Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÄNNING pän32, i vissa fall äv. (utom i pl. numera bl. vard., i sht bygdemålsfärgat) PÄNG päŋ4, förr äv. PENNIG, r. l. m.; best. -en; pl. pänningar l. (i bet. I 5 numera vanl.) pängar40 ((†) = (VgFmT I. 8—9: 79 (1538: några peng .., inga peng), OxBr. 11: 553 (1626: flerre peng), ÅngermDombRenov. 1629, fol. 3 (: Huilcke förbemällte pening)); -e (-æ) OPetri Tb. 57 (1525: peni[n]ge), G1R 11: 39 (1536: pænghæ), Svart G1 59 (1561: penninge), FoU 25: 108 (c. 1786: täppepenge); -er G1R 1: 125 (1523: peninger), 2SthmTb. 4: 11 (1569: penger), OxBr. 10: 254 (1618: Pengerne, pl. best.), VDAkt. 1722, nr 65 (: Lagmans Penningernes, gen. pl.); -ir UpplDomb. 2: 24 (1578: p[enn]i[ng]ir)).
Ordformer
(vanl. skrivet penning resp. peng. penger, pl. 15691618 (: Pengerne, pl. best.). pengiar, pl. 1632 (: pengiarne, pl. best.). penig 1530 (: Peniga, pl.)1599 (: Försla penigar, pl.). pening (pee-) 15231812 (: peninge ställningen). penneg 1634 (: Penneger, pl.). pennig 1526 (: dagspennigen, sg. best.)c. 1700. penniggar, pl. 1562. penningia, pl. 1590. penningier, pl. 15881589. pfenning 1771. päng (peng) 1538 (pl.), 1570 (: pengen, sg. best.) osv. pängar (pe-), pl. 1618 osv. pänge (pæ-, pe-, -gæ), pl. 1536c. 1786 (: täppepenge). pænig 1526 (: pænig[a], pl.). päning (pæ-) 1524c. 1765. pänning (pe-) 1526 osv. pänningar (pe-), pl. 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. pänninger, peninger, penigher, pänigher m. fl. former; jfr ä. d. pæn(n)igh, d. penning, d. dial. peng, isl. pen(n)ingr, pengr, fsax. pending, mlt. pennink, pennik, holl. penning, ffris. panni(n)g, penni(n)g, fht. phantinc, phending, phenning, t. pfennig, feng. pending, pening, penig, eng. penny; av ovisst urspr.; i de nordiska spr. sannol. lån från fsax., ffris. o. feng. Formen -ig beror på dissimilation. Formen päng torde vara sekundär i förh. till pl. pängar, pänge, som antingen uppkommit ur fsv. päniga gm ljudlagsenlig synkopering av i l. beror på inflytande från det ur fd. pennighæ på dylikt sätt uppkomna d. penge, penger. — Jfr PENNI, PENNY, PFENNIG]
I. om (vissa) mynt samt i närstående anv.
1) (utom i b numera bl. tillf. i historisk framställning) benämning på (värdet av) det medeltida denarmyntet samt på (värdet av) vissa därur framgångna mynt i nyare tid (däribland det tyska skiljemyntet pfennig). På garköket (i Frankfurt a. M.) får en tämmeligt köt för 16 päningar. Bolinus Dagb. 35 (1668). När karolingerna .. hade kommit till herraväldet, blef silfret den enda myntmetallen; man präglade hela penningar, denarer, och halfva, oboler. 2NF 19: 53 (1913). — särsk.
a) med bestämning angivande ursprungsorten (jfr b α) l. i uttr. angivande en summa ss. räknad i ett speciellt denarmynt. 12 penningar Lybsk. Zettersten AnmMynt 77 (1771). Den engelska penningen blef vida bekant under namnet sterling. 2NF 19: 53 (1913).
b) (förr; jfr dock δ) i fråga om förh. i de skandinaviska länderna; särsk. dels om (värdet av) ett präglat silvermynt som stod i ett bestämt (men lokalt skiftande) förh. till vikts- o. myntenheten (räknemyntet) mark (senast genomgående räknat ss. 1/192 mark), i Sv. sista gången präglat 1548, dels om ett på detta mynt grundat sv. räknemynt (= 1/24 ”öre”), varmed man i huvudsak (jfr dock δ) upphörde att räkna i samband med skillingens införande 1776. G1R 8: 248 (1533). Så må och Gästgifweren tage .. Sex penninger för en kärfwe halm. Schmedeman Just. 81 (1584). Deputationen pröfvar .. skäligt, at Stockholms Magistrat bör .. återbetala .. 12,687 dal. 14 öre 20 penningar s(ilver)m(yn)t. 2RARP 12: 584 (1741). När Skomakaren satt på bondens kost fick han i arbetslön tre penningar för mans-skor och dubbelt för qvinnoskor. Lagerbring 1Hist. 4: 261 (1783). På örtugen räknades än åtta, än tio, än tolf, än sexton penningar. Hildebrand Medelt. 1: 773 (1894). Penningen var (under medeltiden) länge det enda slagna myntet (i Sverige). HT 1926, s. 209. — särsk.
α) med bestämning angivande ursprungsorten (jfr a). V stycker danskæ pænghæ. G1R 11: 39 (1536). Tiwgu Swenska penningar. VarRerV 47 (1538).
β) (†) med särskild tanke på myntet ss. lågvärdigt l., allmännare, ss. beteckning för (valören av) lägsta förekommande mynt; särsk. i uttr. icke en pänning l. icke till fyra pänningar; jfr 2 o. FYRK 1. G1R 1: 190 (1524). (Han gick ed på) at han jcke hade til fyra peni[n]ge i[n]ne m[edh] sich aff noghot th[et] hans wæffu[er] tilhørdt hade. OPetri Tb. 142 (1526). Gudh hielpe migh så, som iagh icke winner ther på en penning. LPetri 2Post. 220 a (1555; anfört ss. yttrat av en säljare till en köpare). Then som är födh til trij skärffuar han bliffuer aldrigh Herre öffuer twå peningar. SvOrds. C 3 b (1604). För (år) 1672 hafwe wij Adsessores ingen penning bekommet. Schück VittA 2: 60 (i handl. fr. 1674); möjl. till 7 a. särsk. i uttr. icke en pänning i bildl. anv.: icke i minsta mån, icke det ringaste. LPetri Luther Nattw. A 7 b (1558). Herodes (har) icke waret en pening bättre (än Pilatus). Dens. ChrPina c 1 a (1572).
γ) om mynt med ett åsatt värde av ett visst antal pänningar; i ssgrna FYRA-, TVÅ-PÄNNING m. fl.
δ) ss. enhet vid beräkning av den grundränta som intill 1892 var fäst vid jordegendom; särsk. i sådana uttr. som (29 öre,) 15 pänningar skatt o. d., vanl. använt ss. mått på jordegendoms storlek l. betecknande jordegendom av viss storlek; i vissa trakter fortfarande ngn gg använt beträffande jordegendom vid vilken grundränta tidigare varit fäst; förr äv. i utvidgad anv.: pänningland. CivInstr. 251 (1633). En peningh Jordh som hennes s(alig) mahn i kragum Egdt hafuer. ÅngermDomb. 22/10 1640, fol. 156. Genom exekutiv auktion .. kommer att .. försäljas för Nils Jonsson senast lagfarna 29 öre 15 penningar skatt av hemmanet Ambjörby i Norra Ny socken. PT 1915, nr 86 A, s. 1. jfr Thulin Mant. 2: 120 (1935).
Anm. I en 20/12 1847 avlämnad proposition angående förändring av rikets myntväsen föreslog Kungl. Maj:t att räkneenheten skulle benämnas riksdaler kurant o. indelas i 100 lika delar, benämnda pänningar; förslaget vann dock endast två stånds bifall o. förföll. BtRStP 1847—48, I. 1: nr 52, s. 2.
2) († utom i b) ss. beteckning för (i sht liten l. minsta möjliga) del av en pänningsumma l. likvid l. skuld l. förmögenhet o. d.; utom i a o. b anträffat bl. i nekande o. därmed jämförliga satser. Konungen i Franckrijke .. påbödh, at ingen Penning aff Kyrkiones Ränta skulle .. lefwereras til Rom. Schroderus Os. III. 2: 11 (1635). Wij (veta) .. oss aldrig hafwa honom en pening afskuret af det, E(ders) .. Exc. honom tilordnat hafwer. Schück VittA 2: 59 (i handl. fr. 1674). — särsk.
a) i uttr. angivande fullständig l. sista betalning för resp. på ngt l. total förlust av pängar (så att icke minsta del av likviden l. summan återstår).
α) (till) minsta l. sista l. yttersta pänning(en) o. d. Birg[er] wpbar XX {marker} aff henric siste peni[n]g paa hus[et]. OPetri Tb. 21 (1524). Att Jacob Bagge samme huss skall obehindret beholle till täss han sijn bettalningh bekomme kan till then ytersthe penningh. HH XIII. 1: 129 (1564). Hertig Carl .. lät Sändebuden få alt deras til den minste penning igen. Tegel E14 304 (1612). Förlora allt, till sista penningen. Meurman (1847).
β) den yttersta l. sista pänning med den första. Ffor[næmda] h[ustrv] Sigrid haffde ffaat syne betalni[n]g th[e]n yt[er]ste peni[n]g m[edh] th[e]n fførste. OPetri Tb. 22 (1524). UpplDomb. 7: 6 (1545: sidzsta).
γ) minsta pänning och mesta. VgFmT II. 6—7: 113 (1575). (Han) bekände (dvs. förklarade) derföre (dvs. för de förvärvade delarna av egendomen) at wara minsta penning och mästa uthi god betalning. Därs. 125 (1608).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) i sådana uttr. som sjätte pänningen l. var sjätte pänning, sjättedelen (av en summa l. förmögenhet o. d.). Then tridie penningh affslagin. G1R 18: 55 (1546). Vil (utländsk arvinge) .. arf utur Riket föra; gifve tå siette penningen theraf til Konungen. ÄB 15: 2 (Lag 1734). Enligt Upplandslagen fick .. ingen utan .. samtycke af ärfd egendom bortskänka mer än hvar tionde penning. Uppl. 1: 241 (1902). jfr HUNDRADE-, SJÄTTE-PÄNNING m. fl.
3) om mynt i allm.; utom i vissa ssgr samt i a—g numera företrädesvis (ålderdomligt) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. En orettferdigh pening, dragher tiyo rettferdigha bortt medh sigh. OPetri 4: 302 (c. 1540). Then penning är ond hålla som vth skal. SvOrds. C 3 b (1604). Äta rundt och dricka många Rws, / Fordrar mången Penning vthur Hws. Arvidi 126 (1651). Penning, är Pennings broder .. (dvs.) Den ena så godh som dhen andra, ehwadan han kommer. Grubb 667 (1665). Penningen är rund / vandrar fort all stund. Granlund Ordspr. (c. 1880). — jfr FADDER-, HÅL-, KLIPPE-, NÖD-, SKÅDE-PÄNNING samt BANK-, BANKO-, SMÅ-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR — särsk.
a) med bestämning angivande visst material l. bestämt av myntad, präglad o. d.; numera företrädesvis i pl. o. därvid ofta svårt att skilja från 5; i sg. numera bl. ngn gg ålderdomligt. En pening aff guld. OPetri Kr. 163 (c. 1540). The aff Myntaren, (Myntmästaren) myntadhe Penningar. Schroderus Comenius 494 (1639). Hvarför har man valt just de ädla metallerna eller de af dem präglade penningarna till gemensam värdemätare? Schauman o. Christierson Gide 92 (1897). jfr BLÄCK-, GULD-, JÄRN-, KOPPAR-, SILVER-PÄNNING l. -PÄNG.
b) [fsv. hviter pänninger; jfr mlt. witte pennink, t. weisser pfennig, weisspfennig samt VITTEN] (om ä. förh.) i uttr. vit pänning, urspr. om ett silvermynt som i värde motsvarade ett visst antal pänningar (i bet. 1), sedermera allmännare: silvermynt; i sht i pl. Stråle RörstrMariebg 61 (cit. fr. 1725). Alla mina fickor och byxsäckar blefvo stinna och välmående af Ducater och hvita pengar. Säfström Banquer. C 2 a (1753). 1 silfsked och en vit päning har Stina Lisa fåt af sin Farmor i faddergåfva. Fatab. 1911, s. 82 (c. 1765). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 297 (1864). K(onung) Albrekts hvite penningar. Hildebrand Medelt. 1: 832 (1894).
c) (om ä. förh.) i uttr. små pänningar ss. beteckning för de under 1 b behandlade mynten. Maa han thaa . myntha aath them ørtwgher Ffyrecker eller smaa pæningha hwat them helsth tyckes. G1R 1: 206 (1524); jfr Hildebrand Medelt. 1: 875 (1894).
d) i uttr. håla pänningar, se HÅL, adj.1 1 a.
e) i namn på vissa lekar.
α) hinka pänning, se HINKA, v.2 slutet.
β) mussla pänning, se MUSSLA, v. 2 slutet β.
γ) smussla pänning. Smusla penning. De lekande sitta i en krets, med undantag af en, som befinner sig inuti ringen. Man låter en slant hastigt vandra ur hand i hand, hvarvid alla händerna röra sig samtidigt. Hubendick FlickLek. 65 (1879).
δ) ta pängen. Ta pengen. Man skall böja sig baklänges och med munnen söka ta en slant, som ligger på ett bord. LandsmFrågel. 28: 15 (1930).
f) (numera nästan bl. i formen päng, ngt vard.) i sg. ss. beteckning för (värdet av) ett myntstycke som ngn ger bort l. får; slant; äv. övergående i bet. 7 b, om en obetydlig summa pängar. När någhor gaff .. (tiggaren) en penning. LPetri 1Post. T 7 b (1555); möjl. till 1 b β. Han gaf mig en penning. Widegren (1788). (Gossen) springer med vackra pängen, han fick. Bååth Allf. 119 (1884). Vill du ha en peng, frågade han. Köpa lite gotter för? Ekelöf Promen. 168 (1941). jfr GRIND-, HUND-, LAPPRIS-, SPOTT-PÄNNING l. -PÄNG.
g) i utvidgad anv.
α) (utom i ssgr numera nästan bl. i formen päng, vard.) om medalj (se d. o. 2 a, b). VetAH 1741, s. 242. Penningen öf(ve)r Kellgren. Porthan BrCalonius 187 (1795). Lugnt med sin medalj i näfven / Steg dragonen in: / ”Gif åt Stål en penning äfven, / Eller tag ock min!” Runeberg 2: 87 (1847). Pengen på bröstet. NNisse 1892, nr 28, s. 1 (om idrottsmedalj). jfr BEGRAVNINGS-, BELÖNINGS-, JUBELFEST-, KAST-, KRÖNINGS-, MINNES-, NÅDE-, SKÅDE-PÄNNING m. fl.
β) om jetong (se d. o. 1); i ssgrna KAST-, RÄKNE-, RÄKNINGE-, SPEL-PÄNNING.
γ) (†) herald. på vapensköld: cirkel med annan färg än bottenfärgen, bysantin (se d. o. 2). Uggla Herald. 68 (1746). Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847).
δ) om underskalet på visst fossil; i ssgn BRATTINGSBORGSPÄNNING.
ε) om viss rörmanet; i ssgn KORALL-PÄNNINGAR.
4) återgivande benämningar i NT:s grekiska grundtext på (valören av) vissa mynt av bestämd valör; jfr Bib. 1917, Ordförkl.; anslutet till 1 l. 3.
a) [efter gr. κοδράντης] (†) om ett mynt motsv. omkr. 1 öre i sv. mynt. En fatigh änkia .. lagde in (i offerkistan) twå skärffwar, thet war en penning. Mark. 12: 42 (NT 1526; Bib. 1917: ett öre).
b) [efter gr. δηνάριον o. δραχμή] om ett mynt motsv. omkr. 70 öre i sv. mynt. Thå gick then tienaren vth och fan en aff sina medhtienare som honom war skyldogher hundradha peningar. Mat. 18: 28 (NT 1526; Bib. 1917: silverpenningar). Iach haffuer funnet then penning som iach tappet hadhe. Luk. 15: 9 (NT 1526; äv. i Bib. 1917).
c) [efter gr. στατήρ] om ett mynt motsv. omkr. 2,80 kronor i sv. mynt. När tw läter vp .. (fiskens) mwn, wardher tw finnandes en pening. Mat. 17: 27 (NT 1526; Bib. 1917: silverpenning).
