Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKINN ʃin4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(skenn 1558. skiin (skijn) 15231693. skijnn 15311670. skin (sch-, sck-) 1521 (: skinskau(er))1895. skind 15231770. skindt 15461742 (: skindtmagra). skinn (schinn, skjnn) 1555 osv. skinng- i ssg 1732 (: skinngeband). skyn 15311668. skynn 15551668)
Etymologi
[fsv. skin; jfr fd. skin, skindh (d. skind), fvn. skinn, nor. skinn, o. de från nord. spr. lånade feng. scinn, skinn (eng. skin), mlt. schin, skinn l. småmynt ss. betalningsmedel (vid handel med Ryssl.), o. lap. skid’ne, skiddē, skinn; jfr äv. mlt. schin, skorv, lt. schin, schinn, mjäll (varav t. schinn, mjäll), mht. schint, fruktskal, ä. t. schin, bark; möjl. i avljudsförh. till bret. scant, (fisk)fjäll, o. rotbesläktat med sv. dial. skån, (sår)skorpa, fvn. skán, (sår)skorpa, o. HINNA, sbst. — Jfr MOLLSKINN, SKINEFFEKT, SKINN, sbst.2, SKINNA, v., SKINNARE]
1) hud (hos människa l. djur); äv. om hud inklusive hårbeklädnad hos pälsbärande djur (ofta med särskild tanke på hårbeklädnaden), päls. Kölden biter i skinnet. Våt ända in på skinnet. Jag föll och skrapade av skinnet på knäet. Dra l. flå skinnet av ett får. Helsingius Dd 8 a (1587). Såsom een Pijl icke vthan skadhe kommer, så sätter Pestilentzien sigh medh een Sulma vthi Menniskions huldh och skin. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589). The minste Fiskar hafua .. enpart fiell, enpart skinn wthan fiell. Forsius Phys. 157 (1611). Framkanten (på skenbenet är) hwasz, något hög medtpå, med skinn och periostio (dvs. benhinna) allenast beklädd. Rosenstein Comp. 80 (1736). Ponera, sad’ en Dame, .. / Det vore möjeligt .. (att mannen kan få rum i buteljen) / Hur’ kom väl då den Narrn med senor, hull och skinn, / Genom Bouteljens hals in i Bouteljen in? Bellman Gell. 111 (1793). Herr Alcindor och herr Damon i blinken ändrade sinn (när de funnit Cendrillons sko som icke passade herdinnornas fötter); / I Fyllis de sågo en fjolla och fräknar på Kloris’ skinn. Snoilsky 4: 135 (1887). Barfota var .. (jättekvinnans dotter) och brun i skinnet. Heidenstam Svensk. 1: 136 (1908). Det var en räv, jag kunde se att han höll på att byta päls, fläckar lyste i skinnet. Ruin SjunknH 269 (1940, 1956). — jfr AP-, BJÖRN-, BUK-, EKORR-, FISK-, FÅGEL-, FÅR-, GET-, GRÄVLINGS-, GÅS-, HAJ-, HAK-, HÄST-, HÖNS-, KATT-, KROKODIL-, LEOPARD-, MULLVADS-, NACK-, ORM-, REN-, RYGG-, RÅTT-, RÄV-, SIDO-, SJUBB-, SÄL-, UTTER-, ÅL-SKINN m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. tunna skinnet, överhuden; jfr HUD, sbst.1 1 b. Rosenstein Comp. 219 (1738). Widegren (1788).
b) i uttr. i bara skinnet, utan kläder, naken. Lik en antik slav släpade jag, i bara skinnet, fram de anbefallda luntorna (som skulle tjäna till huvudgärd). Taube Svärm. 95 (1925). Enckell KlagVindÖ 180 (1937).
c) (†) i uttr. töja på skinnet, fylla sin mage (med dryckjom). I går war iag med några wänner på en öl eller tobaks kroog och tögde på skinne. Ekeblad BrClEkeblad 164 (1654).
d) i uttr. mellan hull och skinn o. d., se HULL, sbst.1 1 a; jfr 2 e slutet. jfr: Anis förtärd .. sönderdelar thet Watn som står emellan Hud (sannol. felaktigt för Huld) och Skinn. IErici Colerus 1: 150 (c. 1645).
e) i uttr. som avse (den periodiska) hudömsningen hos reptiler (särsk. ormar) l. vissa lägre djur o. i mer l. mindre bildl. uttr. som ansluta sig härtill (jfr h); särsk. i sådana uttr. som krypa ur l. fälla skinnet l. sitt skinn l. byta (om) l. ombyta l. ömsa skinn (l. skinnet l. sitt skinn). The kräkande Diwr, som plega krypa vhr sitt skinn. Schroderus Comenius 213 (1639). (Vattenhoppstjärtarna) ombyta sina skin när de bli dem för trånga, lika som alla andra Insecter. VetAH 1740, s. 283. Då tidens orm byter om skinn och framgår i föryngrad gestalt. Tegnér (WB) 3: 142 (1817). Ormen byter väl skinnet, men inte sinnet. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ormarna .. fälla skinnet i ett sammanhängande stycke, i motsats till ödlorna, som fälla sitt skinn styckvis under några dagars tid. Cyrén Orm. 21 (1934). Gullberg Terzin. 54 (1958; i bild).
f) i uttr. som avse förhållandet att ngns hud svider l. blir illa åtgången vid prygel l. misshandel l. hård behandling l. i slagsmål l. strid o. dyl. l. (oeg. l. bildl.) att ngn lider l. riskerar att lida (kroppslig l. ekonomisk o. d.) skada l. förlust l. gör ekonomisk uppoffring l. sätter till l. riskerar att sätta till livet l. försvarar sig för att undgå att l. kommer undan utan att (riskera att) lida (sådan) skada osv. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; stundom övergående i anv. ss. metonymisk beteckning för (hela) kroppen l. för person (jfr h β, j β). Galne hundar få riffuit skin. SvOrds. A 8 a (1604); jfr RIVA, v.2 II 1 a α. Truls fick ett par så ducktiga Örfilar, at det ännu swider i skinnet derefter. Modée FruR 91 (1738). (Sv.) Försvara sitt skinn .. (lat.) Strenue se defendere. Schultze Ordb. 4268 (c. 1755). Vi, som bli hemma och spara skinnet, äro förpligtade att efter bästa råd och lägenhet släppa till pungen (till de frivilliga i schleswig-holsteinska kriget). AnderssonBrevväxl. 2: 285 (1848). Adelns ståndpunkt, ehuru påverkad af fruktan för dess eget skinn, var (vid riksdagen 1771) utan tvifvel principiellt riktig, att nämligen .. konungaförsäkringen ej vidare borde ändras. Hildebrand Statsförf. 438 (1896). Kostnaden blir .. vida större (om man först köper en billig kamera o. sedan byter denna mot en dyrare), än om man från början ”låtit skinnet svida” en smula mer. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 5. Siwertz JoDr. 184 (1928). — särsk.
α) i uttr. släppa l. sätta till skinnet l. sitt l. eget skinn o. d., angivande att ngn lider skada (på den egna kroppen) l. får bära förlust l. sätta livet till o. d.; våga l. riskera skinnet l. sitt (eget) skinn, ta personliga risker. Eneman Resa 2: 216 (1712: sätta .. skinnet till). Men kommer någon skytt i samma wehwan (dvs. då vargen huggit sig fast i älgens bakben o. släpar efter honom), så plägar och wargen sätta sit skinn til. Broman Glys. 3: 232 (c. 1730). (Bönderna) måste släppa till pungen, medan armén släpper till skinnet för landets försvar. Topelius Fält. 3: 150 (1858). NF 3: 522 (1879: släppa till eget skinn). Åkerlund Baroja Zal. 126 (1927: riskera skinnet). Berg Lie Minn. 110 (1929: vågar sitt skinn). Alla ha fått släppa till sitt skinn (när det gällt att fylla budgetbristen i Engl.). Hellström RedKav. 295 (1933).
β) i uttr. gälla ngns (eget) skinn o. d., angivande att ngn hotas med att få stryk l. att lida skada (till liv o. lem) o. d., stundom liktydigt med: gälla ngn (själv); förr äv. i uttr. gå på skinnet på ngn, om yttrande: utgöra ett (kännbart l. ”svidande”) angrepp på ngn. De gingo .. alla ut, togo sina gevär och spikklubbor, utan att säga hvart de skulle gå, jag märkte väl det skulle gälla mitt skinn. JPersson (c. 1750) i HSH 1: 259. Kom fort, fly denna dolda fälla! / Här bägges skinn det snart kan gälla. Envallsson Förm. 51 (1799). Liljecrona RiksdKul. 311 (1840: gått). (Turken till sin slav:) Pipan är lungsigtig. .. Tobaken qväljer mig … / Hit med en annan! det gäller ditt skinn, / röker den bättre ej. Sturzen-Becker 3: 76 (1861). VL 1908, nr 72, s. 2 (: det gällde deras eget skinn).
γ) i uttr. vara rädd om skinnet o. d., se RÄDD 3 b.
δ) i uttr. rädda skinnet l. (sitt) eget skinn o. d., rädda sig resp. rädda sig själv (från att lida skada till liv o. lem); i sht förr äv. komma l. slippa undan (l. ifrån ngt) med helt skinn, förr äv. bringa sitt eget skinn l. draga skinnet ifrån ngt, (själv) komma undan l. ifrån ngt helskinnad (jfr HEL, adj. 2 b). OxBr. 5: 5 (1612: bringe). När jag hade aflagt en kort berättelse för .. (guvernören) om wåra Fata, bestod hans hela swar thervtinnan, at wi skulle betäncka thet mera Folck i werldene woro så olycklige, som likwäl såsom wi hade dragit skinnet ther ifrå. Humbla Landcr. 468 (1740; t. orig.: die Haut davon getragen). (Sv.) Han kom med helt skinn derifrån. (Fr.) Il l’a échappé belle. Nordforss (1805). Jag (dvs. C. W. Liljecrona) .. trodde att det var fråga om att proklamera republiken på Lagårdslandet. Allt gick dock fredligt till; monarkien slapp undan med helt skinn. AnderssonBrevväxl. 1: 86 (1839). I stället att såsom en man kämpa och falla för sin öfvertygelse, väljer .. (Hans Brask) utvägen att genom en feg flykt rädda sitt eget skinn. Schück SvLitH 1: 217 (1886). Icke blott underordnade redskap förföllo till angivelser och ”bekännelser” för att rädda eget skinn (efter upptäckten av konspirationen). Almquist VärldH 5: 550 (1933). Östergren (1939: Komma undan; angivet ss. ovanligt).
ε) i uttr. ngn får pina skinn l. ngt kostar pinat skinn o. d., se PINA, v. I 4 a, i Finl. äv. i uttr. kosta på pinat skinn, kosta besvär o. obehag. (Doktorn tvingade i den sjuka) mat och dryck, och rentvättad blef hon. Det kosta’ på pinadt skinn att lägga af helgonglorian så länge, men doktorn tålte inte prut. Lange Luba 124 (1889).
ζ) i uttr. flå skinnet av ngn, dels oeg.: piska ngn (jfr FLÅ, v. 2 a slutet), dels o. numera bl. (föga br.) bildl.: skinna (se SKINNA, v. 2 a) l. uppskörta ngn (jfr FLÅ, v. 2 d slutet); jfr g. Lundberg Paulson Erasmus 128 b (1728). Denna köpmannen är billig, han flår icke skinnet av folk. Nordforss (1805).
η) i det bildl. uttr. sälja sitt skinn l. skinnet o. d., dels (anträffat bl. i förb. med adv. dyrt) i fråga om strid o. d.: sälja sitt liv osv. (dyrt), dels o. numera nästan bl. i fråga om att avstå från sin frihet gm att binda sig vid en anställning l. ett yrke o. d. (särsk. gm att ta hyra på fartyg). Gref Lewenhaupt (kan) .. eij hafwa mist öf:r 4000 (man), hwilcka ändå sålt sina skin så dyrt, att dee altid repousserat fienden inutj sine skogzgiömmor. KKD 6: 153 (1708). Därs. 2: 301 (1718: sitt och sitt fölies skind .. dyert nog at selia). Utan att lägga på hjärtat sina grusade förhoppningar (om en konstnärsbana) och sedan han en gång sålt skinnet, hängaf sig Soldan med hela sin energi åt arbetet för daningen af sin framtid (inom militäryrket). Aho Soldan 17 (1901). Kapten Hansen gick in på sjömanshuset .. och så gingo vi (som sökte hyra) in för att ”sälja våra skinn”. Palmqvist HamnHav 237 (1937).
