| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
1) (†) till 9: uppringla (tåg l. rev o. d.); jfr ringa upp 1 (se ringa, v.2 särsk. förb.). Een lijna til 30 à 40 famnar, hwilken sitter vpringad på samma stång. UHiärne 2Anl. 104 (1702). (Långreven) upptages .. på så sätt, att fiskaren själf förser sig med ett såll eller en bytta och ställer denna mellan sina fötter. I denna uppringas refven, sedan krokarna blifvit afknutna. Schröder Fiske 59 (1900).
2) (†) till 12: göra urtagning i (klädesplagg); jfr ringa, v.2 4 e. SthmModeJ 1854, s. 9. Lifvet .. var uppringadt så att hela axeln blef blottad och visade sin rundning helt upp öfver leden. Benedictsson FruM 63 (1887). —
(8 g) -RINGA, v.2 ringa upp (ngn l. telefonnummer o. d.); numera i sht i p. pf.; jfr ringa upp 3 b (se ringa, v.3 särsk. förb.). SDS 1892, nr 285, s. 2. Trettiosju minuter hade förflutit sen han blev uppringd. Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 88 (1967). —
(9) -RINGLA. lägga l. linda (ngt, särsk. lina l. rev o. d.) i ringar; jfr -ringa, v.1 1, o. ringla upp 1. Innan linan urspännes, uppringlas den och omspännes sedan, fast och hårdt. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 19 (1836). —
(8) -RINNA, r. l. f. [sv. dial. upprinna] (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) källa. Han drack aldrig annat än vatten, som han själf hämtade ur en s. k. upprinna i närheten, skötte ensam sitt lilla hushåll och lagade själf sina kläder. GHT 1896, nr 296 C, s. 4. Det öppna kärrpartiet utgörs av en stor blekeflark med typiska upprinnor. FoFl. 1974, s. 88. —
-RINNA, v., -ing, -else (se avledn.). [fsv. uprinna] särsk.
1) (†) till 1, om växt l. träd l. skott o. d.: spira l. växa l. skjuta upp (ur jorden o. d.); jfr rinna upp 4. Vtan lijke så som man lätteligen kan böije en quist, medhen thenn nyss vprinner, Altså kan man böije vngdomen, meden the ännw spede äre ifrån thet onde och till det Gode medh lärdom och age. Brahe Oec. 9 (c. 1580; uppl. 1971). De nysz uprundna telningar, som åhrligen sig opskiuta. Stridsberg Åkerbr. 36 (1727). Twänne åldriga Hängbiörkar, uprundne på en tid, bägge sådda af samfrö, stodo i en och samma lund. Tessin Skr. 89 (1763). NF 3: 1046 (1879).
2) (numera mindre br.) till 1, 2, 8, om källa l. flod o. d.: rinna upp (se rinna upp 2). Helsingius (1587). Missuri .. upprinner på Klippbergen. Svensén Jord. 491 (1887). Nedanför byterrassen upprinner en källa. EtnolKällskr. 3: 7 (1946).
3) (utom i avledn. upprinnelse numera bl. tillf.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2; särsk.: uppkomma l. uppstå l. bildas o. d.; jfr rinna upp 5. LPetri Œc. 5 (1559). Ryssland, såsom en nyligen upprunnen makt. 2RA 3: 642 (1734; läst i orig.). Sången är af sorg upprunnen, / Men är sångens gåfva funnen, / si så är din sorg försvunnen. Topelius Ljungbl. 7 (1843, 1860). Jag .. (satt) en stund i skymningen ensam med mina tankar. Då upprann på en gång min första vers. Böttiger 6: 46 (c. 1875). särsk. (numera mindre br.)