5) (utom i skriftspr. o. ssgr numera nästan bl. i formen pängar) i pl., om en obestämd mängd mynt (i fackspr. äv. myntmetall) med tanken företrädesvis fäst vid myntens (l. myntmetallens) egenskap av betalningsmedel l. vid deras sammanlagda värde; numera vanl. i allmännare anv., särsk. dels ss. sammanfattande benämning på mynt o. banksedlar o. d. (l. med syftning på allt som vid indirekt byte användes l. kan användas ss. betalningsmedel), dels om (i enheter av viss valuta angivbar) värdemängd som representeras av viss mängd betalningsmedel; ofta: pänningtillgångar, kapital, förmögenhet o. d.; äv.: myntslag, valuta. Ha gott, ont om pängar. Ha (mycket) pängar. Vara utan pängar. Jag har inga pängar (på mig). Brist på pängar. Det fanns inga pängar i kassan. Han satt och räknade pängar. Förtjäna l. tjäna (mycket) pängar. Hon var van att röra sig med (mycket) pängar, hade svårt att sköta pängar l. hushålla med pängar. Vi får försöka skaffa (lite) pängar. Låna pängar. Ge ut, lägga ut pängar. Förbruka, förstöra pängar (på ngt). Lägga ned, offra pängar på ngt. Sätta in, ha pängar på banken. Han hade placerat sina pängar i hus, i bankaktier. Han hade ingen anställning, utan levde på (sina) pängar. Hustrun hade medfört pängar i boet. Gifta sig till pängar. Det var hustrun som hade hand om pängarna. Hjälpa ngn med pängar. Ge ngn understöd i pängar. Värdera ngt i pängar. Beräkna l. ange ngts värde i pängar. Förvandla (i sht förr äv. vända) ngt i (stundom till) pängar, sälja ngt o. få pängar i stället. ArbogaTb. 3: 329 (1521). The .. gåffuo crijgszmennenar ena stora summo penninga. Mat. 28: 12 (NT 1526). S:a årl. Räntan af Åbo län i penningar .. 5,659 mrk 2 öre. HH XI. 1: 12 (1531). (Han) måste .. gifva them peninger til en kan[na] öl. Bureus Suml. 67 (c. 1600). Her R. Cantzleren: Penninger giöra ett landh rikt ock icke vahrur. Man seer det på Hollandh. RP 14: 73 (1650). Arrendet utgöres dels i Persedlar dels i Penningar. VexjöBl. 1829, nr 40, s. 3. Det är ena huggare så rara, de herregårdsdrängarne, .. de gå med pengar i fickan och tobak i mun. Almqvist Grimst. 12 (1839). Samhällets penningförråd fördelar sig .. i två delar, av vilka den ena ligger i bankerna som reserv, den andra befinner sig i händerna på allmänheten och betecknas som cirkulerande pengar. Cassel TeorSocEkon. 382 (1934). — jfr BESPARINGS-, DEPOSIT-, HÅV-, PAPPERS-, PUNG-, SPAR-, VARU-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR m. fl. — särsk.
a) i en mångfald ordspr. (jfr b α α’), t. ex.: Penningar äro kommande, och farande. SvOrds. B 8 b (1604). Han haar sålt Smöret och tappat bortt penningarna. Grubb 295 (1665). Penningar wäxa intet på Trää. Dens. 668. På pengarne kan man ej lukta, hvarmed de äro förtjenta. Granlund Ordspr. (c. 1880). Pengar luktar inte. Holm BevO 192 (1939).
b) i förb. för pängar (i sht förr äv. pänningar); jfr k.
α) i utbyte mot pängar; mot erläggande resp. erhållande av pängar; mot betalning; äv. med syftning på vissa bestämda pänningmedel, särsk. i sådana uttr. som köpa l. (ngt) för sina pängar (pänningar) l. för pängarna (pänningarna) l. för de pängar (pänningar) som osv. G1R 1: 57 (1523). Tu menar gudz gåffwa kan fåås för peninga. Apg. 8: 20 (NT 1526; Bib. 1917: köpas för penningar). Hwderna och mårdernar war kiöptt för the peninger, som the hadhe soldh salthett förre. TbLödöse 45 (1587). Sälja sin heder för penningar. Nordforss (1805). Jag köpte min kärlek för pengar. Fröding Gralst. 57 (1898). särsk.
α’) i ordspr. (jfr a). Hvad gjör icke Tysken för pengar, sade bonden om markattan. Rhodin Ordspr. 76 (1807). För goda ord och pengar, får man allt hvartill man tränger. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β’) (†) i uttr. för inga pänningar, till skänks. (Jag) giffwer .. Högbe:te Kon:ge M:tt .. thesse effter:ne mine gårder för inge penninger, till ewärdelige äge. Johansson Noraskog 2: 288 (i handl. fr. 1558).
γ’) (numera bl. vard. i vissa trakter) i uttr. icke vilja göra l. vara ngt för många pängar (förr äv. pänningar), icke vilja göra l. vara ngt, även om man får mycket pängar. Iag giffuer (dvs. uppger) icke mitt hop för monge peningar. SvOrds. B 3 a (1604); jfr α’. Jag hade ej velat för många penningar vara af med den glädjen att se hennes barnafröjd. Wetterbergh GNord 146 (1862).
β) i uttr. (vara) fal för pängar (pänningar), (vara) besticklig. Serenius Mm 1 a (1734).
γ) för att få pängar; numera företrädesvis i uttr. gifta sig för pängar. The, som .. for godz och peningher .. välia sigh gifftermåål. LPetri Œc. 18 (1559).
c) i uttr. pängars (pänningars) värde, ngt som kan värderas i pängar; jfr PÄNNING-VÄRDE 1. Spel om penningar eller penningars värde. SFS 1878, nr 53, s. 16.
d) i uttr. (vara) värd (sina) pängar (pänningar), (vara) värd att betalas med (mycket) pängar; jfr k γ. (Fr.) Cela vaut son pesant d’or, (sv.) Det är sina penningar värdt. Mont-Louis FrSpr. 263 (1739). Harlock (1944). särsk.
α) (mera tillf.) om person, bildl.: ypperlig, förträfflig o. d. Tre korpraler, pengar värde. Runeberg 5: 63 (1857).
β) (vard.) om dråplig syn o. d.; särsk. i uttr. (det) är värt pängar (pänningar) att osv. Tersmeden Mem. 2: 82 (1735). Det är pengar värdt att se honom komma lubbande utför Storgatan. Benedictsson Ber. 48 (1886). Pengar var det värdt att se vår ledsvens min, då (osv.). Klinckowström BlVulk. 2: 78 (1911).
e) i uttr. jämna pängar, se JÄMN 8 b, 11; reda pän(nin)gar, se REDA, adj.
f) (numera bl. vard. i vissa trakter) i uttr. många, förr äv. flera pängar (förr äv. pänningar), mycket resp. mera pängar. (Den påvlige legaten) församblade her monga peningar. OPetri Kr. 224 (c. 1540). Thes flere penningar, thes hårdare wrede. LPetri Sir. 28: 10 (1561). Itt gott ord är stundom bettre än monge peninger. SvOrds. B 3 b (1604); jfr a. särsk. i uttr. icke (ej) för många pän(nin)gar, se b α γ’.
g) (numera bl. ngt vard.) i uttr. stora (förr äv. ansenliga l. vackra) pängar (förr äv. pänningar), mycket pängar, en ansenlig summa; förr äv. ett (gott) stycke pänningar, en (ansenlig) summa pängar. (Peder Jacobi hade skickats till Danzig) för tw åår sedan med ett godt stycke penninge och sölff. Svart G1 59 (1561). Krydder, för hwilka stora penningar vthi Apoteken gifwes. Petreius Beskr. 1: 98 (1614). En bygnad, öfver det fordna stallet på Lazarets-tomten, har kostat ansenliga penningar. PH 8: 28 (1762). Han har förtjent vackra penningar därpå. Weste (1807). Indien .. lägger .. ner stora pengar på byggande av vägar (i Nepal). SDS 1955, nr 164, s. 7.
h) (vard.) i uttr. göra pängar (i sht förr äv. pänningar), skaffa l förtjäna l. förvärva pängar; äv. göra sig pängar, förvärva l. förtjäna pängar. Crusenstolpe CJ III. 2: 67 (1846: göra sig). Det tyckes på allt, att folket kommer .. (till Chicago) för att handla, för att göra penningar och icke för att lefva. Bremer NVerld. 2: 239 (1853). Han måste göra pengar åt sin nya älskarinna. Siwertz Nov. 89 (1918).
i) i uttr. pängar (förr äv. pänningar) eller livet!, yttrande varmed rånare ställer sitt offer inför valet att lämna sina pängar l. att bli mördad. Eurén Kotzebue OkSon. 41 (1794). Östergren (1934).
j) (vard.) i uttr. kasta goda pängar efter dåliga, fortsätta att ge ut pängar på ett redan misslyckat företag. GHT 1936, nr 23, s. 10.
k) († utom i γ) övergående i bet.: (visst) pänningbelopp som vid köp begäres l. betalas för ngt, pris, kostnad; särsk. styrt av prep. för; jfr b. (Han skulle) låta henne få sina knapper ighenn för the pänning[er], som hun hade panttsath them före. TbLödöse 4 (1586). (Han) är nögd at afyttra .. (instrumentet) för de samma penningar, som det i Stockholm Honom kostar. VDAkt. 1785, nr 136. särsk.
α) i uttr. för fulla pänningar, för full betalning. För fulla penningar wil iagh köpat. 1Krön. 21: 24 (”22”) (Bib. 1541).
β) i uttr. halva pänningar, halva priset; hälften (av en vid köp erlagd summa); dubbla pänningar, dubbla priset. Petreius Beskr. 2: 135 (1614). Michiell pedersson .. schall .. Betala Oluff Olufzon .. halfue peninger aff den Summa som kan beuijses han hafuer kiöpt sin häst före. ÅngermDomb. 14/4 1648, s. 8. Ifrån Ekesiö till Berga dubbla p(ännin)g(a)r. HovförtärSthm 1726, s. 487 (i fråga om skjutspängar).
γ) (numera bl. vard.) i uttr. vara värd sina pängar, förr äv. pänningar (jfr d), vara värd vad den kostat, vara värd sitt pris. Det är altid värdt sina penningar. Weste 2: 1790 (1807). Brännevinet .. kan väl allri bli så dyrt, så att dä inte ä värdt sina penga. Strix 1903, nr 6, s. 1.
l) (†) i uttr. komma till pänningar, (få) betala böter? (Hela rådet) bad ffor hono[m], at ha[n] matte ko[m]ma til peni[n]ge. OPetri Tb. 59 (1525).
m) (†) övergående i bet.: bekostnad; i uttr. på sina l. egna pänningar. RP 13: 268 (1649). (Han kan inte) resa 6 mil hvarje gång på egna penningar. VDAkt. 1789, nr 86.
n) ss. senare led i ssgr betecknande vissa för särskilda ändamål avsedda pänningmedel l. vissa avgifter (ofta skatter, stundom böter) l. inkomster l. löner l. arvoden l. belöningar l. gåvor o. d.; se ACCIS-, ALTAR-, ANKRINGS-, ANSVARS-, ANTRÄDES-, ARMBÖSSE-, ARRENDE-, AVRADS-, AVSKEDS-, BADSTUGU-, BARLAST-, BARNDOPS-, BEKLÄDNADS-, BETES-, BETYGS-, BOGSERINGS-, BOK-, BREV-, BREVFÖRINGS-, BRO-, BRUD-, BRUDVIGNINGS-, BURSKAPS-, BYGGNINGS-, BÅT-, BÅTSMANS-, BÄRAR-, BÖTES-, CITATIONS-, DAGSVÄRKS-, DIET-, DJÄKNE-, DOCK-, DOMAR-, DUK-, EKIPAGE-, EKIPERINGS-, FATTIG-, FELRÄKNINGS-, FICK-, FLIT-, FODER-, FODERMARSK-, FRAKT-, HUSHÅLLS-, HÅV-, LIGGE-, LIGGEDAGS-, LIK-, LIKSTOLS-, MARKNADS-, MÄSS-, MÄTAR-, MÖTES-, ORDINATIONS-, PACKHUS-, PASS-, PASSEVOLANS-, PORT-, POST-, PÅSK-, RESE-, ROCK-, ROTE-, SAKÖRES-, SERVIS-, SJÖMANSHUS-, SKJUTS-, SKOTT-, SLUSS-, STRAFF-, STÄDJE-, STÄMNINGS-, STÄMPEL-, SYNDA-, TAFFEL-, TJÄNSTGÖRINGS-, TORG-, TRAKTAMENTS-, TRANSLATIONS-, TULL-, TÄR-, VAD-, VART-, VED-, VIGSEL-, VÄGAR-, VÄNT-, VÄRV-, VÄRVNINGS-, VÄXEL-, ÅKER-, ÖL-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR m. fl.
6) (om ä. förh.) i sådana uttr. som mark, öre, daler (i) pänningar, angivande pänningsumma på 1 mark osv. i myntet pänning (se 1 b) l., allmännare (jfr 3, 5), i mynt l. kontant; ofta med bestämning angivande ursprungsorten (jfr 1 b α). Huilki[n] tompt han he[n]ne .. saaldt haffde ffor cxl (dvs. 140) {marker} Stocholmske peni[n]ge. OPetri Tb. 58 (1525). Ffør XXX m[ar]k sswe[n]sska pæni[n]g[a]. ArbogaTb. 3: 371 (1528). (Kvarnen) ränter trij pundh miöll, ååll 2 tiogh och 6 öre penninge. HH XIII. 1: 51 (1562). (År 1603) 28/12 komo migh til motto 9 daler penningar för 4 t:r sädh. JBureus (1603) i 3SAH 23: 153. Rosman BjärkSäb. 1: 111 (1923; om förh. 1343).
7) koll. (i sg.).
a) (†) om en icke ss. en enhet l. totalitet uppfattad mängd betalningsmedel: pängar (se 5). (Lat.) Habes pecuniam? (Sv.) Haffuer tu någon pening? FormPuerColl. B 7 b (1559, 1579); jfr b. (Han svarade) at han icke till det Ringaste Peningh bekommit. VRP 1634, s. 520. Dhe sade sig ingen pennig hafwa med sig. SvBrIt. 1: 3 (c. 1700). — särsk.
α) i uttr. pännings värde, se PÄNNING-VÄRDE 1.
β) i förb. till pännings.
α’) i uttr. vända (ngt) till pännings, sälja (ngt) o. få pängar i stället, förvandla (ngt) till pängar. BtÅboH I. 8: 153 (1636). På dhet Förmyndarene .. kunde be(mäl)te lössörer försellia och till penningz wända. BoupptSthm 1674, s. 936 a. Sahlstedt (1773).
β’) i uttr. räknat till pännings, räknat l. värderat i pängar. (Årstjänarnaha sin städsel, fri stat, en hederliglön m. m., vilket) allt sammanlagdt och till pennings räknadt utgör en någorlunda hög dagspenning året omkring. Chydenius 365 (1778).
γ’) abstraktare, i uttr. utan någon annans pänning, utan pekuniär hjälp av ngn annan. (Jag har) vtarbetat och vtgå låtit flera kostsamma skriffter och böker vtan någon annars penning. Swedberg Lefv. 121 (1729).
δ’) i det bildl. uttr. slå sig till pännings, om tankar (planer): sättas i värket. Han funderade äfven att komma på (fartyget) Ellida, men hans funderingar slå sig ej alltid till pennings. Topelius Dagb. 2: 74 (1835).
b) († utom i α o. β) om (värdet av) en ss. en enhet l. totalitet uppfattad mängd betalningsmedel; pänningbelopp, pänningsumma. Armbössan öpnades hvar månadt och den penning som fans der i upfördes i HospitalsRäckningen lijka med andre inkomster. VDAkt. 1692, nr 350. (Spinnrocken) kunde aldrig vara värd en riksdalers pänning (dvs. en pänningsumma på en riksdaler), gammal .. som han var. Bondeson Anna 42 (1883). — särsk.
α) (utom ngn gg vard. i formen päng numera bl. ålderdomligt) om (liten) pänningsumma som ngn äger; (litet) kapital (som ngn hopsparat). Sedan han samlat en liten penning, satte han sig i ro. Sjöberg FörslSAOB (1815). Sparsamma tjenare anlita sin samlade penning för kostnaden under läroåren vid praktiska skolor. SLorS 1: 24 (1890). En ljusblond, snusig marknadsslaktardräng, / som har sin fickknif och som har sin peng. Hansson NVis. 90 (1907). jfr SPAR-PÄNNING l. -PÄNG.
β) († utom i α’, β’, ζ’, η’ samt i ssgr) om pänningsumma som är avsedd för ngt särskilt ändamål l. som utges på ngt l. betalas l. erhålles l. begäres för ngt l. som lämnas till ngn för bestridande av vissa utgifter l. ss. lön l. arvode l. uppmuntran o. d.; utgift; avgift; kostnad; pris; inkomst; ersättning, lön, arvode. Frälsesmän .. måge effter en tilbörlig Tax på deras huus och gårdar gifwa antingen hwart åhr, eller en gång för alla en wisz penning, till att underhålla wacht och wårdh med. Schmedeman Just. 224 (1636). (Adeln borde) öfwerwäga Fädernesslandzens stoora tarf och icke så noga see på en ringa penning. RARP 3: 207 (1642). (Konsistorienotarien) skal och skrifwa citationer och andra bref och zedlar, .. och hafwa af them som brefwen och zedlarna angå en lideligh penning för sit arbete. KOF II. 1: 371 (1659). Om honom då kunde bestås aff Academiens medel .. en liten penningh. Schück VittA 1: 207 (i handl. fr. 1665). jfr ALSTER-, AVTÅGS-, BRÖD-, BYTES-, BÖRDE-, DAGS-, DANVIKS-, DRICKS-, DRYCKES-, FÄSTE-, FÖRDELS-, GUDS-, HAND-, HJÄLP-, HYRES-, JUDAS-, JUL-, KOST-, KÖL-, LEGO-, LEJ-, MÅNADS-, NÅDE-, NÖD-, PETERS-, PLIKT-, PÅSK-, SKRIFT-, SPRÅNG-, STICK-, STÄDJE-, SYNDA-, TIM-, TÄR-, VECKO-, ÅRS-PÄNNING l. -PÄNG m. fl. särsk.
