Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄTTA sät3a2, v.3, förr äv. SÄTTJA, v. sätter sät4er, satte sat3e2, satt sat4, satt sat4; förr äv. SÄTTAS, v. dep. (pr. sg. pass. -es (-is) G1R 23: 100 (1552: upsettes) osv. -s (-z) Luk. 10: 7 (Bib. 1541: föresets), Wivallius Dikt. 54 (1625) osv. — ipf. saatt HFinlKamF 1: 63 (1552: saatt .. wppå). sadhe TbLödöse 306 (1593). sathe Holmkvist BergslHyttspr. 98 (cit. fr. 1558: sathe op), Carl XI AlmAnt. 13 (1677). satt (-dt) PolitVis. 58 (c. 1550; i vers), Forsius Fosz 501 (1621: satt .. öfuer; i vers), Ahlbäck SvFinl. 37 (1956), Vi 1961, nr 12, s. 10 (: satt på). satte (-tth-, -i, -ä) G1R 1: 41 (1522: pansatte) osv. satto, pl. Bureus Runaräfst 111 (1602). szåthe VgFmT I. 8—9: 80 (i handl. fr. 1538: szåthe .. Jn). sättade VDAkt. 1700, nr 7 (1699), KKD 12: 440 (1712). sätte (ss-, -æ-, -e-, -th-, -tth-, -æ) G1R 1: 184 (1524: indsætte), KlädkamRSthm 1807, s. 369. — sup. saat OPetri Tb. 103 (1526). saatt BtÅboH I. 10: 30 (1590: saatt .. till). satt (sz-, z-, -dt, -t, -th, -tth) G1R 1: 36 (1522: vpsat) osv. se(e)t (-th, -tt) G1R 2: 100 (1525: wnderseeth), Ekelund Fielding 553 (1765: sett .. före). setted RA I. 4: 695 (1598: försetted). såt LWivallius (1630) hos Schück Wivallius 1: 100. sått HH XIII. 1: 39 (1562). sätet G1R 16: 758 (1544: besätet). sätt (ss-, -æ-, -th, -tht, -tth) G1R 1: 237 (1524), Schultze Ordb. 3921 (c. 1755). sättit (-tt) ÄARäfst. 132 (1596), SkrVSocLd 22: 138 (i handl. fr. c. 1685). — p. pf. saat G1R 3: 204 (1526: framsaat). saatt HH XIII. 1: 80 (1563). satt (-dt(h), -t, -(t)th) G1R 1: 4 (1521: pantsat) osv. satten RA I. 1: 343 (1544: insattne, pl.), Lucidor (SVS) 322 (1673). se(e)t (-dth, -th, -tt) FörsprRom. 5 b (NT 1526: föreseet), Rudbeck Atl. 1: 714 (1679: ihopsetta, pl.). säten (-th-, -in) SörmlH 16: 66 (1596), Peringskiöld MonUpl. 267 (1710: tilsätne, pl.). sätt (z-, -t, -th, -tth) 1Tim. 1: 9 (NT 1526), Rinman (1789). sättad Verelius 264 (1681: försättat)). Anm. rörande p. pf. i adjektivisk anv.: 1:o Mera tillf. förekommer komp. anv. Tamm Smid. 33 (1830: nödsattare), Odelstierna JärnM 509 (1913: hårdsattare). 2:o Den urspr. i nom. sg. m. hemmahörande formen satter (l. sätter) har även använts utan avseende på kön liksom efter prep. G1R 1: 128 (1523; enl. senare avskrift), Balck Es. 223 (1603: vpsätter), AOxenstierna Bref 4: 451 (1648: å satter dag), Lind 1: 272 (1738: satter planta), Chenon Heywood 4: 75 (1773: På utsatter tid). 3:o Den gamla dat.-formen i n. sg. satto är belagd. Rääf Ydre 1: 368 (i handl. fr. 1620: å satto tinge). 4:o Den urspr. i n. sg. ack. hemmahörande formen sattan är belagd efter prep. i bet. I 38 a β slutet o. 45 a. UpplDomb. 5: 202 (1599: Opå Sattan tingh), StadfSocknemag. 1758, § 8 (1757: å utsattan dag). vbalsbst. -ANDE,-ELSE (se avledn.), -ERI (se avledn.), -ING (se SÄTTNING, sbst.2), -NING (se SÄTTNING, sbst.2); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(seitt- 1594 (: seittie .. före). sett- (-dt-, -t-, -tth-) 1521 (: setthia)1751 (: setter sig .. ut). siett- (-tth-) 1580 (: wp sietthe)1712 (: siettia til sig). siät- 1549 (: siätia .. op). sätt- (ss-, sz-, -æ-, -t-, -tth-) 1523 (enl. senare avskrift) osv. -a (-e) 1524 (: indsætte) osv. -ja (-i-, -ii-, -ij-, -e) 15211812 (: tillsättjas). -as 1563 (: sattes .. nedher)1673 (: sättes .. neer))
Etymologi
[runsv. satido, p. pf., fsv. sätia (ipf. satte, sätte); motsv. fd. sætt (d. sætte), fvn. setja, nor. dial. setja, got. satjan, fsax. settia, mlt. setten, flfrank. settan (nl. setten), fht. sezzen (mht. o. t. setzen), feng. settan (eng. set); kausativum till SITTA, v.; jfr find. sādáyati, sätter, fkyrkoslav. saditi, sätta, fir. ad-suidem, vi uppskjuter. — Jfr SÄTT, sbst.1, 4—6, SÄTTA, sbst.1, 3, SÄTTA, v.2, SÄTTLING, SÄTTNA, SÄTTS-, SÄTTSLIG]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. tr.
A. placera (person l. djur) i sittande ställning samt i anv. som ansluter sig härtill. 1) placera (ngn) i sittande ställning. 2) få (villebråd) att sätta sig ned (l. stanna); få (fågel) att slå sig ned (i träd). 3) få (groddjur eller fågel o. d.) att inta sittliknande ställning. 4) låta (höna l. gås) ligga på ägg. 5) allmännare: placera l. ställa (ngn l. djur ngnstädes); i sht förr äv.: låta (ngn) uppehålla sig l. vistas l. bo (ngnstädes). 6) i fråga om fängslande. 7) i uttr. sätta fast l. dit ngn. 8) i uttr. sätta ngn på benen l. fötter l. sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter, skrämma ngn o. d.; sätta ngn till fots, göra ngn till fotsoldat; sätta ngn l. ngt på fötterna, hjälpa ngn l. ngt. 9) i uttr. sätta kvar (i skolan). 10) betecknande att ngn ålägger l. ger ngn arbete l. göromål l. uppgift. 11) (i förb. l. uttr. med bet.:) till- l. avsätta o. d. 12) försätta (ngn) i visst tillstånd l. viss belägenhet o. d., se under 18.
B. anbringa l. placera (ngt ngnstädes) o. i bildl. l. utvidgad anv. härav (jfr C, D), särsk.: plantera l. föda l. arrangera l. försätta (äv. med personobj.) l. skriva l. komponera l. förutsätta l. bestämma. 13) anbringa l. fästa (ngt ngnstädes). 14) med särskild tanke på fri rörelse hos obj., särsk.: skjuta, kasta, sparka. 15) i fråga om icke rumslig placering l. förbleknad anv. härav. 16) med objektsväxling motsv. 13 a. 17) i uttr. sätta ngt, i sht allt, på sista minuten. 18) bringa (ngn l. ngt) i visst tillstånd o. d. 19) registrera l. uppföra l. taxera (ngt); äv.: utställa l. utfärda (pass). 20) stoppa l. sätta ned (växter l. frukter l. frön) i jorden; plantera. 21) föda; lägga (ägg l. rom). 22) sätta l. föra samman l. foga l. lägga ihop (ngt); arrangera, ordna. 23) tillsätta (ngt); hälla l. ösa o. d. 24) göra (ngt) i ordning för att utvecklas l. utvecklas färdigt, särsk. gm att stå ett tag. 25) i fråga om fyllande av smältugn l. brännvinsapparat med material; i sht i ssgrna MALM-, UPP-SÄTTA o. i de särsk. förb. SÄTTA PÅ, UPP. 26) planera l. bearbeta med sättpuns. 27) i förb. l. uttr. med bet.: arrangera ett stycke för scenen l. teatern, särsk. i den särsk. förb. SÄTTA UPP o. i ssgn UPP-SÄTTA. 28) koppla (ngt till ngt), kopplande ställa in o. d. 29) utmärka l. staka. 30) sjöt. slacka, fira, hala. 31) deponera (ngt), lämna (borgen l. pant), försätta (ngt i kvarstad). 32) lägga l. spela (kort); satsa o. d. 33) som typografisk term. 34) från 33 (i uttr.) övergående i bet.: skriva. 35) komponera, arrangera, versifiera, förse (musikstycke) med ord. 36) förutsätta, antaga, uppställa ss. tes. 37) i skrift, äv. tal: ange l. anföra l. tillägga (ngt). 38) bestämma (ngt) o. d. 39) fastställa, bestämma (pris, värde, kurs) l. priset osv. på l. för (ngt). 40) i bildl. anv. av 39. 41) utfästa belöning, särsk. i uttr. sätta ett pris på ngns huvud. 42) i uttr. med bet.: bestämma färdriktning. 43) med avs. på kommitté, utskott, regering o. d.: utse; inrätta; tillsätta, välja. 44) inrätta l. grunda l. ge upphov till (ngt); särsk i uttr. sätta bo. 45) med avs. på ting l. rätt l. riksdag o. d.: (utlysa o.) med behöriga l. i laga former öppna o. d.
C. avsätta; bilda; prestera o. d. 46) avsätta (sedimentlager o. d.); (ut)bilda (ngt) l. ge (ngt) som produkt o. d. 47) bergv. sortera (malmgods) gm våtmekanisk anrikning. 48) i bildl. anv. av 46: med avs. på (negativ) abstr. företeelse: åstadkomma. 49) prestera (ngt, särsk. idrottsrekord), lyckas med (ngt); numera bl. med avs. på rekord. 50) i uttr. sätta fart l. fräs.
D. sänka (ngt); få (ngt) att lugna l. lägga l. stadga sig l. upphöra; nedsätta växtkraften hos (ngt) o. d. 51) få (mat) att sätta sig. 52) sänka (sjö); i ssgn NED-SÄTTA. 53) bringa (solen) att gå ned, i pass. närmande sig dep. 54) få (ngt växande) att lida avbräck l. nedsättas i sin växt, i pass. närmande sig dep. 55) lugna l. stilla l. kväsa (ngt l. ngn). 56) bringa ngt i stadga l. fast (o. fullt utvecklad form); bringa reda o. ordning i (ngt).
II. refl.
A. om person l. djur (se dock 5): inta sittande ställning l. placera sig o. i anv. som närmast ansluter sig härtill. 1) inta sittande ställning. 2) i utvidgad anv., om fågel l. fluga. 3) om domstol l. församling l. kommission o. d.: sätta sig o. börja sammanträde. 4) placera sig (ngnstädes). 5) i uttr. sätta sig fast, om person l. fordon: fastna, gå ner sig. 6) slå sig ned (o. börja bo ngnstädes). 7) förpassa sig (till en plats l. över vatten o. d.); (snabbt) förflytta sig l. fara (till en plats). 8) i oeg. l. bildl. anv. av 4, i fråga om icke fysisk placering. 9) i uttr. sätta sig emot ngn l. ngt. 10) motsv. I 10 a, särsk. i uttr. sätta sig till ngt. 11) i uttr. sätta sig till l. ()som ngt, göra l. utnämna sig till ngt; ta tjänst som ngt; äv. i uttr. sätta sig till motvärn, sätta sig till doms över ngn. 12) motsv. I 12; i sht i uttr. sätta sig i ngt, försätta sig i ngt (särsk. rörelse), åstadkomma att man kommer l. hamnar i ngt; förr äv. sätta sig utur ngt, sätta sig under ngt.
B. 13) om person: förlita sig (på ngt).
C. om (pilot på) flygplan l. (befälhavare på) fartyg: ta mark resp. ankra. 14) om flygplan: ta mark, sänka sig ned. 15) lägga sig för ankar.
D. 16) motsv. I 13 a (o. b), 15 a; särsk.: komma (på en yta l. kroppsdel) o. bli sittande l. förbli där, komma; placera sig (i l. på ngt); tränga in (o. fastna).
E. 17) motsv. I 39.
F. bilda frukt l. ax l. tillväxtlager o. d.; bildas; få stadga o. d. 18) bilda frukt, få rotknölar, skjuta ax o. d. 19) bildas, uppkomma (om is, split, sägen o. d.). 20) från 16 övergående i bet.: stelna, torka; om påstruken målarfärg. 21) stadga l. konstituera sig o. d.
G. om sak: tränga in; sjunka (ihop l. till botten); forma sig efter ngt; lugna sig; avta o. d. 22) om (ämne o. d. i) vätska: tränga in; i den särsk. förb. SÄTTA SIG IN. 23) (av tyngden hos överliggande föremål l. övre lager) sjunka ihop (o. bli kompaktare l. fastare l. stabilare); äv. bildl. 24) om sko: forma sig (efter foten). 25) minska i våldsamhet l. häftighet, avta; lugna sig; lägga sig; upphöra. 26) om nedåtgående rörelse: sjunka, gå ned (om sol). 27) sjunka till (o. bilda ett lager på) botten l. marken. 28) om vätska: genomgå process som innebär att ämne som finns upplöst l. uppslammat i vätskan sjunker till botten (varigm vätskan klarnar l. får önskad beskaffenhet). 29) om gröda: komma av sig l. nedsättas i sin växt.
III. intr.
A. eg.: placera sig l. placera ngt (ngnstädes). 1) sätta sig till motvärn. 2) gå (på grund); äv. i uttr. sätta i land, lägga till o. gå i land. 3) lägga sig (för ankar); äv. i uttr. sätta för ankar l. sätta och ankra. 4) sätta i sig mat (o. dryck). 5) i uttr. sätta på ngn l. ngt, sätta sin lit l. tillit till ngn l. ngt.
B. fara i väg; börja; ta itu med o. d. 6) (i förb. l. uttr. med bet.:) plötsligt ge sig av l. fara (i väg) l. börja med ngt. 7) i särsk. förb. med bet.: ta itu l. ge sig i kast med ngt; ge sig tillkänna, infalla o. d.; se SÄTTA I, IHOP, IN, TILL, UPP, ÅT.
C. 8) om färgvätska: tränga l. färga (igenom), i den särsk. förb. SÄTTA IGENOM.
D. fyllas igen; sjunka; avta. 9) fyllas l. täppas igen; i den särsk. förb. SÄTTA IGEN. 10) packas (ihop); i den särsk. förb. SÄTTA IHOP. 11) om fartyg: göra mer l. mindre häftiga nedåtgående rörelser med akterskeppet. 12) om sol: gå ned; äv. opers., i fråga om dag: lida (mot natten). 13) minska, avta; försämras; i den särsk. förb. SÄTTA AV.
IV. dep.; i den särsk. förb. SÄTTAS NED.
Särsk. märks följande uttr. o. förb. (somliga anförda ss. typexempel):
ha satt sin sista potatis I 20 c α. inte ta ngn på den kvist l. där man sätter honom I 3 b. komma sättande(s) III 6 a δ δ’. på l. å satt l. satte l. satto l. sattan ting I 45 a. sätta alla klutar I 13 a η α’. sätta allt på sista minuten I 17. — sätta barn till världen I 5 i. sätta ben under ngn I 13 a ζ. sätta bo I 44 a. sätta bocken till trädgårdsmästare I 11 a β slutet. sätta dit ngn I 7 b. — sätta eld på ngt I 15 b β γ’. sätta en fläck l. klick på ngn I 13 a ε α’. sätta en gräns l. gränser för ngt l. ngn I 29 b. sätta en kula i ngn I 14. sätta en rova l. rovor I 20 c β. — sätta fart (på ngn l. ngt) I 15 b β δ’, 50 a. sätta fason på ngn l. ngt I 15 b β β’. sätta fast ngn I 7 a. sätta foten över tröskeln I 13 b λ α’. sätta fräs I 50 b. sätta för ankar III 3. sätta förut I 36 a α. sätta fötter under ngn I 13 a ζ. — sätta hopp till ngn l. ngt I 15 b γ γ’. sätta hushåll I 44 a. sätta höna på ägg I 4. — sätta i fråga I 18 b ϑ α’, β’. sätta i gång I 18 b α β’, III 6 b α. sätta i klistret I 5 j β δ’. sätta i kvarstad I 31 c. sätta i lag I 38 b γ β’. sätta i omlopp I 18 b α δ’. sätta i pant I 31 b γ α’. sätta i rörelse I 18 b α α’. sätta i stånd I 18 b ι α’. sätta i tidningen I 34 c. sätta i vad I 31 b γ γ’. sätta i verket I 18 b ε. sätta i väg III 6 a β. sätta inne I 6 b. — sätta kosan l. sin kosa I 42 b. sätta krokben för ngn I 13 b λ α’. sätta kvar I 9. sätta käppar i hjulet I 13 b υ slutet. — sätta matt I 18 b π. sätta musik till ngt I 35 a. sätta myror i huvudet på ngn I 13 b υ slutet. — sätta ngn av l. ur ngt I 1 c. sätta ngn framför andra I 5 j α. sätta ngn för ngns fötter I 1 b. sätta ngn hemma I 5 d. sätta ngn i fängelse I 6 a. sätta ngn i kurran I 6 a. sätta ngn i stocken I 5 k slutet. sätta ngn ngt för ögonen I 15 a ζ β’. sätta ngn på sådan l. sådan fot I 8 c. sätta ngn på det hala I 5 j β γ’. sätta ngn på gatan I 5 j β ζ’. sätta ngn på porten I 5 a. sätta ngn på pottan I 1 d. sätta ngn på prov I 18 b κ. sätta ngn på spåret I 5 l. sätta ngt i halsen I 13 a β α’. sätta ngt på papperet I 34 b. sätta ngt på spel I 32 b, c. sätta ngt på vers I 35 b. sätta ngt utom allt tvivel I 18 b ν α’. sätta ngt överstyr I 18 b ξ. sätta p för ngt I 34 a β. sätta pris på ngt I 39 a. sätta punkt för ngt I 34 a γ. sätta (häst) på bakbenen l. (bak)hasorna I 1 e. sätta (fartyg) på grund I 13 b γ. sätta (en ort) på kartan I 13 b ξ γ’. sätta räven till gåsvaktare I 11 a β slutet. sätta sig emot ngn l. ngt II 9. sätta sig fast II 4 b, 5. sätta sig för ankar II 15. sätta sig för hushåll II 6. sätta sig i ngns ställe II 8 a α. sätta sig i rörelse II 12 b. sätta sig i sinnet I 15 a μ. sätta sig i spetsen för ngra II 4. sätta sig på huk II 1 j. sätta sig på knä II 1 j. sätta sig på ngn II 1 i γ. sätta sig på sina höga hästar II 1 i α. sätta sig på skolbänken II 1 g. sätta sig på tvären II 4 c. sätta sig till domare II 11 a. sätta sig till doms II 11 e. sätta sig till motvärn II 11 d. sätta sig till ngt (dvs. syssla o. d.) II 10. sätta sig över ngt II 8 b. sätta sin lit till ngn l. ngt I 15 b γ γ’. sätta sitt hopp till ngn l. ngt I 15 b γ γ’. sätta sitt ljus under en skäppa l. ena skäppo I 13 b υ slutet. sätta sitt sinne l. sitt hjärta till l. på ngt I 15 b δ α’. sätta skräck i ngn I 15 b β β’. sätta sprätt på ngt I 15 b β β’. sätta styv I 30 b. sätta till fötters l. fötterna III 6 a γ. sätta tjänst hos ngn I 38 b β. sätta tänderna i ngt I 13 a μ. sätta vikt vid ngt I 15 b ε. sätta värde på ngt l. ngn I 39, 40. — sätta yxan till roten I 13 b ε. sätta ögonen i ngn I 13 a ξ γ’.
