Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRATTINGSBORGSPENNING brat1iŋsbor3js~pän2iŋ l. -PENG ~päŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(bratten(s)burgs- Wallerius, Lindström Lyell XI (1859). brattingborgs- Nathorst)
Etymologi
[benämningen föranledd däraf att ifrågavarande fossil, som till utseendet påminna om präglade mynt, af folktron ansågos vara till stenar förvandlade penningar från ett skånskt slott Brattingsborg, som enl. sägnen sjunkit i den bredvidliggande Ifösjön]
benämning på underskalet af det inom kritformationen (särsk. i trakten af Ifösjön i Skåne) förekommande fossilet Crania craniolaris Lin. Wallerius Min. 378 (1747). Redan Bromell hade 1729 omnämnt den Crania-art, som kort derefter (1731) af Stobæus beskrefs i dennes afhandling om ”brattingborgspenningen”. Nathorst JordH 854 (1893).

 

Spalt B 4172 band 5, 1922

Webbansvarig