| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
VÄXEL väk4sel, sbst.2, r. l. m.; best. -eln (PrivSvStäd. 4: 375 (1605) osv.) ((†) -elen 3SthmTb. 6: 149 (1606), Sahlstedt TuppSag. 28 (1759); -len PrivSvStäd. 3: 203 (1572), Agardh o. Ljungberg II. 1: 226 (1854)); pl. växlar väks3lar2 (AOxenstierna 5: 581 (1630) osv.) ((†) växeler OxBr. 11: 563 (1629), Hortulanus Räkneb. I 4 b (1674); växler KF 1611, § 6, Bolinus Dagb. 20 (1667)).
A.
1) († utom ss. förled i ssgr) förhållandet att ngt växlar (se VÄXLA 2) l. skiftar l. förändras, växlande; äv. (med mer l. mindre framträdande reciprocitet): handlingen l. verksamheten att växla (se d. o. 1), utväxling, utbyte; äv. konkretare, om enskilt tillfälle av sådant förhållande l. sådan handling osv. Schroderus Liv. 171 (1626). Jag må säja, at jag wäl träffat, och giordt en god wäxel, från Fiskiare til Åkerman. Bliberg Acerra 260 (1737). En undersåte, som sundt tänker, den är trofast emot Land och Öfverhet, fastän verldenes växel honom enkom et bistert öde bereda skulle. CGTessin hos Gadd ÅmVetA 1770, s. 69 (1761). Hvarigenom .. naturligtvis en svår stank i rummen icke kunnat äfven vid flitig vexel af hinkarne förekommas. Welander VenerSj. 137 (cit. fr. 1836). Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 11. — jfr BREV-, GENERATIONS-, REGIM-, STOFF-, TILL-VÄXEL.
B. i fråga om ekonomiska l. monetära förh.
2) († utom ss. förled i ssgr) växling (se VÄXLA 4); äv. i fråga om utbyte av varor o. d.: utväxling l. handel, särsk. i förb. med handel; äv. om växelkurs. Att the fremmende driffwe vdi vpstäderne .. en olaglig och olijdelig handell och wexell. PrivSvStäd. 3: 203 (1572). Wäxlens fall eller stigande utan bekant orsak gjör upmärksamhet hos mycket folk. Dalin Montesquieu 188 (1755). En stor åtrå til wäxel och handel, i synnerhet med Creatur, intrasslar honom i så mycket bekymmer, at (osv.). VDAkt. 1789, nr 446. Wexel, enligt .. 1748 års Wexelstadga, består i ett byte af det ena landets eller den ena stadens mynt emot den andras. SFS 1828, s. 1671. Strindberg HMin. 1: 7 (1905).
3) (förr) om tulliknande pålaga (med syfte att inbringa ädelmetaller till staten) som innebar att (mynt av) ädelmetall (i proportion till in- o. utförda varors värde) utväxlades mot pengar (av lägre halt); särsk. i förb. med tull. Stiernman Riksd. 556 (1604). Then lille Wexlen, som är tijo Rijkzdaler af hwart hundrade Dalers werde af the andre warur, som the häden af Rijket före wele. Stiernman Com. 1: 510 (1606). (Göteborgs) Inwånare skulle vti första tiwgu åhren .. hafua frij handel och wandel vthi hela Sweriges Rijke vthan någon tull och wäxel. Tempeus Messenius 132 (1612). Med ”växel” avses den 1606 stadgade plikten att mot betalning inleverera en viss mängd ädla metaller till myntning. SvRiksd. 3: 536 (1933). — jfr SILVER-VÄXEL.
4) [möjl. efter it. cambio, växel(brev), l. elliptiskt för VÄXEL-BREV] (utom ss. senare led i (l. elliptiskt för) ssgr i sht om ä. förh.) om (dokument utgörande) skriftlig (av växelrättsliga regler styrd) skuldförbindelse, i sht sådan varigm utställaren (trassenten) förpliktar sig att (vid dokuments uppvisande l. vid annan, fastställd tidpunkt) till annan, angiven part (remittenten) betala en viss penningsumma l. anmodar en tredje part (trassaten) att verkställa betalningen, växelbrev; särsk. om sådan skuldförbindelse använd ss. medel för överföring l. utlåning av pengar l. betalning (särsk. i samband med utlandsresa l. handel med utlandet l. annan ort inom landet); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (up)på, betecknande dels belopp l. summa, dels ort l. land o. d. där växeln kan inlösas; särsk. i förb. med egen (se EGEN, adj. 1 e γ), kort (se KORT, adj. 2 c), lång (se LÅNG 7 f), prima (se PRIMA, adj. 1 b), sekunda (se SEKUNDA, adj. 1 a), torr (se TORR, adj. 3 d γ); jfr ACCEPT 2, ANVISNING 7 b, TRATTA, sbst. 3SthmTb. 4: 296 (1602). Han lofwade betala (för de sönderslagna fönstren) så snart han får wäxel hemman ifrån. ConsAcAboP 6: 403 (1688). Inga Swenska wexlar accepteras mera på Amsterdamska Beursen; och det lærer blifwa omögeligit att på lång tid få någon wexel i Swerige. Lidén FörtrBr. 53 (1769). En främmande Grefwinna är arresterad, för det hon utgifwit en falsk wäxel på 6000 gyllen med en stor Furstes namn och sigill efterapadt. GT 1786, nr 77, s. 1. Officerarne betygade all möjelig erkänsla, och begynte efterfråga priserne, med anmälan, att Capitain Clerke skulle gifwa wäxlar på England i betalning. Cook 3Resa 521 (1787). Det är .. i affärslivet mycket vanligt, att köparen får acceptera en växel, vilken efter en bestämd tid får lösas in med pengar. Västhagen Affärsbokf. 63 (1945). Penningbekymmer. Pappa måste börja med växlar. Men vem skulle skriva på åt en fattig skollärare? Höijer Solv. 201 (1954). — jfr AVISTA-, BLANKO-, DATO-, DISKONT-, INKASSO-, KÖPMANNA-, LUFT-, PLATS-, POST-, PROCENTAR-, REKAMBIO-, RETUR-, SIKT-, SJÖ-, SKULD-, SMÅ-, ULTIMO-VÄXEL m. fl. — särsk. i förb. med vissa verb.
β) i förb. med göra (jfr GÖRA, v.1 I 3 d α). 3SthmTb. 2: 307 (1599). Vi gör en vexel på huset Fugger i Augsburg. Strindberg SRidd. 79 (1908).
5) [sannol. elliptiskt för VÄXEL-MYNT l. VÄXEL-PENG] koll.: (summa utgörande) växelmynt l. växelpengar. Stenfelt Skepp. 99 (1903). Låt mig se din portemonnaie. Du har för litet växel. Åkerhielm FFanny 172 (1904). När flaskan är fylld slänger hon några slantar på disken, störtar därifrån utan att vänta på växel .. och ramlar in i en droska utanför Centralstationen. Henschen SkuggBrott 67 (2004). Jag tappar en hel bricka med mazariner i golvet, ger tillbaka fel växel flera gånger och glömmer tilläggsbeställningar som ropas till mig. Bredow BaraInte 157 (2009). — jfr SMÅ-VÄXEL.
C. om teknisk anordning l. konstruktion.
6) [sannol. elliptiskt för VÄXEL-BJÄLKE] (†) = VÄXEL-BJÄLKE. Carlberg SthmArchitCont. E 4 b (1740). Inga Bielkar få .. löpa fram under Spisgrunder, utan på dylika ställen afskäras, förses med Wäxlar och beläggas med Järn, uppå hwilka sedermera Spisarne anläggas. PH 6: 3832 (1755). Rothstein Byggn. 485 (1859).
7) om ngt konkret som åstadkommer överföring l. förflyttning o. d.
a) om mekanism l. anordning med funktion att (med hjälp av kugghjul) överföra rörelse l. drivkraft från en maskindel till en annan (o. i samband därmed ändra hastighet l. vridmoment l. rotationsriktning o. d.); jfr TRANSMISSION 1 b. Hvad de egentliga drifaxlarne för väfstolarne beträffar, så äro dessa för det mesta tväraxlar, hvilka alltså gå i riktning af bygnadens djup och drifvas från hufvudaxeln medelst koniska vexlar. TT 1875, s. 249. Spindeldockan (i en svarv) är kraftigt utförd samt har alla växlar och kopplingar väl skyddade. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 42. Propellermaskineriet (på kryssaren) .. är uppdelat i två grupper, vardera med två pannor i skilda rum och ett turbinaggregat med enkel växel av de Lavals konstruktion och drivande var sin propeller. SvFl. 1941, s. 185. I praktiskt taget alla växlar har man omväxlande 1 och 2 kuggar i ingrepp. HbVerkstTekn. 1: 476 (1944). — jfr KUGG-, KUGGHJULS-, MELLAN-, PLANET-, REDUKTIONS-, REM-, REP-, REVOLVER-, SKRUV-, SNÄCK-, STYR-VÄXEL m. fl. — särsk. i fråga om fordon, dels om växellåda hos motordrivet fordon, dels om växelanordning på cykel; äv. (o. i sht) om läge l. utväxling hos växellåda l. växelanordning, särsk. i sådana uttr. som lägga i l. in en högre växel l. högsta växeln, särsk. bildl., betecknande att ngn anstränger sig ytterligare resp. till det yttersta. Trampa ner kopplingen och lägga i ettans växel. I regeln köres ju (bilen) på tredje eller fjärde växeln strax före afstannandet. Nerén HbAut. 1: 173 (1911). En pustande bil fick köra med växeln på första utväxlingen. Essén HExc. 147 (1916). Taxibilar som stönade fram på låg växel. Wästberg Kung. 54 (1955). Det var på den tiden cyklar med växel var mycket sällsynta och fina. Gustafsson FamF 109 (1975). Danmark och Sverige har lagt i högsta växeln och startat ett intensivt mötesprogram för att snabbt driva igenom en Öresundsbro. GbgP 15/1 1991, s. 12. När vi andra slutar stressa och låter julfriden ta över lägger revygänget i Mölndal in en högre växel. GbgP 22/12 1998, s. 11. Många cyklar på sina vanliga damcyklar men det är en enorm skillnad att ha en lättare med flera växlar, speciellt i uppförsbackarna. Livet40Ocens. 183 (2009). — jfr DIFFERENTIAL-, KEDJE-, MELLAN-, RATT-, START-VÄXEL.
b) spårväxel (se d. o. 2). TeknEkonBeskrStatJernvB 190 (1872). Då tåg inväntas på en station, öfvertygar sig stationsinspektoren, att vexeln ligger för rätt spår, hvilket han afläser på vexelsystemets stationsapparat. PT 1896, nr 108, s. 2. De skottade rent runt växlarna. Särskilt viktigt var det runt klotväxlarna som man var tvungen att lägga om för hand. Karnstedt Gnistsk. 51 (1990). — jfr INFARTS-, INGÅNGS-, JÄRNVÄGS-, KORSNINGS-, MED-, MOT-, SKILJE-, SKYDDS-, STICKSPÅRS-VÄXEL m. fl.
c) telefonväxel; äv. med inbegrepp av dels lokal som inrymmer telefonväxel, dels personal som bemannar l. sköter telefonväxel. Då de för telefon afsedda lokalerna icke tilläto insättning af flera vexlar blef det nödvändigt att anskaffa andra rymligare lokaler. SDS 13/8 1897, s. 2. De manuella växlarna karakteriseras av att det egentliga kopplingsförloppet utföres manuellt, t. ex. av en telefonist. SvTeknUppslB 2: 302 (1939). Växeln gick när firman stängde för dagen, och han hade ingen direkt linje på rummet. GbgP 1952, nr 39, s. 9. Innan Sven-Erik gick till sitt arbetsrum passerade han Sonja i växeln. Larsson BlodSpill. 318 (2005). — jfr ANKNYTNINGS-, LINJE-, PROPP-, SJÄLV-, SNÖR-, TAXI-, TELE-VÄXEL.