α’) (ålderdomligt) i uttr. (e)mot (en) viss pänning, mot en viss summa. LandtmFörordn. 66 (1765). Mot en viss månatlig penning. Östergren (1934).
β’) (fullt br.) i uttr. för en billig l. ringa, stundom överkomlig l. skälig (förr äv. möjlig) pänning, vard. äv. päng, för ett billigt osv. pris. Schroderus Liv. 239 (1626: skäligh). Schück VittA 2: 71 (i handl. fr. 1674: billig). En stoor myckenheet af Acter skole .. finnas i Antwerpen för en möijelig penning att uthlösas. Därs. 444 (i handl. fr. 1688). Vi köpa ofta medmenniskors tjenster för en ringa penning. Sander (o. Flodman) 38 (1871). Alltid är det väl bra att få så mycket arbete gjort, och för billig penning dessutom. Martinson VägKlockrike 232 (1948).
γ’) (†) i uttr. (ngt) för ingen pänning, få (ngt) gratis. Bureus Suml. 28 (c. 1600).
δ’) (†) i sådana uttr. som efter l. för l. i l. till (den) dyraste l. högsta pänning(en), efter resp. för osv. dyraste l. högsta pris. Gerleck skal ffornøya biørn for th[et] huss han køpte doch eÿ ept[er] dyreste peni[n]ge[n]. OPetri Tb. 40 (1524). Effter the alle sin wedertorft skole köpe för then dyreste Penning. G1R 14: 399 (1542). (I Lybeck) bekom .. (den av G. I utsände kansliskrivaren) 10 örligxskep mz kruut(,) skött och all krigxbehör, doch alt antecknadt aff the Lybske till dyreste penningen. Svart G1 55 (1561). Att Egendomen nu icke war i dyraste pening werderat. BoupptSthm 1670, s. 1560. Betala .. allt till högsta penning, och med en ovanligen stor ränta. Botin Hem. 2: 163 (1756).
ε’) (†) i sådana uttr. som kosta en odräglig, osägelig pänning, kosta odrägligt l. outsägligt mycket pängar; äv. kosta måttlig pänning, kosta måttligt mycket. Hwilken osäyeligh Penning haffue .. (böckerna) kåstat. Lælius Bünting Res. 1: 222 (1588). (Min dräng) Anders är på döden siuk och kostar mig redan en odreglig penning. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 68 (1693). Gå, utsök för Pauline en hygglig bit till klänning, / Och något annat smått, som kostar måttlig penning. Remmer Theat. 1: 31 (1814).
ζ’) (vard.) i uttr. för pängen (som) ngt kostar, för den summa ngt kostar. Ger full valuta för pengen den kostar. Östergren (1934).
η’) (vard.) i uttr. för hela pängen, för hela kostnaden l. ”slanten”. (Katedralen) lär ha slukat enorma summor och är ful för hela pengen. Berg Spanskt 14 (1915).
ϑ’) (vard.) i uttr. kronans päng, förr äv. pänning, pänningsumma som ngn får av staten. Rudbeck Bref 2 (c. 1661). (De) som lät sig frestas af kronans peng och värfvarens fagra tal. Cederström NFund. 35 (1917).
8) i sg. best. i totalitetsbem.
a) med syftning på allt som utgör pänningmedel (mynt l. sedlar) l. på all besittning av pänningmedel l. på rikedom o. d. Monge komma på ofrid for peningen skul. Syr. 31: 6 (öv. 1536; Apokr. 1921: för guldets skull). När tu nw stadder äst vthi Mammons tienst, och älskar penningen, så (osv.). LPetri 2Post. 241 b (1555). Penningen är et allmänt betalningsmedel, et æquivalent för alla varor och egendomar. JournSvL 1801, s. 472. Börje hade, som de flesta bondsöner, blifvit uppfostrad med en aktning för penningen, hvilken gränsade till vördnad. Benedictsson FruM 108 (1887). Alldeles som hos Balzac varsnar man hos Strindberg penningen som den mystiska allmakt, som står bakom det hela (dvs. den litterära värksamheten). Lamm i 3SAH LIII. 2: 255 (1942). särsk. i en mångfald ordspr., t. ex.: Pæningen pungen pösær: En slösare honom snart utösær. Bureus Suml. 77 (c. 1600). När Penningen talar, så tijger hwar man. Grubb 584 (1665). Penningen är snart gången, men han är ej så snart fången. Rhodin Ordspr. 106 (1807). Penningen är en god tjenare, men dålig herre. SvOrdspråksb. 75 (1865).
b) (mera tillf.) i utvidgad anv.: de förmögna, ”kapitalet”, pänningaristokratien o. d. Den alltid lättskrämda penningen och den alltid tjenstberedvilliga byråkratien. Crusenstolpe Ställn. 13: 83 (1848).
II. (om ä. förh.) ss. benämning på vissa vikts- l. måttsenheter. The Cölnske skiffta samma Fijnhets grader i 12. delar, them the kalla Penningar. Huar Penning skifftas i 24. grän. Stiernhielm Arch. D 2 a (1644). Myntmarken .. delades (under G. I:s tid) .. i 16 lod, 64 qvintin, och 256 penningar. 2VittAH 5: 126 (1791, 1796). I äldsta tider uppgåfvos, måhända i hela Norden och bestämdt i vissa delar deraf, olika stora mängder af säd .. i mark, öre, örtug och penningar. Falkman Mått. 1: 291 (1884). — särsk. (†): vid vägning av saltlösningar o. d. använd vikt utgörande viss mindre del av vikten av en godtyckligt tagen vattenmängd. VetAH 1743, s. 242. Rinman 2: 52 (1789).
Ssgr (i allm. till I 5): A: PÄNNING-ADEL. jfr -aristokrati 2 samt börs-adel. Schulthess (1885).
-AFFÄR. (pänning- 1843 osv. pänninge- 17931917)
1) pänningtransaktion; affärstransaktion; i sht i pl. (jfr 2). En viss man, med hvilken jag haft någre penninge-affairer. DA 1793, nr 65, s. 4.
2) i pl. (jfr 1): ekonomisk ställning, finanser. Af allt synes dock, att rikets penningeaffärer ingalunda äro blomstrande. Snellman Tyskl. 318 (1842).
-ANGELÄGENHET~10200. (pänning- 1852 osv. pänninge- 18101898) angelägenhet (se d. o. 2) som gäller pängar. MinnSvNH 5: 374 (1810). EkonS 2: 389 (1898).
-ANSLAG~02, äv. ~20. (pänning- 1883 osv. pänninge- 18701871) jfr anslag 17. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. nr 6 b, s. 15. —
-ANSTALT~02, äv. ~20. (pänning- 18931939. pänninge- 18811917) (numera mindre br.) pänninginrättning. Lundin (o. Strindberg) GSthm 410 (1881). SFS 1939, s. 508.
-ANVISNING~020. jfr anvisning 7 b. Reuterdahl SKH III. 1: 510 (1863). SFS 1937, s. 617.
-ARISTOKRAT. (pänning- 1841 osv. pänninge- 1838) rik person, plutokrat. Bergman VSmSkr. 281 (1838).
-ARISTOKRATI. (pänning- 1880 osv. pänninge- 18201917)
1) (mera tillf.) abstr., om förhållandet att de förmögna i samhället ha en dominerande ställning; jfr aristokrati 1. SC 1: 124 (1820).
2) konkret, om de förmögna i samhället (ss. innehavare av en dominerande ställning); jfr aristokrati 3, plutokrati 2 samt -adel. Crusenstolpe 1720 263 (1837). Almquist VärldH 9: 440 (1934).
-ARRENDE. (pänning- 1885 osv. pänninge- 18871899) arrende (se d. o. 2) som utgår i pängar. Odhner G3 1: 440 (1885). SvGeogrÅb. 1928, s. 62.
(I 3) -ARV, r. l. m. bot. växten Lysimachia nummularia Lin. (med runda blad). Krok o. Almquist Fl. 1: 81 (1905). Ursing SvVäxt. Faner. 238 (1944).
-AVGIFT~02, äv. ~20. (pänning- 1855 osv. pänninge- 17191889) jfr avgift 1. PH 1: 33 (1719). Schybergson FinlH 2: 46 (1889).
-AVGÄLD~02, äv. ~20. (pänning- 1922. pänninge- 1904) kam. jfr avgäld 1. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 106, s. 51. Hernberg Rättsh. 71 (1922).
-AVHANDLING. (pänning- 1885. pänninge- 17761881) (†) pänningtransaktion; anträffat bl. i pl. PH 10: 731 (1776). Odhner G3 1: 105 (1885).
-AVLÖNING~020. (pänning- 1924 osv. pänninge- 1800) avlöning i pängar, pänninglön. AdP 1800, s. 278. Rosman BjärkSäb. 2: 124 (1924).
-BEGÄR. (pänning- 1884 osv. pänninge- 18041893) jfr begär 1. Wikforss 1: 637 (1804). Skam för den, som tror att någon af mina söner gifter sig af penningebegär! Carlén Skuggsp. 2: 97 (1865). Krusenstjerna Pahlen 2: 11 (1930).
-BEHOV. (pänning- 1824 osv. pänninga- 1529. pänninge- 17981917) jfr behov 2. G1R 6: 15 (1529). Sparbank må för fyllande av tillfälligt penningbehov begagna kredit å löpande räkning .. i riksbanken. SFS 1943, s. 366.
-BEHÖVANDE, p. adj. (pänning- 1852 osv. pänninge- 18041828) (mera tillf.) jfr -behov. Wikforss 1: 637 (1804). Den alltid penningbehöfvande kungen (dvs. K. XII). Strindberg SvFolk. 2: 261 (1882).
-BEKYMMER. (pänning- 1824 osv. pänninge- 18181934) bekymmer (se d. o. 2) för pängar; numera i sht i pl. Atterbom Minn. 531 (1818). Han hade ständiga penningbekymmer. Krusenstjerna Fatt. 1: 114 (1935).
-BELOPP. (pänning- 1889 osv. pänninge- 18471894) pänningsumma. BtRStP 1847—48, I. 1: nr 52, s. 5.
-BELÖNING. (pänning- 1824 osv. pänninge- 17931917) belöning i pängar. PH 15: 525 (1793).
-BESPARANDE, p. adj. med sakligt huvudord: som inbesparar pängar. Pänningbesparande metoder, maskiner. Martinson Kap 132 (1933).
-BESPARING. (pänning- 1950 osv. pänninge- 1830) inbesparing av pängar; inbesparat pänningbelopp. Jag sparar ej på veden, ty helsan är kärare, än en liten penningebesparing. AnderssonBrevväxl. 1: XVI (1830).
-BETRYCK. (pänning- 1868. pänninge- 18401892) (numera mindre br.) trångmål på grund av brist på pängar, pänningförlägenhet, pänningnöd. Beylon är den kanal, .. (som Ad. Fredrik) begagnar, då han befinner sig i penningebetryck. Crusenstolpe Mor. 1: 197 (1840). Wirsén i 3SAH 7: 177 (1892).
-BIDRAG~02, äv. ~20. (pänning- 1880 osv. pänninge- 18311923) bidrag i pängar; jfr bidrag b. Læstadius 1Journ. 173 (1831). Statens direkta penningebidrag (till Göta kanal) uppgingo till närmare tio millioner kronor. 3SAH 1: 291 (1886). särsk. mil. om värnpliktigs dagavlöning under tjänstgöring. Tingsten o. Hasselrot 18 (1902). SFS 1939, s. 1929.
(I 3) -BLOMMA, r. l. f. (i vissa trakter)
1) växten Thlaspi arvense Lin. (med rundad fröskida), pänninggräs. Ahlquist JordbrÖl. 22 (1839).
2) (individ l. art av) växtsläktet Rhinanthus Lin. (med platta, rundade frön), höskallra. ASFFlF XXXX. 4: 27 (1915; fr. Åland).
-BLOSS. (pänninge-) (i vissa trakter) om ljusfenomen som enligt folktron synes över platser där skatter ligga gömda. Wigström Folkd. 1: 159 (1880). Landsm. VIII. 3: 245 (c. 1900).
-BOT. (pänning- 16391940. pänninge- 16111824) (numera bl. ngn gg ålderdomligt) = -böter. Offta (bliva) grofwa Miszgerningar genom Penningeboot försonade. L. Paulinus Gothus JClaeszon 35 (1611). Ahnlund AOxenstierna 217 (1940).
-BREV. (pänning- 1847 osv. pänninge- 18581917) brev som innehåller pängar. ÖresundP 1847, provnr 1, s. 1. Lamm i 3SAH LIII. 2: 38 (1942).
-BRIST. (pänning- 1773 osv. pänninge- 16801934. pännings- 1698 (: pennings brist)) jfr brist, sbst.1 II 1. Brask Pufendorf Hist. 160 (1680). Det var ingen penningbrist .. på storgodsen. Siwertz JoDr. 119 (1928).
-BRYDERI. (pänning- 1828 osv. pänninge- 18351911) jfr -bekymmer, -förlägenhet. Remmer FöregDöde 2 (1828). Ehuru egare af ett stort gods, var han dock genom misshushållning ofta i penningebryderi. BL 6: 233 (1840). Lamm Oxenst. 91 (1911).
-BÖSSA. (pänning- c. 1635 osv. pänninge- 15781582) behållare för insamling l. förvaring av pängar l. upptagande av pänningavgifter; numera företrädesvis om dylik behållare vari pängarna nedläggas gm en springa; förr äv. om pänningpåse. TullbSthm 27/9 1578 (bet. oviss). (Sv.) Penningbysza. (T.) Geldsack. Schroderus Dict. 27 (c. 1635). (Rumormästaren vid Sabbatsbergs brunn) bar en stor, rikt utsirad käpp, hvars knapp utgjordes af en penningbössa, der bötesbeloppen sannolikt nedlades. Lundin (o. Strindberg) GSthm 488 (1881). Sedan vi (efter ankomsten till föreläsningssalen) i penningbössan nedlagt våra tio öre, taga vi plats på en af bänkarne. Lundin NSthm 401 (1888). Piedestalen (till ett krucifix), som samtidigt utgör en penningbössa, är snidad av ek. GotlArk. 1930, s. 3.
-BÖTE. (pänning- 1681. pänninga- 1640c. 1700. pänningar- 1620. pänninge- 16201764) (†) = -böter; jfr böte, sbst.1 4. Man lägger dem (som begått hor) nu som offtast ett lijtet Penningeböte uppå. Rudbeckius KonReg. 480 (1620). Ekblad 230 (1764).
-BÖTER, pl. (pänning- 1679 osv. pänninga- 15961730. pänninge- 16361917) [fsv. pänninga böter] böter i pängar; jfr -bot, -böte, -straff. The skole straffes m[ed] fängelsze, eller peninga bötter. 3SthmTb. 2: 47 (1596). ÅbSvUndH 23: 204 (1928).
-CIRKULATION. (pänning- 1762 osv. pänninge- 17701845) jfr cirkulation 4 b α. Runeberg Penn. 34 (1762). PH 9: 161 (1770). SvUppslB (1934).
-DEPOSITION. (pänning- 1876 osv. pänninge- 18531897) jfr deposition 1 a, b. BtRiksdP 1853—54, 8: nr 31, s. 15. Penningdeposition enligt justiniansk rätt. Björling (1894; boktitel).
-DIGER. (pänning- 17781866. pänninge- 1809) (numera knappast br.) jfr -stark. Penning-digre bjässar. CPBlomberg (1778) hos Björnståhl Resa 6: 24. Thomée IllSv. 92 (1866).
-DONATION. (pänning- 1916 osv. pänninge- 16751897) jfr donation 1. RARP 12: 193 (1675). 2NF 23: 1301 (1916).
-DOSA. (pänning- 17901828. pänninge- 17411789) (numera knappast br.) jfr -skrin. BoupptVäxjö 1741. Heinrich (1828).
-DRYG. (pänning- 1818 osv. pänninge- 17651769)
1) (†) som kostar mycket pängar, dyrbar; jfr dryg 4. Penningedryga processer. Chydenius 215 (1765). HSH 16: 256 (1769).
2) högdragen l. stolt på grund av sin rikedom; äv. i substantivisk anv.; jfr dryg 9. Remmer Högf. 102 (1818; i substantivisk anv.). De där avskyvärda, penningdryga Osbornes. Sommarström Thackeray FåfM 2: 60 (1917).
