Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SJÖMAN ʃø3~man2, sbst.1, m.||ig.; best. -mannen; pl. -män ~män2 (Upp. 18: 17 (Bib. 1541) osv.), äv. (ålderdomligt) -männer ~män2er (Osbeck Resa 77 (1751, 1757), Bengts Vargt. 102 (1915)).
Ordformer
(förr äv. siö(ö)-, -mann)
Etymologi
[fsv. sioman (i bet. 2); jfr d. sømand, fvn. siómaðr (nor. dial. sjomann), mnl. seeman (holl. zeeman), t. seemann, feng. sǣmann (eng. seaman), alla i bet. 2; av SJÖ, sbst., o. MAN, sbst.2; jfr äv. fr. homme marin (i bet. 1). — Jfr SJÖMAN, sbst.2, SJÖMANA]
1) (†) om människoliknande havsdjur (av manligt kön): sirendjur (av manligt kön); möjl. äv. om säldjur; jfr SJÖ-KVINNA 2. (En resande) hafwer på Öön Manar, seet 7 Siömän och 9 Siöqwinnor, som man elliest kallar Sirener, hwilka alle i Näät fångne bleffne (möjl. felaktigt för bleffue). RelCur. 77 (1682). En Siö-Officier wid Thoulouse hafwer skrifwit, at Skeps-Folcket med en Harponne, har dragit uhr Siön en Siö-Man, som har warit wid pasz half fämte Aln lång, och sedt ut som en Menniskia, allenast Händerne hafwa warit såsom Fiskefänar. Quensel Alm(Sthm) 1727, s. 34.
2) person som yrkesmässigt färdas till sjöss ss. medlem av besättning (se d. o. II 4 b) på fartyg l. farkost l. som är kunnig i konsten att navigera o. manövrera fartyg o. d.; äv. i inskränktare anv., dels om medlem av besättning (se d. o. II 4 b β), besättningsman (motsatt: befälsperson), dels om besättningsman som utför sin huvudsakliga tjänst på däck, däckskarl (motsatt: medlem av maskinpersonal l. ekonomipersonal). Upp. 18: 17 (Bib. 1541). I stilla wäder äre alla gode Siöömän. Grubb 401 (1665); jfr c. Uti Siö-skade-mål, hwilka af Lotzens förseelse kunna härflyta, (kan) en Amiralitets-Rätt, som består af Siömän, bättre, än någon annan Domare, .. finna sig både til ransakande och dömande; Fördenskul (osv.). PH 1: 603 (1724). Goda professorskan, arbeta nu på att (J. L.) Runeberg fås till sommarn i rörelse, t. ex. till oceanen, som han aldrig sett, fastän han är utav sjömanssläkt och sjöman själv — jag menar havsbaden i Ostende. ZTopelius (1853) i Konstnärsbrev 1: 34. Till ledamöter i direktionen (för Sthms sjömanshus) valdes (bl. a.) .. för manskapsklassen sjöman J. E. Bengtsson. PT 1912, nr 286 A, s. 2. Beträffande kvinnas anställande som sjöman föreligga tvenne olika förbud. Lang FinlSjör. 141 (1932). SohlmanSjölex. (1955; äv. i inskränktare anv.). — jfr KOFFERDI-, KOMPANI-, SALTVATTENS-SJÖMAN m. fl. — särsk.
a) i (l. med anspelning på) ordspråket en sjöman till häst är en styggelse för vår Herre o. d., betecknande att ngn befinner sig på fel plats l. i en ovan situation o. d. (o. därigm blir löjlig). Topelius Fält. 4: 509 (1864). (En upptäcktsresande) skall vara soldat och politiker och läkare och jägare, han skall handla och befalla, han skall vara sjöman till häst och behärska samtliga vetenskaper. Böök 1Ess. 120 (1913). Amiralen .. är också en god ryttare och besannar ingalunda ordspråket att en sjöman till häst är en styggelse för Herran. Langlet Ung. 147 (1934). Holm Ordspr. 288 (1964).
b) [efter fin. merimiehen vala; uppgiftens fullgörande ansågs bevisa kompetens för sjömansyrket] (i Finl., om ä. förh.) i uttr. sjömannens ed, bildl., om (l. ss. benämning på) idrottslek som bestod i att gå på alla fyra på två löst uppspända rep, varvid repen skulle hållas så att de alltid korsade varandra mellan händernas o. fötternas fäste. NordKult. 24: 28 (1933).
c) i utvidgad anv., om person med tanke på hans egenskap att vara sjövan l. hans förmåga att tåla sjön (utan att bli sjösjuk). Czaren steg till mig hällsade och sade, att iag intet måtte wara någon god siöman, ty han hade hördt att iag warit siuker på siön. ALLewenhaupt (1718) i KKD 2: 279. Uggla Skeppsb. SvEngLex. 30 (1856).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om var o. en av de personer som vid notdragning ro ut med noten. FrÅdalsb. 1929, s. 46 (från Ångermanl.).
Ssgr (till 2): A (Anm. Denna ssgstyp förekommer vid flertalet ssgr numera företrädesvis i vitter stil. Vid vissa ssgr förekommer den äv. oberoende av stilart, nämligen dels i ssgn -mässig, dels i namn på vissa sammanslutningar o. d.; se närmare -förening, -pensions-anstalt o. -sällskap): SJÖMANNA-ARBETE, se B.
-BALK. (†) om den balk (”skipmanna balk”) i 1667 års sjölag som innehåller stadganden om anställning ss. sjöman; jfr skeppsmanna-balk. PH 4: 2683 (1748).
-BANA, -BILDNING, -BRAGD, -BRUD, -DUGLIG, -DUGLIGHET, -ED, -EGENSKAP, -FOLK, -FÖRENING, -GÄRNING, -HÅLLNING, -KUNSKAP, -KÅR, -LIV, -MINNE, -MISSION, -MÄSSIG, -NATUR, -ORD, -PENSIONS-ANSTALT, -PENSIONS-KASSA, -STAD, -STIL, -SYNPUNKT, -SÄLLSKAP, -TANKE, -UTBILDNING, -VETENSKAP, -VIS, -VÅRD, -YRKE, -ÄRA, -ÖVNING, se B.
