Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OMLOPP om3~lop2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(om- 1558 osv. um- (vm-) c. 1540. -lop c. 15401744. -lopp (-låpp) c. 1540 osv.)
Etymologi
[jfr d. omløb, t. umlauf; till OMLÖPA o. LÖPA OM]
1) (i fackspr.) om (varv i) kontinuerlig mekanisk rörelse som ngt utför omkring ett annat föremål l. omkring en fix rät linje (en rotationsaxel); särsk. om (varv i) en himlakropps rörelse i en sluten bana omkring en annan himlakropp; jfr OMLÖPA 1. OPetri MenSkap. 20 (c. 1540). Solennes, månans och stiernornas wissa omlop. Falck Und. 8 b (1558). För hvarje omlopp af vefhjulet (på den enkla typgjutmaskinen) blir en typ färdig. 2UB 10: 186 (1906). Tiden för jordens omlopp kring solen utgör noga räknat 365 dygn, 5 timmar, 48 minuter, 48 sekunder. Nilsson FestdVard. 200 (1925). — jfr MERKURIUS-, MÅN-, SOL-OMLOPP m. fl.
2) [efter t. umlauf] (†) omkrets, periferi; jfr OMLÖPA 1. Peripheria. .. Ringen är sielfwa omloppet. Swedenborg Reg. 4 (1718).
3) i fråga om rörelse i allm. som (i en sluten l. i bukter l. hit o. dit gående bana) fortskrider genom ngt.
a) (†) i fråga om levande varelse: förhållandet att ngn löper l. springer omkring l. gör en rundtur o. d.; jfr OMLÖPA 2 a. (Sv.) Omlopp .. (lat.) circumcursio. Sahlstedt (1757). Efter mÿcket omlopp, än till den ena, än till den andra. Murberg FörslSAOB (1791). Vid min hemkomst från ett långt .. omlopp, som jag gjort till fots, fann jag mig hedrad med besök af general Armfelt. Leopold (1808) i MoB 9: 144. — särsk. bildl.; äv. konkretare. Tankan vida omlopp tar. Lenngren (SVS) 2: 474 (1774). På detta sätt återkomma vi ändteligen, efter ett långt omlopp, till samma sats hvarmed vi begynte. Leopold 4: 178 (c. 1820).
b) i fråga om sak.
α) i fråga om vätska l. gas; särsk. om blodets kretslopp l. dess mer l. mindre hastiga rörelse i detta kretslopp; äv. pregnant, om hastig cirkulation; jfr OMLÖPA 2 b α. Aken Reseap. 104 (1746). Snart skall mit kalla blod med långsamt omlopp rinna, / Och ögat, skumt af år, ej skåda dagens Gud! Kellgren (SVS) 1: 136 (1781). (Han) gick så snabt att bloden kom i det härligaste omlopp. Tavaststjerna Inföd. 96 (1887). jfr BLOD-OMLOPP. särsk. i sht tekn. om cirkulation av vatten, gas o. d. i därför avsedda rör l. kärl o. d.; jfr OMLOPPS-LEDNING, -REGULATOR. TT 1885, s. 81.
β) (†) konkretare: krökning (av ett vattendrag); jfr OMLÖPA 2 b β. Ehrenadler Tel. 63 (1723). Floden Cephée vattnar denna äng (vid Guido) och gjör der tusende omlopp. Nordenflycht (SVS) 3: 123 (1759).
γ) om förhållandet att ngt passerar från den ene till den andre l. är i rörelse l. sprider sig l. är spritt inom en krets av personer l. bland allmänheten o. d.; särsk. i uttr. sätta l. bringa ngt i omlopp, komma l. vara i omlopp; jfr OMLÖPA 2 b γ. särsk.
α’) (†) motsv. OMLÖPA 2 b γ α’. Botin Hem. 2: 148 (1756).
β’) motsv. OMLÖPA 2 b γ γ’, om cirkulation (av kapital i form) av mynt l. värdepapper. PH 15: 297 (1792). All osanning är .. ett falskt mynt, som sättes i omlopp. Rogberg Pred. 2: 209 (1825). Om .. i en stat omåttliga mängder af undervärdiga skiljemynt eller papperspengar sättas i omlopp, så (osv.). 2UB 10: 429 (1907). (†) Du (dvs. pänningen) bär en trinn Figur dermed till at antyda Ditt omlopps villighet. Granatenflycht Penn. 5 (1698).
γ’) i fråga om idéer, uppfattningar, rykten, skriftalster o. d. Höijer 4: 420 (1797). Herr R. .. påstår .. att tusentals afskrifter .. (av talet) vore i omlopp. Tegnér (WB) 4: 158 (1824). Rykten om en större förskingringsaffär .. ha kommit i omlopp. SvD(A) 1930, nr 33, s. 11.
4) [utvecklat ur 3] i fråga om genomförande av ett visst odlings- l. avvärkningsprogram samt i närstående anv.
a) lant. förhållandet att (man låter) ett antal växtslag i viss ordning växla med varandra på vart särskilt av ett antal skiften vari en jordareal indelas; växelbruk; ordning vari de olika växtslagen följa på varandra på vart särskilt skifte; följd av år varunder växlingen genomföres; äv. om jordareal indelad i skiften för växelbruk; jfr CIRKULATION 5. Thaer EngLandth. 176 (1801). Vid ett omlopp, som en längre tid umbär gödsel, bör man icke efter hvarandra odla lika mattande vexter, såsom säd efter säd. Lundequist Landtbr. 224 (1840). Juhlin-Dannfelt (1886; om jordareal samt det antal år växtföljden omfattar). Det skifte, som i den sjuåriga växtföljden blir ledigt, användes .. antingen så, att en baljväxtgröda, ärter eller vicker, eller en grönfodergröda inskjutes mellan de två vårsädesskiftena, som afsluta omloppet. Uppl. 2: 79 (1903). 2NF 33: 443 (1921).