ϑ) [jfr d. klage l. klynke over helt skind] (numera föga br.) i uttr. klaga l. klynka över helt skinn, klaga utan orsak (l. över ngt som man borde prisa sig lycklig över); jfr KLAGA, v. 1 b. Holmberg 2: 84 (1795). Han klynckar öfwer helt skinn. Rhodin Ordspr. 70 (1807). Holm Ordspr. 134 (1964).
g) i uttr. som ange att ngn berövar ngn allt som han har på sig (så att han lämnas naken) l. (vanl.) i oeg. l. bildl. anv. härav; jfr f ζ. Trätan (mellan romerska o. grekiska katoliker i Jerusalem har) alla tider (blivit) drifven och begge stridande flere gånger plåckade in till skinnet och benen (bl. a. gm turkarnas mellankomst), då de ock litet saktat sig. Eneman Resa 2: 234 (1712). Nöjet är en falsk siren, som plockar / Nybörjarn nästan på hans bara skinn! Strandberg 4: 167 (1857). Plundra ngn inpå bara skinnet. SvHandordb. (1966).
h) i bild l. i uttr. med mer l. mindre oeg. l. bildl. innebörd (jfr d—g). Han haar skinn på näsan. Grubb 417 (1665); jfr NÄSA, sbst.2 1 d ν. Han är bara ben och skin. Serenius Eee 2 a (1734); jfr BEN, sbst.1 I 1 e β. Skinnet kliar på honom efter stryk. Björkegren 2013 (1786); jfr KLIA, v. 1 c. Han tiger, men han är så harmsen att han må spricka i skinnet. Nordforss (1805). Inte får man vara tunn i skinnet, inte, om man ska lefva som kolportör (av böcker). Zilliacus Hågk. 96 (1899); jfr TUNN-SKINNAD. Han fick snart vänner, som voro karlar att ta hans sak för sin och bringa gnagarna att dra skinnet över tänderna. Hedenvind-Eriksson Hjul. 300 (1928); jfr β. (†) Om en som är omåttligt högfärdig, säjs Han spricker i skinnet. Weste FörslSAOB (c. 1815). — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. ta skinnet ur gommen på ngn, om ord: vålla ngn svårighet l. obehag att uttala l. yttra. (Sv.) Detta ordet skulle hafwa tagit skinnet ur gommen på en Atheniens. (Fr.) Ce mot écorcheroit le gosier d’un Athénien. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
β) med tanke på huden ss. ett hölje (jfr e) l. ss. det som kommer till synes hos ngn utåt (o. som skapar den uppfattning som man får av honom l. hans person) samt i anv. som ansluta sig härtill; särsk. dels för att beteckna ngns yttre (i motsats till sinnelag o. d.), i sht förr äv. liktydigt med: fagert utseende, dels om (l. med tanke på) skepnad vari ngn uppträder l. väsen som är utmärkande för ngn (särsk. som representerar ngns lägre, ofullkomliga l. onda natur); stundom övergående i anv. ss. metonymisk beteckning för person (jfr f, j β). Ock när du Rätten sijr, wee dig, om dig förbländer, / Släckt, wänskap, willd affect, gull, skinn, ell tunga händer. Columbus BiblW K 3 a (1676). Så många Skinn Så många Sinn. Celsius Ordspr. 12: 26 (1714); jfr SINNE, sbst.2 7 c α. Det (dvs. att lovsjunga Gud o. tro) gjöre icke wi eländige tiggare-påsar här på jordene, wårt gamla skinn är för trångt dertil. Borg Luther 1: 452 (1753). Ni är bonde så länge Ni behagar, om än någon skulle vilja påstå att han sett Er i annat skinn, som man säger. Sparre Frisegl. 2: 173 (1832); jfr η’. Så huld Ni är i ansigtet, skall jag ändå tala om för hela Stockholm, hvad Ni är för en karl under skinnet. Almqvist DrJ 183 (1834). Gud vet, tillade mamsellen hviskande, om han inte också förgapat sig litet i henne, ty det är ett vackert skinn; ja, det är det. Wetterbergh Penning. 264 (1847). Den store humoristen (Thackeray) tedde sig i liv och leverne för dem, som sågo djupare än till skinnet, som en otillfredsställd och tragisk ande. Hallström LevDikt. 241 (1914). I dag har han (dvs. friaren som endast var ute efter pengar) visat sitt rätta skinn. Laurén Stenvall Lea 58 (1916). — särsk.
α’) i uttr. byta (om) l. skifta l. ömsa skinn (jfr η’, e), ändra gestalt l. utseende; byta åsikt; förändra sig, bli annorlunda; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt. Man får hålla mig till godo (som biskop), sådan jag är. Jag kan verkel. icke, vill icke en gång byta om skinn. Tegnér Brev 3: 340 (1825). Ny herre du (dvs. Engelbrekts livtjänare) har fått. / Knappt har den förra hunnit dö, / Då du ur tjensten gått; / Som ormen lätt du byter skinn. Gumælius Engelbr. 138 (1858). Hallström Erot. 21 (1908: skifta). Hôtel Smith .. existerar ännu i dag — åtminstone fanns det kvar några år före kriget då jag besökte det — men det hade bytt om skinn, som så mycket annat, som förr var bra. Lagergren Minn. 2: 288 (1923). Förvandlas vill jag och blandas / med skymning, mull och vind. / .. Hur komma åstad en förvandling / och snabbt ömsa skinn och gestalt? Edfelt Högm. 39 (1934).
β’) i uttr. krypa ur (förr äv. utur) sitt (eget l. gamla) skinn (jfr e) o. d., ändra sin egenart l. sitt medfödda (l. gamla) väsen l. sitt (invanda) synsätt (o. bli en annan); äv.: komma bort från de vanliga (invanda) förhållandena o. d.; ofta (ngt vard.) i uttr. krypa (äv. hoppa) ur skinnet (jfr η’, e), icke kunna styra sig l. visa återhållsamhet, särsk.: bli utom sig (av glädje l. hänförelse l. otålighet l. vrede o. d.), förlora behärskningen, äv. (om barn): vara ostyrig. När Legepijgan blijr Maatmoor, så kryper hon vhr skinnet. Grubb 595 (1665). Si! då (när han fick Guds befallning att offra sonen) kröp Abraham utur sitt gamla skinn, trädde in i Gud, trodde honom, och wardt en annan människa. Borg Luther 2: 104 (1753; t. orig.: kreucht .. aus seiner alten Haut). Krypa ur skinnet, (dvs.) vara mycket ostyrig. Weste FörslSAOB (c. 1815). WoH (1904: hoppa). Ni alla som sitta här och hålla på att krypa ur skinnet av skadeglädje. Ekenstierna Ebner-Eschenbach Sock. 22 (1920). Småsinnet, gnället och struntviktigheten (i Sthm) göra en till slut utledsen. Man vill krypa ur sitt skinn och skubba sin väg från alltsammans. Lindström Kastv. 123 (1931). Färdig att krypa ur skinnet av ilska. Östergren (1939). Kan man krypa ur sitt eget skinn och se på tingen annorlunda än ens egen läggning och egenart tvingar en att se? Marc-Wogau FilDiskuss. 74 (1955).
γ’) (ngt vard.) i uttr. hålla sig (i Finl. äv. hållas) i skinnet, hålla sig i styr l. lugn, behärska sig, iaktta ordning o. skick; jfr HUD, sbst.1 1 l. Möller (1745; under borner). Se nu till att den vildbasaren Hjärne håller sig i skinnet, och icke med några förflugenheter, retar studenter eller stadsboar, så att någon oordning uppstår. Crusenstolpe Mor. 4: 297 (1841). Jag var så glittrande glad att jag knappt hölls i skinnet. Ahrenberg Stud. 90 (1878). I tredje klassen (vid Strängnäs gymnasium möttes man) af (lärarna) Lundblad, i latin och svenska, samt Strömberg i kristendom. Då blef det bäst att hålla sig i skinnet, ty de voro ej att leka med. ÅbSvUndH 59: 11 (1914). Rosendahl Lojäg. 168 (1956).
δ’) i uttr. (icke vilja vara o. d.) i ngns skinn, (icke vilja vara osv.) i ngns situation l. ställe l. ”kläder”. (Sv.) Jag ville ej vara i ert skin, (eng.) I would not be in your skin. Widegren (1788). Jag skulle blygas i ditt skinn. Hillberg Hofmannsthal Envar 18 (1916; t. orig.: In deiner Haut).
ε’) (†) i uttr. ngt sitter ngn i skinnet, ngt är inrotat i ngn. Folket i Dresden är rätt aimabelt; likväl sitter dem ännu das galante Sachsen (från Augusternas tid) något för mycket i skinnet. Atterbom Minn. 106 (1817).
ζ’) (vard. o. i vitter stil) i uttr. till (både) sinn och skinn (äv. skinn och sinn), med avseende på (både) inre o. yttre egenskaper; jfr SINNE, sbst.2 7 c β. En ung prestson och student i Lund fattade tycke för en bonddotter, hvilken var väl begåfvad till både sinn’ och skinn, men annars fattig. Santesson Nat. 228 (1880). UNT 1931, nr 10845, s. 4 (: till skinn och sinn). Hedberg DockDans. 48 (1955).
η’) (numera bl. tillf.) i fråga om klädedräkt (äv. ss. tecken på bärarens ställning l. värdighet) l. (allmännare) i fråga om samhällelig ställning o. d.; särsk. dels i uttr. (jämt) gå l. vara i samma skinn, angivande att ngn (alltid) går klädd i samma kläder, dels i uttr. ömsa skinn (jfr α’, e), byta (under)kläder, dels i uttr. krypa ur det l. det skinnet, lämna (l. avancera från) den l. den samhällsställningen (t. ex. en militär grad). (Hustrun) will som en Påfogel härliga blänkia; / Fast tu (dvs. mannen) i samma Skin som een Hund och träfogel gå skal. CupVen. C 6 a (1669). Jag (dvs. drängen Truls) tycker, at jag blef nu så lätter (sedan jag tagit av mig min dräkt ss. bokhållare), och at jag mår aldrabäst i mitt gamla skin. Modée FruR 101 (1738). Han är som so i samma skinn. Rhodin Ordspr. 67 (1807). Gå jemt i samma skinn, (dvs.) i samma kläder. Ömsa skinn, (dvs.) ömsa lintyg. Weste FörslSAOB (c. 1815; angivet ss. vard.). ”Lydde ordern verkligen på general-major Loth?” ”Jag tror, att namn och titel sades nog uttryckligt!” kom svaret kallt. ”Nå, den ordern angår ju inte mig, som är general-löjtnant. Sir eders välborn, jag har krupit ur det skinnet nu.” Högberg Vred. 3: 335 (1906).
γ) [skämtsam ombildning av uttr. det är synd om ngn] (i vissa trakter, vard.) i uttr. det är l. tycka (att) det är skinn om ngn, fast(än) det är tunt (äv. fult) o. d., det är (i viss mån l. trots allt) synd om ngn resp. tycka att det (i viss mån l. trots allt) är synd om ngn. (Målaren till rymlingen som ville anmäla sig själv för polisen:) ”Vänta nu, ty det är skinn om dig, fastän det är bra fult .. men hvarföre rymde du från Drottningholm?” Blanche Tafl. 423 (1845). Jag tyckte det var skinn om dig ändå, fast det är tunnt. Dens. Bild. 4: 41 (1865). Larsson i By Hemifr. 166 (1931).
i) bildl. (jfr 5), om preparat med utseende påminnande om skinn hos människa; i ssgrna GUBB-, JUNGFRU-, KÄRING-SKINN.
j) i vissa utvidgade anv. (jfr 5).
α) om sår i huden; i ssgn PUK-SKINN.
β) om person l. djur med så l. så beskaffat skinn; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr; förr äv. om persons kropp, i ssgn RAGELS-SKINN. (Fvn.) þin gamla hrockinnskinna .. (Sv.) Ditt skrynkiota Skinn. Verelius 208 (1681). jfr GRÅ-, RÖD-SKINN.
2) från (djur)kropp avskilt skinn (i bet. 1); oftast om avflått skinn från mindre l. pälsbärande djur (motsatt: hud) l. om på olika sätt (särsk. gm garvning) behandlat o. till olika ändamål använt (äv. tillskuret) skinn, ofta med kvarsittande hårbeklädnad (l. fjäderbeklädnad); äv. ss. ämnesnamn. Bereda, garva skinn. Råa, oberedda, beredda skinn. G1R 1: 152 (1523). Herren Gudh giorde Adam och hans hustru kiortlar aff skin. 1Mos. 3: 21 (Bib. 1541; Luther: röcke von fellen). Understundom händer att Fogden tager af bonden uthi Cronones nampn the bästa Skinwahrur han kan öfwerkomma ok behåller dem dock för sig siälf eller ok gifwer Cronan för ett godt skinn ett slemt ok skallot. Stiernman Riksd. 522 (1602). Då trädde uti salen en okänd gubbe in, / från hufvud och till fötter han insvept var i skinn. Tegnér (WB) 5: 120 (1820). Skinn, hvarpå fällen skall blifva qvarsittande, behandlas, efter uppblötning och skrapning på köttsidan, genast uti klibadet .. och svällas endast obetydligt. Almström KemTekn. 2: 531 (1845). (Kontorsflickan kom in), fick kappan på en stol, .. bröna på bordet och hamnade själf på skinnet framför kakelugnen. Wägner Norrt. 111 (1908). Den årliga produktionen av pälsvaror uppskattas till 33—35 mill. skinn. Kjellin 882 (1927). — jfr AP-, BISAM-, BJÖRN-, BLÅRÄVS-, BOCK-, BUFFEL-, BÄVER-, DAGSVERKS-, DJUR-, DYR-, EKORR-, FISK-, FLUNDRE-, FÅGEL-, FÅR-, GET-, GRÅ-, GRÄVLINGS-, GÅS-, HAJ-, HAR-, HERMELINS-, HUND-, HÄST-, ILLER-, JÄRV-, KALV-, KANIN-, KASTOR-, KATT-, KILLING-, KLAR-, KRIM-, KROKODIL-, LACK-, LAMM-, LEOPARD-, LO-, LOM-, LÖN-, MINK-, MULLVADS-, MÅRD-, NERZ-, ORM-, PINGVIN-, PYTON-, PÄLS-, REN-, REPTIL-, RÅ-, RÅTT-, RÄV-, SERVAL-, SILVERRÄVS-, SJÖHUNDS-, SKATTE-, SVIN-, SÄL-, TIGER-, UTTER-, VARG-, ÅL-, ÄLG-SKINN m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Man skall inte sälja skinnet, innan (l. förrän) björnen är skjuten; jfr BJÖRN 1 e slutet. Sälg intet skinnet, förr än Biörnen blijr flådder. Grubb 212 (1665). Skinnet är bäst på Räfwen .. (dvs.) Kläderna äre offta meer än mannen. Dens. 723; jfr 1. Sällia Hönsen förr än Äggen blij wurpne .. Som man elliest säger: Sällia skinnet förr än Biörnen blijr skuten. Dens. 784. Deeler doch intet förr Skinnet än som Räfwen blifwer fångad. Voigt Alm. 1687, s. 12. Det blir ej byxor af det skinnet. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr BYXA, sbst. 1 a slutet.
b) om (tunt) avhårat o. vanl. garvat skinn (använt bl. a. till bokbindning, möbelklädsel o. kläder); (tunt) läder; jfr c, d α. Fåtöljer i svart skinn. I rött skinn inbundna böcker. (Lat.) Scortea vestis .. (sv.) cläde aff skin. VarRerV 19 (1538); jfr huvudmomentet. Sämsckedt Skin. SkinnkamRSthm 1540, s. 139. Store Sahlen Ähr kledd rundt kringh medh swart Silfuerläder, Men baak för Ryggen af himmeln inthet kledt mehr än tuå skinn neder widh. Karlson EBraheHem 155 (i handl. fr. 1672). At göra Rödt skinn. Bruno Gumm. 199 (1762). Till skodon, seldon och en otalig mängd andra föremål använda vi (människor) djurens hudar i garfvadt tillstånd, det vill säga såsom läder eller skinn. ArbB 75 (1887). GrafUppslB (1951; för bokbindning). — jfr BLANK-, BOTTEN-, BRONS-, FÖR-, GLACÉ-, GULD-, HANDSK-, KARDUANS-, LACK-, MOCKA-, NAPPA-, PERGAMENT(S)-, PICKEL-, PÄRM-, RULÄDER-, RYGG-, RÖDLÄSK-, SAFFIAN-, SCHAGRÄNG-, SILVER-, SÄMSK-, TVÄTT-SKINN m. fl.
c) om skinn (i bet. b) spänt på trumma l. puka. Trumslagarn hvirflar och dunkar på et skinn. Bellman (BellmS) 1: 118 (c. 1775, 1790). Skinnet (på pukan) anslås medelst träpinnar. 2NF 22: 571 (1915). — jfr PUK-, TRUM-SKINN.
d) i vissa uttr.