B: SJÖMANS-ARBETE~020. (-manna- 1852 osv. -mans- 1788 osv.) arbete som utföres av l. tillkommer sjömän; särsk. om sjömaning (se sjömana 1). ReglArméenFl. 1788, s. 11. Bogsering .. (till sjöss) är ett sjömansarbete, som fordrar förtänksamhet, vana samt kraftiga och ändamålsenliga anordningar. Weinberg Sjömansk. 269 (1954). SohlmanSjölex. (1955; om sjömaning).
-ASTRONOMI. (†) sjöastronomi. MJAlopæus (1773) i UrFinlH 365. Dens. BorgåGymn. 345 (1807).
-BANA. (-manna- 1865 osv. -mans- 1903 osv.) jfr bana, sbst.1 1 g γ. Oxenstierna Vanderdecken 70 (1865).
-BAR ~ba2r, r.; best. -en; pl. -er. [senare ssgsleden av eng. bar, av ffr. (o. fr.) barre, (tvär)stång, skrank (se barr, sbst.2)] (i sht om utländska förh.) av sjömän frekventerad serveringslokal där drycker o. d. serveras över en disk. Holmström ResHoll. 49 (1915).
-BEGRAVNING. begravning varvid liket nedsänkes i havet. LD 1960, nr 44, s. 16.
-BEN. om sjömans ben; äv. oeg., i pl., = sjö-ben 2. Hedberg Lej. 25 (1868). WoJ (1891; oeg.).
-BEVILLNING. (förr) bevillning som påfördes sjöman (o. uppbars vid sjömanshus l. vid återkomsten från sjöresa); jfr -skatt. SFS 1851, nr 38, s. 86.
-BIBLIOTEK. för sjömän avsett bibliotek. Svenska sjömansbiblioteket, 1930 organiserad institution som bl. a. anskaffar böcker till vandringsbibliotek för svenska fartyg. Oxehufwud Harris Brit. 91 (1837).
-BIFF. kok. maträtt bestående av skivor av brynt nötkött, rå potatis o. brynt lök, vilka varvats i en gryta o. (jämte kryddor o. buljong) kokats (i ugn). HemKokb. 75 (1903).
-BILDNING. (-manna- 1837 osv. -mans- 1887 osv.) (numera bl. tillf.) bildning som kännetecknar en sjöman, bildning inom sjövetenskapen; förr äv.: sjömansutbildning. TSjöv. 1837, s. 247. Ett .. läroverk för all högre sjömanna-bildning. Hamilton MilUnd. 71 (1842). Den tekniska kunskap och militära sjömannabildning, som ofta framlyser i .. (en viss journalists) framställning, .. (låter) förmoda, att bakom journalisten stå män af facket. KrigVAH 1885, s. 319.
-BLOD.
1) motsv. blod 5. Oterdahl Skram 266 (1919).
-BLUS.
1) av sjöman använd l. för sjöman avsedd blus. Berndtson (1880).
2) till kvinnodräkt l. barndräkt hörande blus liknande ett av sjömän tillhörande örlogsflottan buret plagg. Freja 1874, s. 123 (för mindre flickor). Våra gossars öfvergång från den lediga sjömansblusen till stärkkragen. STaube (1913) hos Wennerberg Bref 1: 23. —
-BLÅ. (numera bl. tillf.) som har den mörkblå färg som kännetecknar den av sjömän tillhörande örlogsflottan burna uniformen, marinblå. Freja 1873, s. 82 (om remsa på kjol).
-BOK. (numera bl. mera tillf.)
1) bok som behandlar sjömanskonsten. Anson Resa 139 (1761).
2) sjöfartsbok. SvD(A) 1918, nr 9, s. 5.
-BRAGD. (-manna- 1880 osv. -mans- 1895 osv.) bragd utförd av sjöman l. sjömän. Oscar II 6: 72 (1880, 1895).
-BRUD. (-manna- 1939 osv. -mans- 1887 osv.) jfr brud, sbst.1 13. Snoilsky 4: 87 (1887).
-BRUK. jfr bruk 6. Mellin Nov. 2: 11 (1831, 1867).
-BRÖST. (vard.) om den inom örlogsflottan förr förekommande pennalistiska seden att en äldre sjöman kraftigt gned handens knogar mot en rekryts bröst; jfr -märke 1. Martinson VägUt 366 (1936).
-BYXA. i sht i pl.: av sjöman använda l. för sjöman avsedda (långa, vida) byxor; äv. oeg., om liknande byxor för annat bruk. Lind (1749; under schiffer-hosen). De fattige (i Kina) låta sig nöja med en liten kort råck af blått Bomuls-tyg, långa Sjömans byxor och rägnkappor af Bambublad. Osbeck Resa 170 (1751, 1757). särsk. [jfr motsv. anv. av eng. Dutchman’s breeches, eg.: holländares byxor; holländare voro förr kända för att ha vida byxor av samma slag som sjömän] oeg., i uttr. som syfta på föreställningen att det skall bli vackert väder, om man (före middagen) på en eljest molntäckt himmel kan se en så stor blå fläck att den minst ser ut att motsvara ett par byxor för en sjöman. Timberg Meteor. 173 (1908). Vandrarvänner vilja så gärna ha sol och ”sjömansbyxor” på himlapällen. SvD(A) 1930, nr 326, s. 12.
-DOCKA. docka (se docka, sbst.1 2 a) som har gestalt av en sjöman. Wägner Lagerlöf 2: 121 (1943).
-DRYCK. dryck använd av sjömän; särsk. (förr) om sjömanssoppa. Serenius (1734; under flip). Smith 338 (1918; om sjömanssoppa).
-DRÄKT.
1) jfr -blus 1. Nordforss (1805).
2) = matros-dräkt. Sjömansdrägt för gossar och flickor. Freja 1874, s. 123.
