Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅTER, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 293):
(1 d) ÅTER-STRÅLA, -ning. återkasta (se d. o. c) (stråle l. sken o. d.); äv. (numera bl. tillf.) dels: återspegla (se d. o. 1) (ngn l. ngt), dels intr.: stråla tillbaka (jfr -blixtra, -blänka, -skina o. gen-stråla); äv. mer l. mindre bildl. Serenius Zz 1 b (1734). Det är en dikt, hvarur själens första oskuld och det gudomliga återstrålar. 2SAH 5: 335 (1810). Jag ser, hur hon af spegeln återstrålas, / När hennes tärna lossar drägtens band. Atterbom 1: 283 (1824). Kölden är pinsamt bitande, och de svarta glasögonen förmå ej helt skydda ögonen mot snöns stickande återstrålning. Heidenstam Tank. 200 (1899). Ozon och freon .. absorberar och återstrålar långvågig strålning från jorden och ger därför en växthuseffekt. GbgP 23/11 1989, s. 2.
(1) -STRÖM. (numera bl. tillf.) ström (se ström, sbst. 2) som flödar l. rinner tillbaka l. bakåt; äv. (o. i sht) oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. om människomassa l. kollektiv av personer (jfr ström, sbst. 8); jfr -flöde, -svall. Den ur staden till landsbygden i återström gående tjenstehjons hopen. 1SAH 1: 107 (1786, 1801). I en tvär krök råkade vi in i återströmmens hvirfvel och hade all möda att komma ut igen. Hedin Asien 1: 102 (1903). Längs den led, som dessa goter bragt till stånd, gick det sedan under lång tid en återström till hemlandet .. av nyttiga rön och varor. TurÅ 1940, s. 67.
(1) -STRÖMMA, -strömning. om vatten (l. annan vätska): strömma (se d. o. I 1, 2) bakåt l. tillbaka; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om dels människomassa l. kollektiv av personer, dels (ekonomiska) tillgångar (jfr strömma I 5); numera i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr -svalla. Wattnets Fram- och Återströmmande. Tiselius Vätter 1: 66 (1723). Först med frihetstiden begynner .. den pietistiska rörelsen antaga större dimensioner, delvis genom de återströmmande krigsfångarne. Stavenow Frihetst. 201 (1898). På samma gång bör ventilen omedelbart vid kolfvens vändning sluta till, så att återströmning ej äger rum. LB 4: 483 (1907). En kraftig återströmning av giromedel till riksbanken. NDA 1933, nr 275, s. 12. jfr sedel-återströmning.
(1) -STUDS. studs (se studs, sbst.1 2) tillbaka l. bakåt; äv. bildl.; jfr -stöt. Från återstudsen blef det ett nytt skott i plankan, hvarpå off-side uppstod. ST 1911, nr 6607 A, s. 2. Metallpriserna kännetecknas av starka pendlingar .. så att varje tendens, uppåt eller nedåt, ofta leder för långt och följs av en återstuds. DN(A) 19/7 1956, s. 11.
(1) -STUDSA, förr äv. -STUSSA l. -STUTSA, -ning. studsa tillbaka (jfr studsa, v.1 II 3, o. studsa åter); särsk. till 1 d, om stråle l. strålning o. d.: reflekteras l. brytas (jfr studsa, v.1 II 3 d) (förr äv. tr.: reflektera (ljus o. d.) (jfr studsa, v.1 I 1)); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Duræus Naturk. 113 (1759). De skimrande salarne, der .. kristallernas prismer återstudsa ljuset i hundrade fargor. SvBiet 1840, nr 121, s. 3. Wrangel blef .. sitt folks firade hjelte, och när sedermera missnöjet med krigets uselheter gjorde en undersökning .. om slaget vid Willmanstrand nödvändig, återstudsade alla anklagelser från honom. Malmström Hist. 2: 323 (1863). Om bollen träffar målstängerna och återstudsar i banan, anses den fortfarande vara i spel. Balck Idr. 1: 138 (1886). Liksom ljudet återstudsar i form av eko mot t.ex. en bergvägg, kunna även ljusvågorna återstudsa eller reflekteras. Ahlbom Strålbeh. 14 (1939).
Ssg (numera bl. ngn gg): återstudsnings-vinkel. reflexionsvinkel (se d. o. 1, 2). Duræus Naturk. 20 (1759). Om ett vågsystem stöter emot en fast yta, så reflekteras det sålunda, att anfalls- och återstudsningsvinklarne blifva lika stora. Fock 1Fys. 233 (1853).
(2 c) -STÅ, förr äv. -STÅNDA. [fsv. aterstanda]
1) vara l. finnas kvar ss. rest (se rest, sbst.1 1) l. behållning (när ngt tagits bort l. försvunnit l. använts l. förstörts o. d.); jfr 2 o. -bli 1 o. restera, v.1 1. RARP 6: 341 (1658). Konung Gustaf II .. förbättrade hvad som än återstod af forntidens felaktiga bruk och plägseder. Schönberg Bref 1: 47 (1777). Frukosten dukades, med .. allt hvad som återstod af min vägkost i mat och dryck. Wetterhoff Skog 2: 97 (1887). Tillsätt vin och fiskbuljong och koka tills hälften av vätskan återstår. Davidsson Hälsokokb. 134 (2009). särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som ännu finns kvar, kvarvarande, resterande (se restera, v.1 1 a); jfr 2 slutet. Brenner (SVS) I. 1: 36 (1700). De återstående (dvs. lämlarna) störta sig slutligen i hafwet. Holmström Ström NatLb. 1: 87 (1851). Med de fyra återstående fingrarna på handen hade Gunnarsson gjort klart hur de såg på robust grannsamverkan för att stävja åverkan och inbrott. Flygt Verkan 44 (2004).
2) fattas ss. rest (se rest, sbst.1 2) l. vara kvar att ytterligare uträtta l. inhämta l. leverera l. betala o. d.; särsk. i uttr. dels återstå ngn l. för ngn, dels återstå att göra (jfr att, partikel I 4); särsk. i fråga om tid som är kvar (av ngns liv l. tills ngt tar slut o. d.); ibland svårt att skilja från 1; jfr restera, v.1 2, stå åter II. Det återstår att se. SvOrds. C 3 a (1604). Syne-Rätten pröfwar, huru wida den afträdande Landshöfdingen fullgiordt sin skyldighet, eller om något återstår, som til desz wärde .. i penningar bör utsättas. PH 5: 2934 (1750). Slå til porten, öpna tunnan. / Käraste Bröder, Amen, gutår, / Det bästa återstår! Bellman (BellmS) 1: 26 (c. 1769, 1790). Återstår väl ännu för mig at visa vår Broders förtjänster mot detta värda Samhälle? Kellgren (SVS) 5: 32 (1785). Tillräckligt många år vi lefvat ha för andra, / Oss sjelfva höra till de dar, oss återstå. BEMalmström 6: 279 (1865). De veckor som återstod till sommarsolståndet drack jag bara vatten. Stensdotter ArnesKiosk 255 (2004). särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som är kvar l. fattas; felande, resterande (se restera, v.1 2 a); särsk. i uttr. återstående medellivslängd (se medel-livslängd); jfr 1 slutet. OxBr. 5: 320 (1625). En 1-åring har i regel de 8 framtänderna och under 2:a levnadsåret kommer de återstående 12 mjölktänderna. StKokb. 641 (1940). Om du har en skuld sedan tidigare hos Kronofogden räknas överskottet av slutlig skatt först av mot skulden och eventuellt återstående belopp betalas ut till dig. DagsDekl. 27 (2015).
3) (†) om person, i uttr. återstå med ngt, restera (se restera, v.1 3) med ngt (särsk. betalning l. avgift o. d.); jfr stå igen I. Lagförsl. 213 (c. 1609). Den 13 dennes .. sker Fjerde Allmänna Sammanträdet wid Enke- och Pupill-Caszan härstädes .. då de som .. återstå med årliga Afgiftens erläggande, hafwa at afbörda sig sin skuld. GT 1787, nr 116, s. 4.
-STÄD, -STÄDJA, se -stad.
-STÄLLA, -else (se d. o.), -ning; -are (se d. o.), -arinna (†, SP 8/2 1831, s. 1, Sköld Fichte 234 (1914)).
1) (utom i a numera bl. tillf.) till 1: ställa tillbaka (ngt) på sin förra plats; (låta) förflytta (ngt) tillbaka (till ursprunglig plats l. ställning), återföra (se d. o. 1); i sht förr äv. med avs. på person (se b); äv. bildl. (se b); jfr ställa, v.1 I 1, o. ställa åter 1. Den som efterträder mig, må han upprätta bildverken, vårda minnestaflorna, återställa dem till sitt rum. Tegnér Niniv. 81 (1875). Uppställningsspår för tomma persontåg ligga norr om denna sistnämnda gata i två grupper .. hvarigenom fram- och återställandet af tågen kan ske bekvämt och utan för många spårkorsningar. TT 1899, Allm. s. 88. särsk.
a) (fullt br.) med avs. på (verkande del(ar) av) instrument l. apparat o. d.: gm att vrida l. vända o. d. ställa (se ställa, v.1 I 17) tillbaka i utgångsläge. Återställning af apparaterna sker medels en under nummertaflan befintlig arm, som föres åt venster. TT 1897, M. s. 13. Återställa .. (dvs.) Att bringa en räknare i ett utgångsläge, vanligen nolläge. Karlqvist ADBOrdb. 70 (1973). jfr själv-återställande.
b) (numera mindre br.) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. med anslutning till åter 6 a (jfr 3), i fråga om att återge ngn viss tjänst l. ställning o. dyl. l. vissa rättigheter o. d. (särsk. i sådana uttr. som återställa ngn i l. till ngt) (jfr ställa, v.1 I 2 a ζ); förr äv. i uttr. återställa ngn på fria fötter, försätta ngn på fri fot (jfr fot 1 c γ, ställa, v.1 I 2 a α); äv. med avs. på regering l. råd o. d.; jfr -sätta 1 slutet. Annerstedt UUH Bih. 2: 270 (i handl. fr. 1687). Herodes, som doch af .. (Antonius) blef frikiänd och återstäld på fria fötter, begynte nu (osv.). Kling Spect. Uu 3 b (1735). Knapt hade Pius (VII) å nyo kommit till makten, förr än han återstälde jesuiterna. Samtiden 1874, s. 353. Bakom orden kunde visst ligga en beräkning att genom ständernas mellankomst blifva återstäld till rådsembetet. 2SAH 55: 73 (1878). Då nu Gustaf III .. återförde riksdagen .. hade det varit så mycket mer af behofvet påkalladt, att han äfven återstält rådet i dess forna betydelse. Odhner G3 1: 246 (1885). Kallenberg CivPr. 1: 683 (1922).
2) till 1 b: återlämna (ngt (l. ngn)); äv.: återbetala (ngt); särsk. (o. numera i sht, jur.) i sådana uttr. som återställa försutten tid (se försitta 2 a); äv. dels med indirekt obj., dels mer l. mindre bildl.; jfr ställa, v.1 I 19, 20. Abrahamsson 218 (1726). Finnandes således Borgareståndet thet the skiedde utbetalningar med all rätt borde städerne återställas. 2BorgP 8: 1019 (1743). Om man .. känner Christum, och wet, huru han har dödat döden, och återstält osz lifwet. Borg Luther 1: 153 (1753). Er hustru är i röfvarnes våld. Det är föga troligt, att de lära af egen drift återställa henne. Leopold 3: 475 (1794, 1816). Polska och Litthauiska trupper (skulle) med Sverige och Preussen gå löst på Ryssland, som skulle tvingas återställa eröfringarna. 3SAH 2: 120 (1887).
