| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRAFT kraf4t, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er32 (Ebr. 2: 4 (NT 1526) osv.) ((†) kreffter G1R 9: 221 (1534); pl. best. kraftren Lucidor (SVS) 307 (1673), Lohman Vitt. 415 (c. 1720)).
1) hos ngn l. ngt befintlig förmåga l. möjlighet att uträtta l. åstadkomma ngt, att utföra ett visst fysiskt l. andligt arbete o. d.; förmåga att värka; makt; styrka. — jfr ALSTRINGS-, ANFALLS-, ARBETS-, ASSIMILATIONS-, AVLINGS-, BESTÅNDS-, BETALNINGS-, BEVIS-, BILDNINGS-, BIND-, BINDNINGS-, BRÄNN-, BÄR-, DANINGS-, DIGESTIONS-, DRAG-, DRIV-, DÅD-, ELD-, EROSIONS-, FÖDSLO-, FÖRTJUSNINGS-, FÖRTROLLNINGS-, GENOMSLAGS-, GRUND-, HANDLINGS-, HÄV-, KRYMP-, KÖP-, MOTSTÅNDS-, OFFENSIV-, PRODUKTIONS-, SEGER-, SIAR(E)-, SKALDE-, SKAPAR(E)-, SLAG-, STÖT-, SVÄNG-, SYN-, TJUS-, TJUSNINGS-, UTVECKLINGS-, VÄRKNINGS-, VÄRN-KRAFT m. fl.
a) i sht naturv. o. filos. om kraften ss. princip för värkningar; jfr 4. Kraften är tingens lif; den Eviges, Eviges väsend! Thorild (SVS) 1: 44 (1782). All kraft är relativ — är kraft blott i förhållande till hvad den åstadkommer. Boström Lag 65 (1845). Kraft är grunden till en gifven eller inträdande verksamhet. Rydberg FilosFörel. 1: 138 (1876). Vasenius Harm. 92 (1908).
b) fysisk styrka l. förmåga hos levande väsen, i kroppsdel o. d., kroppslig styrka, kroppskraft; äv. allmännare (jfr β): sundhet, friskhet, spänstighet; ofta i pl. Mäta sina krafter med ngn. Björnen har tio mans kraft och tolv mans vett. Raseriet gav honom (nya) krafter. Med förenade krafter lyckades de välta undan stenen. Med friska krafter började han ånyo sitt arbete. Krafterna började mer och mer avtaga. Hälsa och krafter. Hämta krafter. Kol. 2: 19 (NT 1526). Krafter och alt fyker hän, och döden kijkar ur ögon. Stiernhielm Herc. 529 (1648, 1668). Wiste Hästen sin krafft, han läte intet rijda sigh. Grubb 858 (1665). Då var gubben (dvs. Linné) munter och tycktes liksom repa krafterna. MoB 3: 223 (1776). Kraft i arm sa’ skräddarn bröt af talj-ljuset mellan dörren. Granlund Ordspr. (c. 1880). Om han hade fått behålla hälsa och krafter, hade han .. blifvit en duglig finansminister. De Geer Minn. 2: 55 (1892). (Flickan) har mera krafter än du tror. Wägner Norrt. 24 (1908). — jfr ARM-, ASA-, HAND-, JÄTTE-, KROPPS-, KÄMPA-, LIVS-, MANDOMS-, MANNA-, MUSKEL-, RÅ-, UNGDOMS-KRAFT m. fl. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i d.] i uttr. komma till krafter (förr äv. till kraft), bli stark, få krafter (efter en sjukdom l. ett svaghetstillstånd o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Kyrkol. 4: 3 (1686). Swedberg Schibb. 29 (1716; bildl.). Bremer GVerld. 1: 205 (1860).
β) med huvudsaklig tanke på tillståndet: styrka, friskhet; äv. i utvidgad l. oeg. anv. i fråga om ngt som nått sin fulla utveckling, som står i sin blomstring o. d. I sin krafts dagar var han en utmärkt talare. Han är ännu i sin fulla kraft. Thet wardher sådt vthi skröpligheet, och wardher vpstondandes vthi crafft. 1Kor. 15: 43 (NT 1526; Bib. 1917: vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft). (Statsrådet) var i kraftens bästa år. 2SAH 19: 97 (1837). En vän från krafternas dagar. Runeberg 1: 369 (1841). Den gamla öl- och viskystinkande varietén stod (i England före kriget) ännu i sin fulla och pussiga kraft. Hellström RedKav. 203 (1933). — särsk. (†) i uttr. vara av krafter, ha krafter, vara i vigör o. d. KKD 8: 192 (1701).
γ) (†) i överförd anv., i fråga om sak: styrka, fasthet. Botn (på degen) måste blifva lijtet tiockare .., på dhet han må hafva större Krafft. Rålamb 14: 109 (1690).
c) styrka l. förmåga l. färdighet l. kapacitet o. d. som är av andlig art l. hänför sig till andlig värksamhet; förmåga. Ägna sina krafter (all sin kraft) åt en enda uppgift. Förnöta sin tid och kraft på något. OPetri MenSkap. 56 (c. 1540). Iagh troor at iagh icke aff mijn eghen förnufft eller krafft troo kan. Cat. 1567, s. B 3 b. Tegnér (WB) 8: 4 (1836). Andliga krafter, såsom förstånd, fri vilja och känsla. Oscar II IV. 1: 62 (1864, 1890). En man .. som .. offrat sina rika gåfvor och uttömt sina bästa krafter i .. (fosterlandets) tjenst. 3SAH 2: 126 (1887). Låt barnen spänna sina krafter med läxorna och skoluppgifterna, så få de intresse för saken. Faustman GiftKv. 69 (1926). Utveckla alla sina inneboende krafter. Hellström RedKav. 90 (1933). — jfr ANDE-, BEGRIPELSES-, BILD-, BILDNINGS-, DIKT-, DIKTNINGS-, FANTASI-, FATTNINGS-, FÖRSTÅNDS-, GESTALTNINGS-, INBILLNINGS-, KÄNSLO-, OMDÖMES-, REPRODUKTIONS-, SINNES-, SJÄLS-, TANKE-, TÄNKE-, VILJE-KRAFT m. fl. — särsk. (†) i uttr. det står l. är (icke) i ngns krafter, det står (icke) i ngns makt l. förmåga. HSH 31: 334 (1662). Då .. det ej står i mina krafter, at både hans och mina egna Ämbets-sysslor .. bestrida. VDAkt. 1788, nr 675.
d) i allmännare anv. (stundom att uppfatta ss. överförd l. utvidgad anv. av b o. c): makt, förmåga (hos ngn l. ngt); särsk. med hänsyn till ngns l. ngts förmåga att öva inflytande, göra sig gällande, hävda sig o. d.; makt, styrka; ofta svårt att skilja från 2. Ingiwt j wor hierta thin kerleks krafft. Mess. 1531, s. C 4 a. Kolmodin QvSp. 1: 253 (1732). Du oskulds rena kraft, som jag så grufligt sårat! Lenngren (SVS) 1: 111 (1778). Vi (odalmän) reda för landet den närande saft, / .. / Af oss har det helsa, af oss har det kraft. Geijer Skald. 13 (1811, 1835). Sjelfständig kraft är mannens första dygd. Tegnér (WB) 3: 95 (1820). Endast genom att stödja sig på ständerna ägde .. (rådet) kraft mot thronen. Malmström Hist. 1: 195 (1855). Än har Finlands kraft ej dött. Runeberg 5: 7 (1860). — särsk. (†) i uttr. taga krafter, i fråga om sjukdom: tilltaga, bliva värre. Siukdomen togh kraffter och wäxte till. Westhius NPederson 37 (1645).