I. tr.
A. placera (person l. djur) i sittande ställning o. i anv. som ansluter sig härtill.
1) placera (ngn) i sittande ställning; få (ngn) att l. låta (ngn) sitta l. slå sig ned; erbjuda (ngn) att sitta (där l. där), placera (ngn) i sittande ställning (så l. så); få (ngn) att l. låta (ngn) sitta upp (på häst l. annat riddjur). En ringa mandz wijsheet läter honom komma til äro, och setter hono(m) när förstar. Syr. 11 (”10”): 1 (öv. 1536; Apokr. 1921: giver honom en plats; Apokr. 1986: skaffar honom en plats). Gästerne .. äre samblade vthi Brudhuuset, för än Klockan är siu om Affton, at dhe widh slaget, kunne sättias til Bords. StadgPrestTrolofn. 5 ⁄ 10 1664, s. B 1 b. Så offta pascharne waret hoos h:s M:t, så har h:s M:t altijd låtet sättja dem, ock därhoos altijd befalt hofcantzlärn at sättja sig ock. KKD 4: 128 (1712). Kungen, som höll mycket af Fournier, tog honom också och satte honom på sitt knä för att språka med honom. De Geer Minn. 1: 262 (1892). Sätt pojken framför dig på hästen och låt honom rida ett tag! Östergren (1953). — jfr BORD-, KNÄ-, NED-SÄTTA. — särsk.
a) i fråga om placering i högsäte l. på tron l. stol använd av chef o. d.; i sht metonymiskt l. bildl. (i fråga om värdighet l. befattning). Iach wil setia tich tijns lijffs fruct vppå tin stool. Psalt. 132: 11 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Den siöna Dommarinn’ uppå sin Trohn wart sätt, / Den Kiärleks Rättegång att öfwa. Dahlstierna (SVS) 242 (c. 1696). Hur hålla landets herrar hus, / Som sätta barn på tronen? CVAStrandberg 1: 145 (1854). Att sätta en ny person i en chefsstol innebär ofta en investering på några miljoner. DN 13 ⁄ 1 1994, Bil. s. 25.
b) oeg., i uttr. sätta ngn för ngns fötter, se FOT 1 c ι α’ slutet.
c) i utvidgad anv., i fråga om att ngn avlägsnas från den plats där han sitter l. fås att upphöra att sitta ngnstädes; särsk med avs. på ryttare; dels i uttr. sätta ngn av l. ur ngt, dels i den särsk. förb. SÄTTA AV o. ssgn AV-SÄTTA. En Munk .. then ther en gammal Krigzman warit hade .. strax j första Dust Holstenern redeligen af Hästen satte. Tempeus Messenius 176 (1612). På jämna marken .. var deras anlopp med sina stora strids-kampar och rustnings-hästar så häftigt emot fotfolk och lätt rytteri, at en enda fullväpnad Riddare kunde sätta hela rotan ur sadeln. 1VittAH 1: 183 (1755).
d) (vard.) i det bildl. uttr. sätta ngn på pottan l. pottkanten, försätta ngn i knipa l. förlägenhet; jfr POTT-KANT. En ny tidnings första nummer blir sällan en ödesfråga, då står idéer och material och pöser på hyllorna. Det är snarare andra numret som kan sätta en redaktion på pottkanten. DN 17 ⁄ 9 1987, s. 4. SvD 26 ⁄ 4 1987, s. 26 (: pottan).
e) i sht hippol. i utvidgad anv., i fråga om hästars ställning vid stegring (vilken har viss likhet med persons l. djurs sittställning), i uttr. sätta häst på bakbenen l. (bak)hasorna, förr äv. bakdelen, få häst att stegra sig. Ungern-Sternberg Bourgelat 56 (1752: bakdelen). Afzelius Sag. 6: 118 (1851: bakbenen). Jag skulle just vilja se huru de skulle bära sig åt för att sätta den gamla kurfursthingsten på bakhasorna med bara trensbetslet. Backman Reuter Bræsig 40 (1872). Sundén (1891: hasarna).
f) med objektsväxling, i förb. med full; i ssgn FULL-SATT; jfr 16 a.
2) jäg. om hund, med avs. på villebråd l. fågel.
a) (†) få (villebråd) att stanna (o. sätta sig; se II 1). Biörn slår til hunden med sina ramor; som .. altid sker när the gode Biörnhundar få fatt honom, tå the så sättia honom. Broman Glys. 3: 740 (c. 1740). Flera gånger under loppet af ett par timmar satte Don räfven, men tordes ej bita honom. Knöppel SvRidd. 182 (1912).
b) (numera föga br.) få (fågel) att sätta sig (se II 1) i träd l. dyl. (gm att genskjuta l. mota den). Serenius Ddd 1 b (1734; med avs. på åkerhöna). Såsom individuel talent hos en hund räknas det, då han förstår sätta en fogel, d. v. s. om fogeln löper taga en omväg och mota honom, till dess han stannar. Bergström HbJagtv. 134 (1872).
3) med avs. på fågel l. groddjur l. annat djur som i stillastående intar en ställning som mer l. mindre påminner om persons l. djurs sittande: få att sitta (kvar); placera (varvid den l. det har ifrågavarande ställning). — särsk.
a) om padda. Sätt Paddan på Gullskinn, hon hoppar ändå sielff aff. Grubb 785 (1665).
b) om fågel; särsk. bildl., med avs. på person, i uttr. inte ta (äv. ta igen) ngn på den kvist man sätter honom l. (o. numera i sht) inte ta (igen) ngn där man sätter honom, ss. beteckning för att ngn inte låter sig styras l. inte följer auktoriteter o. d. Han tags intet igen på dhen qwisten han sattes. Grubb 312 (1665). Upsala konsistorium har isynnerhet gerna velat åt honom för hans misstänkta neologism i presterliga ämnen. Almqvist har likväl i sitt svaromål inför det påfliga tribunalet nogsamt visat att man icke tar honom på den qvist man sätter honom. Sturzen-Becker SvSkönl. 153 (1845). Man tager ej eller Strindlund der man sätter honom. Stenhammar Riksd. 3: 217 (1848). Henne tar man minsann inte där man sätter henne! Bergvall Sayers SkyVittn. 64 (1951).
4) (†) låta (höna l. gås o. d.) ligga på ägg, lägga (se LÄGGA, v. I 1 a ε); äv. i uttr. sätta höna osv. på ägg. Sombliga sättia sina Gäsz uthi Ny, när Månaden är 2 eller 3 Dagar gammal. IErici Colerus 2: 167 (c. 1645). Nilsson Fauna II. 2: 20 (1858: på).
5) allmännare, med avs. på person l. djur: placera; ställa; i sht förr äv.: låta uppehålla sig l. vistas l. bo. Kaptenen satte honom i en framskjuten skyttegrav. Sätta hästar på stall (jfr STALL, sbst.2 6 b). Thå toogh dieffwulen honom medh sigh till then helgha stadhen, och satte honom öffuerst på tinnana aff templet. Mat. 4: 5 (NT 1526; Bib. 1917 o. NT 1981: ställde). Iagh skal settia idher vthi idhart land igen. Hes. 37: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: låta eder få bo). The Swenske skulle haffua satt någre aff Danske adelen på en holma eller klippo vtan för Stocholm. Svart G1 6 (1561). Knechterne ähre satte på een Svensk skuta, att komma på Vestervik. RP 7: 355 (1638). Gif hwart kreatur om wåhren när det först släppes wall, och om Hösten när det sättes i hus en Böna stor Therisk på en brödbit at äta. Dahlman Reddej. 47 (1743); jfr HUS 1 m. Är du inte snäll, så sätter vi dig i land på närmaste brygga. Östergren (1953). — jfr I-, IN-, LAND-, NED-SÄTTA. — särsk.
a) med dominerande tanke på förflyttning: föra l. förflytta (ngn); frakta l. föra l. skeppa (ngn över vatten); äv. i uttr. sätta ngn på porten, äv. dörren, driva ngn på porten l. dörren, kasta ut ngn l. avvisa ngn (äv. bildl.). Erchebiscop Göstaff wille intet komma til Stocholm til her Steen, vtan lät settia sigh aff skepet til Biscopstuna, och foor så öffuer land til Vpsala. OPetri Kr. 306 (c. 1540). Ded Polnische läger, som .. sattes öfver Dynen och in på den Lijfflendske sijden. AOxenstierna 2: 532 (1622). Här (i Korsör) sattes vi nu öfver Stora Bält med jakten och på Nyborg på Fyen, så öfver Odense till Slagelse vid Lilla Bält. Kurck Lefn. 21 (1705). Den svenska skådespelarkonsten och dess förfäktare hade blivit satta på dörren. Nyblom G3Opera 40 (1923). Karlgren BolsjevRyssl. 165 (1925: på porten). Grimberg VärldH 6: 115 (1935). — särsk. (i sht sjöt.) om ström: föra (ngn) ur kurs l. med sig (ett stycke). (Björnungen) var ej danad till dålig simmare och fastän strömmen satt honom ett bra stycke utför var han ändå strax på det torra. Berg Sjöf. 126 (1910). Strömmen sätter oss ju rent förbannat, och på detta sättet klarar vi inte nabben. Ahlman HändSpel. 9 (1917).
b) (numera föga br.) ss. beteckning för att ngra, särsk. trupp l. manskap, uppställs l. placeras i viss formering l. gruppering (särsk. i stridsgruppering l. slagordning); förr särsk. i uttr. sätta (trupp) i slaktordning l. ordning, uppställa (trupp) i stridsgruppering l. slagordning, äv. sätta slaktordning(en), formera stridsgruppering l. slagordning; jfr 18 b β. Strax cronorna voro på them både satte, blåstes om i trometer och lossades skytten af på slottet. Så var och 3 omgånger satte runt om kyrkion. The skuto och hvar sin omgongh effther annan, thett kyrkan skungade vidh. RA I. 3: 295 (1594). Borgmästaren satte sin Slachtordning. Schroderus Liv. 519 (1626). När Jöns Månszon hade satt sine vthi Ordning .. satte han Fienden an. Girs G1 222 (c. 1630). (Kontradansen) Bojal Bavaier. Stora Ronde, tilbakas igen .. Derpå sättes alla Fruentimb(er) i korsz inuti med högra händerna och sedan ock Herrarne med wänstra händerna. Walcke MbDansk. 38 (1782). Holmberg Bohusl. 1: 60 (1842: i slagtordning).
c) (numera bl. mera tillf.) med avs. på vakt l. vaktpost: placera l. placera ut; postera ut; särsk. (sjöt.) i uttr. sätta vakt l. vakten, i fråga om skeppsvakt; äv. bildl. Herre sätt minom munne en wakt. Psalt. 141: 3 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Wij bådhom wår Gudh, och satte wacht .. dagh och natt. Neh. 4: 9 (Bib. 1541). När wackten är satter tager Capitaine Lieutenanten ordres af Capitainen. Siöregl. 1741, 2: F 2 a. (Rytteriet) inryckte i Störort och .. satte sina poster. Mellin Nov. 2: 246 (1849, 1867). Östergren (1953).
d) (†) i uttr. sätta ngn hemma, förmå ngn att stanna hemma. OxBr. 12: 208 (1621).
e) i uttr. som betecknar att ngn gravsätts l. begravs; särsk. i uttr. sätta ngn i jorden l. i jord (jfr JORD 6 a), äv. graven, lägga någon i jorden l. graven, stundom äv. abs.; äv. (arkaiserande) sätta ngn i hög, högsätta ngn; jfr 13 b. Wivallius Dikt. 54 (1625). Thet miszbruket blifwer .. alldeles .. förbudit, at egenwilligt sättia Lijken i Grafwarna, och låta them sedan framgent stå obegrafne. Kyrkol. 18: 4 (1686). Dahlstierna (SVS) 59 (1698: i Jorden). Voro nu satte i hög kung Bele och Thorsten den gamle. Tegnér (TegnS) 4: 21 (1823). Trollsystern sättes, till straff, qvick i jord. Bäckström Folkb. 2: 56 (1848). Han satte den döde på gott och försvarligt djup, så att han icke skulle blottas uppe i dagen och ligga för de svultna kreaturen. Moberg Rid 285 (1941). — jfr GRAV-, HÖG-SÄTTA.
f) i utvidgad anv.: trycka l. pressa (ngn mot l. in i ngt); i sht förr äv. i förb. med fast. Brudgummen .. fattade sin tilltänckte Swärfader i Bröstet, och satte honom så hårdt emot bordet att andra skulle skillia honom dher ifrån. VDAkt. 1706, nr 4. Sedan fostersonen en gång vid 13 års ålder på given anledning satt fast Kasparson mot väggen .. blev det slut på alla handgripligheter. Dahlbäck Åb. 45 (1914).
g) spänna (dragdjur för fordon). (Sina söner) förwandlade hon uti Oxehamn, och satte them för Plogen. Peringskiöld Hkr. 1: 5 (1697). Man satte honom (dvs. hästen) för en wacker kärra, som kallas Karriol. Dalin Vitt. II. 6: 115 (1740). VetAH 1819, s. 230 (med avs. på tam älg).
h) med avs. på armé l. annan väpnad styrka.
α) låta slå läger l. gå i vinterkvarter; äv. i uttr. sätta uti vinterkvarter. Spegel Dagb. 34 (1680: utj winterqwarter). Resolverades .. att beränna staden med cavaleriet och draga infanteriet och dragonerna .. 1 1/2 mil därifrån, att den dagen, till mörkaste natten, sättas vid ett kloster. Kurck Lefn. 144 (1705).
β) ställa l. ställa upp mot fienden. Brask Pufendorf Hist. 245 (1680).
i) i uttr. sätta ngn (i sht barn) till (i sht förr äv. i) världen, stundom äv. denna (så l. så beskaffade) värld, föda l. bringa till världen osv., i sht förr äv. sätta ngn på jorden (se slutet); jfr 21 a. Det är förenat med stort ansvar att sätta barn till världen. Manfolken anse osz för at endast wara satte hit i werlden til at roa deras ögon. Riccoboni Catesby 79 (1761). Jag (har) aldrig kunnat tro, att vi blifvit satta i denna världen .. för att sucka och ängslas. De Geer Minn. 1: 29 (1892). Han beslöt att tills vidare inte sätta flera barn i världen. Söderberg AllvLek. 182 (1912). — särsk. (numera föga br.) i uttr. sätta ngn på jorden, bringa ngn till världen, ge ngn ett jordeliv l. göra ngn till jordevarelse. Nohrborg 188 (c. 1765). En Christen vet, att han ej blifvit satt på jorden, för att der blifva säll. Wallin 1Pred. 2: 378 (c. 1830).
j) mer l. mindre bildl. (särsk. i fråga om icke fysisk placering); jfr a, c. — särsk.
α) i fråga om rangordning l. värderande kategorisering: placera (ngn så l. så); räkna (ngn bland ngra); jfr 15 a α. Sätta en forskare framför alla andra inom sitt gebit. Sätta Homeros före Shakespeare, placera Homeros före Shakespeare, anse Homeros större än Shakespeare. (Konung Magnus Eriksson) togh vnga, the som aff ringa slecht woro, i sitt rådh, och satte them långdt fram öffuer the andra. OPetri Kr. 130 (c. 1540). Så har den lärda werld nu fått en Swensk Sophia, / Som wäl kan sättias mot en Hollensk Ann’ Maria. Runius (SVS) 2: 151 (1713). Af hwad orsaker jag blifwit föranlåten at sätta Landtskötseln i främsta rummet, ses (osv.). Berch Hush. 147 (1747). Sätt .. (Platon, Aristoteles, Cicero o. Tacitus) bredvid Montesquieu, Helvetius, Rousseau .. och döm sedan om företrädet. Rosenstein 2: 230 (1789).
β) i vissa uttr.
α’) (numera föga br.) sätta ngn på vägen, ge ngn en start (i livet); äv. dels sätta ngn på lärdomsvägen, leda in ngn på den lärda banan, dels sätta ngn på landsvägen, göra ngn till landsstrykare l. tiggare. På mitt sextonde åhr sendes jag til Lund .. Kommer til herberge och kost hos Prof. Mag. Petrus Holm. Han satte mig så lyckeligen på wägen, at jag sielf kunde wägleda mig. Swedberg Lefw. 634 (1729). Zetterström ÅmVetA 1820, s. 5 (: på lärdomsvägen). Almqvist AmH 1: 40 (1840: på landsvägen).
β’) sätta ngn på bar backe, äv. bara backen (se BACKE, sbst.3 4 a slutet). Om vi vinna emot dina stjufföräldrar, så att de dömas förlustige Gräseholm .. och allt, så få du och din bror derföre ej sätta dem på bara backen. Almqvist AmH 1: 64 (1840).
γ’) sätta ngn på det hala, i sht förr äv. på hal is, se HAL, adj. 1 a slutet, b).
δ’) sätta ngn i klistret, äv. klister, se KLISTER, sbst.1 b β.
ε’) sätta ngn på plats, (gm skarp tillrättavisning) lära ngn att inte förhäva sig l. lära ngn att veta hut l. hålla sig inom sina skrankor, kväsa l. stuka ngn; äv. i fråga om tävling, liktydigt med: (segra o.) förpassa (ngn l. ngra) till platsen resp. platserna efter sig. Vi 1947, nr 10, s. 4. Nu gick en tid i en oändlig röra av gråt och hemska grimaser, böner och morrande hot, ”jag skulle sättas på plats”, som hon uttryckte sig, ”stå till svars”, ”bli varse” o.s.v. OoB 1963, s. 161. Thomas Fogdö har slagit till igen. Thomas satte världseliten i slalom på plats — igen. Söndagens seger i Lech var hans tredje i världscupen denna vinter. SvD 18 ⁄ 1 1993, s. 20.
ζ’) sätta ngn på gatan, se GATA 2 b.
η’) sätta ngn (e)mot ngn l. sig, egga l. hetsa ngn mot ngn l. sig; göra ngn uppstudsig mot ngn l. sig, sätta upp ngn mot ngn l. sig (se SÄTTA UPP I 3). Gudh pläghar vnderliga handla i werldenne, emoot hoghmodiga förstar setter han offta offuerdåduga vndersåter. OPetri Kr. 58 (c. 1540). 2VittAH 22: 325 (1859, 1861: sig).
k) i fråga om placering med viss avsikt l. visst ändamål (o. med särskild tanke på denna avsikt osv.); särsk. i uttr. sätta ngn i skola l. kloster; jfr 6, 10, 11. Begärandis atj wille haffua honum hoss eder eller setia honum til noghen godh man ther han togtt och ära lära motte. G1R 6: 316 (1529). (Fadern) sätten sedhan vthi thenna Rijkzens Kongliga Academia. Wallius KPedersson G 2 b (1622). Förnembste orsaken till hans bannissement ähr, att han haffuer latit sätt sin hustru i klåster. Ekeblad Bref 1: 128 (1652; rättat efter hskr.). Serenius (1741: i lära). Sätta i tjenst. Weste FörslSAOB (c. 1817). Du kommer till barnhemmet .. och där blir du satt i skola. Wassing Dödgr. 438 (1958). — särsk. i fråga om placering i l. på straffredskap; särsk. i uttr. sätta ngn i stocken, äv. i stock (jfr STOCK, sbst.1 2 m). Tu skalt settia them j fångahws och j stock. Jer. 29: 26 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917); jfr 6 a. Han .. bleff satter .. på stegell. Svart G1 106 (1561); jfr STEGEL, sbst.2 4. Östergren (1953).
l) i uttr. sätta (hund l. person) på spåret l. sätta (hund) (villebråd) l. sätta ngn på ngn.
α) sätta (hund) på spåret (l. ett spår), visa (hund) på (o. få honom att följa) spåret (l. ett spår); äv. bildl., med avs på person. (På brottsplatsen) gjorde man ett fynd, som satte rättvisans handtlangare på ännu säkrare spår. Sundblad Tusch 1: 84 (1887). Jordbruksministeriet gav en penningbelöning till herr Mathiesen, som först satt oss på det lovande spåret. Andersson KinPingv. 374 (1933). De försökte sätta tiken på spåret men hon fann det inte. Ekman Hunden 8 (1986).
β) (numera mindre br.) sätta (hund) (villebråd), få (hund) att följa spåret efter l. ta upp jakten på (villebråd). Sätta hundarna på en hiort. Serenius Dd 1 a (1734).
γ) i uttr. sätta ngn på ngn, sätta ngn på spår (se α) som leder till ngn, få ngn att spionera på l. granska ngn; leda ngn till ngn; få ngn att ge sig på l. ansätta ngn. HdlCollMed. 29 ⁄ 11 1723. Oscar, hellre än att i egen person göra sin mor ett antal frågor .. hade beslutit det försöket att ”sätta gouvernanten på henne”. Almqvist AmH 1: 228 (1840). Jag anser .. bäst att domen fälles, och att man sedan sätter presterna på honom, att skärpa hans samvete. Crusenstolpe Tess. 5: 132 (1849). Jag skall inte slå mig till ro, förrän jag har mött er på gatorna, där ni stryker omkring och tigger. Och då skall jag sätta polisen på er. Gierow HjLust 126 (1944).
6) i fråga om fängslande. — jfr BY-, IN-, KVAR-SÄTTA.
a) i sådana uttr. som sätta ngn i fängelse (se d. o. 4) l. häkte (se d. o. 2, 3) l. (vard.) kurran l. (i sht förr) i tornet l. på fästning, äv. sätta ngn i fängsligt förvar. Wthen paaffuens bod lather han smæliga gripa oc sæther them j tornn oc fænxle. G1R 1: 29 (1521). Presterna och förstondaren j templet, och the saduceer .. togho fatt på them setiandes th(e)m j hectilse. Apg. 4: 3 (NT 1526). Een widh Nampn Sifridh som för tiuffuerij satt war J Enköpingz Kiste. UpplDomb. 5: 202 (1599). Sätta i fängsligt förvar. Möller 462 (1790). Smedman Kont. 5: 39 (1883: i häkte). Klint (1906: i kurran). Det blir allt en skön historia, klagade hustrun. Var säker på han sätter dig i tornet. Grip Folkhumor 129 (1916). Nu ömkade sig löjtnant Rudeborg över pojkens föräldrar; han ville inte sätta sin dräng på fästning. Moberg Utvandr. 55 (1949).
b) [jfr a] (†) i förb. sätta inne, fängsla, häkta; anträffat bl. i omskrivet pass.; jfr sitta inne (se SITTA, v. 9 b). Ther thil suaradhe the, att thenn kuinnon, som jnne war satth, hade (osv.). TbLödöse 170 (1590). — jfr INNE-SÄTTA.
c) i uttr. sätta ngn i bojor l. järn o. d., fängsla ngn o. sätta bojor osv. på honom. Alle hans weldighe wordo satte j kädhior och boyor. Nah. 3: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: blevo fängslade med kedjor). HH XIII. 1: 40 (1562: vdj handklåffwer). Humbla Landcr. 497 (1740: i järn).
d) (numera föga br.) i uttr. sätta ngn fången, förr äv. dels sätta ngn fängslig l. fängsligen, dels sätta ngn fast, alla (ungefär): fängsla ngn. G1R 21: 354 (1550: fenchlig). Ändogh han .. oss vårt furstendöme afhendt oc oss fänchligen sättie lattidt, vill han (osv.). RA I. 2: 193 (1568). Att han .. hoos konig Erich war vti störste misztanker och onådher, så at ko[nung] Erich och looth setie honum fongen. 2SthmTb. 7: 88 (1584). Hoffrätten har .. sat karlen .. fast. ConsAcAboP 3: 501 (1671). Carl XII Bref 253 (1704: fast).
e) (†) utan bestämning i form av prep.-uttr. osv.: sätta (ngn) i fängelse l. häkte, fängsla l. häkta (ngn); bysätta (ngn). Efftherdy att kuinnen .. war wrsluppen aff fengiellsse; ter före skall stadztienaren settias thill widare beskiedh. TbLödöse 170 (1590). Hans prophosz witnedhe at her Cnut finsche predicantenn hadhe för 2 åhr sädhenn låtidh sättie denne Abluna för trulldom. Männ sädhenn släpte hann henne vth, och lät henne kom(m)a i borgann händer. 3SthmTb. 3: 30 (1600). FörarbSvLag 2: 190 (1702).