8) [sannol. med tanke på att en plåt (l. balk) övergår i nästa] (i fackspr., i sht skeppsb.) om (nitad l. svetsad) skarv l. fog mellan plåtar (l. balkar) i fartygsskrov (förr äv. i ångpanna). Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). De plåtar hvaraf en panna bestå, hopfogas medelst nitade skarfvar eller så kallade vexlar. Frykholm Ångm. 87 (1881). På jernfartyg ordnas plåtarne i långskepps gående stråk, hvilkas kanter oftast ligga på hvarandra och bilda vexlar, som tätas genom diktning. Engström Skeppsb. 10 (1889). — jfr LÅNG-, PLÅT-, TVÄR-VÄXEL.
D. i fråga om djur(s förflyttning).
9) jäg. viltstråk. Skyttarnes linie utställes helst på den sidan, der man tror sig veta att elgarne vanligen hafva sin vexel. Hahr HbJäg. 327 (1866). Man tycker sig skymta de vilda djuren, som börja sina nattliga ströftåg: hjortarna gå på sin växel till betesplatserna, vildsvinen .. komma upp ur dagslegan i kärren. Cassel Östas. 188 (1906). Haren .. har ofta sin växel över lunnbänken, där några hötappar som regel blivit kvar från hästens rastmål. TurÅ 1955, s. 100. — jfr SPÅR-, VILT-VÄXEL.
10) (†) kull (se KULL, sbst.1 1) l. flock av rovdjur (i sht varg). En wäxel eller en kull kallas det, då flere Wargar följas åt. Greiff Jagt 27 (1821). Vexel kallas räf- eller varghonans ungar tillsammans, det svarar således mot kull. Källström Jagt 248 (1850).
-AFFÄR. särsk. (i sht om ä. förh.) till 4: affär (se d. o. 4) som innefattar växel l. växlar; jfr -transaktion. SC 2: 156 (1821). Att mannen har det svårt trots sin goda lön på grund av alla trassliga växelaffärer. Holmström Benj. 282 (1932). —
-AGENT. (†) jfr agent 1 b. Wexel-Agenterne hafwa erhållit et skarpt bref från Hr Necker, med åtwarning, at ej .. för egen räkning deltaga uti det för Handeln och flera Familler högst skadeliga Agio-spelet. GT 1788, nr 133, s. 2. Auerbach (1916). —
1) till 7 a slutet; jfr -låda 3 b. Växelanordning, (dvs.) den apparat på ett motorfordon, varigenom detta kan fås att gå med olika hastigheter trots samma varvantal hos motorn. Nerén (1930).
2) till 7 b. Vexel- och säkerhetsanordningar vid (järnvägs)stationer och mötesplatser. SFS 1900, Bih. nr 44, s. 13. —
-ANSVAR~02 l. ~20. jfr ansvar I 4 o. -ansvarighet. Den stränga ansvarighet, som en vexelutgifvare .. är underkastad .. att punktligt uppfylla hvad i vexeln utfästes, och hvilken ansvarighet hufvudsakligen består deri, att han .. med sin förmögenhet .. står i ansvar för förbindelsens uppfyllande .. Detta ansvar kallas vexelansvar. Smedman Kont. 5: 48 (1872). —
-ANSVARIGHET. (†) jfr -ansvar. Har indoszant af .. wexel uti öfwerlåtelsen utsatt wisz förewisningstid och warder den af innehafwaren försummad, är indoszanten för wexelanswarighet fri. SPF 1858, s. 55. Hernberg Rättsh. 397 (1922). —
-APPARAT. särsk. (förr) till 7 c: (del av) telefonväxel; jfr apparat 3 a. PT 1881, nr 286 B, s. 2. —
(7 a slutet) -ARM. i sht tekn. jfr arm, sbst. III 4. Nerén HbAut. 2: 148 (1912). Växelarm, (dvs.) hävarm i den anordning, varigenom olika växlar inläggas (särskilt på motorcyklar). Nerén (1930). —
(2, 4) -ASSOCIERAD, p. adj. (förr) i sht substantiviskt, om till frihetstidens växelkontor knuten person; jfr associera 1 c α. Chydenius 250 (1765). Förgäves sökte hattarna .. engagera s. k. växelassocierade att .. åstadkomma en bättre betalningsbalans på utlandet. SvRiksd. 5: 180 (1934). —
-AVDRAG. (†) växeldiskonto; anträffat bl. i ordböcker; jfr avdrag 4 a. Björkman 1271 (1889). Cannelin (1921). —
-BANK. (förr) om (avdelning i) bank vars rörelse bestod i överföring (l. inlån) av pengar gm växel l. växlar (jfr -banko); särsk. om avdelning i Riksens ständers bank (l. dess föregångare ”Palmstruchska banken”) som bedrev sådan rörelse; förr äv. till 2, 4, om växelkontor. HH XIII. 1: 163 (1564; om växelkontor). Låne-banken och Vexel-banken (i Riksens ständers bank) voro åtskiljde .. Den sednare var helt och hållet en depositions-bank, som afdrog en viss procent för sitt bestyr med de insatta penningarne. Skogman Bank 1: 9 (1845). Sveriges första bank, den Palmstruchska lån- och vexelbanken i Stockholm 1656. UB 7: 65 (1874). Louis De Geer (hade) opererat på bankväsendets område, genom s. k. växelbanker, närmast för överflyttning av betalningar från orter ute i landet till Stockholm. Heckscher SvEkonH 1: 373 (1936). —
-BANKO. (växel- 1664–1807. växle- 1668–1669) (†) växelbank; jfr banko I 1. Sade Hr Landtmarskalken, at somblige moverade den distinctionen om een Vechsel- eller Lähnebanco. RARP 9: 102 (1664). Möller (1807). —
(1) -BEGREPP. (†) begrepp (se d. o. 5 (b)) som är (mer l. mindre) synonymt med annat begrepp. Boëthius Kant 112 (1797). Under det hos de gamle idyllen i det närmaste var vexelbegrepp åt herdedikten, har den hos de moderne småningom fått sina gränser utflyttade. NF 7: 426 (1883). 2NF 32: 834 (1921). —
-BEHOV. (†) jfr behov 4. AdP 1800, s. 455. Om de redbaraste ibland .. (svenska handlande) funne sig .. afskräckta ifrån att nyttja sin kredit för att afhjelpa vexelbehofvet. Järta 1: 149 (1816). —
-BELOPP. särsk. (i sht om ä. förh.) till 4: växelsumma. Smedman Kont. 5: 10 (1872). (Växelns diskontering i bank) innebär, att banken till säljaren utbetalar växelbeloppet med avdrag av s. k. diskonteringsränta från diskonteringsdagen fram till förfallodagen. Västhagen Affärsbokf. 66 (1945). —
(1) -BEPRISNING. (†) ömsesidigt lovordande (i sht författare emellan). 3SAH LV. 2: 86 (1838). Det är en känd sak att allt koteriväsende har sin styrka i inbördes vexelbeprisning och ohöfligheter mot alla utom stående. Samtiden 1873, s. 508. Fredlund Dahlgren 118 (1903). —
-BEREDNING. (förr) beredning (se d. o. 3 b slutet) för växelärenden; jfr -deputation. Af Växel-Beredningens Betänkande har en del på Riddarhuset blifvit upläst. HSH 15: 161 (1761). Den s. k. Nordencrantzska växelberedningen. 2NF 19: 1246 (1913). —
(1) -BESTÄMNING. [av t. wechselbestimmung, först använt av den t. filosofen J. G. Fichte] (i ä. filosofiskt fackspr.) Thesis och Antithesis äro .. (enl. Fickle) i växelbestämning. Höijer 2: 163 (1799). Vexelbestämning, (dvs.) tvenne föreställningars ömsesidiga bestämning genom hvarandra. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). —
-BETALARE. (växel- 1671 osv. växle- 1671) växeltrassat. Then hwilken aff Wexelgifwaren om Wäxelns betalning är anmodat, och förthy äger thet vthgifne Brefwet antaga och wärkeligen fullgiöra, behållandes tillijka Nampn aff Wäxle betalare. Wäxel-Rätt 1671, s. A 2 a. Största betydelsen hava .. egna växlar i Sverige fått, i de postremissväxlar, som utfärdas av våra banker. Den utställande banken är i de flesta fall växelbetalare. HandInd. 526 (1927). —
-BETALNING. betalning av l. med växel. Wäxel-Rätt 1671, s. A 4 a. Växelbetalningen skall avse penningar. Även utländsk valuta är giltig. Hernberg Rättsh. 387 (1922). —
(1) -BILD. om bild (se bild, sbst.1 1, 2) som växlar (med annan bild l. andra bilder). Gumælius Bonde 208 (1828). Härliga taflor draga förbi hans själs ögon likt en laterna magicas växelbilder. Knöppel Morg. 161 (1913). —
(1) -BILDNING. (†) variantform; jfr bildning 3 d slutet o. -daning. Att .. -eri är en gammal vexel-bildning till -ari, erfares af Homil. Rydqvist SSL 2: 206 (1857). Rydqvist SSL 2: 425 (1860). —
(1) -BJÄLKE. [efter t. wechselbalken] (†) om (kortare) tvärbjälke i byggnad(skonstruktion) (ofta i anslutning till eldstad o. d.); jfr växel, sbst.2 6. PH 2: 1322 (1737). Botten till kakelugn, der densamma kommer troszbotten närmare än en fot, .. må icke läggas på bjelkar, utan skola dessa afskäras och fästas med wexelbjelkar. SFS 1870, nr 27, s. 19. Auerbach (1916). —
-BLANKETT. jfr blankett, sbst.2 3. GT 1788, nr 78, s. 4. Kredithafvaren eger icke begagna andra vexelblanketter än sådana, som af Riksbanken honom tillhandahållas. SFS 1894, Bih. nr 49, s. 4. —
-BOK. jfr bok, sbst.2 1 b. JernkA 1835, s. 246. Växelbok, (dvs.) bok, vari utfärdade och mottagna växlar noteras med uppgift å växelbelopp, förfallodagar, trassater m. m. SvAffärslex. (1948). —
-BORD. särsk. (förr) till 7 c: telefonväxelbord; jfr kopplings-bord 1. Nyström Telef. 63 (1885). År 1882 i juni var centralstationen i Helsingfors i ordning med växelbord och telefonapparater af amerikansk tillverkning. AtlFinl. 29: 5 (1899). —
-BORGEN. på växel tecknad borgensförbindelse; jfr aval. Åstrand (1855). Växelborgen skall tecknas å växeln eller vid därvid häftat blad. Boman Exportör. 77 (1977). —
-BREV. (växel- 1589 osv. växels- 1635. växle- 1581–1671. växles- 1589)
1) (†) till 1: brev (se d. o. 3) utgörande svar på annat brev; brev ingående i brevväxling; jfr -skrift 1. Schroderus Dress. 214 (1610). Medh denne Post sender han dig de vexle-breff, som emellan oss och Råded i Danmark ähro lupne I dette åhr. AOxenstierna Bref 4: 97 (1643).
2) (förr) till 4: skriftlig handling innehållande l. utgörande växel; jfr brev 2 o. -förbindelse, -sedel, -skrift 2. Then 17 Februarij for han igen till Stråtzborg, med ett wexlebreff på the 455 gyllen som gaffz för the 13 foder win j gersbach. VinkällRSthm 1581. (Växeln har) utvecklat sig till ett allmänt omsättningsmedel under 1100- och 1200-talen i Nord-Italiens stora handelsstäder, där bankirerna .. utfärdade växelbref .. till sina kunder för att sätta dem i stånd att lyfta penningar hos utställarens filialer .. på annan ort och .. undvika mynttransport. 2NF 33: 439 (1921). —
-BRUK.