α) (numera bl. tillf.) engelskt skinn (jfr f), skinn tillverkat (l. av det slag som tillverkas) i Engl.; förr möjl. särsk. [jfr t. englische haut] motsv. b, om (litet, tunt stycke av) vitgarvat får- l. getskinn (använt för tillverkning av handskar o. d.). Tre dussin ängellske Skin. TullbSthm 26/10 1543. 4. dussin Engelst Skinn. BoupptSthm 1676, s. 1189 b.
β) gyllene skinnet, se under GYLLENE 1 a (jfr GULD-SKINN o. GYLLENE-SKINNS-ORDEN); äv. i uttr. gyllene skinn l. det gyllene skinnet, om (avbildning av) gyllene skinnet l. (oeg. l. bildl.) om ngt som man (i tävling) försöker vinna l. tillägna sig o. d. Rålamb 4: 90 (1690: Gyllenne Skinn; om avbildning). Beskow (1826) i 3SAH XL. 2: 98 (: det gyllene skinnet; om guldmedalj). Röva det gyllene skinnet. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 205 (1949; om lek varvid pojkar o. flickor parvis tävla om att hinna fram till o. ta ett band placerat mitt emellan de båda lagen; från Västerb.); jfr SKINN-LEK.
γ) (ngt vard.) fara l. flyga l. flänga (omkring) som ett torrt skinn o. d., springa (omkring) l. röra sig hit o. dit i stor brådska (jfr ORM-SKINN 1 a); stundom äv. i uttr. torrt skinn, bildl., om mycket mager person som rör sig lätt o. snabbt. Jag har flugit som ett Tort Skin ock flyger ännu för att bli färdig till afresan. CAEhrensvärd Brev 2: 252 (1799). Mamsell Skarpmesser rörde sig eller, som man plägar säga, for som ett torrt skinn, från skafferiet in i köket, ned i källaren, i matsalen och de öfriga rummen i sitt värdshus. Wetterbergh Penning. 586 (1847). Hurra! bort öfver fält som ett skinn haren flängde; / men hundarna efter! Jensen Mickiewicz Tad. 25 (1898). En urgammal advokat .. som ser ut som en flintskallig Mark Twain och är ett torrt skinn. Engström Brevbok 209 (1931).
δ) [jfr KALVSKINN 2 b] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) få skinn, få avslag på frieri, få korgen. Tegnér HemOrd. 68 (1881). Hembygden(Hfors) 1911, s. 82 (från Finl.).
e) (†) i sg. l. pl.: klädesplagg (kappa) av skinn; jfr SCHARLAKANS-SKINN. Och mit påå garden th(e)r axlar han / skarlach och skin. Visb. 1: 60 (1573). Därs. 421 (c. 1621; i sg.). Mit uppå media gårdhen, / där axla han sin skin. Därs. 107 (c. 1640); jfr PoetK 1816, 1: 36 (: axlade han sitt skinn). Visb. 3: 232 (c. 1655; i pl.). — särsk. i uttr. le l. smila l. gråta under (sitt l. sina) skinn, oeg. l. bildl.: le osv. i hemlighet l. för sig själv l. inom sig; jfr 1 d. Visb. 1: 32 (1572: loge .. vnder sinn skinn). Ther græth(e) the frwgher wnd(er) sin skindh. Därs. 2: 160 (c. 1600). Hennes fostermoder, / Honn smiler Allt under sin skin. Därs. 1: 450 (c. 1621). Nu (när hon löst sig från sitt löfte till drängen) log den fagra jungfrun under skinn, och var mycket glad. SvFolks. 1: 172 (1844).
f) oeg., om skinnliknande vävnad av textilt material; äv. (motsv. b) i uttr. engelskt skinn (jfr d α), om ett slags (urspr. i Engl. tillverkad) tjock, stark, glättad, satängartad vävnad (jfr under ENGELSK, adj.1 a) l. om mollskinn. Engelskt Skinn (dvs.) ett slags kypradt, tätt och fast bomullstyg, som äfven ofta får namn af Sateen. Almström Handelsv. 371 (1845). Gosskostymer av kraftig, slitstark satin s. k. engelskt skinn. KatalÅhlénHolm 91: 40 (1926). De s. k. ”vävda skinnen” ersätta ofta äkta pälsvaror inom beklädnadsbranschen, emedan de äro betydligt billigare. Varulex. Beklädn. 161 (1945). 2SvUppslB 20: 110 (1951: engelskt skinn; om mollskinn).
3) allmännare, om hinna l. annan hudliknande bildning i l. från människo- l. djurkropp; ofta: fjälster, korvskinn. Serenius Ll 4 b (1734). Wid instoppningen wärmes .. (hackmaten till korven) litet uti en panna, så går han bättre uti skinnen. Warg 446 (1755). (Fr.) Peau .. (sv.) hinna, skinn, det som omgifver kroppsdelar eller inälfvor. Holmberg 2: 345 (1795). När (efter slakt) tarmarne (som också kallas skinn, fjelster) blifvit vända, gnidas de med snö, sågspån eller råghalm. Langlet Husm. 580 (1884). Flå skinnet av en korv, innan man äter den. Östergren 2: 270 (1921). — jfr JUNGFRU-, KORV-, LÖPE-, PÖLSE-, RAK-, TARM-SKINN.
4) om tunt skal på frukt l. frö o. d. BOlavi 39 b (1578; på bönor). Oec. 83 (1730; om äppelskal). Den vänliga värdinnan frambar ett fat med rykande potäter, som sprucko i skinnet. Wetterhoff Skog. 1: 57 (1883). Det fina, mjuka skinnet på en persika. Östergren (1939).
5) i utvidgad l. bildl. anv. av 14 (jfr 1 i, j, 2 f), om ngt som utgör l. tänkes ss. ett hud- l. skalliknande hölje l. som påminner om hud o. d.; särsk. om tunn hinna på vätska (t. ex. på kokt mjölk som fått svalna) l. på gröt l. halvfast ämne o. d. Riv icke skinnet av gröten!, se GRÖT 1 a β. Tå winterkölden knäpper tilhopa thet yttersta Jordenes Skinn och Huud, liummar hon med sin Wärma the rinnande Wärmslor (dvs. källådror). IErici Colerus 1: 373 (c. 1645). Har .. (den sjuke) låtit öpna ådern på fot eller arm? Huru såg bloden ut? war på bloden hwitt skin, sedan han stått en stund? Darelli Sockenapot. 115 (1760). Sådan metall (som stål) står i allmänhet lugn i kokillen och betäcker sig med ett nästan regelbundet skinn. JernkA 1883, s. 301. Nybildad is hade spänt sitt sega skinn mellan kringspridda block av grundis. Hedin Pol 2: 511 (1911). De flesta människor i Kairo koka mjölken för att få skinn av den. Och det skinnet äter man sedan med socker som en läckerhet. Laurent HusmEgypt. 64 (1937). Ett skinn av mögel täckte ytan av sylten. Östergren (1939). — jfr BERG-, GRÖT-, JÄRN-, MÖGEL-, PUPP-, RAGG-SKINN.
Anm. I Falkman Ort. 92 (1860) o. Dens. Mått 1: 306 (1884) uppges i Bohusl. i ä. tid ordet ha använts ss. beteckning för ett rymdmått motsv. en tolftedels tunna. Möjl. beror dock denna uppgift på missförstånd av uppgifter i ä. handlingar rörande skinn (i bet. 2) ss. skattepersedel (jfr Falkman Mått 2: 106 (1885)), varvid ett sådant skinn möjl. kunnat utbytas mot en tolftedels tunna spannmål.
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Av nedan under A anförda ssgr kunna de som motsvaras av (o. sannol. delvis uppkommit gm inflytande från) t. ssgr med schind- (t. ex. skinn-krake) l. äro bildade sekundärt till redan befintliga sådana ssgr äv. hänföras till skinna, v.): A: SKINN-APPLIKATION. jfr applikation I 3 a, b. Freja 1875, s. 111.
-ARBETARE~0200. person som yrkesmässigt sysslar med skinnarbete. Gadd Landtsk. 3: 189 (1777).
-ARBETE~020. arbete med skinnberedning; äv. (o. vanl.) konkret, om den framställda skinnvaran. Lind 1: 1216 (1749; konkret). Furuskog VLand 259 (1943; abstr.).
(1, 2) -ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3. Arrhenius Jordbr. 3: 132 (1861; om tobaksblad).
-AUKTION. auktion på skinn. VPälsdj. 1930, s. 76.
-AVFALL~02 l. ~20. avfall vid skinnberedning. Schulthess (1885).
-AXEL. jfr axel, sbst.2 2. Skiddräkt med skinnaxlar. SvD(A) 1934, nr 3, s. 7.
-BAGGE. entomol. insekt tillhörande ordningen Heteroptera (av överordningen halvvingar) kännetecknad av att de främre vingarnas inre del är läderartad; i sht förr äv. allmännare: insekt tillhörande överordningen Hemiptera (halvvingar); i sht i pl., särsk. om ordningen Heteroptera resp. överordningen Hemiptera. Retzius Djurr. 27 (1772; i pl., om överordningen Hemiptera). DjurVärld 3: 123 (1963; i pl., om ordningen Heteroptera). jfr bark-, hud-, land-, rov-, vatten-skinnbagge m. fl. —
-BAND. (skinn- 1881 osv. skinne- 1732)
1) band (se band, sbst.1 1, 29) av skinn. Linné Skr. 5: 166 (1732: skinngeband; i byxor). (De manliga tjuktjerna ha) ofta pärlband i öronen och ett skinnband .. om pannan. Nordenskiöld Vega 2: 103 (1881).
2) bokband bundet i skinn; särsk. om bokband helt överklätt med skinn (äv. kallat helt skinnband), helfranskt band. AHB 111: 55 (1882). Key Amatörbokb. 45 (1916: hela skinnband).
-BEBRÄMAD, p. adj. (numera föga br.) skinnbrämad; äv. om person: iklädd skinnbrämat klädesplagg. Blanche Tafl. 144 (1845; om damer). Bremer GVerld. 3: 91 (1861; om pälsar).
(1, 2) -BEKLÄDA. [jfr -beklädd] (mera tillf.) bekläda (ngt) med skinn; särsk. till 2 (b), motsv. bekläda I 3 b α; jfr -kläda. Östergren (1939).
(1, 2) -BEKLÄDD, p. adj. beklädd med skinn; särsk. till 2 (b), motsv. bekläda I 3 b α; jfr -klädd. Runeberg (SVS) 1: 182 (1831; om bössa). BoupptVäxjö 1861 (om stolar). Knöppel Morg. 61 (1913; om älghorn).
-BEKLÄDNAD. konkret: beklädnad av skinn; särsk. till 2 b.
-BENLING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr benling 2. PT 1911, nr 33 B, s. 1 (: skinnbällingar, pl.).
-BEREDARE. person som bereder skinn (l. i sin rörelse låter bereda skinn); jfr -redare, -tygare. Henel Sthm 202 (1728).
Ssg: skinnberedar-, äv. skinnberedare-kniv. (numera bl. tillf.) = skinnar-kniv 1. BoupptSthm 1688, s. 515 a (: Skinbredare Knijf).
-BEREDERI3~0102 l. 10104. konkret, om företag l. anläggning (verkstad l. lokal) för skinnberedning. NordGarfvT 1919, s. 137.
-BEREDNING. beredning av skinn; i sht förr äv. konkret, dels: anläggning l. lokal för beredning av skinn, dels: lag (lösning) för garvning av skinn, garvlag. Hülphers Dal. 278 (1762; om pälsberedning). Skåningen och Jemtlänningen bruka helst til deras Skinn-beredningar Wide- och Sälgbark. VetAH 1792, s. 52. Limkokerier, skinnberedningar .., stärkelsefabriker .. må förläggas endast å öppen och rymlig tomt. SFS 1874, nr 68, s. 10. Skinnberedningens centrum (i Dalarna) var Malung. SvGeogrÅb. 1958, s. 94.
-BESATS. (i sht i fackspr.) skinnbesättning. DN(A) 1928, nr 267, s. 7 (på kappa).
-BESATT, p. adj. besatt (se besätta III 1 a) med skinn. Fatab. 1933, s. 230 (om handskar).
-BESKONING. (numera föga br.) = -skoning. Sundblad GBruk 33 (1881; på byxor).
-BESLAG. jfr beslag I 1 b α; särsk. om förstärkning av skinn på klädesplagg (jfr -bot, -skoning). Ödman VårD 1: 5 (1887).
-BESLAGEN, p. adj. försedd med skinnbeslag. BoupptVäxjö 1847 (om byxor). Widerberg Drak. 110 (1959; om armbågar på kavaj).
-BESLÅ. [jfr -beslagen] (mera tillf.) förse (ngt) med skinnbeslag. Östergren (1939).
-BESÄTS. (i sht i fackspr.) skinnbesättning. Idun 1930, s. 1014 (på kappor).
-BESÄTTNING. besättning (se d. o. II 1 a) av skinn; jfr -besats, -besäts. SvD(A) 1938, nr 303, s. 2 (på kappor).