2) styrka l. förmåga med särsk. hänsyn till (graden av) den energi varmed ngt göres l. värkar l. framträder; i sht i uttr. med kraft. Iag (dvs. Mars) skal Dundra så Himmel och Jord skole skälfwa som Asp-lööf. / Iag skal Dundra med kraft. Stiernhielm Fred. 1 (1649). Blott det är dygd, att handla och fördraga / Med enfald och med kraft och utan knot. Geijer Skald. 4 (1811, 1835). Lyd kungen. En skall styra med kraft och vett. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). Jag (har) icke blifvit tillräckligt ond på .. brottsliga tilltag för att afvärja deras följder med tillräcklig kraft. De Geer Minn. 1: 24 (1892). Landkonturen är enformig och utan kraft i linjerna. Skottsberg Båtf. 10 (1909). Man .. (bör) akta sig att sätta in så stor kraft i stöten att man förlorar balansen (vid boxning). Holmberg Boxas 73 (1921). — särsk.
a) i fråga om framställning, yttrande o. dyl. l. i fråga om konstnärligt alster, stil o. d.: tyngd, eftertryck, skärpa; intensitet; uttrycksfullhet, ”must”. Hof Skrifs. 66 (1753). Hans ord, utsagda långsamt och med en viss lugn kraft, hade merendels verkan af orakelspråk. Bremer FamH 1: 83 (1831). Repliker af ovanlig klang och kraft. 2SAH 59: 229 (1882). Det fans en kraft i hans stil, som slog an på henne. Benedictsson Peng. 189 (1885). Uppgången till citadellet (i Aleppo) visar .. en för muhammedansk arkitektur sällsynt monumental och övertygande kraft. Munthe IslamK 73 (1929). — jfr FÄRG-, SKILDRINGS-KRAFT m. fl.
b) [jfr t. aus allen kräften, mit aller kraft] i sådana uttr. som med l. av alla krafter, med all (förr äv. alla) kraft, förr äv. av l. efter yttersta krafter o. d., för att beteckna en hög l. högsta grad av styrka l. intensitet l. energi i ett handlande, en värksamhet o. d.: av all förmåga. Luk. 10: 27 (NT 1526). Och hele Jsrael ropadhe aff alla kraffter til Herran, Ty the woro j dödzens nödh. St. af Est. 4: 11 (Bib. 1541). HC11H 1: 52 (1676). Nilsson FestdVard. 137 (1925). Östergren (1930). jfr (†): Jag är en gammal narr, en narr af alla kraffter. Bellman (BellmS) 4: 74 (1769).
c) (†) i uttr. uti stark kraft, övergående i bet.: i hög grad. Den som icke äger dygdiga böjelser uti rätt stark kraft, han må (osv.). Liljestråle Fid. Föret. 5 (1797).
3) [specialanv. av 1] i fråga om (bakom vissa företeelser) i världen, i skapelsen, i samfundet osv. värksamma makter l. storheter l. faktorer o. d.; ofta mer l. mindre konkret (jfr 8).
a) om de makter l. storheter som (tänkas) framträda i naturen, i vissa naturföreteelser o. d.; i sht i pl.; särsk. (i sht i bibeln o. därav påvärkat spr.) konkretare, om mer l. mindre personligt uppfattade makter som tänkas värksamma i naturen, i världsalltet osv. Strax effter then tidzens vedhermödho skal solen bliffua mörk .. och himblenas craffter skola bäffwa. Mat. 24: 29 (NT 1526; Bib. 1917: och himmelens makter skola bäva). Hwarken Änglar, Ander eller andre Krafter äre, hwilke för Gudh skole håldne warde. Carl IX Cat. Ee 3 b (1604). Ach! oändelige Krafter, som regera / Thenne Werldenes höga Hwälf och Fäste! Stiernhielm Cup. 7 (1649, 1668). Naturen och dess krafter. Schück o. Lundahl Lb. 1: 33 (1901). Samma underbara spel av krafter, som ur nebulosans enformiga töcken frambragt solar och månar .. har (osv.). Hellström Malmros 159 (1931). — jfr HIMLA-, NATUR-, UR-KRAFTER m. fl. — särsk.
α) (i bibeln o. därav påvärkat spr.) om gudomlig makt l. härlighet l. överhöghet o. d.; äv. konkret om bärare av dylik makt: Gud. Her effter skolen j få see menniskiones son sitiandes på crafftenes hoghre sidho. Mat. 26: 64 (NT 1526; Bib. 1917: på Maktens högra sida). Lambet som dödath är thet är werdugt ath haffua krafft och rikedoma och wijszdom. Upp. 5: 13 (NT 1526; Bib. 1917: är värdigt att mottaga makten). Evige Fader! Du som .. med kraftenes majestät, skall (osv.). Wallin 2Pred. 3: 253 (1811).
β) [efter gr. δυνάμεις, lat. virtutes] (†) i pl., konkret, om en viss ordning bland änglarna: ”makter”. Rydberg Magi 7 (1865). Hierarkiens gudaväsen äro / Först Herradömen och därefter Krafter; / Den tredje ordningen är Väldigheter. Lidforss Dante I. 3: 126 (1902).
b) vad som (i det fördolda) är värksamt i livet, samfundet o. d.; ofta i fråga om mer l. mindre personligt l. konkret tänkta ”faktorer” l. ”organ” som på ett bestämmande l. värksamt sätt ingripa i ngt; i sht i pl.; jfr 8. Järta 1: 44 (1809). Tvenne lagar styra menskolifvet / Tvenne krafter hvälfva allt, som födes. Stagnelius (SVS) 2: 440 (1821). De söndrande krafterna. De Geer Minn. 1: 228 (1892). De fria krafternas spel. SvD(A) 1934, nr 51, s. 20. Krafter äro i rörelse för att förverkliga tanken på resandet av Carl Eldhs märkliga Strindbergsmonument i huvudstaden. Därs. nr 289, s. 4.
4) naturv. o. tekn. orsak till rörelse l. till förändring i rörelse; förmåga att utföra arbete (se d. o. 8); äv. mer l. mindre konkret; jfr ENERGI 2 b. Magnetisk kraft, se MAGNETISK. Swedenborg Reg. 16 (1718). Tyngdens kraft verkar ständigt på alla kroppar då de falla. Triewald Förel. 1: 139 (1728, 1735). Kraft är det, som söker at sättja en kropp uti rörelse. König Mec. 1 (1752). Hos hvarje häftyg eller machin förutsättas alltid åtminstone två krafter, af hvilka en företrädesvis kallas Kraft, under det den andra kallas Last. JernkA 1829, Bih. s. 225. Krafter .. mätas i dyn .., ej i kilogram. TMatFysKemi 1920 —21, s. 127. — jfr ADHESIONS-, ATOM-, ATTRAKTIONS-, CENTRIFUGAL-, CENTRIPETAL-, DIAGONAL-, DRAG-, DRAGNINGS-, DRIV-, EXPANSIONS-, FALL-, FJÄDER-, HJÄLP-, HÅRRÖRS-, HÄST-, KAPILLÄR-, KOHESIONS-, LYFT-, MASKIN-, MOTOR-, PRESS-, REPULSIONS-, SPÄNN-, STIG-, SUG-, TRÖGHETS-, TYNGD-, VATTEN-, ÅNG-KRAFT m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. levande kraft, kinetisk energi, rörelseenergi (jfr ENERGI 2 b). Ju tyngre .. det ämne är, af hvilket kulan består, desto större blifver kulans s. k. lefvande kraft. Jochnick Handgev. 63 (1854). 19Årh. V. 1: 103 (1922).
c) i fråga om drivkraft l. energi hos maskiner, elektriska anläggningar, vattenfall osv.; stundom äv. pregnant: drivkraft. JernkA 1862, 2: 56. Om från en motor kraft ledes till flere våningar eller rum, skall (osv.). SFS 1889, nr 19, s. 3. Beträffande kraftverk tillkommer det (vattenfalls-)styrelsen att .. ombesörja anläggningen och förvaltningen samt att besluta om uthyrning därifrån af kraft. PT 1908, nr 288 A, s. 3. SFS 1920, s. 1147. TT 1927, Allm. s. 39. jfr: Dessa fartyg (dvs. ångbåtar), som gå med kraft af en inre eld. Almqvist Går an 58 (1839).