-DRYGHET~02 l. ~20. (pänning- 1865 osv. pänninge- 18531934) till -dryg 2. Bremer NVerld. 1: 207 (1853). Tenow Solidar 3: 124 (1907).
(I 5, 8 a) -DYRKANDE, p. adj. jfr -dyrkare. Östergren (1934).
(I 5, 8 a) -DYRKARE. jfr dyrkare 1 b. Andefattiga penningdyrkare. Brunius Metr. 191 (1836). Krusenstjerna Fatt. 2: 420 (1936).
-ENHET~02, äv. ~20. (pänning- 1850 osv. pänninge- 1891) räkneenhet i ett myntsystem. 2VittAH 19: 200 (1850). Cassel TeorSocEkon. 86 (1934).
-ERSÄTTNING~020. (pänning- 1873 osv. pänninge- 18881909) ersättning i pängar, pekuniär ersättning. 2VittAH 27: 277 (1873, 1876). SFS 1912, nr 3, s. 5.
-FATTIG. (pänning- 1778 osv. pänninge- 17881934) som har ont om pängar; numera i sht om tid: varunder ngn har ont om pängar l. varunder det råder pänningbrist. Lagerbring 2Hist. 1: 22 (1778). I dessa penningefattiga tider. Viborg 1857, nr 99, s. 2. Penningefattiga spekulanter. Koch Estaunié MännVäg 256 (1925).
-FEL, n. (pänning- 1626. pänninge- 16411740) (†) brist på l. saknad av pängar; jfr fel I 1. OxBr. 11: 550 (1626). Penninge felet gaf oss (som plundrats av rövare) at förstå, at vi ingenstädes hade til at hoppas hielp och bistånd. Humbla Landcr. 558 (1740).
-FIDEIKOMMISS. fideikommiss som utgöres av en pänningsumma (o. som sedan 1 jan. 1931 icke längre får stiftas). PT 1908, nr 168 A, s. 3. Försäljningssumman för Leufsta-bruket skulle .. fonderas såsom penningfideikommiss för ätten. Granqvist Grev. 1: 162 (1931).
(I 3, 5) -FJÄRDING. (pänning- 16441667. pänninga- 15451637) (†) fjärding mynt; jfr fjärding 3, 4. SkeppsgR 1545. Forlön för en peninga fierding ifrå Kopberg. Rudbeckius MemPubl. 8 a (1637). Rudbeckius Luther Cat. 104 (1667).
-FLÖDE. (pänning- 1863 osv. pänninge- 18971933) jfr flöde 2. Malmström Hist. 2: 149 (1863). Penningflödet till skogstrakterna. VerdS 191: 18 (1913).
-FOND. (pänning- 19021928. pänninge- 17341889) (numera bl. mera tillf.) = fond, sbst.1 II 2. Serenius Ggg 2 b (1734). Höglund Branting 1: 344 (1928).
-FORDRAN. (pänning- c. 1755 osv. pänninge- 17491805) fordran i pängar; jfr fordran, sbst.2 II 1 slutet. Lind 1: 736 (1749). Mål om (till betalning) förfallen penningfordran som ej avser skadestånd. SFS 1947, s. 2320.
-FORDRING. (pänning- 1790 osv. pänninge- 16691853) = -fordran; numera bl. i pl. (l. i sg. best.). Schmedeman Just. 590 (1669). Säkra och lätt realisabla penningfordringar. EkonS 2: 96 (1895).
-FRIARE. (pänning- 1898. pänninge- 1842) (mera tillf.) om man som friar l. friat till en kvinna för att komma åt hennes pängar. Snellman Gift. 1: 258 (1842). Kuylenstierna-Wenster Ber. 242 (1898).
-FRÅGA, r. l. f. (pänning- 1824 osv. pänninge- 1805) sak l. angelägenhet vari det är fråga om pängar l. vars avgörande beror på hur mycket pängar man har l. kan l. vill lägga ut; jfr fråga, sbst. 3. Nordforss (1805). Det är förnämligast penningfrågor .. som föranleda obehag (i förhållandet makar emellan). Langlet Husm. 17 (1883). Valet emellan de båda gödselämnena (dvs. superfosfat o. thomasslagg, är) helt och hållet en penningfråga. Feilitzen Upps. 42 (1897). Martinson OsynlÄlsk. 157 (1943).
-FURSTE. (pänning- 1850 osv. pänninge- 18401846) mycket rik person (i sht finansman); storfinansiär; jfr nabob, börs-, finans-furste. Skeppsbrons penningefurstar. Crusenstolpe Mor. 2: 64 (1840). Lidforss OndMakt. 117 (1909).
-FÖRFALSKARE. jfr mynt-förfalskare. Lindfors (1824).
-FÖRFALSKNING. jfr mynt-förfalskning. Jungberg (1873).
-FÖRHÅLLANDE. (pänning- 1950 osv. pänninge- 18171898)
1) (†) om det förhållande mellan två parter att den ene lånat den andre pängar l. att han tar betalt av den andre för sina tjänster. Atterbom Minn. 81 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Lärarne (i skolan) skola vara offentligt aflönade, så att intet penningeförhållande finnes mellan dem och deras lärjungar. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 98 (1898).
2) i pl.: (en persons l. ett lands osv.) ställning l. tillstånd i fråga om pängar; pänningväsen. BtRStP 1844—45, VI. 1: nr 34, s. 1. Den årliga räntan utsättes till det belopp, som af penningeförhållandena betingas. FFS 1895, nr 46, s. 10.
-FÖRLUST. (pänning- 1851 osv. pänninge- 18461943) Palmblad Norige 136 (1846).
-FÖRLÄGENHET~0102 l. ~0200. (pänning- 1825 osv. pänninge- 18181934) pänningbekymmer, pänningknipa; (ngns) pänningbrist. HTSkån. 3: 310 (1815). Troligen hade .. (övertagandet av vissa gårdar) skett genom köp, kanske vid sådana tillfällen, då grannarna voro i penningförlägenhet. JmtFmT 5: 49 (1911).
-FÖRMÖGENHET. (pänning- 1824. pänninge- 17471841) (†) förmögenhet (bestående i pängar); rikedom. Berch Hush. 389 (1747). Svedelius i 2SAH 21: 159 (1841).
-FÖRRÅD. (pänning- 1762 osv. pänninge- 17571841) förråd av l. tillgång på pängar; kapital. (Lärjungarna) erbödo .. sig villiga, at giöra en uphandling, så långt deras penninge förråd ville tilsäja. Bælter JesuH 4: 574 (1757). Cassel TeorSocEkon. 382 (1934).
-FÖRSKOTT~02 l. ~20. (pänning- c. 1755 osv. pänninge- 17141896) förskott (av pängar); i sht förr äv.: pänningförsträckning; jfr förskott, sbst.1 1. Stiernman Com. 6: 177 (1714). Stats- Verkets behof lättades ofta .. igenom penningeförskotter. AdP 1800, s. 1351. Wirsén i 3SAH 11: 250 (1896).
-FÖRSKRIVNING. (pänning- 18541913. pänninge- 1864) (i fackspr., något ålderdomligt) skuldförbindelse; obligation. Strinnholm Hist. 5: 104 (1854). Räntebärande penningförskrifningar, som af gäldenären utfärdats i ett mångtal exemplar. 2NF 20: 414 (1913).
-FÖRSTRÄCKNING. (pänning- 1848 osv. pänninge- 17531895. pännings- 1558) jfr försträckning 3. G1R 28: 177 (1558). En och annan bekant lämnade mig en penningförsträckning. Sjöberg Kvart. 651 (1924).
-FÖRSTÖRARE. (pänning- 18241884. pänninge- 1805) (mera tillf.) slösare. Nordforss (1805). Diokleides .., den penningförstörarn. Lagerlöf Theokr. 86 (1884).
-FÖRSÄMRANDE, p. adj. pänningvärdeförsämrande. Pänningförsämrande prisutveckling. SDS 1946, nr 223, s. 4.
-FÖRSÄMRING. pänningvärdeförsämring. SvUppslB 21: 338 (1934).
-FÖRSÄNDELSE. (pänning- 1893 osv. pänninge- 1889) pänningförsändning; vanl. konkret, om försänd pänningsumma l. om pänningbrev l. postanvisning o. d. Man .. (hade) hört sig för hvarifrån han erhöll penningeförsändelser. Heidenstam End. 91 (1889). Penningförsändelse genom postverket var ända till 1849 medgiven endast under rekommendation. SvPostv. 16 (1924).
-FÖRSÄNDNING. (pänning- 1819 osv. pänninge- 18211902) försändning av pängar; stundom konkret: pänningförsändelse. Fehrman Wingård 1: 30 (i handl. fr. 1819). Äfven med begagnande af postanvisning kan penningeförsändning ega rum. SFS 1892, nr 62, s. 91. Därs. 1902, Bih. nr 10, s. 28 (konkret).
-FÖRSÖRJNING. särsk. nat.-ekon. om en centralbanks l. centralbankens ombestyrande av att mynt o. sedlar stå till förfogande för det ekonomiska livet i ett land. Vår penningförsörjning måste växa i samma proportion som det allmänna ekonomiska framåtskridandet. SvD(A) 1931, nr 2, s. 4.
-FÖRVALTANDE, p. adj. (pänning- 1846 osv. pänninge- 18641896) jfr förvalta c. Skogman Bank II. 2: 8 (1846). Bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande inrättning. SFS 1935, s. 502.
-FÖRVALTNING. (pänning- 1868 osv. pänninge- 17991894) jfr förvalta c. LBÄ 27—28: 90 (1799). SFS 1906, nr 60, s. 3.
-FÖRVÄRV. (pänning- 1852 osv. pänninge- 18111895) Lyceum 2: 6 (1811). Jag kan omöjligt i längden ha penningförvärvet till levnadsmål. Renner Berge o. Lanier 285 (1930).
-FÖRVÄRVANDE, p. adj. —
-FÖRÄRING. (pänning- 1783. pänninge- 1800) (numera knappast br.) pänninggåva (ss. hedersbevisning). Om FältMarskalken ville gifva dem någon penningföräring. Gustaf III 3: 51 (1783). AdP 1800, s. 1325.
-GIRIG. (pänning- 16971934. pänninga- 16431694. pänninge- 16381833) [fsv. pänninga girugher] (numera mindre br.) lysten efter pängar, pänningkär. Schroderus Albert. 3—4: 201 (1638). Någon .. hade anklagat henne för att vara falsk, bakslug och penninggirig. Lagerlöf ChLöw. 123 (1925).
-GIRIGHET~102, äv. ~200. (pänning- 16981905. pänninga- 17091729. pänninge- 16831907) (numera mindre br.) jfr -girig. Voigt Alm. 1683, s. 27. Frälsaren varnar ej blott för penningegirighet utan för all girighet. Billing Betr. 356 (1907).
-GRÅTER, m. [till gråta; jfr mas-, smul-gråt] (†) snålvarg. Den som lefwer i Nychterhet, kallas en Penning-gråter. Fernander Theatr. Föret. 6 b (1695).
(I 3) -GRÄS. (pänning- 1685 osv. pänninga- c. 1550. pänninge- c. 15801891)
1) (växt av) släktet Thlaspi Lin. (med platta, runda fröskidor); särsk. om arten Thlaspi arvense Lin.; äv. om växten Capsella bursa pastoris (Lin.) Med. (som förr hänfördes till släktet Thlaspi Lin.), lomme, lommeört. 2LinkBiblH 4: 66 (c. 1550). Franckenius Spec. D 3 a (1638). Penningegräs (Thlaspi arvense och Bursa Pastoris). Zetterstedt SvLappm. 2: 60 (1822). Bolin Åkerogräs. 130 (1926). jfr bärg-pänninggräs.
2) (växt av) släktet Rhinanthus Lin. (med platta, rundade frön), höskallra; särsk. dels om arten Rhinanthus major Ehrh., dels om arten Rhinanthus minor Ehrh. Rudbeck HortBot. 30 (1685). Bolin Åkerogräs. 118 (1926).
3) (numera föga br.) växten Lysimachia nummularia Lin. (med runda blad), pänningarv. Franckenius Spec. C 3 b (1638). Tholander Ordl. (c. 1875).
4) (numera föga br.) växten Euphorbia peplus Lin. (med rundtrubbiga blad), rävtörel. Aken Reseap. 179 (1746).
(I 5, 8 a) -GUD. (pänning- 16891889. pänninge- 16751854)
1) [jfr ä. t. geldgott, geldgötze, d. pengegud i motsv. anv.] (numera föga br.) om rikedomens gud l. rikedomen tänkt ss. en avgud; mammon; i sht i sg. best. Penningeguden dyrkas blindt (på Cuba). Ytterst sällan sker ett giftermål, i hvilket han ej framför allt rådfrågas. Bremer NVerld. 3: 203 (1854). Östergren (1934).
2) (†) mycket rik o. pänningkär person; mammonsträl; girigbuk; jfr gud I l. The Penninge Gudar och Gerig-buukar. Lindh Huuszapot. 83 (1675). Björkman (1889).
-GÅVA. (pänning- 1875 osv. pänninge- 17581917) gåva i pängar. PT 1758, nr 87, s. 1. Berg Hazelius 80 (1933).
-GÄRD. (pänning- 1850 osv. pänninge- 17491935) (i sht om ä. förh.) i pängar utgående skatt l. pålaga; jfr gärd, sbst.1 2. Lind 1: 964 (1749). KyrkohÅ 1935, s. 169.
-GÖMSK, adj. (pänning- 1819. pänninge- 16781843) (†) som tar väl vara på sina pängar, sparsam. Sylvius EOlai 384 (1678). Afzelius Sag. 5: 123 (1843).
-HAJ, m. (vard.) jfr haj, sbst.1 2 a. Yrkesspelare och internationella penninghajar. Nyblom Golfstr. 60 (1911).
-HANDEL. (pänning- c. 1755 osv. pänninge- 17481903) handel vid vilken pängar o. värdepapper köpas o. säljas; pänningrörelse (se d. o. 2); i sht förr äv. om pänningtransaktion. Växel är en penninge-handel, eller byte af det ena Landets eller Stadens mynt emot den andras. PH 4: 2526 (1748). Almquist VärldH 5: 295 (1933).
-HJÄLP. (pänning- c. 1755 osv. pänninga- 1535. pänninge- 15891934)
1) pekuniär hjälp, pänningunderstöd. RARP 1: 18 (1627). Penningehjälpen upphörde, då han ej tog någon examen på fem terminer. Ytterlund Upsalaber. 108 (1913).
2) (om ä. förh.) hist. om vissa i pängar utgående skatter l. avgifter; jfr hjälp 1 d β slutet. G1R 10: 17 (1535). Om utomordentliga penningehjälper till kronan under sekstonde århundradet. Bergfalk (1882; i boktitel).
-HUNGER. (pänning- c. 1755 osv. pänninge- 1635) jfr hunger 2. Schroderus Os. 2: 772 (1635).
-HUNGRIG. jfr -hunger. Schultze Ordb. 1994 (c. 1755).
-HUSHÅLLNING~020. (pänning- 1885 osv. pänninge- 18781908) nat.-ekon. hushållningsform som väsentligen är grundad på användning av pängar; motsatt: naturahushållning. Rosenberg Bankv. 2 (1878). Ett hopp .. från primitiv naturahushållning till penninghushållning. Selander Lappl. 29 (1948).
-HÖGFÄRD~02, äv. ~20. (pänning- 1885 osv. pänninge- 1859) förhållandet att högfärdas över sin rikedom. Ädlare är bördsstoltheten .. än den uppblåsta penningehögfärden. Topelius Vint. I. 1: 182 (1859, 1880). Hedberg Prins 240 (1936).
-INKOMST ~02, äv. ~20. (pänning- c. 1755 osv. pänninga- 1729. pänninge- 17191887) jfr inkomst 3 b β. PH 1: 9 (1719). Cassel TeorSocEkon. 83 (1934).
-INRÄTTNING~020. (pänning- 1891 osv. pänninge- 18681903) om bankföretag, försäkringsanstalt o. d.; jfr -anstalt, -institut. MinnSvNH 10: 172 (1868). SFS 1937, s. 492.
-INSAMLING~020. (pänning- 1896 osv. pänninge- 17911920) jfr insamling b. IT 1791, nr 14, s. 1.
-INSTITUT. (pänning- 1872 osv. pänninge- 18791916) (större) pänninginrättning. Hellberg Samtida 8: 4 (1872). (I. Glückstadt gjorde) Landmandsbanken i Köpenhamn .. till ett af Skandinaviens ledande penninginstitut. 2NF 36: 4 (1923).
-INSÄTTNING ~020. (pänning- 1944 osv. pänninge- 1824) jfr insättning 3 b. DA 1824, nr 64, s. 2.
-INTECKNING~020. (pänning- 1902 osv. pänninge- 1874) jur. inteckning (se inteckna 3 c) till visst belopp (i fastighet o. d.). 1NJA 1874, s. 323. Örtengren LUByggn. 152 (1951).
-INTRESSE. (pänning- 1843 osv. pänninge- 17561795)
1) (†) ränta; jfr intresse 1. Afhandling emot högt Penninge Interesse. Culpeper (1756; boktitel).
