Clost. F 2 a (1528). Hagberg Shaksp. 1: 257 (1847).
3) (†) refl.; bildl.: avteckna sig; jfr måla, v.2 4 b β. En panna der sig frid och oskuld målat af. Nordenflycht (SVS) 2: 407 (1759).
4) (†) bildl.: avbilda; spegla; jfr måla, v.2 5. (All denna oreda) Uti mit lilla hus et Babel målar af. Wallenberg (SVS) 1: 170 (1771). Hagberg Shaksp. 6: 102 (1849).
5) (†) till 7: teckna av, rita av (ngn l. ngt). Kolmodin QvSp. 1: 648 (1732). Serenius (1757; under picture).
MÅLA FÖRE. (†) jfr föremåla.
1) till 4 a β; i uttr. måla ngn ngn före, skildra ngn för ngn. (Evangeliets berättelse om Marta o. Maria) målar oss Christum så före, at han är en mild, sachtmodigh och wenlig man. LPetri 4Post. 26 a (1555). Linc. (1640). särsk. till 4 a β slutet: utmåla ngn för ngn (ss. ngt). Brask Pufendorf Hist. 315 (1680).
2) till 4 a β, i uttr. måla ngn ngt före, förespegla ngn ngt. Nordberg C12 1: 80 (1740). Därs. 2: 38.
3) till 7: skriva (ngt) ss. förebild för (ngn). RelCur. 227 (1682).
MÅLA IN10 4. till 3: infoga (ngt) ss. komplettering i en redan (väsentligen) färdig målning. Ett landskap af en mästare, däri en klåpare målat in figurerna. Strindberg NSvÖ 1: 169 (1906).
MÅLA OM10 4. till 1, 2, 3: måla ånyo (på annat sätt l. till förbättring). Holmberg (1795; under repeindre). Någon uppdragen båt .. målades om. Hallström Händ. 122 (1927). jfr ommåla.
MÅLA PÅ10 4. till 1, 2, 3. jfr påmåla.
1) lägga på (mera färg); äv. i uttr. måla på med (mera färg). Bergdahl Antip. 41 (1906).
2) fortsätta att måla. PT 1905, nr 57 A, s. 3.
MÅLA TILL10 4. till 3: måla (ngt) ss. tillägg till ngt. Ekblad 277 (1764). jfr tillmåla.
MÅLA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppmåla.
1) (mindre br.) till 1: snygga upp (ngt, t. ex. ett hus) gm ommålning. Wetterbergh Sign. 224 (1843). SvD(A) 1934, nr 182, s. 8.
2) till 2: fylla i (ngt, t. ex. en runristning) med färg; förtydliga l. förbättra (ngt) med färg. VittAMB 1872, s. 141.
3) konst. till 3: med färg skissera upp (en målning). Att Höckert, först då han målat upp figurerna i Lappgudstjänsten, blef gjord uppmärksam på att ett par af dem .. alls ej passade in i perspektivet. NordT 1893, s. 384.
4) till 1, 2, 3: under målning förbruka (så l. så mycket färg o. d.). Weste (1807).
5) till 4 a β: i livliga ordalag skissera upp l. antyda (ngt); äv.: fantisera ihop (ngt); äv. med mer l. mindre klar anslutning till måla upp 3. Strindberg Skärk. 60 (1888). Bernt målade upp bolagsväldet i Timmerdalen framför åhörarna i några enkla drag. Koch Timmerd. 379 (1913).
MÅLA UT10 4. jfr utmåla.
1) (knappast br.) till 3: framställa (ngt) gm målning. Att i planlös omvexling måla ut alla slags ornament (på en vägg). TT 1871, s. 354.