5) särskild makt l. förmåga l. egenskap hos ngn l. ngt att värka på visst sätt.
a) i ett föremål (i sht växter, mineral o. d.) l. ett organ o. d. inneboende, värksam egenskap (förr ofta uppfattad som en övernaturlig l. magisk förmåga; jfr b); särsk. om stärkande l. helande l. livgivande förmåga; stundom äv.: must; numera nästan bl. i sg. Plantors art och röters krafft. Vish. 7: 20 (Bib. 1541). Cannel Olia hafwer lijka kraffter medh Cannel balsam. Chesnecopherus RegIter E 1 a (1613). Linné MusReg. V (1754). Den bästa och finaste kraften (i mjölken) förloras genom kokningen. PH 6: 3865 (1755). Det itända krutets sprängande kraft. KrigVAH 1805, s. 52. I nyet förlora örterna sin kraft och kunna ej skada, men väl bota. Topelius Fält. 2: 43 (1856). Maltets ”kraft”. Lindberg Ölbr. 31 (1885). GHT 1895, nr 205 A, s. 2. Örtens läkande kraft. Östergren (1930). — jfr FRÖ-, GRO-, GRODD-, GRONINGS-, GÖDSEL-, HÄLSO-, JÄSNINGS-, LIVS-, LÄKEDOMS-, NÄRINGS-, SPIR-, SPRÄNG-, VÄXT-, ÖRT-KRAFT m. fl. — särsk. (i bibeln) i fråga om avlingskraft. Then samme (dvs. den förstfödde) är hans första krafft, och honom hörer förstfödzloretten til. 5Mos. 21: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: ty denne är förstlingen av hans kraft).
b) om övernaturlig makt l. förmåga (jfr a).
α) i sht rel.-vet. om magisk förmåga l. mystisk potens som tänkes innebo i l. vara förknippad med vissa handlingar l. föremål l. levande varelser; ”makt”; övernaturlig förmåga l. potens. Peringskiöld Hkr. 1: 8 (1697). I denna sten finnes sådan kraft, att när I hafven den på eder i strid, gör det eder det samma, om I hafven sköld ock pansar, eller ej. Landsm. V. 6: 48 (1885). Den mystiska kraften har olika namn hos olika (indian-)stammar. Söderblom Gudstr. 53 (1914). — jfr BESVÄRJELSE-, BESVÄRJNINGS-, HÄX-, TROLL-, UNDER-KRAFT.
β) (i sht i bibeln o. därav påvärkat spr.) makt l. styrka som utgår från Gud (l. Kristus) l. Guds ord l. sakramenten l. vissa religiösa symboler l. handlingar o. dyl. l. som den troende tycker sig bliva delaktig av gm ett religiöst liv, gm bön o. d. Gudh haffuer smoort Jesum Nazarenum medh then helgha anda och medh krafft. Apg. 10: 38 (NT 1526). Christi pina, haffwer thenne sine eeghen och naturligha krafft, ath hon gör menniskiona sich lijk. OPetri MenFall K 7 a (1526). Dopsens kraft. RA I. 3: 88 (1593). Om Bönens Krafft. Kyrkol. 2: 11 (1686). Norbeck Theol. 115 (1843). Jesu, rikt med nådeorden / Kraft av höjden strömme ner! NPs. 1921, 559: 2. — jfr ANDE-, NÅDE-KRAFT m. fl.
γ) (i bibeln o. därav påvärkat spr.) kraftgärning; i sht i pl. Thå begynte .. (Jesus) till ath förwita the städher, j huilkom han hadhe giordt sina mästa crafter. Mat. 11: 20 (NT 1526; Bib. 1917: kraftgärningar). Stora krafter har Herren ibland oss bevisat. Rundgren Minn. 2: 221 (1870, 1883). Ahnfelt o. Bergqvist 62 (1895).
c) i förb. kraft och värkan (jfr 6 c), för att angiva en värksam egenskap hos ngt; äv. allmännare, för att uttrycka följden l. värkan av ngt; numera företrädesvis i sådana uttr. som (göra l. säga ngt o. d.) till den kraft och värkan det hava kan. At Eders Kongl. Maj:t wisar en .. mildhet, som ock är af den kraft och werkan, at Landet af hjärtat älskar sin Konung (osv.). HC11H 9: 21 (1673). Läkedomens krafft och värckan. Ehrenadler Tel. 715 (1723). Det gamla talet om reaktion försöktes till den kraft och verkan det kunde ha på svaga hjernor. VL 1893, nr 225, s. 2. Östergren (1930).
6) [jfr motsv. anv. i t.] i sht jur. i fråga om domar, lagar, stadganden, påbud o. d.: egenskap att förplikta, att besitta rättslig giltighet; rättskraft; äv. i fråga om handling, yttrande, val, överenskommelse o. d.: giltighet; numera (jfr dock a β, b, c) nästan bl. i vissa uttr. l. förb., ss. träda (l. sättas) i l. ur kraft, bliva gällande (l. bringas att gälla) resp. upphöra (l. bringas att upphöra) att gälla; vara i kraft, vara gällande, äga giltighet; (erhålla, vinna, äga) laga kraft l. gällande l. bindande kraft, (erhålla, vinna, äga) rättslig giltighet, rättskraft; få l. vinna kraft av lag o. d., få giltighet l. värkan av lag. RA I. 3: 120 (1593). Effter .. tractaterne ingen krafft haffwa. RARP 1: 111 (1629). Gammalt brwk haar och laga krafft. Grubb 711 (1665). Innan .. domen vunnit laga krafft. JB 5: 8 (Lag 1734). Endast genom Ständernas bifall vunno kongliga förordningar kraft af lag. Ekelund 1FädH II. 2: 64 (1831). Lagens mening skulle Lagmannen skilja, och Lagens kraft skulle Konungen upprätthålla. Nordström Samh. 1: 53 (1839). Aftalet .. egde .. bindande kraft. Olivecrona LagbGift. 82 (1851). Carl den elftes stränga förordning mot de utländska handelsagenterna .. sattes utur kraft. Carlson Hist. 6: 261 (1881). Gällande lagbud träda ur kraft där styrkan befaller. FinT 1919, s. 7. Laga kraft ägande dom. SFS 1920, s. 988. Samtliga valsedlar skola .. förvaras, till dess valet vunnit laga kraft. Därs. s. 2347. En fullmakts gällande kraft. Kallenberg CivPr. 1: 792 (1922). — jfr DOMS-, RÄTTS-KRAFT. — särsk.
a) [jfr t. kraft, in kraft (med gen.)] i vissa uttr. för att angiva rättslig grund o. d. för ngt.
α) (†) i sådana uttr. som i l. med detta (vårt) brevs o. d. kraft, i kraft av detta (vårt) brev o. d. G1R 1: 86 (1523). Alle för:ne preuilegier skole vdhi thette wårtt breffz krafft widh macht holdne bliffwe. BtHforsH 1: 20 (1569). Altså är hermedh och i denne Instructions krafft Kongl. Maij:ttz alfuarlige befaldningh, att (osv.). CivInstr. 57 (1655). Stiernman Com. 4: 140 (1675). jfr: (Det skall vara vissa borgare förbjudet) at bruka någon kiöpslagan, vid krafft, som Sveriges lag förmäler. BtHforsH 1: 37 (1594).
β) i uttr. i kraft av, med stöd av, under åberopande av; förmedelst, med hjälp av; äv. (allmännare): till följd av, på grund av. J krafft af dhetta Wårt öpne breef. Schück VittA 1: 168 (i handl. fr. 1648). Dher med ingick Hr Landtmarskalken med 6 andre och begärte af H. Kongl. Maij:t i krafft af regeringsformen at få communicera med Rådet. RARP 9: 156 (1664). I kraft af all Lag, äger en Fader rättighet, at efter behag bortgifta sitt barn. Missförståndet 8 (1740). Leopold 5: 72 (c. 1820). All benådning sker .. i kraft af Jesu försonings död. Ödmann AnvSkrift. 57 (1822). Numa Pompilius .. blev vald till konung i kraft av sitt stora anseende för vishet och rättfärdighet. Grimberg VärldH 3: 374 (1928). GHT 1934, nr 41, s. 6.
b) (numera föga br.) i allmännare anv.: giltighet; värkan. Icke alt Kongzord som Drottningen talar .. (dvs.) Dhe haa icke lijka krafft och efftertryck. Grubb 375 (1665). Agardh ThSkr. 1: 4 (1842, 1855). När hemligheten var uppenbarad, så fanns det inte mer någon kraft i det, som jag hade lovat. Lagerlöf BarnM 52 (1930).
c) (numera föga br.) i förb. kraft och värkan, förr äv. värkande (jfr 5 c), för att angiva rättskraften l. giltigheten hos en dom, skrivelse, överenskommelse o. d. På det denne skriffwelsse deste större krafft och wärkande hafua må. VDAkt. 1676, nr 79. Oelreich 696 (1755). Åt Biskoparnes i rättstvister gifna skiljodomar .. gaf redan Constantin den Store kraft och verkan af utmätningsgild dom. Nordström Samh. 1: 216 (1839).
