Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HALVA hal3va2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. halva; jfr isl. halfa; avledn. av HALV]
1) om ngt som utgör den ena hälften av ngt, hälft. Häsunda sogn Vestra halfuan. HH XI. 1: 23 (1530). Gässen blifva mästadels i halfvor skurne och rökte. Salander Gårdzf. 64 (1727). Om halfva verlden slogs mot andra halfvan. Hagberg Shaksp. 1: 109 (1847). När någon fräsande blixt klöf himlen i tvenne halfvor. Ahrenberg Landsm. 20 (1897). — jfr ANSIKTS-, BRÖST-, CITRON-, DÖRR-, FÖNSTER-, GÅS-, HÖGER-, VÄNSTER-HALVA m. fl. — särsk.
a) (föga br.) idrott. = HALV-TID 1. De blå .. började i sista halfvan att avancera sina motståndare in på lifvet. NordIdrL 1900, s. 179.
b) (i fackspr.) om läder utgörande hälften av en hel hud. 800 halfvor läder, bindsul. PT 1895, nr 31, Bil. s. 1. 525 halfvor sadelläder. TLev. 1909, nr 22, s. 1.
c) (numera bl. vard., föga br.) om ngns hustru, ”bättre hälft”. At han hwar morgon än med wåta ögon waknar, / När han i Barnen ser, en sorgse öfwer-reszt, / Men elliest öfwer alt sin andra halfwa saknar. Brenner Dikt. 1: 127 (1697, 1713). Då kommer mannen sättandes å frågar hva’ i Helsingland, jag hade med hans halfva att göra? Janson Gast. 81 (1902).
2) om ngt som i storlek motsvarar hälften av en hel.
a) (ngt vard.) halvbutelj. En halfva öl. SmålAlleh. 1883, nr 143, s. 2. När vi bänkat oss i en hörnsoffa och fått in en halva Cederlund (dvs. punsch). Essén Vap. 20 (1917). — jfr PUNSCH-, ÖL-HALVA.
b) (ngt vard.) liten sup brännvin (eg.: ett halvt glas); särsk. om den andra supen i ordningen; äv. om den andra koppen kaffe: ”påtår”; äv. (i sht förr) om blandning av kaffe o. brännvin l. konjak o. d.; jfr GÖK, sbst.1 8. Halvan går! Får jag servera en liten halva? För att sina krafter stärka, / tar han små halfvor, hvilka snart / .. på sinnet verka. Wetterstedt ConvOrdb. 148 (1822). Åh, jag tror helan smakade bra ändå, herr Svensson! — Kanske jag får lof att slå i halfvan också? Ödman UngdM 1: 9 (1862, 1881). Engström Kryss 145 (1912). — jfr KAFFE-HALVA.
3) boktr. utslutning utgörande en fjärdedel av en ”fyrkant”. Nordin Boktr. 47 (1881). NordBoktrK 1905, s. 410.

 

Spalt H 141 band 11, 1930

Webbansvarig