a) om person: födas, komma till världen; äv. i uttr. upprinna av ngt, härstamma l. komma från ngt; förr äv.: växa upp, särsk. i förb. nyss upprunnen, nyss uppvuxen; äv. om ätt l. släkte l. folk o. d., särsk.: härstamma (från ngn l. ngt) l. ha sitt ursprung (i ngt); jfr rinna upp 5 a. G1R 24: 146 (1553). Til saligheet och alzköns tröst, / Aer han oss allom vprunnen. Ps. 1562, s. H 8 b. Vthaff .. (göterna) är then Hispaniske Konunga Familia vprunnen. Tempeus Messenius 87 (1612). En vng beskedig dräng nyss vprunnen. VDAkt. 1729, nr 106. Vad för karl kan du väl vara / av vad ätt är du upprunnen? Collinder Kalev. 62 (1948).
b) om himlakropp, särsk. solen: stiga upp l. bli synlig; jfr rinna upp 5 c. Stiernona som vpgå i öster om aftonen, te vprinna medh himelen sachta huar efter annan. Luth Astr. 25 (1584). På flera ställen samlas hexorna omkring socknens kyrka påskdagsmorgon innan solen upprinner. Wigström Folkd. 1: 143 (1880). Rydberg Vap. 79 (1891).
c) om dag: gry, randas; jfr rinna upp 5 c. Svart Ähr. 66 (1560). Den 20 december upprann grå och disig. 3SAH 14: 34 (1899). Han vet, att den dag skall upprinna, då han får sin rätt åter. Moberg Rid 86 (1941).
d) om idé l. tanke l. plan o. d.: dyka upp l. infinna sig o. d. (hos ngn); jfr rinna upp 5 e. 2BorgP 4: 421 (1731). Emedlertid .. har hos mig Planen upprunnit till ett Arbete, som jag ej kan beskrifva för dig. Almqvist Brev 61 (1824). Det hade utan tvifvel varit bättre, om min .. skiss fått åtfölja dessa (skildringar) eller inarbetats däri, men den tanken hade ej upprunnit för mig vid tryckningen. Quennerstedt StrSkr. 2: 3 (1919).
Avledn.: upprinnelig, adj. [jfr d. oprindelig] (numera bl. tillf.) till -rinna 3: ursprunglig. Giese Sprachm. 1–3: 112 (1730). Institutionens upprinneliga syfte. SvTidskr. 1894, s. 271.
upprinnelse, r. l. f. [fsv. uprinnilse] till -rinna 3: härkomst l. upphov l. uppkomst l. ursprung l. början; särsk. dels i sådana uttr. som ha sin upprinnelse i l. av l. från ngt, härröra l. ha sitt ursprung i osv. ngt, dels i uttr. ngts första upprinnelse, ngts första början l. ursprung; i sht förr äv. med anslutning till -rinna 2, konkret: område l. plats l. källa där flod rinner upp. Johannes Mariana Hispanus, hwilken Götharnas förste vprinnelse och vrsprung klarlighen medh thenne sanferdige ord vthtolkar. Tempeus Messenius 1 (1612). Sköldpaddor. Desza djurs namn har säkerligen sin upprinnelse från den likhet de hafwa med grodorna eller paddorna. Holmström Ström NatLb. 3: 6 (1852). Borgen i Vaucluse, hvars ruiner ännu stå kvar på södra stranden af Lorgue, nära dess upprinnelse. Wulff Petrarcab. 35 (1905).
Ssg (†): upprinnelse-punkt. (†) punkt (se punkt 8 c) där ngt har sin upprinnelse. Rydberg Urpatr. 15 (1873). —
(12) -RISPA, -ning. rispa upp (ngt); jfr -raffla, -raspa, -repa 4. HusgKamRSthm 1700, s. 186. Ett fogelbo, beklädt med upprispadt gräs. Holmström Ström NatLb. 1: 78 (1851). Allt för långa trådändar .. (kan) lätt upprispa tyget. Sömnadsb. 150 (1915). —
(10) -RISSLA. (†) gm rissling (se rissla, v.2 a) rensa (säd l. frö o. d.); jfr rissla upp. LBÄ 44–50: 228 (1801). Wanligen igenlägges åkern med uppriszladt höfrö från lador och foderrum, hwilket är högst felaktigt. Lundequist Landtbr. 221 (1840). —
(12) -RISTA, -ning. [fsv. uprista]
1) rista upp (se rista upp 1 (se rista, v.2 särsk. förb.)); jfr -skära 3. KlädkamRSthm 1589 A, s. 16 b. Sistlidne fredag blef ladugårdskarlen .. stångad af en tjur, så att magen blef uppristad. VL 1897, nr 230, s. 2. Tyget var hopsnörpt i pös vid axlarna och uppristat här och var, så att det ljusare undertyget svällde fram. Heidenstam Svensk. 1: 311 (1908).