1) lant. till 1: åkerbruk (l. trädgårdsodling) där grödorna odlas omväxlande på olika skiften (se skifte 15 a α); jfr bruk 8 o. cirkulations-bruk, koppel-bruk, omlopps-bruk, skiftes-bruk 1. Detta Wexelbruk eller så kallade Cirkulations-Jordbruk .. har i synnerhet funnits förmånligt på sådana ställen, der .. träffas en grund och ojemn matjord. Alm(Ld) 1806, Bih. s. 5. Växelbruk infördes av rotfrukter, korn eller höstsäd samt klöver eller vicker men utan träde. SvLantmät. 2: 125 (1928). särsk. i oeg. l. bildl. anv., i fråga om ngt som sker l. görs omväxlande l. växelvis. Fries BotUtfl. 2: 42 (1847, 1852). (Djurarter) få ett behof att uppsöka nya lokaler, där de föröka sig i antal på de gamlas bekostnad, för att kanske efter en tidrymd åter försvinna: det är djurvärldens växelbruk. FoFl. 1908, s. 41. Strindberg skriver i häftigt växelbruk noveller, artiklar, essäer och brev. Lagercrantz Strindberg 142 (1979).
2) (†) till 4, förr särsk.: bruk (se d. o. 6) i fråga om växlar l. växelhandel (anträffat bl. i ordböcker); jfr -gång 2, -stil. Möller 2: 1356 (1785). Ahlman o. Forsman (1885). —
(2) -BÄNK. (växel- 1564–1629. växla- 1526. växle- 1575–1757. växlo- 1541–1725) (†) växlarbord; äv. i utvidgad l. metonymisk anv., om växelkontor l. växlarbod o. d.; jfr bänk VIII. Hwij fick tu icke mina penninga in j wäszlabäncken, ath när iach komme motte jw krafft them igen medh oker? Luk. 19: 23 (NT 1526). SvMerc. 2: 654 (1757). —
-BÖRS. särsk. (i sht om ä. förh.) till 4: börs (se börs, sbst.2 1, 2) för växelhandel. SvBiet 1843, nr 271, s. 2. Vexelbörsen var i dag temligen matt och öfliga valutor ej obetydligt utbjudna. AB 1/10 1869, s. 4. De stora varu- och växelbörserna. Cassel TeorSocEkon. 141 (1934). —
-CIRKULATION. (†) jfr cirkulation 4 b α. Wirsén PVetA 1821, s. 46. En på vexelcirculation grundad creditrörelse eger .. en helt annan betydelse, än en vanlig lånerörelse. Nordström Cred. 39 (1853). HT 1953, s. 114. —
(2) -DALER. (växel- 1771. växle- 1681) [jfr t. wechseltaler] (†) om dalermynt som enligt folktron ständigt återgår till sin ägare (o. därmed slutligen gör denna omätligt rik). En växle daler, som han kunde altijdh bortväxlas, och lijkväl skulle han få honom strax igen. Carlquist Herdam. II. 10: 148 (cit. fr. 1681). Om hela werlden .. håller mig för en tiggare, då jag packat pungen wäl full med hemliga Wäxel-dalrar. Weise 2: 183 (1771). —
-DEPUTATION. (förr) jfr deputation 2 b o. -beredning. 2RARP 22: Bil. 158 (1761). Vid 1760–1762 års riksdag utsåg sekreta utskottet halva medlemsantalet inom en 16 man stark växeldeputation. SvRiksd. 6: 43 (1934). —
-DEPUTERAD. (förr) jfr deputerad 2 (e). Lundin NSthm 248 (1888). (På 1850-talet) fungerade två av bankofullmäktige såsom växeldeputerade och handhade mot särskild ersättning de utländska växelaffärerna. SvRiksd. 13: 36 (1934). —
-DISKONTERING. jfr diskontera 2. Palmblad Norige 182 (1846). En av de viktigaste grenar av bankernas kreditrörelse är växeldiskonteringen. Dess uppgift är att underlätta varuomsättningen. Hernberg Rättsh. 216 (1922). —
-DISKONTO l. -DISKONT. ränta som dras från växelbelopp; jfr diskont 1 b o. -avdrag. Växel-discontens nedsättande af banken från 5 till 4 proc. gjorde det lifligaste intryck på börsen. SC 3: 56 (1822). —
(1) -DOMINANT. [jfr t. wechseldominante] mus. dominantens (se dominant, sbst. 2 a) dominant. Vexeldominant .. (dvs.) Andra tonen i dur- och molltonarten, och på hvilken bygges det septimaccord, som upplöser sig i dominantaccordet. Höijer 526 (1864). —
-DRA, äv. -DRAGA, -dragning. (växel- 1628 osv. växle- 1669)
1) i sht sport., till 1, med pluralt subj., om deltagare i hastighetstävling (särsk. löpare l. cyklister l. skidlöpare): turas om att (ligga främst o.) hålla uppe farten. SvD(A) 6/7 1931, s. 10. Ragnar Jonsson väntade på kamraten (i cykelloppet) för att de sedan skulle kunna växeldra upp till de andra i 8-mannagruppen. VästerbK 1954, nr 153, s. 8.
2) (†) till 4 (slutet α), ss. vbalsbst. -ande l. -ning, om handlingen l. verksamheten att utställa (se d. o. 4 a) växel l. växlar; jfr draga, v. I 35. AOxenstierna 4: 78 (1628). I mån som vexeldragningarna på .. (handelshusen) icke kunde täckas genom valutor, uppkom nödvändigheten att omsätta vexlar med nya vexlar. 3SAH 3: 479 (1888). —
-DUPLETT, äv. -DUBBLETT. (†) = -duplikat; jfr -kopia o. dubblett-växel. SPF 1858, s. 65. Hvarje växelduplett är sålunda en originalväxel, som föreställer hela växeln, eller med andra ord, hvarje exemplar gäller för alla och alla exemplaren tillsammans gälla blott som en enda växel. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 292 (1899). SAOL (1950). —
-DUPLIKAT. (†) om vart o. ett av två (l. flera) befintliga exemplar av en växel; jfr -duplett, -kopia o. duplikat-växel. Smedman Kont. 7: 87 (1874). 3NF 6: 117 (1926). —
(1) -FALL. (†) alternativ (se alternativ, sbst. b); äv. i uttr. i växelfall, alternerande l. omväxlande; jfr fall, sbst. XII 4. I vexelfall. Phosph. 1811, s. 537. Hvart och ett af dessa vexelfall har något, som förordar detsamma. Rydqvist SSL 1: 141 (1850). Rydqvist SSL 5: 61 (1874). —
(1) -FEBER. [jfr t. wechselfieber] (numera bl. i skildring av ä. förh.) intermittent (se d. o. a) feber; särsk. om typ av malaria med återkommande feberattacker. Peruvianska barken, stillar ju påliteliga kalla växel-febrar. Schützercrantz PVetA 1755, s. 13. Andra svenska namn på frossan är frysesjuka .. växelfeber, vardagsfrossa, varannandagsfrossa .. m. fl. Wirgin Häls. 3: 27 (1933). —
(7 b) -FEL. fel i spårväxel. GbgD 3/9 1920, s. 6. Nedrivna kontaktledningar, spring i spåren, växelfel, spårfel och andra saker har försenat tåg och flera har ställts in. SkånD 13/6 2018, s. A4. —
(1) -FLAK. (i sht i fackspr.) Växelflak .. (dvs.) flak med eller utan överbyggnad avsett att med hjälp av fordonsburen eller stationär hanteringsutrustning förflyttas mellan fordon och markplan. TNCPubl. 62: 136 (1977). —
-FORDRAN. jfr fordran, sbst.2 II 1 slutet, o. -fordring, -krav. SPF 1858, s. 52. Växelfordran, (dvs.) fordran, som grundar sig på en växel. SvAffärslex. (1948). —
-FORM.
1) (i ä. språkvetenskaplig terminologi) till 1: sidoform; jfr form I 3 b. I några (ordböcker är) det rigtiga myr, pl. myrar, stäldt såsom vexelform till myra, pl. myror. Rydqvist SSL 2: 73 (1857).
2) (numera bl. tillf.) till 4, särsk. i uttr. i växelform, i form av växel. Att åter köpa silfver, helst i vexelform .. funno Revisorerne vara det naturliga och riktiga sättet för metalliska kassans förstärkande. Skogman Bank II. 2: 85 (1846). Skuldförbindelser, utfärdade i vexelform. Smedman Kont. 5: 49 (1872). —
(7 c) -FRÖKEN. (förr) kvinnlig växeltelefonist. Jag ringde igen ned på telefonen och frågade den ganska hövliga växelfröken om hur jag skulle bära mig åt. Nordström Amer. 87 (1923). —
(1) -FYR. fyrväs. fyr som visar växelsken. ListaSvFyr. 3 (1884). Växelfyren visar omväxlande hvitt och rödt eller grönt ljus utan mellankommande förmörkelser. Hägg PraktNav. 81 (1900). —
(1) -FÄLT. el.-tekn. om elektriskt l. magnetiskt fält vars riktning (l. styrka) växlar med viss frekvens. TT 1929, Elektr. s. 53. En Göteborgsstudie visar att magnetiska växelfält från bildskärmar kan påverka amalgamet så att frisättningen av kvicksilver ökar. GbgP 16/3 1993, s. 7. —
(7 a slutet) -FÖRARE. (i sht i fackspr.) om anordning för reglering av drev i motorfordons växellåda; äv. (o. numera i sht) dels om växelväljare i bil med automatisk växellåda, dels om del i kedjeväxel på cykel som flyttar kedjan mellan olika kugghjul; jfr förare 3 g. Nerén HbAut. 1: 230 (1928). För manövrering av de skjutbara dreven i växellådan finnas växelförare, som stå i förbindelse med den från förareplatsen åtkomliga växelspaken. AutB 1: 389 (1947). Euro Autotech tillverkar växelförare .. De levereras till Volvos 800- och 900-serie med automatväxellåda. GbgP 2/5 1996, s. 42. Det bara small till, hela växelföraren har åkt in i bakhjulet (på cykeln) och slitit av sex ekrar. ÖgCorr. 18/6 2012, s. B16. —
-FÖRBINDELSE. (skriftlig handling utgörande) förbindelse (se d. o. 3 a) i form av växel; jfr -brev 2. SPF 1858, s. 69. Den eller de, som å vexelförbindelse tecknat borgen .. svare .. en för alla och alla för en för samma förbindelse. SFS 1880, nr 15, s. 22. Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upptaga lån eller ingå växelförbindelse. SFS 1949, s. 749. —
-FÖRFALSKARE. person som utför(t) förfalskning av växlar. Kalla en som förfalskat en vexel för vexelförfalskare och en idealist skall visa sig och säga att ni förlorat idealen. Strindberg NRik. 87 (1882). —
-FÖRFALSKNING. förfalskning av växel l. växlar. AB 2/2 1846, s. 4. Bedrägeri mot borgenärer och vexelförfalskning. SmålAlleh. 1883, nr 152, s. 4. —
(1) -FÖRHÅLLANDE. omväxlande l. inbördes förhållande (se d. o. 5). Vilja och personlighet .. äro i et nödvändigt växelförhållande, bägge förutsättande och förutsatta af medvetandet, eller förstånd och begrep. Lyceum 2: 184 (1811). Att det ekonomiska livets sekulära perioder och konjunkturcyklar stå i närmaste växelförhållande till varandra. EkonT 1929, s. 2. —
-FÖRMAN~20, äv. ~02. särsk. (förr) till 7 b: förman (se förman, sbst.1 5) för den personal som skötte spårväxlarna (vid bangård o. d.). SFS 1897, nr 87, s. 6. Växelgatan .. där betjäningen på gifna signaler från växelförmannen .. omställer växlarne. TT 1899, Byggn. s. 13. —
(7 b) -FÖRREGLING. (förr) förregling (se förregla 2 slutet) av spårväxel; äv. (o. i sht) konkret, om förreglingsanordning på växelställ (jfr förregla 2 slutet slutet o. -lås 2). För uppförande af ett hus vid Hallsberg .. har styrelsen begärt 48 500 kr. .. samt för anordnande af s. k. vexelförreglingar vid olika stationer m. m. 50 000 kr. SD(A) 29/11 1894, s. 4. Anordningar för vexelförregling och signalapparater, der snälltåg framgå. SD(L) 1897, nr 29, s. 2.