b) skogsv. tidrymden mellan ett skogsbestånds grundande o. dess slutavvärkning; förr äv.: sammanfattningen av ett antal årshyggen vari en skog är indelad för trakthuggning. Det är fördelaktigare att indela sin skog till vedbrand, der omloppet kan inskränkas till 30, 40 år än till timmerskog, der omloppet är 100 till 120 år eller 150 år. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 350 (1856). PrHb. 1: 626 (1885).
5) (mera tillf.) idrott. omlöpning (se OMLÖPA 4). Ett tillämnadt omlopp dem emellan (dvs. mellan ett par hästar) inställdes på grund af en rägnskur. GHT 1895, nr 209, s. 3.
6) (†) om tidens l. viss tids fortskridande resp. viss tids fullbordande av sitt lopp; vanl. med tanke på tidens osv. genomlöpande av vissa, i bestämd ordning varandra avlösande faser, kretslopp; äv. om förhållandet att olika från varandra skiljaktiga tider resp. händelser o. d. avlösa varandra (i viss bestämd ordning), växling; jfr OMLÖPA 7. Dagsens omlopp. Verelius 49 (1681). Sådane Inrättningar, tyckes mig, böra .. efter en viss periods omlopp förnyas. Posten 1769, s. 780. (Dikterna) äga .. icke sins emellan det sammanhang, som fordras til en fullständig beskrifning af hela Årets omlopp. GFGyllenborg Vitt. 1: 172 (1786, 1795). Evigt i förnyadt omlopp svallar / Lifvets ordning. Vårens ungdom följde / Städs på vintren. Geijer Skald. 110 (1813, 1835). Utan omloppet af årets tider, hvad vore vår lefnad på jorden? Franzén Pred. 1: 88 (1841). — särsk. i uttr. i flere seklers omlopp, under flera sekler. Du (avund) Juliani ädla namn / I flere seklers omlopp hädat. Kellgren (SVS) 2: 119 (1781).
Ssgr: (1) OMLOPPS-BANA, r. l. f. astr. Melanderhjelm PVetA 1790, s. 26. Jordens slutna omloppsbana kring solen. NoK 151: 29 (1943).
(4 a) -BRUK. lant. cirkulationsbruk (se d. o. 1). EconA 1807, mars s. 153. Västerb. 1923, s. 39.
-HASTIGHET~102 l. ~200. särsk.
2) nat.-ekon. till 3 b γ β’. Den allmänna prisnivån .. beror av penningarnas mängd multiplicerad med det antal gånger varje penningstycke går i byte (den s. k. omloppshastigheten). Heckscher EoH 22 (1922).
(1) -KRETS. (†) astr. omloppsbana. Rålamb 4: 102 (1690). Wåhlin Bastholm 212 (1791, 1804).
(3 b α slutet) -LEDNING. tekn. vid gasvärk: ledning från o. till omloppsregulator. 2NF 17: 106 (1912).
(3 b γ β’) -MEDEL. nat.-ekon. i allmänna rörelsen använt betalningsmedel. SvLittFT 1833, sp. 628. 2NF 5: 131 (1906).
(3 b α slutet) -REGULATOR. tekn. vid gasvärk: anordning för reglering av trycket i gasretort l. kammarugn. En omloppsregulator, som låter .. så mycket gas återgå i sugledningen, att trycket i densamma hålles konstant. 2NF 17: 106 (1912).
(1) -RIKTNING. (i fackspr.) riktning vari ngt roterar. PriskatalSonesson 1895, s. 116.
(1) -RÄKNARE, r. l. m. tekn. apparat för mätning av omloppshastighet. JernkA 1867, s. 27.
-RÖRELSE. särsk. astr. till 1. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 28. Solens och månens årliga och månatliga omloppsrörelser i förhållande till jorden. Bergstrand Astr. 121 (1925).
(1) -TAL. (i fackspr.) om (tal angivande) omloppshastighet. JernkA 1829, Bih. s. 285. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 362.
-TID. (Sv.) Omlopps tid, (lat.) Tempus periodicum. Sahlstedt (1773).
1) (i fackspr.) till 1: tid för fullbordande av ett varv. Planeternes omloppstider. Melanderhjelm PVetA 1790, s. 25. Elektronens massa och hastighet (eller omloppstid). NoK 3: 100 (1921).
2) (i fackspr.) till 3 b γ β’: tid varunder mynt l. värdepapper är (varit) i omlopp; numera företrädesvis: giltighetstid (särsk. för värdepapper). Nordström Cred. 109 (1853). Den begränsning i omloppstiden, som checken är underkastad. HandInd. 527 (1927).
3) lant. till 4 a: tid varunder cirkulation av olika växtslag genomföres (på en i skiften indelad areal). Ymer 1902, s. 315. (Ägorna) indelades till skiftesbruk, beräknadt för en tolfårig omloppstid. Ramsay Barnaår 4: 97 (1905).
4) skogsv. till 4 b; urspr.: den sammanlagda tiden för avvärkning av skog indelad i årshyggen; numera bl.: växttiden för ett skogsbestånd (l. ett trädslag), tills det är l. anses moget för avvärkning, den till grund för avvärkningsberäkningen liggande genomsnittsåldern för avvärkningsmogen skog. I anseende till olika behof af gröfre eller finare virke, sättes trakthuggning på kortare eller längre omloppstider. Ström Skogsh. 22 (1830). Högskogen har en omloppstid af 80—100 år, lågskogen en 10-årig. SkogsvT 1905, s. 23. SFS 1937, s. 952.

 

Spalt O 811 band 19, 1950

Webbansvarig