3) till 6 a (jfr 1 b): försätta (ngt) i sitt förra l. tidigare (o. rätta) tillstånd l. skick o. d.; äv. i förb. med skick (se skick, sbst.1 1 a), särsk. i sådana uttr. som återställa ngt i l. till sådant l. sådant skick; äv. med personobj. (se c); jfr ställa, v.1 I 2 a, o. -sätta 3, -upprätta 1. Brenner (SVS) I. 1: 168 (1707). De försök, som .. göras att genom nyplantering så vidt ske kan återställa skogarne, der deras uthuggning skadat klimatet. Svensén Jord. 81 (1884). Kardinalen beslöt .. att återställa det ärevördiga monumentet i ett bättre skick. PT 1913, nr 148 A, s. 3. Länsstyrelsen kräver nu i ett föreläggande att marken återställs till det skick den var i tidigare. ÖstersundP 25/7 2011, s. 6. särsk.
a) (†) med avs. på metall: reducera (se d. o. 8 b). Berzelius Kemi 2: 10 (1812). Denna process, då man med kol borttager syret ifrån en syrsatt metall, så att metallen blir ren och fri ifrån syret, har man kallat reduction eller återställning. JernkA 1827, s. 373.
b) med avs. på dels (ömsesidigt) förtroende l. förhållande o. d., dels heder l. ära: återupprätta (se d. o. 1); äv. med anslutning till åter 6 b γ (jfr 4), med avs. på ordning l. fred l. jämvikt o. d., mer l. mindre liktydigt med: återinföra (se d. o. 2) l. återskapa (jfr -sätta 3). Ordningen är återställd. Kongl. Maj:t (lät) requirera Frankriket, at återställa bemälte Freder. HC11H 7: 37 (1697). Den fallnes ära skulle återställas .. genom försoningsoffer åt Gudarne. Nordström Samh. 2: 229 (1840). Det var för att .. återställa ett bättre förhållande, som (osv.). De Geer Minn. 1: 269 (1892). Regeringen och socialdemokratin måste ta ett gemensamt ansvar för att återställa förtroendet för Sverige. DN 21/8 1992, s. A1.
c) i fråga om hälsotillstånd; särsk. med avs. på dels person: göra frisk, bota; dels hälsa o. d.; numera i sht i p. pf. Hon är nu fullständigt återställd. Lindestolpe Frans. 61 (1713). (Frukter) som återställa hälsan, när kroppen blifwit intagen af siukdom. Lagerström Bunyan 2: 187 (1737). (Läkaren) lyckades genom porter och beef-stek återställa patienten. Hygiea 1841, s. 114.
4) (†) till 6 b (jfr 3 b), refl., om ngt sakligt: återuppträda; jfr ställa, v.1 II 2 f. Inbildningens .. egenteliga väsende, är den Liflighet, i hastighet och ljus, med hvilken dessa inre bilder återställa sig. Thorild (SVS) 1: 69 (1784). Geijer I. 5: 191 (1811).
Ssgr (till -ställa 3): återställnings-arbete. särsk. i fråga om byggnad: renoveringsarbete; jfr arbete 5. NDA 1/5 1875, s. 3.
-tecken. mus. om det notskriftstecken som sätts framför en enskild not för att upphäva en föregående höjning l. sänkning av denna; jfr tecken 2 b β. Mecklin BegTonk. 14 (1802). När en Not, genom ett så kalladt kors jemte sig, är upphöjd, eller genom ett B har blifwit förnedrad, och skall återsättas i sitt ställe, betjenar man sig af ett återställnings-tecken. Täubel Boktr. 1: 154 (1823).
Avledn. (i allm. till -ställa 3): återställbar, adj. som kan återställas, som går att återställa; jfr återställelig. Berzelius Blåsr. 56 (1820). Till denna andliga kulturbild äga vi nu i Geijersgården den yttre ramen bevarad i så gott som fullständigt och i fråga om de små förändringarna lätt återställbart skick. UNT 30/10 1934, s. 1. En ständigt ökad konsumtion av naturresurser som inte är återställbara. AB 11/2 2013, s. 6.
återställelig, adj. (†) återställbar. Lind 1: 363 (1738). Derföre anses ock i allmänhet .. status quo innan læsionen ännu lättare och säkrare återställelig i brott .. mot ägande rätten, än i brott mot någon af de nu i andra classen nämnde rubrikerne. Biberg 3: 263 (c. 1823). LoW 306 (1889).
återställelse, r. l. f. till -ställa 2, 3, om handlingen att återställa ngt l. förhållandet att ngt l. ngn återställs; förr särsk. till -ställa 3 b, om handlingen att återge ngn dennes rang l. värdighet o. d.; äv. konkretare. En upriktig åstundan at utwerka Fredens återställelse efter grundsatser, lämpelige til de krigförande Magternes belägenhet. SP 21/1 1797, s. 2. Judarne (blev) nu så intagne af hoppet om sin återställelse, att de ifrån alla sidor strömmade till Jerusalem. Franzén Pred. 2: 281 (1842). Man ville om möjligt erfara, i hvad mån kejsaren kunde vara benägen att understödja Sveriges anspråk på återställelse af sina förlorade provinser. Malmström Hist. 1: 90 (1855). Den pietetsfulla restaurering kyrkan f. n. .. undergår, tar äfven .. all hänsyn (till de olika tidsskikten) – till åtskillnad från så många ”stilrenande” återställelser vår tid bevittnat. Hahr ArkitH 226 (1902). särsk.
a) teol. [till gr. ἀποκατάστασις πάντων, alltings återställelse] om föreställningen att det onda en gång skall upphöra o. allting återgå till ett tänkt naturtillstånd. NF 1: 893 (1876). Apokatastasis, återställelse, är det begrepp som kyrkofadern Origenes .. använder för mänsklighetens slutgiltiga frälsning i vilken Gud .. ska bli ”allt, överallt”. SvD(A) 7/9 2015, s. 19.
b) (numera bl. tillf.) till -ställa 3 c, om förhållandet att ngn blir botad l. frisk; särsk.: återhämtning (se -hämta 1 c). Eduard afbidade modrens återställelse till helsan. SP 20/9 1806, s. 1. Ehuru han hade förlorat nästan allt sitt blod, twiflade ej läkarne om hans återställelse. SP 27/1 1809, s. 3.
-STÄLLARE. [till -ställa]
1) motsv. -ställa 3, om person som återställer ngt; återupprättare; äv. (o. numera bl. tillf.) motsv. -ställa 2, om person som återlämnar ngt. Schultze Ordb. 4857 (c. 1755). Återställaren af nämnde Ring har att wänta hederlig belöning. KarlskrVBl. 27/9 1809, s. 3. Helgo Zettervall, Lunds domkyrkas utmärkte återställare. Lundin NSthm 26 (1887). Också handtverkare och fattiga gummor ha .. visat sin tacksamhet mot Gustav Adolf såsom samvetsfrihetens återställare. 3SAH LIII. 2: 79 (1942).
2) motsv. -ställa 3 (b), om politiskt beslut varigm tidigare förhållande l. ordning återställs. Riksdagen inledde tisdagens arbete med två rejäla återställare. Den förra regeringens ändringar i arbetsrätten upphävdes. SDS 21/12 1994, s. A8.
3) motsv. -ställa 3 c, om ngt som återställer kraft l. välbefinnande o. d.; särsk. om (alkoholhaltig) dryck o. d. som upplevs återställa krafterna l. välbefinnandet hos ngn efter ett rus. Vid botandet af sjukdomar intager Elektriciteten ett mycket framstående rum. Den är helt enkelt naturens egen återställare, då den användes på ett rätt och vetenskapligt sätt. AB(A) 12/4 1902, s. 4. Hans behov av en återställare var skriande, och när den kom förspillde han ingen tid utan svepte den i ett drag. Hammar Wodehouse AllTidWodehouse 508 (1950). Efter en dag med sol och bad känns det skönt med en återställare för huden. FeminaMånMag. 2003, nr 6, s. 148.
Ssgr: återställar-behov. till -ställare 3. Den värdefullaste effekten (av preparatet) är att bakrusbesvären i form av ångest, oro och återställarbehov minskar och i många fall helt uteblir. DN(A) 15/5 1954, s. 1.
-politik. till -ställare 2; jfr politik, sbst. 3. Expressen 15/12 1993, s. 2. Vi småföretagare accepterar inte återställarpolitiken. SvD 3/11 1994, s. 4.
-STÖT. (†) till 1: stöt tillbaka l. bakåt (jfr -slag 1, -studs); äv. bildl.; äv. med anslutning till 6 b, i fråga om fäktning: repris (se d. o. 6) (jfr stöt I 2). Ekblad (1764). Äfven nu .. då penningkrisens flod börjar fördränka hela landet i förvirring och elände, synes man icke anse densamma för annat än en verkan, en återstöt af händelser i en annan verldsdel. FolkRöst 13/1 1858, s. 1. Återstöten af fartyget emot bryggan (gav) de stående sjöfararne den mest välkomna skakning. AB 11/11 1881, s. 3. Om efterstöt uteblir, framkallar detta ett förnyadt anfall, äfven kalladt reprise l. återstöt. 2NF 9: 216 (1908). SvGeogrÅb. 1934, s. 40.
(1) -STÖTA, -ning. [fsv. aterstöta] (†) stöta (ngn l. ngt) tillbaka l. bakåt; äv. bildl.: avvisa. Acrel Chir. 196 (1775). Tanken på möjligheten, att se mig återstött med bitterhet och ovilja, hade betagit mig modet att .. nalkas en menniska, om hvars själs ädelhet jag icke förut var öfvertygad. Carlén Prof. 361 (1840). (Fartyget) girade styrbord hän till iskanten, men lyckades ej .. att intränga i isen, utan återstöttes af isens motstånd tillbaka i rännan. NDA 30/12 1884, s. 4.
(1) -SVALL. tillbakakastat svall, återsvallande våg; i sht bildl.; jfr -ström. (Sv.) Återsvall .. (t.) das Zurückprallen der Wellen. Möller (1790). Af de stora andliga rörelser, som skakade världen .. når ej det svagaste återsvall upp till den öde ön (dvs. Island). Klinckowström BlVulk. 1: 77 (1911). Vi ha under de senaste tio åren haft reaktion och förföljelser, men det har blott varit återsvall på ytan av en mäktig underström. Steffen Krig 1: 288 (1914).
(1) -SVALLA. om våg l. bölja o. d.: svallande rinna l. flyta bakåt l. tillbaka; äv. bildl.; jfr -strömma. Nordforss (1805). Segerhären återsvallar, / Likt en af klippor hämmad flod. Valerius 1: 76 (1829). Nästa sekund bars .. (båten) i lika svindlande fart tillbaka ut på den återsvallande vågen. Nylander Sjöfolk 1: 176 (1915).
(5) -SVAR. (numera bl. ngn gg) gensvar l. genmäle l. replik; äv. dels närmande sig l. övergående i allmännare anv.: svar (se d. o. 3), dels med anslutning till 6 b: förnyat (gen)svar. Lucidor (SVS) 112 (1673; uppl 1997). J kunnen gå tilbaka, / Och hälsa Keisaren med thetta återswar: / Jag kan ei komma från; ty sielf jag gäster har. Kolmodin QvSp. 1: 577 (1732). Förbindligt återswar på wänlig helsning. Hagberg Shaksp. 1: 318 (1847). Med ett sådant besked föga tillfreds, insände Thorild såsom återsvar, ett utlåtande ”Öfver Anmärkningen till Auctorn af Passionerna”. Atterbom Siare 4: 191 (1847). särsk. (numera knappast br.) med anslutning till åter 1 d: genljud l. eko; äv. i fråga om besvarad kärlek o. d. Eldh Myrth. 99 (1725). Sjelfva mitt återsvar på Charlottes kärlek var icke så rent och ädelt, som jag skulle önskat. Hwasser VSkr. 1: 82 (1852). Dess eko klang bland de stolta fjällen, / och jätteskogen gaf återsvar. Holmes Dikt. 343 (1896). Östergren (1970).
(5) -SVARA. (numera mindre br.) svara (se d. o. III 1); äv. dels ss. anföringsverb, dels tr.: besvara (ngt) (jfr svara III 3); äv. (o. i sht) bildl. Widegren (1788). Drif all fruktan långt ifrån, / Konung Henric återsvarar. Leopold (SVS) I. 2. 1: 217 (1793). Etna / Återsvarar med mumlande ljud ur sin skrofliga klyfta. Adlerbeth Æn. 76 (1804). I alla riktningar återsvarade bergen kanonernas väldiga stämma. Crusenstolpe CJ III. 1: 88 (1846). Jämret .. skall återsvaras av grottvågornas klagan. DN 20/1 1971, s. 13.