Ssg (†): växelförreglings-anordning. jfr växel-lås 2. Genom en talrik samling .. modeller illustrerades utvecklingen af växelförreglings- och centralväxlingsanordningar. TT 1897, Allm. s. 337. VaruhbTulltaxa 1: 527 (1931). —
(7 b) -GATA. [efter t. weichenstrasse] järnv. om rad av spårväxlar (på bangård o. d.); jfr gata 3. SDS 1898, nr 476, s. 3. Vexlarna skola anbringas i sina rätta lägen och den s. k. vexelgatan öfver hufvudspåren utanför maskinhallen vid Stockholms Norra utläggas. SD(L) 1901, nr 9, s. 3. —
-GIVARE. (växel- 1689 osv. växle- 1669–1671) växelutställare. Risingh KiöpH 68 (1669). Vexel skall innehålla .. dens underskrift, som utställer vexeln (vexelgifvare, vexelutställare, trassent). SFS 1880, nr 15, s. 1. —
-GÅNG. (växel- 1629 osv. växle- 1687) särsk.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: växelvis l. alternerande gång (se d. o. I 9, 11). Min Lykkas Wäxlegång, är uti dina Hänner. Warnmark Sinnew. 36 (1687). Naturens vexelgång. Wallin (SVS) 1: 463 (1807). (Polhems) mästarprov i Blankstöten hade som största nyhet att gruvlinorna ersatts av två par hängande trästänger, som i växelgång hakade malmtunnorna uppåt. HT 1953, s. 413.
2) (†) till 4, om förfarande gällande växlar; jfr gång I 4 o. -bruk 2, -stil. AOxenstierna 4: 320 (1629). Lind 1: 1784 (1749). —
-GÄLD. (växel- 1545–1922. växle- 1585) (†) avgift erlagd i samband med utfärdande av växel (jfr gäld, sbst.1 1); äv.: skuld motsvarande växelsumma (jfr gäld, sbst.1 2). 2200. Daler som the Clenodier haffwe stått före, och än dhå 50. daler som skall ware Wexellgeltt. G1R 17: 428 (1545). Utöver invisningselementet ingår uti växeln ett förpliktelseelement, växelförbindelsens ”garantiverkan” för envar tecknare att gentemot eftermän svara för betalning av växelgälden. Hernberg Rättsh. 391 (1922). —
-GÄLDENÄR. person som är betalningsskyldig för växel. Wexelgäldenär är ej förbunden att erlägga betalning, der ej wexeln till honom aflemnas och qwitteras. SPF 1858, s. 59. Vexelinnehafvaren kan för hela sin fordran stämma en af vexelgäldenärerna, och det står i hans fria val hvilken af dem han först vill stämma. Broomé CivPr. 312 (1882). —
(7 b) -HAKE. (†) jfr hake, sbst.2 1. Att vexeln 5 minuter före tågets ankomst af stationsmästaren inspekterats, hvarvid denne af tanklöshet icke förvissat sig om dess rätta läge eller märkt, att låset, som hängde i vexelhaken icke varit låst. LdVBl. 1896, nr 126, s. 2. —
-HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11 (b)) med växlar; jfr -köp, -omsättning. Stiernman Com. 2: 807 (1656). Arbitrage är en vexelhandel af något komplicerad beskaffenhet. Den består i att uppköpa internationella vexlar där de äro billiga och försälja dem där de äro dyra. Schauman o. Christierson Gide 354 (1898). —
-HANDLARE. person som (yrkesmässigt) bedriver växelhandel; jfr växlare 2. Runius (SVS) 3: 58 (1709). Han var redare och delägare i flera fartyg och tillika vexelhandlare, och gjorde i båda fallen betydliga affärer. Wetterstedt Mut. 287 (1832). —
(7 a (slutet)) -HJUL. i sht tekn. hjul (se d. o. 2) ingående i växelanordning l. växellåda; särsk. om typ av kugghjul i urverk. Polhem ESkr. 3: 364 (c. 1720). Minuthjulet .. har 24 tänder, timhjulet .. 72 tänder samt vexelhjulet .. 48 tänder och 12 drifvar. Schweder HbUrmak. 24 (1874). Han höll på att hissa upp ett stenblock .. då det lilla vexelhjulet på hisskranen plötsligt sprang itu, hvarvid vefven slog tillbaka och träffade honom i pannan. EnköpP 21/1 1898, s. 3. —
(7 a) -HUS. i sht tekn. hus (se d. o. 9 b) l. hölje som rymmer växelhjul; förr särsk. till 7 a slutet, om växellåda (se d. o. 3 b). De i vexelhuset .. befintliga växelhjulen. TT 1896, M. s. 75. Växelhus, detsamma som Växellåda. Nerén (1930). —
(7 b) -HÄVSTÅNG~02 l. ~20. (förr) hävstång (se d. o. 1) för reglering av spårväxel; jfr -spak 2. Ställverkets signalvefvar och vexelhäfstängerna äro med hvarandra så förbundna, att ett tåg icke kan insläppas på stationen, förrän alla vexlar, som stå i något samband med tågrörelsen, äro rätt lagda. NDA 3/9 1894, s. 4. —
-INNEHAVARE. (numera bl. tillf.) innehavare av växel. Wäxel-Rätt 1671, s. A 2 a. Vexelinnehafvaren kan för hela sin fordran stämma en af vexelgäldenärerna. Broomé CivPr. 312 (1882). —
-INTRESSE. (†) ränta på växelsumma; jfr intresse 1. FörarbSvLag 2: 356 (1709). Skulle det öfver en månad med insättningen dröjas, kunna Direktörerne för den uteblifna andelen penningar upnegotiera, som med vexel-interesse af den uteblifvande bör betalas. Stråle RörstrMariebg 67 (i handl. fr. 1726). —
(1) -JÄRN. byggn. om typ av beslag för fogning av två trästycken vinkelrätt mot varandra; jfr järn 5. Som träet alltid försvagas genom tappen, så är bättre att med vexeljern upphänga bjelkarne vid hvarandra. Rothstein Byggn. 465 (1859). Växeljärn utföras av 50 x 9 mm. plattjärn. Bildmark Entrepr. 166 (1921). —
(7 b) -KARL. (förr) manlig anställd med uppgift att sköta spårväxel. TT 1880, s. 64. Då växelkarlen Delin såg godståget komma in på stationen, var hans första tanke att söka slå om växeln och därigenom föra tåget in på sitt rätta spår. GHT 24/9 1895, s. 3. —
(2, 5) -KASSA. kassa (se kassa, sbst.1 3) med växelpengar (o. bestående av huvudsakligen mynt o. sedlar av lägre valör). RiksdRevRiksgäldsk. 1899, s. 149. För utbetalning av mindre belopp samt för användande såsom växelkassa må vederbörande avdelningschef uppbära ett förskott av högst femtusen kronor. SFS 1953, s. 1544. —
(1) -KASSETT. särsk. i ä. fotografiskt fackspr., om kassett (se d. o. 2 b) l. magasin som rymde flera glasplåtar (l. filmblad) (o. som möjliggjorde växling av desamma); jfr -låda 1. (Kassetter, som) rymma flera (ett dussin eller mer) plåtar – då talar man om växelkasetter. Roosval Schmidt 6 (1896). I stället för flera dubbelkasetter använder man ofta en växellåda eller växelkasett. Roosval Vogel PraktFotogr. 11 (1901). —
-KASSÖR. särsk. (om ä. förh. i Finl.) till 2, 4, om tjänsteman vid Finlands Banks huvudkontor. FFS 1896, nr 5, s. 15. —
-KLOT.
1) (†) till 1, om (tillvaron i) den timliga världen betraktad ss. ngt osäkert l. ombytligt o. d.; jfr klot, sbst.1 2 h α, o. (Jordens) osäkra Wäxel-kloot / Wil iagh trampa vnder Foot. Renner Klag. B 4 a (1690). Then blinda werldzliga lyckans oförmodeliga wäxel-kloot. Tammelin Alm. 1717, s. 13.
2) (förr) till 7 b, om med cylinderformad (ofta i två kontrasterande färger målad) motvikt försedd spak i viss typ av spårväxel (klotväxel). TLev. 1892, nr 18, s. 2. Vid .. (växeln) stodo en signalkarl och en vexlingskarl. Den förre hade samtidigt att sköta om två andra tåg och bad derför sin kamrat hålla på vexelklotet. SDS 1900, nr 124, s. 3. —
-KONTO. konto för redovisning av (köpta resp. sålda) växlar. Åstrand (1855). Växelkonto, (dvs.) konto i huvudboken, å vilket antingen bokföras egna accepter el. främmande accepter el. såväl egna som främmande accepter. SvAffärslex. (1948). —
-KONTOR. (i sht om ä. förh.) till 4, om inrättning (l. avdelning i bank) där handel med växlar äger rum (jfr kontor 6 o. -bank); särsk. (i fråga om förh. i Sv. under frihetstiden) om viss typ av sådan inrättning med huvudsaklig uppgift att styra växelkursen mot utlandet (jfr kontor 7); äv. (äv. om nutida förh.) till 2: växlingskontor. Henel 1729 290 (1730). Vexelkontor, (dvs.) lokal, der utländskt mynt in- och utvexlas. Smedman Kont. 7: 87 (1874). För bekämpandet av växelkursens stegring inrättades 1747 ett växelkontor under Plomgrens och Kiermans tidvis framgångsrika ledning. Carlsson o. Rosén SvH 2: 147 (1961). —
-KOPIA. (numera bl. tillf.) jfr -duplett, -duplikat. Jungberg (1873). Växelkopia kallas en afskrift af en originalväxel. Fliesberg Handel. 29 (1891). —
(7 b) -KORSNING. järnv. i spårväxel: ställe där rälerna korsar varandra. TeknEkonBeskrStatJernvB 192 (1872). En enkel spårväxel .. består af .. växeltungorna .. samt af växelkorsningen. 2UB 9: 168 (1905). —
-KRAFT. särsk. (†) till 4: giltighet hos växel; jfr kraft 6. SPF 1858, s. 65. Växel, vars växelkraft är bevarad, kan indrivas även i ”lagsökningsväg” hos överexekutor. Hernberg Rättsh. 437 (1922). —
-KRAV. särsk. (numera bl. tillf.) till 4: växelfordran. Enligt hvad ett rättsfall .. utvisar, har växelkraf mot flere växelgäldenärer vid forum för en af dem icke upptagits beträffande de andra. Kallenberg CivPr. 1: 437 (1918). —
-KREDIT. kredit erhållen gm växelaccept; jfr accept-kredit. Åstrand (1855). Såsom säkerhet för kredit till jordbrukskassa skola till centralkassan pantförskrivas .. lånehandlingar med tillhörande säkerheter. Växelkredit må lämnas genom rediskontering av hos jordbrukskassa diskonterad växel. SFS 1936, s. 645. —
(2) -KRUSAD. [jfr t. wechselcrusade] (†) om typ av räknemynt; jfr -riksdaler. Tersmeden Mem. 1: 134 (c. 1790). Vexel-crusad är blott en antagen benämning för 400 reis i kursnoteringen på Amsterdam och Hamburg. Åstrand 1: 157 (1855). —
(2, 4) -KURS. (växel- 1669 osv. växle- 1669) för växlar l. myntslag l. valutor o. d. gällande kurs (se d. o. 6); särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) om värdet hos en valuta i förhållande till (o. angivet i) annan valuta (jfr valuta-kurs); jfr -lopp 2, -mynt 1, -pari, -pris. Risingh KiöpH 30 (1669). Ett capital af fyrahundrade tusend rd:r, som effter en wexelcours a 36 m:k giör tolf tunnor guld i s:mtt. 2BorgP 3: 233 (1727). Denna föränderlighet i vexlarnes pris är det, man kallar vexelkurs. Nordström Cred. 156 (1853). Utlägg i främmande valuta ersättas enligt den växelkurs, efter vilken valutan förvärvats. SFS 1953, s. 1455.