-BETA. (numera bl. tillf.) jfr beta, sbst.1 b. GripshR 1555, s. 10 a.
(1, 5) -BILDNING. bildning av skinn; särsk. till 5. AHB 131: 42 (1887; på färg).
(15) -BIT. jfr bit 2; särsk. till 1, 2. Berlin Lrb. 137 (1852). Fridner Idriess AustrDjung. 161 (1938).
(1) -BLÖT. (i vissa trakter) våt ända in på skinnet, genomvåt. Moberg Rid 197 (1941).
-BOA. pälsboa. Sander i 3SAH 10: 256 (1895).
(2 b) -BOK.
1) bok (handskrift) med blad av pergament, pergamenthandskrift. Rydqvist SSL 4: 36 (1868).
2) bok inbunden i skinnband (se d. o. 2). Key Amatörbokb. 61 (1929).
-BOLL. boll (med hölje) av skinn.
1) motsv. boll 1 e; särsk. (förr) motsv. boll 1 e slutet: boktryckarboll av skinn. Hagdahl Fråga 218 (1883). Ända in på 1800-talet använde man skinnbollar för infärgning av tryckformen. HantvB I. 7: 167 (1939).
2) motsv. boll 2. RelCur. 364 (1682). Näsström FornDSv. 1: 77 (1941; i pärkspel).
-BOT. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lapp av skinn (på klädesplagg); särsk. om skinnbeslag; jfr bot 5. Ödman VårD 5 (1887; från Värml.).
-BOTAD, p. adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) försedd med ”skinnbot”; jfr bota 3. Spong Tavl. 528 (1946; om byxknän).
-BOTTEN.
1) (mera tillf.) till 1, om hårbotten i pälsbärande djurs skinn. SvUppslB 22: 296 (1935).
2) till 2, särsk. 2 b: botten (se d. o. I 1) av skinn. BoupptSthm 23/2 1659 (om undersida av skinn på bänkdyna). Grafström Kond. 36 (1892; om botten av skinn, anbragt mittemot siktduken i sockersikt).
-BRACKA.
1) (numera bl. bygdemålsfärgat l. arkaiserande) skinnbyxa; i sht i pl. BoupptSthm 1675, s. 1013 a (: Skin brakor, pl.). (Dalkarlen) drog upp en skrivelse ur fickan på den gula skinnbrackan. DN(A) 1966, nr 198, s. 6.
2) [skinnbyxor buros förr ofta av hantverkare o. näringsidkare] (ålderdomligt, numera föga br.) = bracka 2; förr äv.: person (köpman) som skinnar (se skinna 2 a) l. pungslår folk, skinnare (se d. o. II 2). UUKonsP 1: 138 (1631; använt av student i smädande tilltal till skräddare). Mot skinnbrackors pock / Vi declinera hic, hæc, hoc. Bellman 5: 321 (1788). Det der försmädliga namnet skinnbracka, hvarmed de som endast fråga efter huru mycket den handlande betalt och begär för den eller den varan, brännmärka den sistnämnde. Læstadius 2Journ. 111 (1833). Östergren (1939; angivet ss. ngt ålderdomligt).
(2 b) -BREV. (numera föga br.) pergamentbrev. Nilsson Dagb. 84 (1816, 1879).
-BROK. (†) skinnbyxa; äv. ss. nedsättande benämning på hantverkare (jfr -bracka 2). Och tu Sörbiörn sijde Skinbrook, / Jag skal tigh göra wijs och klook. Brasck FörlSon. I 3 a (1645; yttrat till skomakare). Arvidi 30 (1651).
(2 b) -BRUN. som har den bruna färg som är vanlig hos (färgat) skinn. Thorén Herre 5 (1942; om portfölj).
-BRÄM. bräm av skinn, pälsbräm. Myszor med skinnbräm. PH 6: 4379 (1756).
-BRÄMAD, p. adj. försedd med skinnbräm, pälsbrämad. Scholander I. 2: 80 (c. 1870; om kappa).
(5) -BRÄNNVIN. (förr) (otillräckligt renat) brännvin med skinn (beläggning) på ytan. Valleria Hush. 57 (c. 1710).
(1) -BUK. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -äling. Bondeson MVK 66 (1894, 1903; från Hall.).
(2 b) -BUNDEN, p. adj. om bok: skinninbunden. Vallentin London 410 (1912).
(1) -BYTE. i fråga om ormar o. d.: byte av skinn; jfr skinn, sbst.1 1 e. FoFl. 1944, s. 180.
-BYXA. byxa (helt l. delvis) av skinn (l. försedd med förstärkning(ar) av skinn); i sht i pl.; vanl. till 2 b; jfr läder-byxor. 37 par skinbyxor. HTSkån. 1: 232 (1659). 1 par ludna skinbyxor. Svensson SkånFolkdr. 325 (cit. fr. 1729). När jag nu har anrättningen (dvs. skildringen av Kellgren) färdig, synes jag mig likna .. den (kock), som tillagade en läcker ragout på trasiga skinnbyxor. Atterbom (1854) i 3SAH XXXVIII. 2: 217. Wrangel Barnd. 244 (1924; om byxor med förstärkningar av skinn; i fråga om förh. på 1860-talet). Han ritade eld med en svavelsticka mot skinnbyxan och tände sin pipa. Hertzman-Ericson Norrifr. 66 (1926). jfr renhuds-skinnbyxa. särsk. (numera föga br.) i uttr. gå upp som en vårsol och falla ner som ett par skinnbyxor, gå upp som en sol o. falla ned som en pannkaka (se d. o. c γ); jfr -päls a; äv. i det bildl. uttr. ragu på gamla skinnbyxor, uppkok på gammalt (värdelöst) litterärt gods l. dyl. (Ett framfört riddarskådespel) var i hvarje afseende ett ragout på gamla skinnbyxor. Atterbom Minn. 561 (1819). Kullberg Mem. 2: 150 (1835).
-BÅT. (om ä. l. utländska förh.) (primitiv) båt med skinn ss. bordläggning; jfr -kajak. Cook 3Resa 355 (1787).
-BÄDD. bädd med skinnfäll(ar) l. annan utrustning av skinn; jfr -säng. Nyblom Hum. 85 (1874).
-BÄLTE. jfr bälte 1. Lagerström Bunyan 3: 23 (1744).
-BÄNKDYNA~020. (numera bl. tillf.) jfr -dyna. BoupptSthm 1669, s. 825 (: Skinnbenckedyna).
(1) -BÄRANDE, p. adj. i uttr. skinnbärande djur, djur med skinn (som är användbart till ett l. annat praktiskt ändamål); jfr päls-bärande. SFS 1938, s. 551.
-BÖRS. jfr börs, sbst.1 SAOB B 4914 (1925).
-DOCKA. docka (se docka, sbst.1 2, särsk. 2 c) med klädsel av skinn. NJournD 1859, s. 21.
-DRÄKT. jfr dräkt II 2 a; särsk. till 2 b. Karlin KultM 31 (1888).
(2 b) -DUK. duk (se d. o. 2, 4) av skinn l. skinnliknande material. UB 5: 573 (1874; t. orig.: Ledertuch; om vaxduk av gummi m. m.). TT 1874, s. 26 (om duk av skinn, utgörande ändlöst band i kardmaskin). Skinnduk god kvalitet. SvD(A) 1948, nr 162, s. 1 (i annons). jfr (†): Röd engilst skinedug 4 st. om 15 alnar 1 1/2 qvarter. Nordström o. Dahlander ÖrebrSl. 143 (i handl. fr. 1589); jfr skinn, sbst.1 2 d α. —
-DYNA. dyna med var l. klädsel av skinn; särsk. till 2 b. VgFmT I. 8—9: 87 (i handl. fr. 1554).
-DYN-VAR. var till skinndyna. BoupptSthm 1670, s. 85 (: Skindynewar).
-ETUI. etui av skinn. PriskurKMLundberg 1899, s. 104.
-FABRIK. fabrik för tillverkning av skinnvaror (särsk. kläder l. reseffekter o. d. av skinn). Stiernstolpe Arndt 4: 148 (1808). SvGeogrÅb. 1953, s. 81.
-FABRIKANT. jfr -fabrik. DN(B) 1961, nr 72, s. 16.
(2 b) -FALS. bokb. i skinnband: remsa av skinn utgörande förstärkande länk mellan block o. pärm; jfr fals, sbst.2 1 c α. SvSlöjdFT 1908, s. 97.
(1, 2) -FARM. (mera tillf.) om pälsdjursfarm. Östergren (1939).
(1) -FISK. (i sht i fackspr.) fisk med tjockt skinn o. små l. i huden insänkta (osynliga) fjäll (jfr fjäll-fisk); äv.: lekande lax (vars hud vid leken är tjockare än eljest o. döljer fjällen; jfr -lax o. rödrock 2); äv. koll. Skinfiskar äre Åålar, Neinöghor .. och Simpan, Torsken eller Bernfisk, Seidhen och huijtlingen. Forsius Phys. 157 (1611). VetAH 1785, s. 314 (koll.). SvFiskelex. (1955; äv. om lekande lax).
(15) -FLAGA. jfr flaga, sbst.1 1, o. -flanka; särsk. till 1. Schiöler Svamp. 31 (1934).
-FLANKA. (†) skinnflaga; jfr flank, sbst.3 1.
1) till 1. Crusenstolpe Mor. 4: 240 (1841).
2) till 5. Wachtmeister AntBr. 34 (1818; av skinn på kokt mjölk).
-FLAT. [jfr sv. dial. (Gotl.) skinn flatur; jfr äv. nor. skinnflat] (på Gotl.) platt (se platt, adj. 1 g) ss. ett utbrett skinn, alldeles platt. Två gossar .. lägga sig skinnflata ned på magen. SvLekar (GAAkad.) 1: 71 (c. 1860).
(1, 2) -FLIK. flik av skinn; äv. bildl. Nilsson Fauna 1: 3 (1847). Strindberg Brev 12: 221 (1897: skinnflick; bildl.). NordBoktrK 1907, s. 9.
-FLOTTNING. (numera föga br.) insmörjning av skinn med fett; jfr flotta, v.1 Förbundet 1907, nr 10, s. 8.
(1) -FLÅ. [jfr -flådd] (mera tillf.) flå l. skava skinnet av (ngt l. ngn); äv. bildl.: skörta upp (ngn), skinna (se skinna, v. 2 a). NDA(A) 1938, nr 51, s. 7 (bildl.). Moberg Rid 179 (1941).
(1) -FLÅDD, p. adj. som fått skinnet avflått l. avskavt o. d., hudlös; om kroppsdel l. om person (med tanke på kroppsdel). Sparre MasJ 132 (1922; om fingrar). Fogelström Somm. 183 (1951; om barn). jfr (hyperboliskt): Jag har pratat så jag är skinnflådd i munnen. Hammenhög PoB 132 (1931).
-FODER.
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande) hölje av skinn; särsk.: om skinnfodral; jfr foder, sbst.2 1. BOlavi 119 b (1578). 1 g(ammalt) Skinfoder med 3 g(amla) Knif(va)r. BoupptSthm 1676, s. 1082 b. Högberg Vred. 3: 97 (1906).
2) foder (se foder, sbst.2 4) av skinn; förr äv.: pälsverk l. pälsskinn (jfr foder, sbst.2 5). KlädkamRSthm 1709, s. 186. RARP 17: 216 (1710; om pälsverk). (T.) Eine Fehe, ein Fehe-Peltz, (sv.) foder-wärk, litet skinn-foder. Lind 1: 701 (1749). Swart Sidensarge-Pelis med Skinnfoder. DA 1808, nr 5, s. 6. KatalPUBergström 38: 8 (1927).
-FODRAD, p. adj. fodrad med skinn. Bergklint AfhKläd. 2 (1773; om kläder).
-FODRAL. fodral av skinn. Freja 1873, s. 2 (för pennor).
-FODRING. (numera föga br.) skinnfoder (se d. o. 2). TLev. 1899, nr 26, s. 1.
-FOT.
1) (†) till 1; hos insektslarv: fot under den del av kroppen som motsvarar insektens (mellan segmenten av tunn hud omslutna) bakkropp, bukfot; anträffat bl. i pl.; jfr bröst-fot. Dahlbom Insekt. XXVII (1837).
2) (tillf.) till 2; bildl., om fotbeklädnad av skinn. Gyllensten SokrDöd 61 (1960; i pl., om sandaler).
-FRAX. [sv. dial. skinnfraks] (†) väska l. påse av skinn. VRP 27/5 1723. SvFolks. 1: 3 (1844).
(1) -FRI. som saknar skinn; i sht om fisk ss. matvara (särsk. i uttr. skinn- och benfri). Den .. skinn- och benfria anjovisen. SöndN 1873, s. 61.
(1) -FÅLL, förr äv. -FÅLLA. (numera bl. tillf.) hudfåll. Nilsson Fauna 1: 397 (1847).
(2 b) -FÅTÖLJ. fåtölj klädd med skinn; jfr -stol. Högberg Vred. 3: 11 (1906).
-FÄLL. [fsv. skinfälder] = fäll, sbst.1 1 (o. 2); äv. i det bildl. uttr. krypa i skinnfällen, om sol l. måne o. d.: dölja sig i moln. G1R 2: 267 (1525). Fram på morgonen kryper solen i skinnfällen. Topelius Fält. 4: 178 (1864). Wägner Norrt. 112 (1908; om berett fårskinn använt ss. prydnad på golv). En skinnfäll till vagn eller släde. Lewenhaupt MinnV 39 (1936). särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt samt i anv. som ansluta sig härtill. När the (dvs. medlemmar av ridderskapet) klagade, at the icke förmotte halla theras karla aff then förläning som the hade, och begierade meera, thå plägade .. (Karl Knutsson) swara them, at the icke skulle reckia fothen länger vth, än skinfellen rächte. OPetri Kr. 190 (c. 1540); jfr fot 1 b. Sijn wäld och macht the vthreckie / Och wele Skinfelden streckie / Lenger än han kan må (felaktigt för ). Visb. 2: 94 (1573). Thenna Fabel lärer, at man icke skal släppa lwsen .. j skinfällen, Ty hon kommer ther wäl eliest. Balck Es. 76 (1603). Biud intet Lwsen i Skinnfällen, hon kommer fulle obedin. Grubb 634 (1655). Acktom osz att komma i .. (köpmännens) boijor; Wi se hwad som händt i Holland sedan de kommo i skinfällen. HSH 8: 34 (c. 1800; rättat efter hskr.). Detta begär (hos lärare) att ”sträcka sig längre än skinnfällen räcker”, att .. meddela mera, än barnen bekvämligen kunna smälta. Verd. 1887, s. 211.