-SYN. (numera bl. tillf.)
1) till 6 a: återblick (se d. o. 2). Lycklig den, som, vid återsynen på sin vandel, kan .. förbida den dag, då Sanningens Gud skall uppenbara hjerta och gerningar! Lehnberg Pred. 1: 268 (c. 1800).
2) till 6 b: återseende; förr äv. om förnyad syn (se syn, sbst.2 2) l. besiktning. JGOxenstierna 2: 52 (1796, 1806). Orgeln uti Caroli (kyrka) var färdig för två år sedan, men synemännen hade några graverande anmärkningar att göra mot densamma, en återsyn gjordes men felen voro likväl vid densamma icke afhjelpta. SvMusT 1883, s. 125. Det var en uppskattad återsyn av en gammal kamrat. SundsvT 11/5 2014, s. 3.
(6 b γ) -SYNAS. (numera bl. tillf.) framträda l. visa sig l. synas (se d. o. 1) på nytt. Stenborg Nina 16 (1792). Morkullor äro om wåren allmänna i Skåne .. och återsynas om hösten på sina flytt-tåg från Norden. Zetterstedt SvLappm. 1: 37 (1822). Hvimlet (flockade sig) enträget och förekommande kring Fröken Ingeborg Gyllenstjerna, som i denna vefva återsyntes vid hofvet. Crusenstolpe Tess. 1: 271 (1847).
(6 b) -SÅDD. jfr sådd 1, 2. NFreja 1841, nr 60, s. 3. (Efter avverkningen) bör hygget ligga, tills riset har ruttnat, då återsådden utan svårighet kan verkställas. Skogvakt. 1891, s. 149. jfr själv-återsådd.
-SÄGA, äv. -SÄJA, -ning. [fsv. ater sighia]
1) (†) till 6 a β: återkalla (se d. o. 2 slutet) (ed o. d.) (särsk. i sådana uttr. som återsäga upp ed (möjl. att uppfatta ss. särsk. förb.)); äv.: avstå från l. avsäga sig (ngt). (Vissa utlänningar) komma hit in i riket och sätta sig ned i städerne och giöra deras borgare ed .. och en part sedan, när de hafva ricktat sig så mycket de vela, återsäijer sin borgare ed op och draga så af landet. BtHforsH 1: 51 (1607). Hwilcket alt att förekomma, till Kongl. Maij:tt ock Cronan, Jag här med Bostället Hökaberg .. renuncierar ock återsäijer. VDAkt. 1718, nr 161. Har wähl Mag. Elg uti Ciämnerskammarn begiärt stämning, men sedan .. samma stämning återsagt, som Notarien skall kunna intyga. ConsAcAboP 11: 352 (1725).
2) (numera bl. tillf.) till 6 b: (i tal l. skrift) framställa (ngt) på nytt l. upprepade gånger; repetera l. upprepa (ngt); återupprepa; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. SvMerc. IV. 3: 22 (1759). Undvikandet af de för läsaren otjenliga återsägningarna. LittT 1795, s. 289. Det har ofta blifvit sagdt, och kan icke nog ofta återsägas, af hvad skadlig inflytelse de äro, alla dessa arbiträra Tros-lagar. LBÄ 21–22: 32 (1799). I handskriften döljer sig så lätt ett fel .. för ögat i reviderarket. Då man afsänder omarbetade partier efter hvarandra, insmyga sig lätt återsägningar. Wieselgren SvSkL 5: V (1849).
(6 b (ε)) -SÄLJA, -ning. sälja (ngt) på nytt l. vidare l. i andra hand; jfr -försälja. Priset (på talg) tros .. bibehålla sig vid dess nuvarande höga ståndpunkt, då .. ett årligen tilltagande behof deraf förmodeligen ej sätter upphandlarne i nödvändighet att återsälja den med förlust. GHT 8/1 1833, s. 2. Det är .. på tal att under våren ställa ut en container där man kan slänga saker som går att återsälja. UNT 18/3 2013, s. 12.
Ssg: återsäljnings-avtal. (numera bl. tillf.) jfr avtal 1 a. Schrevelius CivR 2: 686 (1847).
-SÄNDA, -ning. [fsv. atersända] jfr sända åter.
1) till 1 (b): sända l. skicka tillbaka (ngn l. ngt), returnera; särsk. med avs. på nyheter o. d.; äv. med indirekt obj.; jfr -remittera 1, -skicka, -skynda 1. Inskickade bidrag återsändes ej. Thet war ey långt ther effter, at Horn sådane tiender Herz Iacob återsänder, at Fienden sigh belägrat hade ey långt ifrån Staden. Widekindi KrijgH 89 (1671). Hans Excellence riks-rådet Scheffer tillstälte mig The Monthly Review, hvilka jag framdehles med min kammartjenare skall återsända. Höpken 1: 382 (1768). Då Joseph återsände sina bröder till deras fader i Canaans land, gaf han dem denna ömma förmaning: kifwer icke på wägenom. Hagberg Pred. 5: 77 (1819). särsk.: sända (TV-signal o. d.) tillbaka från (satellit i) rymden; jfr sända, v. 3. Det gäller planer på återsändning av TV-signaler från konstgjorda jordsatelliter. DN(A) 5/1 1959, s. 4.
2) till 6 b, med avs. på radio- l. TV-program: återutsända, reprisera; jfr sända, v. 3. En återsändning av (TV-programmet) ”Kvitt eller dubbelt”. AB 18/1 1959, s. 9. Det handlar om kolonisering, skogsbränder och svampar när .. (programledaren) återsänder årets mest tittade och önskade program. SvD 17/6 2019, s. 32.
-SÄTTA, -ning. [fsv. atersätia, atersätning]
1) till 1 (med mer l. mindre tydlig anslutning till åter 6 a, b): sätta tillbaka (ngt l. ngn) på sin ursprungliga plats (jfr sätta, v.3 I 13 a, b, o. sätta åter 2); förr äv. till 1 b: återlämna l. återbetala (ngt); äv. mer l. mindre bildl. (se slutet). ÖoL (1852). (Om bruden) under brudnatten låtsar tappa vigselringen och låter brudgummen uptaga och återsätta honom på hennes finger. Rääf Ydre 1: 114 (1856). (Gatan) kunde öppnas för dubbelriktad trafik igen, två veckor före utsatt tid. Asfaltering istället för återsättning av gatsten bidrog. Sydsv. 9/10 2018, s. B1. särsk. i mer l. mindre bildl. anv., i fråga om att återge ngn viss tjänst l. ställning o. dyl. l. vissa rättigheter o. d.; äv. med avs. på tjänst o. d.: tillsätta (se d. o. 6 c) på nytt; jfr sätta, v.3 I 11 a α, o. -ställa 1 b o. sätta åter 1. RA II. 2: 30 (1617). Polen, som mera traktade att få Lifland, än att återsätta Sigismund på sin förlorade thron. Gustaf III 1: 34 (1786). De la Gardies hopp, att af sin svåger genast återsättas i sin förra värdighet, (blev) icke uppfyldt. Franzén Minnest. 2: 121 (1823). Förvaltningen tänker .. spara genom att inte återsätta en tjänst som snart blir vakant. BlekLT 28/8 2017, s. 7.
2) (†) till 2 d: eftersätta l. försumma l. åsidosätta (ngt); äv.: avstå l. bortse från (ngt). Bark Bref 1: 134 (1703). Guds nåd (var) den, som styrkte mig (vid min sjukdom) och hans kraft uti de svaga uppehöllt mig så, att jag ändå intet återsatte någon predikan uti högtiden, utan på vanliga dagar en ordentelig Gudstjenst och mitt embete förrättade. KKD 7: 297 (1711). Jag borde likwäl under hela denna tiden ha lärt, at återsätta det Enskylta så länge det Allmänna bör skiötas. Dalin Arg. 2: 393 (1734, 1754).
3) till 6 a: återställa (se d. o. 3) (ngt) (äv. med personobj.); äv. med anslutning till åter 6 b γ, med avs. på ordning o. d. (jfr -ställa 3 b). HSH 9: 137 (c. 1740). Det blef .. Kongl. Maj:ts första ändamål at återsätta ordning i Rikets Penningerörelse. PH 11: 532 (1778). China-barken gjorde slut på Frossan, och kraftigare föda återsatte henne til krafter, så at hon med fullkomlig hälsa utgeck. VeckoskrLäk. 5: 31 (1783). Rent kostnadsmässigt finns det inte pengar för att återsätta gatan i dess tidigare skick. YstadAlleh. 30/8 2014, s. 24.
-SÖKA, -ning. till 1 b: söka (se d. o. 2) att återfå (ngt); söka att finna l. få tag i (ngt l. ngn); särsk. dels med avs. på information o. d., dels: (gm rättsligt förfarande) bemöda sig att få tillbaka (ngt, särsk. pengar o. d.) (jfr söka åter); äv. med anslutning till 6 b: söka (se d. o. 9) (ngt, särsk. tjänst o. d.) på nytt. HC11H 11: 111 (1668). Jag är .. Then tu nu återsöker. SionSång. 2: 27 (1745). Nämnden har .. beslutat avstå från sin rätt att av Andersson återsöka dessa belopp. SvD(A) 22/9 1932, s. 4. Det (har) diskuterats att samtliga (anställda) blir uppsagda och därefter får återsöka de tjänster som det finns intresse för. VästerbK 23/9 1998, s. 14. Vi undersöker nu hur vi kan gå vidare, vi kan ju inte bara ägna oss åt att återsöka försvunna böcker. SvD 22/12 2004, Kultur s. 7.
-TA, äv. -TAGA, -tagelse (se avledn.), -tagning; -tagare (tillf., GHT 1892, nr 143 A, s. 2, osv.). [fsv. atertaka] jfr taga åter.
1) till 1 b: ta tillbaka (ngt som förlorats l. lämnats bort o. d.); förr särsk. i uttr. återtaga ngt med procent (se procent a α slutet); äv. dels med saksubj. (se a), dels med personobj. (se b); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr taga, v. I 5. Böter wilka den plicktar, som med Wålld åthertager, det som honom är fråndömt. Verelius 90 (1681). Mine undersåtare, tryckte af hårda år, behöfwa at i de goda återtaga krafter. PH 13: 409 (1786). Det är osannt, att en, som gifvit en gåfva, eger att efter behag återtaga den. Læstadius 1Journ. 109 (1831). Det system för återtagning av burkar i hushållen som nu prövas .. garanterar att aluminiumburkarna .. kommer att hamna där de ska – i ny, energisnål produktion. SvD 24/8 1980, s. 3. särsk.
a) i fråga om att ta tillbaka makt l. kontroll över ngt; särsk. med avs. på trakt l. område o. d.: återerövra l. återvinna; äv. med saksubj. OSPT 1686, nr 15, s. 5. Italiens kristliga demokrater återtog på onsdagen kontrollen över Sicilien. SvD(A) 9/7 1959, s. 6. Naturen håller sakta på att återta stora delar av staden. Diakité DroppMidn. 141 (2016).
b) (†) med avs. på person, särsk.: återföra l. återhämta; äv. med anslutning till 6 b: ta till nåder på nytt. Abrahamsson 448 (1726). I den förförda menniskan synes ett himlens barn som skall återtagas af en förlåtande Fader, och ej den trotsande rebell som evigt förkastas af en oförsont Allmakt. JGOxenstierna 4: 451 (1815). Jordherren .. ägde .. , om landbonden afflyttade innan giftostämman var ute, honom äfven med våld återtaga. Nordström Samh. 1: 170 (1839). Sundén (1892).
2) till 6 a.
a) med avs. på form l. storlek l. tillstånd o. d.: ändra sig l. gå tillbaka till. Rinman JärnH 151 (1782). Hennes ansikte hade .. återtagit sitt gamla uttryck av systerlig resignation och offervilja. Siwertz Sel. 2: 60 (1920). Takdroppet hade återtagit sin gamla form som istapp. Andersson EgenmFörf. 68 (2013).
b) (†) refl.: återhämta sig (se -hämta 2); jfr taga, v. II 6. Kommer efter hård blåst litet regn med stadgad väderlek, så återtager sig Bomullen. VetAH 1790, s. 15. Almqvist GMim. 2: 41 (1842).