(1) -KYSS. [jfr t. wechselkuss] (†) ömsesidig l. besvarad kyss. Hennes Herr Faders tilbaka komst förhindrade widare wårt tal, hwarföre wi ock thet med en wäxelkys beslöto, och ther på satte osz til bords at äta. Humbla Landcr. 125 (1740). Gumælius Bonde 242 (1828). —
(1) -KÄRLEK. [jfr t. wechselliebe] (†) ömsesidig l. besvarad kärlek. Stiernhielm o. Columbus (SVS) 35 (1669). Denna religions väsende är en vexelkärlek mellan menniskan och Gud. Phosph. 1812, s. 114. Fahlcrantz 1: 44 (1835, 1863). —
-KÖP. jfr -handel. Björn Vestind. 32 (1791). Vexelköp kan afslutas med eller utan mäklares biträde. Smedman Kont. 5: 51 (1872). —
(1) -KÖR. kör som framför växelsång; äv. bildl. (Jag hade) Uti skogens dunkla salar lemnat / Mina sinnen åt en fri förtjusning, / Skänkt utaf naturens prakt och sångens / Vexelchörer uti trädens toppar. Hedborn Minne 63 (1835). Sången (hos hebréerna på 100-talet f. Kr.) torde ha utförts av växelkörer omväxlande med solo av försångare. Norlind AMusH 59 (1920). Ingen historiker förfogar ensam över den växelkör av stämmor, som uppgiften i grunden torde innebära. 3SAH LXV. 2: 175 (1955). —
-LAG. (växel- 1840 osv. växle- 1669) lag(stiftning) reglerande växlar l. växelhandel; jfr -ordning, -rätt, -stadga. Risingh KiöpH 109 (1669). Inlöses ej en växel på utsatt tid, skall den enligt växellagen senast å andra söckendagen efter förfallodagen protesteras. Hedström o. Rendahl Alg. 30 (1915). —
-LAGE, äv. -LAGIE. (†) agio vid växelhandel; jfr lage, sbst.2 HH XXI. 1: 194 (1712). 1/8 procent i wäxel-lagie. Palmquist Räkn. 218 (1750). ÅgerupArk. Brev maj 1752. —
(1) -LAGRA, -ing. geol. om bergart l. jordart o. d.: bilda lager växelvis (med annan bergart osv.); jfr lagra, v.2 2 (d). JernkA 1832, Bih. s. 206. Tufferna, ombildade till leptit, s. k. bandad hälleflinta, växellagra ofta med kalkstenslager. Flodström Naturförh. 52 (1918). Tunnbankad, silurisk kalksten i växellagring med lös märgelskiffer. Hadding Geol. 92 (1954). —
(1) -LJUD. (†) om (sekundär vokal vid) avljud; jfr ljud, sbst.1 4. Rydqvist SSL 1: X (1850). Med ljud menas de starka verbens stamvokal i presens, och med vexelljud menas deras stamvokal i imperfektum och participium perfektum. Schiller SvSpr. 211 (1859). ”Ablaut”, ”vexelljud”, är en i vissa regelbundna serier sig utvecklande rotvocalens öfvergång till annan vocal. Uppström Matth. 58 (1874). Ekbohrn (1936). —
(1, 7 b) -LOK. järnv. (mindre) lok (se lok, sbst.3) avsett för att flytta järnvägsvagnar mellan olika spår (på bangård o. d.); jfr -lokomotiv, -maskin o. ranger-lok, växlings-lok. SmålP 20/3 1905, s. 2. Ett löst växellok, som pustade fram och tillbaka på spåren, gömde sig snart i ett av de djupa lokomotivstallen. Cederschiöld Maghreb 28 (1918). —
(1, 7 b) -LOKOMOTIV. (numera bl. ngn gg) växellok; jfr ranger-lokomotiv, växlings-lokomotiv. Ett sjelfmordsförsök gjordes i tisdags morse vid Stockholms norra station, der en bagare Cederberg kastade sig framför ett vexellokomotiv. NerAlleh. 3/6 1881, s. 3. —
-LOPP. (växel- c. 1670–1894. växle- 1669–1684) (†)
1) till 1: växelvis l. omväxlande förlopp; växling (se växla 2 slutet); jfr lopp 4 h o. -rörelse 1. Dag ok natten, / Eld ok watten, / Gråt ok skratten, / Haffwa stadigt wäxel lop. Lucidor (SVS) 205 (c. 1670; uppl. 1997). Men på hennes kinder hade i oafbrutet växellopp älskliga rosor blomstrat och bleknat. SödermNyh. 1894, nr 95, s. 3.
(7 b) -LYKTA. järnv. på spårväxel anbragt signallykta (indikerande växelns läge). För att på längre afstånd kunna urskilja, huruvida en växel ligger för rakspår eller kurvspår, uppsättes vid densamma en signallykta, s. k. växellykta, hvilken vrides samtidigt med växelns omläggning. SJ 2: 483 (1906). —
-LÅDA.
1) (†) till 1: växelkassett. Bättre reseapparater (för fotografering) äro .. försedda med s. k. växellåda. TurÅ 1886, 2: 13. Roosval Vogel PraktFotogr. 11 (1901).
2) (förr) till 1, om var o. en av de skyttellådor i växelstol som växelvis placerades framför skyttelbanan. UB 6: 426 (1874). Om väfnaden erfordrar flera sorters inslag, måste (maskin)väfstolen äga flera skyttellådor antingen vid ena sidan eller bättre vid båda. Dessa s. k. växellådor förekomma af två hufvudslag: fallådor och revolverlådor. 2UB 8: 318 (1900).
3) till 7 a, om (hölje inrymmande) utväxlingsanordning. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 179. AB Bolinder-Munktell, Eskilstuna, har överlämnat en unik växellåda, avsedd bl. a. till matning av stålband vid valsning med variabel hastighet. Dædalus 1941, s. 21. särsk.
a) i fråga om svarv. 2NF 27: 844 (1918). Den framtill anbragta växellådan möjliggör genom enkel inställning af en häfarm 11 olika gängstigningar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 14.
b) till 7 a slutet, i fråga om motordrivet fordon; jfr -anordning 1, -hus. SvMotT 1907, s. 137. Tekniskt presenterar man luftfjädring, ny automatisk växellåda, och en motor på hela 265 hk. LD 1957, nr 283, s. 12. Växellådan tillåter val av flera utväxlingsförhållanden mellan motorn och de drivande hjulen. AlltBil. 74 (1976). jfr segment-, steg-, synkron-växellåda.
Ssg (till -låda 3 b): växellåds-olja. olja för smörjning av växellåda. Nerén BilB 2: 413 (1931). En detalj, värd en extra eloge, är mätstickan för växellådsoljan, åtkomlig inifrån vagnen. Motorför. 1955, nr 10, s. 25. —
-LÅS.
1) till 7 a slutet, om låsanordning för växellåda l. växelspak (till skydd mot tjuvar); jfr -spaks-lås. Nerén (1930). Bilarna var försedda med rattlås och växellås. LD 1957, nr 248, s. 3.
2) järnv. till 7 b, om låsanordning för spårväxel; jfr -förregling, -förreglings-anordning. TT 1898, Allm. s. 34. Växellåset är afsedt att låsa växlar, som endast tid efter annan omläggas. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 63. —
-LÄGE.
1) till 7 a slutet, om läge hos växelanordning (se d. o. 1) l. växelspak (se d. o. 1). Motorför. 1955, nr 12, s. 21. Lär Er var knoppen på växelspaken skall vara vid de olika växellägena. BilskolLb. 197 (1959).
2) järnv. till 7 b, om läge som spårväxel intar l. kan inta; jfr -ställning 2. TT 1881, s. 170. För lokomotivföraren är det .. oftast omöjligt att vid snabba tåg stoppa dessa framför en felställd växel, äfven om han skulle hinna uppfatta växelläget. 2UB 9: 254 (1905). —
(1, 7 b) -MASKIN. särsk. (†): växellok. BtRiksdP 1892, 6Hufvudtit. s. 99. Strax efteråt kom växelmaskinen långsamt rullande i spåret med snöplogen framför sig. SvD(A) 14/4 1940, Söndagsbil. s. 4. —
(1) -MORD. (†) om två personers (mer l. mindre samtidiga) mord på varandra. Valerius 1: 75 (1829). Tänk, hur våra båda bröder samma dag, / De olycksfödde, hava bragt i växelmord / Gemensamt öde på varandras huvud ned. Andersson GrDram. 95 (1890, 1910). —
-MYNT.
1) (†) till 2: växelkurs; äv. till 4, om myntslag i vilket växel skall betalas. Wexelmyntets stegrande. RA II. 2: 312 (1617). Nisbeth (1870; om myntslag).