7) [jfr 6] i uttr. sätta fast l. dit ngn (o. i anv. utan förb. med dit som utgår härifrån).
a) sätta fast ngn, få ngn anklagad för l. bunden vid ngt (dvs. brott o. d.), få ngn fast för ngt; jfr 6 d. Hjälp honom! flämtade hon. Sätt inte fast honom! Det blir hans död! Siwertz Varuh. 174 (1926). Ridpath gjorde verkligen sitt bästa i countyfängelset. Han var den ende som ens försökte förbättra förhållandena och hjälpa fångarna. Och det fanns kanske folk som var ute efter att sätta fast honom. Lundgren Bellow ProfDec. 118 (1982). — jfr FAST-SÄTTA.
b) sätta dit ngn, få ngn fast för ngt (dvs. brott o. d.), äv. i uttr. sätta dit ngn för ngt; äv. allmännare, dels: få ngn svarslös l. få ngn att göra bort sig (i en utfrågning), dels: kugga ngn (i tentamen), dels (tillf.): göra ngn med barn l. binda ngn (vid sig) gm ett påvisat faderskap; i sht förr äv. utan förb. med dit: kugga (ngn). Andreas .. var en ”öfverdängare” i latinet; ingen kunde ”sätta” honom vare sig i grammatikan eller läsboken. Wieselgren Hvirfl. 1: 161 (1891). Martin hade glömt namnet på en hälare som vi försökte sätta dit för tolv år sen. Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 13 (1967). Det är tjejen som sätter dit killen. Hon sköter p-pillren. SvD 20 ⁄ 4 1971, s. 8. Skall framgången för ett parti och en politiker ligga i händerna på några stycken TV-utfrågare? Har de en ”bra” dag lyckas de ”sätta dit” en partiledare. Därs. 7 ⁄ 5 1987, s. 2.
8) i uttr. sätta på benen l. fötter l. sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter l. till fots l. till fötters.
a) sätta på benen l. fötter l. till fötters, skrämma på flykten o. d.
α) jäg. sätta (villebråd) på benen, skrämma (villebråd); jfr BEN, sbst.1 II 1 a ε. Källström Jagt 246 (1850).
β) sätta ngn på fötter, få ngn på benen l. skrämma ngn så att han kommer på benen (o. springer sin väg). Ett väldigt brak i en vattenek tre meter borta sätter mig på fötter. Nyblom Golfstr. 45 (1911).
b) [eg.: få att sitta av, degradera till fotsoldat] (†) sätta ngn till fots. Machinist och Eldare, som ej infinna sig på utsatt timma, för att taga bantjenst, sättas till fots, det vill säga: förlora befattningen och lönen under 2 dagar första gången; om felet förnyas 4 dagar. ReglSJMachinEld. 1857, s. 10.
c) sätta ngn l. ngt på sådana l. sådana fötter l. sådan l. sådan fot, hjälpa ngn l. ngt till l. försätta ngn l. ngt i fungerande l. bättre tillstånd.
α) (numera föga br.) sätta ngn l. ngt på fötterna l. (sådana l. sådana) fötter; jfr FOT 1 c ε ε’ ; äv. (i uttr. sätta ngn på fötter): göra ngn frisk, kurera ngn, få ngn på benen. Att gerbrij, carduangmakerij och lärmakerij kunde här inrijkes sättes på fötterne och erhålles. RP 8: 100 (1640). En (dvs. hustru) den Ehrt bo i ro, ehrt Huus på benen satt, / Förmedelst stora arf och rikan Brude-Skatt. Brenner Dikt. 1: 55 (1695, 1713). (Eng.) He has made a perfect cure of me, (sv.) han har satt mig aldeles på fötter igen, Curerat mig. Serenius Kk 3 a (1734). Jag rullar nu i mitt hufvud ett project, som om det vill lyckas, skall sätta min economie på goda fötter. Kellgren (SVS) 6: 117 (1782). ÖoL (1852: goda). — särsk. (†) sätta ngn på fria fötter, sätta ngn på fri fot. Peringskiöld Wilk. 338 (1715).
β) (†; se dock α ’ , β’) sätta ngn l. ngt på sådan l. sådan fot, äv. på foten. Betänkande öfwer Kongl. Maj:ts medels och inkomsters redresserande, som .. at sättja Staten på en wisz fot (osv.). HC11H 9: 94 (1697). Innan han kommet till Pastoratet, som nyligen skiedt är, och satt sitt huushåld på foten, satt sig uthi store Giälld. VDAkt. 1700, nr 355. Som Holmerus varken själv stilgjuteriet av grunden lärt eller haft någon sådan tillsyningsman däröver, som detsamma på rätt fot sätta kunnat, så är ej underligt, att (osv.). Wollin Stilgjut. 37 (cit. fr. 1749). (Konung Albrekt) förklarade, att de Swenska länen skulle sättas på Tysk fot, och sträcka sig på Länsmannens manliga arfwingar. Botin Hem. 2: 28 (1756). Sätt osz med wåra oeconomiske Lagar på Hofrätternes fot. Posten 1769, s. 1036. — särsk. (fullt br.)
α’) sätta ngn på fri fot; frige ngn, återge ngn friheten; jfr FOT 1 c γ. Nordforss (1805). Tegnér Armfelt 2: 279 (1884).
β’) sätta här o. d. på krigsfot, se KRIGS-FOT. Wår Artillerie-Corps är .. satt på krigsfot. EP 1792, nr 69, s. 1. Nordensvan Mainfältt. 23 (1894).
9) (i sht i fackspr.) i förb. sätta kvar, låta (elev) bli kvarsittare (i en klass). SvD 28 ⁄ 5 1943, s. 9.
10) i uttr. betecknande att ngn ålägger ngn l. ger ngn arbete l. göromål l. en uppgift o. d.
a) i uttr. sätta ngn (till) att göra ngt.
α) ge ngn i uppgift l. ålägga ngn att göra ngt; äv. sätta ngn till l. i ngt (dvs. göromål l. syssla l. uppgift att ta hand om l. ägna sig åt ngt o. d.), särsk. sätta ngn till arbete (förr äv. till arbet(e)s) l. i arbete, ge ngn arbete l. låta ngn l. få ngn att (börja) arbeta med ngt; jfr 38 b δ α’. Hon sattes ofta att passa sina småsyskon. Bleffuue tenne effttirskriffnne satta till att giöra kiöp medh de fremmedhe om sallt och annath på mennighettenns gagnn och bestha. TbLödöse 203 (1590). När en Narr blijr satter til at skipa Laag, så sitter dhen oskyldige emillan. Grubb 579 (1665). Serenius EngÅkerm. 243 (1727: til arbetes). Sätja en til arbetz. Serenius (1741). Sätta gåszen til handtwerk. Sahlstedt (1773). Han satte i arbete hela sin omgifning. Tegnér Armfelt 1: 21 (1883). Det första han har åren inne, varder han satt till boken. Landsm. V. 6: 98 (1891). Jag gör vad Rättaren sätter mig till. Wassing Dödgr. 330 (1958). Hon gick först med gässen, sådant som barn kan göra. Sedan fåren. — Men när hon blev större sattes hon till svinen. Trotzig Sjukd. 158 (1972).
β) (†) tillåta ngn att göra ngt l. erbjuda ngn att få göra ngt. Lånthe min moder aff Grefuen .. och satte hon honom til behålla fem gårdar. Rääf Ydre 3: 408 (i handl. fr. 1594).
b) i uttr. sätta ngn på ngt, låta ngn ta hand om ngt, ge ngn ngt i uppgift. UrDNHist. 1: 336 (1952).
11) (i förb. l. uttr. med bet.:) tillsätta l. avsätta ngn o. d.
a) (i förb. l. uttr. med bet.:) placera (ngn) i befattning l. utnämna l. tillsätta (ngn) l. ge ngn makt l. befogenhet (över ngt) o. d. — jfr ER-, FÖR-, IN-, NED-, NY-, TILL-SÄTTA.
α) placera (ngn i befattning l. ämbete l. värdighet l. befogenhet l. på en post i samhället); utnämna l. utse (ngn till befattning l. ämbete osv.). Desse eptt(er)sk(re)ffne satt(es) daa i ne(m)pt. UpplDomb. 7: 32 (1549). Ach! blefwe thetta i acht tagit .. tå blefwe ei så månge odugelige satte til thet heliga prediko-ämbetet. Spegel Pass. 47 (c. 1680). Den Gudfruktige har, med redlighet och flit, arbetat i sitt kall han må af Försynen hafwa blifwit satt på hwilken plats som hälst i samhället. Hagberg Pred. 2: 59 (1815). Ständerna vore visserligen icke kompetenta att sätta dem (dvs. rådsherrarna) från eller till något rådsämbete, men (osv.). SvH 4: 234 (1904); jfr b. — särsk.
α’) (numera bl. mera tillf.) i uttr. sätta ngn i ngns ställe l. (ålderdomligt) stad, förr äv. sätta ngn i staden, utnämna l. utse ngn i ngns ställe l. placera ngn i ngns befattning l. tjänst l. värdighet. Syntes oss wäl nyttugt wara at then her Sonne i Madesiö kunde bliffua vtaff med thet gäldet huar thet kunde lempeliga til gåå .. och en annan god man sättis ther i hans stadh jgen. G1R 6: 328 (1529). Rudbeckius KonReg. 40 (1614: i staden). Sätta ngn i sitt ställe. Östergren (1953).
β’) i uttr. sätta ngn över ngn l. ngra l. ngt, ge ngn herravälde l. makt l. kommando över ngn l. ngra l. ngt; äv. sätta ngn under ngn, placera ngn under ngn l. underkasta ngn ngns styrelse l. bestämmande; äv. sätta ngn högre l. lägre (än ngn annan), placera ngn i en tjänst l. befattning över l. under (ngn); jfr 15 a α. (Människan) wart satt öffwer the andra creaturen till en herra öffwer them. OPetri 1: 6 (1526). Thes högre Gud then alzvoldigeste e(ders) f(urstlige) N(åde) satt och större magt och legenhet nu gifvidt hafver. RA I. 3: 4 (1593). Björkegren 2592 (1786: under). Konungen var betänkt på att sätta honom över hela riket. Dan. 6: 3 (Bib. 1917). I hans (dvs. Cæsars) stat skulle den militära makten icke sättas över den civila utan underordnas denna. Grimberg VärldH 4: 184 (1930).
γ’) (numera föga br.) i uttr. sätta ngn för ngt, ge ngn uppdraget att ombesörja ngt l. ge ngn ansvaret för ngt. Then som för någhot satter är, han moste nw söria för sina wårdnadher. LPetri 1Post. B 6 a (1555).
δ’) (numera mindre br.) i uttr. sätta ngn (up)på (äv. till) gård o. d., låta ngn slå sig ned på o. bruka gård osv.; jfr 5. Knut Ribbing vill sättie honom aff thet hemmen han nu sitter upå och aff en ödesmarch uptaget haffver och vill settie ther en annan upå igenn. G1R 21: 82 (1550); jfr b β. KOF II. 2: 196 (c. 1655: till). (Sv.) Sätta .. en ny arrendator på en gård (t.) ein Gut mit e-m neuen Pächter besetzen. Auerbach (1915).
ε’) (förr) i fråga om rusttjänst l. rotering: ställa upp med (dragon); utse l. placera (ngn i rote); äv. i uttr. sätta ngn för rusthåll, utse ngn för rusthåll. Att dhe måge gifwa för hwar bonde som sätties i rootan En .. (riksdaler) eller dess wärde, såge dhe hälst. RARP 1: 94 (1629). Wij kunna icke draga oss undan at sättia een dragoun för hwar sin person, doch förfråges af Hoffrätts staten hwadh dhe gifwa. ConsAcAboP 4: 331 (1676). Jag .. hade ej satt honom för rusthållet, om han ej lofvat fara vackert. Runeberg (SVS) 7: 159 (1836).
β) i uttr. sätta ngn till (förr äv. för) ngt, utse l. utnämna l. förordna ngn till ngt. OPetri Kr. 187 (c. 1540: för). För den orsak at Borgerskapedt icke settie til Skolemestere huem dhe willje. Thyselius HdlLärov. 1: 32 (1620). Slutligen blef Lundblad satt till biskop öfver Skara stift. LbFolksk. 22 (1890). Harlock (1944). — särsk. [jfr t. den bock zum gärtner setzen] i ordspr. sätta bocken till trädgårdsmästare, förr äv. trädgårdsvaktare, se BOCK, sbst.1 I 1 b; äv. sätta räven till gåsvaktare. Det är inte bättre att sätta räven till gåsvaktare än att sätta bocken till trädgårdsmästare. Östergren (1953).
γ) (†) utan bestämning som anger befattningens art: tillsätta l. utse l. utnämna (befattningshavare l. regent o. d.); äv. med indir. obj.: tillsätta osv. (befattningshavare osv.) åt l. för l. över (ngn), ge (ngn befattningshavare osv.); jfr δ. Jngen sätte någhen Embitzman widh gruffuona vtan then wij sielffue til settie. G1R 7: 140 (1530). (Samuel har) hwarken nekat eller samtyckt, att sättia them (dvs. israeliterna) en Konungh, förr än han hafwer fått wähl betänckt saaken. Rudbeckius KonReg. 35 (1614). Rudbeck Bref 112 (1675).
δ) (†) med avs. dels på befattning l. ämbete, dels på nämnd l. kommission o. d.: tillsätta; jfr γ. Sa(m)me dag sattes embeterna efther ga(m)mel plägsedh, efther såsom i embetzboken finnes. 2SthmTb. 4: 444 (1573). Regeringen (sade) at förr änn Richsdagen skrider til enda, är af nöden at Regeringen ähr satt som sig bör. RARP 8: 72 (1660). Constitutions utskott är satt, bestående utaf sex af adel samt 3 från hvardera af de andra stånden. HT 1918, s. 187 (1809).
b) (i förb. l. uttr. med bet.:) avsätta (ngn) l. skilja (ngn) från befattning l. befogenhet l. värdighet l. samfund.
α) i ssgrna AV-, BORT-, FRÅN-, UT-SÄTTA o. de särsk. förb. SÄTTA AV, BORT, IFRÅN, UT.
β) (numera föga br.) ss. enkelt ord, i uttr. sätta ngn (i)från l. (ut)av l. (ut)ur ngt, avsätta ngn l. skilja ngn från ngt. The mectugha haffuer han sat vthaff sätith, och vpsatt the swagha. Luk. 1: 52 (NT 1526); möjl. särsk. förb. The, som ähre feste och icke vilia vigias, them skall man settie vtur församblingen, så lenge the vilie fulborda sitt företagande. SynodA 2: 4 (1583). Erik (XIV) trodde sig hafwa läst uti stjernorna, att en man med ljust hår skulle sätta honom från regeringen. Fryxell Ber. 3: 241 (1828). För de flesta brott (mot kyrkolagen på 1600-talet) ådömdes böter till sockenkyrkan .. Dessutom sattes den felande ofta från sakramentet (”mindre bannet”). NorrbHembSkr. 1: 502 (1928). — särsk. i uttr. sätta ngn av l. (i)från l. (förr äv. ur) hemman l. gård o. d., skilja ngn från l. fråntaga ngn hemman l. gård osv. Huar han icke wille tenckie till att göre bettre skiäl, thå wille han sette honom ifrå hemanet. UpplDomb. 3: 113 (1541). G1R 18: 374 (1547: aff). Pante-ägarne .. blefwo ej förr satte ur sina Förpantningar, än de .. af Kronan fulleligen woro förnögde. Botin Hem. 2: 192 (1756).
12) bringa (ngn) i visst tillstånd o. d., försätta. Anm. För att spara plats o. med tanke på att bet. ”försätta” uppvisar ringa nyansskillnader mellan anv. med personobj. o. sakobj. behandlas äv. anv. med personobj. under 18.
B. anbringa l. placera (ngt ngnstädes) o. i bildl. l. utvidgad anv. härav (jfr C, D), särsk.: plantera l. föda l. arrangera l. försätta (äv. med personobj.) l. skriva l. komponera l. förutsätta l. bestämma.
13) anbringa l. placera (ngt). — jfr BORT-, BOTTEN-, DIT-, DOCK-, EFTER-, EMELLAN-, FÖR-, HOP-, I-, IN-, KANT-, LÄNGD-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, SJÖ-, STAPEL-, UPP-SÄTTA m. fl.
a) eg.: åstadkomma att (ngt) sitter (se SITTA, v. 13) l. sitter fast (i l. på l. kring ngt) mer l. mindre orörligt l. med tät anslutning l. omslutning; (gm att spika l. klistra l. sy l. på annat sätt) fästa (ngt i l. på l. vid ngt); träda (ngt på ngt); i sht förr äv. med avs. på påle l. stolpe l. stör: fästa i marken (gm att sticka ned i grävt hål l. slå ned). Sätta en plugg i hålet, en korv på grillspettet, en eker i cykelhjulet, en ring på fingret, skorna på fötterna, hatten på huvudet. Krigsmennena wredho samman ena krono off törne, och satte vppå hans huffwudh. Joh. 19: 2 (NT 1526). Then lappen tienar bäst på kläden, som modren haffuer satt. SvOrds. C 4 b (1604). På samme örnagåt hade H. Kirstin satt ett nytt waar. VRP 1656, s. 1022. När siön är täkt med is, låter .. (siken) fånga sig med krokar, hwarpå norsz sättes til bete. Schultze Fisk. 82 (1778). (Sv.) Sätta pålar .. (fr.) Ficher — Enfoncer des pieux. Planter des poteaux. Nordforss (1805). Hornet var snart fyllt, och husmodern ville sätta tappen i tunnan. Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907). — särsk.
α) i förb. sätta fast. — jfr FAST-SÄTTA.
α’) fästa (ngt); äv. i fråga om ett oönskat fastnande, särsk. dels med avs. på metkrok: få att fastna i bottnen (äv. abs.), dels i fråga om fordon: köra fast (i dy o. d.). Fålcket bröt aff quister och satte i murerna fast. Bolinus Dagb. 34 (1668). Sätta fast (dvs.) i gytja o. d. Schulthess (1885). Hammarström Sportfiske 206 (1925; abs., med avs. på metkrok).
β’) (i Finl.) stänga l. tillsluta (dörr, fönster o. d.), sluta (ögonen); knäppa ihop (klädesplagg); äv.: låsa fast (ngt), särsk. bildl. Sätta fast dörrn, fönstre(t). FoU 15: 76 (1902). Bergroth FinlSv. 286 (1917; med avs. på rock). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 40 (1958: ögonen). Sätta fast pengar (i ett företag). Därs. 97.
β) i fråga om att få ngt i vrångstrupen.
α’) i uttr. sätta ngt i halsen, råka ut för att ngt (som man äter) fastnar i halsen; få ngt i vrångstrupen; äv. utan obj. Han satte ett fiskben i halsen. ”Har ni mistat talförmågan, eller satt något i halsen?” sporde Tessin .. i högsta förvåning. Crusenstolpe Tess. 4: 217 (1849). Herman Snell satte nästan ölet i halsen. Trenter Sjöj. 189 (1966). Farmor satte jämt i halsen. Rådström Mån. 150 (1989).
β’) (numera föga br.) i uttr. sätta ihjäl sig (med l. av ngt i halsen), sätta ngt i halsen (se α’) o. kvävas. (En man) som af något, hwilket komit honom i halsen, satt ihäl sig. CMBlom (1759) hos Linné Bref I. 3: 272. Han hann inte riktigt smaka på något och var nära att sätta ihjäl sig, men det gjorde ändå gott någonstans. Siwertz Sel. 1: 38 (1920).
γ) med avs. på gatsten, betongblock i byggnadsverk o. d. TT 1902, M. s. 146 (med avs. på betongblock). De .. (av natursten o. betong) tillverkade (gat)stenarna äro .. jämnstora, lätta att ”sätta”. 2UB 7: 76 (1903).
δ) sticka in l. ned (ngt spetsigt l. vasst i ngt l. ngn). Sett en knijff j tin halsz, om tu wilt beholla sielena. SalOrdspr. 23: 2 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Sätta nålen i nåldynan. Widegren (1788). Till Kavalleristen säger man: sätt sporrarna dugtigt i lifvet på hästen och gif efter venstra handen, så rider du omkull alla Infanterier i verlden. KrigVAH 1805, s. 113. Så satte han sitt spjut i jarlens bröst, igenom brynjan och bålen, så att det gick ut vid skuldrorna. Bååth EgilS 115 (1883).
ε) med avs. på salva l. färg l. fläck l. märke o. d.: anbringa (på ngt); sminka sig med (ngt). Hon brukar ju sällan juveler, och aldrig sätter hon rödt. Det är som hon wille bravera för folk med sin wackra hy. Ristell Vis. 16 (1787). Drängen hade satt så godt märke på grenen, att han .. fick fatt i både korpungen och stenen. Wigström Folkd. 2: 225 (1881). Sätta rött på läpparna. Östergren (1953). — särsk.
α’) bildl., i uttr. sätta (en) klick (se KLICK, sbst.1 II 3) l. fläck (se FLÄCK, sbst.1 2 a) l. fläckar på ngn. Serenius (1741: klick). Att sätta fläckar på hederliga män och kvinnor. Rydberg RomD 174 (1892).