3) till 6 a slutet, med avs. på påstående l. utfästelse l. löfte l. rättshandling o. d.: ta tillbaka l. upphäva; återkalla (se d. o. 2 slutet). Williom wij thet altsaman, med godt fog återtaga, och låta thet wara osagt. Verelius Gothr. 114 (1664). Jag återtar ej det löfte jag gifvit Er. Levin Schiller Cab. 8 (1800). Riksdagen 1743 nödgades återtaga förordningen. Nilsson FestdVard. 174 (1925).
4) till 6 b.
a) med avs. på tidigare pågående verksamhet o. d.: återuppta (se d. o. 3); särsk. i sådana uttr. som återta tråden (jfr tråd, sbst.2 3 e), återtaga offensiven (se offensiv, sbst.). PT 14/6 1753, s. 3. Jag vill derföre genast återtaga min berättelse. MinnSvNH 3: 322 (1785). Låtom oss nu, efter denna, kanske nog långa utvandring, återtaga tråden, der vi sist lemnade den. 2SAH 12: 457 (1827). Med en misslynt uppsyn återtog Henriette sitt arbete. Carlén Repr. 195 (1839). särsk. ss. anföringsverb med den anförda satsen ss. obj.: (efter avbrott) fortsätta. Karl svarade .. häftigt och hårdt. Då tog Zamoisky ännu mera eld. Hvad du skrifver om mig, återtog han, det sätter jag mig öfver att svara på. Fryxell Ber. 5: 16 (1831). ”Men biskopinnan brukar väl inte säga nej till en dans,” återtog översten, som om han inte kunde släppa ämnet. Spong Sjövinkel 18 (1949).
b) till 6 b: återupprepa l. repetera (ngt), ta om (se taga om 1); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Swedberg SabbRo 989 (1690, 1712). Förlåt mig .. mina beständiga återtagningar. Thorild (SVS) 1: 458 (1782). Hvad som hittils blifvit sagt, grundar sig på återtagna undersökningar, och kan därför såsom säkert antagas. Sönnerberg Loder 576 (1799). Hennes måleris utveckling med dess ständiga återtagningar och bundenhet vid det förflutna. BonnierLM 1954, s. 478.
Avledn.: återtagelse, r. l. f. [fsv. atertakilse] (numera bl. ngn gg) till -ta 1, 3: återtagande; äv. konkretare. Lind 2: 44 (1749). Att man .. föreställer sig bringa hela målet till intet genom bekännelser och återtagelser fram och åter. AB 24/9 1845, s. 3. Att nu ifrågavarande laboratoriibygnad tillförene icke mindre än tvenne särskilda gånger varit artilleriet upplåten, men blifvit för flottans räkning återtagen, hvilken återtagelse senast egde rum under loppet af sistlidna år. NDA 16/3 1868, s. 3.
-TAG. [till -ta l. taga åter]
1) motsv. -ta 1: handlingen l. verksamheten att återta ngt. Jag gör mycket återtag åt leasingföretag och letar då reda på folk eftersom kronofogden inte har tid med sådant. SvD 4/9 1989, s. 6.
2) (†) motsv. -ta 4 b: upprepning. At binda sig til papperet .. (är) osäkert, emedan minsta fel och hinder i minnet kunde förorsaka et bekymmersamt sökande efter ord, stammande, återtag och dylika obehagligheter. Rydén Pontoppidan 235 (1766).
-TAGA, se -ta.
(6 a) -TANKE, förr äv. -TANKA. (numera bl. tillf.) i fråga om att tänka tillbaka (i tiden l. på det förflutna); jfr -blick 2. Lind 1: 1288 (1749). (De ljuva stunder jag upplevt i södern) snarare tilltaga i styrka och älsklighet, då det blott är återtankans öga, som frammanar dem. Andersson Verldsoms. 3: 375 (1854).
(5) -TJÄNST. (numera bl. ngn gg) gentjänst; jfr tjänst 5. Skulle Härtig Waldemar för denna undsättning likaledes wara skyldig Konung Erik til återtjenst. Lagerbring 1Hist. 3: 113 (1776).
-TONA, -ing. (numera mindre br.) till 5, med obj. betecknande sång o. d.: låta höra (ss. svar på ngt) (jfr tona, v.2 1 a); äv. med anslutning till 1 d, utan obj.: återljuda. Atterbom Lyr. 2: 269 (1809). När björken ljufligt hviskar / I sommarkvällen klar, / Från granen återtonar / En susning mild till svar. Saxén FinSång. 1: 30 (1891). Det är .. sångens helande makt som kommer till uttryck i melodien och dess återtonande ekon. GbgP 11/2 1967, s. 2.
(1) -TRANSPORT. PT 11/3 1841, s. 1. För återtransporterna från utställningen har järnvägsstyrelsen utfärdat cirkulär med detaljerade bestämmelser. Dagen 29/9 1897, s. 1.
(1) -TRANSPORTERA. transportera (ngn l. ngt) tillbaka; förr äv. med avs. på tjänsteman l. militärt befäl o. d.: förflytta l. omplacera (till tidigare befattning l. placering o. d.) (jfr transportera 2). PT 18/7 1836, s. 1. Han tjänade .. i fyra år i Ryssland och återtransporterades 1819 som stabskapten till Åbo bataljon. FinBiogrHb. 1256 (1899). Djupfryst torskfilé, fångad i Nordostatlanten, skeppad till Kina för att rensas och därifrån återtransporterad till Europa. UNT 19/10 2012, s. 5.
-TRÄD, se -träde.
-TRÄDA.
1) till 6 a, med bestämning inledd av prep. (ut)i l. till, i fråga om återupptagande av tidigare pågående verksamhet o. d. (särsk. i uttr. återträda i tjänst) (jfr träda, v.3 I 4 (b β), o. -gå 3, -inträda); äv. tr., med avs. på resa l. vandring o. d. (jfr träda, v.3 II 1 a). PH 1: 164 (1720). (De har) lofwat at återträda i Församlingens gemenskap. VDAkt. 1789, nr 523. När Kriget war slut, återträdde Öfwersten .. och Underbefälet til deras förra syszlor. SP 6/3 1792, s. 2. Ägarens önskan var att omedelbart sjösätta .. (båten) för att återträda resan hem. GbgP 12/10 1999, s. 12. Efter spionmisstankar entledigades han 1951, men fick återträda i tjänst ett par år senare. Hufvudstadsbl. 5/4 2016, s. 15.
2) (†) till 6 b γ, om sak l. företeelse: på nytt framträda l. visa sig l. förnimmas; jfr -komma 1 slutet. Ur dunklet återträder gyllne guden. CFDahlgren 1: 31 (1831). Agardh o. Ljungberg III. 1: 81 (1857).
-TRÄDE, förr äv. -TRÄD. [jfr -träda] motsv. -träda 1, om handlingen att återuppta tidigare pågående verksamhet o. d.; jfr -inträde. (En kyrkotjänare) then man ingalunda skal förwägra Återträdh til sijn försambling, sedhan hans oskyldigheet kommer vthi Dagzliuset. Schroderus Os. 1: 387 (1635). Satsar klubben på ett snabbt återträde till elitserien? GotlT 8/9 2016, s. 21.
(6 b) -TRÄFF. jfr träff, sbst.1 3, o. -möte. Det var tidigare resenärer, som .. besökt Frankrike och nu samlades till återträff. AB 14/12 1949, s. 8. Den 16 augusti hade de gamla klasskamraterna återträff. HbgD 21/8 1998, s. 17.
(6 b (γ)) -TRÄFFA, v. l. -TRÄFFAS, v. dep. träffa (på) l. finna l. råka (ngn l. ngt) på nytt (jfr -finna 2); på nytt sammanträffa med l. möta (ngn) (äv. (o. i sht) ss. dep. i reciprok anv.) (jfr -se 2). VexiöBl. 1823, nr 20, s. 2. Ett stort och verkligt nöje har det varit mig att återträffa vår gamla älskvärda generalkonsul härstädes. Kræmer Span. 162 (1860). (Ön) är för botanisterne .. synnerligen kär för sin stora rikedom på sköna och rara växter, af hvilka många icke återträffas förrän i de sydligaste delarne af Tyskland. Bergman GotlGeogr. 13 (1879). Eleverna har träffats vart femte år, och nu är tanken att återträffas varje år framöver. PiteåT 26/8 2009, s. 24.
(1) -TÅG. handlingen l. verksamheten att återtåga; särsk. i fråga om militärt tillbakadragande: reträtt (se d. o. 1 a) (jfr -marsch); äv. allmännare, om handlingen att dra sig tillbaka l. fly o. d.; särsk. i uttr. anträda återtåget (se anträda 5 a), fram- och återtåg (se fram-tåg a), förr äv. vara stadd på återtåg (jfr slutet); jfr tåg, sbst.4 1, o. -gång 1. Stiernman Riksd. 1004 (1642). På återtåg var Sandels stadd, och Ryssen trängde på, / Man drog sig undan steg för steg längs stranden af en å. Runeberg (SVS) V. 1: 54 (1848). Under det (begravnings)processionen stilla begynnte sitt återtåg och dödsringningen fortfor ännu en god stund. Bremer Hertha 328 (1856). Napoleon .. tvingar de österrikiska corpserna till återtåg. 3SAH 3: 329 (1888). Han slank inom dörren och reglade ordentligt om sig. Men han hade inte tänkt på återtåget. Lindgren MästBlomkv. 78 (1946). särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl., med anslutning till åter 6 a: tillbakagång l. återgång (se d. o. 3); särsk. i uttr. vara (stadd) på återtåg; äv. närmande sig l. övergående i bet.: återkomst. Höijer 4: 494 (1800). Tallen har .. efter klimatförsämringens inträde varit stadd på återtåg i fjälldalarna. SvNat. 1925, s. 23. Bööks återtåg in i litteraturhistorien visade sig vara ett lyckokast. Östling NazSensm. 122 (2008). Kvinnornas återtåg till hemmet är en av privatiseringarnas mer långtgående följder. SäljSkiten 148 (2009).
Ssgr: återtågs-linje. (numera bl. tillf.) jfr linje 1 c o. -tågs-väg o. reträtt-linje. KrigVAH 1826, s. 104. Genom svenskarnes hastiga anryckande i Halland blef danskarnes återtågslinie afskuren. SvH 6: 75 (1903).
-rörelse. (numera bl. tillf.) jfr rörelse 2 o. repli-rörelse. GHT 5/7 1854, s. 2. Till följd af striderna .. blefvo fransmännen öfverraskade och villrådiga samt föranleddes att afbryta den redan påbörjade återtågsrörelsen. KrigVAH 1885, s. 17.
-strid. (numera bl. tillf.) strid under återtåg. GHT 22/8 1856, s. 1.
-väg. reträttväg; jfr -tågs-linje. AB 23/1 1856, s. 3.
(1) -TÅGA. tåga l. marschera tillbaka l. bakåt; särsk.: retirera (se d. o. III 1); äv. bildl., särsk. i fråga om att komma tillbaka (efter att ha varit borta) (särsk. i uttr. vara i återtågande); jfr tåga, v.2 2. Cook 3Resa 421 (1787). (Gallerna) afslöto .. ett fördrag med Romarne och återlemnade dem staden, hvarefter de återtågade hem. Emanuelsson Polyb. 1: 190 (1833). Bilförarna körde så fort de kunde i trängseln eftersom det hade rapporterats om att krypskyttar kunde öppna eld mot de återtågande serbstyrkorna. NerAlleh. 11/6 1999, s. 7. Vi (vill) ha ett kvitto på att .. (idrottarens) form är i återtågande. NerAlleh. 20/8 2019, Bergslagen s. 11.
(6 b) -TÄNDA, -ning. tända (ngt) på nytt; äv. refl.; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -upptända. Det igenom desz Broders åtgärd utsläckta skenet återtände sig med fördubblad kraft. Tessin Bref 2: 91 (1754). Ett yngre slägte .. såg ännu de slocknande ögonen glänsa af återtänd ungdoms-eld vid allt, som lofvade något bättre. Wallin Rel. 2: 234 (1824, 1827). Den 10 april återtändes en vacker gotländsk fyr som varit släckt i nio år. GotlAlleh. 21/5 2019, s. 19.