2) till 2, i pl.: mynt (av låg valör) som man får tillbaka på sedel l. mynt av högre valör; äv. allmännare: (små)mynt; jfr -peng o. skilje-mynt, växel, sbst.2 5. När hon hade betalat för glassen stoppade hon växelmynten i fickan. Åkerhielm FFanny 172 (1904). De nypräglade svenska växelmynten är sedan snart ett år i omlopp parallellt med de tidigare. Form 1953, s. 116. —
-MÅL. mål (se mål, sbst.2 1) rörande växlar l. växelhandel; jfr -sak 1. CivInstr. 422 (1773). Domstol i vexelmål är Rådstufvurätt i den stad, der svaranden bor eller träffas. Smedman Kont. 5: 59 (1872). —
-MÄKLARE. mäklare (se d. o. 2) som förmedlar växelaffärer. Wäxel-Mäklarne, som gått för långt i sina Speculationer, brista tilsammans 234 000 Pund Sterling. GT 1787, nr 95, s. 1. Företagarna hade nu börjat vänja sig vid att samarbeta med blott en bank i stället för att som tidigare anlita flera olika växelmäklare och banker. Gårdlund IndSamh. 183 (1942). —
-OMSÄTTNING~020. omsättning (se d. o. 2) av l. handel med växlar (jfr -handel); äv. (o. i senare tid i sht) om handlingen att (med l. utan avbetalning) förnya växel som förfallit till betalning (jfr omsättning 7). AdP 1789, s. 785. I penningmarknaden ha under dagarne inga förändringar anmälts och vexelomsättningen var i dag ganska måttlig. AB 7/2 1865, s. 4. Om acceptanten på förfallodagen ej kan inlösa växeln, kan han få tillåtelse att göra en avbetalning .. Dessa transaktioner kallar man växelomsättning. Västhagen Affärsbokf. 71 (1945). —
-OPERATION. (numera bl. tillf.) åtgärd inom växelhandel (med avsikt att påverka växelkurs); jfr operation 4 d. De hafwa sökt wisa, at de med sine wexel-operationer tilskyndat Riket en winst af mera än 240 tunnor guld. Posten 1769, s. 413. De oavbrutna växeloperationer eller växelrytterier som hade sin medelpunkt i Amsterdam. Heckscher SvEkonH 1: 275 (1936). —
-ORDNING. särsk. (förr) till 4: ordning (se d. o. 3 b) rörande växelhandel (jfr -lag); förr äv. till 3: ordning (se d. o. 3 b) rörande växel. Stiernman Com. 1: 512 (1606). Wexel Ordning, at 10 Rikzdaler eller så mycket i Sölf skal inlefwereras på Myntet af hwart 100:de Dalers utgående gods. Stiernman Com. 1: 499 (1747). På åtskilliga utländska platser gifvas .. undantag ifrån vexelordningens stränghet. Smedman Kont. 5: 48 (1872). —
-ORT. (förr) betalningsort för växel; jfr -plats. Zettersten AnmMynt 32 (1771). Hamburg var fristad, vexel-ort för Södra och Norra Europas handels-rörelse samt den hufvudsakligaste Post-Station i Norden. 2SAH 5: 370 (1810). —
-PARI. (förr) pari (se pari, sbst.2 I) i fråga om växelhandel; jfr -kurs. Växel-pari mellan Sverige och nedanstående Orter. Zettersten AnmMynt 176 Pl. (1771). Landets kredit, som väl alldeles ovillkorligen har blifvit lidande på vår oförmåga att upprätthålla ett fast växelpari mot guldländerna. EkonT 1915, s. 204. —
(2) -PENG l. -PENNING. särsk. (o. i sht) i pl. (ngn gg äv. i sg., särsk. koll.): växelmynt (jfr lös-pengar, skilje-penning); äv. i bildl. anv., om mindre summa pengar; jfr växel, sbst.2 5. Sådant mynte, som wij bekomme i wexell penningh för tysk mynte j wår bittalningh tilbake igen. BtÅboH I. 4: 57 (1629). Den beskedlige Antonio .. är rätt typisk för kypare: smutsig servet under armen, skinnväska för vexelpenningar på magen, .. olja i håret och artighet på tungan. Beckman Påfv. 178 (1880). I vårdsammanhang är två miljarder kronor närmast växelpengar. GotlAlleh. 14/6 2017, s. 2. —
-PLATS. särsk. (förr) till 4: plats l. ort varifrån växelhandel bedrevs; äv. om ort på vilken växel ställdes l. kunde ställas (jfr -ort). AB 6/3 1834, s. 1. Vexelplats, (dvs.) handelsstad, hvarest regelbundna börstransaktioner med vexlar och regelbunden kursnotering eger rum. Smedman Kont. 7: 87 (1874). Växel ställes .. i regeln betalbar å växelplats, hvarmed vi här inom landet förstå hvarje ort, där bankkontor finnes. Fliesberg Handel. 23 (1891). —
(1) -PLOG. lant. plog med dubbel uppsättning plogkroppar (vilka används växelvis beroende på körriktning). Möller Jordbr. 129 (1881). En speciell typ utgör växelplogen som har både höger- och vänsterläggande plogkroppar, vilket gör att man slipper lägga upp ryggar och slutfåror .. utan kan nöja sig med att köra fram och tillbaka. BraBöckLex. 18: 308 (1978). —
-PORTFÖLJ. portfölj för förvaring l. transport av växlar; äv. (o. i senare tid i sht) ss. sammanfattande benämning på banks l. annat företags innehav av växlar (jfr portfölj 1 b). (Till salu:) Portföljer, Cigarrfodraler, Vexelportföljer m. m. AB 24/9 1839, s. 4. Förvaltningsrådet åligger .. att minst en gång i månaden .. inventera bankens kassa .. samt minst två gånger årligen dess vexelportfölj. FFS 1896, nr 14, s. 9. —
-PRESKRIPTION. preskription av växel. Jungberg (1873). Vexelpreskription afbrytes genom stämnings delgifvande. BtRiksdP 1880, I. 1: nr 2, s. 20. —
(2) -PRIS. (växel- 1748 osv. växle- 1669) (numera bl. tillf.) växelkurs. Risingh KiöpH 64 (1669). Riksdalerns vexelpris på Hamburg (synes) ifrån 1697 .. till och med 1708 hafva vexlat mellan 25 och 27 mark. 2VittAH 23: 269 (1857, 1863). —
-PROTEST. jfr protest 2. Palmblad Norige 182 (1846). Begäres vexelprotest mot flere personer på samma ort, må endast ett protokoll deröfver upprättas. SFS 1880, nr 15, s. 21. —
-PROVISION. jfr provision 5. Fliesberg Handel. 38 (1891). För aksepten debiteras kunden växelprovision. Hernberg Rättsh. 218 (1922). —
-REGRESS. (†) jfr regress 3. Jungberg (1873). En föregående öfverlåtare äger genom ny öfverlåtelse å sig växelregress mot godkännaren och alla öfverlåtare, som stå före hans första öfverlåtelse, men icke mot dem, som stå emellan denna och senare öfverlåtelsen till honom. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 268 (1899). SvAffärslex. (1948). —
(8) -RIBBA. (†) skarvribba. Frykholm Ångm. 88 (1881). Bordläggningsplåtarnas tvärskarvar anordnas antingen med överlapp .. eller ock med växelribbor. Nilsson Skeppsb. 145 (1932). —
(1) -RIK. (numera bl. ngn gg) (rikt) omväxlande. Den oändliga mångfalden af en så vexelrik, på så många sätt modifierad konst som poesien. Tegnér ESkr. 3: 190 (c. 1822). Detta så enastående växelrika liv. Söderhjelm Prof. 345 (1913). —
(2) -RIKSDALER. (†) jfr -krusad. Lind 1: 1784 (1749). At för Specie-Riksdalerns stigande sattes ingen gränts, utan därifrån upkom en skilnad imellan Växel-Riksdalrar och Specie-Riksdalrar, som blifvit drifven nog högt. Clason PVetA 1769, s. 38. —
(1) -RIM. (numera bl. ngn gg) korsrim. Weste (1807). Ett gammalt Swenskt poem .. i sexradiga strofer med wexelrim. SvLitTidn. 1815, Bih. sp. 83. —
-ROT. (numera bl. ngn gg) om sidoform av rot (se rot, sbst.1 10), parallellrot. Anka .. (dvs.) klaga, vara missnöjd .. möjl. av en växelrot till ie. angh i ånger, ångest osv. Hellquist EtymOrdb. 13 (1920). —
-RYTTARE. [efter t. wechselreiter] nedsättande, om person som ägnar sig åt växelrytteri; jfr ryttare 3 f γ o. -vinglare. SvMerc. 1765, s. 262. Låta nu tvänne sådane växelryttare alltid discontera sina bedrägliga växlar i samma banker på bägge orter; så kan bedrägeriet lätt af bankerna uptäckas. Holmbergsson Sartorius 54 (1800). Docenten Emil Peterson, av erkännsamma akademiska växelryttare hyllad med hedersnamnet ”endossenten”. LundagKron. 2: 385 (1921). —
-RYTTERI. [efter t. wechselreiterei; jfr uttr. rida på växlar (se rida, v. 10 b)] nedsättande, om verksamheten att (för kortsiktig ekonomisk vinning) bedriva (bedrägliga) växelaffärer; jfr rytteri 1 b δ o. -vingleri. 2RARP 20: 441 (1761). ”Vexelrytteri” är ett sätt att försöka uppehålla klena affärer och består däri, att en person, som snart har en vexel förfallen, för att betäcka denna utgifver en ny och kanske något större vexel. Aldén Medb. 4: 106 (1885). Han drogs med usel ekonomi efter åtskilligt växelrytteri både i Lund och Uppsala. Siwertz Tråd. 24 (1957). —
-RÄKNING. särsk. (†) till 4: räkning (se d. o. 1 c) avseende växlar. Vthi Banco kan man igenom thes Rekning på Assignation, på Wexel-Rekning, altijdh hafwa ett förslagh vppå, hwadh gång och Summa är emillan Vth- och Indlensk Handel. Risingh KiöpH 119 (1669). Auerbach (1916). —
-RÄTT. (växel- 1668 osv. växels- 1669. växle- 1643–1669) sammanfattande, om inom ett visst land o. d. gällande bestämmelser rörande växelhandel (jfr rätt, sbst.2 2, o. -lag); äv. (numera bl. tillf.): rätt (se rätt, sbst.2 4) l. rättighet som tillkommer innehavare av växel. Stiernman Com. 2: 351 (1643). Då växelfordran preskriberats eller växelrätten gått förlorad genom försummelse. Kallenberg CivPr. 1: 301 (1918). Den s. k. speciella privaträtten, till vilken räknas näringsrätt, sjörätt, växelrätt, bank- och försäkringsrätt med flera rättsgrenar. SvRiksd. 14: 41 (1934). —
-RÄTTSLIG. som har avseende på växelrätt (se d. o. 1). SDS 5/5 1877, s. 4. Den växelrättsliga betalningsskyldigheten. Hernberg Rättsh. 391 (1922). —
-RÖRELSE. särsk.
1) till 1: växelvis l. omväxlande rörelse (se d. o. 1, 6); jfr -lopp 1. Efter min åsigt är .. (staten) en organism, hvilken ej kan utveckla sig utan den fria växelrörelse af förmågor, som en sant liberal konstitution .. framkallar och fortdrifver. Järta 2: 410 (1824). Över släta ytor har luften relativt obehindrad framfart men över skogar och andra terränghinder bromsas dess rörelse upp, vilket ger upphov till en våg- eller växelrörelse i vindens styrka. Söderberg PrFlygl. 1: 147 (1935).
2) till 4: rörelse (se d. o. 7 (b)) l. verksamhet inom växelhandel. Mäklare både här i Staden och i de öfrige Stapelstäder, hwilka äga någon Wäxelrörelse. PH 8: 7190 (1766). Dessa siffror utvisa, att bankernas växelrörelse särskildt under den tid, stämpeln å inrikes växlar varit gällande, år från år ökats. BtRiksdP 1903, I. 2: nr 30, s. 6. —
-SAK.
1) (†) växelmål; jfr sak, sbst. 1. Effter slutne dörar skole (i rådhusrätten) actionerne genast företagas, nembligen, först criminal, ther näst Wäxel- och Siösaker, och sedan Civil actionerne. Stiernman Com. 3: 1061 (1672). BoråsTidn. 28/2 1895, s. 2.
2) (numera bl. tillf.) förhållande l. ärende som rör växlar l. växelhandel; jfr sak, sbst. 6. Wäxel-Rätt 1671, s. B 3 b. Då han saknade insikt i växelsaker och de offentliga verkens räkenskapsmetoder, erhöll han till biträde svenske konsuln i Petersburg. 2NF 23: 1284 (1916). —
-SEDEL. (växel- 1625–1749. växle- 1669) (†) växelbrev; jfr sedel 1 e β. OxBr. 5: 315 (1625). Sex af Ström .. till Ströms broder Berge O. Ström ställda växelsedlar per banco att betalas. 2RA 3: 710 (1734). Lind 1: 1784 (1749). —
(7 a (slutet)) -SEGMENT. tekn. segment (se d. o. 3) i växel(anordning). Nerén HbAut. 1: 54 (1911). Växelsegment, det sektorformiga organ, som på vissa vagnar, särskilt av äldre typ, ”styr” växelspaken, då denna påverkar de olika växelhjulen. Nerén (1930). —
(1) -SIDIG. [jfr t. wechselseitig] ömsesidigt växlande; inbördes; äv. (o. numera nästan bl., ngn gg) om gymnastisk rörelse o. d.: som kännetecknas av att kroppsdelar rörs l. förflyttas växelvis. Genom grundämnenas vexelsidiga strid och förmälning bildades en verld, der lifvets brännpunkt var Menniskan. Phosph. 1811, s. 370. En vexelsidig kausalitet mellan fysiskt och psykiskt. Rein Psyk. 2: 47 (1891). Vexelsidiga rörelser verka äfven på buken, särdeles dess snedt löpande muskulatur. PedT 1893, s. 127. —
(7 b) -SIGNAL. järnv. signalanordning vid spårväxel; jfr signal 4. Växelsignal för dubbel korsningsväxel. 2UB 9: 252 (1905). —
(1) -SKEN. fyrväs. hos fyr: omväxlande vitt o. färgat sken. NDA 4/9 1889, s. 4. Fyrarna vid Kolsundet och å Torpagrundet, som hittills lyst med oskärmadt hvitt och rödt växelsken åt segellederna, hafva nu ändrats. AB 1899, nr 246 B, s. 2. —
(1) -SKOLA. (förr) skola där växelundervisning bedrevs. Tegnér Brev 3: 344 (1825). Jag kom till Klockaren vid Gåsborn, i hans vexelskola. Jag hade förut aldrig sett eller varit i skola. ÅbSvUndH 61: B 5 (1846). —
1) till 1: (skrivelse l. (officiellt) brev l. not o. d. ingående i) skriftväxling (se d. o. 1); jfr -brev 1. SvTr. V. 1: 69 (1591). The wexleschrifther, som gifne whoro emellan H. K. M:tt nw regerandes och rikzens rådh. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 116 (1606). Wexleschriften med Superintendente Calmariensi. AOxenstierna Bref 4: 370 (1647). Widekindi KrijgH 794 (1671).