β’) bildl., i uttr. sätta (sådant l. sådant l. sådana l. sådana) spår (se SPÅR, sbst.3 3 a, b) l. (sådana l. sådana) fåror (se FÅRA, sbst.2 2 b). I hvarje krets .. / han (dvs. döden) trängde sig objuden; och han satte / där spår, som inga tårar skölja bort. (Cavallin o.) Lysander 74 (1856). Alt sträft, som lifvet / I karga bygder / Ger dag från dag, / Satt säkra fåror / I tidigt vissnade / Anletsdrag. Bååth GrStig. 108 (1889). Hur är det, börjar inte just den där stränga disciplinen sätta spår i mitt ansikte. Har det inte kommit något anspänt kring ögon och mun. Siwertz Tråd. 69 (1957).
γ’) [jfr motsv. anv. i y. fsv.] (†) medelst tygtryck anbringa (mönster) på tyg l. (med objektsväxling; jfr 16) anbringa mönster på (tyg); anträffat bl. i ssgn SÄTT-VERK.
ζ) (numera föga br.) i uttr. sätta fötter l. ben under ngn, bildl.: få ngn att ta till fötterna l. lägga benen på ryggen; äv. sätta benen under sig, få fart på benen, sätta iväg. (Eng.) I shall make you find your legs, (sv.) jag skal sätia fötter under dig. Serenius U 1 a (1734). (Några skarpa ord av Ellin) var nog för att sätta ben under tjufgömmaren. Almqvist TreFr. 2: 71 (1842). Lindholm Sibbo 1: 145 (1890: benen under mig).
η) sjöt. med avs. på segel: hala upp l. fälla ner o. skota (samt brassa), hissa; jfr SEGEL, sbst.1 1 a; stundom äv. med avs. på ngt annat på mast l. stång: hissa. Rosenfeldt Tourville 97 (1698). Många (minuter) .. åtgingo icke, förr än jag med en landbåt .. lade till på fregatten, som nu med alla segel satta redan styrde söder ut för en laber vestlig bris. Gosselman SAmer. 1: 55 (1842). DN(A) 1931, nr 224, s. 1 (i pass., om flaggspel). Några sommargäster är ombord på sin båt och sätter segel för att ta vara på brisen som blåser ett par timmar efter soluppgången. Wästberg Kung. 247 (1955). — särsk.
α’) med klut(ar) ss. obj. (jfr KLUT 2, 3 slutet); dels i den särsk. förb. SÄTTA TILL (o. ssgn TILL-SÄTTA), dels ss. enkelt ord, i uttr. sätta alla klutar, äv. varje klut, hissa alla segel resp. varje segel, sätta till alla klutar. TIdr. 1887, s. 102 (: hvarje klut). Vattnet fräste för bogen, skummet yrde, alla klutar sattes. Anderson Hötorgsgr. 28 (1923).
β’) i uttr. sätta segel, metonymiskt för: segla (iväg), särsk. bildl. Äfven Sverige hörde till de länder hvilka satte sina segel mot framtidens lockande kust, som skymtade i det dunkla fjerran. Beckman Amer. 1: 155 (1883).
γ’) i uttr. sätta segel l. seglen kant, äv. sätta kant på segel l. seglen, äv. bl. sätta kant, se KANT, adj. oböjl. 2. Roswall Skeppsm. 1: 113 (1803). Stenfelt (1920: på seglen). Rydholm (1967).
ϑ) med avs. på kopphorn l. blodiglar.
α’) (förr) i uttr. sätta koppa l. kopphorn, förr äv. koppar, liktydigt med: låta koppa sig. Så skal man .. en stoor koppe sättia offuan vpå Swolman. Lemnius Pest. 16 (1572; uppl. 1917). Man må wäl låta Medianen, och sättia Koppar. Bondepract. D 2 b (1662). (Kvinnan har) eij heller någonsin låthit sätta sigh koppa. BtFinlH 2: 360 (1671). Nordforss (1805: kopphorn).
β’) med avs. på blodiglar: anbringa för blodsugning; förr äv. med indir. obj. Sätta blodiglar. Nordforss (1805). Då jag i går sökte honom (dvs. Tegnér), var man sysselsatt att sätta honom iglar. Geijer Brev 369 (1840). Sätta blodiglar på ngn. Östergren (1953).
ι) i uttr. sätta ngt till ngt, foga l. lägga ngt till ngt; äv. (o. i sht) i den särsk. förb. SÄTTA TILL o. ssgn TILLSÄTTA; jfr 15 a ε. Hwilken j bland idher är, som medh sin vmsorgh förmå sätia ena alen till sina längd? Matt. 6: 27 (NT 1526; NT 1981: lägga).
κ) (†) med avs. på lavemang: övergående i bet.: ge. BOlavi 7 b (1578). Jag lät sätta henne ett Clistir. Hoorn Jordg. 2: 66 (1723). (Turkarna) få icke .. låta sätta sig et lavement .. under Faste-tiden. Björnståhl Resa 3: 181 (1778). Östergren 4: 62 (1931).
λ) (†) i det bildl. uttr. sätta fast foten l. (en) fast fot, äv. bl. sätta fot (ngnstädes), få (säkert) fotfäste (ngnstädes); jfr α α’ o. FOT 1 c ζ δ ’. Alldenstundh jagh icke kan sij, hvarest han medh sin armée skall anlända och settia foot, medh mindre dett skeer i Olldenburgh eller och i negdhen. AOxenstierna 6: 48 (1631). Sedhan Hans Mtt. hafwer satt Foten fast widh Oderen. Emporagrius LTorstenson 161 (1651). (Pippin den lille) satte .. vthi Italien en fast Foot, så at han effter egit Behagh ther öfwer råda och regera fick. Brask Pufendorf Hist. 183 (1680). Öfverallt satte segrarne fast fot. Hahr ArkitH 44 (1902).
μ) i uttr. sätta tänderna i ngt, ss. beteckning för att ngn (med frisk aptit l. glupskt) börjar äta på ngt. (Han) sätter tänderna i skrofvet (på kräftan) och suger i djupa drag. Strindberg Giftas 1: 135 (1884). Sätta tänderna i en smörgås. SvOrdb. (1986).
ν) i utvidgad anv., i fråga om förändring av läget hos ngt fastsittande: föra (ngt tillrätta l. i sådan l. sådan ställning). Är Näsan sne eller platt, skal hon sätta den med Fingren til rätta. Hoorn Jordg. 1: 276 (1697). Sätta i sär sågtänderna. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3.
ξ) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr ε α’, β’, ζ, λ). Retwijsona scal han vppå leggia for en kräffueto, och vppå settia en alwarlig dom for en hielm. SalWijsh. 5: 18 (öv. 1536; Apokr. 1986: sätta den opartiska domens hjälm på sitt huvud). Du kan .. se att jag satt temligt bom för min apptit. Geijer Brev 175 (1814). Kung Carl Gustaf och drottning Silvia skall under tre dagar sätta guldkant på exportrådets Frankrikeår. SDS 28 ⁄ 5 1990, s. A5. — särsk.
α’) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. sätta solhylla, göra solhylla. Anna steg upp, satte solhylle och tittade åt alla håll. Hallgard Gartru 249 (1968).
β’) (†) utan utsatt direkt obj., i uttr. sätta ngn under armarna, stötta ngn, hålla ngn under armarna; anträffat bl. bildl. RARP 4: 167 (1649).
γ’) i uttr. sätta ögonen (äv. blicken) i ngn, (skarpt l. genomträngande) fästa ögonen l. blicken på ngn; förr äv. sätta sitt öga vid ngt, fästa sitt öga vid ngt, lägga märke till ngt. Dett tör en blind man settia sitt öga widh. SvOrds. A 4 b (1604). Han .. satte ögonen i mig. Bondeson Glimm. 79 (1892). Därmed satte han ögonen i mig igen, så jag tyckte han tittade mig tvärtigenom skallen. Quennerstedt Torneå 1: 73 (1901). Johnson Nu 162 (1934: blicken).
b) utan (närmare) tanke på fastsittande l. tät anslutning: placera (ngt); ställa (ngt); förr l. i Finl. äv. (se σ): lägga (ngt). Anm. sätta är utbytbart mot ställa främst när sistnämnda v. inte står i (klar) motsättning till lägga. Sätta ljusstaken på bordet, pannan på spisen, stolen framför elden, stegen mot väggen. Sätta båten i sjön, sjösätta båten. En stool war sett j hi(m)melen. Upp. 4: 2 (NT 1526; Bib. 1541: satt; Bib. 1917: framsatt; NT 1981: stod). Till thett femte, och siste; kan man och så settia .. (akut accent) öfuer ett e, i stellet för ett stumpt S. Pourel de Hatrize 24 (1650). Dhesse (glassaker) ähre nedertagne och satte uthj hwalfwet. Karlson EBraheHem 95 (i handl. fr. 1672). Engelska båtar och Chinesiska Jonker .. begagnades till att utlasta nämde wara (dvs. opium) och sätta den i land. SKN 1843, s. 105. Om aftnarna .. satte vi, Viktor och jag, ett sprisegel i ökan och länsade ut till Tärnskären för att sätta skötarna. Lindström Glimt. 58 (1924).
α) i fråga om framsättande av (kärl med) mat l. dryck på bord.
α’) i de särsk. förb. SÄTTA FRAM, FÖR, FÖRE (o. ssgrna FRAM-, FÖR-SÄTTA, v.1, FÖRE-SÄTTA, v.1).
β’) som enkelt ord: sätta l. duka fram (ngt); numera nästan bl. i uttr. sätta maten på bordet o. d. Sättia vppå Bordet en Rätt Fisk. Brask Pufendorf Hist. 286 (1680). Jungfrun dukade bordet och satt ett stycke steckt kött, ströming, smör och Brööd. HFinlÖ 424 (1730). Sätta mat åt någon. Weste FörslSAOB (c. 1817). Kom in och ät, jag har satt maten på bordet. Östergren (1953).
β) flygv. gå ned l. landa med (flygplan). Av någon anledning råkade maskinen komma snett just då föraren ”satte” henne på fältet. SvD(A) 26 ⁄ 6 1934, s. 5.
γ) i uttr. sätta (fartyg) på grund, äv. (o. numera bl. i Finl.) på strand(en) l. l. i land, (i sht i en nödsituation) segla (fartyg l. båt) på grund, stranda; jfr a o. STRAND 1 b β. SjöreglÖrlFl. 1785, 1: 37 (: på strand). Jungberg (1873: på grund). Den ryska kryssaren måste sättas på land. Auerbach (1915). Bergroth FinlSv. 155 (1917: i land). Sätta ett skepp på stranden. Smith (1918).
δ) med avs. på monument l. sten utmärkande ägogräns, äv. majstång o. d., särsk. liktydigt med: resa; jfr a. Tu haffuer satt itt råmerke ther offuer ko(m)ma the intit, och mågha icke åter beteckia iordena. Psalt. 104: 9 (öv. 1536). Vi i qväll en majstång sätta, / Der nejdens flickor, små och nätta, / Få dansa kring. JGOxenstierna 2: 230 (1775, 1806). Sätta en sten, ett monument åt någon. Nordforss (1805). Utom de .. beskrifna grafvarna .. funnos .. redan förut upprifna, nämligen en liten krets af satta stenar, som innehållit brända ben, samt 3 låga rösen. AntT IX. 6: 87 (1905).
ε) föra (ngt mot ngt) l. placera (ngt på ngt) o. hålla det där (under tryck); äv. oeg. l. pregnant, i uttr. sätta yxan till roten, liktydigt med: hugga l. hugga in på roten; jfr a. Sätta pistolen i bröstet på ngn. Sätta bägaren för munnen. Nw är .. yxen sett til rote(n)na på trään. Mat. 3: 10 (NT 1526; NT 1981: satt). Då hon böjde sig ner och satte ögat till nyckelhålet, såg hon (osv.). Lagerlöf Troll 2: 27 (1921). Han sträckte ut armen men nådde inte glaset, då satte han buteljen för munnen och tog en klunk. Gustaf-Janson ÖvOnd. 99 (1957).
ζ) i uttr. sätta ngn ngt i händerna o. d.
α’) sätta ngn ngt i händerna (stundom handen), äv. sätta ngt i ngns händer, i sht oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 15 a), särsk.: överlämna ngt åt ngn l. i ngns vård l. förvaltning l. avgörande l. skön; låta ngn omhänderta ngt; låta ngn ta del av ngt. (I ett land där en konung tillsättes) setter then menige man stoort troo och lijt til honom som vpsatter warder och setter al sin welfärdh i hans händer. OPetri Kr. 183 (c. 1540). Då .. (konung Sigismund) wistades utom Lands, hade den som Hans Majestet behagat Riket i händer sättia .. mackt at (osv.). Werwing Hist. 1: 304 (c. 1690). (Folket) stormade til kyrkan då .. (Olaus Petri) predikade, och anföllo honom med skälsord, stenar, käppar samt andre dylika wapn, hwilka wreden i hast satte dem i händerne. Celsius G1 1: 197 (1746). Posten 1769, s. 933 (: handen). Den köpmannen i staden, i hvars händer edra pengar voro satte. Widegren (1788). Små böcker med lockande innehåll och lätt språk skall sättas i händerna på de lässvaga barnen. UNT 4 ⁄ 7 1946, s. 5.
β’) (numera mindre br.) sätta ngn ngt för händer, ge ngn ngt att syssla med l. uträtta. Satte föräldrarne honom något för händer, så glömde han det vanligtvis för att lyssna på forsen, eller på trasten. Gustafsson Ber. 2 (1875).
η) i fråga om ngts placering i viss riktning; särsk. (äv. med avs. på stråle o. d.; jfr 14): rikta (på l. mot ngn l. ngt); jfr ν. Posten satte bajonetten emot mig. Weste (1807). Frykholm Ångm. 300 (1881; med avs. på vattenstråle). Odygdige skolpojkar, hvilka roa sig med att ”sätta solen på någon”. Setterblad Mackenzie 31 (1887). Vi ha (på vår flygtur) kommit till Svea rikes gränspunkt, där treriksrösets stenkummel ligger. Vi låta med en viss högtidlighet maskinen runda röset och sätta sedan propellern mot söder. BygdFolk 1: 191 (1927).
ϑ) sticka in (ngt i l. under ngt); i sht förr äv.: stoppa (ngt i ngt); jfr a. HH XIII. 1: 98 (1563). Känn dig nu före, hvar står din Butelj? / Grumla’n och skaka’n, / Och under hakan / Sätt nu Fiolen och klunka och svälj. Bellman (BellmS) 1: 54 (c. 1770, 1790). Sätt flaskan i fodret. Sahlstedt (1773). Då Adolf hade skrifvit brefvet, satte han det i ett kuvert. Hagfors FolkskSpr. 1: 8 (1897). Jag njöt af att sätta nyckeln i eget lås. Wägner Norrt. 15 (1908).
ι) enbart i fråga om förflyttning. (Sv.) sätta genom slussen .. (eng.) convey by cradle through the lock. Björkman (1889).
κ) (i sht i fackspr.) med avs. på fisk(yngel): (för odling) placera l. placera ut (i damm l. annat vatten). StadgHafsFiske 14 ⁄ 11 1766, s. C 2 b. ÖoL (1852).
λ) med avs. på kroppsdel, med reflexiv syftning; äv.: sticka; jfr ϑ. Sätta händerna i sidan, fötterna i golvet, armarna i kors över bröstet, armbågarna i bordet. Hon satte handen för munnen och kvävde en gäspning. Thå toogh han honom affsidhes vth frå folkith, och satte sin finger j hans ören. Mark. 7: 33 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: stack). Sätt fingrett på then Tridie linie (på räknebänken). Rizanesander Räkn. 54 b (1601). När dragne swärd och spiut ikring Hans hufwud lyste; / Har Han Sitt blotta Bröst mot faran modigh satt. Frese VerldslD 11 (1715, 1726). Hon är min Dotter. Jag kan der på sätta fingret i elden. Ekelund Fielding 608 (1765). Hästen .. ville inte följa honom, utan satte hovarna i marken och spjärnade emot. Lagerlöf Holg. 2: 279 (1907). Fänriken satte händerna i sidan och såg spotsk ut. Östergren (1953). — särsk.
α’) i (särsk. bildl.) uttr. med fot l. fötter l. ben som obj. — sätta foten på fast mark, i sht förr särsk.: sätta foten l. stiga (över l. upp) på fasta marken (motsatt: sjön) l. i land; äv. bildl. Auerbach (1915; äv. bildl.). Harlock (1944). sätta fötterna under eget bord, se FOT 1 c. sätta foten l. sin fot ngnstädes, särsk. på marken l. i land, se FOT 1 c ζ α ’ . Hjertat af Afrika, dit ingen hvit man satt sin fot före våra dagar. Svensén Jord. 77 (1884). Han (hade) icke satt sin fot i ämbetsrummet. De Geer Minn. 1: 131 (1892). Som son i ett strängt prästhem hade jag aldrig förut satt min fot på en teater. Siwertz Fribilj. 137 (1943). sätta foten l. sin fot över tröskeln l. ngns tröskel, stundom inom ngns dörr l. tröskel, i sht förr äv. hus, stiga l. träda över tröskeln hos ngn l. ngns tröskel l. dörr l. hus (metonymiskt för: gå in hos ngn l. gå in i ngns hus l. bostad), ofta negerat. Jag skal förbiuda min Brorson at någonsin sätta foten inom hans tröskel mera. Knöppel Möt. 6 (1750). Han svär .. på att hans son .. ej skall sätta sin fot inom föräldrahuset, förrän han tagit sin embetsexamen. Jolin Kom. 6 (1845). Jag sätter aldrig mera min fot över er tröskel. Auerbach (1915). — (†) sätta foten l. en fot l. sin fot in (ngnstädes), se FOT 1 c ζ β . sätta krokben l. (i vissa trakter) fälleben för l. på ngn, äv. bildl.; se KROKBEN b. ”Sätta krokben” (Tripping) är att kasta omkull en motståndare eller försöka dertill. Start 1893, s. 25. SDS 29 ⁄ 1 1995, s. B20 (: fälleben; bildl.). — (†) sätta fot l. foten för ngn, sätta fram foten framför ngn o. (försöka) fälla honom. Sette same Per Ericsson foten for then andre Eric persson och slogh honom wid gulffuedt. UpplDomb. 3: 113 (1541). Cavallin (1876).
β’) i uttr. sätta näsan i vädret, förr äv. sätta näsan högt, se NÄSA, sbst.2 1 c β.
γ’) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. sätta mun för sig, (vara uppstudsig o.) käbbla emot. Ja, se jag är ingen skvallerkäring, jag! — Nä, nä. Men sätta mun för dig kan du i alla fall. Enström Gråbacka 202 (1929).
δ’) (†) i uttr. sätta sitt ansikte l. anlete mot ngn, (bestraffande) vända sitt ansikte mot ngn. Iagh Herren .. skal settia mitt ansichte emoot honom. Hes. 14: 8 (Bib. 1541). UpplDomb. 5: 221 (1599: Anlethe).
ε’) i uttr. sätta fingret på ngt, se FINGER 1 e.
μ) i uttr. sätta pennan på papperet, i sht metonymiskt för: (börja) skriva (äv. skriva under ngt). Nordforss (1805). Tillkommande Lärare .. erinras att noga studera .. (predikoutkasten), innan de sätta pennan på paperet. Ödmann PredUtk. Föret. (1808).
ν) med avs. på ngt i luften: hålla; äv. bildl. Iblandh alle desse meneer och wålld, som the Föreente Nederlandhen hafwa emott Kongl. Maij:tt begångit, willia the lijkwäl icke heetas wara fiender .. uthan .. sökia att höllia sine torter och sättia wärden een blå dunst för ögonen. RARP 7: 149 (1660). Herrarna hålla hjerteligen tilgodo, då de få Öl, uppå främmande ställen, sätta glasen mot dagen och berömma färg och smak. Posten 1768, s. 155.
ξ) allmännare l. oeg., utan tanke på objektets förflyttning: placera; jfr a.
α’) i fråga om fysisk placering; särsk. i fråga om placering av byggnadsdetalj; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: placerad l. sittande så l. så. Dörena skal tu settia mitt på sidhonne (av arken). 1Mos. 6: 16 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Barnen wäxa til, giöra illa, skiälmstyke groffwa / Tig til största sorg: sättia många grå hår i titt Huffwud. CupVen. C 6 a (1669). Reest kring Phoenicien förutan någen wåda / Til Capham som är när widh Carmels Berge satt. Lucidor (SVS) 271 (1672). (Björnens) små och in i skallen diupt satt ögon, åga then förmon fram för annor diur, at Biörn kan se the Creatur som hafwande äro, bätre än någor meniska. Broman Glys. 3: 737 (c. 1740). Runt omkring holmen drogo inbyggarna fram murar .. mot norr och mot söder gjorde de portar i muren och satte starka torn över dem. Lagerlöf Holg. 2: 235 (1907). Sätta bukt på en mast, (dvs.) kröka den genom för hård stagning. Stenfelt 549 (1920).
β’) (numera mindre br.) i fråga om ngts läge l. plats enl. viss teori l. uppfattning: placera (ngt där l. där). Någre sätta .. (staden Chorazin) uti Pereen. Bælter JesuH 4: 449 (1757). Tycho Brahe sätter både Jorden och Solen i hwar sin Medel-punct. Bergklint MSam. 1: 293 (1781).
γ’) i uttr. sätta (ort o. d.) på kartan, oeg.: åstadkomma att (ort osv.) blir uppmärksammad. Så småningom blev hon informationssekreterare i Uddevalla och satte den staden på kartan. Expressen 18 ⁄ 11 1990, Din dator s. 34. SvD 31 ⁄ 10 1995, Näringsliv s. 4.