-FÄRG. (brun) färgnyans utmärkande för skinn; jfr -brun. SthmFig. 1847, s. 274.
-FÄRGARE. person som yrkesmässigt färgar skinn. Nordforss (1805).
-FÄRGERI1004 l. 0104, äv. 3~002. företag l. lokal för färgning av skinn. KatalIndUtstSthm 1897, s. 104.
-FÖNSTER.
1) till 2: skyltfönster med skinnvaror; särsk. till 2 b. HerrbeklBransch. 1963, s. XX.
2) (förr) till 2 b: fönster med skinnruta l. skinnrutor; jfr pergament(s)-fönster. Heidenstam Svensk. 1: 263 (1908).
-FÖRKLÄDE~020. förkläde av skinn; jfr -hoppa, -magd, -skörte o. för-skinn, skimpa, sbst.1, skinna, sbst. Lind (1738; under Schurtz-fell).
-GARNITYR. jfr garnityr 1 a (o. 2). Auerbach (1913).
(2 b) -GUL. jfr -brun. Fogelström DrömStad 193 (1960; om väst).
-GÖRDEL. jfr gördel 1; särsk. till 2 b. Björn Medb. Personfört. (1789).
-HALSDUK~02 l. ~20. halsduk av skinn. BoupptVäxjö 1834.
-HANDEL. handel med artiklar av skinn; äv. konkret: affär l. butik som saluför artiklar av skinn. PT 1791, nr 98, s. 2. Björkman (1889; äv. konkret).
-HANDLARE. jfr -handel. Lind (1738). STSD(A) 1937, nr 303, s. 13.
-HANDSKE. handske av skinn; särsk. till 2 b. BoupptSthm 1671, s. 900.
-HANTVERK ~02 l. ~20. jfr hantverk 1. SvGeogrÅb. 1953, s. 82.
-HATT. hatt av skinn; i fråga om nutida förh. företrädesvis till 2 b. BjörnebT 1910, nr 85, s. 1. HerrbeklBransch. 1964, s. 107.
-HOPPA. [sv. dial. skinnuppa (Ihre DialLex. (1766))] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -förkläde; jfr hoppa, sbst.4 Odstedt FolkdrDal. 18 (1953).
-HOSA. [fsv. skinhosa (ss. tillnamn)] (i skildring av ä. förh. l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr hosa, sbst., o. -byxa, -strumpa 1; i sht i pl. Hansson SkomYrkH 18 (1919). Moberg Invandr. 387 (1952).
-HUVUDBOLSTER. (†) huvudkudde med var av skinn. InventBjörkestad (c. 1575: skin hoffde bolster). BoupptRasbo 1708.
-HUVUDDYNA ~0020. (numera föga br.) (lång) huvudkudde med var av skinn. BoupptSthm 29/10 1666. Därs. 1675, s. 1031 a.
-HYENDE. [fsv. skinhöghinde] (numera bl. med ålderdomlig prägel) kudde l. dyna med var av skinn. VgFmT I. 8—9: 88 (i handl. fr. 1554).
-HYLSA. hylsa av skinn; särsk. till 2 b. Holmberg Nordb. 47 (1852: skinnhölsa). Hennerberg (o. Norlind) 1: 27 (1912; i ä. orglar).
(1) -HYR? (äv. -hyyr) [senare leden möjl. av ett hydare, vbalsbst. till hyda; jfr sv. dial. (Finl.) hästhydare, flåbuse] (†) rackare (se d. o. 2)?, nattman? Anders Skin hyyr en dråpare rymdt .. Daniel Skijn hyr, en dråpare ock rymdt. Rudbeckius Dagb. 233 (c. 1622).
-HÅR. (skinn- 1774 osv. skinna- 1790 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hår erhållet vid avhåring (i samband med beredning) av skinn; jfr -to, -ull. BoupptVäxjö 1774.
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): skinnhårs-garn. av ”skinnhår” spunnet garn. VDAkt. 1800, nr 141 (1799: Skinnahårs garn).
-täcke. Tre st(ycken) skinna hårs täcken. HdlVLBibl. 1794.
(2 b) -HÖRN. på bokband: hörn av skinn. Key Amatörbokb. 63 (1916).
-IMITATION. konkret, motsv. imitation 2; särsk. till 2 b. KalSvVar. 1: 718 (1916).
(2 b) -INBUNDEN~020, p. adj. om bok: inbunden i skinnband; jfr -bunden, -pärmad. Selander Wilde DGray 151 (1905).
-JACKA. jacka av skinn; äv. metonymiskt, om person klädd i sådan jacka; i fråga om nutida förh. företrädesvis till 2 b. RR 2/8 1688. Kvinnorna (i Dalarna) hade .. små vita skinnjackor. Lagerlöf Holg. 2: 155 (1907). Vid bordet bredvid sitter grabbar från norra förorterna. .. Stadiga bitar i skinnjackor. Fogelström Vakna 14 (1949). DN(B) 1958, nr 115, s. 15 (metonymiskt).
-JACKAD, p. adj. [till -jacka] (mera tillf.) klädd i skinnjacka. GbgP 1957, nr 43, s. 8.
(1, 2) -JAKT. jakt på djur med värdefulla skinn; jfr päls-jakt. SDS 1896, nr 38, s. 3.
(1, 2) -JÄGARE. jägare som jagar djur med värdefulla skinn; jfr päls-jägare o. trapper. SDS 1896, nr 38, s. 2.
-KAJAK. (om utländska förh.) jfr -båt. Eskimåens skinnkajak. TT 1898, Allm. s. 192.
(1) -KAJSA, r. l. f. [senare leden är möjl. kajsa (i bet. 4)] (vard., föga br.) kanande på bakdelen; jfr -kana, -kälke. VFl. 1917, s. 100.
-KALOTT. jfr kalott 1. Järta 1: 14 (1799).
-KALSONG. (förr) nästan bl. i pl.; särsk. till 2 b; jfr -underbyxa. BoupptVäxjö 1815 (: Skinnkallsonner, pl.).
-KAMISOL. (förr) jfr kamisol 1; särsk. till 2 b. LMil. 2: 566 (1691).
-KAMMARE. kammare (se kammare, sbst.2 2 c) för förvaring av skinn(varor); vanl. (om ä. förh.) om sådan kammare på Sthms slott. G1R 23: 81 (1552: schincammer).
(1) -KAMP. (vard., i sht i vissa trakter) mager häst (som är ”bara skinn o. ben”), hästkrake; jfr -krake, -lykta 1, -märr, hud-kamp. Castrén Res. 2: 205 (1846).
(1) -KANA. (vard.) i uttr. åka skinnkana, åka skinnkälke; jfr kana, sbst.3 1. GbgMP 1949, nr 29, s. 7.
-KANOT. (om utländska förh.) jfr -båt. SvGeogrÅb. 1933, s. 23 (om förh. på Aleuterna).
-KANT. jfr kant, sbst. 7; särsk. till 2 b. Freja 1873, s. 191 (på fotpåse).
-KANTAD, p. adj. kantad med skinn. Backman Dickens Pickw. 1: 442 (1871; i pl., om bottiner).
-KAPPA. kappa av skinn (l. med besättning l. foder av skinn); i fråga om nutida förh. företrädesvis till 2 b. Holmberg 2: 352 (1795). En luden skinnkappa. Agardh ThSkr. 1: 16 (1842, 1855). KatalPUBergström 38: 10 (1927; av nappa).
-KARPUS. (förr) jfr karpus 2; ngn gg äv. ss. nedsättande benämning på person: enfaldig stackare, dumbom. BoupptVäxjö 1788. Björlin Elsa 216 (1879; om person).
-KASACK. (förr) jfr kasack 1 o. -kappa. UpplDomb. 4: 72 (1638: Skinkassiacka).
(2 b) -KASKETT. (i sht i skildring av ä. förh.) jfr kaskett 1 b. BoupptVäxjö 1822 (: Skinn Caschett).
(1) -KASS. (†) = bälg 6; anträffat bl. i uttr. lägga i sin skinnkass, ta sig till bästa, ”bälga i sig”; jfr kasse, sbst.3 2. Menar tu att bonden han dricker till pas? Ney, bettre läggier han i sin skinkas: / Ty tolf klunckar ther till wäll munden full / Dricker bonden till thes han hwippar kull. Chronander Surge B 1 b (1647).
-KJOL l. -KJORTEL. [fsv. skinkiurtil] jfr kjol 1, 2 (o. 3), 5; i fråga om nutida förh. (företrädesvis till 2 b o.) bl. motsv. kjol 5. Doch ær onth ath strecke skinkiortlen lenger æn han recker. G1R 3: 181 (1526); jfr räcka, v. 5 b α α’, o. -fäll slutet. (Adam) stodh nw (efter syndafallet) för Gudhi beklädder j en skinkiortel. OPetri 3: 550 (c. 1535). Quina kleder .. gamal skinkiortel medh grönt arnesk. ArkliR 1561, avd. 29. Qwinfolken (i Persnäs o. Föra socknar ha) .. till Kyrkan och Gillen om wintren ludna och om sommaren sämskade Skinkjortlar, med Callminks öfwerlif. Åhstrand Öl. 142 (1768). HerrbeklBransch. 1964, s. 107.
Ssgr (†): skinnkjortla-sko. garnering till klänning (l. kjol) av skinn. ArkliR 1561, avd. 29.
-virke. om så stor mängd skinn som åtgår till en klänning l. kjol. VadstÄTb. 70 (1583).
-KLÄDA. kläda (ngn l. ngt) med l. i skinn; särsk. till 2 b.
1) (numera bl. tillf.) motsv. kläda I 1; i sht förr särsk. motsv. kläda I 1 d γ. ArbB 92 (1887).
2) motsv. kläda I 4 e. Norman GossLek. 84 (1878).
-KLÄDD, p. adj. Cellarius 141 (1699).
1) (mera tillf.) till 1: beklädd (se bekläda I 3 a) med skinn. Hundarna som .. voro utmärglade till skinnklädda skelett. Macfie NorrskM 29 (1938).
2) till 2 (b).
a) om person: klädd (se kläda I 1 d) i skinn l. klädesplagg av skinn. Rhyzelius Ant. 19 (c. 1750).
b) om sak: klädd (se kläda I 4 e) med skinn. En stor Indiansk by af omkring tjugo skinnklädda hyttor. Bremer NVerld. 2: 316 (1853). Lieberath FriluftFl. 125 (1935; om sitsar i bil).
-KLÄDER, förr äv. -KLÄDEN, pl. [fsv. skinklädhe, pl.] kläder av skinn (l. med besättning l. foder av skinn); i fråga om nutida förh. företrädesvis till 2 b. Alla wåra Fäder hafwa gådt fordom uti Skinkläden / och wändt det ludna uth. Rudbeck Atl. 3: 573 (1698). Af Brors skinnkläder .. var Björnskins-pelsfodret mycket illa skadadt af mal. Porthan BrCalonius 480 (1798). SvIndustri 388 (1935).
Ssgr: skinnklädes-, äv. skinnkläde- l. skinnkläders- l. skinnkläder-fabrik. jfr fabrik 4. NordGarfvT 1919, s. 149.
-tillverkning. SvIndustri 388 (1935).
-KLÄDNAD. (ålderdomligt) jfr klädnad 3. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 2 (1753).
-KLÄDNING. (†) = -klädnad. En Swart Skinnkledningh, medh Sölfknoppar vtj Tröijan. BoupptSthm 11/10 1658. Zetterstedt SvLappm. 1: 117 (1822).
-KLÄDSEL.
1) (numera bl. tillf.) konkretare (i sht förr äv. konkret), motsv. klädsel 1 b. Retzius EthnolSkr. 137 (1849; konkret).
2) motsv. klädsel 4; särsk. till 2 b. Stolar med skinklädsel. BoupptVäxjö (1830).
-KNAPP. knapp (av skinn l.) klädd med skinn. Fatab. 1927, s. 98.
(2 b) -KNUTTA ~knut2a, f.; best. -an; pl. -or. [till -knutte] (vard.) jfr -knutte. Skinnknuttor — d. v. s. kvinnliga motorcyklister. GbgP 1951, nr 182, s. 6.
(2 b) -KNUTTE ~knut2e, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar. [senare leden är mansnamnet Knutte, hypokoristisk bildning till mansnamnet KNUT (se Knut, sbst.3)] (vard.) i skinnjacka l. skinnkläder klädd yngling som ägnar sig åt motorcykelåkning (i höga hastigheter), ”knutte”; äv. allmännare, dels: (ung) motorcyklist, dels: skinnklädd yngling som kör (l. åker med) motorfordon; äv. bildl. Nu vill .. (sextonåringen) bli en sådan där skinnknutte. — Skinnknutte? — Du vet en sådan där som går i skinnkläder och kör motorcykel. DN(A) 1950, nr 260, s. 8. Skinnknuttar är vad man vill göra oss till, läskonstens skinnknuttar, som med öppna spjäll rusar genom sidorna. Ruin SjunknH 242 (1956). Fromma skinnknuttar i kjol och av bägge könen är inte längre en styggelse för .. gemene man (i Italien). DN(A) 1960, nr 10, s. 6.
Ssgr (vard.): skinnknutte-gäng. jfr gäng, sbst.2 2. SvD(A) 1959, nr 37, s. 3 (i bil).
-utrustning. konkret. TSvLärov. 1951, s. 316.
-KOFTA. (numera i sht i vissa trakter) jfr kofta, 1, 3. BoupptRasbo 1754.
-KOLT. jfr kolt 1 (b). VerdS 10: 21 (1888).
(2 b) -KONFEKTION. SOU 1946, 78: 99.
-KRAGE. krage av skinn.