2) intresse för pängar, pänningbegär; ekonomiskt intresse. Holmberg 2: 347 (1795). De rena penningintressenas representanter i styrelsen (för tidningen). Siwertz JoDr. 162 (1928).
-JAKT. jfr jakt, sbst.1 4. Det ligger i sakens natur, att penningjakt, yppighet och lösa seder skulle karakterisera en sådan stad (som Alexandria). Rydberg KultFörel. 3: 64 (1886). Mjöberg Lb. 468 (1910).
-JUDE. (pänning- 1776 osv. pänninge- 17311805) (vard.) judisk finansman l. procentare; stundom om procentare i allm. Den som är nödtvungen .. at tillita skamlösa penninge-Judar, han (osv.). Lagerström Molière Gir. 34 (1731). Envallsson Procent. 128 (1786; om procentare i allm.). Bergman Kerrm. 288 (1927).
-JÄGARE. jfr jägare 3. Rydberg Frib. 229 (1877). Det är farligt om alla människor bli penningjägare. Månsson Rättf. 2: 79 (1916).
-JÄKTANDE, p. adj. (mera tillf.) jfr jäkta 3. Ett börsjobbande, pänningjäktande samhälle. GHT 1895, nr 255, s. 2.
-KAMMARE. (pänning- 1687. pänninge- 15451652) (†) lokal l. institution för förvaring resp. förvaltning av (i sht kronans) pängar, skattkammare; jfr kammare, sbst.2 9 a. Thesse epterscriffne peninger Haffwer M(äster) Jörgen vpburitt, vtaff kong(lig) Ma(jestä)ttz peningecam(m)ar vtij bettalning för sitt arbethe. ArkliR 1535, avd. 1 (1545). BoupptSthm 1687, s. 1143 b.
-KARL. (pänning- 1792 osv. pänninge- 17761847) (ngt vard.) pänningman. Penninge-Karlar och Köpmän. Norberg Dygd. Föret. 2 b (1776). (Ludvig XVI) anförtrodde .. finanserna åt Necker, en rik bankir och skicklig penningkarl. Pallin NTidH 175 (1878). Östergren (1934).
-KASSA. (pänning- 17341855. pänninge- 17531805) (†)
1) = kassa, sbst.1 3. Celsius G1 2: 267 (1753). Mattheus .. lemnade sin upbördsbok och penninge-cassa uti andra händer. Bælter JesuH 2—3: 314 (1756). Dalin (1855; bet. oviss).
2) jfr kassa, sbst.1 7. (Eng.) Bank, (collybus) (sv.) bank, penning-Cassa. Serenius C 2 b (1734).
-KATTA, r. l. f., stundom -KATT, r. l. m. (pänning- 16671934. pänninga- 1655. pänninge- 16951791. -katt 17751795. -katta 16551934) (numera föga br.) pänningpung (av kattskinn); jfr katt I 6, katta, sbst. 3. BoupptSthm 26/2 1655. Jag har lyft på din penningkatta och känt / att skinnet var lustigt stint och spänt. Svensson MLiv 57 (1934).
-KISTA. (pänning- 1734 osv. pänninge- 15431833. pännings- 1873) för förvaring av pängar; jfr kista 1. SkeppsgR 1543, s. 6 a. Bergman Patr. 57 (1928).
-KNAPP, adj. om tid: varunder det är ont om pängar. Penningknappa tider. Björling CivR 127 (1907). Schück VittA 4: 160 (1935).
-KNAPPHET~02, äv. ~20. (pänning- 1892 osv. pänninge- 18931907) knapphet på pängar; pänningbrist. NordT 1892, s. 464. Krusenstjerna Pahlen 6: 206 (1935).
-KNIPA, r. l. f. (pänning- 1873 osv. pänninge- 1917) trångmål vari en person l. stat o. d. befinner sig i fråga om pängar, pänningförlägenhet, pänningnöd. Hellberg Samtida 9: 76 (1873). Den sorglöse och alltid i penningknipa stadde löjtnant Jean Lundin. Lamm i 3SAH LIII. 2: 160 (1942).
-KNYTE. (pänning- c. 1755. pänninga- 15411739. pänninge- 15871779) (numera bl. tillf.) knyte med pängar. 1Mos. 42: 35 (Bib. 1541; Bib. 1917: penningpung). MNorberg (1779) hos Björnståhl Resa 5: 221. —
-KRIS. (pänning- 1854 osv. pänninge- 18461913) ekonomisk kris beroende på pänningknapphet. Palmblad Norige 160 (1846). SvRiksd. II. 13: 229 (1934).
-KROK. (pänning- 17901820. pänninge- 1756c. 1790) [jfr krok 1 c samt föd-krok 2] (†) bildl.: medel för anskaffning av pängar. Botin Hem. 2: 47 (1756). Slutligen (blevo) christendomens läror endast penningkrokar för kyrkans skattkammare. Strinnholm Vas. 2: 341 (1820).
(I 5, 8 a) -KULT, r. dyrkan av pängar l. pänningen; jfr kult, sbst.2 slutet. Hallström LevDikt 235 (1914).
-KÄLLA. (pänning- 1943. pänninge- 18411878) (mera tillf.) jfr inkomst-källa. Att uppdrifva tullarne syntes vara det bästa medlet (till garnisonens underhåll), emedan det .. blef en år ifrån år fortfarande penningekälla. Svedelius i 2SAH 21: 197 (1841). SkrHVSamfLd 36: 143 (1943).
-KÄR. (pänning- 1781 osv. pänninga- 1738. pänninge- 1727) kär i pängar, lysten efter pängar; jfr -girig. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 2 (1738). Snikna och penningkära individer. Evensen Kyne Amer. 92 (1926). jfr: Herr Penninge Kiär. Lagerström Bunyan 1: 150 (1727).
-KÄRLEK. (pänning- 1761. pänninga- 1738. pänninge- 17521800) (mera tillf.) jfr -kär. Judas .. (blev) af penninga kiärlek .. et förtappat barn. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 38 (1738). CAEhrensvärd Brev 2: 396 (1800).
(I 1 b) -LAND. (pänning- 1648 osv. pänninga- 15601633. pänninge- 15781904. pännings- 15311922) [fsv. pänningland, pänninga land, pännings land] (förr) enhet vid uppskattning av jordegendoms storlek o. värde, särsk. = 1/8 örtugsland l. 1/24 öresland l. 1/192 markland. v (dvs. 5) öris land och iiij (dvs. 4) peningx land iord. G1R 7: 357 (1531). CivInstr. 251 (1633). Gästgifverihemmanet Bringsta N:o 2 om 9 öres- 23 penningeland. Widmark Helsingl. 2: 21 (1849). Rig 1937, s. 210.
-LOPP. (pänning- 17901828. pänninge- 1776) (†) pänningcirkulation. CPBlomberg (1776) hos Björnståhl Resa 6: 11. Heinrich (1828).
-LOTTERI. (pänning- 1873 osv. pänninge- 18731892) lotteri med pänningbelopp ss. vinster; äv. konkretare, om inrättningen. BtRiksdP 1873, 7: nr 8, s. 13. (Han) hade .. köpt en lott på statens penninglotteri. Hellström Storm 260 (1935).
-LUST l. -LUSTA, r. l. f. (pänning- 17551835. pänninge- 16421760) (†) pänningbegär, pänninglystnad. ACanuti ESkytte E 1 b (1642). Almqvist Luna 68 (1835).
-LYSTEN. (pänning- 1768 osv. pänninge- 18261926) Eberhardt AllmH 2: 120 (1768). De voro honom alltför krasst penningelystna. Wieselgren Paris Banz. 160 (1926).
-LYSTNAD. (pänning- 1770 osv. pänninge- 17531864) Celsius G1 2: 366 (1753). En värld, där männen arbeta på att tillfredsställa sin penning-, äre- eller njutningslystnad. FinT 1931, 1: 382.
-LÅDA, r. l. f. (pänning- 1690 osv. pänninga- 1640. pänninge- 16761874) för förvaring av pängar; jfr låda, sbst.1 1. Linc. Bbb 6 a (1640). En .. Handels-Disk med dess tilhörige Penning-Lådor, Lås och Nycklar. DA 1771, nr 148, s. 3. Penninglåda, afsedd för postkontor, storlek 25 X 17 X 8 cm. Döss o. Lannge (1908).
-LÅN. (pänning- 1732 osv. pänninge- 16851917) (begärt l. mottaget) lån av pängar; lånad pänningsumma. Schmedeman Just. 882 (1685). Kräfia in et gammalt penning lån. Kolmodin QvSp. 1: 638 (1732). Jonas .. lovade att ordna om ett penninglån till en resa. Siwertz JoDr. 281 (1928).
-LÄGE. (mera tillf.) läge på pänningmarknaden; jfr läge 6. Utvecklingen av penningläget i London. SvD(A) 1931, nr 34, s. 15.
-LÖN. (pänning- 1790 osv. pänninga- 17291730. pänninge- 15801897) [fsv. pänninga lön, ersättning i pängar] lön i pängar. HB 2: 189 (1580). Man skiljer mellan naturalön och penninglön. Cassel TeorSocEkon. 319 (1934).
-LÖNTAGARE~0200. (pänning- c. 17651836. pänninge- 17661874) (numera bl. mera tillf.) löntagare med pänninglön. BL 1: 48 (c. 1765). BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. nr 4, s. 21. —
-LÖS. (pänning- 1714 osv. pänninga- 15581729. pänninge- c. 1600c. 1880. pännings- 17141745)
1) [fsv. pänninga lös] (numera bl. ngt ålderdomligt) som saknar pängar. När en är peninga lös, får han ingen stalbrodher. PErici Musæus 2: 210 a (1582). Bättre Penningalös, än Ährelös. Grubb 77 (1665). Husvill och penninglös. Jacobsson BöljBlå 70 (1932). särsk. i utvidgad anv., om tid: varunder pängar fattas l. varunder det är ont om pängar; pänningknapp. Förslag til medels anskaffande wid desze penningelösa tider. Stiernman Com. 6: 17 (1710). Under långa, dystra, penninglösa veckor. Tavaststjerna Bröl. 81 (1893).
2) [fsv. pänninga löst] (†) ss. adv. pänninglöst, kostnadsfritt, gratis. Medhan man haffuer thet (dvs. sakramentet) .. penningalöst och förgeffues. LPetri Luther Nattw. G 1 b (1558).
3) (i affärsspr., mera tillf.) om likvid: som sker utan användande av pängar. Penninglösa likvider. Upsala(A) 1925, nr 68, s. 5.
-LÖSA, f. (pänning- 1639. pänninga- 1665. pänninge- 15601690) (†) (fullkomlig) avsaknad av pängar; pänningbrist, pänningknapphet. G1R 29: 702 (1560). För peningelösa schuld förgås kopperbergsmännen. RP 1: 31 (1626). Penningalösa hindrar mycket gott kiöp. Grubb 670 (1665). Bergv. 1: 397 (1690).
(I 3) -LÖV. (i vissa trakter) björken Betula nana Lin. (med cirkelrunda blad), dvärgbjörk; jfr fredags-löv. Kröningssvärd FlDal. 62 (1843).
-MAKT. (pänning- 1860 osv. pänninge- 17961895) (mera tillf.) makt grundad på att man äger (mycket) pängar; äv. konkret, om ngn l. ngt som har makt gm att äga pängar. LittT 1796, s. 393. Min mor .. beslöt .., att jag skulle bli en penningemakt. Lundegård LaMouche 139 (1891). Judarnas penningemakt. NF 19: 275 (1895).
(I 3) -MALM. (pänning- 1758 osv. pänninge- 17341902) benämning på sjö- o. myrmalm i form av små runda skivor. Linné PlutoSv. 41 (1734). FoFl. 1941, s. 126.
-MAN, m. (pänning- 1792 osv. pänninge- 17741901) (förmögen) man som driver pänninghandel l. pänningaffärer i stort; finansman; bankir; i sht förr äv.: förmögen man, kapitalist; jfr -karl. ÅgerupArk. Brev 18/7 1774. Till börsens ädla lyckospel / Bland penningmän af tredje klass han löper. Wirsén Dikt. 10 (1876). Egoistiska, själfbelåtna penningemän. Beskow Pred. 60 (1901). President Gray (har) varit känd såsom en fabrikationsledare och penningman af sällsynta mått. Nilsson HistFärs 48 (1940).
(I 1, 3, 5, 6) -MARK. (pänning- 1836. pänninge- 16861894) (om ä. förh.) dels om en viktmängd (jfr mark, sbst.3 1 a) pänningar (i bet. I 1) l. silvermynt l. myntsilver, dels om ett räknemynt (jfr mark, sbst.3 2 a γ) med avsevärt lägre värde än viktmängden mark i lödigt silver; mark (i) pänningar, räknad mark. Dijkman Obs. C 1 b (1686). Hildebrand Medelt. 1: 844 (1894).
-MARKNAD. (pänning- c. 1690 osv. pänninge- 18461917)
1) om pänninghandeln l. det ekonomiska livet i allm. inom ett större l. mindre område med särskild tanke på rådande förhållanden i fråga om tillgången o. efterfrågan på pängar o. värdepapper samt i fråga om växelkurser, räntenivå o. d.; äv. om plats med avgörande inflytande på l. ss. centrum för pänningmarknaden (i här angivna bem.). (Norska statens) obligationer voro på Europas penningemarknader .. begärliga papper. Palmblad Norige 191 (1846). Det Svenska myntets oafbrutna sjunkande i värde på den Europeiska penningemarknaden. MinnSvNH 9: 278 (1864). Penningmarknaden stramas åt i England, Tyskland, Frankrike och öfverallt. SkogsvT 1909, s. 471. Man ämnar (i Paris) organisera marknaden enligt samma linjer, som gjort London till världens penningmarknad. SvD(A) 1935, nr 2, s. 6.
2) (†) i uttr. göra pänningmarknad, få l. skaffa sig (mycket) pängar; jfr marknad 7 (c). Ackta på hwilcken penningmarckna ja ska giöra (gm att lura gubben att lossa på pungen)! 2Saml. 13: 73 (c. 1690).
-MATADOR. jfr -furste. Thyselius VHerr1Kam. 39 (1908). Almquist VärldH II. 1: 57 (1931).
-MEDEL, pl. (pänning- 1814 osv. pänga- 1949. pänninge- 16271893) jfr medel, sbst. 14. På hwadh sätt man Peninge medell bekomma skall then stora krigzmacht medh att vnderholla. RARP 1: 36 (1627). Alla till (Tekniska) skolan inflytande penningemedel. SFS 1891, nr 47, s. 19. Moberg Utvandr. 336 (1949).
-MYNDIG. (†) pänningdryg. En plussig, som det tycktes, penningmyndig ung man. Wallin Bref 291 (1849).
-MÄKLARE. (pänning- 17901881. pänninge- 17821804) (numera knappast br.) person som driver pänninghandel l. pänningrörelse. Möller 1: 882 (1782). Armenier träffas öfveralt i Orientens städer som köpmän och penningmäklare. Roth 1Geogr. 188 (1881).
-MÄNGD. särsk. nat.-ekon. om (värdet av) mängden av utelöpande mynt o. sedlar. Sommarin EkonL 1: 49 (1915). SvUppslB 21: 335 (1934).
-NARR, äv. -NARRE. (pänning- 1621. pänninga- 16211665) (†) pänninglysten person, girigbuk. Forsius Fosz 574 (1621: Penningnarre). Peninganarrar hafwa aldrigh nogh. Därs.; jfr Grubb 668 (1665).
-NOT. (pänning- 17501855. pänninga- 16311730. pänninge- 16201854) (†) bildl., om medel att skaffa l. förtjäna pängar; jfr not, sbst.1 1 c. Lagen är icke dherföre giordh, at han skal wara .. en Pennige-Noot åth Domarena. Rudbeckius KonReg. 480 (1620). Dalin (1855).
-NÖD, förr möjl. äv. -NÖDA, sbst. (pänning- 1790 osv. pänninga- 1622 (: Peninganödan, sg. best.). pänninge- 16141897) (stor) pänningbrist l. pänningförlägenhet. Den penninge nödh som hos alleman ähr. AOxenstierna 2: 218 (1614). Den ständiga penningnöden (i slutet av 1500-talet). Heckscher SvEkonH 1: 203 (1935).
-OCKER. (pänning- 18141913. pänninge- 16791861) (numera bl. tillf.) ocker vid utlåning av pängar; jfr ocker, sbst.1 3. Voigt Alm. 1679, s. 23. Beskow i 2SAH 33: 224 (1861). särsk. motsatt: sakocker. 2NF 20: 451 (1913).
-OCKRARE. (pänning- 18511855. pänninge- 17661800) (numera bl. tillf.) procentare; jfr -ocker. Chydenius 305 (1766). Dalin (1855).
-OMLOPP~02. (pänning- 1873 osv. pänninge- 18231832) pänningcirkulation; jfr omlopp 3 b γ β’. Järta 2: 237 (1823). SvUppslB 21: 334 (1934).