2) (†) med avs. på åker l. jord o. d.: bearbeta med rist l. plog o. d.; äv. med resultativt obj. betecknande fåra o. d.; jfr -plöja 2 o. rista upp 2 (se rista, v.2 särsk. förb.). Risten medh billen, som i Mullfösan satter är, vpristar plogfohrren, til thes åkerstyckit lychtas. Schroderus Comenius 391 (1639). Af de redskap, hvarmed jorden uppristas, är gräftan det första. Ahlqvist Kult. 27 (1871). —
(8) -RITA, -ning. rita upp (bild l. (geometrisk) figur l. karta o. d.); äv. oeg. l. bildl. Konungastenarne .. twiflar iag aldeles att målaren på Höijentorp kan uprijta. Fornv. 1910, s. 161 (1671). Uppritning af en ellips eller aflång rundel. Scheutz Ritk. 17 (1832). Grunddragen i hans skaplynne äro skarpt uppritade, men vid utförandet af bilden har författarinnans krafter svikit henne. NordT 1883, s. 221. särsk. handarb. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: med påritat mönster för broderi o. d. GHT 28/10 1895, s. 1. Uppritade dukar, som broderas för hand, äro däremot en stor handelsvara. Varulex. Beklädn. 281 (1945). —
(8) -RITSA, -ning. ritsa upp (se ritsa upp 1) (ngt); äv. med resultativt obj. betecknande linje l. figur o. d. (jfr ritsa upp 2). Tappen uppritsas medelst strykmått. SlöjdBl. 1885, nr 4, s. 3. De uppritsade linjerna fylldes antingen med svart eller vit färg. HantvB I. 2: 254 (1934). —
-RIVA, -else, -ning. [fsv. upriva]
1) till 1 (b), särsk. med avs. på växt l. planta o. d.: rycka l. dra l. gräva l. krafsa o. d. upp (ur jorden o. d.) (jfr riva upp 8); äv. dels med avs. på sand l. damm o. d.: röra upp (jfr riva upp 5), dels oeg. l. bildl. Harff til at vprijffua röter och bereeda iordena mz. VarRerV 43 (1538). Med rötterna upprifva ett .. falskt föreställnings-sätt. BEMalmström 5: 306 (c. 1860). Lemningar af mumier .. upprifna ur .. grafvarna på bergsluttningarna. Wachtmeister Tur. 58 (1876, 1885). Hvirfvelvinden upprifver den finaste sanden och upplyfter honom i de högre luftlagren. NF 2: 700 (1877).
2) till 3, 10: gräva l. harva l. plöja upp (jord l. åker o. d.); äv. med resultativt obj. betecknande fåra l. grop o. d.; jfr -plöja 2 o. riva upp 4. Dömdes Oloff .. för han vp reff oker gord för syn granne. BtFinlH 2: 19 (1538). Dee tweklöfwete fötter uprefwe forar i backen. 2Saml. 35: 215 (1662). Ett ordentligt dragredskap för jordens upprivande. SvGeogrÅb. 1949, s. 148.