7) (†) i fråga om ord, bokstäver, siffror o. d., övergående i l. närmande sig bet.: innebörd; betydelse; funktion. Siu aff forschriffune bokstäffuor plegha stundom haffua en prik i sigh, och thå få the ena andra krafft. OPetri (c. 1535) i 2Saml. 9: 11. Et null är intet sielft, doch ökar tijofalt / The andra zifrors kraft. Kolmodin QvSp. 1: 407 (1732). jfr: Det är länge sedan (ordet) gen miste sin kraft som prep. Rydqvist SSL 5: 197 (1874).
8) i konkretare anv.; jfr 3.
a) person som (i ngt visst avseende l. på ngt visst område) är särskilt dugande l. framstående l. skicklig, förmåga (se FÖRMÅGA, sbst. 4), kapacitet (se d. o. 4); äv. (utan omedelbar tanke på dugligheten l. skickligheten) om person som tar initiativ till l. värksamt understöder l. deltager i ngt o. d. Han är en betydande kraft, en vetenskaplig kraft. De bästa l. förnämsta krafterna inom teatern. Scenisk kraft. De ledande krafterna (i ett företag o. d.). De gamla (inom styrelsen) ha fått vika för unga krafter. Tidehvarfvets största personliga kraft. Hwasser VSkr. 1: 73 (1852). Framstående krafter på döfstumundervisningens område. FörfDöfstUnd. 1889, s. 48. Strindberg Hafsb. 255 (1890). Fältkansliet fick en ny betydande kraft i statssekreteraren Olof Hermelin. Hjärne K12 146 (1902). (Man beslöt) arrangera en konsert med Kristina Nilsson som dragande kraft. Carlsson KNilsson 136 (1921). Frisinnade klubben, vars sammanhållande kraft han under många år var. Spångberg DuktFolk 89 (1930). — jfr ARBETS-, LÄRAR(E)-, SKÅDESPELAR(E)-KRAFT m. fl.
b) i fråga om trupper, krigsfartyg o. d.; utom i ssgr numera bl. i pl.: stridskrafter; numera i sht ss. senare led i ssgr. Athamanerne voro ömsevis af Macedoniens och Etoliens krafter illa medfarne. Dalin Montesquieu 37 (1755). Vid lösandet af sin uppgift skall avantgardet icke gå till anfall mot öfverlägsna krafter. Tingsten o. Hasselrot 66 (1902). jfr (†): (Han) skal .. dragha tijt medh stoor häärs krafft. Dan. 11: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: med en stor krigshär). — jfr FÖRSVARS-, HÄRS-, LANDSTRIDS-, SJÖ-, SJÖSTRIDS-, STRIDS-KRAFT(ER) m. fl.
(4 c) -ANLÄGGNING~020. tekn. jfr ANLÄGGNING III 1 a α. Elektrisk kraftanläggning. TT 1894, Allm. s. 75. —
(1 b, c) -ANSTRÄNGNING~020. [jfr d. kraftanstrengelse, t. kraftanstrengung] Göra en kraftansträngning. SvLitTidn. 1813, sp. 71. Med en sista kraftansträngning reste sig den döende upp i sängen. PT 1911, nr 218 A, s. 2. —
(4 c) -AVGIFT~02 l. ~20. (i fackspr.) De mycket låga kraftavgifterna för de elektrotermiska och elektrokemiska industrierna. SvGeogrÅb. 1929, s. 167. —
(4) -BEGREPP. fys. o. mek. i sht i sg. best. Moll Fys. 1: 2 (1897). Det var .. först Galilei .. som utredde och skarpt definierade kraftbegreppet och lärde att mäta krafter. Thunberg Livsförrättn. 311 (1925). —
(4) -BEHOV. tekn. om maskins l. mekanisk drifts o. d. behov av kraft. TT 1873, s. 232. HandInd. 569 (1927). —
(4) -BELOPP. tekn. om krafts storlek l. mängd. Samtiden 1871, s. 415. Turbiner för ett kraftbelopp af 6,000 hkr. TT 1893, Allm. nr 10, s. 3. NoK 14: 90 (1922). —
-BESPARING.
(6) -BEVIS. jur. i uttr. laga kraftbevis, skriftligt bevis (från rättslig överinstans) att besvär icke inkommit inom utsatt tid (o. därmed underordnad myndighets utslag l. dom vunnit laga kraft). SFS 1915, s. 868. —
(5 a) -BIT. [jfr t. kraftbisslein] (†) bildl., om (liten) skriftlig framställning av roande l. löjeväckande art, ”läckerbit”. Hjärne DagDrabbn. 189 (i handl. fr. 1805). Tiden 1848, nr 90, s. 1. —
(5 a) -BRÖD. [jfr t. kraftbrot] (i fackspr.) om ett särskilt slags stärkande bröd (för människor l. boskap). Kraftbrödet, bestående af benmjöl, kli och hafregröpe jemte något salt och jäst. LAHT 1890, s. 52. Högstedt KokB 525 (1920). —
(4 c) -CENTRAL, r. el.-tekn. jfr CENTRAL, sbst.; äv. bildl. En kraftcentral för att uppsamla vattenkraften. 2UB 2: 639 (1901). OoB 1932, s. 334 (bildl.). —
-CENTRUM. (kraft- 1885—1935. krafts- 1772) särsk. till 4: centrum l. medelpunkt där en kraft är värksam l. från vilken en kraft utgår, kraftkälla; äv. i mer l. mindre bildl. anv. VetAH 1772, s. 209. För mig är atomen ett kraftcentrum, som kan eller måste .. uppfattas som ett potentielt lifscentrum. Rydberg Varia 66 (1890, 1894). (Turkiets) nya huvudstad blir (sannolikt) ett kraftcentrum, varifrån landets vidsträckta inre delar komma att uppodlas och koloniseras. SvGeogrÅb. 1931, s. 237. särsk. el.-tekn. till 4 c: central varifrån elektrisk kraft distribueras. Globen 1924, s. 59. —
(4 c) -DISTRIBUTION. tekn. TT 1891, s. 28. Kraftdistributionen från Älfkarlebyverket. SvD(A) 1915, nr 270, s. 6. —
(5 a) -DRYCK. dryck med speciell (magisk) kraft. Rydberg Myt. 1: 104 (1886). FinlSvFolkd. I. A 1: 105 (1917). —
-EFFEKT.
1) konst. till 2, i fråga om konstnärligt alster o. d.: stark värkan l. starkt intryck. En tafla af Caravaggio, utmärkt af hans på krafteffekt beräknade naturalism. SvLitTidn. 1815, sp. 396. Lindblom Rokokon 140 (1929).
2) tekn. till 4: värkan av viss (mekanisk o. d.) kraft. JernkA 1834, s. 213. Balck Idr. 3: 85 (1888). —
(4) -EKVATION. fys. o. mat. Kraftekvationerna angifva ett visst förhållande mellan hastigheter (hastighetsändringar) och krafter. Vannérus WundtPsyk. 373 (1896). Moll Fys. 5: 13 (1897). —
-ENHET~02 l. ~20.
1) (föga br.) i sht filos. till 1 a: element bildande tillvarons l. tingens kärna (o. ursprung); särsk. i pl., om tingens yttersta elementer, ”monader”. Atterbom PhilH 3 (1835). NordT 1879, s. 316.
2) fys. o. mat. till 4: enhet för beräknande av en krafts storlek l. styrka. Fock 1Fys. 31 (1859). Ekman Mek. 78 (1919). —
(5 a) -FODER. landt. foder som på ringa volym innehåller en stor mängd näringsämnen (i sht äggviteämnen). QLm. I. 4: 27 (1833). 3NF 7: 677 (1927).
-FULL. (kraft- 1782 osv. krafte- 1738) [jfr t. kraftvoll] full av kraft, kraftig; särsk.
1) till 1 b. Hagberg Pred. 2: 35 (1815). Konung Karl XV .. var .. en högrest, kraftfull gestalt. Odhner Lb. 323 (1876).
2) till 1 d. En styrelses förmåga att verka kraftfullt och likstämmigt. Järta 1: 50 (1809). En kraftfull politik. 2VittAH 27: 352 (1873, 1876).