(7) -TÄPPA, -else. [fsv. atertäppa] (†) täppa till (väg l. passage o. d.); jfr täppa, v. 2. Moth thet wilkaar skwlle thæres quernadike vara altijd aathertöpt. G1R 4: 11 (1527; sannol. fel för aathertäpt). Johan Andersson i Nyland som gamblan wägh återtäpt hafuer ähr sak att bötha .. 3 (mark). ÅngermDomb. 1647, s. 68.
(6 b) -UPPBLOMSTRA~020, -ing. blomstra upp på nytt; i sht bildl. GHT 22/2 1833, s. 3. Konfucianismens återuppblomstring ledde till livlig litterär verksamhet. Almquist VärldH 9: 546 (1934).
(6 b) -UPPBLOSSA~020. blossa upp på nytt; i sht bildl.; jfr -uppflamma. Eldens skiftevis fullkomliga försvinnande och återuppblossande gör det säkert att ett utbrott åter eger rum på Etna. DA 7/12 1843, s. 3. Ett återuppblossat krig mellan länderna skulle kunna vara förödande. FaluKurir. 13/6 2016, 2: 6.
(6 b (γ)) -UPPBYGGA~020, -ning; -are (se avledn.). [fsv. ater upbyggia] bygga upp (ngt) på nytt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -bygga, -uppföra 2, -upprätta 2. Til de i Finland ruinerade Kyrckiors åter upbyggande .. bewiljes allmänne Collecter öfwer hela Riket. PH 1: 378 (1723). Det kan .. finnas ynglingar, som genom gradvis ökning af kraftansträngning så småningom har återuppbyggt en förut svag kropp. IdrB 3: 84 (1907). Det (blev) den nya statsledningens främsta uppgift att inom Sveriges och Finlands gränser återuppbygga landet ur dess vanmakt och förfall. Richter GeogrH 133 (1959).
Avledn.: återuppbyggare, m.//ig. om person som återuppbygger ngt; äv. (o. i sht) bildl. AB 13/7 1850, s. 2. Att (han) .. ser redan under krigsåren sin framtida roll som återuppbyggare av efterkrigets tyska atomfysik. BoråsTidn. 24/8 2013, s. 7.
-UPPBYGGNAD~020. [till -uppbygga] handlingen l. verksamheten att bygga upp ngt på nytt; äv. bildl.; jfr -byggnad. Ett billigt kostnadsförslag, grundadt på ritning och beskrifning för återuppbyggnaden. AB 16/5 1843, s. 2. Min mamma och bror samtalade om återuppbyggnaden av skolan, att vi snart skulle börja igen. Boström Knausgård VälkomAm. 67 (2016).
Ssgr: återuppbyggnads-arbete. HbgD 29/10 1904, s. 2. Tillväxten under de två närmast föregående decennierna (torde) ha varit ovanligt kraftig – framför allt som följd av återuppbyggnadsarbetet. Hand90Tal. 23 (1989).
-kostnad. AB 19/9 1835, s. 2.
(6 b (γ)) -UPPDYKA~020. på nytt komma upp över vattenytan (jfr upp-dyka 2); äv. (o. numera bl.) bildl.: dyka upp l. framträda l. visa sig på nytt (jfr upp-dyka 3); numera i sht ss. vbalsbst. -ande. AB 22/9 1843, s. 2. När en dykand .. går under vattnet, skyndar .. (havsörnen) till och passar på vid fågelns återuppdykande. Rosenius SvFågl. 3: 190 (1929). Irak-frågans återuppdykande i debatten. DN 27/4 2005, Allm. s. 18.
(6 b (γ)) -UPPFINNA~020, -are (se avledn.). jfr upp-finna 2. AB 3/5 1860, s. 3. Vattentoaletten återuppfanns från 1500-talet och framåt med jämna mellanrum; först av fransmän, senare av engelsmän. Strandh PyramLas. 201 (1985).
Avledn.: återuppfinnare, m.//ig. (numera bl. ngn gg) Andrea Tafi .. anses, men utan skäl, för återuppfinnaren af den musiviska konsten. Hammarsköld KonstH 168 (1817).
(6 b) -UPPFLAMMA~020. flamma upp på nytt; i sht bildl.; jfr -uppblossa. Den i Tyskland återuppflammande striden emellan katholiker och protestanter. ÖgCorr. 2/11 1839, s. 2.
(6 b) -UPPFÖRA~020.
1) (†) föra l. forsla (ngt) uppåt på nytt; jfr upp-föra 1. Björkman (1889). Paternosterverk återuppförde den krossade och en gång siktade (sten)produkten för att genomgå upprepade siktningar. TT 1899, Byggn. s. 134.
2) med avs. på byggnad(sverk) o. d.: uppföra (se d. o. 2) på nytt; jfr -uppbygga, -uppresa, -upprätta 2. AB 26/5 1835, s. 1. Efter denna brand började den ganska förmögna församlingen att tänka på tornets återuppförande. Lundin NSthm 188 (1888).
3) med avs. på skådespel l. dans l. musik o. d.: uppföra (se d. o. 8) på nytt. AB 7/2 1843, s. 3. Först vid slutet av andra världskriget återfanns .. (manuskriptet till symfonin) och musiken kunde återuppföras. HbgD 1/6 2018, s. C10.
4) (numera bl. tillf.) på nytt uppföra (se d. o. 9) l. registrera (ngn l. ngt); särsk. i uttr. återuppföra ngt på stat (jfr stat, sbst.3 III 3). Uti frågan om återuppförande på stat af det vid sista Riksdag indragne anslaget för Kongl. Theatern har Statsutskottet anfört: (osv.). DA 24/10 1844, s. 3. Hvad man, efter dessa precedentier, snart lär hafva att förvänta .. torde förmodligen vara Gustaf Adolfs sons, Prins Gustafs återuppförande bland herrar Serafimerriddare i kalendern. AB 31/7 1845, s. 2.
(6 b) -UPPHETTA~020, -ning. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 124. Att spenat skulle bli giftig vid återupphettning är en myt som slagit rot. AlltMat 2011, nr 9, s. 44.
(6 b) -UPPHÖJA~020, -else (Samlaren 1842, nr 45, s. 3, osv.), -ning. upphöja (ngn l. ngt) på nytt; i sht bildl. AB 22/8 1831, s. 2. Frankrike, som under afsigten att på polska thronen återupphöja konung Stanislaus, ville sysselsätta Ryssland. 2SAH 38: 95 (1863). (Berlin har) genom hårda besparingskrav .. börjat hamna alltmer i konstnärligt bakvatten, lagom till återupphöjelsen som rikshuvudstad. AB(A) 17/7 2000, s. 5.
(6 b γ) -UPPKOMST~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om förhållandet att ngn l. ngt får bättre förhållanden l. förbättrar sin ställning o. d. (särsk. i ekonomiskt l. socialt hänseende) (jfr upp-komst 1 slutet β); äv. oeg. l. bildl. Till den fattige hopens återopkombst och oprättande igen. 2RA 1: 21 (1719). Antagligen skola .. kolgrufvearbetarne till sist finna sig manade att sjelfmant medgifva lönenedsättning i synnerhet som kolpriserna omöjliggöra .. den engelska jernindustriens återuppkomst. GbgP 30/3 1893, s. 2. Att delstaterna måste ha en stark ställning för att hindra återuppkomsten av en stark tysk centralistisk stat. DN(A) 26/3 1949, s. 6.
-UPPLEVA~020, -else (se avledn); -are (tillf., Samtiden 1873, s. 347, osv.).
1) till 6 a, b: (i minnet l. tankarna) uppleva (se d. o. 3) (ngt) på nytt; jfr -leva, v.1 2. Länge dröjde hon vid denna tidpunkt, hon återupplefde den tydligt i minnet, det var som om hon aldrig velat lemna den. AB 9/11 1843, s. 3. Vår Herre hade låtit henne födas med minne och med en sällsam förmåga att återuppleva det förgångna. Wägner Lagerlöf 2: 239 (1943).
2) (†) till 6 b γ: bli levande på nytt, återuppstå; äv. bildl.; jfr uppleva 1. AB 17/12 1835, s. 2. (Lärjungarna) hyste icke ens det aflägsnaste hopp om hans (dvs. Jesus) återupplefvande. Melin JesuL 3: 89 (1849). I juli 1783 upphörde bladet att utgifvas, för att på hösten .. återupplefva för ännu ett halfår. Odhner G3 2: 27 (1896). Moberg Rid 355 (1941).
Avledn.: återupplevelse, r. till -uppleva 1: om förhållandet att återuppleva ngt; äv. konkretare. Dalpilen 1920, nr 2, s. 6. Den moderna sömnlösheten tycks .. fylld av .. det egna jagets tillkortakommanden – återupplevelser av misslyckanden, oförrätter och pinsamheter. Johannisson MelankRum 155 (2009).
(6 b γ) -UPPLIVA~020, -ning; -are (se avledn.). på nytt ge liv åt (ngn l. ngt) (särsk. med avs. på person som är nära att dö); äv. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på minne o. d.; jfr -förnya, -liva, -uppväcka. Serenius Fff 2 b (1734). Lovisa Ulrica kunde nu (1772) återupplifva sin qväfda Vitterhets Akademi. Broocman SvSpr. 3: 101 (1810). Af alla olika arter af skendöd lemnar den som är en följd af förfrysning största utsigten till återupplifning. Hallin Hels. 1: 380 (1885). Det samtida Italien är alldeles särskilt benäget att återuppliva sina forntidsminnen. OoB 1930, s. 514. Att återuppliva den gamla goda tiden. Jonasson Hundraår. 98 (2009).
Ssgr: återupplivnings-försök. Liket fördes till ett uppvärmdt rum .. och galvaniska återupplifningsförsök anställdes, ehuru utan framgång. GHT 27/2 1860, s. 4.
-medel. jfr medel, sbst. 13 (b α). Först efter användandet af kraftiga återupplifningsmedel, återkom han till medvetande. GHT 15/11 1867, s. 3.
Avledn.: återupplivare, m.//ig. Nicander Hesp. 271 (1835). Den gamla litteraturens återupplifvare äro bland mensklighetens heroer. Geijer I. 8: 162 (1837).
(6 b) -UPPREPA~020, förr äv. -UPPREPPA, -ning; -are (tillf., Wieselgren Bild. 438 (1877, 1889) osv.). (på nytt) upprepa (se d. o. 3 (slutet)) (ngt); jfr -hämta 1 b, -repa 2, -säga 2, -ta 4 b. Block Progn. 58 (1708). Bland de många uppmaningar, som det heliga ordet innehåller, återupprepas inga så ofta som dem om tacksamhetens plikt. Sundberg Tal 6 (1864). Sverige återupprepade sin fjolårsseger i simlandskampen mot Tjeckoslovakien. UNT 12/3 1962, s. 10.
(6 b) -UPPRESA~020. (numera bl. tillf.) på nytt (låta) uppföra l. bygga upp (ngt); äv. mer l. mindre bildl.; jfr upp-resa, v.2 1 b, 2, o. -uppföra 2. Du får den så smikrande hedren .. at kraftigt bidraga til åter upresande och förbättrande af de wärk och inrättningar, som förfallit eller blifwit ödelagde. Posten 1769, s. 637. Det måste påvisas, att det är en hederssak att låta återuppresa det nedrivna monumentet. Schürer von Waldheim SvArmK12Mon. 5 (1941).
(5, 6 b) -UPPRINGA~020, -ning. ringa tillbaka till l. på nytt ringa upp (ngn); i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr upp-ringa, v.2 DN(A) 12/4 1951, s. 7. Automatisk återuppringning vid upptaget. GbgP 22/12 1967, s. 7. Systemet innebär att om det är upptaget när man skall beställa tid (på vårdcentralen) så blir man återuppringd. GbgP 31/10 2006, s. 38.
(6 a, b) -UPPRÄTTA~020, -else (se avledn.), -ning; -are (se avledn.).