-DUGLIG. (-manna- 1901 osv. -mans- 1916 osv.) duglig ss. sjöman. Ymer 1901, s. 421.
-DUGLIGHET~102, äv. ~200. (-manna- 1865 osv. -mans- 1870 osv.) [jfr -duglig] duglighet ss. sjöman. Oxenstierna Vanderdecken 119 (1865).
-ED. (-manna- 1844 osv. -mans- 1864 osv.)
1) (förr) tro- o. huldhetsed avlagd av sjöman vid första antagandet till utrikes sjöfart. SFS 1844, nr 13, s. 2.
2) jfr ed, sbst.1 2. Oscar II Mem. 3: 74 (1864).
-EGENSKAP~102, äv. ~200. (-manna- 1890 osv.) för sjöman kännetecknande egenskap. TSjöv. 1890, s. 95.
-ELEGANS. elegans som sjöman visar; äv. övergående till att beteckna en prålande l. icke fullt äkta elegans. (Målaren Eugène Jansson ville) vara elegant, fastän det nog oftast blev en viss sjömanselegans. OoB 1936, s. 467.
-ENGELSKA. (på praktisk väg inlärd, ofullkomlig) engelska sådan den talas av sjömän; jfr matros-, skeppar-engelska. Strix 1904, nr 38, s. 2.
-FATTIG-LÅDA. (förr) understödskassa för nödlidande sjömän o. deras anhöriga; jfr -låda. PH 3: 2248 (1745).
-FOLK. (-manna- 1905 osv. -mans- 1768 osv.)
1) folk (se d. o. 1) av sjömän, sjöfartsfolk (se d. o. 1); jfr sjö-folk 1. Svensén Jord. 18 (1884).
2) (numera bl. tillf.) folk (se d. o. 3 h) som ägnar sig åt sjöfart (ss. besättningsmän på fartyg), sjöfolk (se d. o. 2). VetAH 1768, s. 313.
3) (numera bl. tillf.) om sjöman o. hans hustru (o. barn); jfr folk 6. Strömborg Runebg 1: 30 (1880).
-FÖRENING. (-manna- 1862 osv. -mans- 1913 osv.) förening av sjömän; särsk. (i formen -manna-) i namn på vissa föreningar med ändamål att utdela pensioner, understöd o. d. till medlemmar l. deras efterlevande. Janhem SjömF 15 (i handl. fr. 1862; i Sthm). Gefle Sjömannaförening Gefle 1889—1929. (1930; titel på broschyr).
-FÖRMEDLING. förmedling av arbete åt sjömän; äv. konkret, om (lokal för) institution som utför sådan förmedling (äv. i fråga om dylik institution som är förenad med sjömanshus). NautT 1930, s. 387 (om institution). Fridegård Tack 159 (1936; om lokal). SFS 1957, s. 1348 (abstr.).
-GOSSE.
1) för utbildning till sjöman anställd gosse; äv. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) allmännare, om ung sjöman. At .. Cath. Hassel .. med döden afgått, blifwer hennes Brorson, Sjömans-gossen Carl Anders Hassel, .. härmedelst tilkännagifwit. IT 1791, nr 29, s. 7. Sander Ros 109 (1876; allmännare).
2) [jfr sv. dial. strandpiltar, strandtrift] (föga br.) i pl., om den i sht på havsstränder växande örten Armeria maritima (Mill.) Willd., strandtrift, gräsnejlika; jfr sjö-blomster 3. I alla skrevor (på en skärgårdsö) grodde (i juni) de sega, härdiga sjömansgossarna. Oterdahl Skram 394 (1919).
-GÅNG. för sjöman kännetecknande (vaggande) gång (se d. o. I 1 d). VFl. 1926, s. 86.
-GÄRNING. (-manna- 1939 osv. -mans- 1909 osv.) (i sht i högre stil) jfr gärning 2. VFl. 1909, s. 95.
-HALSDUK~02 l. ~20.
1) jfr -blus 1; särsk. om svart (i rosett knuten) halsduk buren av sjömän tillhörande örlogsflottan. En wirkad Sjömans-Halsduk. VexjöBl. 1830, nr 20, s. 4; möjl. till 2. VFl. 1911, s. 32.
2) till kvinnodräkt l. barndräkt hörande halsduk (l. på klädesplagg anbringad prydnad) som liknar en sjömanshalsduk (i bet. 1); jfr -blus 2. Freja 1873, s. 80 (om prydnad på ett trädgårdsförkläde för barn).
-HATT.
1) (utom om ä. förh. numera bl. tillf.) jfr -blus 1. BoupptVäxjö 1824.
-HEM. särsk. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) om (lokal för) institution avsedd att tillhandahålla logi (samt mat o. samlingslokaler m. m.) åt sjömän; dels om sådan institution avsedd att tillhandahålla permanent bostad för gamla sjömän (o. sjömäns hustrur l. änkor), dels om sådan institution avsedd för aktiva sjömän under tillfällig vistelse i land (i sistnämnda anv. numera vanl. ersatt av: sjöfartshotell). AGOxehufwud hos Harris Brit. 219 (1837). 2NF (1916).
-HISTORIA. historia som handlar om l. berättas av en sjöman l. sjömän. Sjömanshist(orier). (1855; titel på serie).
-HOSPITAL. (förr) sjuk- o. fattigvårdsanstalt avsedd för (gamla) sjömän; jfr -sjukhus. SvSaml. 3—6: 233 (1765).
-HOTELL. av sjömän frekventerat l. för sjömän avsett hotell, sjöfartshotell. Siwertz JoDr. 282 (1928).
-HUGGARE. (förr) huggare (se d. o. 4) avsedd för sjöman. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 20.
-HUS.
1) hus avsett för l. bebott av sjöman l. sjömän; särsk. [jfr t. seemannshaus] (numera föga br.) om (lokal för) institution avsedd att tillhandahålla logi m. m. åt sjömän, sjömanshem. UB 7: 544 (1875; om tysk institution). Hellström Malmros 175 (1931).