-OMSÄTTNING~020. (pänning- 1873 osv. pänninge- 18331890)
1) (†) köp o. försäljning av pängar o. värdepapper; pänningtransaktion. Järta 2: 603 (1833). SPF 1859, s. 365.
2) pänningcirkulation. Jungberg (1873). Krediträkningen i en bank .. underlättar .. den allmänna varu- och penningomsättningen i ett land. HandInd. 544 (1927).
-PLACERARE. jfr -placering.
-PLACERING. bildl., motsv. placera, v.1 e β: placering l. investering av pängar (i ngt); äv. mer l. mindre konkret, om pängar som placerats i ngt l. om värden (värdesaker) som vid placeringen erhållits i utbyte. En god, fördelaktig pänningplacering. Snellman o. Osterman (1903). Hon var alltid i ångest för sina penningplaceringar. Linder Tid. 103 (1924). Innan 1800-talets banker och penninginstitut tillkommit, använde bönderna bearbetat silver som penningplacering. 2SvKulturb. 11—12: 220 (1938).
-PLIKT. (pänning- 1807. pänninga- 15411659. pänninge- 17511862) (numera föga br.) pänningböter; förr äv.: pänningutlägg. Esra 7: 26 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1862). Löwenhjelm PVetA 1751, s. 35 (i bet.: pänningutlägg). (Han) blef dömd till ansenlig penningeplikt. Fryxell Ber. 6: 16 (1833).
-POLITIK, r. l. f. nat.-ekon. politik gällande pänningförsörjningen, pänningvärdet o. räntenivån i ett land; jfr politik, sbst. 3. Heckscher EoH 336 (1922). Finansdepartementet (handlägger ärenden) .. rörande de allmänna riktlinjerna för den statliga finans- och penningpolitiken. SFS 1941, s. 245.
-POLITISK. (pänning- 1924 osv. pänninge- 1947) nat.-ekon. adj. till -politik. 2NF 36: 308 (1924). Avtalsfrågornas allmänna penningepolitiska innebörd. GHT 1947, nr 2, s. 8.
-POST. (pänning- 17931936. pänninga- 1730. pänninge- 16551792. pännings- 1702)
1) (numera bl. tillf.) om (i sht försänd l. utbetalad l. mottagen) pänningsumma. CivInstr. 57 (1655). Med första våhre-dag (1714) ankommo 4 skepp ifrån Sverje, hvilka (med-)förde .. en ansenlig penninge-post til soldens betalning. Nordberg C12 2: 431 (1740). Den förändring Carl (XI) gjorde med Bondens Skatt, genom bytning af vissa Varupersedlar til penningeposter. SP 1792, nr 266, s. 1. Jungberg (1873). Hammar (1936).
2) (numera knappast br.) bokhåll. om pänningsumma som bokförts vid post i räkenskaper. Vid hvarje månads slut bör (kassa-)boken afslutas, d. v. s. båda sidornas penningeposter hopsummeras hvar för sig (osv.). Smedman Kont. 3: 3 (1872).
-PRIS, n. (pänning- 1903 osv. pänninge- 18451898) pris som utgöres av pängar; jfr pris, sbst.3 III 1. Valerius (1845) i 3SAH LVI. 3: 133. Premier (för höjande av det mindre jordbruket) utgå under form af diplom, penningpris och premielån. SFS 1903, nr 119, s. 2. Därs. 1947, s. 266.
-PUNG. (pänning- 1681 osv. pänninga- 16271746. pänninge- 16391915. pännings- 1886) (i sht något ålderdomligt) pung för förvaring av pängar; börs, portmonnä; jfr -påse o. pung 2. GullbgDomb. 12/7 1627. Penningepungen pööser, en slöösare dhen snart vthöser. Törning 124 (1677). Penningepung af siden. PH 6: 4383 (1756). 1Mos. 42: 35 (Bib. 1917; Bib. 1541: peningaknyte).
-PÅSE, förr äv. -PÅSA. (pänning- 1726 osv. pänninge- 16341915) påse för förvaring l. transport av pängar; i sht förr äv. om (påsformig) portmonnä; jfr -pung. BtÅboH I. 11—12: 2 (1634). Dee twenne försegladhe Penninge Påsar haf(ve)r iagh medh Skieppet 3 Skielfischer bekåmmit. ÅgerupArk. Brev 23/6 1694. (Han) roade .. sig med att sticka en penningpåse åt sin frånvarande hustru. Wirsén i 2SAH 61: 267 (1884). Thorén Oriml. 203 (1947).
-REMISSA, i sht förr äv. -REMISS. (pänning- 1842 osv. pänninge- 17831934) (i fackspr.) försändning av pängar; numera vanl. (nästan bl. i formen -remissa) konkret: pänningförsändelse. Lagerbring Skr. 161 (1783). (Brev) hvilka innehålla penninge-remisser. PH 14: 217 (1788). Kungörelse angående penningeremisser från landsorten till Kongl. Räntekammaren. SFS 1875, nr 28, s. 2. PT 1914, nr 151 A, s. 3 (konkret).
(I 3, 5) -REPRESENTATIV, n. (pänning- 1914 osv. pänninge- 18001864) (i fackspr.) om banksedlar, pänninganvisningar o. d. AdP 1800, s. 581. 2NF 21: 402 (1914). Därs. 22: 11 (1915).
-RIK. (pänning- c. 1635 osv. pänninga- 16401652. pänninge- 16691846) rik på pängar, kapitalstark; numera nästan bl. ngn gg om land o. d. Schroderus Dict. 173 (c. 1635). En ung och ganska hygglig, men ej särdeles penningerik flicka. BL 5: 238 (1839). De colossala (fabriks)-anläggningarna i det penningerika England. Palmblad Norige 417 (1846). Ahlman (1872).
-RIKEDOM~102. (pänning- 1762 osv. pänninge- 16521833) förhållandet att vara rik på pängar; numera i sht i fråga om land o. d.; i sht förr äv. konkret: rikedom bestående av pängar. Wollimhaus Ind. (1652). Järta 2: 600 (1833; konkret). Exempel på den största penningrikedom i verlden lemnar Storbritannien. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 128 (1854).
-RÄKNARE. (pänning- 16691885. pänninge- 16681873)
1) (om ä. förh.) till 3: person som vid myntvärk räknade de från värket utgående mynten. Instructionen för bokhållaren och penningeräknaren ved Myntet. RARP 10: 474 (1668). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. nr 6, s. 22.
2) (numera bl. tillf.) till 5: person som räknar pängar; förr äv. om kassör l. bokhållare o. d. Penningeräknaren widh Kongl. Ammiralitetet Sal. Swen Påfwellsson. BoupptSthm 1671, s. 567. Dalin (1855). Schulthess (1885). särsk. (†) bildl., om person som är försiktig i fråga om pänningutgifter. Statshushållare med penningeräknarens trånga begrepp och sträfva, ogina lynne. Järta 2: 218 (1823).
-RÄNTA, r. l. f. (pänning- 1790 osv. pänninga- 16311667. pänninge- 15261924)
1) (om ä. förh.) om utlaga som utgjordes i pängar. G1R 3: 286 (1526). Rosman BjärkSäb. 2: 324 (1924).
2) (numera knappast br.) ränta på pänninglån. Siöl. 1667, Bodm. 1. Fastän Hertig Carl i sitt Placat af den 25 Febr. 1598, stadgade penningeräntan til 6 procent, så (osv.). Schönberg Bref 3: 219 (1778). I den katolska kyrkan .. var (under medeltiden) .. penningräntan förbjuden. EkonS 1: 402 (1894).
-RÖRELSE. (pänning- 1762 osv. pänninge- 17471900)
1) (numera knappast br.) pänningcirkulation. 2RARP 17: 220 (1747). Bank är en af stat eller enskilda personer bildad anstalt för att förmedla penningrörelsen och den allmänna krediten inom landet. Fliesberg Handel. 106 (1891).
2) affärsvärksamhet som består i pänninghandel l. utlåning av pängar l. förmedling av pänninglån o. d. Oelreich 31 (1755). Centralkassa (för jordbrukskredit) må ej idka annan rörelse än penningrörelse. SFS 1936, s. 645.
-SAK. (pänning- c. 1755 osv. pänninga- 1528. pänninge- 16131862) [fsv. pänninga sak]
1) (numera bl. tillf.) brott l. förseelse som ngn gör sig skyldig till i pänningangelägenheter l. vid pänningtransaktioner. Hwar så händer, att någon bofaster Borgare i Stockholm kan sacker warda till någon penningesaack. RA II. 1: 283 (1613). Strindberg Dam. 110 (1898).
2) pänningangelägenhet; pänningfråga; pänningaffär; i sht i pl. OPetri 1: 372 (1528). Apostlarna befalte andre Personer at skiöta penningesakerna, på thet the thesz bättre måtte förestå Predikoämbetet. Schroderus Os. 1: 52 (1635). (Guden Frej) råder (bl. a.) öfver .. lycka i penningsaker. 2NF 8: 1348 (1908).
-SEDEL. (pänning- 1892 osv. pänninge- 17451942) banksedel; förr äv. om ”transportsedel”. PH 3: 2177 (1745; om transportsedel). Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort. SFS 1890, nr 33, s. 11. Därs. 1927, s. 313.
-SJUK. (pänning- 16811828. pänninge- 1614) (†) jfr -lysten. Han war swåra girigh och Penninge siuk. Petreius Beskr. 2: 50 (1614). Heinrich (1828).
-SJUKA. (pänning- 17401828. pänninga- 16401652. pänninge- 16651752) (†) jfr -sjuk. Linc. (1640). Remmer Theat. 1: 50 (1814). Heinrich (1828).
-SKATT. (pänning- 1790 osv. pänninga- 1603. pänninge- 15341887. pänge- c. 1700)
1) (†) till I 3 o. 5: myntskatt; stor samling pängar; förmögenhet. Jag tänkte herre blifva / Af käringens pengeskatt. Holmström Vitt. 198 (c. 1700). Penninge-Skatter utgöra (icke) lycka. PH 9: 741 (1771).
2) [fsv. pänninga skatter] till I 5: i pängar utgående skatt. G1R 9: 41 (1534). Keysaren (lät) anmodha Ständerna om en märkeligh Penningeskatt. Schroderus Os. III. 1: 339 (1635). En .. skatteordning, som bl. a. gick ut på att ersätta de gamla naturaskatterna med penningskatter. Andersson SvH 306 (1943).
(I 3) -SKIDA, r. l. f. (numera föga br.) växten Thlaspi arvense Lin., pänninggräs (se d. o. 1). Nyman VäxtNatH 1: 338 (1867). Andersson AfbildnVäxt. 1: 36 (1870).
-SKRIN. (pänning- 1676 osv. pänga- 1914. pänninge- 15291805) [fsv. pänninga skrin] för förvaring av pängar. OPetri Tb. 294 (1529). FoF 1914, s. 22.
-SKULD. (pänning- c. 1755 osv. pänninga- 1709. pänninge- 16801850) förhållandet att vara skyldig ngn pängar; summa pängar som ngn är skyldig. Stoora Penningeskulder. Brask Pufendorf Hist. 154 (1680). Till honom ha vi den största pänningskulden. Strindberg Påsk 29 (1901).
(I 3) -SKÄRV. växten Thlaspi arvense Lin., pänninggräs (se d. o. 1). NormFört. 27 (1894). Sonesson HbTrädg. 1120 (1926).
(I 8 a) -SLAV. (i poesi l. vitter stil) slav under pänningen, mammonsträl. Schultze Ordb. 4538 (c. 1755). Den snikna penningslafven. Wallin Vitt. 2: 243 (1806).
-SLUKER, m. (†) om pänninglysten person. Du girbuker, / Penning-sluker. Runius (SVS) 2: 277 (c. 1710).
-SNIKEN. (pänning- 1851 osv. pänninge- 16351837. pännings- 1681) pänninglysten. Schroderus Os. 2: 600 (1635). Penningsnikna friare. PT 1904, nr 228, s. 3.
-SNÅL. (pänning- 16691890. pänninge- 16911761)
1) (numera knappast br.) pänningkär, pänninglysten. (Justinianus) blef så Penningesnål, at han genom oloflige konster och medel afhände dem rikom deras Penningar och ägendom. Dryselius Monarchsp. 259 (1691). Han är kärlekssniken, liksom han har varit penningsnål. Lundquist Daudet Niv. 60 (1890).
2) sparsam; numera bl. ngn gg nedsättande: snål. En giirhuhg (flicka måste av friaren kallas) spaarsam, then giäffmild som (är) Pänning snål. Lucidor (SVS) 124 (1669). (Konung Huglek) var mycket rik och sades vara allt för mycket penningsnål. Säve Yngl. 27 (1854; isl. orig.: sínkr af fé).
(I 3, 5) -SORT. (pänning- 18041944. pänninge- 16431789) (numera bl. mera tillf.) slag av mynt l. pängar. Stiernman Riksd. 1040 (1643). Harlock (1944).
-SPEKULATION. (pänning- 1934 osv. pänninge- 1849) spekulation som avser pänningförvärv; ofta om börsspekulation o. d. Göres arfsrätten .. beroende af låga penningespekulationer, så är derigenom vägen öppnad för all slags nedrighet. Schrevelius CivR 3: 309 (1849). SvUppslB 19: 866 (1934).
-SPILLAN. (pänning- 17521768. pänninge- 16841780) (†) = -spillning. Uthan tijds- och penningespillan. SthmStadsord. 2: 37 (1684). Tidsspillan och penningespillan. GJEhrensvärd Dagb. 2: 104 (1780).
-SPILLNING l. -SPILLING. (pänning- 1823 (: penningspillning). pänninga- 1536 (: peninga spildning)1622 (: Penningaspilning). pänninge- 1525 (: peninghe spillingh)1740 (: penningespillning). pänge- 1544 (: pänge spilninger, pl.). pännings- 1542 (: penningsspilding)1543 (: penningz spilding). -spilling (-spilding) 1525 (: peninghe spillingh)1622 (: penningaspillingh). -spillning (-spildning, -spilning) 1536 (: peninga spildning)1823 (: penningspillning)) (†) (alltför) stor (o. kännbar) förbrukning av pängar; jfr pänninga-förspillning (se B), pänninge-spill, -spilla (se E). G1R 2: 133 (1525). Wij sittie nu vdj en sådane swår och dråpelig penningz spilding och krigz vmkost, atuj aldrig hade maken. Därs. 15: 425 (1543). Strinnholm Vas. 3: 180 (1823).
-STARK. (pänning- 1883 osv. pänninge- 17901897) som har gott om pängar; rik, förmögen; kapitalstark. Lindblom 2194 (1790). I de stora kulturländerna .. kunna bokrariteter påräkna en ganska stor och penningstark kundkrets. SDS 1905, nr 7, s. 2. Penningstarka bolag. ÅbSvUndH 12: 22 (1924).
(I 3) -STEN. (pänning- 17661885. pänninge- 1805) (†) nummulit. Bergman Jordkl. 133 (1766). Schulthess (1885).
-STINN. (pänning- 1824 osv. pänninge- 18051920) (vard.) nedsättande, om person som har gott om pängar; rik, förmögen. Nordforss (1805). Penningstinna skogsköpare. SvD(B) 1944, nr 279, s. 11.
Avledn. (vard.): pänningstinnhet, r. l. f. Zilliacus Utvandr. 1: 131 (1922).
-STOCK. (pänning- 17621921. pänninge- 17471890) pänningförråd; kapital; särsk. om (den värdemängd som representeras av) sammanfattningen av alla i ett land (l. annat område) utelöpande mynt o. sedlar; jfr -mängd. Berch Hush. 295 (1747). Rikets penninge-stock. PH 6: 4563 (1757). Den utelöpande penningstocken. EkonS 2: 478 (1899). Cannelin (1921).
-STRAFF. (pänning- c. 17551950. pänninga- c. 15401657. pänninge- 15841910) (numera mindre br.) bötesstraff, pänningböter. OPetri 4: 316 (c. 1540). Thyrén StrafflRef. 1: 30 (1910).
-STRECK. (om ä. förh.) om visst fastställt minimibelopp vartill ngns inkomster l. förmögenhet skulle uppgå för att han skulle ha rösträtt l. vara valbar vid allmänna val; jfr census-streck. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 51, s. 8. SvFolket 10: 47 (1939).
-STYRKA, r. l. f. (pänning- 17621903. pänninge- 17471802) (numera knappast br.) förhållandet att ha gott om pängar l. att vara rik l. förmögen; kapitalstyrka; rikedom, förmögenhet; jfr -stark. Berch Hush. 294 (1747). Clenard är ju en man af mycken penningstyrka? Remmer Theat. 1: 24 (1814). Rosenius Himmelstr. 196 (1903).
-STÄLLNING. (pänning- 1790 osv. pänninge- 18001917)
1) ekonomisk ställning; finansiellt läge. Sveriges närvarande penningeställning. LBÄ 33—35: 118 (1800). SvRiksd. II. 13: 162 (1934).
2) (†) i pl.: finansiella åtgärder o. d. Felaktiga penningställningar förorsaka brist på rudimaterier och i arbetslön. Möller (1790, 1807).