ο) med avs. på ord l. orddel l. ordklass: placera (där l. där l. så l. så i satsen l. i förhållande till annat ord l. annan ordklass); äv. (jfr 34 a) med avs. på text l. noter o. d.: placera l. placera in. I tyskan sätts det finita verbet sist i bisats. Præpositio är en particula som sättes fram för andra ord. Wallenius Proj. H 3 b (1682). Sätta en artikel i början af en tidning. Dalin (1854).
π) placera (ngt ngnstädes) o. låta det stå kvar l. lämna det; förr äv. i uttr. sätta kvar ngt, lämna kvar ngt. VadstÄTb. 8 (1578: quar). Vid ändan af sjön seglade vi under en bro ett stycke upp åt Figga-elfven. Här satte vi båten. Nilsson Dagb. 141 (1816, 1879). Också hör det nära nog till vanligheten, att maskiner och vagnar bli trasiga och måste ”sättas”. SDS 1898, nr 424, s. 2.
ρ) mera abstrakt (jfr 15), i uttr. sätta ngt i (förr äv. under) förvar l. skjul. När Swaranden beropat sig på sitt fång, bör det klandrade i förwar sättias, til desz at han innom den föresatte tiden det wisar. Abrahamsson 815 (1726). HB 12: 3 (Lag 1734: under). (Sv.) Sätta i skjul .. (fr.) Mettre à l’abri. Abriter. Nordforss (1805). Sätt nu alla dina böcker i förvar, att du finner rätt på dem igen i höst. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 26 (1886). Den pant bjuder, vare .. pligtig att sätta panten i förvar hos vederhäftig man. SFS 1901, nr 38, s. 40.
σ) (i Finl.) i vissa anv. där i Sv. endast lägga används. Jag vill ej sätta et så stort bref på posten. Porthan BrCalonius 176 (1795). Att fiendtliga menniskoskaror ej känt samvetsqval, då de satte sten på den bördan, som nog skulle varit tillräckligt tung äfven en sådan påspädning förutan. Cygnæus 2: 308 (1863). Man säger (i Finl.) .. sätt strumporna på stolen i st. f. lägg strumporna på stolen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 14 (1901). På bordet sattes vit hemvävd duk och vasen med björk- och videkvistar. Samarbete 8 ⁄ 4 1981, s. 4.
τ) i stående förb. med adv. l. adverbiellt uttr. betecknande placering l. förflyttning, äv. i fråga om icke rumslig placering (jfr 15 b); särsk. dels i särsk. förb. (se SÄTTA BORT, FRAM, IN, NED, UPP, UT m. fl.), dels i förb. sätta avsides, se AVSIDES 1 a γ, d β, sätta åt sidan l. å l. till sido o. d., se SIDA, sbst. 16 a β, δ, sätta (ut)ur vägen, se VÄG, sätta sin kos, jfr KOSA, sbst.2 II 1 b, sätta åtskils, se ÅTSKILS. Man .. befinner, att thenne spannemålen och alle andre varur, badhe inlendeske och utlenske, så af vegen satte och fördyrkade blifve. RA I. 1: 492 (1546). KOF II. 1: 20 (1650: sin koos). Det (är) wäl en kånst öfwer alla människors kånster .. at en människa får den nåden, at hon i sanning ärkänner sig för en syndare, och ändå kan så slå det ifrå sig, och sätta Guds wrede ur ögnasigtet. Borg Luther 2: 395 (1753). Man har (genom slavkriget i Amerika) redan satt i väg över en milliard dollars, skövlat välståndet i varannan unions-stat och offrat över en halv million vite män. Högberg Baggböl. 1: 74 (1911).
υ) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr ζ α’, λ α’γ’, ν). Jag var litet förtretad .. at Er Bror skulle tro mig sätta hinder för des åstundan. Chenon Heywood 1: 70 (1772). Hans (dvs. C. Ekeblads) Sedo-lära var icke af den grofva arten, som blott söker undvika Domstolar och sätta täckelse på lasten. Stockenström ÅmVetA 1773, s. 37. Hvita stjerna (dvs. en blomma) i skogens natt, / Fjerran är du ur himlen satt. Gellerstedt 1Dikt. 46 (1871). Så sätta vi maj uti ert tak. FoF 1914, s. 31. — särsk. i vissa uttr. — sätta hårt (e)mot hårt, se HÅRD 2 c. — sätta käpp l. käppar i hjulet, lägga hinder i vägen; jfr KÄPP 1 e. De synnerligen ojämna väderleksförhållandena har .. satt käpp i hjulet för en effektiv användning av spåret som är draget i terrängen invid Ljusdala i Masaby. VNyland 9 ⁄ 1 1981, s. 6. sätta ngn myror i huvudet l. myror i huvudet på ngn, se MYRA, sbst.2 1 d δ. sätta ngt på sin l. dess spets (i sht förr äv. spetsen), se SPETS, sbst.2 10 a. sätta ngt på spetsen av vapnen l. sin klinga, se SPETS, sbst.2 2 a; äv. sätta ngt på vapnen, sätta ngt på spel i väpnad konflikt. Att sättia alt på spitzen aff Wapnen. RARP 2: 187 (1635). RP 5: 55 (1635: på vapnen). sätta ngt under vatten, åstadkomma att ngt kommer under vatten l. översvämmas. Triewald Eldmachin 37 (1734). Brista dammluckorna hotas hela byn att sättas under vatten. Östergren (1953). — (numera föga br.) sätta (ord l. yttrande l. visst samtalsämne) i munnen på ngn, lägga (ord osv.) i munnen på ngn; ge ngn tillfälle att tala om (det l. det). 2Mos. 4: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: lägga). De swarade med de ord, som Jesus satt dem i munnen. Bælter JesuH 5: 707 (1759). Du gör ju oss till ett åtlöje, och sätter vårt samlif i munnen på alla människor. Tavaststjerna Dram. 4 (1891). — (†) sätta peksticka för ngn, se PEK-STICKA 1 a. Om vi ej i tid sätta peksticka för herr Tolls inflytande, så äter han ut oss allesammans. Crusenstolpe Mor. 3: 92 (1841). — (†) sätta sin stol (där l. där), om konung l. härskare: ta sitt säte l. placera sin tron (där l. där); jfr STOL, sbst.1 IV 2. Thet Ädle Dyre Hielte Blod / Stoore Gustafs Säd, och Afl. / Som i Nordan hafwer satt sin Stool / .. Hennes Hielte-dygd, och tapperheet / Har osz dragit hijt. Stiernhielm Fred. 12 (1649, 1668). sätta sitt (l. ett) ljus under en skäppa l. ena skäppo l. skäppona, se SKÄPPA, sbst. 3 b.
14) med särskild tanke på objektets fria rörelse; särsk. liktydigt med: skjuta l. kasta l. sparka (ngt); förr äv. med avs. på djur: kasta, kasta ut (särsk. med utelämnat obj.). Sätta en kula l. ett skott i ngn. Han satte spjutet i villebrådet. Strax kom Herren som Köket åtte (o. där hunden i fråga satt o. kalasade), / Och hufwudstupe genom fönstret satte. Rudbeckius Starcke B 4 b (1624). Grette satte .. (Skägges vapen) i hans hufvud, så att det trängde in i hjärnan. Bååth Grette 14 (1901). — särsk. sport. med avs. på boll l. puck: skjuta l. sparka (i mål, stundom i l. mot målets inramning o. d.); äv. utan förb. med prep.-uttr.: skjuta l. sparka i mål; äv. i utvidgad anv., med avs. på mål: skjuta, göra; äv.: göra mål på (en möjlighet till målskott). Midt i halfleken satte främre ledets (forwards) flygelman (wing) bollen genom A.B:s mål. Sport 1891, s. 13. Möller satte en tilldömd straffspark i tvärslån. SDS 27 ⁄ 5 1924, s. 8. Jag kanske skulle ha satt ett par mål i den här matchen och då hade man ju varit i ett annat läge, säger Lill-Damma. SmålP 31 ⁄ 10 1974, s. 20. Vi hade en förnämlig utdelning. Satte säkert 50 procent av våra chanser, sa en glad tränare i Lejonström, Olof Lindström. PiteåT 7 ⁄ 11 1985, s. 21. Raimo Helminen, den finske landslagsmannen, gav ett fullsatt Malmö Isstadion en glädjechock när han 2,18 in på sudden death satte segerpucken till 3—2. SDS 24 ⁄ 3 1993, s. A1.
15) i utvidgad l. bildl. anv. av 13 (a o.) b, ss. beteckning för ngts placering i icke rumslig mening samt i förbleknad anv. härav: placera l. lägga l. ställa o. d.
a) med jämförelsevis väl bevarad tanke på placering: placera l. bringa (ngt i l. på l. vid l. framför ngt l. ngn), åstadkomma att (ngt) hamnar (i l. på osv. ngt l. ngn), äv.: lägga. Så kommer then tienarens herre på then daghe(n) han icke hoppadhe .. och wardher huggandes honom j tw stycke, och wardher setiandes hans lott medh the otrooghna. Luk. 12: 46 (NT 1526; NT 1981: låta honom dela lott med). Addera 6. 3. 4. 5. tilhopa, gör 18, sätt 8. och haff 1. i Minnet. Hortulanus Rekn. A 4 a (1638). Skyll icke på läkarene .. utan sätt felet på det inskränkte mänsklige begreppets räkning. Posten 1769, s. 683. Gifva vi ej barnen ett hem, sätta vi dem icke inom ett familjelif, förloradt är då allt vårt sträfvande för deras moraliska utveckling. Agardh BlSkr. 2: 220 (1846). Som bekant företog Gustaf den förste en .. jemkning (av frälsets rättigheter och skyldigheter) och satte med ens frågan på sin rätta punkt. Forssell Hist. 1: 80 (1869). Länge hade .. (A. Norlind) varit märkt av ohälsa, men mot densamma hade han satt den vackrast tänkbara kamp. SvGeogrÅb. 1929, s. 212. — särsk.
α) i fråga om rangordning l. värdering l. (värderande) kategorisering l. jämförelse: placera (ngt så l. så); räkna (ngt bland ngt) o. d.; jfr 5 j α. Wij skole settia thenna skatten, som är thet heliga Euangelium, öffuer alt thet wij elske på iordenne. LPetri 2Post. 145 a (1555). Thet timeliga sättes fram om thet ewiga. Muræus Arndt 1: 153 (1647). Af hwad orsaker jag blifwit föranlåten at sätta Landtskötseln i främsta rummet, ses (osv.). Berch Hush. 147 (1747). (”Frithiofs Saga”) är i vida högre grad en konstnärlig produkt än Atterboms ”Lycksalighetens Ö”, som eljest af flera blifvit satt framför detsamma. Sturzen-Becker SvSkönl. 92 (1845). Krögaren kallas Trädgårdsmästaren Zhang Qing och hans hustru heter Andradottern Sun .. De båda sätter vänskap högt. Malmqvist BerTräskmark. 1: 333 (1976).
β) i fråga om ngts placering i tiden: placera, förlägga. Kant tu settia tijdhen när steengeternar skola kidla på berghen? Job 39: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: Vet du tiden). Han berättade derhos att autoren sielf eij wetat hwilket Evangelium skal sättias på 27 Sönd. post Trinitatis. Benzelstjerna Cens. 147 (1741). Det första skiftet av den bysantinska litteraturens historia brukar sättas vid midten av 600-talet. Sylwan (o. Bing) 1: 17 (1910).
γ) i uttr. sätta ngt på ngn, särsk. med avs. på sjukdom l. ont: medelst häxkonst l. magi göra att ngn drabbas av sjukdom l. ont (jfr 48); äv. sätta barn på ngn (se slutet). Här bodde den, som kunde sätta sjukdom på menniskor eller kreatur. Sundblad GBruk 173 (1881). Risto, Lång-Christoffer, var, tillika med en väldig jägare, också en seidman, i runor kunnig med kraft att sätta ont på folk och fä. TurÅ 1985, s. 219. — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. sätta barn på ngn, göra ngn med barn. Nordström Landsortsb. 68 (1911).
δ) i uttr. sätta ngt i ngn, inge ngn ngt. Fabritius war ej i stånd, at kunna utspana eller förfara, hwem det warit, som satt sådana inbilningar i dem. Kempe FabritiiL 110 (1762). Franz Kafka kan sätta både skräck och gapskratt i sina läsare, skriver Erik Beckman. DN 8 ⁄ 6 1984, s. 1; jfr b β β’.
ε) (numera föga br.) i uppräkning l. framställning o. d.: lägga l. foga (ngt till ngt); jfr 13 a ι. Krydder (Specerij) ähro .. Pepar, Zetfehr, Ingefähr, Till hwilka måge sättias heemkrydder, som hoos osz wäxa. Schroderus Comenius 132 (1639).
ζ) uppställa o. d.
α’) med avs. på mål (se MÅL, sbst.5 6); särsk. i uttr. sätta ngn l. sig ett mål l. ngn l. sig till l. som mål. (Götiska förbundet) hade .. höjt en verklig, sjelfständig fana och satt sig ett positift mål. Sturzen-Becker 1: 37 (1861). (I en förklaring) yrkades att förbundet måtte sätta sig till ett mål att uprätta en gemensam styrelse för utrikes ärender. Svedelius Statsk. 2: 250 (1868). Vandre visa sköna slägten mot det mål oss Herren satt! Rydberg Dikt. 1: 13 (1877, 1882). Han hade .. satt som sitt mål att göra ett slut på dessa oordningar. Annerstedt Rudbeck Bref CXXXV (1905). En av företagsledningens främsta uppgifter är att sätta mål för verksamheten. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 26 (1975).
β’) (numera föga br.) i uttr. sätta ngn ngt för hans ögon l. sig ngt för ögonen, uppställa ngt som ett mål l. observandum l. ha ngt för ögonen; förr äv. sätta ngn ngt under ögonen, ge ngn (tydligt) vittnesbörd om ngt. Döden han slijker tigh altijd effter, til thes han får tigh fattan .. Therföre .. så skal tu altijd haffua noga acht vppå döden och sättia honom daghliga för tijn öghon. PJGothus Savonarola SyndSp. B 7 a (1593). Schultze Ordb. 3924 (c. 1755: sig). Således satte här Frälsaren Judafolket tydeligen under ögonen, at Gud nu mera hade et miszhag til dem. Bælter JesuH 5: 415 (1759).
γ’) (särsk. för efterrättelse l. efterföljd l. ss. varning) uppställa l. ge l. framställa (ngt l. ngn ss. ngt). Christo Jesu, huilkin gudh haffuer satt för en nådhastool genom troona j hans bloodh. Rom. 3: 25 (NT 1526). Han haffuer satt migh til itt ordspråk ibland folck. Job 17: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: är satt). Sättes jemwäl til principe, at (osv.). ReglInf. 1751, s. 477. Sätta Egypten till en skräck för hela den tidens verld. Chydenius 9 (1765). I hemlighet närde vi en viss beundran för denne ’otäcke pojke’, som våra föräldrar alltid satte för oss som ett varnande exempel. Östergren (1953). Folk som tycker att det vore bäst om västsidan satte ett exempel genom att ensidigt rusta ner. Hufvudstadsbl. 3 ⁄ 7 1983, s. 5.
η) i uttr. sätta ngt i stället för ngt l. sätta ngt i ngts ställe, ersätta ngt med ngt; äv. bl. sätta ngt i stället, ersätta ngt nämnt med ngt. Krut och Lod är här intet i bruk: man sätter i ställe, / Klart Reenst Wijn, Bacheracher. Stiernhielm Herc. 210 (1658, 1668). Hans död är satt och antagen i stället för wår. Nohrborg 21 (c. 1765). Schulthess (1885).
ϑ) i uttr. sätta ngt (e)mot ngt, göra motstånd med ngt mot ngt, möta ngt med ngt (som skydd l. barriär); äv.: kontrastera ngt mot ngt, ställa ngt i motsats till ngt. Thenne Stadga synes wara satt emot the Calwinisters Willfarelse. Schroderus Os. III. 1: 286 (1635). All tro är riktad på ett osynligt, hvarföre den ock i Skriften sättes emot seendet, hvilket har det synliga till föremål. Thomander 1: 92 (1829). Scipio kunde sätta emot Hannibal hans egen segerbringande taktik. Grimberg VärldH 3: 521 (1928). Han fick vara med i ett arbete, som syftade mot att i bygderna väcka till liv en sund självkänsla att sätta emot allt utifrån, som pockade på lydnad och efterföljelse. OoB 1931, s. 450. — särsk. i uttr. sätta hårt mot hårt, se HÅRD 2 c.
ι) i uttr. sätta makt l. kraft l. handling bakom orden. Att få .. (studenter) att anmäla sig frivilligt till underbefälsutbildning, dymedelst sättande handling bakom orden. Hjärne Frivill. 26 (1914). Sedan FN så gott som enhälligt fördömt invasionen (i Kuwait) och rustat sig för att sätta makt bakom orden kvarhöll Saddam Hussein flera tusen utlänningar som gisslan. Expressen 27 ⁄ 12 1990, s. 4. DN 7 ⁄ 5 2001, s. A2 (: kraft).
κ) i uttr. betecknande att ngt belyses (se BELYSA 3) l. förklaras l. företes o. d. När Herren gifwer företrädet åt Jerusalems gudstjenst framför Samariens, sätter han ju åtskilnaden i den olika klarheten. Thomander Pred. 2: 10 (1849). — särsk.
α’) sätta ngt i (sådan l. sådan) dag l. i en l. sin (så l. så beskaffade) dag l. i dagen, se DAG II 1 h β, 2 b, 4 b β, 6 b, 7 c α. Så är då Skaldens plikt .. / .. åt Hjältar Offer bära, / Ja, sätta stora werk för werden i en dag. Nordenflycht (SVS) 2: 66 (1744).
β’) (numera bl. mera tillf.) sätta ngt i sådant l. sådant ljus l. sken, förr äv. sätta ngt i ljus l. ljuset; jfr LJUS, sbst. 6 b. RARP 7: 135 (1660: i liuset). At sättja saken uti sitt rätta Ljus. Höpken PVetA 1740, s. 6. SmålHembygdsb. 1: 18 (i handl. fr. 1749: i lius). Jesus Christus är .. en Prophet, som med oräkneliga under bewisat sin Gudomliga beskickning, och satt den himmelska sanningen i det klaraste ljus. Hagberg Pred. 5: 120 (1819). Man tar siffrorna och uppgifterna och så sätter man dom i ett nytt sken, i sanningens sken. Fogelström Vakna 62 (1949).
λ) med avs. på pengar l. förmögenhet: placera (se PLACERA, v.1 e β) l. investera; förr äv.: spendera (o. förlora). BrinkmArch. 1: 5 (1565). Ähr dett neessligitt .. för een Chrona och rijke för 400,000 Rdr låtha kiöpa sigh i krigett och så sigh obligera, att dett icke vid lägenheet kan komma der uth, uthan måste, föruthan dett att landzens ungdom föhres uth och slachtas, väl 30,000 settia där hooss. RP 8: 69 (1640). Alle .. måste ju sielfwa bekänna, at dem och deras Barn är nyttigare och säkrare, at deras egendom sättja i fasta gods och grunder, än i penningar och lösöron. HC11H 10: 82 (1650). Mina pengar satte jag dumt nog för två år sen i Ares-aktier. Hedberg Räkn. 52 (1932). Så länge vi inte har pengar för pensionärerna i Fiskars så skall vi inte sätta pengar på detta heller. Sade Nyman och blev kritiserad av kommundirektören för att han inte opponerat sig redan i styrelsen. VNyland 28 ⁄ 2 1980, s. 4.
μ) i uttr. sätta sig ngt i sinnet (i sht förr äv. i sinne l. till sinnet), (fast l. envetet) bestämma sig för ngt, i sht förr äv. sätta sig ngt i huvudet, sätta sig ngt i sinnet, bestämma sig för ngt; äv. sätta ngn ngt i sinnet l. huvudet l. ngt i ngns huvud, få ngn att bestämma sig för ngt l. ge ngn idén till ngt; äv. i uttr. sätta ngt i sitt hjärta, ta ngt till sig, lägga ngt på minnet. Alle the som .. (ryktet) hördhe satte j sitt hierta säyandes, Huad må warda vthaff thetta barnet? Luk. 1: 66 (NT 1526; Bib. 1917: lade märke därtill; NT 1981: lade det på minnet). Hoo är then som sådant thor settia sigh j sinnet at göra? Est. 7: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: har fördristat sig). Girs Edelh. Föret. 4 (1627: till). Huaar som haer Dygden kiär then sätte fast i Sinne / At (osv.). Lucidor (SVS) 246 (1672). (Fr.) Il lui a mis en tête, (sv.) Han har satt honom det i sinnet. Mont-Louis FrSpr. 284 (1739). Jag råder dig, at du nu visar dig förnuftig, och intet sätter Ulla några flera galenskaper i hufvudet. Envallsson TokrolNatt. 54 (1791). Kanske det är jag, som satt i ditt hufvud .. att disputera med din .. morbror om de naturliga vextfamiljerna? Topelius Fält. 4: 385 (1864). När jag engång satt mig någonting i hufvudet, utför jag det också. Tavaststjerna Inföd. 178 (1887). Hustru min bad mig, att jag skulle ge honom fri, men jag hade satt mig i sinnet, att han skulle hit till Skansen. Lagerlöf Holg. 2: 227 (1907).
ν) språkv. i sådana uttr. som sätta ett substantiv i visst numerus l. kasus l. ett verb i visst tempus l. modus, bruka l. välja viss kasusform av ett substantiv l. tempusform l. modusform av ett verb; förr äv. i uttr. sätta ett ord så l. så, ge ett ords stavelse sådan l. sådan kvantitet. Alle Monosyllaba, eller the Ord, som icke fatta vthi sig meer än een Stafwelse, kunna sättias både långe och kårte. Arvidi 29 (1651). Om ett subject i singularis är genom præpositionen σύν eller μετά förenad med en Nominativus af ett Nomen, hvarom prædicatet likaledes utsäges, så sättes verbet ofta i Pluralis. Rabe GrElGr. 171 (1857). Klint (1906: i plural).
b) med mera förbleknad l. med försvunnen innebörd av placering; jfr 13 b τ. — särsk.