2) till 4: växelbrev. 3SthmTb. 14: 192 (1624). Vi hafve låtit handla med en Nederländsk Köpman .. som hafver gifvit en växel-skrift öfver till Lübeck. Hallenberg Hist. 1: 355 (1790). —
-SKULD. skuld (se skuld, sbst. I 2) som grundar sig på l. uppkommit gm handel med växel l. växlar. 4GbgVSH XI. 3: 64 (1812). Personer, hvilka ej fått den ringaste lott i egendomsarfvet, men likväl måste ideligen sträfva att anskaffa medel till betalning af sina anparter i den ärfda vexelskulden. Järta 2: 592 (1833). —
-SLUT. köpslut i växelhandel; jfr slut, sbst.1 I 13 slutet. Danckwardt SmndrFörf. 453 (i handl. fr. 1816). Vexelköp kan afslutas med eller utan mäklares biträde. Utgifvaren (trassenten) är skyldig att samma dag vexelslutet skett hålla den betingade vexeln köparen (remittenten) tillhanda. Smedman Kont. 5: 51 (1872). —
-SPAK.
1) till 7 a slutet, i (motor)fordon: spak för växling (se växla 6). Nerén HbAut. 1: 52 (1911). Med växelspaken väljs det par växellådsdrev som ger bästa förhållande mellan motorvarv och färdhastighet. AlltBil. 75 (1976).
2) (numera bl. tillf.) till 7 b: spak (på växelställ) för reglering av spårväxel; jfr -hävstång. TT 1899, Byggn. s. 77. Tåget stod stilla på sitt spår, och en stationsförman med röd flagga hånglade tankspritt med växelspakarna. Wästberg Kung. 48 (1955).
Ssgr (till -spak 1): växelspaks-lås. växellås (se d. o. 1). Växelspakslås eller växellådelås, (dvs.) anordning, varmed växelspaken låses, så att vagnen icke kan förflyttas genom motorns påverkan. Nerén (1930).
(1) -SPEL. i fråga om att två l. flera företeelser uppträder l. förekommer växelvis l. sinsemellan samverkande l. motverkande (jfr spel, sbst.1 4, o. -verkan); ngn gg äv. i fråga om samverkan mellan två l. flera spelande, dels vid framförande av musikstycke (jfr spel, sbst.1 9), dels i fråga om lagspel (jfr spel, sbst.1 7). SkrVSocLd 20: 98 (1691). Forsberg smet igenom (försvaret under bandymatchen) och nätade efter fint växelspel med Martin Hofvander. IdrBl. 1924, nr 1, s. 10. Det intima växelspel som måste råda mellan teori och praktik. FinT 1955, s. 22. En blues av (trumpetaren Art) Farmer, som blåstes i växelspel med (saxofonisten Gerry) Mulligan. SvD(A) 20/5 1959, s. 19. —
(7 b) -SPETS. järnv. korsningsspets. Då hjulflänsen skär in mellan hufvudskenan och växelspetsen, förorsakar detta urspårning. AB 9/6 1891, s. 3. —
(1) -SPRÅK. (†) diskussion l. samtal (jfr språk 1); äv. bildl. (jfr språk 7 (b)). Wingård 2: 172 (1819). Sådant är vexelspråket mellan Josua och folket. Wingård 2: 88 (1824). Af blickars växelspråk är luften full. Levertin Leg. 104 (1891). Malmberg Värd. 58 (1937). —
(7 b) -SPÅR. järnv. till spårväxel anslutande järnvägsspår (löpande vid sidan av huvudspåret); äv. om räl ingående i spårväxel. Vid Finspong har i dessa dagar tillverkats ett parti vexelspår för norska jernvägens räkning. PT 2/10 1868, s. 3. Den första anläggningen i Lunds stationsområde, 1856, bestod av stationshus med banhall över två spår, godsmagasin och växelspår. Paulsson SvStad 1–2: 416 (1950). —
(1) -SPÄNNING. [jfr t. wechselspannung] el.-tekn. spänning (se spänning, sbst.2 3 b) som (regelbundet) växlar polaritet; motsatt: likspänning. Elfving Starkstr. 77 (1909). Ett instrument för mätning av växelström, växelspänning och resistans. InköpskatalSelga 1985, 1: 1039. —
-STADGA. (förr) stadga (se stadga, sbst.2 1 b) rörande växelhandel; jfr -lag. Wäxel-Rätt 1671, s. A 1 b. Den speciella rätt, som växel medförde, reglerades i K. M:ts förnyade växelstadga den 21 januari 1748. Minnesskr1734Lag 1: 140 (1934). —
(7 c) -STATION. (förr) växeltelefonstation; jfr station II 11. På en vexelstation äro flera än två linier intagna. Nyström Telef. 37 (1885). Orsaken till att ett av telefonteknikens .. viktigaste problem har varit och .. är konstruktionen av växlar och byggandet av växelstationer. TT 1941, Allm. s. 242. —
(9) -STIG. (växel- 1897 osv. växle- 1910) (numera bl. tillf.) stig uppkommen i terräng där vilt ofta går. Räfven känner mycket väl andra djurarters vexelstigar inom reviret. Hemberg JagtbDäggdj. 101 (1897). —
-STIL. (†) skick (se skick, sbst.1 6) i fråga om växlar l. växelhandel; jfr stil, sbst. III 3, o. -bruk 2, -gång 2. AOxenstierna 5: 692 (1630). Låtandes wederbörande behörligen kunnigt warda, det bemälte Wexelstyhl och bruuk, härefter, altijdh skal warda observerat och efterfölgt. Stiernman Com. 3: 185 (1664). Lind 1: 1784 (1749). —
(1) -STOL. (förr) om mekanisk vävstol utrustad med flera skyttellådor som växelvis kunde placeras framför skyttelbanan. BoråsTidn. 22/2 1890, s. 4. Växelstolar. Om väfnaden erfordrar flera sorters inslag, måste väfstolen äga flera skyttellådor antingen vid ena sidan eller bättre vid båda. 2UB 8: 318 (1900). —
(1) -STRÖM. [jfr t. wechselstrom] (i sht i fackspr.) ström (se ström, sbst. 6) vars riktning o. styrka växlar periodiskt; motsatt: likström. AB 23/10 1878, s. 3. Kraftanläggningen utföres med trefasig vexelström af 7,000 volts spänning, som i stadsgränsen transformeras till lågspänning. SDS 1899, nr 196, s. 2. Växelströmmen har .. mer och mer undanträngt likströmmen. Bergholm Fys. 3: 109 (1955).
Ssgr (i sht i fackspr.): växelströms-, äv. växelström-generator. 2UB 3: 590 (1897). Växelströmsgenerator .. (dvs.) maskin som alstrar växelström. Sterner OrdbFilmare (1999).
-maskin. maskin som drivs av l. alstrar växelström. Anordning af växelströmmaskin och transformator för alstring af strömmar med stor volym. AB 3/12 1890, s. 1. Växelströmsmaskiner kan vara utförda för trefas eller enfas växelström. NE 5: 387 (1991).
-motor. jfr motor 2. 2UB 3: 295 (1897). Den elektriska växelströmsmotorn kostar blott en bråkdel af motsvarande explosionsmotor. LAHT 1913, s. 649.
-nät. jfr nät, sbst. 3 c. Elfving Starkstr. 337 (1909). Strömavbrott .. inom Lunds elverks växelströmsnät. LD 1958, nr 113, s. 2.
-transformator. (numera bl. mera tillf.) om transformator; jfr -ströms-omformare. 2UB 3: 87 (1896). En enfas växelströmstransformator, medelst hvilken vanlig nätspänning om 110–500 volt kan transformeras ned till den för svetsningsströmmen lämpligaste spänningen, 1–3 volt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 620. —
(7 b) -STÄLL. järnv. om (enklare) anordning varmed (ä. typ av) spårväxel regleras; jfr ställ, sbst.1 1 e, o. -ställverk. AB 7/12 1874, s. 3. Så har händt att en vexelskötare med ena handen på ett oriktigt lagdt vexelställ med den andra handen visat klarsignal, och ännu oftare har en rätt liggande vexel omkastats i samma ögonblick som tåget skulle passera densamma. Cronstedt PVetA 1895, s. 10. —
-STÄLLNING.
1) mil. till 1, om var o. en av de ställningar (se ställning II 5) varifrån stridande enhet kan lösa en o. samma eldgivningsuppgift. Växelställningar .. äro ofta av stort värde, framförallt med hänsyn till kravet på flankering. ExInf. 1927, s. 140.
2) (numera bl. mera tillf.) till 7 b: växelläge (se d. o. 2); jfr ställning II 1. Önskar man icke, att vexeln skall vara stäld för endast ett spår, utan vill att omläggningsnyckeln skall kunna urtagas vid båda vexellägena .. upptages kilspår för äfven det andra vexelläget, då naturligen nyckeln kan urtagas och insättas vid båda vexelställningarna. TT 1881, s. 170. —
(7 b) -STÄLLVERK~02 l. ~20. (numera mindre br.) om anordning varmed spårväxel l. spårväxlar regleras; jfr ställ-verk 1 o. -ställ. SvD(A) 1899, nr 82 A, s. 1. Ställverken kunna vara antingen växelställverk, afsedda endast för omläggning af växlar, signalställverk, afsedda endast för manövrering af signalinrättningar .. , eller ock växel- och signalställverk, afsedda för omläggning och förregling af växlar samt för manövrering af signalinrättningar. 2NF 27: 576 (1918). SAOL (1973). —
-STÄMPEL. (förr) om stämpelmärke använt l. avsett att användas vid upprättande av växel (jfr stämpel, sbst.1 3); äv. om stämpelskatt l. stämpelavgift utgående för växel (jfr stämpel, sbst.1 3 c slutet). PT 1/3 1850, s. 3. Wexelstämplar skola makuleras genom påskrift af wexelns årtal och utgifningsdag. SFS 1863, nr 65, s. 29. Växelstämpel, (dvs.) ett slag av omsättningsskatt, som uttages genom stämpelbeläggning av växlar. SvBanklex. (1942). —
-SUMMA. (växel- 1858 osv. växle- 1669) på växel angiven summa (se summa, sbst. 3) som skall betalas; jfr -belopp, -valuta. Risingh KiöpH 66 (1669). Ställes icke säkerhet eller nöjes icke växelinnehavarn med erbjuden sådan, bör betalning, innefattande växelsumman, provision och protestkostnadsersättning, ske. Hernberg Rättsh. 420 (1922). —
(1) -SÅNG. sång (se d. o. 1) framförd växelvis mellan två l. flera (grupper av) sångare; äv. dels i individuell anv., om sång (se d. o. 4 a) framförd l. avsedd att framföras på detta sätt, dels oeg., i fråga om poesi; jfr antifoni 1, responsorium. Phosph. 1810, s. 211. Den gemensamma sången war den äldsta, wexelsången war först ifrån fjerde århundradet allmänt utbredd i kyrkan. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 260 (1834). Då vexelsången är en grundbeståndsdel i hela den Fornitaliska poesien. Lysander RomLittH 140 (1858). Olaus Magnus .. berättar, att vid midsommardanserna sjöngos satiriska växelsånger, i vilka könen häcklade varandras fel. Nilsson FestdVard. 92 (1925). jfr runo-växelsång. —
(1) -SÄCK. (förr) ljustät påse av tyg o. d. för byte av fotografisk plåt l. film (i kassett l. kamera o. d.). Delta-Kameran har ingen växelsäck eller bälg utan växelmekanismen finnes inuti kameran. GHT 29/11 1893, Bil. s. 9. En riktigt god utrustning skulle vara en praktisk .. kamera med kasetter och växelsäck samt en objektivsats af någon ansedd firma. SvNat. 1918, s. 24. —
-TAGARE. remittent (se remittent, sbst. 3). 2RARP 15: 604 (1747). Uti växeln bör upptagas dens namn, till vilket eller till vars orden betalningen skall ske, växeltagare (remittent). Hernberg Rättsh. 389 (1922). —
(7 c) -TELEFONIST. vid telefonväxel anställd l. tjänstgörande telefonist; jfr -fröken. Jag ringde upp centralen och växeltelefonisten. DN(A) 15/6 1917, s. 15. —
(7 c) -TELEFONSTATION. (förr) telefonstation inrymmande telefonväxel; jfr -station. KristianstBl. 2/5 1887, s. 2. Telegrafstyrelsen .. äger uppdraga åt underlydande myndighet att .. anställa för skötsel av växeltelefonstation, telegramexpedition och telegraminlämningsställe behövlig personal. SFS 1953, s. 720. —
-TJÄNST.