-STÄLLT, p. adj. (pänning- c. 16351741. pänninge- 1547c. 1635) (†) som är utan pängar; som befinner sig i pänningförlägenhet l. pänningknipa. Effther wij gudt thess loff icke peninge stellt äre. G1R 18: 539 (1547). Serenius (1741).
-SUMMA, r. l. f. (pänning- c. 1755 osv. pänninga- 15231730. pänningar- 1620. pänninge- 15231917. pännings- 1526) [fsv. pänningasumma] om kvantitet av pänningmedel, tänkt ss. representerande en bestämd summa av räkneenheter i ett visst myntsystem; summa pängar, pänningbelopp. Then .. peninge swmme .. som vi pa rikisins vegne skylloge ære. G1R 1: 115 (1523). Kyrkietiyenden .. stigher sannerligh til en stoor Penninga summa öffuer hela Sweriges Rijke. Tempeus Messenius 22 (1612). Almquist VärldH 5: 155 (1933).
-SÄCK. (pänning- 1539 (: päningsäcks cantzelere) osv. pänninga- 15361739. pänninge- 15941918) [fsv. pänninga säkker] (i sht om ä. förh. l. arkaiserande) påse (l. liten säck) för förvaring l. transport av pängar; börs, portmonnä; jfr -pung, -påse. Han är faren longan wegh bort, han haffuer taghit penninga secken med sich. SalOrdspr. 7: 20 (öv. 1536; Bib. 1917: penningpung). Twå förseglede peninge säcker. 3SthmTb. 1: 253 (1594). Schultze Ordb. 3894 (c. 1755). Från hemmet är mannen dragen / på färd med sin penningesäck. Karlfeldt FlBell. 38 (1918). jfr (†): Sådanne oskickelige, förstoppede hundars rådh och Judas’ och päningsäcks cantzelere. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 76 (1539).
-SÄNDNING. (pänning- 1934 osv. pänninge- 18331882) abstrakt o. konkret; jfr -försändelse, -försändning. Fryxell Ber. 6: 366 (1833). Svårigheten att erhålla penningesändningar från Holland .. fördröjde min hemfärd längre än jag ville. Sparre Frisegl. 442 (1868). Östergren (1934).
-TAL. (pänning- 1850 osv. pänninga- 1539. pänninge- 15261770) [fsv. pänninga tal, värde beräknat i pängar?]
1) (om ä. förh.) till I 1 b o. 3, om antal pänningar som gingo på en mark o. dyl. l. om antal pänningar l. andra mynt vari en viss vikt myntmetall utmyntades. Stiernhielm Arch. Dedic. B 2 a (1644). Då marken blef högsta räkne-enhet .. (ville) man likväl ej .. förändra penningtalet i förhållande dertill, såsom redan af gammalt bekant. 2VittAH 19: 280 (1850).
2) (om ä. förh.) till I 1 b, om förhållandet att ett mynt hade en åsatt valör av så l. så många pänningar. Efter myntordningen av 1594 slogs mynt av penningtal. SvUppslB 21: 333 (1934).
3) (†) till I 1 b δ, om antal pänningland varav en jordegendom bestod o. varefter den var skattlagd? Somme byer (i Finl.) ähre (skatt-)lagde effter penninge taell, somblige effter stonge och alne taell. G1R 26: 263 (1556).
4) (†) till I 3 o. 5, om (tal som anger en) pänningsumma; äv. (i sht i uttr. i pänningtal) om pängar ss. det vari ngt ges l. utgöres. Saa mykit schula the giffua j peninghe tall szom for:ne gerdh lösza wilia saa szom her epther bescriffuit sthaar. G1R 3: 21 (1526). Detta Penningetal (dvs. 40 daler silvermynt). PH 9: 141 (1770).
-TEORETIKER. nat.-ekon. jfr -teori. Penningteoretikern Knut Wicksell. SvFolket 13: 325 (1940).
-TEORETISK. nat.-ekon. jfr -teori. 2NF 20: 1207 (1914).
-TEORI. (pänning- 1913 osv. pänninge- 1865) nat.-ekon. teori angående pänningväsendet, särsk. angående orsakerna till förändringar av pänningvärdet o. medel att stabilisera det. Om bank-väsendet och penninge-theorien. Agardh (1865; boktitel). Cassel TeorSocEkon. 75 (1934).
-TID. (pänning- 18681921. pänninge- 17201767) (numera knappast br.) om tid med hänsyn till de förhållanden som under densamma råda i fråga om tillgången på pängar; särsk. bestämt av adj. knapp l. svår l. tryckt; i sht i pl. I desse swåra penninge tijder. VRP 12/10 1720. Thet äro knappa penninge-tider hos oss. Lind 1: 799 (1749). Under nu rådande tryckta penningtid. MinnSvNH 10: 108 (1868). Cannelin (1921).
-TILLGÅNG~02, äv. ~20. (pänning- 1807 osv. pänninge- 17581917) tillgång på pängar; ofta konkretare, koll. resp. i pl.: sammanfattningen av de pängar som ngn äger l. som finnas i ett land o. d., resurser l. ägodelar i form av pängar, pänningmedel. Höpken 2: 499 (1758). Man öfverräknade de penningetillgångar, man ägde eller kunnat för tillfället förskaffa sig. Svanberg RedLefn. 57 (1882). Försöket att inom landet upplåna byggnadsmedel hade .. slagit fel trots de föregående årens ovanligt rika penningtillgång. SJ 1: 75 (1906). Det är ur penningtillgångar som utgifter företagas. SvRiksd. II. 12: 177 (1934).
-TILLSKOTT~02, äv. ~20. (pänning- 1907 osv. pänninge- 17891923) tillskott av pängar; särsk. konkretare, om tillskjutna pänningmedel, pänningbidrag. AdP 1789, s. 696. Till (den kejserliga) arméns underhåll skulle betydande penningtillskott lämnas av arvländerna och Spanien. Almquist VärldH 5: 107 (1933). särsk. ss. benämning på en före 1925 i vissa fall utgående förhöjning av värnpliktigs dagavlöning. SFS 1907, nr 110, s. 19. Därs. 1915, s. 387; jfr Därs. 1921, s. 2368.
-TJUV. (numera bl. tillf.) person som stulit l. brukar stjäla pängar. Envallsson Procent. 56 (1786). Hertzberg Vidskep. 53 (1889).
-TRANSAKTION. (pänning- 1840 osv. pänninge- 17831934) affärstransaktion gällande köp l. lån l. investering o. d. av pängar; äv. allmännare: affärstransaktion (vid vilken pängar användas). PH 12: 551 (1783). (Migneul) blef .. vår stjufmors homme d’affaires i alla penningtransaktioner. Almqvist AmH 1: 34 (1840). Beviljas (låne)-ansökningen, erhåller kunden af banken en uträkning öfver penningtransaktionen samt beloppet. Fliesberg Handel. 112 (1891). Östergren (1934).
(I 8 a) -TRÄL. (pänning- 17441747. pänninge- 1860, 1880) (numera knappast br.) = -slav. Nordenflycht QT 1744, s. 31. Topelius Vint. I. 2: 329 (1860, 1880).
-TÖRST. (pänning- 1712 osv. pänninga- 1572. pänninge- 17331861) pänningbegär. Intet annat (var för Kaifas) orett, än hwadh hans penninga torst war emoot och til hinders. LPetri ChrPina S 4 a (1572). Fatab. 1911, s. 256.
-UNDERSTÖD~102. (pänning- 1786 osv. pänninge- 17591898) understöd som lämnas ngn l. ngt gm pänninggåvor l. pänninglån; understöd i pängar; pekuniär hjälp. Höpken 2: 548 (1759). (Staten) lämnar .. (storindustrien) i rikligt mått skydd och uppmuntran af allehanda slag: pänningeunderstöd, skattefrihet (m. m.). EkonS 2: 349 (1898). Kulturen 1938, s. 91.
-UPPBÖRD~02. (pänning- 17491935. pänninga- 1526. pänninge- 15451855) (numera bl. mera tillf., i sht om ä. förh.) uppbörd av pängar; äv. konkret, om pängarna. G1R 3: 118 (1526). Därs. 23: 226 (1552; konkret). Penningeuppbörden vid (lant-)Ränteriet. SFS 1855, nr 90, s. 35. Heckscher SvEkonH 1: 70 (1935; om förh. 1573).
-UTGIFT~02, äv. ~20. (pänning- 1790 osv. pänninge- 15421809. pännings- 15361549) handlingen att ge l. lägga ut pängar; numera bl. konkretare, om enskild utgift (för ngt visst ändamål). Wij haffue daglige en dråpelig peningz wtgifft. G1R 11: 101 (1536). Läget under 1500-talet har med någon förenkling karakteriserats med de orden, att staterna hade naturainkomster men penningutgifter. Heckscher EoH 88 (1922).
-UTLÅNARE ~0200. Auerbach (1913).
-UTLÅNING~020. Östergren (1934).
-UTLÄGG~02, äv. ~20. WoH (1904).
-UTPRESSARE~0200. jfr -utpressning. Östergren (1934).
-UTPRESSERSKA~0200. jfr -utpressning.
-UTPRESSNING~020. handlingen att (försöka) tillskansa sig pängar av en person gm hot (särsk. gm hot att bekantgöra ngt som han icke vill ha allmänt känt). Auerbach (1913). Nej, vanlig tjuvnad är ju inte så vådligt. .. Men penningutpressning det är värre. Siwertz Varuh. 275 (1926).
-UTSKYLD~02, äv. ~20. (pänning- 1814 osv. pänninge- 18001917) utskyld som utgöres i pängar. AdP 1800, s. 1392. Skatteväsendets omläggning ifrån natura- till penningeutskylder. Hellström NorrlJordbr. 232 (1917).
-VELN. (†) pänningbegär. Then fula penning-veln. TRudeen Vitt. 270 (1683).
-VERK, se -värk.
-VINGEL. (pänning- 1872. pänninge- 1827) (†) jfr -vinglare. JernkA 1827, s. 422. (Sv.) Penningvingel, .. (t.) Geldwucher. SvTyHlex. (1872).
-VINGLARE. (pänning- 17661889. pänninge- 17641845) (†) person som driver pänninghandel l. som på orätt sätt söker skrapa till sig pängar; ockrare, procentare. Ekblad 5 (1764). Penningevinglare, som för god betalning förskaffade penningar åt dem, som sjelfve icke sådana ägde. 2VittAH 13: 296 (1827, 1830). Dalin (1855; med hänv. till agiotör). Svedelius Repr. 549 (1889).
-VINGLERI. (pänning- 17761885. pänninge- 17641852) (†) jfr -vinglare. Ekblad 5 (1764). Att våra eländiga kreditlagar .. uppmuntra till penningevinglerier. SvT 1852, nr 166, s. 1. Schulthess (1885).
-VINST. (pänning- 1804 osv. pänninge- 17621852) av pängar bestående vinst; vinst i pängar. Runeberg TankPenn. 129 (1762). När varuknappheten blev det dominerande draget i krigsårens näringsliv, förblevo penningvinsterna visserligen alltjämt stora men samtidigt av alltmer fiktiv karaktär. NordT 1928, s. 521.
-VITE. (pänning- 18511872. pänninga- 1635. pänninge- 1635) (numera knappast br.) = -straff. Schroderus Os. 1: 495 (1635). Dalin (1855).
-VÄG. (pänning- 1843 osv. pänninge- 17861892) i uttr. i (förr äv. uti) pänningväg (förr äv. uti pänningvägen), i fråga om pängar; i pängar. AdP 1786, s. 182. Öfverskridna anslag och andra synder i penningeväg. Liljecrona RiksdKul. 76 (1840). Särdeles mycket i penningväg tror jag väl icke erhölls i Skåne (vid insamling till Vasamonumentet vid Utmeland i Mora). Svedelius Lif 537 (1887). SAOL (1950).
(I 8 a, b) -VÄLDE. (pänning- 1885 osv. pänninge- 18231901) om förhållandet att pänningen l. de förmögna ha(r) makten l. (alltför) stort inflytande i samhällslivet; äv. om stat där detta förhållande råder; jfr plutokrati 1. Järta 2: 10 (1823). Vår materialistiska tid, med dess fruktansvärda penningevälde. Beskow Pred. 465 (1901). Både nazister och bolsjeviker .. betecknade .. gärna västdemokratierna som ”penningvälden”, plutokratier. SvD(B) 1945, nr 308, s. 4.
-VÄRDE, förr äv. -VÄRD, n. (pänning- 1750 osv. pänninga- 15611729. pänninge- 15611917. pännings- 1526 (möjl. två ord), 16481757)
1) [fsv. pänninga värdh, pännings värdh, värdeföremål] till I 5, 7 a, (numera bl. tillf.) ss. beteckning för ngt som har ett i pängar uppskattbart värde; i sammanställning med pänning. Ffru Mätthe gaff aldrick penning eller pänings verde ther fore (dvs. för några gods) i sina dagha. VgFmT I. 10: 35 (1526). (Jag har) bekommit ij min betalinge .. i peninger och penings werdt et hundrade marck danske. Därs. II. 6—7: 111 (1558). At wÿ nu intet vatten kunne fåå / Huarken för penning eller penninga wärdh. Holof. 28 (c. 1580). Han tages i arrest, om icke penningar eller penningewärde hos honom finnes at bethala böterne medh. CollMedP 19/7 1686. Spel om penningar eller penningevärde. SFS 1864, nr 11, s. 68. (Abonnenterna skulle) förutom tidskriften .. (erhålla) ytterligare fördelar i penningar och penningevärde. 1NJA 1874, s. 198. Anm. Den i de äldsta källorna ofta förekommande skrivningen pännings värd(e) är möjl. i viss mån att fatta ss. ett till pänning I 7 a hörande uttr.; jfr uttr. pängars (pänningars) värde (se pänning I 5 c).
2) till I 5: (ngts) värde i pängar; förr stundom om pänningsumma (som man fått vid försäljning av ngt l. som utfästs ss. pris). Stort penninge värde var satt uppå .. (Gustav Vasas) hufvud. Celsius G1 1: 79 (1746). (Ananias) lade råd med mig, om han ei måtte sälja / Vårt lilla jordagods, och penning-värdet tälja / I menighetens pung, som alle föddes af. Kolmodin QvSp. 2: 443 (1750). Fastigheter och vahror .. äga penningevärden, men äro icke de rätta bytes medel. Zettersten AnmMynt 101 (1771). Penningvärdet av hela (grekiska) handelsflottan uppgick .. (1939) till 9594329 pund. SvFl. 1940, s. 60.
3) till I 5 o. 8 a, om pängars l. pänningens köpkraft. DA 1771, nr 13, s. 1. Den af enskillda Folkslag .. (på ett mynt) utsatta stämpel utmärker blott räknevärde, som med penningevärde icke bör förblandas. Boëthius Naturr. 76 (1799). Ett sjunkande penningvärde yttrar sig som en allmän höjning av varuprisen. Vi måste alltså definiera penningvärdet som den allmänna prisnivåns reciproka värde. Cassel TeorSocEkon. 416 (1934).
Ssgr (till -värde 3): pänningvärde-försämrande, p. adj. -försämring. inflation. Heckscher SvEkonH 1: 203 (1935).
-stabilisering. DN(B) 1948, nr 301, s. 12.
-VÄRK, n. (pänning- 1792 osv. pänninge- 17661933)
1) (†) pänningväsen, finanser. Chydenius 274 (1766). I synnerhet var penningeverket (i Sverige 1719) alldeles förstördt efter riks-bankrutten. KrigVAT 1848, s. 225.
2) (i fackspr.) om ämbetsvärk l. offentlig institution för pänningförvaltning; äv. allmännare: pänninginrättning. PH 8: 211 (1766). Stockholmsbanken .. gör utbetalningar för .. (landsortsbanken) till andra penningeverk. Rosenberg Bankv. 24 (1878). Statens centrala penningeverk, statskontoret. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 30, UtlåtKammarkoll. s. 28. Fordran hos bank eller allmänt penningeverk. SFS 1933, s. 562.
-VÄRLD(EN). jfr affärs-värld. (Tryggad reputation) motsvarar i sällskapslifvet, hvad krediten är i penningverlden. Sturzen-Becker 2: 198 (1861). Östergren (1934).
-VÄSEN, äv. -VÄSENDE. (pänning- 1773 osv. pänninge- 17651922) sammanfattningen av de förhållanden som (särsk. inom ett land) råda i fråga om pängar o. deras användning; särsk. med tanke på myntsystem, myntfot, pänningpolitik, pänningcirkulation, pänningmängd o. pänningvärde; äv. närmande sig l. övergående i bet.: affärsliv, affärer, finanser o. d. Rikets mynts- och penningeväsendes återbringande i behörigt skick. PH 8: 78 (1765). Försök Til Et Systeme I Sveriges Allmänna Hushållning Och Penning-Väsende. Jöranson (1792; boktitel). Av stor ekonomisk betydelse är Stockholm .. som centrum för vårt lands penningväsen. Rönnholm EkonGeogr. 51 (1907). I varje stad måste finnas en drätselkammare med uppgift att sköta stadens fastigheter och penningväsen. Granfelt Samh. 202 (1937).