2) statlig institution med uppgift att övervaka ordningen inom sjöfarten o. att handha sjömansförmedling o. understödsverksamhet bland sjöfolk m. m.; i fråga om förh. i senare tid om var o. en av de institutioner som (inom var sitt distrikt) handha sjömansförmedling o. mönstring av sjöfolk (o. som till 1/7 1969 äv. handhade registrering av sjöfolk). 2RARP 17: 159 (1747). Varje sjömanshus skall hava visst distrikt, som fastställes av Kungl. Maj:t. SFS 1939, s. 811. jfr kofferdi-sjömanshus.
Ssgr (till -hus 2): sjömanshus-avgift. (förr) till sjömanshus erlagd avgift; särsk. dels om sådan avgift erlagd av fartygs ägare l. redare (vid fartygs ankomst från utrikes hamn) o. beräknad efter fartygets dräktighet (jfr ton-avgift), dels om sådan avgift erlagd av sjöman vid avmönstring från fartyg o. beräknad efter hyrans storlek, hyresavgift. PH 4: 2687 (1748; erlagd av ägare l. redare). Åstrand 2: 275 (1855; erlagd av sjöman).
-direktion. (förr) direktion för sjömanshus. PH 4: 2693 (1748).
-direktör. (†) medlem av sjömanshusdirektion. PH 4: 2688 (1748). SFS 1861, nr 39, s. 8.
-inskriven, p. adj. (förr) om sjöman: inskriven på sjömanshus; äv. i substantivisk anv. SFS 1901, nr 125, s. 10 (i substantivisk anv.).
-institution. sammanfattande, om sjömanshusen betraktade ss. en institution. FörhSkandSjöfMöt. 1883, s. 242.
-kassa. (förr) av sjömanshusavgifter m. m. bildad kassa varur understöd utdelades till sjöfolk. PH 4: 2687 (1748).
-kontor. PH 5: 3023 (1750).
-ombudsman. vid sjömanshus anställd ombudsman med uppgift att förestå dess verksamhet; jfr skepps-ombudsman. FörslSjölag 1847, Bil. s. 7.
-penningar, pl. (†) av sjöman erlagd avgift till sjömanshus, sjömanshusavgift. PH 5: 3468 (1752).
-skriven, p. adj. (förr) sjömanshusinskriven. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 2, Bil. s. 33.
-stiftelse. till sjömanshus knuten stiftelse som förvaltar donationsmedel varur understöd utdelas till sjöfolk. SFS 1969, s. 691.
-HUSTRU.
2) (numera föga br.) (för sjöman avsett) etui av tyg l. vaxduk innehållande sysaker o. d.; jfr hustru 2. SD(L) 1896, nr 480, s. 8 (avsett för sjöman). LD 1910, nr 282, s. 4 (utgörande lotterivinst).
-HÅLLNING. (-manna- 1919 osv. -mans- 1853 osv.) för sjöman kännetecknande hållning (se d. o. 2, 5 b). TSjöv. 1853, s. 196.
-HÄRBÄRGE~020. (numera i sht i vitter stil l. i skildring av ä. förh.) jfr -hotell. Oxehufwud Harris Brit. 78 (1837).
-INSTITUT. institut med uppgift att bedriva sjömansvård. Oxehufwud Harris Brit. 90 (1837).
-INVISNING~020. (förr) av svensk konsul utfärdad, på kommerskollegium ställd invisning (se d. o. 3) avsedd att möjliggöra för sjöman att överföra pengar från utlandet till Sv. Stålhane Förf. 142 (i handl. fr. 1868).
-KAFÉ. jfr -krog. Rydén VikSön. 22 (1912).
-KAVAJ.
1) av sjöman använd l. för sjöman avsedd kavaj (se d. o. 3); förr sannol. äv. (motsv. kavaj 2) om ett slags lång o. tjock kappa använd av sjömän. Gubben nedtog sin sjömanskavaj, i det han yttrade: ”Nej, jag får väl ner och titta efter båtarne!” Carlén Rosen 230 (1842). VFl. 1917, s. 86.
2) jfr -blus 2. UNT 1936, nr 199, s. 4 (i pl., för gossar i åldern 8—10 år).
-KISTA. (i sht förr) kista avsedd för förvaring av sjömans kläder o. personliga tillhörigheter. DA 1793, nr 244, s. 3.
-KLASS.
1) om den samhällsklass som sjömännen (i ett land o. d.) utgöra; äv. i inskränktare anv., om den samhällsklass som sjömännen av manskapsgrad utgöra. Oxehufwud Harris Brit. 24 (1837). Hela sjömansklassen i Norge som höll sin flagga kär, höjde ett skrän av ovilja (då ett förslag till ändring av flaggan framlades). Oscar II Mem. 2: 19 (1881). BtRiksdP 1909, Saml. 8. II. 2: nr 11, s. 12 (i fråga om sjömän av manskapsgrad).
2) sjömil. om var o. en av de klasser vari örlogsflottans manskap indelas efter tjänstbarhet. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 19, s. 39.
-KLÄDD, p. adj. klädd som en sjöman. Sparre Frisegl. 3: 127 (1832).
-KLÄDE. (†) sannol. om ett av sjöman (ss. present till flicka) från främmande land hemfört halskläde. Från Profeszor Olins Pigor äro bortstulne .. ett gulrosigt Madraskläde, ett rödt Sjömanskläde, ett rutigt af Turkiskt garn och en Näsduk. VexiöBl. 1821, nr 37, s. 4. Därs. 1824, nr 3, s. 4.
-KLÄDER, pl.
2) jfr -blus 2. Silfverstolpe Vard. 12 (1926; burna av gosse).
-KLÄNNING. klänning med överdel påminnande om sjömansblus (se d. o. 2). Faustman MBarn 76 (1923).
-KNIV. för sjöman avsedd (med slida försedd) kniv; särsk. om dylik kniv som har ett jämförelsevis brett blad o. skaft med hål för bändsel (avsedd att med sin andra ända vara fastgjord vid livremmen). Anson Resa 32 (1761).