1) till 1: växelvis l. omväxlande tjänst (se d. o. 2). Menniskogestaltens andliga skönhet uttrycker sig framför allt i den upprätta ställningen. Hwarje uttryck af tyngd förswinner, och genom organernas wexeltjenst rörer sig det hela fritt. Ljunggren Est. 2: 185 (1860). Ökad utbildning för UDs egen personal (inte minst i fråga om personalledning), tätare hemmatjänstgöring och växeltjänst i andra departement. SvD 19/4 1977, s. 3.
2) till 1, 7 b: växlingstjänst. BtRiksdP 1897, I. 2: nr 27, s. 83. Den stationskarlspersonal, som användes till vexel-, signal- eller magasinstjenst vid större station. BtRiksdP 1898, 6Hufvudtit. s. 37. På hufvudbanor användas tanklokomotiven i växeltjänst. 2UB 9: 180 (1905). —
(1) -TON. mus. om harmonifrämmande ton (på obetonad plats) som utgör utvikning från en ackordton o. därefter återgår till denna; äv. oeg., dels i fråga om fågelsång, dels i fråga om tal. Två glada näktergalar / Begynna klangrik lek, / Så med förtjusning lyssne här hvart öra! / Vi vilja deras vexeltoner höra. PoetK 1822, 1: 151. (Monteverdi) använder .. föruttagningar och växeltoner af alla slag. Wegelius MusH 146 (1892). ”Tack och heder, käre far!” ylade en av tjuvarna i hesa växeltoner. Högberg Fåg. 17 (1915). —
(7 b) -TORN. (förr) om tornliknande byggnad (på bangård o. d.) varifrån spårväxlar reglerades. DN(A) 11/8 1892, s. 2. Växlarna ställas antingen hvar för sig omedelbart på ort och ställe, för hand eller från en gemensam, upphöjd punkt, det s. k. växeltornet. 2UB 9: 169 (1905). —
-TRANSAKTION. växelaffär. Järta 2: 362 (1824). Under 1833 inträffade i samband med växeltransaktionerna stora förluster. HT 1936, s. 368. —
-TRASSENT. växelutställare. Några vexeltrassenter, som drifvit en svindlande öfverspekulation. AB 9/12 1857, s. 2. —
(7 b) -TUNGA. järnv. om den rörliga delen i spårväxel; jfr tunga, sbst.2 4 c. JernkA 1867, s. 69. Växeltungorna till några stickspår slamra och i nästa ögonblick är man framme vid brukets egen station. TurÅ 1946, s. 268. —
(1) -UNDERVISNING. (förr) om (personalbesparande) undervisningsmetod (i folkskolan) där äldre elever (under lärares överinseende) undervisade yngre kamrater; förr äv. oeg., om ömsesidig utbildning l. upplärning i ngt annat än skolämne; jfr -skola o. lancaster-metod(en), monitörs-system(et). Gerelius BrittUppf. 34 (1820). Gemensamheten (i fängelse) blir .. lätt nog .. en vexelundervisning fångarne emellan i laster och brott. Thyrén StrafflRef. 1: 77 (1910). Lancasters undervisningsmekanik, växelundervisningen, var en nödfallsutväg, i en tid av lärarbrist och växande barnskaror, som medgav, att en enda lärare med hjälp av de mera övade lärjungarna .. inövade ett elementärt kunskapsmått i flera hundra barn på en gång. Fatab. 1947, s. 97.
-metod(en). jfr metod 1 c. SC 1: 278 (1820). Bell-Lancaster-metoden eller växelundervisningsmetoden infördes (vid folkskolorna) i rätt stor utsträckning. Lagerstedt SvUppfH 43 (1903).
-skola. Hagstedt Vexelund. Föret. 2 (1821). Växelundervisningsskolan har egentligen mycket gamla anor. Idéen att låta lärjungar biträda vid skolans undervisning och ordning finna vi i detalj utförd redan av det gamla Spartas lagstiftare Lykurgos. SvFolket 8: 144 (1939).
-sällskap. om (l. ss. namn på) sällskap som befrämjade växelundervisning. Hennes Maj:t Drottningen täcktes i går eftermiddag göra ett besök uti Vexelundervisnings-sällskapets normalskola. AB 3/5 1831, s. 2. —
-UTSTÄLLARE. person som utställer (se ut-ställa 4 a) växel, trassent; jfr -givare, -trassent. Agardh o. Ljungberg II. 1: 225 (1854). Trassent, detsamma som växelutställare eller växelgifvare eller med andra ord den, som bestämmer växelns innehåll och efter växelrätt svarar för dess godkännande och betalning. Fliesberg Handel. 18 (1891). —
-VALUTA. särsk. (numera mindre br.) till 4, om den valuta (se d. o. 3) som växel skall betalas i; förr äv. om växelsumma (jfr valuta 1). Den nu brukliga vexelvalutan upphör från nämde dag att vara en serskild valuta. PT 10/12 1840, s. 1. Vexelvaluta .. (dvs.) sjelfva penningebeloppet, hvarå vexeln lyder. Smedman Kont. 7: 87 (1874). SvAffärslex. (1948). —
(1) -VARM. zool. om djur: vars kroppstemperatur följer omgivningens temperatur; särsk. motsatt: jämnvarm (förr äv.: likvarm); jfr kall-blodig 1. Thunberg KroppByggn. 81 (1907). Man brukar skilja mellan likvarma .. och växelvarma .. djur. Rosén Djurgeogr. 6 (1914). Kräldjuren är växelvarma. BokNat. Liv. 205 (1951). —
(1) -VENTIL. (i fackspr.) ventil (se d. o. 1) varigenom gas l. vätska kan släppas i växlande riktning l. genom olika utlopp o. d. Vexelventiler för lufttillträdet .. Omkastas hvar 10:e minut. JernkA 1864, s. 192. Afloppsångan från luftpumpen kan medels en växelventil ledas antingen direkt ut genom skorstenen, eller också insläppas i ett rörsystem i tenderns vattentank. TT 1902, M. s. 130. —
-VERK. (växel- 1776 osv. växle- 1669) särsk.
1) (†) till 4: verksamheten att bedriva växelhandel; jfr verk, sbst.1 1 a. Risingh KiöpH 70 (1669). Påfwens oförtrutne Upbördsmän hafwa utan twifwel infördt hos osz kunskap om Wäxelwärket. Lagerbring 1Hist. 3: 571 (1776).
2) (i fackspr.) till 7 a: med utväxlingsanordning försett verk (se verk, sbst.1 4) för överföring av kraft (i (vatten)kvarn o. d.). VexiöBl. 1816, nr 17, s. 4. Qvarnen drifves medelst 2 vattenhjul med vexelverk samt har 3 par stenar, deraf ett för stålsikt, äfvensom ett grynverk. NDA 3/7 1867, s. 1. —
(1) -VERKA, -ning. utöva växelverkan; särsk. i uttr. växelverka med ngt. LittT 1796, s. 134. Medvetandets och viljans utveckling växelverka med den råa naturens omdanande till lifvets omgifning, och det ena framsteget sker i och med det andra. Norström EKey 72 (1902). Förhållandena (kompliceras) av att de olika effekterna kan växelverka sinsemellan. TT 1962, s. 957. —
(1) -VERKAN. ömsesidig l. inbördes l. växelvis (o. upprepad) påverkan l. inverkan (med ngt l. mellan ngra); jfr -spel. Lutteman Schulze KantCrit. 65 (1799). All undervisning består i en vexelverkan mellan Lärare och Lärjunge. Tegnér (WB) 6: 106 (1827). Hvarje individ står i en ständig vexelverkan med den verld, som omgifver honom. NF 1: 800 (1876). Hjärtats och lungornas arbete försiggår under intim växelverkan. Sjövall Sjukd. 129 (1924). —
-VINGLARE. (numera föga br.) växelryttare; jfr vinglare 2. Tilas Ant. 1: 204 (1765). Jag tillstår wäl, att i begge desza städer finnas .. Procentare, Wexelwinglare m. m. AJourn. 1815, nr 240, s. 1. Östergren (1969). —
-VINGLERI. (numera föga br.) växelrytteri; jfr vingleri b. Chydenius 130 (1765). Brott mot aktiebolagslagen, försummad bokföringsskyldighet, lättsinnigt handhavande av egna och andras affärer, växelvingleri och brottsligt förfarande mot borgenärer. SvD(A) 3/7 1929, s. 3. SAOL (1973). —
(1) -VIS, adv., adj. o. sbst. oböjl. (växel- 1706 osv. växle- 1639)
I. ss. adv.: på ett växlande l. omväxlande l. alternerande sätt l. i tur o. ordning; jfr skiftesvis II 1, tur-vis. Brenner (SVS) I. 1: 223 (1706). Vexelvis böjes hvardera armen. IdrB 5: 83 (1907). Arbeta därefter in mjölken växelvis med mjölet, sammansiktat eller blandat med bakpulvret. StKokb. 33 (1940).
II. ss. adj. i attributiv anv.: som sker l. förekommer växelvis (i bet. I); jfr skiftesvis III. Diaphragmas växelvisa uplyftande och nedfallande uti andedrägten. Westerdahl Häls. 71 (1764). Löpning (på skidor) på slät mark, växelvisa stavhugg. SkidlöpnIArmén 1917, s. 38. En livlig eldgivning under gruppernas växelvisa framryckning uppstod. SvD(A) 23/7 1927, s. 16.
III. (†) ss. sbst. motsv. I, i det adverbiella uttr. uti växelvis; jfr skiftesvis I. Hwadh tigh vthi wexlewijs giffwit är, fast tu än ett annat tilbaka sänder, så skal thet doch wara, hwadh wärdet anlangar, lijka så godt. Schroderus Comenius 861 (1639). —
(1) -VRIDNING. (numera bl. ngn gg) vridande rörelse som sker l. utförs växelvis åt olika håll; särsk. i gymnastik o. d. Eneberg Karmarsch 1: 63 (1858). Sträckfallgrensittande vexelvridning. Hartelius Sjukgymn. 63 (1883). —
(1) -VÅRD. I Hudiksvall prövar man något som kallas växelvård. Där har de gamla möjlighet att bo hemma en del av tiden och sedan vårdas på sjukhus, på samma avdelning och med samma personal, resten av veckorna. SvD 11/9 1983, s. 24. —
(7 a slutet) -VÄLJARE. i fråga om automatisk växellåda: reglage (i form av spak) för val av körläge; förr äv. om växelförare. Nerén (1930). För samtliga automatlådor gäller att växelväljaren måste stå på P eller N för att motorn ska kunna startas. AlltBil. 86 (1976). —
-ÄRENDE. ärende rörande växel l. växlar. Wäxel-Rätt 1671, s. A 1 b. Arnberg var bankofullmäktig från 1874 till sin död 1900 och beklädde posten som deputerad för utrikes växelärenden. SvRiksd. 13: 48 (1934).
B (†): VÄXELS-BREV, -RÄTT, se A.
C (†): VÄXLA-BÄNK, se A.
D (†): VÄXLE-BANKO, -BETALARE, -BREV, -BÄNK, -DALER, -DRA, -GIVARE, -GÅNG, -GÄLD, -KURS, -LAG, -LOPP, -PRIS, -RÄTT, -SEDEL, -SKRIFT, -STIG, -SUMMA, -VERK, -VIS, se A.
E (†): VÄXLES-BREV, se A.
F (†): VÄXLO-BÄNK, se A.
Spalt V 2456 band 38, 2021