3) till 2. Adlerbeth HorSat. 19 (1814). En art hög kraftfull sång kallas efter .. (strömkarlen) Strömkarlaslag. (Forssell o.) Grafström 52 (1829). Nordensvan Mainfältt. 138 (1894).
4) (†) till 5 a. Kraftfull välling. BL 19: 160 (1851). Ett kraftfullt sherry-gelé. Grafström Kond. 169 (1892).
5) (†) till 5 b β. At med utvärtes sång, ord och kyrkobuller interrumpera och afslita Andans stilla band och krafftefulla besök. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 36 (1738).
(4) -FÄLT. fys. o. mek. område inom vilket (en) kraft är värksam; särsk. i uttr. elektriskt, magnetiskt kraftfält l. det elektriska osv. kraftfältet; äv. bildl.; jfr FÄLT 9. Moll Fys. 3: 1 (1899). Hvarje elektrisk kropp är .. omgifven af ett elektriskt kraftfält. Elfving Starkstr. 5 (1909). Den europeiska storpolitikens kraftfält. SvD(A) 1931, nr 228, s. 7. —
-FÖRBRUKNING. särsk.
1) (i sht i fackspr.) till 1 b, c. Larsen (1884). Undersökningar rörande hästens kraftförbrukning. TLandtm. 1897, s. 211.
2) i sht tekn. till 4. TT 1882, s. 161. LAHT 1910, s. 444. särsk. till 4 c. SvD(A) 1930, nr 299, s. 15. —
-FÖRLUST. särsk.
2) i sht tekn. till 4. Ahlström Eldsl. 304 (1879). (Den elektriska) kraftens öfverförande är förenad med både kostnad och kraftförlust. 2UB 9: 277 (1905). —
(4) -GAS. [efter t. kraftgas] tekn. gemensam benämning på alla slag av brännbara gaser som komma till användning i förbränningsmaskiner för kraftutveckling; särsk. (i inskränktare anv.) om visst slag av generatorgas. TT 1898, K. s. 72. Kraftgas ur torfmossar. DN 1901, nr 11259, s. 3. För att skilja på generatorsgas för uppvärmningsändamål och för drifvandet af gasmaskiner kallas den förra bränslegas, den senare kraftgas. JernkA 1910, s. 458. —
(1 c) -GENI. [efter t. kraftgenie] (i vitter stil, numera mindre br.) person med stor begåvning, stort geni (se d. o. 5); i sht förr ofta nedsättande l. skämts., om person som vill giva sig sken av genialitet l. djupsinnighet o. d. JournSvL 1797, s. 485. Agera kraftgeni och phantast. SvLittFT 1833, sp. 92. De nya kraftgenierna (i Tyskland) älska ingen annan andlig spis än den, som blifvit kokad i Schillers gryta. Bergman VSmSkr. 47 (1855). Rousseau blev (den sentimentala riktningens) kraftgeni. Wrangel Dikten 176 (1912). Östergren (1930). —
(1 c) -GENIALISK. [jfr t. kraftgenialisch] (i vitter stil, numera föga br.) jfr -GENI. BEMalmström 5: 294 (c. 1860). En öfverlägsen, kraftgenialisk .. personlighet. Wirsén Krit. 172 (1882, 1901). 2NF 32: 184 (1921). —
(1 c) -GENIALITET. (i vitter stil, numera föga br.) jfr -GENI. Polyfem III. 18: 2 (1811). Tikkanen Konsth. 395 (1925). —
(jfr 6) -GILL. (†) som har gällande l. bevisande kraft. Sanfärdigh och krafftgille Exempel. TJohannis Fästn. E 12 a (1604). —
(1 d) -GIVA, v. (†) giva kraft åt (ngt). (Ständerna hava varit angelägna om) at kraftgifva rikets förtvinade manufacturer. 2RA 3: 650 (1734). —
-GIVANDE, p. adj. (numera mindre br.) särsk. till 1 b, c: som ger kraft, stärkande. Brobergen 64 (1698, 1708). Socker .. är .. ett kraftgifvande ämne af första rang. LAHT 1910, s. 535. —
-GÄRNING.
1) (i sht i högre stil) till 2, om kraftfull handling. Wingård 2: 163 (1819). Det är ett folks kraftgärningar, som skapa den äkta .. skaldesången. LfF 1918, s. 159.
2) [jfr d. kraftgerning] (i) religiöst spr.) till 5 b, om undergörande gärning. Göransson UndersRel. 1: 213 (1904). Mat. 7: 22 (Bib. 1917). —
(2) -HUGG. (mindre br.) kraftigt (värkande) hugg; äv. bildl. Atterbom Minnest. 1: 41 (1847; bildl.). CVAStrandberg 4: 69 (1857). —
(5 a) -HÖNS. (†) om ett slags kraftigt avkok på höns. Sådane (dvs. kapunerade hönor) äre mächta beqveme at koka Kraffthöns aff. Palmchron SundhSp. 96 (1642). —
(4 c) -INDUSTRI. tekn. SFS 1916, s. 803. (H. är) chef för Vattenfallsstyrelsen och skapare af vår statliga kraftindustri. 2NF 36: 269 (1924). —
(5 a) -KAKA.
1) [jfr t. kraftküchlein] (†) om små, för medicinskt bruk avsedda (stärkande) kakor; jfr KAKA 5 a. Lind (1749; under kraft-küchlein).
(1 b, c) -KARL. stark o. kraftig man; särsk.: man med viljekraft o. energi. Anholm Norm. 155 (1898). En kraftkarl sådan som Birger jarl. Grimberg SvFolk. 1: 370 (1913). De norrländska skidåkarna .. (äro) lugna, trygga och hårda kraftkarlar. ST 1936, nr 45, s. 6. —
(5 a) -KNOPP. bot. hos vissa örter l. örtartade växter: övervintrande, vanl. kraftigt utvecklad, underjordisk l. i jordytan belägen knopp som på våren växer ut till ett årsskott. BotN 1878, s. 125. 2NF (1911). —
-KONSUMTION. (i sht i fackspr.) förbrukning av kraft; särsk.
-KVINNA. till 1 c: kvinna av stor viljekraft. Törneros Bref 2: 18 (c. 1823). Bååth Gudrun 163 (1900). —
-KÄLLA. särsk.
1) till 4: källa för drivkraft, elektrisk kraft o. d. TT 1871, s. 243. Elektriska kraftkällor. VFl. 1906, s. 121. HandInd. 569 (1927).
2) till 5; särsk. bildl., i fråga om ngt (l. ngn) från vilket (vilken) andlig kraft l. styrka hämtas l. utgår. Vetterlund StDikt. 138 (1896, 1901). Lifvet inför Gud består i att dagligen bruka kraftkällan. Söderblom StundVäxl. 1: 37 (1905, 1909). Som nationens kraftkälla betecknade .. T. .. i sitt Linköpingstal jordbruket och jordbrukarklassen. SvD(A) 1930, nr 252, s. 5. —
-KÄNSLA. särsk. till 1 b, c: känsla av lekamlig l. andlig kraft. Arbete gifver kraftkänsla. Strinnholm Vas. 1: 39 (1819). En psykisk kraftkänsla, som kräfde att uppenbara sig i det yttre. Strindberg Inf. 36 (1897). —
(4 c) -LEDNING. el.-tekn. särsk. konkret: ledning för överföring av elektrisk kraft (på större avstånd). TT 1873, s. 221. Den första större (elektriska) kraftledningen i Sverige utfördes 1893 mellan Hällsjön och Grängesbergs grufvor. 2NF 7: 313 (1907). SvD(A) 1932, nr 31, s. 8.
Ssgr (el.-tekn.): kraftlednings-nät,
-stolpe m. fl. —
-LINJE.
1) fys. o. mek. till 4, om de (tänkta) linjer vilka (i ett kraftfält) angiva krafternas riktning; särsk. i uttr. elektriska l. magnetiska kraftlinjer. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 103. Filspånen (lagda på ett papper över en magnet) komma .. att lägga sig i bestämda linier, de s. k. kraftlinierna, hvilka i hvarje punkt af planet angifva riktningen af den magnetiska kraften. Moll Fys. 3: 6 (1899).