1) (på nytt) upprätta (se d. o. 2) (ngn l. ngt); särsk. dels: hjälpa (ngn, äv. sig) upp (ur förnedring l. vanrykte), dels: rätta till l. åter stärka (ngt); särsk. i fråga om att åstadkomma att ngn återfår sitt rättmätiga goda anseende (gm att rentvås från anklagelse l. beskyllning o. d.); äv. med avs. på dels anseende l. heder o. d., dels förhållande l. tillstånd: återställa (se d. o. 3) (till önskat l. korrekt l. hedervärt skick) (jfr -härställa, -ställa 3 b o. restituera I 3 c); äv. i utvidgad anv., med avs. på institution l. lära o. d.: återinföra (se d. o. 2). De dömda återupprättades med tiden. At så lijtet en dödh Kropp kan göra sigh sielff lefwande .. Alt så lijtet kan en Menniskia, som på Syndennes wägna är andeligen dödh, sigh åter vprätta til itt andeligit Lijff. Schroderus Os. III. 2: 213 (1635). Att återställa vördnaden för tronen och återupprätta konungamakten ur dess förfall blef en svår uppgift för Fredriks efterträdare. Malmström Hist. 3: 352 (1870). En munk, som mer än någon annan ivrade för .. återupprättandet av den katolska läran. Fogelqvist Sång. 45 (1915). Fåfängt torde ha varit, att .. återupprätta gesällernas sjunkna anseende. Ambrosiani SvSkråämb. 13 (1920). Det goda förhållandet mellan oss blev återupprättat. Thulin Boo ViKöksv. 130 (1931). En professur vid det av .. (Gustav Vasa) återupprättade universitetet i Upsala. Richter GeogrH 30 (1959). Frihetstidens allmänna strävan att vilja höja och återupprätta landets ekonomiska välstånd. Kulturen 1985, s. 164.
2) (†) återuppföra l. reparera (byggnad(sverk) l. egendom o. d.); jfr upp-rätta 3 o. -uppbygga. PH 5: 2953 (1750). I afsigt att återupprätta det förstörda Bels-templet lät .. (Alexander den store) 10,000 man under flera veckor arbeta med att bortskaffa ruiner och grus. Tegnér Niniv. 94 (1875). Oscar II Tal 1872–1894 278 (1894).
Avledn.: återupprättare, m.//ig. till -upprätta 1, om person som återupprättar ngt; jfr åter-ställare 1. DA 2/7 1835, s. 2. Ack, jag har föreställt mig den store Messenius .. såsom den katholska kyrkans återupprättare i norden. Topelius (SLS) 7: 191 (1854). Där äro några fint bildade gamla damer .. som vänta sig minst att jag skall bli skönlitteraturens återupprättare i Sverige. Lagerlöf Brev 1: 69 (1891).
återupprättelse, r. l. f. till -upprätta 1, om handlingen att återupprätta ngn l. ngt; förr äv. till -upprätta 2: återuppförande l. reparation av byggnad(sverk) o. d. 2RARP 14: Bil. 41 (1743). Likasom högmodet var första orsaken till menniskans fall, så är utan ödmjukhet hennes återupprättelse omöjlig. SPF 1834, s. 531. Templet låg i ruiner, det skulle återupprättas. Denna återupprättelsens mångskiftande öden erinra lifligt om (osv.). Oscar II Tal 1872–1894 278 (1894). De borgerliga partierna och regeringspartierna har kommit överens om att utreda ordensväsendets återupprättelse. SmålP 17/5 2018, s. 2.
(6 b γ) -UPPSTÅ~02, förr äv. -UPPSTÅNDA. få nytt liv (efter döden) (jfr upp-stå 1 slutet); äv. bildl., särsk. om företag l. verksamhet o. d. (jfr upp-stå 3); jfr -föda, -leva, v.1 2, -uppleva 2, -vakna. Om han icke hoppatz hadhe, at the som slaghne woro, åter vpstå skulle, så hadhe thet warit förgeffues och een dårheet, at bidhia för the dödha. 2Mack. 12: 44 (Bib. 1541). Osiris, den ur döden återuppståndne guden. Ruin Drömsk. 120 (1951). Det känns taskigt att inte kunna vara med när denna teater återuppstår. SDS 10/1 1994, s. A1.
-UPPSTÅNDELSE. [jfr -uppstå] om förhållandet l. skeendet att återuppstå; jfr resurrektion. En triumfbåge, som kommer att uppresas till åminnelse .. af staden Moskaus i 1812 års fälttåg utståndna lidanden, samt dess återuppståndelse ur grus och aska. SP 26/10 1829, s. 4. Den förhärskande antifascismen omöjliggjorde .. nationalsocialismens återuppståndelse. Östling NazSensm. 41 (2008).
(6 b) -UPPSÄTTA~020, -ning. på nytt sätta upp (ngt l. ngn). särsk.
a) (med anslutning till åter 1) sätta l. hänga upp (ngt) på nytt (jfr upp-sätta 1); äv. bildl.: på nytt upprätta (se d. o. 3 a) (ngn) på tronen. PH 5: 3047 (1750). En ny kongress skall dekretera Konungens af Holland återuppsättande på Belgiska thronen. AB 30/7 1833, s. 1. (Till domkyrkans inredning hör) det dyrbara konsturet .. vilket nu är under restaurering för att återuppsättas. TurÅ 1919, s. 141.
b) med avs. på regemente o. d. (jfr upp-sätta 6 d). Medborg. 24/10 1829, s. 2. Hvaraf måste dragas den slutsats, att Kongl. Maj:t icke ansett återuppsättning af någon utaf dessa Regementer och Corpser vara för Rikets försvar behöflig. KrigVAT 1840, s. 281.
c) med avs. på teaterstycke o. d. (jfr upp-sätta 8 b). AB 4/1 1842, s. 2. Återuppsättningen av en äldre produktion på Säffleoperan. NVärmlT 27/2 2014, s. 41.
-UPPTA~02, äv. -UPPTAGA~020, -tagelse (, Strinnholm Hist. 3: 221 (1848), SD 20/4 1890, Bil. s. 8), -tagning; -tagare (tillf., AB 14/10 1882, s. 4, osv.).
1) (numera bl. tillf.) till 1: ta l. lyfta (ngn l. ngt) tillbaka upp; jfr upp-ta 1. Att fråga lärer hafva uppstått om likets återupptagande ur grafven för anställande af medikolegal undersökning. Santesson Nat. 196 (1880).
2) (†) till 6 a: på nytt uppta (se d. o. 2 g) (ngn l. ngt) (i gemenskap o. d.). Fryxell Ber. 6: 419 (1833). Kongressen i Aachen .. beslöt Frankrikes återupptagande bland Europas stormakter. NF 1: 5 (1875). (Om församlingsmedlem har) måst uteslutas för ohörsamhet och ett syndigt leverne skall .. han före sitt återupptagande visa ånger och bekänna sina synder samt bedja om nåd och förlåtelse. DagbrKongo 269 (1911).
3) till 6 b, med avs. på tidigare pågående verksamhet o. d.: på nytt (på)börja l. sätta igång (med); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: återöppna (ngt); jfr uppta 4 e o. -begynna, -börja, -knyta, -ta 4. At the Städer som fordom Gillestugu hafft hafwa, måge dem åter vptaga igen. Stiernman Com. 1: 740 (1619). (Gustav II Adolf) ansåg .. ett återupptagande af kriget med Polen vara oundvikligt. Schybergson FinlH 1: 402 (1887). Han log och återupptog demonstrativt långsamt ätandet. Guillou TjuvMarkn. 33 (2004).
(6 b γ) -UPPTRÄDA~020. jfr upp-träda, v.2 2, o. -ställa 4. SP 6/11 1830, s. 2. Jag hade vid björnens plötsliga återuppträdande så tappat all sinnesnärvaro, att jag glömt den laddade studsaren, som jag bar på ryggen. Wetterhoff Skog 1: 157 (1883). Ny- och återuppträdande virala sjukdomar är ett återkommande problem för djur- och humanhälsan. UNT 6/10 2010, s. 26.
(6 b γ) -UPPTÄCKA~020, -are (se avledn.). upptäcka (ngt) på nytt; jfr upptäcka, v.1 5. Den äldsta orientaliska konstens verk äro oss till det mesta okända, eller ännu icke återupptäckta. DA 8/7 1839, s. 2. Först under en förlidet år företagen reparation (av kyrkan) återupptäcktes Polhems i öfver ett århundrade dolda grift. TT 1879, s. 6.
Avledn.: återupptäckare, m.//ig. om person som återupptäcker ngt; jfr upptäckare 1. FolkRöst 26/9 1855, s. 1. 1506 d. 21 maj afled Kristofer Kolumbus, återupptäckaren af Amerika. Barometern 21/5 1894, s. 3.
(6 b γ) -UPPTÄCKT~02. på nytt gjord upptäckt. Den vidtberyktade återupptäckten af det sagolika Eldorado, eller demant- och guld-landet i Sydamerika. AB 2/4 1846, s. 2.
(6 b) -UPPTÄNDA~020, -ning. (numera bl. tillf.) tända (eld l. fackla o. d.) på nytt; särsk. (o. i sht) bildl.; jfr upp-tända 2 (a, b) o. -tända. Att en nation, som för alla de öfriga Europas folkslag återupptändt vettenskapliga kulturens ljus. AB 1832, nr 28, s. 1. En .. omkastning i Sveriges politik skulle ofelbart hafva återupptändt kriget i norden samt säkert stadgat czarens herravälde i Östersjön. Malmström Hist. 1: 112 (1855).
(6 b γ) -UPPVAKNA~020. jfr -vakna. SP 17/2 1829, s. 1. Lyssnade till det återuppvaknade livet i skogarna, dalarna och på åsarna runt omkring oss. Macfie Lägereld. 35 (1936).
(6 b γ) -UPPVÄCKA~020, -else (se avledn.), -ning; -are (se avledn.). väcka (ngn l. ngt) till (nytt) liv; särsk. i uttr. återuppväcka ngn till livet; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -framkalla, -föda, -liva, -uppliva, -väcka. UHiärne Suurbr. 155 (1680). Han framhöll de båda folkens gamla ovilja, återuppväckt genom nya fiendtligheter. Ahnfelt KröntRiv. 1: 144 (i handl. fr. 1810). Modern (hade) berättat, att hon i sin ungdom känt en ung flicka som återuppväckts till livet. BonnierLM 1954, s. 115. Den rörelse för återuppväckandet av den folkliga konstslöjden, som kännetecknar 1800-talets sista decennier. Kulturen 1961, s. 162.
Avledn.: återuppväckare, m.//ig. om person som återuppväcker ngn l. ngt. Hans enthusiasm för klassiska litteraturen, hvars egentliga återuppväckare han är. Geijer I. 1: 244 (1845).
återuppväckelse, r. l. f. förhållandet att ngn l. ngt uppväcks till l. får nytt liv; pånyttfödelse; äv. konkretare; jfr åter-födelse. PT 14/10 1836, s. 3. En dödsskjuten dragon .. predikade .. hänryckt öfver återuppväckelsen. Heidenstam Karol. 1: 274 (1897). Det skulle behövas en återuppväckelse av kampen för ett energieffektivt och miljövänligt samhälle. AB 28/7 2005, s. 2.
(1) -UTFÖRSEL~020. utförsel av tidigare importerad vara; jfr re-export. SP 7/8 1829, s. 2. Från Göteborg drefs den lifligaste återutförsel af ostindiska varor. 2SAH 34: 317 (1861).
(6 b) -UTGE~02, äv. -UTGIVA~020, -givning. ge ut (bok l. musikinspelning o. d.) på nytt; jfr ut-ge 5. Skriften är återutgiven i flera upplagor. 2SAH 3: 144 (1802). Återutgivningen av Strindbergs samlade skrifter. SDS 18/9 1979, s. 18. Den jazz som i dag återutges i lågprisserier på CD. GbgP 24/1 1990, s. 35.
(6 b) -UTGÅVA~020. jfr ut-gåva, sbst.2 Från början var en fickbok en billig återutgåva i stor upplaga som författaren redan en gång honorerats för. DN 20/10 1970, s. 5.