2) (ngt vard.) till 4 a β: på ett åskådligt o. tydligt l. (vanl.) överdrivet sätt skildra l. framställa (ngn l. ngt); särsk. (o. numera vanl.) i uttr. som innebära att ngn i illasinnad avsikt svartmålar ngn l. ngt l. falskeligen utpekar ngn (l. ngt) ss. ngt: utmåla, på ett missvisande sätt skildra l. framställa (ngn l. ngt ss. ngt). Måla ut ngn l. ngt såsom, äv. för l. (knappast br.) till ngt. (Paulus) målar .. (människoläror) så herligha vth, ath the ingenstadz j scrifftenne finnas så vthmåladhe, och straffar them mesterligha. FörsprKol. (NT 1526). Jag hafver målat ut edar hela person för henne, och jag hafver icke underlåtit, at berömma edar förtienst. Lagerström Gir. 53 (1731). Akta dig, .. jag skall måla ut dig .. i bladet (dvs. tidningen). Wetterbergh Sign. 297 (1843). VBenedictsson (c. 1885) hos Lundegård Benedictsson 296 (: till). När ni .. måla ut det såsom ett brott .. att bruka alkohol. UngKraft. 1907, s. 56.
MÅLA ÖVER10 40. till 1, 2, 3: gm målning täcka över (ngt, i sht en förut målad yta). Ekblad 277 (1764). Lagerlöf Saga 192 (1908). jfr övermåla. särsk. till 1.
a) trädg. till 1 c: vid beskärning bestryka (sårytan) med ett skyddande ämne. Måla över såren efter beskärningen.
b) (föga br.) bildl.: (gm ngn åtgärd) överskyla l. ”stryka över” (spåren av ngt olämpligt beteende o. d.). Att måla öfver en så skändlig dat (näml. ett mord). Lundgren Res. 78 (1839). Koch Timmerd. 254 (1913).
Ssgr: A: (2, 3) MÅL-BOK; pl. -böcker. (för barn avsedd) bok med bilder i, avsedda att ifyllas med färg l. att måla efter. Östergren (1932).
(3) -GRUND, r. l. m. jfr grund, sbst.1 I 3 b. Sirén DaVinci 202 (1911).
(2) -HORN. (i fackspr., i sht förr) horn (se d. o. 3) som användes vid målning av keramik (varvid den i hornet befintliga färgen pressas ut genom ett hål i hornets spets). Dalin (1853). 2SvKulturb. 9—10: 72 (1937).
(3) -SKRIN. (föga br.) målarskrin. Östergren (1932).
(3) -TAVLA, sbst.2 (sbst.1 se under mål, sbst.5). (mål- 1856, 1881. måle- 1581) (†) målning (se målning, sbst.1 1 b β). TullbSthm 15/5 1581 (bet. oviss). Topelius Vint. II. 1: 451 (1856, 1881).
(3) -VÄRK, n. (mål- 1545c. 1700. måle- c. 15851829) (†) konkret: målning; i form av målning(ar) gjord framställning av ngt. G1R 17: 608 (1545). Hr David Klökert Ehrenstrahls exemplaire och skiöna måhlvärk. Wexionius Vitt. 377 (c. 1680). Rosenfeldt Vitt. 246 (c. 1700).
B (†): MÅLE-MÖSSA. målad bindmössa. Wistrand NordMAllmog. 29 (1909).
-TAVLA, -VÄRK, se A.
Avledn.: MÅLARE, sbst.1, MÅLERI, MÅLERISK, se d. o.
MÅLERSKA, f. till 2, 3: målarinna; numera särsk. om kvinna som yrkesmässigt (vid fabrik) målar på porslin l. kakel; förr möjl. äv. om hustru till l. änka efter målare. BoupptSthm 18/12 1675, Bil. Den sköna målerskan .. arbetade på sin tafla. Kullberg Bref 1: 135 (1844). PT 1919, nr 202 A, s. 2 (vid porslinsfabrik). jfr kakel-målerska.
MÅLNING, sbst.1, se d. o.

 

Spalt M 1795 band 17, 1945

Webbansvarig