-KNOP. sjöt. knop (se knop, sbst.1 1) som användes av sjömän; särsk. om råbandsknop; jfr -knut. Fullständig framställning af sjömansknopen. Comét (1908; boktitel). 2NF 14: 402 (1910; om råbandsknop).
-KNUT. knut (se knut, sbst.1 1) som användes av sjömän; särsk. dels om halsduksknut, dels om råbandsknop; jfr -knop. Nyblom Twain 2: 31 (1874; om halsduksknut). Knop .. (dvs.) Namn på olika slags sjömansknutar, hvilka för olika ändamål begagnas ombord eller vid sjömansarbeten i allmänhet. NF 8: 933 (1884). Hägg Flagga 63 (1937; om råbandsknop).
-KOLT. (†) av sjöman använd l. för sjöman avsedd kapprock (av vattentätt kläde l. vadmal) med kapuschong. DA 1793, nr 299, s. 4. KrigVAH 1817, s. 17.
-KOMPANI. kompani (se d. o. 4) bestående av sjömän; nästan bl. (om ä. förh.) om sådant kompani bestående av värvat manskap tillhörande sjömanskåren. KBrev 16/2 1787. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 4, s. 8.
-KOMPASS. (numera bl. tillf.) sjökompass. Rajalin Nav. 151 (1728).
-KONST. om konsten att sköta vid färd till sjöss förekommande arbeten (med manövrering o. d.). Alström PVetA 1745, s. 13.
-KONTOR.
1) (†) = -hus-kontor. PH 5: 3309, 3310 (1752).
2) föreslagen benämning på institution avsedd att ersätta sjömanshus (se d. o. 2) o. sjömansförmedling. SvD(A) 1959, nr 262, s. 15.
-KOST. kost använd av l. avsedd för sjömän. Möller (1790).
-KRAGE.
1) krage till uniform för sjömän tillhörande örlogsflottan; särsk. om stor, vinkelrätt avskuren, i ryggen nedhängande blå krage, blåkrage; jfr matros-krage. VFl. 1911, s. 32.
Ssg: sjömanskrags- l. sjömanskrage-fason. till -krage 1. I sjömanskragsfason. KatalÅhlénHolm 37: 38 (1916).
-KROG. av sjömän frekventerad krog; jfr -bar. Idun 1888, s. 119.
-KUNSKAP~02 l. ~20. (-manna- 1834 osv. -mans- 1833 osv.) kunskap i sjömansyrket, sjökunskap. Gosselman SNAmer. 1: 13 (1833).
-KUNTA. (numera bl. tillf.) = kunta 2 a. FSjöbohm Sjöm. 12 (1791).
-KYRKA. i hamn(stad): (med samlingslokaler förenad) kyrka för sjömän (i sht sådana sjömän som uppehålla sig i annat land än sitt eget). Bremer NVerld. 1: 248 (1853; om nordamerikanska förh.). Svenska sjömanskyrkan i London. BtRiksdP 1929, VI. 1: nr 8, s. 34.
-KÅR. (-manna- 1843 osv. -mans- 1875 osv.)
1) om den kår som sjömännen (särsk. sjömännen inom handelsflottan i ett land o. d.) utgöra; jfr -stam 1, -stat. Den vid sjömanshusen inskrifna, i utländsk sjöfart anställda svenska sjömanskåren. VFl. 1912, s. 129. Sjömanskåren i världen. BygdFolk 1: 290 (1927).
2) om den kår som sjömännen utgöra inom sjöförsvaret (i ett land o. d.); särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den kår som flottans manskap (vid viss flottstation) utgjorde l. (i inskränktare anv.) om den del av denna kår som bestod av stamanställda sjömän (motsatt dels den del som de värnpliktiga utgjorde, dels skeppsgossekåren); i sht i sg. best.; jfr -stam 2. Dalin FrSvLex. 2: 106 (1843). Kongl. Flottans sjömanskår består af: Matroskompanierna, Eldare- och handtverkskompanierna samt Båtsmanskompanierna. ReglFl. 1875, 1: 3. Flottans manskap .. utgöres af sjömanskåren, skeppsgossekåren och flottans beväring. Wrangel SvFlBok 278 (1898). 2NF (1916; vid flottstation).
-LAG.
1) jur. lag (se lag, sbst.1 1) innehållande bestämmelser om sjömäns tjänsteavtal o. tjänstgöring m. m. SjöfolkT 1913, s. 81 (om förh. i Förenta staterna).
2) (mera tillf.) lag (se lag, sbst.1 2) som gäller för sjömäns handlingar l. beteende o. d. SvFlH 3: 608 (1945).
-LIK, adj. Lind (1749; under seemännisch).
-LIV. (-manna- 1862 osv. -mans- 1833 osv.)
1) om sjömans liv (se d. o. I 1). NautT 1930, s. 338.
2) liv (se d. o. I 3) ss. sjöman. Gosselman SNAmer. 1: 137 (1833).
Ssg: sjömanslivs-skildring. till -liv 2. 2NF 19: 1174 (1913).
-LYNNE. för sjöman kännetecknande lynne. Oscar II Mem. 3: 75 (1864).
-LÅDA. (förr) = -fattig-låda. PH 3: 2249 (1745).
-MANER. för sjöman kännetecknande maner. På sjömansmaner. KBrev 26/7 1756.
-MINNE. (-manna- 1924 (i vers) osv. -mans- 1941 osv.) om minne (se minne, sbst.1 4) av ngt som ngn upplevt ss. sjöman; sägen l. tradition om sjömans l. sjömäns upplevelser. Taube GyldFred. 23 (1924). Hans käraste sjömansminnen var jordomseglingen med fregatten Vanadis 1883—1885 och en expedition med korvetten Norrköping. Hägg TretungFl. 372 (1941).
-MISSION. (-manna- 1869 osv. -mans- 1888 osv.) [jfr eng. Seamen’s mission, namn på 1843 bildat sällskap för sjömansmission] av kristet samfund bedriven sjömansvård. MissionT 1869, s. 75.
-MISSIONÄR. person som bedriver sjömansmission. MissionT 1869, s. 76.