(6 b) -UTSÄNDA~020, -ning; -are (tillf., SvD(A) 12/2 1923, s. 7, osv.). med avs. på radio- l. TV-program: utsända på nytt (jfr -sända 2); i sht förr äv. till 6 b ε: vidaresända; numera i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr ut-sända 1 c. (Det) vore .. möjligt att i lämpliga orter mottaga programmet från exempelvis Stockholm och sedan återutsända det förstärkt för lokala behov. SvD(A) 12/2 1923, s. 7. Sveriges Radio gör en återutsändning av Rikard Wolffs program från 2012 i Vinter i P1. SundsvT 29/12 2017, s. 19.
(6 b γ) -VAKNA. vakna (till liv) på nytt; äv. oeg. l. bildl.; jfr -uppstå, -uppvakna. Kellgren (SVS) 2: 14 (1780). Då jag återvaknade, fann jag mig liggande på en matta i en liten indisk hydda. PoetK 1817, 2: 70. Naturligt var, att .. (Gustav III:s) gamla idé om ett närmande till Ryssland .. skulle återvakna med förnyad styrka. 3SAH 6: 108 (1891). Redan i januari kan man spåra naturens återvaknande till liv. Rosberg AllNation. 97 (1918).
(6 b) -VAL. omval (se d. o. 2); jfr val, sbst.3 2. FinlAllmT 14/5 1851, s. 2. Han (undanbad) sig .. återval till rektorsbefattningen vid universitetet. 3SAH 7: 52 (1892).
(6 b) -VALBAR~02 l. ~20. [jfr -val] (numera mindre br.) som kan l. får återväljas (till visst ämbete); jfr valbar 2. Låtom oss göra presidenten återvalbar och låtom oss förlänga hans presidentskap. FinlAllmT 8/4 1851, s. 2. Den nuvarande presidenten .. är inte återvalbar, men han försöker med all makt upprätthålla sin regim. ArbT 30/11 1963, s. 8.
(1) -VANDRA, -ing; -are (se avledn.). [fsv. ater vandra]
1) (numera knappast br.) vandrande bege sig bakåt l. tillbaka; särsk. till 1 a, i uttr. fram- och återvandrande. Detta hans fram- och återwandrande .. och upprepade afsked gåfwo anledning till påståendet, det han med ett rus förskaffat sig mod till sista färden. Fryxell Ber. 4: 361 (1830). Om vi nu, på vår återvandring, följa den väg, som leder förbi Jacobsberg .. komma vi in på (osv.). SvFamJ 1881, s. 370. Östergren (1970).
2) i utvidgad l. allmännare anv. av 1: återvända (ibland utan klar avgränsning från 1); äv. (o. utom i slutet numera i sht) i speciellare anv., om emigrant: flytta tillbaka (till sitt tidigare hemland), återinvandra; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om enskild omgång av återflyttning; jfr -flytta 1. Stolt och lycklig af min lott, / jag vill til jorden återvandra. LBÄ 4: 8 (1797). Den stora naturliga folkökningen (beror) på en återvandring från städerna till landet under kristiden. Ymer 1934, s. 168. Regeringen har tidigare satsat på återvandring, som innebär att människor med permanent uppehållstillstånd får hjälp att flytta till hemlandet. SvD 16/1 1998, s. 1. särsk. om djur: söka sig l. flytta tillbaka till tidigare uppehållsort l. boplats; jfr vandra 2. 2Brehm 2: 630 (1884). Uppenbarligen återvandrar .. en hel del mesar liksom andra invasionsfåglar till ursprungsområdet. GbgP 20/1 1980, s. 34.
Avledn.: återvandrare, m.//ig. till -vandra 2: om person som återvandrar l. har återvandrat; jfr återinvandrare, återvändare. Wiborgsbl. 28/6 1891, s. 3. Utvandrarna som blev invandrare förvandlas plötsligt till återvandrare – och känner sig som främlingar i sitt nygamla land. SvD 13/8 1994, s. 28.
(5) -VARNA, -ing. (†) varna l. tillrättavisa (ngn), åtvarna (se d. o. a, b). Then åtherwarning att thenne Sahl. Herren som hastigast om någon säkrare Orth skulle föresee. Swebilius SGHelmfeldt P 4 a (1678). Tå han .. slogh sigh til Fyllerij, och förthenskul aff Stanislao Biskopen vthi Cracou återwarnad bleff, och på sidstone alldeles bannlyst. Brask Pufendorf Hist. 349 (1680). SthmStadsord. 2: 413 (1716).
(6 b (ε)) -VERKA, -an (se d. o.), -ning. om sak l. företeelse: verka vidare (på ngn l. ngt som inte är föremål för den avsedda handlingen), utöva påverkan (jfr -falla 4); vanl. i förb. med prep. ; förr äv. med anslutning till åter 5 (äv. om person): verka i motsatt riktning (i förhållande till ngt); jfr verka, v. II b, c γ. Thorild (SVS) 2: 288 (1788; om person). 1826 inträffade i England en penninge-kris, som återverkade på Norige, så att både fisk- och skogsproducter hade nu svårt att finna köpare. Palmblad Norige 160 (1846). Ett lands seder och lagar äro skapade af folkanden, men det är likväl tydligt att de i sin ordning återverka på denna. Tegnér SprMakt 21 (1880). Det nyvaknade praktisk-ekonomiska intresset återverkade även på det allmänna skolväsendet. Richter GeogrH 142 (1959). särsk. ss. vbalsbst. -ning, särsk. konkretare, särsk.: följd l. konsekvens (i sht i pl.); jfr -verkan. Holmberg 2: 581 (1795). Den gamla förstakammarmajoriteten .. godtog den lika rösträtten .. Det skedde under intrycket från revolutionerna ute i Europa och deras återverkningar i vårt eget land. Wigforss Minn. 2: 94 (1951). Plötsligt kunde jag inte längre fika och äta smågodis utan att det fick återverkningar på kroppen. Livet40Ocens. 165 (2009).
(6 b (ε)) -VERKAN. [jfr -verka] återverkning; äv.: påverkan l. inverkan l. inflytande; vanl. i förb. med prep. ; jfr verkan 2. At som Wi äre öfwertygade derom, at handelens utwidgande .. har en nyttig återwerkan på de öfriga närings-fången, til deras uplifwande och bättre drift. PH 10: 484 (1775). Italienarena tappade slaget vid Custozza .. men genom en återverkan af Preussens framgång i Tyskland blef krigets slut likväl sådant, att Österrike afträdde Venetien. Svedelius Statsk. 3: 367 (1869). Skriften återgaf tanken, men utöfvade derjämte på denna en viss återverkan. Hildebrand FörhistF 47 (1873). särsk. (fys.) om återverkande rörelse l. tryck l. kraft o. d. (som kropp o. d. gör l. ger upphov till då den påverkas av en kraft), reaktion (se d. o. 1); särsk. i uttr. verkan och återverkan (se verkan 2 d). Moll Fys. 5: 25 (1897). Enligt fysikens lagar åstadkommer denna nedsvepta luftmassa en återverkan eller reaktionskraft på plattan, vilken är lika stor som men motriktad den kraft, som pressar luften nedåt. Söderberg PrFlygl. 1: 7 (1935).
-VINNA, -else (†, Lind 2: 44 (1749), NorrbK 29/5 1901, s. 3), -ing; -are (se avledn.). [fsv. atervinna]
1) till 1 b: vinna tillbaka (ngt som förlorats l. lämnats bort o. d.); särsk. med avs. på egendom l. landområde o. d.; äv. dels (numera bl. tillf.) med avs. på person (förr särsk. övergående i bet.: rädda), dels oeg. l. bildl. (se d); jfr vinna, v.2 3 (b), o. -börda 1, -få 1, -ta 1 a. Lagförsl. 152 (c. 1609). (Kungen) sände .. bud til alla män .. på thet at the skulle återwinna landet med honom. Peringskiöld Hkr. 1: 383 (1697). (Att två silverskedar stulits) anmälde Calle genast uti poliskammaren, men inga skedar kunde återvinnas. MoB 2: 153 (1798). Förkrossas skall han hjelplöst, återvunnen knappt / Åt lifvet nyss och af sin dödskamp mattad än. Runeberg (SVS) 6: 231 (1863). Vi kan inte fortsätta att återvinna folk i samma takt .. Familjer som .. lyckats anpassa sig och slå rot i t ex Sverige återvänder inte utan vidare (till Finl.). SDS 18/10 1974, s. 25. särsk.
a) i fråga om dels utmätt egendom, dels tillgångar i konkursbo som gäldenär (på otillbörligt sätt) avyttrat; särsk. (jur.) i uttr. återvinning i konkurs, i fråga om att avyttrade tillgångar i vissa fall återgår till konkursboet. Den, som försumar fatalia wid nesta ting att återwinna det, som han genom contumaciæ dom hafwer förlorat. FörarbSvLag 2: 183 (1701). Borgenärerna i urarfvakonkursen .. kallas att sammankomma .. för att besluta rörande ifrågasatt rättegång för återvinning af egendom till boet. PT 1903, nr 193 B, s. 2. Reglerna om återvinning i konkurs innebär, att rättshandlingar företagna före en konkurs under vissa betingelser kan bringas att återgå och avhänd egendom därigenom återvinnas till boet. NorstedtJurHb. 562 (1987).
b) jur. i fråga om att (förlorande) part vid (tredsko)dom begär att målet tas upp till ny behandling; numera bl. ss. vbalsbst. -ing. At han, som förlorat, kan hafwa tid sin wederpart ther til at instämma, om han wil och förmenas sig .. skiäl hafwa at återwinna Hufwudsaken. Schmedeman Just. 1416 (1695). Domvillobesvär över tredskodom avvisade, då det stod klaganden öppet att söka återvinning mot tredskodomen. 1NJA 1960, s. 485.
c) med avs. på tillstånd l. rättighet o. d.; särsk. med avs. på medborgarskap. Wallquist EcclSaml. 5–8: 258 (1794). Beträffande s. k. återvinning af svenskt medborgarskap, ha reglerna härom förenklats. 2NF 37: 489 (1925).
d) oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -få 2. HC11H 9: 134 (1697). Om människan skulle återwinna Guds nåd och wälbehag. Nohrborg 22 (c. 1765). De som med afund sett Sveriges återvundna sjelfständighet. Granberg Dram. 61 (1811). Hon hjälpte de frigivna fångarna att återvinna förtroende och arbete. 3SAH LXVIII. 2: 5 (1959). särsk.
α) med avs. på rykte l. frihet l. ära o. d. Schmedeman Just. 768 (1682). Kärlek, Förtroende och et godt Rykte kunna snart förloras; men icke så lätt återwinnas. Dalin Hist. 2: 550 (1750). Genom mandom vore friheten återvunnen; genom mildhet kunde ståndens endrägt vinna stadga. Kolmodin Liv. 1: 424 (1831). Ännu i sitt .. radiotal i januari 1945 hade Hitler lovat att återvinna den tyska äran. Östling NazSensm. 269 (2008).
β) med avs. på känsla l. hälsotillstånd l. jämvikt o. d.; jfr -få 2 c, -hämta 1 c. Återvinna balansen, fattningen, sitt lugn. PH 2: 1470 (1739). Efter wäl återwunnen hälsa, satte jag mig i sinnet, at helt och hållit bese denna ö. DeFoë RobCr. 67 (1752). Att hon lättare skulle återvinna jämvikten genom allvarsam viljeansträngning och sysselsättning än genom att söka förströ sig och bedöfva sig. Måås Huch LudU 223 (1903). Han fick ett halvårs tjänstledighet för att riktigt återvinna sina krafter. Siwertz Tråd. 65 (1957). Hans komplimanger fick mig att återvinna hoppet som hade dött några månader tidigare. Diakité DroppMidn. 210 (2016).