-LÖS. (kraft- 1528 osv. krafte- 1712) [jfr t. kraftlos]
1) till 1: utan fysisk l. andlig kraft; utan makt l. förmåga; oförmögen; förr äv. i förb. med bestämning inledd av prep. till; särsk.
a) till 1 b: svag, klen; bruten; orkeslös; om kroppsdel o. d.: oduglig att fungera. The mechtighe warda krafftlöse borttaghne (gm döden). Job 34: 20 (Bib. 1541). Åldras och warda krafftlös. Stiernhielm Fateb. C 2 b (1643). Armen var för alltid snedvriden och kraftlös. Siwertz JoDr. 350 (1928). särsk. (†) i fråga om sexuell impotens. (Macedonius) lät ögenskenligen see, thet han til sådana Saker (dvs. till könsumgänge) war Krafftlöös. Schroderus Os. 2: 5 (1635).
b) till 1 d: maktlös, vanmäktig, svag. Menniskian (är) .. krafftlöös til at stå emoot vlffuen som är dieffuulen. OPetri 2Post. 88 b (1530). Kolmodin TacAnn. 1: 242 (1833). Kraftlös blir den verksamhet, som ej uppbäres af tro på den sak, som skall utföras. Billing Betr. 261 (1906).
2) (numera föga br.) till 2: utan styrka l. kraft l. eftertryck; i fråga om skriftlig l. muntlig framställning, konstnärlig reproduktion o. d.: matt, blek, urvattnad. RARP 3: 383 (1644). Fylla .. religiösa tidskrifter med vattniga, kraftlösa afhandlingar. Polyfem IV. 44: 4 (1811). De på cementgrund målade bilderna synas något matta och kraftlösa. TT 1871, s. 349. VerdS 163: 18 (1909). (Man har) förklarat tidens (dvs. Hadrianus’ tids) konst för kraftlös och dekadent. Kjellberg GrekRomK 302 (1932).
3) i sht naturv. till 4. Nyblæus RelUpps. 213 (1870, 1874). Ännu för Cartesius är .. (materien) i sig sjelf kraftlös. Rein Psyk. 1: 210 (1876).
4) (†; jfr dock nedan) till 5: utan värkan, värkningslös; onyttig; stundom äv.: betydelselös. Huad är annat at tagha jtt nytt offer, än göra thet förra offret krafftlöst. OPetri Sacr. 23 a (1528). Allt detta innefattar icke ringa och kraftlösa ting. Bergklint Vitt. 263 (1774). Denna förebråelse söker S. .. göra kraftlös genom följande upplysningar. Englund Ged. 105 (1853). 3SAH 3: 346 (1888). särsk.
a) (numera knappast br.) om jord l. jordmån, föda l. foder o. d.: utan (livgivande) kraft, utan must. Denna på fetma utblottade, och i följe deraf, kraftlösa (svart-)mylla, beskrifves (osv.). Wallerius Åkerbr. 139 (1778). Kraftlös föda. Cavallin (1876).
b) (numera knappast br.) om läkemedel: svag, ineffektiv. Acrel Chir. 312 (1759). 3SAH 4: 160 (1889).
5) jur. till 6: utan rättskraft l. giltighet, ogiltig. RA I. 1: 269 (1540). Döden gör alla Contracter krafftlösa. VDAkt. 1708, nr 357. Göra lagen kraftlös. Weste (1807). Få handlingen förklarad kraftlös. Kallenberg CivPr. 1: 721 (1922). SvRiksd. I. 6: 37 (1934). —
-LÖSA, r. l. f. (†) till -LÖS 1: kraftlöshet, svaghet. Linc. (1640). Schultze Ordb. 2411 (c. 1755). —
1) till -LÖS 1: svaghet, matthet. Linc. (1640; under languor). Ålderdomen och krafftlösheten tryckia mig. AOxenstierna Bref 4: 435 (1647). VetAH 1749, s. 211.
-MAN ~man2. [jfr t. kraftmann]
2) (numera knappast br.) till 1 c: person av stor viljekraft l. ovanlig intellektuell begåvning o. d.; jfr -KARL. AJourn. 1814, nr 174, s. 2. Halfmesurer fördömdes af den bland alla kraftmän mest conseqvente Napoleon. BetUnd. 1828, Bil. 2, s. 99. Cederström Minn. 78 (1913). —
(4) -MASKIN. [jfr t. kraftmaschine] tekn. maskin som förvandlar naturlig energi till mekaniskt arbete; motor. JernkA 1861, s. 41. Två hufvudklasser (av maskiner): kraftmaskiner och arbetsmaskiner. UB 6: 8 (1874). Dieselmotorerna höra till de kraftmaskiner, som relativt bäst utnyttja bränslets värmevärde. HandInd. 610 (1927). —
(jfr 5) -MASSA. tekn. produkt som erhålles vid beredning av sulfatcellulosa, stark sulfatmassa. KemT 1909, s. 36. Den starka kvaliteten (av sulfatcellulosa) .. kallas kraftmassa, användes för brunt cellulosapapper och för vissa starka pappsorter. SvSkog. 1082 (1928). —
(2) -MEDEL. om kraftigt värkande medel; särsk. bildl. Palmblad Nov. 2: 148 (1841; om läkemedel). Jag kunde icke använda de kända kraftmedlen (för inpluggandet av katekesläxor): lugg och näsnypning. Blanche Tafl. 3: 9 (1857). —
(5 a) -MJÖL. [jfr d. kraftmel, t. kraftmehl] urspr.: från klibeståndsdelar befriat mjöl, stärkelse, vetestärkelse; äv. om stärkelse beredd av olika växter; numera särsk. farm. om blandningar innehållande stärkelse o. andra närande beståndsdelar, barnmjöl. Linc. (1640; under alica). Kraftmjöl: Fint hvetemjöl, puder- eller stärkelsemjöl. Sjöberg Singstock XXII (1832). Kraftmjöl, ångprepareradt stoftfint foderbenmjöl. NDA 1867, nr 274, s. 4. Lindgren Läkem. (1891). Barnmjöl och annat kraftmjöl (må icke ur riket utföras). SFS 1916, s. 401. —
(1) -MÄNNISKA. [jfr t. kraftmensch] särsk. till 1 c; jfr -KARL. JournLTh. 1812, nr 15, s. 1. En våldsam natur, en kraftmänniska, som lefver för att arbeta men ock för att njuta af lifvet. Nordensvan SvK 104 (1892). —
-MÄTARE, r. l. m. mätare av kraft; särsk.
1) till 1 b: vid nöjesfält o. d. uppställd apparat på vilken besökande kunna pröva sin styrka. Topelius 24: 265 (1857). Kraftmätaren med den lilla trägubben, som slås upp i höjden av en klubba. Zetterström Ulf 113 (1926).
2) [jfr t. kraftmesser] tekn. till 4: dynamometer; äv. allmännare, om annat instrument (indikator o. d.) för mätande av kraft; äv bildl. Beskrifning på ett instrument, kalladt Dynamometer eller Kraftmätare. LAA 1813, s. 185. 2SAH 39: 41 (1864; bildl.). 2UB 9: 174 (1905). —
(1 b) -MÄTNING. särsk. mer l. mindre bildl. VL 1894, nr 121, s. 3. Den stora kraftmätningen mellan greker och perser. NoK 97: 74 (1930). Att en kraftmätning förestår på den blivande bolagsstämman är påtagligt. GHT 1934, nr 21, s. 8. —
-NATUR. [jfr t. kraftnatur] särsk. till 1 c: (person med) stor viljekraft (o. begåvning). Han var framför allt en kraftnatur, en nydanare, en väckare. OoB 1893, s. 221. En kraftnatur som Wennerbergs. Almquist Wennerbg 173 (1917). —
(4 c) -NÄT. el.-tekn. ledningsnät (inom visst område) för kraft, elektricitetsnät. TT 1899, M. s. 31. SvD(A) 1933, nr 229, s. 14. —
-ORD. [jfr t. kraftwort]
1) (†) språkv. till 1: verb; jfr HANDLINGS-ORD. Almqvist AllmSpr. 11 (1829). Verbum, egentligen Sägning, ord, som om en sak säges, yttran om dess lif, kraft o. s. v.: kraftord. Dens. GrSpr. 37 (1837). SvLittFT 1838, sp. 536.