-MÄRKE.
1) (förr) om (ett ss. vittnesbörd om förmåga att utstå smärta betraktat) märke på armen som ngn fått gm att gnida (l. gm att ngn annan gnidit) till dess att det gick hål på skinnet; jfr -bröst. Schånberg KalOdb. 83 (1968).
2) märke (se märke, sbst.1 12) varav sjöman sluter sig till hurudant vädret skall bli. Tornquist Utk. 1: 57 (1788).
-MÄSSIG. (-manna- 1899 osv. -mans- 1835 osv.) som ägnar l. anstår en sjöman l. sjömän, som är i överensstämmelse med sjömansbruk. Den svarta silkeshalsduken .. har et ledigt sjömansmässigt utseende. KrigVAT 1835, s. 123. Tiselius Larsson LivNödtorft 76 (1934; om person).
Avledn.: sjömansmässighet, äv. sjömannamässighet, r. l. f. Östergren (1939).
-MÖSSA.
2) jfr -blus 2 o. matros-mössa.
-NATUR. (-manna- 1902 osv. -mans- 1894 osv.)
1) för sjöman kännetecknande natur (se d. o. 1). HdlPrästmKalm. 1902, s. 317.
2) person med sjömansnatur (i bet. 1); jfr natur 4. Oscar II Mem. 2: 314 (1894).
-NÄMND. central nämnd som har att handlägga frågor rörande varning av l. förbud mot påmönstring för sjömän som misskött sig under anställning ombord på fartyg; i fråga om förh. före 1/7 1969 om var o. en av ett antal regionala nämnder med motsv. uppgift. BtRiksdP 1960, I. 13: nr 124, s. 7. SFS 1969, s. 681.
-ORD. (-manna- 1930 osv. -mans- 1790 osv.) ord som användes av sjömän, sjöterm. Lindblom 1899 (1790).
-PASS. [jfr amerik. eng. seaman’s passport] pass (se pass, sbst.1 I 10 a) utfärdat enligt för sjömän avsett formulär. SFS 1940, s. 905.
-PENSION. till sjöman utgående pension. Östergren (1939).
-PENSIONERING. jfr -pension. SjöfolkT 1913, s. 43.
-PENSIONS-ANSTALT~02 l. ~20. (-manna- 1902 osv.) pensionsanstalt för pensionering av sjömän; särsk. (i formen -manna-) i sg. best. l. i uttr. finska sjömannapensionsanstalten, om 1879 (under annat namn) inrättad sådan pensionsanstalt i Finl., som 1936 försattes i likvidation; jfr -pensions-kassa. FFS 1902, nr 5, s. 66. Sjömannapensionsanstalten, i likvidation. FinlStatskal. 1953, s. 621.
-PENSIONS-KASSA. (-manna- 1899 osv. -mans- 1956 osv.) pensionskassa för pensionering av sjömän; jfr -pensions-anstalt. Hahnsson (1899). FFS 1956, s. 141.
-PEST. (†) skörbjugg. Cook 2Resa 3Föret. 6 (1783).
-POJKE. jfr -gosse 1. Koch GudVV 2: 368 (1916).
-PREDIKANT. jfr -präst. Bremer NVerld. 1: 248 (1853; om nordamerikanska förh.).
-PRÄST. präst som tjänstgör inom religiöst samfunds sjömansvård. MissionT 1870, s. 7.
-REGISTER. (statlig institution med uppgift att föra) register över yrkesverksamma sjömän. SOU 1957, 29: 150 (fört vid sjömanshus). SFS 1969, s. 679 (om institution).
-ROMANTIK. romantik gällande livet ss. sjöman. VFl. 1931, s. 168.
-ROSETT. (numera bl. tillf.) till kvinnodräkt l. barndräkt hörande rosett liknande rosett bildad av sjömanshalsduk (se d. o. 1). KatalÅhlénHolm 37: 48 (1916; på blus avsedd för gosse).
-RULLA. sjöt. på handelsfartyg medförd (av mönstringsförrättare utfärdad) förteckning över besättningen, innehållande uppgifter om löneförmåner m. m. (samt utgörande ett för förhållandet mellan befälhavaren o. besättningen gällande kontrakt rörande anställningar); jfr folk-pass. SFS 1835, nr 7, s. 2.
-SJAPP. (vard.) om enkel serveringslokal l. enkelt hotell för sjömän. Gustaf-Janson Myl. 143 (1965).
-SJUKHUS~02 l. ~20. (förr) sjukhus avsett för sjömän; jfr -hospital. DvSchulzenheim PVetA 1799, s. 89.
-SKATT. skatt som sjöman enligt särskilda regler erlägger för inkomst av anställning ombord på fartyg (o. som i fråga om sjöman anställd på svenskt handelsfartyg motsvarar statlig inkomstskatt o. i fråga om dylik sjöman som är bosatt i Sv. l. vissa andra länder äv. kommunal inkomstskatt). SFS 1953, s. 475.
Ssgr: sjömansskatte-förordning. förordning angående sjömansskatt. SOU 1957, 39: 83.
-kontor. kontor för uppbörd av sjömansskatt; i fråga om svenska förh. bl. om sådant kontor vid länsstyrelsen i Göteborgs o. Bohus län (i sht i sg. best.). SOU 1957, 39: 67 (om engelska förh.). SFS 1958, s. 558.
-nämnd. statlig nämnd för handläggande av ärenden rörande sjömansskatt; i sht i sg. best. SOU 1957, 39: 83.
-SKOLA. skola för utbildning av sjömän; äv. oeg., om utbildning till sjöman gm tjänstgöring till sjöss o. d. Nordforss (1805). (Under en av A. von Stauden ledd expedition till Marocko m. fl. länder) gick den blivande sjöhjälten (dvs. J. Puke) i en förträfflig sjömansskola. Hägg TretungFl. 197 (1941).
-SKROCK. skrock som förekommer bland sjömän. Carlén Skuggsp. 1: 98 (1861, 1865).