α) i uttr. sätta ngt på ngt l. ngn, ge l. förse ngt l. ngn med ngt. (En allmän hotbild efter Palmemordet) och vissa andra saker som har inträffat i form av hotbrev och hotsamtal har gjort att vi satt personskydd på Toresson. GbgP 5 ⁄ 12 1986, s. 19.
β) i fråga om resultativ verkan: förse (ngt) med ngt, ge (ngt ngt).
α’) i uttr. sätta namn (äv. benämning l. ord o. d.) på ngt, ge ngt ett namn (l. benämning), namnge ngt; i sht förr äv. i sådana uttr. som sätta en ny betydelse l. bemärkelse på ett ord, ge ett ord en ny betydelse. Hedenbärget, eller Hennebärget .. har nordan om sig den heden, som tilförena omtalad är .. hwilken och sit namn på bärget satt hafer. Wettersten Forssa 21 (c. 1750). (Sv.) Sätta annan bemärkelse på et ord, (lat.) Vocabulo aliam addere significationem. Sahlstedt (1773). Det är svårt att sätta ord på det självklara. Men kanske är det just det vi borde göra. DN 25 ⁄ 6 1987, s. 5.
β’) betecknande att ngn (l. ngt) ger l. förlänar ngn l. ngt viss karaktär l. egenskap l. (in)ger ngn visst intryck av ngt l. en viss känsla l. tillför ngt ngt som påverkar dess tillstånd l. gör ngt till föremål för ngt; i sht i förb. med prep.-uttr. inlett av l. i, särsk. i sådana mer l. mindre stående uttr. som sätta glans l. färg på ngt l. smak på ngt l. fason (jfr FASON 2, 2 a α) l. skick (jfr SKICK, sbst.1 4 b, c) l. kläm (se KLÄM, sbst.1 4 d) l. piff (se PIFF 1 a) l. sprätt (se SPRÄTT, sbst.6 7 slutet) på ngn l. ngt l. sätta skräck (se SKRÄCK 1 f) i ngn. Ståuppkomikern satte färg på tillställningen. Dressingen sätter smak på salladen. Inslagen av spänning satte spets på hennes liv. Iach skal setia min anda offuer hono(m). Mat. 12: 18 (NT 1526; NT 1981: låta min ande komma över honom). En Fru, hwars gamla, men alfwarsamma utseende, satte en djup wördnad hos alla, påminte, det man ej borde blanda sig i saker, som enom intet angå. Posten 1769, s. 754. Sätta glans på tyger. Sundén (1891). Nyponbusken sätter rödt i yfvigt hår, / Sommarn väfver sin ”rosengång”. Wirsén Ton. 51 (1893). Hvad som framför allt vid ryttm(ästare) Boltensterns ridning frapperar, är den goda gång han alltid vet att sätta på sina hästar. NTIdr. 1899, Julnr, s. 6. (Sv.) Sätta färg på (eng.) colour; bildl. äv. lend (give) .. colour to. Harlock (1944).
γ’) i uttr. sätta eld, förr äv. elden på (äv. i, förr äv. å) ngt, antända ngt; sätta ngt i brand; äv. sätta eld (in)under ngt, tända eld under ngt. Judanar .. satte eelden på stadhen och togho rooff. 1Mack. 11: 48 (Bib. 1541; Apokr. 1921 o. 1986: satte eld). Honn hade stullet frånn honom eth sÿlffstoop en sÿlffkedh och nogra sÿlffskeder vtu eenn kiste, och sath eeldenn i kisten, och læste så dörenn igenn. 3SthmTb. 1: 162 (1593). Sätten eld inunder ladan, vänner! Runeberg (SVS) 1: 199 (1833). SFS 1890, nr 33, s. 17 (: å). Lindgren kommer in, går runt och drar draperier för fönsterna, tänder några lampor, sätter eld på en brasa och står sen ett ögonblick avvaktande. Gierow HjLust 83 (1944).
δ’) i uttr. sätta fart på l. i ngn l. ngt, se FART 8 b; äv. (ngt vard.) sätta snurr på ngt, se SNURR, sbst.1 1. Ett eller annat jagtrop sätter .. fart i honom. Hahr HbJäg. 271 (1866). Trots att banan är genomblöt och halkig sättes från början god fart på spelet. Östergren (cit. fr. 1916). Endast inom det romanskt influerade karstområdet brukas blåsrör och eldvifta för att sätta fart på elden. Rig 1921, s. 22. Han kom in i glada gäng .. och satte visst fart på slantarna. Bergvall Sayers LordPGrip. 204 (1949). Siwertz Tråd. 21 (1957: fart på folk).
ε’) (†) vålla (ngn ngt). Ring-fiärilen .. har satt mig mycket beswär. Linné Bref I. 3: 159 (1764).
γ) i uttr. med bet.: fästa avseende vid ngt; förtrösta l. lita l. satsa på ngt l. ngn o. d.
α’) (†) i uttr. sätta ngt i ngt, ägna ngt ngt o. d.; anträffat dels i uttr. sätta ngt i någon måtta, fästa avseende vid ngt, dels i sådana uttr. som sätta arbetsamhet l. varsamhet i ngt, ägna ngt arbetsamhet l. varsamhet, dels i uttr. sätta sitt val i ngt, välja ngt. Loffuadhe wij och saa theslikis ath wij fögha wille setthia niels olson eller her thures tal j noghen motthe. G1R 2: 184 (1525). Den unga Tyrsis, ibland dårars tal / Blef född, men sökte sig at skilja, / Från mörkt förstånd och elak wilja, / I dygden satte han sit wal. Nordenflycht (SVS) 1: 250 (1745). 2VittAH 1: 19 (1786, 1789; med avs. på noggrannhet o. omsorg). (Riksdrotsen C. A. Wachtmeister) hade en sällsynt arbetsamhet, och satte i all värf den största drift och skyndsamhet. Rosenstein 2: 29 (1811).
β’) i uttr. sätta ngt i, ngn gg äv. på ngt, anse l. räkna ngt som en sak l. angelägenhet som rör l. (helt) rymmer ngt; numera nästan bl. i uttr. sätta en l. sin ära, äv. heder l. stolthet, förr äv. sak i ngt, göra ngt till en hederssak l. prestigesak; förr äv.: (helt) satsa ngt i ngt l. ägna ngt åt ngt. Här finnas många, som sin glädie ther i sättia, / At the få all sin tijd förnöta vthi lättia, / At lefwa vthi sööl, at giöra natt til dag. Spegel ÅPar. 27 (1711). Hanna satte en Christelig kärlek uti att på det ömmaste sköta honom. Ödmann Belin de la Liborlière 1: 163 (1809). Den här kungen (dvs. G. IV A.), oaktadt all sin stela inbilskhet, sätter sak uti att vara lika mot alla. Crusenstolpe Mor. 6: 46 (1844). Nu hade Ellinor satt hela sin energi på att genomdrifva resan. Edgren Lifv. 1: 256 (1883). Karlin Konstsl. 28 (1886: heder). Akka hade satt sin stolthet i att det skulle lyckas henne att uppfostra en örn till en from och ofarlig fågel. Lagerlöf Holg. 2: 250 (1907). Stockholm, som förut satt sin ära i att vara Nordens Paris, höll på att ändra karaktär och ville nu göra skäl för namnet Mälardrottningen. IAndersson i 3SAH LXI. 1: 30 (1950).
γ’) (i högre stil; se dock slutet) i uttr. sätta sin lit l. tro l. tröst l. sitt hopp o. d. till, äv. på ngn (l. ngt), göra l. ha (enbart) ngn (l. ngt) som föremål för sin tro l. förtröstan l. sitt hopp; lita till l. på ngn (l. ngt). G1R 1: 32 (1521: troo til). Thenna book .. lärar fruchta Gudh, och settia tröst til honom. FörsprVish. (Bib. 1541). VDAkt. 1723, nr 166 (: lijt på). En rätt Christen sätter icke sitt hopp på sig sjelf. Hagberg Pred. 1: 50 (1814). 1914 visade, att Jaurès satt överdrivna förhoppningar på en sådan handlingskraft hos arbetarklassen. Höglund Branting 1: 419 (1928). Espmark Glömsk. 149 (1987: lit till). — särsk. (fullt br.) i uttr. sätta tro till ngt l. ngn, i allmännare anv., i fråga om sanningshalt: tro på ngn l. ngt. Hebr. 4: 2 (NT 1526). (Pygmalions) feel war .. at icke engång sättia troo til de aldraredeligaste Männ. Ehrenadler Tel. 98 (1723). Du sätter då tro till allt struntprat du får höra. Duse 8Bud. 23 (1911).
δ’) (numera mindre br.) i uttr. sätta ngt på (i sht förr äv. uppå) ngn l. ngt, i fråga om att sätta sin lit l. sitt hopp till ngn l. ngt (se γ’). Iach haffuer satt hielpena på en mectigan. Psalt. 89: 20 (öv. 1536). Gud kan icke wara hans owen, effter thet han setter alt vppå hans nådh och godheet. LPetri 1Post. S 3 b (1555).
δ) i uttr. med bet.: vända sitt sinne till ngt l. inrikta sig på ngt.
α’) (numera mindre br.) i uttr. sätta sin håg l. sitt sinne l. hjärta, i sht förr äv. syn och sinnen till l. på ngt, vända sin håg l. sitt sinne till ngt; förr äv. sätta sin håg l. sitt sinne l. hjärta fast till l. i l. på ngt l. ngn, bestämma sig för ngt, fästa sig vid l. fatta kärlek till ngt l. ngn; förr äv. utan förb. med prep.-uttr., i uttr. sätta sin håg, bestämma sig, fatta sitt beslut. (Furstinnan) sade till them: Jag tror Eders Kärlighet wet, / At Eder k. Broder med tucht och ähre / Hafwer satt sin hug och med äran begärer, / Att hafwa min Dotter Fröken Christina. Carl IX Rimchr. 80 (c. 1600). Så haer then Ädla Fruu, hwad Wärdsligt war förakta, / Ok altijd som en Krist thet Äwiga betrakta, / Satt Syn- ok Sinnen til thet hwad som äwigt ståår, / Hwar Himlisk påbegynt Frögd aldrig mehr förgåår. Lucidor (SVS) 319 (1673). Spegel Pass. 239 (c. 1680: hierta). Swedenborg RebNat. 1: 296 (1719: fast till). Almqvist Lad. 28 (1840: din håg till).
β’) (†) i uttr. sätta ngt på ngt, inrikta ngt på ngt. En from och Gudfrucktigh Husbonde skall i sin husholningh ickie ther effter see och sins huus Regemente ickie ther på settia, att han allenast måå foruerffua mÿckit gottz och wardha rÿk. LPetri Œc. 19 (1559).
γ’) (numera föga br.) i uttr. sätta ngt till l. i ngns skön, förr äv. förnumstighet, förr äv. sätta ngt till ngn, hänskjuta l. överlämna ngt till ngns skön l. (fria) avgörande. Kære Swoger Actar iak sænde naagre knecther aath Skane .. ok om eder tyckes skicka med them in i Skane nagre resenæra sæther iak tiil eder skön. G1R 1: 57 (1523). Tet sæther iak aldeles tiil tin förnumstoghheeth. Därs. 58. Nær edher teckis fulffölia then begynnelsse meth teris brödlops kost, thet sette wj till edher. Därs. 3: 337 (1526). RA I. 1: 218 (1537: i .. skön). The sette thet till k(onung) Erich om thet bytet skulle bliffue beståndendes eller eij. HH XIII. 1: 13 (1561).
ε) (i Finl.) i uttr. sätta vikt vid ngt, fästa l. lägga vikt vid ngt. På dessa kurser sätter man den största vikten vid att ge praktisk erfarenhet. — De flesta deltagarna har fått akademisk utbildning i närmare sju år, varför alla nog kan det teoretiska, säger Kai Lindström. ÅboUnderr. 17 ⁄ 7 1982, s. 7. Stenmark FinlSv. (1983).
ζ) (numera föga br.) i uttr. sätta en fråga l. frågor på ngn, ställa en fråga l. frågor till ngn. Schultze Ordb. 3953 (c. 1755). Förordningen pålägger föräldrar och barn wara tilstädes wid Cateches-Förhören, fast Gud ske lof för goda Magistrar som aldrig sätta frågor på hederligt folk. Posten 1769, s. 831. Än satte han klyftiga frågor på pigorna och betjenterna och belönade rikeligen den, som svarade honom till nöjes, än (osv.). Knorring Cous. 1: 11 (1834). Det berättas om en gymnasist i Västerås på drottning Kristinas tid, att han kunde hela den omfångsrika Aeneiden utantill så väl, att han, vilken fråga man än satte på honom, kunde svara med en ur detta diktverk hämtad hexameter. OoB 1930, s. 515.
η) (i Finl.) i uttr. sätta krav (på ngn), ställa krav (på ngn). Stenmark FinlSv. (1983).
ϑ) i uttr. sätta stopp (l. ett l. en stopp), se STOPP, sbst.2 IV.
16) med objektsväxling, motsv. 13 a; jfr 13 a ε γ’.
a) i uttr. sätta full, göra full l. fylla gm att sätta in l. ned (l. upp) ngt, helt täcka (ngt med ngt); jfr 1 f. Du haf som satt din dunkla sal / med perlor full i tusental, / gif mig de skönaste, de bästa, / kring Ingborgs hals vill jag dem fästa. Tegnér (TegnS) 4: 13 (1822). (Sv.) sätta full: (fr.) couvrir. Schulthess (1885). Ugnarne kunde ej sättas fulla med koks och tegel med en gång. TT 1896, Allm. s. 218. — jfr FULL-SÄTTA.
b) (numera föga br.) med avs. på bord: duka. (Sv.) Sätta bordet .. (eng.) set the table .. (dvs.) duka bordet. Ex. jag brukar sätta bordet, innan jag börjar med kokningen. NysvSt. 1935, s. 31.
c) (numera föga br.) bekläda l. belägga (ngt med ngt); förr äv.: besätta l. pryda (ngt med ngt); anträffat bl. i p. pf.: besatt l. prydd. Bleff ther och quar i holma .. een hätta som war satt med gyllene snöre. Rääf Ydre 3: 414 (i handl. fr. 1594). Planen bakom kaskadvallen .. var indelad i fyra något högre än gångarna liggande qvarter, som voro satta med torf och omgåfvos af låga häckar. Böttiger Drottnh. 109 (1889). — jfr VÅRT-SATT.
17) [eg. specialanv. av 15 b] (numera mindre br.) i uttr. sätta ngt, i sht allt, på sista stund(en), äv. sista minuten, uppskjuta ngt l. vänta med att göra ngt l. allt till sista stund(en) resp. sista minuten. Det vill äfven tyckas såsom skulle förf(attaren) satt åtskilligt på sista stund. BvBeskow (1840) i 3SAH XLI. 2: 183. Att sätta på sista stund, är altid betänkligt. Dens. Därs. XXXVII. 2: 338 (1848). Jim, den sorglöse lathunden, har bara som vanligt satt allt på sista stunden. Högberg Jim 288 (1909). Allt skulle han då sätta på sista minuten. Östergren (1953).
18) bringa (ngn l. ngt) i visst tillstånd o. d.; jfr 12 med anm.
a) i ssgn FÖR-SÄTTA, v.2
b) ss. enkelt ord: försätta l. bringa (ngn l. ngt i l. under l. ur l. utanför visst tillstånd l. viss situation l. visst sammanhang), åstadkomma att (ngn l. ngt) kommer (i visst tillstånd osv.); äv. (se ο): göra (ngn l. ngt så l. så). Helias skal iw komma först, och setia all ting j retta lagith igen. Mark. 9: 12 (NT 1526; NT 1981: återställer); jfr LAG, sbst.3 6 a β. Uthi hvilken stor och dråpelig omkost, skade och nachdel h. k. M:t .. är satt vorden. RA I. 1: 360 (1544). Ifrån Generalen Dunewald som åth Gradiska gången ähr, haar man ingen efterrättelse, och säyes, at han, när han dhenne Orten intagit, lärer sättia heela Bosnien under Contribution. OSPT 1687, nr 47, s. 3. Jag har det sjelf icke på en utan flera i akt taget, och med häpenhet, då jag set, huru snart snilles gåfverna kunna sätjas ur lag. Laurel ÅmVetA 1747, s. 6; jfr LAG, sbst.3 6 b β. De i början af Svenska Historien af mig anförde bevis har man welat sätta i tvifvelsmål. Dalin Hist. 2: Föret. 9 (1750). Alt folk, som är kommit til ålder, fördöma sådant (dvs. dans) .. för det de äro satte i det tilstånd, at deras ben blifwit styfwa, at de sielfwe inte kunna dansa mer. Holberg Mascarad. 29 (1779). Läs, läs, och du skall sättas / Ur tvekan. Leopold 1: 307 (1808, 1814). Blotta tanken sätter mig i raseri. Fahlcrantz Lessing Gal. 36 (1821). En kanallinie .. påbörjades .. som skulle sätta Tammerfors och Tavastehus i förbindelse med hvarandra. Odhner G3 1: 336 (1885). Ofta får skidfabrikören skulden .. då skidorna råkat i händerna på en okunnig .. skidlöpare, som med ovallade skidor färdas i tö och vatten eller vid hemkomsten försummar att sätta dem i spänn. PåSkid. 1918, s. 290. Riksdagen är de facto satt ur spelet. Segerstedt Spalt. 141 (1932, 1933); jfr SPEL, sbst.1 7 q ζ. Kunden kan själv begära att bli satt i konkurs. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 96 (1975).
α) i uttr. sätta ngn l. ngt i ngt (t. ex. flykt l. svängning), liktydigt med: få ngn l. ngt att göra ngt (t. ex. fly l. svänga), åstadkomma att ngn gör det l. det; numera i sht dels med bibet. av tillstånd, dels i vissa uttr. (se α ε). Sedan swenska infanteriet .. satt hela fiendens cavallerie i flychten, och (osv.). KKD 2: 229 (c. 1710). Carl Gustafs små narraktiga infällen mot min hustrus jungfru, som var faslig rädd i backarna, satte oss ofta i skratt. Tersmeden Mem. 4: 240 (c. 1790). Så satte de öken i galopp. Wigström Folkd. 2: 176 (1881). Gardeskåren sattes i marsch mot Batilly. IllMilRevy 1898, s. 130. Bergholm Fys. 4: 53 (1957: i svängning). ”När är du lycklig?” ”När han är nöjd med mig. När han skämtar och har roligt .. Men han kan när som helst sätta marken i gungning under mina fötter.” Benecke Munro JupitMån. 74 (1985). — särsk.
α’) sätta ngn l. ngt i (förr äv. uti) rörelse, försätta l. bringa ngn l. ngt i rörelse, få ngn l. ngt att röra sig; jfr RÖRELSE 1, 2, 6 (e α, f γ). Serenius EngÅkerm. 146 (1727). Hon tycktes ha njutning af att sätta folk i rörelse. Bremer Pres. 16 (1834). Ett enda kommando-ord kan sätta arméer i rörelse, och blotta ordet ”frihet” nationer. Ydun 1870, s. 78. Bonden behöver bara sätta till en ränna, så rinner en del av forsens vatten ned i den och sätter en slipsten i rörelse, så att mannen slipper att veva den själv. Sandström NatArb. 2: 68 (1910). Hennes fantasi sätts i rörelse. KvinnLittH 1: 201 (1981).
β’) sätta i gång, se GÅNG I 9 a γ, 11 f; jfr III 6 b α. At ibland så många tusende rullar (i en spinnmaskin), som på en gång kunna sättias i gång, ändå hwar rulla för sig särskilt kan tagas uth, sedan han är full spunnen. Polhem Invent. 53 (1729). Sätta i gång och hålla i gång ett företag. EkonS 1: 233 (1891). För att skydda rörelsen skulle ett skenanfall sättas i gång mot Rossdorf och en stark gemensam reserv ställas vid Dermbach. Nordensvan Mainfältt. 45 (1894). Att Alva och Gunnar Myrdal skulle båda upp advokat och sätta igång sina politiska vänner och relationer när de hörde att jag skrivit ”Barndom” hade jag väntat. Myrdal AnnanVärld 247 (1984). — särsk. (numera föga br.) i abs. anv.: starta ngt; jfr III 6 b α. Blanche Jenny 27 (1845). Vexelförmannen, som befann sig å vexeltåget, hade nyss förut gifvit signal till föraren att sätta i gång. SDS 1898, nr 264, s. 2.
γ’) sätta ngn l. ngt i verksamhet, se VERKSAMHET.
δ’) sätta ngt i omlopp, se OMLOPP 3 b γ β .
ε’) (numera föga br.) sätta ngn på språng, få ngn att börja springa. Ramberg Svarta 171 (1911; med avs. på kuli).
β) i uttr. sätta ngt l. ngn i ordning, äv. utan obj.; se ORDNING 69; jfr 5 b. (Sv.) Hafwa satt alt i ordning, (t.) alles in Ordnung gesetzt haben. Lind (1749). Fru Ehrenpohl har satt sina bönder i bättre ordning således: Alla 20 Spannarps hemmans åboer blefvo uppsagde; med tillsägelse, att de innom fardag .. antingen skulle flytta af, eller inom den tiden satt bygnaden i godt stånd ock dikat efter lag. Barchæus LandthHall. 67 (1773). Jag .. satte med kammen i ordning ett par af mina bästa lockar till höger. Almqvist AMay 69 (1838). Gunnar och Lena .. hade ämnat bedja sig lof att tillika med Bengt få gå .. (till torpet) på söndagen, för att sätta litet i ordning. Knorring Torp. 1: 135 (1843). (Tågverket på stormasten) måste åter sättas i ordning så fort som möjligt. LbFolksk. 24 (1890).
