| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLING a3vliŋ2, r. l. f.; best. -en.
a) (†) förvärf, förtjänst; näring. (Birkarlarna) måge .. bruke theris afflingh med fiskerijd vdi Westrehaffuet. Stiernman Com. 1: 120 (1551); jfr Tegel G. I:s hist. 2: 286 (1622).
b) (†) förvärfdt gods. L. Petri Kyrkoord. 93 a (1571). Alt godset .., det wari sigh arf eller aflingh. RARP 4: 246 (1649). — jfr AFLINGE.
a) (föga br. utom i ssgr) aktivt: handlingen att afla; aflande. Prolifick, .. Afvelsam, duglig till afling. Deleen (1807).
α) om människor. Iaspis stillar .. Quinnors Menstruum, och förhindrar Aflongen, hoos then honom bär. Forsius Min. 88 (1643). Afling .. Säges i fråga om både man och qvinna. Dalin (1850). — jfr: Genom trona fick .. Sara crafft j sädhenes afling. Ebr. 11: 11 (NT 1526; Vulgata: in conceptionem seminis; Bib. 1541: fick .. krafft til at affla).
β) om djur. (Då fisken under lektiden oroas gm nät, måste han) sky för bottnen, och gifva sig up i sjön, hvarest han icke kan fullfölja sin lek: följakteligen måste aflingen misslyckas. Barchæus i VetAH 31: 308 (1770); jfr b.
b) (föga br.) passivt: tilldragelsen, att ngn aflas; aflelse. Gudz sons .. reena afling och födhelse. O. Petri Män. fall E 2 a (1526). Then lekamliga afflingen och födelsen aff fadher och modher. P. Erici 1: 50 a (1582); jfr a α. Mandommen (dvs. Kristi mänskliga natur) war begåfwet medh .. wiisdom à prima conceptione, ifrå förste aflingens begynnelse. Carl IX Svar I 1 b (1606). Den gudaborna vishets / Obefläckadt rena afling. Thomander Skr. 2: 608 (1828).
c) (†) afkomma. När ädel Afling ej sin Härkomsts fotspår trår (dvs. tråder, trampar). Knöppel Regulus 33 (1742).
d) (†) generation, släktled. Boskap som från Tyskland förskrifwes .. blifwer i hwar afling mindre och mindre. Rudbeck Atl. 1: 597 (1679).
-FÖR~2. fortplantningsduglig. Ynglet (af rudan) .. blir snart aflingsfört. Ekström hos Wright 144 (1842). Den aflingsföre hannen (af löfgrodan). Nilsson Fauna 3: 90 (1842, 1860). Den så kallade loddsillen .. vore den ännu icke aflingsföra afkomman af den egentliga sillen. SFS 1874, nr 12, s. 6; jfr under -SILL. —
-FÖRMÅGA~020. Djurets aflingsförmåga. Nilsson Fauna 1: 485 (1820, 1847). (Gm s. k. seid) betaga .. (människorna) aflingsförmåga, vett och styrka. Strinnholm Hist. 1: 197 (1834). —
-KRAFT~2. (Vissa insekter) hafva en stark aflingskraft. Ström 282 (1830, 1846). bildl.: Oberäknelig .. (är lasternas) aflingskraft. Ödmann Pred.-utk. 5 (1808, 1812). —
-SILL~2. Ekström 11 (1845). Den bortåt tre år gamla eller äldre sillen .. uppträder a) såsom mellansill .., ännu icke aflingsför, .. och b) såsom aflingssill, hvilken redan nått den ålder, att den kan eller kunnat fortplanta sig. Ljungman i NF 14: 1081 (1890). —
Spalt A 324 band 1, 1898