2) till 2, 5: ord i vilket ligger en särskild kraft l. tyngd l. ”must” l. skärpa; numera i sht om svordom; jfr -UTTRYCK 2. Atterbom Lyr. 2: 52 (1810). Några såkallade kraftord yttrade af Adlersparre om mig. 3SAH XL. 2: 178 (i handl. fr. 1833). Jag tviflar uppå (sade fältskären), att alla Lehnbergs predikningar uppväga ett enda kraftord af biskop Rothovius. Topelius Fält. 2: 228 (1856). Något mustigt kraftord. Heidenstam Svensk. 2: 279 (1910).
3) rel.-vet. till 5 b: ord med magiskt värkande kraft. Rydberg Vap. 369 (1891). PopEtnolSkr. 7: 125 (1912). —
(jfr 5) -PAPPER. tekn. ett slags av kraftmassa beredt, starkt o. segt, oglättat l. ensidigt glättat omslagspapper l. säckpapper o. d.; jfr JÄRN-KARDUSPAPPER. KatalIndUtstSthm 1897, s. 138. SvSkog. 1052 (1928). SvUppslB (1933).
Ssgr (tekn.): kraftpappers-bruk,
-fabrik. —
(4) -PAR. fys. o. mek. två krafter vilka äro lika stora samt parallella, men värka i motsatta riktningar. Fock 1Fys. 38 (1853). Ekman Mek. 283 (1919). —
(jfr 4 b) -PARALLELLOGRAM. fys. o. mek. parallellogram vars sidor framställa två från samma punkt, i olika riktningar utgående krafter o. vars diagonal anger de båda krafternas värkan. Fock 1Fys. 34 (1859). Ekman Mek. 282 (1919). —
(4) -PILMÄTNING~020. bärgv. bestämmande medelst magnetometer av malmmagnetismens horisontala komposant under jord (i gruva). JernkA 1894, s. 337. 3NF 13: 711 (1930). —
(1 b) -POESI. litt.-hist. poesi som (på ett föga konstnärligt sätt) förhärligar dådkraft o. fysisk styrka; särsk. (i kritisk l. nedsättande anv.) i uttr. götisk kraftpoesi. Sturzen-Becker I. 1: 124 (1861). Mjöberg Lb. 452 (1910). —
(1 b, c) -PRESTATION. prestation varigm ngn visar prov på exceptionell fysisk l. andlig kraft. EkonS 2: 299 (1897). NoK 83: 156 (1927). —
-PROV. (kraft- 1852 osv. krafte- 1750)
1) till 1 b. Dalin Hist. 2: 293 (1750). I Gaza aflade Simson ett af sina största kraftprof. Beskow Res. 240 (1861). Balck Idr. Suppl. 280 (1888).
2) till 1 c. Förlåtelsen är ett af själens allra yppersta kraftprof, ty hon innebär, att den förlåtande öfvervunnit .. sig sjelf. Wikner Pred. 563 (1883). Wedberg Föredragn. 24 (1924). —
-RESURS(ER).
-RIK. (kraft- 1704—1929. krafte- 1750)
2) (†) till 2. Brenner Dikt. 2: 109 (1704). På ett kärnsvenskt, kraftrikt och slående sätt uttrycka sina tankar. BL 18: 224 (1850).
3) (i fackspr., föga br.) till 4. Sveriges kraftrikaste floder anses Indalsälven och Luleälv vara. SvGeogrÅb. 1929, s. 144.
4) (†) till 5 a. Thenna .. växtens (dvs. gråärtens) mustfulla, söta och kraftrika Ris, til Boskapens angenäma spis. Wasenius NorrlBoskSk. 31 (1751).
5) (†) till 5 b. Kolmodin QvSp. 2: 421 (1750). (Predikningarna över Jesus’ försoningslidande) äro ock i denna samling (av Sylwan) .. de kraftrikaste. SvLitTidn. 1821, sp. 638. Flensburg KyrklT 334 (c. 1875). —
(5 a) -ROT. bot.
1) (†) i uttr. ålderdomens kraftrot, växten Platanthera bifolia (Lin.) Rich., nattviol. Franckenius Spec. C 4 b (1659).
(1 b) -SINNE. med. förmåga att bedöma (graden av) kroppens muskelarbete; i sht i sg. best. Wretlind Läk. 9—10: 148 (1902). LbInternMed. 2: 8 (1916). —
(5 a) -SOPPA, r. l. f. (kraft- 1664 osv. krafte- 1722) [jfr d. kraftsuppe, t. kraftsuppe, kraftbrühe] kok. stärkande l. närande soppa kokad på höns- l. nötkött; numera bl. ngn gg om kraftig buljong. Salé 2 (1664). Krafft-soppa aff Höns giorda. Lindh Huuszapot. 109 (1675). Den som ej är sjuk, behöfver ej få krafftsoppor. Linné Diet. 2: 144 (c. 1750). Pauli Ungd. 26 (1925). —
(5 a) -SPAD. (†) kok. om buljong (på kött)? Stöt alt dhet öfrige (av kräftorna) uthi en Mortel, lät gå den igenom ett Lijnkläde medh lijtet Krafft-spadh. Rålamb 14: 120 (1690). Sjöberg Singstock IX (1832). —
-SPRÅK. [jfr t. kraftsprache]
1) till 2, 5: språk l. tal i vilket ligger särskild kraft l. skärpa; jfr -ORD 2. Det hörer till Pauli .. kraftspråk, att med ordet död, uttrycka en uphörd förbindelse. Ödmann StrFörs. II. 2: 11 (1803). SvD(A) 1931, nr 265, s. 3.
2) (†) till 5 b: språk l. tal som skänker l. innehåller andlig kraft. Gezelius Svenonius B 3 a (1688). (Onda tankar besegras med) et eller annat tröste- och kraftspråk utur Guds ord. Hoffmann Förnöjs. 364 (1752). —
-SPÄNNING. (numera mindre br.) särsk. till 1 c: kraftansträngning. Leopold 5: 75 (1801). Den nationella kraftspänningens idealism. VNorström (1910) hos Liljedahl Norström 2: 148. SvD(A) 1933, nr 99, s. 5. —
(4 c) -STATION. anläggning för alstring i större skala av elektrisk energi för tekniska ändamål. Elektrisk kraftstation. TT 1892, s. 89. —
-STEN. (†)
2) till 4; om järnmalmsförande stenar l. grund under havsytan vilka förorsaka missvisning hos kompassen. VetAH 1751, s. 293.
3) till 5 a: visst slag av (magiskt värksam) sten l. pärla användt för medicinskt ändamål? Utterman Ertmann E 3 a (1672). När en Häst hafwer Ledh-Wattn. Tagh Neslor och Krafft-Steenar, stött dhet smått och ströö där uthi. Rålamb 13: 179 (1690). —
(1 b) -TAG. kraftigt grepp l. tag; äv. bildl.: kraftigt (o. resolut) ingrepp (för att råda bot på ngt l. åstadkomma ngt nytt); kraftansträngning. LAhlstubbe (c. 1836) hos Nervander FinlKultH 54. Än ett krafttag, om ock ryggen värker. Bååth Allf. 88 (1884). Alla medge att krisens svårigheter icke kunna bemästras utan ordentliga krafttag från statsmakterna. DN(A) 1933, nr 62, s. 2. —
-TILLGÅNG~02, äv. ~20.
1) till 1 b. 2SAH 30: 240 (1857). Gymnastiken måste naturligtvis rättas efter krafttillgångarna hos dessa (av slaganfall) sjuka. Hartelius Sjukgymn. 160 (1870).
3) i sht tekn. till 4. Auerbach (1911). (Stora Kopparbärgs bolag har) krafttillgångar på över 200,000 hkr. SvGeogrÅb. 1929, s. 162. —
-TILLSKOTT~02, äv. ~20.
1) till 1, särsk. till 1 d. Ett stort moraliskt krafttillskott. KrigVAH 1885, s. 239. GHT 1934, nr 298, s. 12.
-TILLSTÅND~02, äv. ~20.
1) (föga br.) till 1 b; i fråga om fysisk kraft. Längden af hvarje traf rättas efter marschens längd, vägens beskaffenhet och hästarnas krafttillstånd. FälttjRegl. 1900, s. 15. 2NF 18: 611 (1912).
2) (†) till 5 a; i fråga om bördighet. (Åkerns) närvarande krafttillstånd är så ringa, att man med skäl kan kalla honom högst utsugd och mager. QLm. I. 1: 47 (1833). —
-UPPBÅD~02, äv. ~20. [jfr t. kraftaufgebot] uppbåd av krafter; särsk.