-VÄSKA. En peningh wässka. der vthij war .. 2 R(iks)d(ale)r och 3 d(ale)r koppar Mynt. ÅngermDomb. 1634, fol. 78. Fornv. 1939, s. 45.
-VÄXLARE. (pänning- 1626 osv. pänninga- 16401652. pänninge- 17001898) (numera bl. tillf.) person som växlar pängar; valutahandlare. Tiderus GrLat. 28 (1626). Ramsten o. Stenfelt (1917).
-VÄXLING. (pänning- 1790 osv. pänninga- 1730. pänninge- 17201882) (numera bl. tillf.) växling av pängar; valutahandel. PH 1: 267 (1720). Jag hade för penningevexling m. m. anledning att uppsöka handlanden Hans Wullum. Svanberg RedLefn. 324 (1882). Handel med utländskt mynt (penningväxling). EkonS 1: 299 (1893).
-ÖDA, r. l. f. (pänning- 16391712. pänninge- 1758) (†) om (alltför) stor förbrukning av pängar. Schroderus Comenius d 2 a (1639). Carleson ÅmVetA 1758, s. 10.
-ÖDANDE, p. adj. (pänning- 1859 osv. pänninge- c. 17921882) med sakligt huvudord: som innebär l. medför (alltför) stor förbrukning av pängar, (alltför) dyrbar l. kostsam. Adlerbeth Ant. 1: 264 (c. 1792). Penningödande finansoperationer. Östergren (1934).
-ÖDARE. (pänning- 17951904. pänninge- 17841805) (numera knappast br.) slösare. Björkegren 267 (1784). WoH (1904).
(I 3) -ÖRT. (numera mindre br.)
1) = -gräs 1. SvBot. nr 214 (1805). Ursing SvVäxt. Faner. 264 (1944).
2) växten Lysimachia nummularia Lin., pänningarv. VetAH 1741, s. 83. Krok o. Almquist Fl. 1: 78 (1901).
-ÖVERFLÖD~102. (pänning- 1890 osv. pänninge- 17621864) överflöd på pängar. Runeberg Penn. 149 (1762).
B (†): PÄNNINGA-BEGÄRIG. pänninglysten. Bliberg Acerra 821 (1737).
-BEHOV, se A.
-BEKOSTNAD. förbrukning av pängar på ngt, kostnader i pängar. Swedberg Schibb. d 4 b (1716).
-BÖTE, -BÖTER, -FJÄRDING, se A.
-FÖRSPILLNING. (pänninga- 1535. pännings- 1535 (möjl. två ord), 1622) (alltför) stor (o. kännbar) förbrukning av pängar. G1R 10: 102 (1535). Tegel G1 2: 199 (1622).
-GIRI, sbst. (pänninga- 16611742. pänninge- 15781635. -gÿre 1578) [fsv. pänninga giri] lystnad efter pängar. 2SthmTb. 6: 18 (1578). Penningagiri, snålhet och egennytta. Lange Norby 65 (1742).
-GIRIG, -GIRIGHET, se A.
-GIRU, sbst. (pänninga- 1617. pänninge- 16181772) [möjl. uppkommet gm felläsning av ett (icke anträffat) sbst. pänningagirn (jfr girna, girnas)] = -giri. Widekindi G2A 440 (i handl. fr. 1617). Der .. egennytta och penningegiru herska, der är vägen öpnad till lands och rijkes förderf. 2RARP I. 1: 123 (1719). Lilliecrona Toll 1: 154 (i handl. fr. 1772).
-GRÄS, -HJÄLP, -INKOMST, -KATTA, -KNYTE, -KÄR, -KÄRLEK, -LAND, -LÅDA, -LÖN, -LÖS, -LÖSA, se A.
-MANGEL. (pänninga- 1737. pänninge- 16331730) pänningbrist. HSH 24: 326 (1633). Bliberg Acerra 555 (1737).
(3) -MYNTNING. (pänninga- 1712. pänninge- 17271732) myntslagning. Spegel 433 (1712). Schück VittA 4: 465 (i handl. fr. 1732).
-MÄSSA, f. mässa för vilken man betalar pängar. The Påueskas penninga Messor. LPetri Kyrkiost. 67 b (1566).
-NARR, -NOT, se A.
-NÄT. bildl., = pänning-not (se A). Såå haffua .. (munkarna) sådana been och belete (av helgonen) brukat til päninga näät. OPetri 1: 508 (1528). Forsius Fosz 540 (1621).
-NÖD, -PLIKT, -POST, -PUNG, -RIK, -RÄNTA, -SAK, -SJUKA, -SKATT, -SKULD, se A.
-SPILLE, se A.
-SPILLNING, se A.
-STICKA, f. om slagruta; jfr pek-sticka 3. När man brukar penninga stikkor till ath finna äghadelar j iordene eller annorstadz etc. OPetri 1: 12 (1526).
-STRAFF, -SUMMA, -SÄCK, -TAL, se A.
-TRÅNG, se E.
-TÖRST, -UPPBÖRD, -VITE, -VÄRDE, -VÄXLARE, -VÄXLING, se A.
C (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): PÄNGA-MEDEL, -SKRIN, se A.
D (†): PÄNNINGAR-BÖTE, -SUMMA, se A.
E (numera företrädesvis i skriftspr. samt i Finl.; jfr Bergroth FinlSv. 93 (1917)): PÄNNINGE-AFFÄR, -ANGELÄGENHET, -ANSLAG, -ANSTALT, -ARISTOKRAT, -ARISTOKRATI, -ARRENDE, -AVGIFT, -AVGÄLD, -AVHANDLING, -AVLÖNING, -BEGÄR, -BEHOV, -BEHÖVANDE, se A.
-BEKNIP. (i Finl., †) pänningknipa (se A). (Han) var i penningebeknip. Topelius Dagb. 1: 188 (1834).
-BEKOSTELSE. (†) kostnader. Med stoor mödho och peninge bekostelse. G1R 7: 561 (1531).
-BEKYMMER, -BELOPP, -BELÖNING, -BESPARING, -BETRYCK, -BIDRAG, se A.
(I 3) -BLAD. (†)
1) vattenväxten Hydrocharis morsus ranæ Lin. (med rundat njurlika blad), dyblad. Bromelius Chl. 75 (1694).
2) växten Lysimachia nummularia Lin., pänningarv. Haartman Sjukd. 173 (1765).
-BLOSS, -BOT, -BREV, -BRIST, -BRYDERI, -BÖSSA, -BÖTE, -BÖTER, -CIRKULATION, -DEPOSITION, -DIGER, se A.
-DJÄVUL(EN). (†) om pänninglystnad (som förleder ngn till brott). Schroderus Waldt 22 (1616).
-DONATION, -DOSA, -DRYG, -DRYGHET, -ENHET, -ERSÄTTNING, -FATTIG, -FEL, -FLÖDE, -FOND, -FORDRAN, -FORDRING, -FRIARE, -FRÅGA, -FURSTE, -FÖRHÅLLANDE, -FÖRLUST, -FÖRLÄGENHET, -FÖRMÖGENHET, -FÖRRÅD, se A.
(I 3, 5) -FÖRSEL. (†) transport av pängar (mynt). RARP 3: 174 (1641). Därs. 4: 185 (1649).
-FÖRSKOTT, -FÖRSKRIVNING, -FÖRSTRÄCKNING, -FÖRSTÖRARE, -FÖRSÄNDELSE, -FÖRSÄNDNING, -FÖRVALTANDE, -FÖRVALTNING, -FÖRVÄRV, -FÖRÄRING, se A.
-GIFT, f. (†)
1) handlingen att ge ngn pängar; pänninggåva. (Om en biskop) för Penningegifft insätter .. en Föreståndare .., stånde han på sitt Embetes wägna i Fahra. Schroderus Os. 1: 773 (1635).
2) pänningavgift. RARP 9: 421 (1664).
-GIRI, se B.
-GIRIG, -GIRIGHET, se A.
-GIRU, se B.
-GRÄS, -GUD, -GÅVA, -GÄRD, se A.
-GÖMMA, r. l. f., l. -GÖMMO. (†) eg.: pänningskrin o. d.; anträffat bl. i bildl. anv., om bank o. d. (där man kan sätta in pängar). Wexle-Banko är een publik Penninge-Gömo. Risingh KiöpH 56 (1669). Almänna Banqver och Penninge-giömor. Berch Hush. 344 (1747).
-GÖMSK, -HANDEL, -HJÄLP, -HUNGER, -HUSHÅLLNING, -HÖGFÄRD, -INKOMST, -INRÄTTNING, -INSAMLING, -INSTITUT, -INSÄTTNING, -INTECKNING, -INTRESSE, -JUDE, -KAMMARE, -KARL, -KASSA, -KATT(A), -KISTA, -KNAPPHET, se A.
-KNIP. (†) pänningknipa. JJNervander (1847) hos Nervander FinlKultH 107. Min principal (var) för tillfället .. i penningeknip. Blanche Bild. 1: 186 (1863).
-KNIPA, -KNYTE, -KRIS, -KROK, -KÄLLA, -KÄR, -KÄRLEK, -LAND, se A.
-LOMME. (†) växten Thlaspi arvense Lin., pänninggräs (se d. o. 1). Liljeblad Fl. 273 (1798).
-LOPP, -LOTTERI, -LUST(A), -LYSTEN, -LYSTNAD, -LÅDA, -LÅN, -LÖN, -LÖNTAGARE, -LÖS, -LÖSA, -MAKT, -MALM, -MAN, se A.
-MANGEL, se B.
-MARK, -MARKNAD, se A.
-MASK. (-matk) (†) girigbuk. Dalin Arg. 2: 22 (1734, 1754).
-MEDEL, se A.
(I 3) -MYNTERI. (†) myntslagning. Begångit olofl(ige) penninge mynterije. VDAkt. 1704, nr 349.
-MYNTNING, se B.
-MÄKLARE, se A.
-MÄSTARE. [jfr t. pfennigmeister] (om ä. förh.) skattmästare, kassör. G1R 29: 785 (1559). Penninge-aflöningen förrättades uti början af särskilde tilförordnade Löningsherrar och Penningemästare, hvilka under fälttog ständigt åtföljde krigshären. 2VittAH 3: 360 (1788, 1793).
-NOT, -NÖD, se A.
-NÖDIG. (†) som är i behov av pängar. Geijer II. 5: 46 (1838). En penningenödig, utsväfvande ungdom. Dens. I. 6: 10 (1839).
-OCKER, -OCKRARE, se A.
(I 3) -OGRÄS. (†) växten Thlaspi arvense Lin., pänninggräs (se d. o. 1). Liljeblad Fl. 239 (1792).
-OMLOPP, -OMSÄTTNING, se A.
-PERSEDEL l. -PARTSEL. (†) pänninggärd; jfr persedel 3. G1R 28: 448 (1558). 2VittAH 10: 27 (1810, 1816; om förh. 1544).
-PLIKT, -POLITISK, -POST, -PRIS, se A.
(I 3) -PUKA. (förr) puka l. pukliknande behållare varifrån slantar utkastades bland folket vid kröningar l. kungliga begravningar. KlädkamRSthm 1720, s. 13. Därs. 1772, s. 175.
-PUNG, -PÅSE, -REMISS(A), -REPRESENTATIV, -RIK, -RIKEDOM, -RÄKNARE, -RÄNTA, -RÖRELSE, -SAK, -SEDEL, -SJUK, -SJUKA, -SKATT, -SKRIN, se A.
-SKRIVARE. (pänninge- 1591. pännings- 1587) (†) bokhållare vid myntvärket; jfr mynt-skrivare. Helsingius Bb 1 b (1587; bet. oviss). Erich Lennardzsonn Penningeschriffuare på mynted. KlädkamRSthm 1591 B, s. 77 a.
-SKULD, se A.
-SNAPPARE. (enst., †) person som snappar till sig pängar. Win tappare, penninge snappare, fucktige bröder. BrölBesw. 212 (c. 1670).
-SNIKARE. (†) person som är lysten efter pängar. BrölBesw. 211 (c. 1670).
-SNIKEN, -SNÅL, -SORT, -SPEKULATION, se A.
-SPILL, f.? (-spild) [jfr d. pengespild samt fsv. spil, n., fördärv, ödeläggelse, till spilla, v.] (†) = pänning-spillning. Med denne Legation war ei annat än stor penningespild och fåfäng förtäring. Girs J3 31 (1627).
-SPILLA, r. l. f. (pänninge- 15251765. pännings- 1680. -spillo, oblik form 16241626) [till spilla, v.] (†) = pänning-spillning; äv. om ngt vars inköp medför stor o. förkastlig förbrukning av pängar. G1R 2: 46 (1525). Med stoor tijdz och penninge spillo. AOxenstierna 2: 711 (1624). Tobaak är en penningespilla, hufwudwilla, och luchtar illa. Törning 152 (1677). Är det möjligt i andra riken att afgöra (rättegångs-)saker med mindre penninge-, pappers- och tidsspilla, hvarföre intet äfven hos oss? Chydenius 44 (1765).
-SPILLAN, se A.
-SPILLE, f. (G1R 10: 37 (1535: mett .. stoor peninga spiilde), HB 2: 117 (1577: till ehnn stoor skade och peningespille)). (pänninga- 1535. pänninge- 15581577. pännings- 1545) [till spilla, v.; ssgn kan vara en försvagning av pänninge-spilla l. oblik form till pänninge-spill] (†) = pänning-spillning. Huadt szwår bekosthning, peninga spilde, och vtgifft kon: Ma:t .. hafft haffuer. G1R 10: 37 (1535). Är nu .. genom myckin möde, bekymber och store peningsspille och kostnadt till thet sidzste så vidt kommit, att (osv.). RA I. 1: 443 (1545). HB 2: 117 (1577).
-SPILLING, -SPILLNING, se A.
-STADGE. [fsv. pänningstadhge] (†) i pängar utgående avgift l. skatt. Att wij wille lathe skattläggie samme Laxefiskie vdhj en årlig peningestadge. G1R 16: 169 (1544).
-STARK, -STEN, -STINN, -STOCK, -STRAFF, -STYRKA, -STÄLLNING, -STÄLLT, -SUMMA, se A.
-SVEK. (enst., †) om lyxvaror vilkas försäljande innebär ett pungslående av köparen. Sådant penninge swek (dvs. armband av guld m. m.) Jubilerare godtyckio fattar (dvs. uttänker). BrölBesw. 105 (c. 1670); jfr ANF 17: 335 ff. (1901).
-SÄCK, -SÄNDNING, se A.
-SÖRJAN, f. (†) pänningbekymmer. Oansedt peningesörian oss tungh faller. OxBr. 3: 137 (1627).
-TAL, -TEORI, -TID, -TILLGÅNG, -TILLSKOTT, -TRANSAKTION, se A.
-TRÅNG, f. l. n. (pänninga- c. 15401645. pänninge- 15451790) (†) pänningbrist; pänningförlägenhet. För peninga trång skull galtt en gijll oxa 12 öre, och en gijll koo 6 öre. OPetri Kr. 165 (c. 1540). Den penninghetrångh, som I .. äre råkade uthi. OxBr. 10: 291 (1627). RARP 9: 447 (1664). Lindblom 2194 (1790).
-TRÄL, se A.
-TRÄNGD, p. adj. (†) som är i pänningknipa. 3SthmTb. 3: 25 (1600).
-TÖRST, -UNDERSTÖD, -UPPBÖRD, -UTGIFT, -UTSKYLD, -VINGEL, -VINGLARE, -VINGLERI, -VINST, -VITE, -VÄG, -VÄLDE, se A.
-VÄNDNING. (†)
1) pänningcirkulation. Grufwan är modren til al penninge wändning här å orten (dvs. Kopparbergslagen). Bergv. 1: 830 (1720).
2) pänningtransaktion. VDAkt. 1798, nr 60. Carl var dock den enda, som hade någon reda på Axel och alla hans otaliga penningevändningar. Knorring Cous. 2: 7 (1834).
-VÄRDE, -VÄRK, -VÄSEN, -VÄXLARE, -VÄXLING, -ÖDA, -ÖDANDE, -ÖDARE, -ÖVERFLÖD, se A.
F (†): PÄNGE-SKATT, -SPILLNING, se A.
G (numera bl. ngn gg i -land): PÄNNINGS-BRIST, se A.
(I 1 b) -BRÖD. bröd som kostade 1 ”pänning”. 2SthmTb. 1: 52 (1545). Skråordn. 215 (1597).
-FÖRSPILLNING, se B.
-FÖRSTRÄCKNING, se A.
-HORA, f. sköka (som tar betalt). Linc. Yy 3 b (1640).
-KISTA, -LAND, -LÖS, -POST, -PUNG, se A.
-SKRIVARE, se E.
-SNIKEN, se A.
-SPILLA, -SPILLE, se E.
-SPILLNING, -SUMMA, -UTGIFT, -VÄRDE, se A.

 

Spalt P 3032 band 21, 1955

Webbansvarig