3) till 3, 12: gm rivande l. rispande göra hål på l. ta sönder l. sarga (ngt) (jfr riva upp 3 a); gm slitande l. dragande l. rivande öppna (ngt) (jfr riva upp 1); äv. bildl. Om tu wilt, tå må tu vpriffua ådren j näsonne medh en Gåsapenna. BOlavi 1 b (1578). Hans väst var upprifven och hans bröst blottadt. Heidenstam End. 170 (1889). Isarne inomskärs äro på grund af storm och regn upprifna. SD(L) 1900, nr 59, s. 3. Så dog vinden plötsligt ut .. Den upprivna sjön lade sig. Holmström Benj. 235 (1932). särsk. med avs. på sår l. skada o. d., dels: gm rivande bringa att gå upp l. blöda (jfr riva upp 3 a slutet), dels: gm rivning åstadkomma (jfr riva upp 3 b). Dhe medh ruggor öfwerdragne såhr .. på nyo igen uprifwas och åther blodige warda. Gustaf II Adolf 69 (c. 1620). Dock kunna de väl / å kölar fara, / och svärdsegg lära / sår upprifva. Afzelius SæmE 113 (1818). Ingen kan .. mindre än jag vara benägen att upprifva gamla sår. Vasenius Samkänsl. 28 (1901).
4) till 12, med avs. på ngt uppbyggt l. sammanfogat l. ordnat o. d.: ta isär l. dela upp l. förstöra l. rasera l. bringa i oordning o. d.; särsk. dels med avs. på bro l. fiskebyggnad o. d., dels i uttr. uppriva gärdet (se gärde 1 b); äv. bildl. (se c); jfr riva upp 14. Huar wij thet laxe fiske (i Älvkarleby) vpriffue skuldom, wore thet oss och Suerigis Crone til skade. G1R 7: 133 (1530). En be:d Erich Matzson will twinge dem at vprifue deris huus och bygninger. PrivSvStäd. 3: 729 (1592). Det första hinder, som de stötte på, var en upprifven bro, hvars iståndsättande borttog 3 timmar. Malmström Hist. 2: 314 (1863). Liggande oklädd framstupa i den ännu upprivna bädden läste Marta om och om igen igenom brevet. Lo-Johansson Kungsg. 253 (1935). särsk.
a) med avs. på gata l. stensättning o. d.: riva upp (se riva upp 14 a); numera nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Berch Hush. 111 (1747). Stadsfolket uppref stenläggningen och förde stenarna upp i sina hus, för att dermed försvara sig. 2SAH 14: 241 (1830). Det enda som är kvar efter vägarbetarna i dag är en varningsskylt och en uppriven gata. GbgP 4/8 2003, s. 42.
b) med avs. på vävnad l. trådar o. d.: repa upp (se repa upp 2); jfr -rispa. Hoorn Jordg. 1: 293 (1697). 1 Bylte med ull och uprifwit silke. BoupptVäxjö 1781. Ett sämre slag av konstull erhålles genom upprivning av använda beklädnadsplagg av vävda tyger eller stickade plagg. Form 1933, s. 246.
c) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels med avs. på land l. nation l. samhälle o. d., dels med avs. på grund(val) l. fundament o. d.; jfr riva upp 14 d. Ethiopien moste förskreckias, när the slagne vthi Egypten falla, och thes folck bortfördt, och thes grundwal vpriffuin warder. Hes. 30: 4 (Bib. 1541). De fortsatta besvärligheterna under oupphörliga marscher i den mest ogynsamma årstid hade småningom upprifvit hans helsa. 2SAH 48: 53 (1872). Upprivande och resultatlösa strider inom riksdagsgruppen. Wigforss Minn. 2: 130 (i handl. fr. 1919). Landet är upprivet och utarmat. Spångberg StMän 2: 77 (1921). särsk.
α) med avs. på truppstyrka l. här l. flotta o. d.: splittra l. skingra l. spränga; jfr riva upp 14 d α. Haffver fienden opriffvit våre troupper i Schlesien, och är till befruchtandes, att han proseqverer denne sin victorie och söker att gå neder åth sjökanten. RP 3: 199 (1633). Med stöd av tatarerna lyckades Chmielnicki helt uppriva en polsk här. Almquist VärldH 5: 312 (1933).