1) motsv. krage 2 a; stundom äv. om (ärmlöst) nedhängande ytterplagg av skinn (jfr regn-krage). 2SthmTb. 5: 108 (1576). Skinnkrage tillverkas af kalfskinn och förses med foder af blå boj; tilldelas landsvägspostiljon, som icke tilldelats regnrock. Döss o. Lannge (1908). MärthaskolHb. 68 (1941; på kappa).
2) motsv. krage 3 b. Svarta Halvbottiner med skinnkrage. Upsala(A) 1928, nr 19, s. 8 (i annons).
(1) -KRAKE. [sv. dial. skinnkrake; jfr t. schindkracke] (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -kamp. Bergström Grundtvig Folks. 61 (1879). Östergren (1939; angivet ss. mindre vanl.).
(2 b) -KRINGKLADDAD, p. adj. (†) om rökpipa: försedd med (delvis täckande hölje av) påklistrat skinn. Warnmark Epigr. L 2 a (1688).
-KUDDE. jfr -dyna. BoupptSthm 29/10 1666.
-KULL l. -KULLE. jfr kull, sbst.2 2; särsk. till 2 b. SamlFörfArméen 5: 192 (1856).
-KULÖR. särsk. (numera mindre br.) till 2 b: färg (se färg, sbst.1 2) för färgning av skinn. Fatab. 1907, s. 227 (c. 1800: Skin Colör).
(2 b) -KYLA ~ɟy2la, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [senare leden av sv. dial. köjla, påse, säck (motsv. nor. dial. kyla, hankförsedd behållare för fisk), samhörigt med fvn. kýll, (mat)påse, fht. kiulla, ränsel, sannol. rotbesläktat med kula, sbst.2] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) påse l. väska av skinn. Carlsson GlestGård. 102 (1943).
(2 b) -KYLLER. (förr) Bolinus Dagb. 53 (1670: skijn kiölra, pl.).
(1) -KÄLKE. (vard.) i uttr. betecknande att ngn (särsk. på snö l. is) glider på bakdelen (utan kälke l. dyl. att sitta på l. med endast någon mycket enkel anordning att glida på, t.ex. en pappskiva l. träbit) o. i bildl. anv. härav; särsk. i uttr. åka skinnkälke; jfr -kajsa, -kana o. skink-kälke. ST 1895, nr 1565 A, s. 3. Tom hade en dag varit uppe i Tyskbagarbergen och åkt skinnkälke med den påföljd, att läderplåten bak i studsen filats sönder. Sandberg GHusH 133 (1897). Människan kan inte åka skinnkälke i utförsbackar hela livet. Swing 1923, nr 34, s. 4. DN(A) 1965, nr 69, s. 10.
-KÖP. köp av skinn. G1R 28: 237 (1558).
-KÖPARE. person som (yrkesmässigt) köper (upp) skinn; jfr -uppköpare. G1R 14: 152 (1542).
-KÖPMAN~02 l. ~20. särsk. (†) = -köpare. G1R 29: 771 (1560).
-LAKAN. (förr) jfr lakan 2. 2SthmTb. 2: 228 (1553).
(15) -LAPP. stycke l. flik (väsentligen bestående) av skinn; särsk. till 1, 2; jfr lapp, sbst.3 2, 3. Hoorn Jordg. 1: 327 (1697; om hudflik). (Getter) med hängande skinnlappar på halsen. Sundevall Zool. 41 (1835). Hederliga bastanta skolbyxor, som voro beklädda med stora svarta skinnlappar i akterdelen och på knäna. Vesterlund Skolm. 51 (1924). Han kramade sina öron, hårt, så att det gjorde ont. Lustiga skinnlappar som sutto på sidorna av huvudet. Hedberg Räkn. 273 (1932).
(1, 2) -LAV. bot. skinnliknande lav av släktet Peltigera W. l. Lobaria (Schreb.) Hue l. Sticta Schreb.; numera bl. om (den vid uttorkning skinnliknande) gelélaven Leptogium saturninum (Dicks.) Nyl. VetAH 1794, s. 254 (i pl., om grupp omfattande arter av släktet Peltigera). Liljeblad Fl. 628 (1816; om släkte omfattande arter av släktena Lobaria (Schreb.) Hue o. Sticta Schreb.). Ursing SvVäxt. Krypt. 178 (1949).
(1) -LAX. (numera bl. tillf.) om lekande lax; jfr -fisk. Forsius Phys. 157 (1611).
-LEX. [jfr d. skindleg, fvn. skinnleikr] om dragkamp med skinn i st. f. rep l. med rep av skinn; i fråga om nutida förh. vanl. om lek varvid deltagarna uppdelas i två lag o. parvis tävla om att få fatt i ett skinn (l., i utvidgad anv., en säck l. en repstump o. d.) placerat (placerad) mellan lagen o. föra det (den) till det egna området (jfr skinn, sbst.1 2 d β); i fråga om fornnordiska förh. äv. om lek varvid deltagare stående i rummets olika hörn kastade ett hoprullat skinn till varandra, medan en annan deltagare stående mitt på golvet sökte få fatt i skinnet. Schultze Ordb. 2729 (c. 1755). Littorin PojkFriluftsl. 109 (1919). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 123 (1949; om fornnordiska förh.).
-LETA ~le2ta, r. l. f.; best. -an. [sv. dial. (Gotl.) skinnalaita, skinnlaitå; senare leden till leta, v.2] (på Gotl., förr) sedvanerättslig husrannsakan efter skinn från husdjur som stulits l. efter annat stöldgods. FörarbSvLag 7: 381 (1696). Ymer 1936, s. 123 (cit. fr. 1843).
(1, 2) -LIK, adj. LAHT 1884, s. 57 (om grädde).
(1, 2) -LIKNANDE, p. adj. Melin AmazUrskog. 63 (1929; om flagor).
-LIVSTYCKE~020. (i sht förr) jfr liv-stycke 1. BoupptSthm 1673, s. 226 a.
-LOKA. (i sht förr) jfr loka, sbst.2 3. 3NF 12: 760 (1930).
(2 b) -LOMMA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. tillf.) särsk. om kjolsäck (se d. o. 2) l. liknande påse av skinn; jfr lomma, sbst.2 BoupptVäxjö 1779 (: Skin lumma).
-LURVIG. om kläder o. d.: helt l. delvis bestående av lurvigt skinn; äv. om person: klädd i sådana kläder. Jonsson Fly 30 (1941; om person). Moberg Invandr. 279 (1952; om kläder).
-LUVA. jfr luva, sbst.2 1, o. -mössa. Helsingius Dd 8 a (1587).
-LYKTA.
1) (†) till 1: mager häst (som är ”bara skinn o. ben”) med lykta (se lykta, sbst.2 6) i pannan; jfr -kamp. Knorring Ståndsp. 1: 177 (1838).
2) (förr) till 2 b: lykta med väggar av tunt, genomskinligt skinn. VLBibl. Bouppt. 1806, fol. 131.
(2 b) -LÅDA. (numera bl. tillf.) (liten) låda (kapsel) av (hårt) skinn (läder). Bælter JesuH 5: 870 (1759; om kapsel innehållande böneremsor).
-LÅRFODER. (†) i pl.: skinnkalsonger. BoupptSthm 1667, s. 1164. KrigVAT 1846, s. 660.
-LÄGEL. (om österländska förh.) jfr lägel slutet o. -säck. Mat. 9: 17 (Bib. 1917).
-LÄGGA, v. -ning. (i fackspr.) (för vetenskapligt ändamål l. för demonstration o. d.) utfylla avtaget skinn av (djur) med bomull l. träull l. dyl. VetAÅb. 1914, s. 174. DjurVärld 15: 93 (1961: Skinnläggning).
(1) -LÖPA. (†) om fisk: bli skinntorr (se d. o. 1); jfr löpa, v.1 IX 1. VetAH 1748, s. 138 (om böckling). Enholm Anm. 2: 16 (1754; i p. pf., om strömming).
(1, 35) -LÖS. som saknar skinn; företrädesvis till 1, ofta: hudlös; äv. bildl. Tholander Ordl. (1872). (Träden) ha ingen bark, se ju alldeles hudflängda ut. — Fullkomligt skinnlösa. Forsslund Djur 54 (1900). Hembygden(Hfors) 1911, s. 70 (om flått får). Hans förut så hårdbarkade nävar voro .. fulla med blåsor och skinnlösa här och var av rodden. Sparre SkeppLärk. 27 (1918).
Avledn.: skinnlöshet, r. l. f. Östergren (1939).
-MAGD. [sv. dial. skinnmagd (Lenæus Delsbo 187 (1736, 1764)), skinnmejd] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till kvinnodräkt hörande skinnförkläde. KatalIndUtstSthm 51 (1897: Skinnmejda; från Floda).
(1) -MAGER. [jfr d. skindmager] (i sht i vissa trakter) som är ”bara skinn o. ben”, mycket mager, utmärglad; jfr -torr 2. ÅgerupArk. Brev 16/12 1742 (om hästar). OoB 1963, s. 44 (om katt).
(1) -MAJSA. (†) ss. okvädinsord till (gammal, mager) kvinna: (gammal) mager sköka (som är ”bara skinn o. ben”); jfr -tik. Scheffer Rudbeckius 109 (i handl. fr. 1626).
-MARKNAD. jfr marknad 1, 2; äv. oeg. l. bildl., särsk. om (arrangemang inomhus för) försäljning i större omfattning av skinn(varor). Munsterhjelm Trapperl. 1: 18 (1918). IllSvOrdb. (1955). DN(A) 1963, nr 287, s. 23 (oeg.).
-MASSEL. [sv. dial. skinnmassel] (†) om sådant hudutslag hos barn som ansågs bero på att barnets moder under havandeskapet gått under ett färskt skinn. Rääf Ydre 1: 127 (1856).
-MATSÄCK~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr matsäck 1. VRP 1713, s. 444. BoupptRasbo 1771.
-MATTA. jfr matta, sbst.1 1; särsk. om berett pälsskinn använt ss. matta (jfr -fäll). BoupptVäxjö 1877. FoFl. 134 (1913).
(2 b) -MOSAIK. i sht bokb. jfr mosaik 1 o. läder-mosaik. Hagdahl DBäst. 112 (1885).
-MUFF. jfr muff, sbst.1 1. Schultze Ordb. 3161 (c. 1755).
-MÄRKE. [sv. dial. skinnmärke] (förr) av garvare lämnat mottagningsbevis för skinn som lämnats till beredning. ÖgCorr. 1854, nr 4, s. 4.
-MÄRR, se skink-märr.
(2 b) -MÖBEL. möbel klädd med skinn. AdrKalSthm 1916, s. 23.
-MÖSSA. mössa av skinn (l. fodrad l. besatt med skinn); särsk. om pälsmössa. Lind (1749; om skinnkalott). Tartare och andre Österlänningar (ha) sine tartariske skinmöszor. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 5 (1753). Varulex. Beklädn. 253 (1945).
-PACKE l. -PACKA. jfr packe a. Sparre KaptKrus. 193 (1923).
(2 b) -PAJ ~paj2, r.; best. -en; pl. -ar. [senare leden är sv. dial. paj, (över)rock, av lt. pei (se paja, v.1)] (vard.) skinnjacka l. kort skinnrock; jfr -pig. AB(A) 1941, nr 163, s. 8. DN(A) 1965, nr 232, s. 11.
-PANTALONGER, pl. (numera bl. tillf.) särsk. till 2 b. BoupptVäxjö 1814.
(2 b) -PAPP. (†) = läder-papp. UB 6: 63 (1874; t. orig.: Lederpappe).
(2 b) -PAPPER. (†) = läder-papper. KrigVAH 1839, s. 27, 29.
-PARTSEL, se -persedel.
-PENNINGAR, pl.
1) (ålderdomligt) till 1: pengar erhållna ss. gottgörelse för misshandel o. d.; äv. om pengar erhållna för (förrädisk) medhjälp att infånga ngn (som därefter får lida kroppsstraff l. dödsstraff); jfr blods-penning(ar) o. skinn, sbst.1 1 f. Krellen (dvs. Hans Jacob Crail) togh skinpenningar och tog en stikat sadell för en blå rÿgg. Ekeblad BrClEkeblad 50 (1652). Matts sökte tjäna sig skinnpenningar från medbroders kropp. Han var köttflugan, som närde sig ur såret. Moberg Rid 248 (1941).
2) (förr) till 2: i pengar utgående skatt avsedd för inköp av skinn (för K. Maj:ts behov). SUFinlH 3: 111 (1610).
-PERSEDEL, förr äv. -PARTSEL. motsv. persedel 1 l. (i fråga om nutida förh. nästan bl.) 5 a. G1R 28: 443 (1558). SvGeogrÅb. 1953, s. 78.