γ) (†) i uttr. sätta ngt i rätta, se RÄTTA, sbst.2 2 k, 5.
δ) (†) i uttr. sätta ngn i val(et), uppföra ngn på förslag, uppföra ngn som valbar. The satte twå j walet. Apg. 1: 23 (NT 1526; Bib. 1917: ställde .. fram; NT 1981: blev föreslagna). KOF II. 2: 194 (c. 1655: i waal). Forssell Hist. 1: 24 (1869).
ε) i uttr. sätta ngt i verket, se VERK; förr äv. i uttr. sätta ngt till verka, sätta ngt i verket. Hwad uthlendsch hielp och bijstånd hafwer iag brukat sådant till wärcka att sättia? Gustaf II Adolf 200 (1617).
ζ) i uttr. sätta ngt i ngt, (för viss process) placera ngt i ngt (dvs. i vatten l. annan vätska); äv. (jfr 24): placera ngt i behållare o. d. för viss process, särsk. (i Finl.) sätta kläder i tvätt l. blöt, göra i ordning kläder för tvätt resp. lägga kläder i blöt. Helvetius berättar .. at en Engelsman, Talbor wid namn, har aldraförst til Frankrijket infördt thet maneret, at sättia Barken i wijn. Lindestolpe Fross. 52 (1717). Du bör ej sätta mer korn i stöp, än som wäl kan torkas. Wåhlin LbLandth. 68 (1804). Satte kläder i tvätt. Topelius Dagb. 1: 7 (1832). Har jag inte sagt att du inte får sätta dina röda kalsonger i blöt tillsammans med de vita handdukarna! VNyland 7 ⁄ 2 1980, s. 3.
η) i uttr. sätta ngn i klämma l. stampan l. sticket, se KLÄMMA, sbst. 1 d, STAMPA, sbst.4 2, STICK, sbst.1 III 3 a.
ϑ) i uttr. sätta ngt i l. ur fråga.
α’) (numera mindre br.) sätta ngt i fråga (jfr β’), se FRÅGA, sbst. 5 f. GFGyllenborg Bält 166 (1785). Sedan Academiens Ledamöter gjordt sig underrättade om alla de skrifter, hwilka blifwit satte i fråga til det Lundbladske priset, företog Academien nu Sig förgifwandet af detta pris. 3SAH LXXXIX. 2: 13 (1799). Schück o. Lundahl Lb. 1: 30 (1901).
β’) sätta i fråga (jfr α’), se FRÅGA, sbst. 7 b. Lenngren (SVS) 1: 23 (1777). Carl Jonas Love Almqvist satte det borgerliga äktenskapet i fråga i sin roman Det går an och miste med det sin rektorstjänst. KvinnLittH 1: 126 (1981).
γ’) (†) sätta ngt ur all fråga, se FRÅGA, sbst. 5 e.
ι) i uttr. sätta ngt l. ngn (ut)i l. (ut)ur stånd.
α’) sätta ngt i stånd l. sådant l. sådant stånd l. ngn (l. växt l. djur) i stånd (till) att (osv.), se STÅND, sbst.1 11 f, 13 a β. Sättie .. sådant alt igen i sitt förra Stånd. Schmedeman Just. 1490 (1697). At de skieende apteringar samt rummens sättiande i det stånd han dem emottager, blir för .. (abbéns) rächning. HH XXXII. 2: 35 (1783). Öfver K. Br. d. 19 Jun. 1780 angående Pastoral-Examen hade Ståndet begärt en sådan förklaring, hvarigenom Consistorierne sättas i stånd at kraftigt handhafva de i detta ämne utgifne författningar. Wallquist EcclSaml. 5—8: 262 (1792). Vad är det som sätter växten i stånd att av icke brännbar substans alstra brännbara ämnen? Lidforss VäxtLiv 16 (1904). Serveringspaviljongen på ”Höjden” har satts i gott stånd och är numera utrustad med dansbana. ActaOel. 2: 67 (1924). — särsk. (†) i uttr. sätta ngt i arrest, sätta ngt i kvarstad, se ARREST 1 a β.
β’) sätta ngn l. ngt ur (i sht förr äv. utur) stånd, se STÅND, sbst.1 11 f α β’; sätta ngn l. ngt ur (förr äv. utur) stånd att (osv.), se STÅND, sbst.1 13 b α.
κ) i uttr. sätta ngn l. ngt på ngt, låta ngn osv. vara l. bli föremål för l. undergå ngt; särsk. i uttr. sätta ngn l. ngt på prov, se PROV 1 f, sätta ngt på spel, se SPEL, sbst.1 7 i; äv. ss. beteckning för dels att person för viss l. obestämd tid ordineras viss medicin l. kost, dels att ngn l. ngt hamnar i viss situation l. att ngn intar beredskap för ngt o. d. Ther(is) huss sattis vpå lego. 2SthmTb. 2: 185 (1552). En tapper medborgare .. sätter icke sitt Fädernesland på vippen för egen båtnad skull. Ehrensvärd PVetA 1743, s. 24. Den ena gången satte .. (kvacksalvarna patienten) på svältkur, den andra läto de honom föra hög diet. Hedberg SvSkådesp. 2 (1884). Han skulle tala med henne om det och sätta henne på sin vakt. Åkerhielm Hvidehus 150 (1899). En hop kläder, som ja tyckte va för goa te sätta på auktion. Rönnberg Brovakt. 130 (1904). Jag har en känsla av att ha blivit satt på prov och att jag inte ens märkt det — förrän i allra sista stund. DN 15 ⁄ 3 1989, s. 4.
λ) (†) i uttr. sätta ngt å bane, sätta ngt i verket (se ε) l. i gång (se α β’); jfr BANA, sbst.1 4 c α α , e α, β. (Eng.) To put up a motion, (sv.) sätta å bane. Serenius Xx 3 a (1734). Ebba Månsdotter Lilliehöök .. ansågs hafva haft sin hand med i de intrigspel som satte upproret mot kung Erik å bane. FinBiogrHb. 1308 (1899).
μ) i uttr. sätta ngt l. ngn till ngt, bringa ngt l. ngn till ngt; sätta ngt i ngt; numera bl. i uttr. sätta ngt till rätta, se RÄTTA, sbst.2 4 (a, b), förr särsk. (jfr RÄTTA, sbst.2 4 d α): bringa ngn över svårigheter l. åstadkomma att ngn återfår sitt rätta jag. Tu haffuer satt oss worom grannom till tretto, och wore fiendar begabba oss. Psalt. 80: 7 (öv. 1536; Bib. 1917: gör oss till ett trätoämne). Sättia til rätta. Helsingius Gg 8 b (1587). Owännens penna och tunga sampt dhe som lust hafwa att criticera, skulle mig lättelig mönstra och till pyntes sättia. Gustaf II Adolf 69 (c. 1620). Penningen sätter mannen til ähra. Grubb 664 (1665). (En felplacering av G. M. Armfelt vid en middag) förtörnade kungen så hårdt, att han ej åt i början; men humöret gick öfver, och en god tallrik persikor satte allt till rätta. Tegnér Armfelt 1: 92 (1883). — särsk. (†) i uttr. sätta ngn till orda, se ORD, sbst.2 3 q β.
ν) i uttr. sätta ngn l. ngt utom l. utan l. utanför ngt.
α’) sätta ngn l. ngt utom ngt, bringa l. ställa ngn l. ngt utom l. ur ngt; numera nästan bl. (mindre br.) dels i uttr. sätta ngt utom allt tvivel l. tvivelsmål l. alla tvivel, äv. utom tvivelsmål, ställa ngt utom allt l. alla tvivel resp. ställa ngt utom tvivel, dels i uttr. sätta ngn utom tävlan, åstadkomma att ngn står l. deltar i ngt utom tävlan. Alle wi, som wörde then Heliga Skrifts witnesbörder, sättie utom alt tvifwelsmål, at en oren Ande wisat sig för Frälsaren. Bælter Christen 15 (1743, 1748). En tåreflod, som rann ned för Sophias kinder, bildades i hans ögon, och satte honom aldeles utom sig sielf. Ekelund Fielding 427 (1765). Änskönt jag för öfrigit gerna tilstår, at de i Swerige äro .. satta utom all jämnlikhet med andra undersåtare. Posten 1769, s. 456. Schönberg Bref 3: 209 (1778: utom tvifvelsmål). Wallin 1Pred. 2: 256 (1839: alla tvifvel). Agardh ThSkr. 1: 26 (1855: allt tvifvel). Laget .. skall marschera och framkomma samladt, ty var det sprängt så vardt det satt utom tävlan. NordIdrL 1900, s. 348. Jag anser mig kunna sätta Philippe de Vitry alldeles utom räkningen här vid lag. Wulff Petrarcab. 353 (1907). — särsk. (†) i uttr. sätta ngn utom stånd l. tillstånd att göra ngt, sätta l. göra ngn ur stånd att göra ngt. Berch Hush. Föret. 5 (1747: tilstånd). Sådane .. som .. af ålder och andra omständigheter äro aldeles satte utom stånd at arbeta. Nohrborg 958 (c. 1765).
β’) (numera mindre br.) sätta ngn utanför, förr äv. utan ngt, ställa ngn utanför ngt; särsk. i uttr. sätta ngt utan (allt) tvivel, ställa ngt utom (allt) tvivel. Thessa qwinnor (dvs. barnaföderskor) skulle wara orena, och lika som Bans menniskior, vthan Kyrkio satta för barnsbördena skul. LPetri KO 23 b (1561, 1571). HC11H 14: 13 (1660: all twifwel). Byzans och longobarder .. hade nu genom Karl den store satts utanför spelet, och den nya periodens maktkamp kom att stå mellan påfven, kejsaren och — Roms adel. Schück Rom 1: 186 (1912).
ξ) i uttr. sätta ngt över styr (l. överstyr), se STYR, sbst.2; i sht förr äv. i uttr. sätta ngt om styr (jfr STYR, sbst.2 2 d), (gm kapsejsning) åsamka förlusten av ngt; jfr α. Holmberg 2: 501 (1795). Satte gården överstyr på några år. Östergren (1953).
ο) (†) i förb. med adv. l. adj.
α’) i förb. med adv.; särsk. dels i förb. med trångt: (för)sätta (ngn) i trångmål l. svår situation, dels i förb. med illa: sätta (ngn) i dålig dager, ge (ngn) dåligt anseende. I morgon skolen i giöra oss tienst och begrafva lijket, eljest skolen i aldrig vara vår Capellan .. uthan tvifvel till att sättia H(er)r bengdt något trångt, effter lijdzhultz boo vilja änteliga haffva en serdeles Capellan. VDAkt. 1686, nr 244. Mig fattig Prästman som har warit och ähr mycket trångt satt så aff stora Contributioner som Dragoune Håld och andra uthlagor. Därs. 1711, nr 65. Detta steg (dvs. undertecknandet av en besvärsskrift) .. satte .. (landshövdingen) så illa hos konungen, att förslag öfvervägdes om hans afsättande från ämbetet. Adlerbeth Ant. 1: 131 (c. 1792). — särsk. i uttr. sätta labet, se LABET 2.
β’) i förb. med adj.: göra sådan l. sådan; särsk. i uttr. sätta ngt blott, blottställa ngt, prisgiva ngt. Wij haffwe och så satt thenne stadh Stocholm .. blott. G1R 14: 157 (1542). Mina böcker sääll och sätter iagh här fala, att iagh må haffva thett iagh migh medh nödtorfftighet underhåller. OxBr. 12: 522 (1621). (Jesu) blod har .. svallat öfver hela värden, till att rena henne ifrån dess orenhet och sätta henne skär och täck. Eneman Resa 2: 113 (1712).
π) [specialfall av o β’] i uttr. sätta (ngn) matt (förr äv. i matt), i schackspel, eg.: placera vederbörande pjäs(er) så att (motståndare) blir schack; göra (moståndare) schack; förr äv. utan förb. med matt. (Sv.) Sätta (i schack) (fr.) faire mat. Weste (1807). Han satte mig innom femte draget. Weste FörslSAOB (c. 1817). Man bör (i ”schack på 4 man hand”) söka att på en gång sätta fiendtliga kungen i matt från båda härarna, då han oftast blir schackmatt. HbiblSällsk. 2: 584 (1839). Har motparten utom kungen också kvar en bonde kunna .. två springare ej så sällan sätta matt. Wigforss Schack 22 (1923). BokSchack 130 (1948: matt).
19) i fråga om ngts registrerande l. angivande l. taxerande i måttsystem l. myntsort l. i skattetyp o. d.: registrera l. uppföra l. ange l. taxera (ngt i ngt); äv. med avs. på pass o. d.: utställa l. utfärda; jfr 34, 38. Alle löningar och alle beställningar ähre satta på sölfvermynt. RP 7: 330 (1638). Sqwaltor och handqwarnar .. sättias på en åhrligh uthlaga, som (osv.). RARP 4: 621 (1651). Jag hade föreställt mig, att passet skulle satts på ”Mademoiselle Seraphine Gluggo, åtföljd af kammartjenaren, herr Christophle Paillot”. Almqvist GMim. 3: 112 (1842). Det är en kommun, som på detta sätt tre gånger öfverskattar, hvad taxeringsförrättarne satt egendomen till. NDA 9 ⁄ 12 1876, s. 2. Kläder, skor och tvål, allt sattes på kort. Östergren (1953). — särsk. i uttr. sätta (jordegendom) i mantal l. till (visst) mantal l. hemmantal, se MANTAL 2 b, HEMMANTAL 2; i sht i p. pf., i uttr. i mantal satt jord. Hafwe wi förnummit, thet en del underdomare .. tildelt the förmedlade Hemman lott i Skog efter thet hemmantal, som the wid förmedlingen äro satte til. LandtmFörordn. 161 (1748). Egare och innehafware af i mantal satt jord. ÖgCorr. 28 ⁄ 1 1854, s. 3. Moberg Utvandr. 11 (1949).
20) stoppa l. sätta ned (växter l. frukter l. frön) i jorden l. i gjorda hål l. fåror i jorden (vilka därefter fylls l. packas igen) för att rota sig o. växa resp. gro o. utvecklas; plantera (ngt). Jes. 5: 2 (Bib. 1541; med avs. på vinträd). Sättia krydder vide Såå krydder. Helsingius Gg 8 a (1587). I skulle häller sättia så månge eker ähn hugga nedh them. RP 7: 344 (1638). Jacob Peersson (hade) sendt effter henne att hielpa hans hustro settia kåål. ConsAcAboP 1: 567 (1653). Många bruka .. at sätja sit hwete, och finna ganska wäl sin möda betalt. Serenius EngÅkerm. 189 (1727). Potatisen ”sättes” för hand .. eller ock sker sättningen med maskin. 2UB 4: 155 (1899). SDS 6 ⁄ 10 1987, s. 34 (med avs. på sockerbetor). — särsk.
a) i abs. anv. Man plöjer fåran (för sättpotatisen) 12 tum bred och sätter i hvarannan. QLm. 1: 25 (1833). Här har jag sått och satt och hälsar vänner. / Var liten buske känner mig så väl. Heidenstam NDikt. 48 (1915).
b) med objektsväxling, i uttr. sätta ngt med ngt, plantera l. sätta ngt (dvs. mark o. d.) med ngt. Den smala stig hvarmed .. (halvön) satt fast vid landet var satt med höga lindar på bägge sidor. JGOxenstierna Dagb. 40 (1769). Ett stycke af Sjöbottnen war .. satt med Potater, ett annat besått med Hafre. VexiöBl. 1816, nr 4, s. 3.
c) mer l. mindre bildl. Efter hand kring henne växer opp / ett litet tempelslägte utaf Alfer / med kinder der du tror att södern satt / i Nordens drifvor alla sina rosor. Tegnér (TegnS) 4: 53 (1824). — särsk. i vissa uttr.
α) ha satt sin sista potatis, se POTATIS e β. Jag visste att han skulle ringa med detsamma igen. Det gör de alltid när de tror att de är stöddiga. De har inte satt sin sista potatis. Edlund Chandler Syst. 50 (1950).
β) sätta rovor, om lek, se ROVA 1 d α; äv. i uttr. sätta (äv. sätta sig) en (hård l. plötslig) rova l. sätta rovor, falla o. sätta ändan i backen l. golvet o. d., se ROVA 3. Sättja rofwor; Stå i så. Bergius Småsak. 5: 63 (1756).
21) föda; äv.: lägga (ägg l. rom).
a) jäg. om djur, särsk. hare: föda (ungar l. kull av ungar); äv. abs.: föda; yngla; jfr 5 i. Om några aff .. (bin som mist sin gadd) kunna behålla Lijfwet, så draga the aldrig mehra Honung eller sättia några Ungar, uthan blifwa Watndragare. IErici Colerus 2: 83 (c. 1645). I Martii Månad ställes det Stodet som först lärer sättia, uti et à part rum. Salander Gårdzf. 27 (1727). (Vildsvins)Suggan sätter 9 à 10 grisar och mer årligen. Jäg. 1897, 2: 150. Lemmeln sätter årligen många kullar med 6—10 ungar i varje. Frisendahl Björn. 121 (1921). JägUppslB 484 (1989).
b) lägga l. släppa (rom); förr äv. om fågel: lägga (ägg); äv. abs. Nu (i mars) begynna Foglarna para sigh och byggia Nästen, sättia Egg och them vthkleckia. IErici Colerus 1: 42 (c. 1645). Sillen sätter sin rom förnämligast på tång och sjöwäxter. HSillfBohusl. 140 (1843). Det verkar som om romhonorna satt tidigt i år, säger han. Det varma vattnet kan ha påverkat sättningen. GbgP 24 ⁄ 9 1990, s. 14.
22) med resultativt obj.: sätta samman l. foga l. lägga l. skotta o. d. ihop (ngt) (o. anbringa det på marken l. på sin plats); åstadkomma (ngt) gm att sätta samman l. förena dess beståndsdelar, särsk.: sätta stenarna i o. åstadkomma (stengolv l. stensättning); äv.: arrangera (ngt); äv. bildl.; jfr 13 a γ. Closterfolk sätia theras ordan och regler for fundament. OPetri 1: 497 (1528). Uti stampad eller satt wall som docerar fot på fot, intränger en mousquetkula til det högsta 1 a 2, och en Canonkula 4 a 6 fot. Ståhlsverd 33 (1755). När (sädes)skylen sättes och rifwes, sker största spillningen. Brauner Bosk. 146 (1756). Sockeln vid Nationalmuseum är satt med bly i fogarna. Hasselman HusbyggSthm 28 (1941). — särsk.
a) i fråga om ngts hopsamlande till l. arrangerande i viss formation l. ordnande l. anbringande i rätt läge l. viss ställning o. d. Han åtskilde haffuet. och lät th(e)m gå ther igenom, och satte watnet såsom en mwr. Psalt. 78: 13 (öv. 1536; Bib. 1917: lät vattnet stå). See hur’ hon bär sig åth när hon skall låtas nijga. / .. Sätter halszen i knarr såsom hon gitter mäst. CupVen. A 1 b (1669). Stiärnorna tu så nätt uti Ordning steller och sätter / At ej Perlor och Guld bebräma Kläderna bätter. Spegel GW 20 (1685). De vid olycksfall inträdda urledvridningarna kunna i regel ”sättas i led” av sakkunnig läkare. Haglund HållnRörOrg. 2: 27 (1924). Att sätta snaran gick till på följande sätt (osv.). Levander DalBondek. 1: 19 (1943).
b) (numera föga br.) med avs. på försåt l. fälla l. snara: arrangera, ordna; äv. bildl., särsk.: lägga (försåt). Han skulle kalla honom till Hierusalem, sätiandes försååt för honom. Apg. 25: 3 (NT 1526; Bib. 1917: lägga försåt; NT 1981: förberedande .. ett bakhåll). The setia för migh snaror, på wäghen ther iagh gåår. Psalt. 142: 4 (Bib. 1541). Sättia försååt vide Liggia j försååt. Helsingius Gg 8 a (1587). SvHandordb. 716 (1966; med avs. på snaror).
23) tillsätta (ngt); hälla l. ösa (ngt) o. d.
a) med avs. på ingrediens o. d.
α) i den särsk. förb. SÄTTA TILL o. ssgn TILL-SÄTTA.
β) i annan anv., särsk. i uttr. sätta ngt i l. till ngt, tillsätta ngt till ngt. Stiernhielm Arch. G 2 a (1644). I vattnet där äggen kokades sattes lökskal. Äggen fick då en vacker gulbrun färg. Samarbete 8 ⁄ 4 1981, s. 4. — jfr I-, SPRIT-, SYR-SÄTTA, v.1, 2
b) (numera mindre br.) med avs. på ngt (halv)flytande l. finfördelat: hälla l. ösa l. tömma (i kärl o. d.), ngn gg äv. om våg: skölja in (vatten i båt). Tagh godh Victril, stött Saltpetter, hwar thera ett Skåålpund, thetta alt småstött och vthi ett Glaas sätt. Hildebrand MagNat. 255 (1650). Smeten sättes i en smord och bröad form, som genast insättes i ugn. Montell Frun 132 (1898). Fockefall springer, och en sjö sätter halfannan fots vatten i båten. Engström 5Bok 187 (1910).