-SLÄKT. släkt som innehåller många sjömän (i olika led). ZTopelius (1853) i Konstnärsbrev 1: 34. —
-SOPPA. (förr) Sjömanssoppa .. (dvs.) en blandning af hafremjöl, socker och vatten, som tillförne utdelades åt sjöfolk. Smith (1918).
-SPRÅK. jfr -ord. Tornquist Utk. 2: Förkl. 12 (1788).
-STAD. (-manna- 1930 osv. -mans- 1912 osv.) stad som kännetecknas av ett starkt inslag av sjömän. Kiel var en verklig sjömansstad. VFl. 1912, s. 130.
-STAM.
1) sammanfattande, om de yrkesmässigt verksamma sjömännen (särsk. sjömännen inom handelsflottan i ett land o. d.); jfr -kår 1. VFl. 1909, s. 35.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om flottans stamanställda manskap (motsatt: flottans beväring); jfr -kår 2. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 19, s. 18.
-STAT. (†) = -kår 1. För Sjuke af Sjömans-Staten drager Sjömanshus-Directionen .. försorg. StadgFattigwSthm 12/8 1807, s. 9; jfr Danckwardt SmndrFörf. 418 (1823).
-STEG.
1) (vaggande) steg som tas av sjöman l. är kännetecknande för sjöman. Engström Häckl. 329 (1913).
2) dans. i folkdans: danssteg i 4/4-takt, som åtföljes av vaggning med kroppen åt den sida där foten sättes i, giggsteg. Lekstug. 1: 8 (1897).
-STIL. (-manna- 1924 (i vers) osv. -mans- 1830 osv.) för sjöman kännetecknande stil. Kommendörkapt. 37 (1830: sjömansstyl).
-STOL. sjöt. båtsmansstol (se d. o. 2). Konow (1887). VFl. 1915, s. 89.
-SVAJIG. svajig som en sjöman(s). Rosén StackRack. 19 (1928; om byxors snitt).
-SYFÖRENING~1020. syförening som arbetar till förmån för sjömansmission. Stenvall LyktGärn. 159 (1947).
-SYNPUNKT~02 l. ~20. (-manna- 1872 osv. -mans- 1908 osv.) synpunkt som sjöman anlägger, sjömansmässig synpunkt; i sht i uttr. från l. ur sjömanssynpunkt. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 4(a), s. 36 (1872).
-SÅNG. sång som sjunges av l. handlar om en sjöman l. sjömän. PoetK 1816, s. 168.
-SÄCK. sjösäck. KrigVAT 1835, s. 122.
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. (-manna- 1831 osv. -mans- 1889 osv.) sällskap som består av l. arbetar till förmån för sjömän; särsk. (i formen -manna-) i namn på sällskap med uppgift att befordra sjöfart o. sjömansutbildning samt upprätthålla sjömansyrkets anseende m. m. Sjömannasällskapet i Götheborg. SFS 1831, s. 166. Tal hållet vid Stockholms Sjömanna-sällskaps allmänna sammankomst å Börsen. Wallin Rel. 4: 311 (1838; överskrift).
-SÄTT. jfr -maner. På sjömanssätt. Klint (1906).
-TAG. (ngt vard.) jfr -maner; nästan bl. i pl. Engström Glasög. 158 (1911).
-TANKE. (-manna- 1879 osv. -mans- 1916 osv.) tanke som sjöman hyser l. som är kännetecknande för sjöman. Bergman GotlSkildr. 75 (1879, 1882).
-TERM. jfr -ord. Snellman Gift. 2—3: 25 (1842).
-TJÄNST. tjänst ss. sjöman. Brelin Resa 1 (1758).
-TRAKTAT. (av religiöst samfund utgiven) traktat avsedd för sjömän. Sjömanstraktater: N:r 1. Rymning — en synd, en skam. (1892; titel på broschyr).
-TRUPP. (numera bl. tillf.) trupp bestående av sjömän inom örlogsflottan. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 4, s. 8.
-TRÖJA. av sjöman använd l. för sjöman avsedd tröja; stundom äv. om ett slags ytterkavaj: stortröja. Wetterbergh Penning. 10 (1847). WoH (1904; äv. om stortröja).
-UNION. i sg. best. (äv. i uttr. svenska sjömansunionen), om 1914 bildad fackförening för däcksmanskap (som 1932 uppgick i svenska sjöfolksförbundet). MinnesskrSvSjömUnion. 15 (i handl. fr. 1914).
-UTBILDA~020. [jfr -utbildning] (mera tillf.) utbilda (ngn) till sjöman. Skeppsgossarna sjömansutbildas på övningsskeppet ”af Chapman”. Östergren (cit. fr. 1927).
-UTBILDNING~020. (-manna- 1872 osv. -mans- 1905 osv.) utbildning till sjöman. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 4(a), s. 40 (1872).
-UTTRYCK~02 l. ~20. jfr -ord. Tamm TyPrefix 16 (1876).
-VALS. vals till text med motiv från livet ss. sjöman. UppslBSvMusikh. 1906—10 37 (cit. fr. 1910).
-VETENSKAP~102, äv. ~200. (-manna- 1840 osv. -mans- 1744 osv.) (numera bl. tillf.) sjövetenskap. Vallerius PVetA 1744, s. 11.
-VIDBYXOR, pl. (†) vida byxor av ett slag som användes av sjömän. Svensson SkånFolkdr. 92 (cit. fr. 1779: sjömans wibyxor).
-VIS. (-manna- 1843 osv. -mans- 1783 osv.) jfr -maner. På Sjömans-vis. Sparrman Resa 1: 114 (1783).
-VISA. jfr -sång. Sjömans-Wisa. (1832; titel på trycksak).
-VISERING. jur. visering som utländsk sjöman erhåller av polismyndighet vid avmönstring från fartyg i Sv. (o. som är giltig i högst 14 dagar). SFS 1947, s. 520.
-VÅRD. (-manna- 1939 osv. -mans- 1899 osv.) verksamhet för andlig vård av o. praktisk hjälp åt sjömän; i sht om sådan verksamhet bedriven av svenska kyrkan; jfr -mission. MissionTSvKyrk. 1899, s. IV.