2) till 6 a: återföra (ngt) till tidigare l. ursprungligt tillstånd; särsk. i fråga om att utvinna råvara l. material ur sopor l. avfall o. d. (gm avlägsnande av föroreningar l. gm kemisk process); äv. i fråga om att sortera avfall l. lämna avfall på återvinningsstation o. d.; äv. utan obj.; jfr -bruka. Destillation .. (dvs.) en operation, hvarigenom en vätska förvandlas till ånga samt därefter återvinnes genom ångans afkylning. 2NF 6: 237 (1906). Enligt Skogsägarnas preliminära kalkyler ger återvunnen råvara ur sopor från omkring 200 000 personer 20 000 kbm färdig spånskiveprodukt. SmålP 7/7 1972, s. 7. Bara hälften av hushållen visste hur de insorterade soporna skulle återvinnas. RådRön 1997, nr 6–7, s. 24. Lägg inte presentpapper och kartonger i tidningsinsamlingen utan återvinn på rätt sätt. UlricehT 14/12 2019, s. 9. särsk. ss. vbalsbst. -ing, om handlingen att återvinna (jfr -bruk); äv. konkret: återvinningsstation. AHB 45: 3 (1870). Med skrot och avfall av metaller förstås sådana varor, som äro användbara endast för återvinning av metall eller för framställning av kemiska produkter. Tulltaxa 1959, s. 263. Som konsumenter kan vi dra vårt strå till stacken genom att lämna allt papper till återvinning och välja oblekt framför blekt. RenFramt. 81 (1988). Jag undrar bara om Torbjörn ska hänga med till återvinningen å slänga papper & glas. Berglin DagSeger 70 (2009). jfr soda-, trä-, värme-återvinning.
Ssgr: återvinnings-anläggning. till -vinna 2 slutet, konkret; jfr anläggning III 1 a α (β) o. -vinnings-central, -vinnings-station. ÅboUnderr. 19/10 1923, s. 5. Asbest klassas som farligt avfall och måste lämnas till återvinningsanläggning som hanterar det. YstadAlleh. 31/1 2015, s. 23.
-bransch. till -vinna 2 slutet. SvD 15/8 1973, s. 15. Företaget arbetar med grön miljöteknik och bygger anläggningar för bland annat återvinningsbranschen. SmålP 18/12 2019, s. 20.
-central. till -vinna 2 slutet; jfr -vinnings-anläggning o. återbruks-central. SvD 30/10 1974, s. 26. På återvinningscentralen .. tar vi hand om hushållens sorterade grovavfall, metallskrot och farligt avfall. HbgD 18/11 2015, s. B9.
-industri. till -vinna 2 slutet; jfr industri 3. AB 26/8 1943, s. 18. Sådant avfall som behandlas av den redan etablerade återvinningsindustrin. NTeknik 1973, nr 21, s. 1.
-mål, sbst.1 särsk. jur. till -vinna 1 a, b: mål (se mål, sbst.2 1) gällande återvinning. FörarbSvLag 2: 339 (1708). Konkursförvaltningen (kunde) icke vara pliktig att i återvinningsmålet förebringa den utredning som erfordrades för sagda kostnadsfrågors bedömande. 1NJA 1945, s. 556.
-mål, sbst.2 till -vinna 2 slutet; jfr mål, sbst.5 5. (När propositionen är klar) skall tvåpartiregeringen ha enats inte bara om tidpunkten för ikraftträdande utan också om sanktioner – om inte återvinningsmålet nås. SvD 2/6 1981, s. 6.
-process.
1) jur. till -vinna 1 a, b: process (se process, sbst.1 4) rörande återvinningsmål. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 17, s. 25. Det har varit ett antal återvinningsprocesser i den här konkursen. BoråsTidn. 6/4 2019, Affärer s. 23.
2) till -vinna 2 slutet, om process (se process, sbst.1 5) under vilken återvinning sker. PT 1884, nr 111 B, s. 1. Den rena cellulosan (skall) avskiljas från svartluten, som genomgår en återvinningsprocess i många etapper. TurÅ 1936, s. 137.
-rätt. jur. till -vinna 1 (a). SFS 1862, nr 51, s. 14. Vid fastighetsöverlåtelse förekommo i stor utsträckning även förbehåll om framtida återvinningsrätt för säljarens släkt, för den händelse att fastigheten bleve såld till främmande. Minnesskr1734Lag 2: 152 (1934).
-station. till -vinna 2 slutet; jfr station II 1 o. -vinnings-anläggning o. sop-station 2. SvD 19/3 1973, s. 12. Ett troligt scenario är att (tidnings)insamlingen sker via återvinningsstationer .. Hämtning vid hushållen blir för dyr. SvD 23/1 1994, s. 11.
-talan. jur. till -vinna 1 a, b; jfr talan 5. SFS 1862, nr 51, s. 14. Den af Bergströms konkursbo förda återvinningstalan bifölls af rätten. SvD(A) 10/11 1914, s. 13. Tid för återvinningstalan vid utmätning är sextio dagar från den dag utmätningssökanden om utmätningens verkställande erhöll vetskap. Hernberg Rättsh. 554 (1922).
Avledn.: återvinnare, om person m.//ig., om sak r. till -vinna 1, 2, om person som återvinner ngt (l. ngn); särsk. (o. i sht) till -vinna 2, om person (l. företag o. d.) som återvinner avfall (jfr återbrukare). Ekblad 438 (1764). Runt containrarna för återvinning ligger ofta skräp i stora högar. Inte speciellt lockande för en återvinnare. GbgP 6/7 1997, s. 7. Vi diskuterar just nu med olika anbudsgivare, och har fått in tolv anbud från olika återvinnare av lysrör. NerAlleh. 6/3 2001, s. 4.
återvinnbar, adj. till -vinna 1, 2: återvinningsbar. En stat kan .. förslösa oerhörda och aldrig återvinnbara kapitaler. Agardh o. Ljungberg II. 1: 185 (1854). Bomullstops, bestick, tallrikar, sugrör och ballongpinnar som görs i icke återvinnbar plast. Det är några av de plastprodukter som EU-kommissionen vill förbjuda. SkånD 29/5 2018, s. A23.
återvinningsbar, adj. till -vinna 1, 2: som kan återvinnas; jfr återvinnbar, återvinnlig. Dalpilen 1903, nr 3, s. 2. Redan nu ska man börja kräva återvinningsbara förpackningar från fabrikanterna. DN 3/4 1991, s. C14.
återvinnlig l. återvinnelig, adj. († utom ss. senare led i o-återvinnlig) till -vinna 1: återvinningsbar. Då jag såg de förbisedda royalisterna återvända till royautéen vid minsta skymtande anledning till förhoppningar om ett återvinneligt inflytande .. då fann jag att (osv.). SvBiet 1841, nr 126, s. 3. DN(A) 5/11 1932, s. 7. jfr o-återvinnlig.
-VINST. särsk. till 1 b, om förhållandet att få tillbaka ngt; särsk. (o. numera i sht) i fråga om pengar l. finansiella medel: utdelning på insatt l. satsat belopp, avkastning (jfr -bäring b β); äv. konkretare; jfr vinst 2 (c). Jag brachte det så widt, at jag och mina wänner / Min frihets återwinst ansågo för fullkomlig. Gyllenborg Andr. A 2 b (1723). På Topptipset anslås 70 procent av insatserna till vinstmedel .. Återvinsten på 70 procent tillbaka står sig gott vid jämförelser med andra spelformer på marknaden. YstadAlleh. 15/12 2016, s. A21.
-VISA, -ning.
1) till 1: visa l. skicka tillbaka (ngn l. ngt); tillbakavisa (jfr -driva); äv. dels med avs. på ärende l. mål o. d.: remittera (till ngn l. ngt (i sht lägre (rättslig) instans) för förnyad handläggning) (jfr -remittera 1 o. visa åter), dels oeg. l. bildl.: avvisa l. avböja (ngt); jfr visa, v. I 2, o. -förvisa. PH 5: 3309 (1752). Wäl återwisade .. (Gustaf III), genom Englands och Preuszens bemedling, den i Swerige infallna Danska arméen till desz land. Ekelund NAllmH II. 1: 146 (1838). Mina argument återvisades med påståendet att jag inte visste vad jag talade om. Ansikten 127 (1932). De återvisades .. (till sina rum) om de någon gång begick den taktlösheten att gå in i biblioteket för att hämta en bok. Posse Bygg. 377 (1942). Ärendet återvisades till Lantmäteriet för förnyad handläggning. NorrbK 10/7 2018, s. 9.
2) (†) till 6 b γ, refl.: visa sig l. framträda på nytt; jfr visa, v. II 1. Rosenstein 3: 448 (1791). Att döda menniskor .. återwisat sig, kan ingen förnuftig menniska neka. JournLTh. 1810, s. 194. Wingård 2: 31 (1819).
3) (†) till 6 c: rikta l. vända uppmärksamheten tillbaka (på ngt) l. hänvisa (till ngt); äv.: leda tanken tillbaka (till ngt); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om pron.: tillbakasyftande; jfr visa, v. I 3 b. Hvilket Krigspuss jag nyttjat i anseende til hela Eder afhandling, hvarföre jag blott återviser til den och min vederläggning för at utröna hvilken af oss vrider, vänder och slingrar. Kellgren (SVS) 5: 637 (1793). På denna källa återvisar hvarje yttring af hans verksamhet. ASScF 11: Minnestal 1: 20 (1875). Reflexivt (återvisande) kallas det personliga pronomen, när det i genetiv, dativ och ackusativ betecknar samma föremål som satsens subjekt. Löfgren TySpr. 47 (1880).
(5, 6 b) -VISIT. (numera bl. tillf.) återbesök (se d. o. 1, 2); äv. bildl.; jfr revisit. KKD 5: 237 (1711). På tisdagen gör ambassadören en visit hos utrikesministern, som strax därefter avlägger återvisit hos ambassadören. SvD(A) 13/5 1932, s. 5. Häromdagen, den då snön kom på återvisit. SvD 2/4 1995, s. 17.
(6 b γ) -VÄCKA, -else (numera bl. tillf., AB 21/12 1831, s. 4, osv.); -are (numera bl. tillf., Upsala 17/5 1850, s. 2, osv.). återuppväcka (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl. Frese VerldslD 52 (1717, 1726). Ingen mensklig hjelp förmådde återväcka Magdalena. Almqvist TreFr. 3: 152 (1843). (Historieskrivaren) måste återväcka forntiden ur dess grifter, han måste låta de döda uppstå att tala ett språk som de lefvande förstå. BEMalmström 7: 107 (1848). Man (hade) runt om i Storbritannien kunnat märka ett återväckt intresse för att fira en kristen jul. DN 7/12 2019, s. 13.
(1) -VÄG. väg tillbaka; återfärd; särsk. i sådana uttr. som , förr äv. i återvägen, på vägen tillbaka; äv. mer l. mindre bildl.; jfr bak-väg 3, tillbaka-väg. I återvägen passerades åtskilliga Smedjeverk. Björnståhl Resa 4: 208 (1782). De, som ledde ärendena, voro angelägna att afskära för Höpken återvägen till makten. Malmström Hist. 5: 51 (1877). På återvägen ser jag en trädgårdssoffa lysa vit inne i det gröna dunklet under lönnkronorna. BonnierLM 1954, s. 458.
(6 b) -VÄLJA. på nytt välja (se d. o. 2) (ngn) (till viss befattning o. d.), välja om. Weste (1807). Styrelseledamöter, revisorer och suppleanter kunna återväljas. SFS 1892, Bih. nr 76, s. 9.
(1 (b)) -VÄLVA, -ning. (†) bildl.: föra l. vältra (ngt) tillbaka (över l. på ngn l. ngt), särsk. med avs. på ngt som läggs ngn till last (jfr välva, v. 4 d); äv. intr. i eg. bet., om himlakropp: röra sig tillbaka längs sin bana (jfr välva, v. 1 a). Wallin (SVS) 1: 187 (1805). (Månen) Förbidar .. osynlig nattens antåg: / Då hon på himlens axel återvälfver, / Och .. i sitt hvarf går opp från öster. JGOxenstierna 4: 246 (1815). Den senare omständigheten kan, i händelse af förhastad anklagelse, återhvälfva straffets följder på Er sjelf. Sparre Frisegl. 3: 249 (1832). Att de beskyllningar, som åklagaren gjort mot Fursoff, till samma grad kunna återhvälfvas på gendarmeriet och prefekturen. GHT 1881, nr 294 A, s. 2.

 

Spalt Å 344 band 38, 2021

Webbansvarig