β) med avs. på person: försätta i stark sinnesrörelse, uppröra; numera i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: upprörd l. förtvivlad l. uppbragt o. d. (äv. i överförd anv., om röst l. ansikte o. d.); jfr riva upp 14 d β. Just nu emottog jag en afgörande skrifvelse och är mycket upprifven af vårt långa språk. Strindberg Brev 3: 361 (1883). Det vore nog bäst, om hon kunde sofva, tills allt var öfverståndet, ty ångesten skulle eljes upprifva henne – och hon hade ingen öfverflödig kraft att förspilla. Lundegård Ulla 180 (1894). Nu var hennes ansikte upprivet och förgråtet. Heerberger NVard. 153 (1936).
5) i bildl. anv. av 1, 2, med avs. på känsla l. strid l. tvist o. d.: (på nytt) framkalla l. uppväcka o. d. (jfr riva upp 10 a); äv. med avs. på ämne l. fråga o. d.: (på nytt) ta upp till diskussion l. behandling o. d. (jfr riva upp 10 b). AOxenstierna 6: 26 (1631). Gambla Såår blöda giärna .. (dvs.) Gambla trätor äre snart vpprijffne. Grubb 241 (1665). Hvartill tjenar att upprifva dessa frågor? Agardh BlSkr. 1: 316 (1836). Skilsmessan från Robert hade upprifvit de gamla halfdöda känslorna. Roos Skugg. 342 (1891).
6) med avs. på beslut l. avtal l. dom o. d.: upphäva l. göra ogiltig; jfr riva upp 15. 1LinkBiblH 1: 187 (1525). Att hans intention intett .. ähr fattadt, i dett han beskylles haffva opriffvett een domb. RP 7: 170 (1638). Ingen må försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. SFS 1949, s. 1123. särsk. (†) med avs. på trolovning l. äktenskap o. d.: bryta l. upphäva l. upplösa; jfr riva upp 15 slutet. VDBötB 1642, s. 329 (med avs. på äktenskap). Om troolofningars oprijfwelse. Barckhusen Cotossichin 170 (1669). Lagerström Holberg Jean 57 (1744).
Avledn.: upprivenhet, r. särsk. till -riva 4 c β: förhållandet l. tillståndet att vara uppriven. Inre upprivenhet. SvLittH 2: 445 (1919). Själslig upprifvenhet. FinT 1964, 88: 269. —
1) (†) motsv. -ropa 2: rykte; jfr rop 8. Ath inthet vprop bespredis bland simpel almoge om for:ne forræderes bedriffuelse i dalarna. G1R 4: 167 (1527). Så att itt stoort vprop och rychte vpkommedt är i bland then menoghe man. G1R 7: 458 (1530).
2) motsv. -ropa 2, om till allmänheten riktad (vanl. skriftlig) vädjan om l. uppmaning till vidtagande av viss åtgärd. Vi grepo oss an och utsände ett upprop till Vestmanlands och Dalarnes bildade allmänhet. Frikostiga bidrag erhöllos. Svedelius Lif 580 (1887). I särskilda upprop i Kulturens tryckta vägledningar uppmanades allmänheten skänka föremål till museet. Kulturen 1994, s. 46. jfr radio-upprop.
a) motsv. -ropa 3 a, b, om handlingen att ropa upp (se ropa upp 2 a, b); äv. konkretare, om enskild sådan handling. Lind (1749). Vid upropet efter mönster-rullan fann jag, att en Corporal och tvänne Matroser .. voro afvekne. Landell Bligh 148 (1795). Den 30 Aug. var upprop i Jönköpings högre allmänna läroverk. GHT 1895, nr 206, s. 2. Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val ske öppet. SFS 1953, s. 1682. jfr afton-, namn-, stipendiat-upprop. särsk. (jur.) i fråga om (parter l. vittnen i) rättegång(smål) o. d.; förr äv. om underlåtelse att inställa sig vid rättegång o. d. Bergv. 1: 455 (1693). Som Swaranden icke sig infunnit altså pliktar hon för uprop 1 d(aler) s(ilvermy)nt. VRP 27/4 1737. Upprop .. (dvs.) domstols åtgärd att å den dag, då ett mål skall till handläggning företagas, låta kalla parterna till inställelse. KonvLex. 4: 340 (1865).
b) motsv. -ropa 3 c, i fråga om auktion l. (numera i sht) börshandel. Offentligit uprop. Schmedeman Just. 1126 (1687). Uppropen tillgå så, att en börsledare i tur och ordning uppropar de noteringsberättigade värdepapperen, på vilka börsmedlemmarna avgiva sina köp- och säljbud. SvAffärslex. 458 (1948). jfr börs-upprop.