-PIG, r. l. m. [senare leden är sv. dial. pig, tröja (se paj, sbst.4); jfr sv. dial. skinnpik (Ihre DialLex. (1766), sannol. med hypersvecistiskt k i st. f. g] (†) = -tröja; jfr -paj. Svensson SkånFolkdr. 319 (cit. fr. 1680: skinpig). -PLAGG. klädesplagg av skinn. Emanuelsson Plut. 4: 313 (1845). — (2 b) -PLÅNBOK~02 l. ~20. Blanche Tafl. 350 (1845). — (1) -PLÅSTER. (föga br.) engelskt plåster (som till färg o. utseende påminner om människans skinn), muschplåster. Lindgren Läkem. 77 (1918). — (2 b) -PLÖS. jfr plös, sbst.1 1 a. Kôersner Dal. 61 (1885). — (4) -POTATIS. [sv. dial. skinnpotatis] kokt (l. på annat sätt tillredd) oskalad potatis. Kalén Fageredsm. 293 (1923). Thorsén UpplTorp. 37 (1949; om potatis tillredd i het aska). -PRIS. jfr pris, sbst.3 I 1. UNT 1935, nr 25, s. 5.-PRODUKTION. abstr. o. konkret, motsv. produktion 3 a, b α. Östergren (cit. fr. 1935; konkret). De Geer SvNatRiked. 2: 96 (1950; abstr.). -PUNG. pung (se d. o. 1, 2) av skinn; särsk. till 2 b; äv. bildl. (äv. med anslutning till skinn, sbst.1 1). En dubbell Skin pungh der uthi åthskillig slagz mynt. BoupptSthm 20/1 1659. Jochnick Handgev. 119 (1854; om kulpung buren av hakeskytt). Han .. tog upp en skinnpung sådana som torgfruar och marknadsfolk brukar ha. Martinson ArméHor. 154 (1942). För snabb för att någon skall hinna se / det lilla tillplattade ansiktet / samlar den (dvs. läderlappen) tyst myggen i sin skinnpung. Martinson GräsThule 57 (1958). — (2 b) -PUTA. puta (se puta, sbst.3 1) med hölje av skinn; ngn gg äv. om stoppat fodral l. etui av skinn. Bremer GVerld. 5: 64 (1862; på sadlar). (Snusdosan) förvarades i en skinnputa i västfickan. FoF 1936, s. 161 (1927; om förh. på 1850-talet i Fagerhult i Smål.). -PÅSE. påse av skinn; särsk. till 2 b; jfr -pung, -säck, -taska. Wollimhaus Syll. G 6 a (1649: Skinpossa). Strindberg Kronbr. 16 (1902). -PÄLS. = päls 1 a; särsk. om fårskinnspäls. VarRerV 18 (1538: skinpeltz). Släpp intet Lwsen i Skinpältzen. Grubb 683 (1665). Dalin (1854; angivet ss. vanl. använt om fårskinnspäls). Det var en kärng, / som hade en skinnpäls; / den blötte hon, / den stötte hon. / Har du hört den förr? Landsm. V. 5: 181 (1886; i ramsa till barn som vill höra sagor l. visor; från Öl. o. östra Smål.); jfr blöta, v. 2 a γ α’. När man sår i skinnpäls, får man skörda i skjortärmarna. Hembygden(Hfors) 1910, s. 316. särsk. a) (i sht vard.) i uttr. (l. stiga) upp som en (morgon)sol (l. morgonrodnad o. d.) och (l. men) falla (l. ramla) ned som en skinnpäls, gå upp som en sol o. falla ned som en pannkaka (se d. o. c γ); jfr -byxa slutet. Huru stora Förslager ofta stiga up som en Morgon-Sol; men falla ned som en skinnpäls. Dalin Vitt. 5: 58 (1751; kapitelrubrik). Månget äktenskap, mina vänner, har gått upp som en morgonrodnad och fallit ner som en skinnpels. Bremer Grann. 1: 122 (1837). Bengtsson Lustg. 88 (1953). jfr: De (som skulle verka för att en viss präst blev kyrkoherde) foro upp till St(hm) som solar men kommo ner som skinnpelsar. NVexjöBl. 1848, nr 30, s. 3. b) (numera föga br.) i bildl. uttr. angivande omild behandling av ngn (prygel o. d.); jfr päls 2 b β. Lyster min madam skiena, så lyster mig låta Mäster Erik damma kättian ur den syndiga skin-pälsen, så det siunger i refbenen. Wallenberg (SVS) 1: 295 (1771); jfr damma, v.1 II 5. c) (numera bl. tillf.) metonymiskt, om person klädd i skinnpäls (förr särsk. med tanke på fattigdom l. låg samhällsställning o. d.). När gud wil, så får wäl bo (dvs. både) skinpäls och mera gåt (dvs. gott) mädh. Horn Beskr. 71 (c. 1657).
Ssgr (numera bl. tillf.): skinnpäls-, förr äv. skinnpälse-gärd. gärd av (skinn till) skinnpälsar. Verelius 29 (1681).
-tröja. pälströja. Knorring Axel 1: 178 (1836).
(2 b) -PÄRM. jfr pärm 2. En bok, som han uti brunt skinperm låtit inbinda. Schotte NyköpElLärovH 3: 6 (i handl. fr. 1738).
(2 b) -PÄRMAD, p. adj. [jfr -pärm] om bok: försedd med skinnpärmar; jfr -inbunden. Dahlgren SmStug. 145 (1894).
-PÄSK. (om förh. bland samerna) päsk. Hülphers ÖdAnsikt. 46 (1911).
-REDARE. (numera i sht i vissa trakter) = -beredare. TbLödöse 467 (1600). Nordström Luleåkult. 114 (1925).
-REDERSKA. (numera bl. tillf.) jfr -redare. TbLödöse 31 (1587: skinredersche).
-REM. jfr rem, sbst.1 1. Juslenius 226 (1745).
-REMSA. remsa av skinn.
1) till 1. Lind 1: 1186 (1749).
2) till 2. SvSaml. 3—6: 66 (1764: skinrimsor, pl.).
(2 b) -REP. (numera bl. tillf.) jfr rep, sbst.1 1. Verelius 8 (1681).
-RING. (förr) = skinnar-vidja. LfF 1840, s. 332.
(2 b) -RUTA. (förr) ruta (se ruta, sbst.2 2) av tunt, skrapat o. glättat, mer l. mindre genomskinligt skinn; jfr -fönster 2. Heidenstam Folkung. 1: 278 (1905).
(2 b) -RYGG. på bok: rygg av skinn. AHB 111: 55 (1882).
Ssg: skinnryggs-band. bokband med skinnrygg; särsk. (bokb.) om enklare sådant band med grund fals o. stundom utan skinnhörn. KatalKlemmAntikv. 186: 26 (1933).
(2 b) -RYGGAD, p. adj. om bok(band): som har skinnrygg. SD(L) 1902, nr 25, s. 3.
-RÄCKBOLSTER~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -dyna. BoupptSthm 1687, s. 474 b (: Skin Räckebolster).
-RÄDD. (†)
1) till 1: rädd om skinnet (se rädd 3 b). Isogæus Segersk. 784 (c. 1700). Serenius Lll 4 a (1757).
2) [möjl. med en urspr. bet.: rädd för att få korgen (se skinn, sbst.1 2 d δ); jfr motsv. anv. av d. skinsyg] svartsjuk. Grubb 773 (1665).
-SCARF l. -SKARF. VeckoJ 1930, nr 31, s. 33 a.
(1) -SIDA. om den sida av ett stycke fisk l. kött som har l. haft skinn; jfr kött-sida 2. Valleria Hush. 29 (c. 1710). HemKokb. 376 (1903).
(2 b) -SITS. på sittmöbel (stol o. d.): sits klädd med skinn. Lönnberg Cas. 44 (1882; på stolar).
-SKAFT. på skodon: skaft av skinn. KatalNK 19161917, s. 189. —
-SKARF, se -scarf.
-SKATT. [fsv. skinskatter] (förr) skatt erlagd i skinn (l. penningskatt utgörande avlösning för sådan skatt); jfr hud-skatt. G1R 6: 251 (1529; i Ångermanl.). NorrbHembSkr. 1: 155 (1928; om ä. förh. i Luleå socken).
-SKAV. garv. avfall uppkommet vid skrapning (räckning) av djurhud(ar) vid skinnberedning. Rothof 613 (1762).
-SKAVARE. [fsv. skinskavare] (numera bl. tillf.) jfr skavare 1 o. -beredare. An(ders) skinskau(er). SthmSkotteb. 3: 174 (1521).
-SKO, r. l. m. sko (med ovandel) av skinn; särsk. till 2 b. MagKonst. 1827, s. 56.
-SKO, v. [jfr -skodd, -skoning] förse (ngt) med skoning av skinn; särsk. till 2 b; jfr -beslå. Höpken Momb. 19 (1908; med avs. på byxor).
-SKODD, p. adj. försedd med skoning av skinn; särsk. till 2 b; jfr -beslagen. Bergström Bild. 2: 18 (1882; om rock). PåSkid. 1931, s. 74 (om handske).
-SKONING. konkret: (ss. förstärkning anbragt) skoning av skinn; särsk. till 2 b; jfr -beskoning, -beslag. SamlFörfArméen 5: 114 (1853; på ridbyxor).
(1) -SKRABBA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (skinn)fisken Cottus scorpius Lin., ulk, rötsimpa. SkandFisk. 25 (1837).
-SKRAPA.
1) (numera bl. tillf.) till 1: skråma i skinnet. Tholander Ordl. (1872).
2) i sht arkeol. till 2: skrapa för renskrapning av skinn. Nordenskiöld Vega 2: 206 (1881).
-SKRIVARE. (förr) skrivare med uppgift att föra räkenskaper över skinn(varor). SkinnkamRSthm 1553 B, s. 7 (vid skinnkammaren i Sthms slott).
-SKRÄDDARE. skräddare som förfärdigar skinnkläder. Engström Kryss 20 (1912).
-SKRÄDDERI1004 l. 0104, äv. 3~002. om (den yrkesmässiga) verksamheten att förfärdiga skinnkläder; äv. konkret(are): företag l. lokal för förfärdigande av skinnkläder. UNT 1932, nr 11182, s. 10 (om företag). HantvB I. 8. 2: 459 (1940).
-SKÄRARE. (†) om skinnberedare. SvForns. 1: 398.
(2, 5) -SKÖL. (†) = -slag 2. Rinman 2: 667 (1789). Möller (1807).
-SKÖRTE. (†) förkläde l. (kort) kjol av skinn. KlädkamRSthm 1589 A, s. 56 a (: skinskörtter, pl.). 3SthmTb. 2: 292 (1599).
-SLAG.
1) till 2: slag (sort) av skinn. BtRiksdP 1886, 1: nr 26, s. 9.
2) (†) till 2, 5; om (ofta läderbrunt) skikt (med fettglänsande yta) av lerhaltig bergart, uppträdande ss. salband l. gångart; jfr -sköl, -vägg. Hiärne Berghl. 447 (1687). I Swafwelgrufwan .. arbetas nu af någre Participanter, hwilka föllja een der befintlig smahl skiöhl, som står i ett seegt skinslag. Cletscher RelStKopparbg 15 (1696). Rinman 2: 667 (1789). Weste FörslSAOB (c. 1815).
Ssg: skinnslags-sten. (†) till -slag 2, = skinn-slag 2. Sahlstedt (1773).
(15) -SLAMSA. slamsa av skinn. Dahlgren Stanley 1: 26 (1890; från stövel). Hon tvättar (hans sår) och klipper bort skinnslamsor. Oterdahl En 199 (1927). Krusenstjerna Fatt. 1: 263 (1935; på välling).
-SNÖRLIV~02 l. ~20. (förr) BoupptSthm 1667, s. 869.
-SOCKA. (i sht förr) jfr -strumpa 1. Svederus Jagt 354 (1831).
(2 b) -SOFFA. soffa klädd med skinn. BoupptVäxjö 1846.
-SPINK. spink (vid tillskärning o. d. överblivna bitar) av skinn; särsk. till 2 b. DN(A) 1965, nr 89, s. 38.
-STAMP. (förr) stampverk för valkning av skinn. Dalin (1854).
(2 b) -STOL. stol (delvis) klädd med skinn. BoupptVäxjö 1815.
-STRUMPA.
1) strumpa av skinn; i fråga om nutida förh. nästan bl. i utvidgad anv., om strumpliknande överdrag av skinn på maskindel o. d.; särsk. till 2 b. GullbgDomb. 21/10 1639. HantvB I. 7: 368 (1939; kring rivvals).
2) om person klädd i skinnstrumpor (se 1); nästan bl. [efter eng. leatherstocking] ss. benämning på en djärv skogslöpare som utgör huvudpersonen i en av den nordamerikanske författaren J. F. Cooper utgiven serie indianböcker l. (oeg. l. bildl.) om person som i ett l. annat avseende påminner om denne skogslöpare. Arnell Cooper Susqueh. 1: 15 (1827). Vi (pojkar) togo fisk vid bloss också (i ån). .. Vi togo andungar. .. Vi voro skinnstrumpor i miniatyr. Engström Lif 21 (1903, 1907). Bröderna F., seniga skinnstrumpor, tränade på Lapplands fjäll och Karelens moar, skulle .. fortsätta med (jakten på) rapphönsen. Gripenberg DianV 110 (1925).
(15) -STYCKE. särsk. till 2. GT 1788, nr 123, s. 3.
(2 b) -STÄLL. omgång skinnkläder bestående av byxor o. jacka. Motorför. 1955, nr 3, s. 22.
-SULA. sula av skinn. NJournD 1858, s. 181 (på toffel).
-SÅLL. (förr) såll med botten av skinn. ÅgerupArk. Bouppt. 1757.
-SÄCK. [fsv. skinsäkker] jfr -påse. Verelius 125 (1681). Lagerlöf Holg. 2: 156 (1907).
-SÄMSKNING. sämskning av skinn. Boding ÅngermHush. 37 (1747).
-SÄNG. kulturhist. sängutrustning (lakan o. kuddvar l. bolstervar l. fäll) av skinn; jfr -bädd. SvKulturb. 9—10: 302 (1931).
-SÖMMERSKA. jfr -skräddare. DN 1892, nr 8399 A, s. 4.
-SÖMNAD. sömnad i skinn; äv. konkretare, om sömnadsarbete i skinn; särsk. till 2 b. Düben Lappl. 60 (1873; konkretare). STSD(A) 1937, nr 303, s. 1.
(2 b) -TAMP. VaruhbTulltaxa 1: 98 (1912).
-TANA. (i fackspr.) anordning för uppspänning o. torkning av skinn av (päls)djur, tana. Fatab. 1941, s. 244.
-TASKA, förr äv. -TASK. (numera i sht med ålderdomlig prägel) väska l. påse o. d. av skinn; särsk. till 2 b; äv. bildl. (äv. med anslutning till skinn, sbst.1 1). Chronander Surge C 7 a (1647). De groteska gummorna dansar, klädda till häxor, med klatschande skinntaskor till bröst. Lundkvist Spegel 75 (1953).
(1) -TIK. [jfr (ä.) d. skindtig, fvn. skinntík] (†) ss. okvädinsord till (mager) kvinna; jfr -majsa o. hynda 1 b. ÅngermDomb. 16/12 1644, fol. 22.
(1) -TILLÖKNING. (†) hudflik, hudveck. Kalm Resa 2: 418 (1756; hos flygekorre).
-TIONDE. (skinn- 1571 (: Skintiendp(en)n(inga)r) osv. skinns- 1935) [fsv. skintionde] (förr) jfr -skatt. Cederlöf FinlPrästEkon. 107 (1934; om ä. förh.).