Ssgr: sjömansvårds-assistent. inom svenska kyrkan: person med uppgift bl. a. att besöka fartyg, se till att sjuka sjömän få vård o. ombesörja sjömäns sociala kontakter med hemlandet. SvYrkeslex. nr 779 a, s. 1 (1955).
-sekreterare. inom svenska kyrkan: person med uppgift att organisera sjömansvård. 3NF 17: 1005 (1932).
-styrelse. i sg. best. l. i uttr. svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, om organ med uppgift att leda den av svenska kyrkan bedrivna sjömansvården. SFS 1933, s. 331.
-verksamhet. VKyrka 2: 407 (1917).
-VÄN. person som är vänligt inställd till sjömän; äv. oeg., om tidskrift o. d. GT 1788, nr 97, s. 2. Sjömansvännen. (1899; titel på tidskrift).
-VÄRVARE. (om ä. l. utländska förh.) person som värvar sjömän för anställning på fartyg. Smith (1918).
-VÄSEN(DE). sammanfattande, om allt som har med sjömanskonsten att göra; jfr sjö-väsen(de) 2. Hof Skrifs. 261 (1753: siömans wäsend).
-YRKE. (-manna- 1824 osv. -mans- 1803 osv.) om yrket att vara sjöman. Roswall Skeppsm. 1: 209 (1803).
-ÄMNE. om ung man som förbereder sig för (l. är lämpad) att bli sjöman, ämne till sjöman, blivande sjöman. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 183 (1831). KrigVAT 1858, s. 273.
-ÄRA. (-manna- 1822 osv. -mans- 1832 osv.) om ära som ngn förvärvar l. har ss. sjöman; äv. om ära som land o. d. förvärvar l. har gm sina sjömän. Danmarks gamla Sjömannaära. KrigVAH 1822, s. 194. På min sjömannaära. Östergren (1939).
-ÄVENTYR~102, äv. ~200. äventyr upplevt av sjöman l. sjömän. TLotsvPers. 1906, s. 70.
-ÖGA. sjömans öga l. förmåga att se; öga som är kännetecknande för en sjöman; särsk. i uttr. som syfta på en van sjömans förmåga att med blicken bedöma förhållanden till sjöss. Gosselman SNAmer. 1: 12 (1833). Den ständigt pågående striden mellan ”de gamla med sjömansöga” och teknikens krav på mera pålitlig och effektiv fartygskonstruktion. Hammar FartygOstIndComp. 30 (1931). Han har djärva blå ögon. Riktiga sjömansögon. Unnerstad Snäckh. 45 (1949).
-ÖVNING. (-manna- 1848 osv. -mans- 1871 osv.) abstr. o. konkretare: övning i sjömansyrket. KRegl. 22/12 1848, § 27 (konkretare). BtRiksdP 1871, IV. 1: nr 14, s. 45.
Avledn.: SJÖMANNASKAP, se sjömanskap, sbst.2
SJÖMANSAKTIG, adj. som erinrar om en sjöman(s) l. sjömän(s) l. ger intryck av sjömanskap. Utom en solbränd hy .. fans intet sjömansaktigt hos (den gamle kaptenen). Eneroth Dana FöromMast. 26 (1896). Öhrwall Knut. 17 (1908; om knut).
Avledn.: sjömansaktighet, r. l. f. Östergren (1939).
SJÖMANSKAP, sbst.2, äv. SJÖMANSSKAP l. (numera i sht i vitter stil) SJÖMANNASKAP, n. (HC11H 11: 133 (1697) osv.), äv. r. l. m. l. f. (Rosenfeldt Tourville Föret. 1 (1698), 2SvUppslB 26: 106 (1953)). (-man- 1685 osv. -manna- 18971942. -mans- 18031935) [jfr holl. zeemanschap, t. seemannschaft, eng. seamanship] sammanfattande, om allt som är vedertaget bruk inom sjömanskonsten; äv. om (praktisk kännedom om) sjömanskonsten l. (utövande av) sjömansyrket; äv. i inskränktare anv., enbart om (en vid olika tider på olika sätt avgränsad) del av sjömanskonsten, särsk. om (praktisk kännedom om) konsten at manövrera fartyg l. farkost (ofta motsatt: konsten att navigera); äv. ss. benämning på undervisningsämne, vanl. innefattande läran om fartygs delar o. tillbehör, läran om fartygs manövrering o. praktiskt sjömansarbete. Thet .. (är) Schoutbinachternes ämbetes plicht, hwar uti sin Esquadron, gifwa acht på Capiteinerne, theras Ordres efterlefwande, Soldat- och Siömanskaps i acht tagande, och sin tiensts förrättande. Schmedeman Just. 936 (1685). En allmän Schola uti Krigswettenskaperne och de i synnerhet til sjömanskapet hörande delar. KBrev 18/8 1761. Sjömanskapet, jemte kännedom i den tidens stridssätt, ansågs länge tilräckligt, äfven för Örlogsmannen, at vid alla förefallande händelser .. kunna föra sitt anförtrodda Skepp. KrigVAT 1836, s. 148. Läraren i sjömanskap skall minst 2:ne gånger hwarje wecka underwisa kadetterne (på övningsfartyget) .. i tackling och manöver. SFS 1867, nr 38, s. 14. Sjömanskap är kunskap och färdighet i sjömansarbeten, förnämligast alla sådana, som tillhöra tacklingen. Ämnet är emellertid mycket mera omfattande. Man räknar hit jämväl kännedom om ankare och tåg, styrinrättningar, småfartyg, livräddningsmateriel, etc. VFl. 1926, s. 51. Hans förfäder har i generationer levt på kvastbindning omväxlande med småhantverk, tungt bondearbete och sjömanskap. Martinson ArméHor. 267 (1942). Sökande (till en viss befattning inom kustbevakningen) bör kunna styrka kunskaper i navigation och sjömanskap. DN(A) 1964, nr 53, s. 26.

 

Spalt S 3257 band 25, 1969

Webbansvarig