Ssg (till -rop 3): upprops-lista. särsk. till -rop 3 a, om lista l. förteckning efter (l. enligt) vilken upprop sker; särsk. (o. numera i sht, jur.) om förteckning över rättegångsmål som skall handläggas av domstol på en viss dag (jfr sak-förteckning 1). 2RARP 6: 19 (1731). Upprop sker med ledning af en uppropslista, som anger den ordning, hvari de olika målen å en rättegångsdag skola företagas till handläggning. Kallenberg CivPr. 2: 181 (1928). —
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: kalla upp (ngn) (jfr -kalla 1); numera i sht i p. pf.; förr äv.: (gm rop) väcka upp (ngn); jfr ropa upp 3. Medici .. mena att han skall haffua bliffuit aff någon wpropat sedan han död warit haffuer. Ekeblad Bref 1: 178 (1652; rättat efter hskr.). Löwenhjelm var bland dem, som man helst hörde på Riddarhuset, och ofta, efter långvarigt tröttande meningsstrider, ljusnade åhörarnes anleten då landtmarskalken uppropade den snillrike improvisatören. Hellberg Samtida 8: 118 (1872).
2) (†) till 8 c: ropa l. uttala l. förkunna l. tillkännage (ngt); äv. dels med avs. på person: utropa (till ngt) l. utse l. utpeka o. d., dels med avs. på rykte: sprida; jfr ropa upp 1. Haffua vpropat eth lygnachtugh rykte. G1R 4: 206 (1527). Berögde och opropade them som för:ne stämpling mäst åstadt kommet haffua. G1R 5: 53 (1528). Then Christna menigheten tilhörde ath wälia och vpropa skickeligha .. men til .. siälawachtare. OPetri 1: 390 (1528). Noken ord, som han opropade vppå almenninghx gathu. JönkTb. 144 (1543). (Liksom) Herren Christus dhe fattiga syndares brister icke rögde och upropade för werldenne, så moste icke heller een lärare dhet giöra. KOF II. 2: 391 (c. 1655). Fritt må envar av er .. uppropa den, som han helst vill taga till konung. Heidenstam Svensk. 1: 200 (1908).
a) med avs. på person l. grupp av personer l. personbeteckning o. d.; förr särsk. dels med avs. på manskap l. besättning o. d., dels med avs. på part l. vittne i rättegång o. d.; jfr ropa upp 2 a. Gustaf II Adolf 16 (c. 1620). När Lagmans-Rätten sig satt, och Ting, samt Tingsfred blifwit lyst, opropas Parterne. Abrahamsson 601 (1726). Rullföringsbefälhavaren ordnar de värnpliktiga .. församlingsvis och uppropar dem efter inskrivningslängden. SFS 1936, s. 1220.
b) i sht jur., med avs. på rättegångsmål o. d.; jfr ropa upp 2 b. När Domstolen satt sig och saken upropades infunno sig parterne. VDAkt. 1784, nr 255. Huvudförhandlingen börjar med att målet uppropas. NorstedtJurHb. 809 (1987).
c) vid försäljning på auktion l. börs o. d., med avs. på vara l. värdepapper o. d.: gm rop tillkännage ss. stående i tur att försäljas; jfr ropa 4. VinkällRSthm 1584. Nu ropade åter .. (auktionsutroparen) upp den usla möbeln och han gick nu till trettio skilling – återlemnades och uppropades ånyo. Wetterbergh Kapellpr. 38 (1849). Den genom börsen förmedlade fondhandeln försiggår så att värdepapperen av börsledaren uppropas enligt av börskommittén fastställda listor. Hernberg Rättsh. 276 (1922).
Spalt U 617 band 36, 2011