| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REPULSION rep1ulʃω4n l. re1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) handlingen l. förhållandet att repellera, repellerande; äv. närmande sig bet.: repulsionskraft.
a) fys. till REPELLERA, v.2 1 a. Den repulsion, som är emellan Vatn och Olja. Triewald Förel. 1: 121 (1735). Elektrisk attraktion och repulsion. Dædalus 1938, s. 73.
b) (i sht i vetenskapligt fackspr. o. i vitter stil) till REPELLERA, v.2 1 b; stundom närmande sig bet.: aversion. Frey 1843, s. 363. Han anser nog att den erotiska attraktionens och repulsionens lagar erinrar om kemins. Siwertz i 3SAH LX. 1: 13 (1949).
-KRAFT. [jfr t. repulsionskraft]
1) till 1: kraft varigm repulsion åstadkommes; kraft varmed ngt l. ngn repelleras.
2) (†) till 2: kraft att driva ngt tillbaka l. avvärja ngt l. att värja sig l. göra motstånd; jfr repulsiv-kraft 3. (Gm en handling) provocera .. (ngns) rättliga motstånd och repulsions-kraft. Biberg 2: 253 (c. 1820). —
(1 a) -LAG, r. l. f. l. m. fys. fysikalisk lag gällande för repulsion. Triewald Förel. 1: 112 (1728, 1735). —
(1 a) -MOTOR. [jfr t. repulsionsmotor] tekn. enfasig växelströmsmotor i vilken belastningsströmmen går enbart genom statorn, varvid ankarströmmen alstras gm induktion. TT 1904, M. s. 157.
Spalt R 1267 band 22, 1957