1) (i sht i högre stil) till 1 b. Då reste han sig med ett sista kraftuppbåd från bädden, men föll omkull på golvet. Åkerhielm Tib. 432 (1929).
2) (i sht i högre stil) till 1 c, d. Bolin Statsl. 1: 340 (1870). Liljedahl Norström 2: 359 (1918). SvD(A) 1930, nr 337, s. 10. —
(4 c) -UTTAGNING~020. el.-tekn. uttagning av elektrisk kraft ur vattenfall o. d. Ett förslag till kraftuttagning vid Elfkarleby vattenfall. TT 1899, Byggn. s. 152. 2NF 30: 708 (1920).
Ssg (el.-tekn.): kraftuttagnings-station. SDS 1895, nr 133, s. 2. BtRiksdP 1904, 1. I. 4: nr 113, s. 5. —
(2, 5) -UTTRYCK~02, äv. ~20. [jfr t. kraftausdruck]
1) (†) abstr., om starkt framträdande yttring l. uttryck av ngt. I Tyskland .. der man är nog godsint .. att uti inbillningskraftens .. förvillelser .. endast finna kraftuttryck af djupsinnighet. JournLTh. 1812, nr 259, s. 3.
2) om grovt l. grovkornigt uttryck l. tal; svordom, kraftord (se d. o. 2). VexjöBl. 1842, nr 17, s. 1. Sergel sparade .. icke sina kraftuttryck mot målaren (Breda) vid denna tid. 3SAH 10: 172 (1895). Auerbach (1911). —
-UTVECKLING~020. utveckling av kraft; särsk.
1) till 1 b. Ryggradens böjningsrörelser framåt erfordra nästan ingen kraftutveckling. Thorell Zool. 1: 227 (1860). Hylin Munn. 1: 121 (1930).
3) till 1 d. Hazelius Artill. 170 (1833). Sverges militäriska kraftutveckling. Mankell Krigsm. 1: IV (1865). KrigVAH 1881, s. 54.
(5 a) -VATTEN. (kraft- 1582—1771. krafte- 1623) [jfr t. kraftwasser] (†) stärkande vatten; äv. mer l. mindre bildl. PErici Musæus 2: 53 a (1582). Krafftwatn, som vthi thet himmelske Apoteket distilleret är igenom then helge Ande. Rauman Ryning 2 (1610). Weise 2: 107 (1771). —
(6) -VUNNEN, p. adj. jur. om dom, utslag, beslut o. d.: som vunnit laga kraft, rättsligt giltig; särsk. i uttr. laga kraftvunnen. FörarbSvLag 5: 433 (1717). Konungen .. upphäfde en redan kraftvunnen dom. Hildebrand Statsförf. 291 (1896). Laga kraftvunnet utslag. SFS 1921, s. 6. särsk. (†) i oeg. l. överförd anv.: hävdvunnen, sanktionerad, knäsatt. Christi Evangelium .. var i en rak strid mot tidens .. kraftvunna sedvanor och herrskande lustar. Wallin 1Pred. 1: 94 (c. 1830). Laga kraftvunna uttryck (i språket). Rydqvist Resa 236 (1838). Palmblad Norige 107 (1846). —
-VÄRK, n. (kraft- 1888 osv. krafta- 1712)
1) (mindre br.) till 1 c: värk som vittnar om (ovanlig) kraft, storvärk. (Björnsson) skildrade Michelangelos kraftverk i Sixtinska kapellet. Lundin NSthm 399 (1888).
2) el.-tekn. till 4 c: kraftanläggning, kraftstation. SFS 1908, nr 177, s. 9. Statens kraftverk vid Porjus. TLev. 1910, nr 33, s. 2.
-VÄRKARE, m.||ig.
1) (föga br.) till 2: om värksam o. handlingskraftig man. Cavallin Herdam. 5: 264 (1858). SvKyrkH 5: 551 (1935).
2) (†) till 5 b: undergörare. LPetri Wijgd. A 3 b (1538). Propheter .. Lärare .. krafftwerckare (osv.). 1Kor. 12: 28 (Bib. 1541). —
(5 b) -VÄRKNING. (i religiöst spr.) värkan l. gärning som härrör av gudomlig kraft; jfr -GÄRNING 2. Melin JesuL 3: 153 (1849). Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme. 1Kor. 12: 6 (Bib. 1917). —
-YTTRING. [jfr t. kraftäusserung]
1) yttring av l. uttryck för kraft l. makt l. förmåga; särsk.
a) filos. till 1 a: yttring av värksamhet, aktion (se d. o. 1 b slutet). Mater(ien) kunde (enligt Schelling) ej bibehålla samma Qualiteter, så framt det ej gåfves Actioner eller Kraftyttringar, hvarigenom nämde Former ständigt blifva känbara. Tegnér FilosEstetSkr. 221 (c. 1809). Boström 2: 80 (1838).
b) till 1 b: yttring av fysisk kraft, levnadslust, sundhet o. d. Hammarsköld KonstH 60 (1817). Dens. SvVitt. 2: 169 (1819).
c) till 1 c: yttring av intellektuell kraft l. styrka, av viljekraft o. d. Phosph. 1811, s. 369. SvTeolKv. 1930, s. 123.
d) till 1 d: yttring av makt l. styrka l. förmåga l. myndighet o. d. AJourn. 1815, nr 39, s. 1. För ett lands försvar och för hela dess förmåga af krigisk kraftyttring är af stor vigt, att (osv.). KrigVAH 1881, s. 48. 2NF 26: 385 (1917). särsk. (numera mindre br.) övergående i bet.: kraftprestation, kraftåtgärd. Järta 2: 333 (1824). Adolf Fredrik .. äggades .. af sin gemål till åtskilliga kraftyttringar mot rådet. Odhner Lb. 282 (1869). Snart skiftade konungen (dvs. Karl I i England) hog och ville genom en kraftyttring skrämma parlamentet till lydnad. Pallin NTidH 52 (1878). 3SAH 5: 110 (1890).
e) tekn. till 4: yttring av mekanisk kraft o. d. Hisinger Ant. 4: 28 (1828). På hvarje helt hvarf af vefven (till gasmotor) komma tvenne kraftyttringar. TT 1885, s. 41. —
-ÅTGÄRD~02, äv. ~20. till 2: kraftigt ingrepp (gentemot l. till förmån för ngn l. ngt), energiskt ingripande. Palmblad Nov. 1: 177 (1840). Det var .. (1580) som konung Johan .. började vidtaga sina egentliga kraftåtgärder för genomförandet af sin liturgi. IllSvH 3: 342 (1878). Kraftåtgärderna mot arbetslösheten. SvD(A) 1933, nr 235, s. 5. —
-ÄGANDE, p. adj.
3) jur. till 6: ägande (rättslig) giltighet, giltig; numera bl. (om beslut o. d.) i uttr. laga kraftägande. 2RA 1: 706 (1723). En kraftägande Lag. PH 6: 4457 (1756). Laga kraftägande beslut. SFS 1921, s. 605. —
-ÖDANDE, p. adj. särsk.
1) till 1 b. Wester Merežjkovskij EvFöljesl. 153 (1908). En kraftödande sjuklighet. SvD(A) 1934, nr 17, s. 3.
-ÖVERFÖRING~0020.
1) tekn. till 4: arbets- l. energiöverföring. Elektrisk, hydraulisk, mekanisk, pneumatisk kraftöverföring. NF 7: 600 (1883). Elektriska ledningar för kraftöfverföring. SFS 1892, Bih. nr 5, s. 31. Kraftöfverföringen till borrspindeln sker medelst rem. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 70. särsk. tekn. konkret, om olika maskinella anordningar på automobil o. d. som överföra motorns kraft på hjulen. Nerén HbAut. 1: 2 (1911).
(1) -ÖVERSKOTT~002, äv. ~200.
B (†): KRAFTA-VÄRK, se A.
C (†): KRAFTE-FULL, -LÖS, -PROV, -RIK, se A. —
(5 a) -SAFT. om livgivande saft l. vätska? Ty om iag kunde titta, / Planeters gång och Krafft, / Hwij skulle iag ey hitta, / På Jordens kraffte safft. Wivallius Dikt. 98 (c. 1635). —
-SOPPA, -VATTEN, se A.
D (†): KRAFTS-CENTRUM, se A.
Spalt K 2601 band 14, 1937