Ssg (förr): skinntionde-, förr äv. skinntiond-penningar, pl. pengar utgörande avlösning för tionde erlagt i skinn. Modin GTåsjö 60, 61 (i handl. fr. 1571: skintiendp(en)n(inga)r .. Skintiendep(en)n(inga)r; rättat efter hskr.).
-TO. (skinn- 1731 osv. skinna- 1668 osv. skinne- 1741 osv.) [sv. dial. (södra Sv.) skingeto m. m.] (numera bl. dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels kulturhist.) vid avhåring (beredning) av skinn erhållen ull l. erhållet hår; äv. om garn l. vävnad o. d. framställt (framställd) av sådan ull l. sådant hår; jfr -hår, -ull. En longer kiortel af skynnatodh. Bolinus Dagb. 33 (1668). 1 st. .. (fårskinnsfäll) med Skinneto till öfverdrag. BoupptVäxjö 1741. Bordtäcken väfvas här (i Vinberg med omnejd) till myckenhet ..; item Sängtäcken. Det väfves af et ämne, som faller vid Skinnberedningar och kallas Skinto; erhålles ifrån Skåne och Dannemark. Barchæus LandthHall. 76 (1773). Kjellberg Ull 300 (1943; om ä. förh.).
Ssgr (numera bl. dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels kulturhist.): skinnto- l. skinntos-garn. av skinnto spunnet garn. BoupptVäxjö 1833.
-TORKA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till 1, med avs. på fisk: torka så att skinnet blir torrt (o. lätt lossnar); särsk. dels i pass. med intr. bet.: bli skinntorr (se d. o. 1), dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -löpa. Warg 317 (1755; i pass. med intr. bet., om sill). Skinntorkad fisk. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) till 1, om person l. djur l. ngns kropp: bli skinntorr (se d. o. 2); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Carlén Rosen 401 (1842; i p. pf., om persons kropp). Dens. Ensl. 2: 13 (1846; i p. pf., om skjutshäst). Sitta och skinntorka på en kontorsstol! Nej, gifta sig skulle hon. SvD 19/9 1925, Bil. s. 2.
3) (numera bl. tillf.) till 4, med avs. på säd o. d.: torka så att skalet blir torrt, yttorka; anträffat bl. i pass. (äv. med intr. bet.). Kornet uptages (efter stöpning) och utbredes helt tunt på Logen, at det väl skinntorkas. Brauner ProjOec. 133 (1788). VexiöBl. 1820, nr 46, s. 2.
4) till 5.
a) torka (ngt) så att skinn bildas på ytan; i sht förr äv. i utvidgad anv. (med anslutning till skinn, sbst.1 2 b): torka (ngt) till seg, skinnliknande konsistens; jfr c. Gäsjord .. låter sig snart skinntorka, då man kan gå på henne, som på en utspänder buldan. Wallerius Min. 18 (1747). Skinntorkning .. (dvs.) Torkning hvarigenom något får en viss seghet antingen tvärtigenom el. i ytan. Weste FörslSAOB (c. 1815). InternatGjuteriordb. 207 (1962).
b) intr.: torka så att skinn bildas på ytan; jfr c. VetAH 1757, s. 294 (om kvicklera). Färgen .. målas flödigt — utan risk för skinntorkning. Form 1958, Omsl. s. 80.
c) [jfr a, b] i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.): torkad så att skinn bildats på ytan; yttorkad. Sedan insättas (de skalade) Päronen uti en ugn, som är lindrigt eldad, och tå the äro något skintorkade, så drages Lådorne ut. Lundberg Träg. 112 (1754). TNCPubl. 5: 29 (1944; om gjutform).
-TORR.
1) (i sht i fackspr.) till 1, om fisk: torr i skinnet l. så torr att skinnet lätt lossnar. Schultze Fisk. 236 (1778).
2) till 1, om (kroppsdel hos) person l. djur: torr (skrumpen) o. mager, som är ”bara skinn o. ben”; jfr -mager. En Skintorr greflig Enka. Lenngren (SVS) 2: 174 (1796). Rydberg Sing. 62 (1857; om fingrar). Allmogegubbarna .. (på torget i Helsingborg vid sekelskiftet) hade .. sina varor lastade på långa .. vagnar, som drogos av hästar, lika skinntorra som gubbarna själva. FrSkånStäd. 238 (1932). särsk. oeg. l. bildl.; ofta: kyligt torr l. förnuftig l. livlöst abstrakt; ngn gg (skämts.) äv. (med anslutning till skinn, sbst.1 2 b) om pergamentband: torr o. livlös (o. bestående av torrt skinn). Tegnér (WB) 7: 416 (1833; om sofistik). Strindberg NRik. 66 (1882; om pergamentband). Vi ha redan mer än nog af förnuftsmän; skola nu till på köpet förnuftskvinnor uppdragas, blir verkligen lifvet alltför skinntorrt. Mohr KvinnPsyk. 66 (1897). Östergren (1939).
3) (numera bl. tillf.) till 35: torr i skinnet (skalet) l. så torr att skinn (se skinn, sbst.1 5) bildas på ytan. IErici Colerus 1: 97 (c. 1645; om utsäde av korn). När .. (kalvlåret) legat (nedsaltat) 8 dagar, så tages det up och skiöljes, sedan låter man det hänga öfwer en natt, så blifwer det litet skin-tort. Warg 117 (1755). Ribbing LämplReform. 27 (1894; om skalade päron som torkats i ugn).
Avledn.: skinntorrhet, r. l. f. särsk. till -torr 2. Blanche Band. 391 (1848; om egenskap hos ansikte).
(2 b) -TOSSA l. -TOSSE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mjuk, mockasinliknande sko av skinn (för bruk i stark kyla); jfr pjäxa, sbst. 1. Roos Son 158 (1904). Länderna norr över, där de går i skinntossor. Lo-Johansson Stat. 2: 185 (1937).
(15) -TRASA. jfr -slamsa. Kock GudVV 1: 28 (1916).
-TRÖJA. skinnjacka l. kort skinnrock; äv. metonymiskt, om person som är klädd i (l. som tillägnat sig) sådan jacka osv.; särsk. till 2 b. GripshR 1555, s. 23 b. l st(.) luden Skintröja. BoupptVäxjö 1751. NVedboDomb. Vintert. 1770, § 125 (ss. tillmäle till kvinna som stulit en skinntröja). Martinson MötDikt. 329 (1950). jfr renhuds-skinntröja.
Ssgr: skinntröj-, äv. skinntröje-industri. jfr industri 3. Förbundet 1908, nr 4, s. 3.
-ärm. Larsson i By StugFolk 7 (1930).
(2 b) -TUTA. fingertuta av skinn; äv. om napp av skinn (på dihorn o. d.). Bellman (BellmS) 1: 75 (c. 1772, 1790). TJäg. 1833, s. 699 (om napp).
(2 b) -TYG. (†) utrustningspersedel av skinn. KKD 10: 377 (1704).
-TYGARE. [sv. dial. skinntygare] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skinnberedare. OBannbers hos Levander DalBondek. 2: 233 (1944).
-TÄCKE. (förr) täcke av skinn; förr äv. (till 2 b) om överdrag av skinn på bord. ÅgerupArk. 1713 (1704; på bord). SvT 1852, nr 18, s. 1.
-TÄLT. i sht etnogr. tält av skinn. Nordenskiöld Vega 1: 418 (1880; hos tjuktjerna).
-ULL. (i sht i fackspr.) vid avhåring (beredning) av (får)skinn erhållen ull (av lägre kvalité; motsatt: klippt ull); jfr -to o. kalk-ull. BoupptVäxjö 1824. Hagberg o. Asklund Textilind. 122 (1924).
Ssgr (i sht i fackspr.): skinnulls-garn. garn spunnet av skinnull. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 232.
-täcke. Carlén Ensl. 1: 261 (1846).
-ULLBYXA. (†) byxa av skinn med kvarsittande ull. 2 st. fälberedda skin ulbyxor. Svensson SkånFolkdr. 324 (cit. fr. 1706).
-UPPKÖP~02 l. ~20. Östergren (1939).
-UPPKÖPARE~0200. jfr -köpare. Widmark Helsingl. 1: 280 (1860; om förh. på 1500-talet). Vildminken 7 (1958).
-UTANVAR. (†) = -var. InventDingtuna 26/9 1586.
-VALKNING. garv. VetAH 1741, s. 20.
-VANTE. (i sht i vissa trakter) bälgvante av skinn l. utanpå beklädd l. skodd med skinn; jfr -handske o. päls-vante. BoupptSthm 1678, s. 287 a. 3 par ludna skjnnwantar. BoupptVäxjö 1754. PåSkid. 1942, s. 82.
-VAR. var av skinn (till kudde l. bolster o. d.); särsk. till 2 b. GripshInvent. 1553.
-VARA. [fsv. skinvara] av skinn bestående l. tillverkad vara; i sht i pl. G1R 1: 47 (1523; i sg.). Räffskinn, hareskinn, utherskin och andre skinvarer. Därs. 21: 95 (1550). Skinnaren redher skinwahrur (Pälterij, fodherwärck) vthaff skinn. Schroderus Comenius 507 (1639). SvSlöjdFT 1911, s. 63.
Ssgr: skinnvaru-fabrik. SvIndKal. 1875, s. 799.
-VERK. (numera föga br.) koll. l. ss. ämnesnamn, om skinn l. pälsverk l. (allmännare) vad som är förfärdigat av skinn. All klädher och all tyygh aff skin, och alt skinwerck. 4Mos. 31: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: allt som är förfärdigat av skinn). En winter Sortut till att sättja skin wärck under. KlädkamRSthm 1762, s. 67. Högberg Vred. 1: 44 (1906).
-VIDJA. [sv. dial. skinnveja] (förr) = skinnar-vidja. ÅgerupArk. Bouppt. 1753 (: Skjnweja).
-VINGE.
1) [sv. dial. skinnvinge, stjinnväng m. m.; jfr nor. (dial.) skinnving(e)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: flädermus (som har flyghud bestående av ett hudveck). BihVetAH XXV. 4: nr 4, s. 4 (1900; från Härjedalen).
2) (†) till 2 b, om pergamentartad framvinge hos rätvinge (l. närstående insekt); anträffat bl. i pl. Dahlbom Insekt. XII (1837). Thomson Insect. VII (1862).
(2 b) -VIRAD, p. adj. (om)virad med skinn. Johansson RödaHuv. 1: 99 (1917; om knivskaft).
(1) -VRÄKE. (†) om den nakenhet som uppstår hos får då de tappa sin ”lödja” (se lödja, sbst.4) på våren. Hastfer Får 178 (1752).
(2, 5) -VÄGG. (†) = -slag 2. Cletscher RelStKopparbg 16 (1696). Möller (1807).
-VÄSKA. väska av skinn; särsk. till 2 b. BoupptVäxjö 1775.
-VÄST. jfr -kappa. Svensson SkånFolkdr. 325 (cit. fr. 1698).
-YLLENSTRÖJA. (†) (under)tröja av skinn. BoupptSthm 1674, s. 457 a. Därs. 855 b.
(3) -ÄGG. [sv. dial. skinnägg] (i sht i vissa trakter) skallöst ägg (omgivet endast av tunn hinna). Sundström InteDö 90 (1940).
(1) -ÄLING. [sv. dial. skinnäling; benämningen torde bero på att fisken är mycket liten (är ”bara skinn o. ben”)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om spigg l. kvidd; jfr -buk. Cederström Fiskodl. 261 (1857; om spigg). Bondeson MVK 63 (1894, 1903; sannol. om kvidd). SvFiskelex. (1955; om spigg, i sht småspigg).
(1) -ÖMSNING. hudömsning (jfr skinn, sbst.1 1 e); äv. bildl. FoF 1925, 3: 45. (Prinsessan Margareta) kom (ss. Gustav Adolfs gemål) till ett land som befann sig i en social skinnömsning. VeckoJ 1957, nr 3, s. 23.
-ÖRNGOTT~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr -var. BoupptSthm 1671, s. 613 (: Skin Örnegåth).
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200. (skinn- 1856 osv. skinns- 17621843) överdrag av skinn.
1) till 2, särsk. 2 b; jfr -klädsel 2. 1 litet Bord med Skins öfwerdrag. BoupptVäxjö 1762.
2) (mera tillf.) till 5. Kumlien Oljem. 133 (1946; på färg).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKINNA-HÅR, -TO, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKINNE-BAND, -TO, se A.
D (numera föga br.): SKINNS-TIONDE, -ÖVERDRAG, se A.
Avledn.: SKINNA, r. l. f. [sv. dial. skinna] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2, särsk. 2 b: skinnförkläde. Spong Kråkn. 136, 143 (1963).
-SKINNAD, p. adj. till 1; ss. senare led i ssgr: försedd med (så l. så beskaffat) skinn (jfr -skint); jfr fin-, grov-, hel-, röd-, tunn-, öm-skinnad.
SKINNAKTIG, adj. [jfr d. skindaktig] till 1, 2: skinnliknande, skinnartad. VetAH 1809, s. 174 (om torkad svamp). Langlet Husm. 222 (1883; om kött från slaksida). Cortin SvampHb. 123 (1937; om hatt hos svamp).
SKINNIG, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKINNOT, adj. (-ig c. 1755 osv. -ot 1734c. 1755) [sv. dial. skinnot; jfr d. skindet, eng. skinny]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, 2: försedd med skinn l. påminnande om skinn; äv.: som är ”bara skinn o. ben”, skinntorr (se d. o. 2). Serenius Eee 2 a (1734). Hans utmärglade, liksom hoptorkade, skinniga, smutsiga och bara ben. Hülphers ÖdAnsikt. 31 (1911).
2) till 5: som är överdragen med skinn l. ger intryck av att vara överdragen med skinn; äv. i utvidgad anv., om utseende o. d. Glasyren (på porslinspjäsen har) icke smält utan har ett grått och liksom skinnigt utseende. Stråle RörstrMariebg 114 (1870). Dens. RörstrH Bil. 1 (1879; om glasyr). Rydin Minn. 66 (1929; om mjölk).
Avledn.: skinnighet, r. särsk. till skinnig 2. Östergren (1939).
-SKINT, p. adj. till 1, = -skinnad; jfr öm-skint.

 

Spalt S 4091 band 26, 1971

Webbansvarig