24) göra (ngt) i ordning för att utvecklas l. utvecklas färdigt, särsk. gm att stå ett tag; bereda (ngt); förr särsk. i uttr. satt mjölk, = SÄTT-MJÖLK. Samelunda är wor willie ati lathe sätie en lest etickie eller .. (en och en halv) vtaff thet öll ther bruggit warder, aff gerde malthet, vdij någet pörte eller annerstedz ther tilfellett är. G1R 11: 11 (1536). Broman Glys. 3: 203 (c. 1730; i p. pf., om mjölk). Lovisa, Alma och Ida hade varit uppe i ottan och satt degen. Nyblom StrPers. 255 (1945). Till frukost skulle han ha två filbunkar satta på hälften mjölk och hälften grädde, och till det knaprade han i sig två runda kakor hårdbröd. TurÅ 1984, s. 98. — jfr FÖR-SÄTTA, v.2, GRÄDD-, LÖP-SÄTTA.
25) med avs. på smältugn l. brännvinsapparat: fylla för vederbörande process o. d.
a) (i fråga om ä. teknik) bergv. ss. beteckning för att man tillför l. fyller smältugn med material; i sht i vissa ssgr o. särsk. förb., se MALM-, UPP-SÄTTA o. SÄTTA PÅ, UPP. — särsk.
α) i p. pf. i adjektivisk anv.; om tackjärn, dels: som (gm så l. så stor tillsättning av kol) gjorts i sådan l. sådan grad kolhaltig l. kolbunden, malmsatt, dels pregnant, = HÅRD-SATT; särsk. i ssgrna MALM-SATT (se MALM-SÄTTA 2) o. (mindre br.) HÅRD-, NÖD-SATT. BlBergshV 18: 83 (i handl. fr. 1687). Satt eller Hårdsatt kallas tackjärnet, när malmen sättes på masugnen til den största mängd, som kolen kunna smälta. Garney Masmäst. 442 (1791). Då samma stycke innehåller både grått och hvitt tackjern, kallas detta lagom satt eller malmadt. Almroth Karmarsch 8 (1838). Mera satt tackjern (mera kolhaltigt) är .. mera lättsmält och lättflytande. JernkA 1864, s. 6. Jag har vakat öfver det järnet .. Jag gaf noga akt på att röken aldrig blef hvitaktig och tjock utan gick lätt, som den skall, när ugnen är väl satt. Heidenstam Folkung. 2: 5 (1907). Anm. Av nedanstående språkprov att döma tycks p. pf.-formen sätt följt av järn ha utvecklats till en ssg. Emedan jag nämde sätt-järn, hwilket (osv.). VetAH 1741, s. 35. Det tackjärnet hålles för bäst, som är grått nästan öfwer alt, när tackan slås i tu, och är hwitt af Sättjärn et par twärfinger näst kanten. Polhem Test. 10 (c. 1745).
β) (†) med avs. på hyttegång: göra malmsatt. Så ”sätta” ju manganhaltiga malmer hyttegången mer än lika järnrika manganfria malmer. JernkA 1895, s. 166.
b) (i sht i fackspr.) med avs. på brännvinsapparat: fylla (för destilleringsomgång). På alla apparater antecknas årtal och datum när de sättas. Leufvenmark Vin. 1: 23 (1869).
26) [sannol. till förleden i SÄTT-PUNS] (numera bl. mera tillf.) bearbeta (metall) med sättpuns, planera (med sättpuns); förr särsk. i den särsk. förb. SÄTTA OMKRING.
27) i förb. l. uttr. med bet.: arrangera ett stycke för scenen l. teatern (o. i bildl. anv. härav).
a) i den särsk. förb. SÄTTA UPP o. ssgn UPP-SÄTTA.
b) i uttr. sätta i scen, se SCEN 1 c. — jfr SCEN-SÄTTA.
c) (†) i uttr. sätta ngt på teatern, sätta upp ngt på teatern. Jag menar att i Tyskland någon annan Roman utkommit, och att äfven detta ämne (dvs. G. II A:s o. Ebba Brahes kärlekssaga) där blifvit satt på Theatern. Kellgren (SVS) 6: 174 (1788).
28) ställa (se STÄLLA, v.1 I 17) l. ställa in (ngt); koppla (ngt till ngt); äv. med resultativ bestämning: gm ngts inställning l. koppling åstadkomma att (ngt) försätts i visst läge l. blir så l. så. Får den stå någon tid, så att den hinner svalna, kan maskinen icke sättas back hastigt. Frykholm Ångm. 302 (1881). Akumulatorbatteriet sättes genom en afstängare med sin ena pol till jorden (vattenledningen) och den andra till voltmetern. TT 1890, s. 211. Sätt ugnen på 200 grader. Östergren (1953). Dörrar och fönster skall stängas ordentligt. Dörrarna skall sättas i baklås. Tjuvarnas framfart kan dessutom försvåras genom att (osv.). ÖNyland 30 ⁄ 8 1979, s. 9. — särsk.
a) i uttr. sätta full maskin, äv. bildl., se MASKIN 1 d slutet. Farten vid nedfärden (från Sydfjället) är hvinande, och man kan utan fara sätta full maskin, ty farliga branter saknas. TurÅ 1909, s. 382.
b) i utvidgad anv., med avs. på tapp o. d.: (gm avlägsnande av material) ställa (efter); i den särsk. förb. SÄTTA EFTER.
29) utmärka (ngt) o. d. (Lat.) Signare terminum .. (sv.) Settia cas. VarRerV 33 b (1579). Då blickar jag upp i den molnfria natt / Och skådar min väg, ibland stjernorna satt. (Elgström o.) Ingelgren 287 (c. 1810). Den sist utvalde ”sätter mål”, d. v. s. bestämmer den plats, hvarifrån alla spelarna skola börja att slå, vanligen 10 à 15 famnars afstånd från klotleken. Fatab. 1906, s. 35; jfr a. — särsk.
a) sport. med avs. på slalombana: staka. Det heter på fackspråket ”att sätta en bana”. Bansättaren var Jean-Pierre Chatellard, fransman, men tränare för svenska slalomlandslaget. DN 23 ⁄ 2 1983, s. 28.
b) med avs. på gräns: utmärka (o. därmed bestämma var den skall gå); i sht bildl. (jfr GRÄNS 2 c α), särsk. i uttr. sätta en gräns l. gränser för ngt l. ngn, se GRÄNS 2 c α. Tu setter grenzonar til all land. Psalt. 74: 17 (öv. 1536; Bib. 1917: har fastställt). Schole de gräntzer, som .. af gräntzecommissarierne .. äre satte och beschriffne af begge store herrer, den stormechtige herre konungh Gustaff Adolph till Swerigie och den store herre zaar och storfurste Michael Feodorowitz .. till ewigh tiidh fast och oryggeligen hållett bliffwe. SvTr. V. 1: 252 (1617). Skäliga gräntsor sattes om sådana miszbruk (dvs. kyrkans erhållande av hemman gm testamenten). Botin Hem. 2: 33 (1756). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 25 (1868; bildl.). Kejsargränsen, som Karl den store satte vid Eider. Weibull LundLundag. 277 (1899). — särsk. (†) i uttr. sätta ett mål för ngt, äv. med indir. obj., sätta en gräns för ngt; jfr 38. Han satte haffuena sitt måål. SalOrdspr. 8: 29 (öv. 1536; Bib. 1917: satte för havet dess gräns). Ett mål borde sättas för ständernas obehöriga ingrepp i lagskipningen. Arwidsson Schönberg XII (1849).
30) sjöt. slacka; fira; hala.
a) (numera mindre br.) slacka; i uttr. sätta på ngt, slacka ngt l. slacka på ngt (dvs. tåg l. segel); fira (segel). Lät them settia på toghen, the skola likwel intet hålla. Jes. 33: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: Dina tåg hänga slappa). Siöart. 1685, s. 86 (: på sitt Segel). Skulle seglet vara för styft hissadt, så sätt något litet på fallet. Roswall Skeppsm. 1: 41 (1803). Måhlén NautOrdb. 154 (1966).
b) (†) i uttr. sätta styv, styvhala. (Eng.) Set in your lee-brasses, (sv.) sätt lä-brassar styfwa. Serenius Hhhh 4 b (1757).
31) deponera (ngt); lämna (borgen l. pant l. gisslan). — jfr BORT-, FÖR-SÄTTA, v.2, IN-, PANT-, TILL-SÄTTA.
a) (†) deponera (pengar l. värdeföremål); äv. allmännare: (ss. verkställande av domstolsutslag l. under åsyn av vittnen): betala l. lämna (pengar l. värdeföremål). Nær han laagh j sijt ÿt(er)ste stood ha(n) til at peni(n)gene hörde mattias sack til, tÿ togh for(næm)de ped(er) peni(n)gene och satte th(e)m til rætta ept(er) th(et) han war bÿaffogote. OPetri Tb. 13 (1524). Af bem(äl)te — 5 Sel(and) äger Hans Sÿster Brita — 1 ⁄ 3 part. Derföre Schall Köparn, Sätia Så många Peninger till Hänness Mållssman eller i Kyrkian. ÅngermDomb. 17 ⁄ 4 1644, fol. 21. Wil bördeman til sig lösa arfwejord, som å landet såld är; sätte tå i Rätten .. fulla kiöpeskillingen, i thet mynt, som i kiöpebrefwet står. JB 5: 1 (Lag 1734).
b) lämna (borgen l. pant l. gisslan) o. i anv. som ansluter sig härtill.
α) lämna l. ställa (borgen l. borgensman). Effter för:ne Michill utaff samme bestrichning med vårt tilstånd icke kommen ähr, kunne vij icke vette, hvilkenn honum thär aff förhulpett haffver, eller om hann haffver sath någre lyfftismen för sig. G1R 28: 517 (1558). PrivSvStäd. 4: 19 (1593: lyfte). Warder .. (burskap) honom .. af Borgmästare och Råd bewiljadt; sätte ther borgen, at han skal til thet minsta sex åhr i staden bo. HB 3: 1 (Lag 1734). (Påven förordnade) at man ej skulle tro Finnarnes löften om Christendom, innan de satte säker borgen. Dalin Hist. 2: 122 (1750). Sätta borgen för sig. Östergren (1953).
β) lämna (gisslan). Konungen skulle rida Äriksgata, då hvarje landsort skulle sätta honom gisslan och svärja trohets ed, och Konungen skulle svärja landet frid. Schönberg Bref 1: 141 (1777). Strindberg SvFolk. 1: 62 (1881).
γ) i fråga om pantsättning.
α’) i uttr. sätta (ngn) ngt i pant (förr äv. underpant), äv. bildl., se PANT 1 e α, α α , β. Jagh haffuer welath satth ehn bodh her i bynn full medh huder och skiinn j wndirpannth. TbLödöse 121 (1589).
β’) i uttr. sätta ngt (äv. ngn ngt) som, i sht förr äv. till, förr äv. för pant (förr äv. underpant) l. säkerhet; jfr PANT 1 g. OPetri Tb. 157 (1527: for en vnd(er)pant). Jag vill låna 1000 mark och sätta klockan som säkerhet, sade jag. Schulze BöndSvFinl. 213 (1935).
γ’) (†) i uttr. sätta ngt i vad, sätta ngt i pant (särsk. på att man skall göra det l. det l. att ngt skall ske så l. så); äv. bildl.: slå vad om ngt. (När den andre betvivlade hans ord) sadhe Xantus iagh sätter mitt huus j wadh at iagh thet giör. Balck Es. 44 (1603). Iagh wil och bliffua / Christen, til Engeland åstadh / Dragher, sätter mitt lijff i wadh. Prytz OS B 3 b (1620). Jag wil sättia i wad hundrade emot en, at han .. deröfwer (dvs. sina satser) lärer komma om Halsen. Lagerström Bunyan 1: 159 (1727). Hagberg Shaksp. 1: 276 (1847).
δ’) (ngt ålderdomligt) i uttr. sätta pant, se PANT 1 d.
ε’) sätta (ngt) i pant (jfr γ α’), lämna (ngt) i l. ss. pant l. säkerhet; numera i sht (vard.): stampa på (ngt), sätta (ngt) på stampen (se STAMP, sbst.4). Han For Hem til Honom och tog En wang i från .. mickel och sätthe til Hans gran(n)e För gäld. UpplDomb. 5: 10 (1553). Förstår du inte, att jag var ute och satte rocken? Malmström Lidforss 84 (1946). — särsk. (†) bildl., = PANT 1 e α β’. Om .. (pigan) är fridh eller mödh, då wille wi settie wåra öre (dvs. öron) derwidh. TbLödöse 159 (1589).
c) i uttr. sätta ngt i (förr äv. uti) kvarstad, se KVARSTAD 2. G1R 22: 67 (1551). Schrevelius CivPr. 569 (1853).
32) lägga l. spela (kort); satsa (ngt) o. d.
a) spela l. lägga (kort); särsk. i uttr. sätta trumf, äv. bildl. Solo (kallas det), då man behåller alla sina kort och sätter hvad trumf man behagar. ReglKortsp. 1: 4 (1809). Major Furumark tog ordet: / ”Det är Kungen, som har felet; / Hvarför har han satt i nåder / Denna lumpna trumf i spelet?” Runeberg (SVS) V. 1: 115 (1848).
b) lägga (ngt) i potten, satsa (ngt; se SATSA 1); äv., om deltagare i spel: göra insatser o. därigm skapa (pott); äv.: i spel l. vadslagning l. på lotteri vedervåga l. hasardera (pengar l. egendom), äv. i sådana uttr. som sätta ngt på (förr äv. i) spel (förr äv. vågspel) l. i vad l. på lotteri. Tärningen i brädespelet .. beröfwar mongen sina päningar, som them sätter på speel. Verelius Herv. 147 (1672). Spela och inthet sättia nogra penningar. Dens. 252 (1681). Därs. 268 (: i wad). Wi hafwe aldrig satt högre på spel än 1. öre (silvermynt). Swedberg Lefw. 526 (1729). Widegren (1788: på lotteri). Sedan han förslöst sin egendom, sedan han satt sin sista skärf på wågspel .. ropar han we och förbannelse öfwer sina förförare. Hagberg Pred. 5: 93 (1819). Potten sattes, nya kort begärdes. Nordström Amer. 22 (1923). Några höga insatser torde han sällan ha gjort men han tog förlusterna hårt .. för smäleken att ha satt på fel häst. UrDNHist. 3: 145 (1954). De var intill döden trötta på att ligga i läger, där de inte ens kunde spela tärning, för de hade inga mynt att sätta. Moberg FörrädL 200 (1967).
c) i mer l. mindre bildl. anv. av b; särsk. i uttr. sätta ngt på, förr äv. i ngt, satsa l. (veder)våga ngt på ngt, särsk. sätta ngt på osv. spel (förr äv. ett spel l. spelet), se SPEL, sbst.1 7 i. Kom Måns Brond och sade, at m(ester) Arand altid haf(ui)r warit på hans argasta, och sade, at mest(er) Arand .. skulle iche wara bätre ähn hann, wtan skulle sättia sitt halzbeenn emott Månsis, huar Måns skall sin hals miste. VadstÄTb. 77 (1583). 2RARP 12: 15 (1740: på en blind slump och lycka). De (nöjen) gifwas, som sätta wårt lif, wår ära, wårt goda i äfwentyr. Ödmann PredUtk. 36 (1808). Det var godt att Modern innan hon dog fick denna glädje som jag vet att hon hade satt sitt hjerta på. Bremer Brev 3: 99 (1848). Man sätter sitt lif och sin innersta varelse i det eller det. Wikner Tank. 140 (1872). — särsk.
α) i uttr. sätta ngt l. allt på ett kort, se KORT, sbst. 2 d ζ.
β) (†) i uttr. sätta livet l. sitt liv, sätta livet till (se SÄTTA TILL I 7 b β α’), offra livet l. sitt liv. L. Paulinus Gothus Stiernsköld B 2 a (1628: lijfwet). Hans fader haf:r satt sitt lijff för hemmanet j krijgh. ConsAcAboP 4: 148 (1673). Jag (dvs. Jesus) älskar .. (mina får) så högt, at jag sätter mit lif för dem. Bælter JesuH 5: 185 (1759). jfr: Gååsen som en Konung war / Måste och sättia Lijfwet qwar. Sigfridi D 5 b (1619).
33) [sannol. efter motsv. anv. av mlt. setten] boktr. framställa underlag för tryckning av (text) bestående av blytyper som för hand l. med en maskin förenas till underlag för rader, sidor, ark l. (o. i fråga om nutida teknik företrädesvis) bestående av fototekniskt åstadkomna tecken; äv. dels (i sht om ä. teknik): sätta samman (blytyper) till underlag för text, dels om det moment i datorsättning (särsk. vid desktop publishing, dvs. sättning o. formgivning o. framställning av tryckfärdigt original med hjälp av persondator) som motsvarar sättningen i traditionell framställning av tryckalster; äv. abs. Rudbeckius MemQvot. 6 b (1621). Begärade han reenskrefna och wäl distingverade copier att sättia effter. Schück SvFörlBokhH 1: 176 (i handl. fr. 1651). (Sv.) Sätta bokstäver, (lat.) Componere typos. Schultze Ordb. 3922 (c. 1755). Brukas ofta absolut, t. ex.: Han sätter bra. Dalin (1854). Kvällen (före sista spikningsdagen) .. var 1 ⁄ 3 av min avhandling ännu icke satt. LundagKron. 3: 294 (1955). Hallberg DesktPubl. 142 (1989). — jfr FULL-, MASKIN-, OM-SÄTTA, v.1
34) från 33 (i uttr.) övergående i bet.: skriva. — jfr RUBRIK-, UPP-, UT-SÄTTA.
a) utan (närmare) tanke på innehållet, övergående i bet.: skriva. Sätta komma, punkt, citationstecken, stor bokstav. Sätta sitt namn under ett dokument. Thes til mera wisso, at wij alle thetta .. beslutat och samtyckt haffue, setie wij huar och enn sin handskrifft här vnder. KOF 1: 350 (1575). Så ähr och icke heller Hertigh Carl Philipps handh sigh sielfver lijk i detta breff, hvilket kan sees och aftagas af en bookstaff p, som han annorledes plägar sättia. RP 16: 368 (1655). Sätt wid punkten A en rät linea AD. Strömer Eucl. I. 1: 10 (1744). Här sätter vi ett obs i kanten. Östergren (1953). — särsk.
α) föra upp (ngt på räkning l. dagordning l. lista o. d.); införa (ngt i räkning o. d.); äv. bildl. Det myckna folket, som af hedniska Gudstjensten hade sin näring .. försummade (ej), at illa afmåla de Christna och sätta alla miszöden på deras räkning. Möller Kyrkoh. 88 (1774). Gif mig en kyss! — eller ett par hundrade! Du får sätta dem på räkning. Geijer Brev 147 (1812). Det skulle kunna hända, att Sverige och Spanien, nu så lågt satta på den politiska listan, skulle kunna anses .. stå bland de högsta (då det gäller försvarsförmåga). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 5 (1852). I länder där värmen sättes på hotellräkningen. Östergren (1953). Sätta på dagordningen. Dens. — särsk. bildl., i uttr. sätta ngt på ngt, tillskriva ngt ngt. Lanærus Försök 88 (1788).
β) bildl., i uttr. sätta p för ngt, se P 4.
γ) bildl., i uttr. sätta punkt (ngn gg äv. punktum) för ngt, se PUNKT 2 a β, PUNKTUM 2 a β. 2RARP 20: 216 (1760). Begreppet fader av Luther .. omtolkat till begreppet av en faderlig försyn eller omsorg, som ingriper i .. alla människolivets detaljer .. Luthers kläder och skor, åker, boskap och ägodelar, för vilket katekestraditionen återigen måst sätta punkt med ett etc. eller m. m. KyrkohÅ 1926, s. 67. Det närmaste syftet med Nils Birgerssons hänvändelse till Gustav Vasa var att med denne avhandla frågan, hur man lämpligast skulle kunna sätta punkt för Jon Anderssons skadliga verksamhet. HT 1934, s. 37. Då .. Frederik VIII .. lämnade Köpenhamns hamn, förstod man, att nu var det slut, och att det i varje fall tills vidare var satt punkt för dansk Amerikafart. VFl. 1937, s. 4. Ymer 1941, s. 255.
b) i uttr. sätta ngt på (förr äv. uppå) (ett) papper l. på papperet l. pränt (i sht förr äv. tryck), äv. (numera bl. i Finl.) till pränt, i sht förr äv. till pappers, liktydigt med: skriva ned (ngt); stundom äv.: uttrycka (ngt) med ord (i skrift) l. i ett brev o. d. RP 5: 211 (1635: oppå ett papper). Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643: til papers). Hwadh nu Phalzgreffwens aff Sulzbachs .. begäran ähr, haf:r jag bedet honom att settia på Papper, at communicera dig hans åstundan och anlägenheter. AOxenstierna Bref 4: 518 (1648). Swedberg Lefw. 259 (1729: på papperet). Huru litet kan sättas på papper af allt hvad jag hos dig så mycket älskar att se och höra! Geijer Brev 131 (1812). Östergren (1953: på tryck). Hufvudstadsbl. 3 ⁄ 7 1983, s. 8 (: till pränt). DN 28 ⁄ 9 1993, s. A1 (: på pränt).
c) med (klarare) tanke på innehållet: skriva l. författa (ngt); numera bl.: skriva o. placera l. infoga (ngt) l. få (ngt) infört (i skriftalster); jfr 37. Sätta i tidningen. Vpåå thet ath man thesta bätre besinnar thesse förscriffna bodhordh viliom wij sätia them hwart effther annat. OPetri 1: 21 (1526). Ey är heller thet mykit wist thet fremmande Crönekoscriffuare, Danske eller Tydzske haffua sat i theras gambla Crönekor om Swerige. Dens. Kr. 7 (c. 1540). Klage Rijm .. Satte Aff Een Wälwilligh Wänn. Lucidor (SVS) 394 (1674). Kaptenen .. nekade .. att ta mig om bord. Och då Marcus ville veta hvarföre, svarade han, att han icke ville ha någon skriftställarinna om bord, som .. kunde ”sätta honom i sin bok!” Bremer NVerld. 1: 298 (1853). Sätta ngt i tidningen. Östergren (1953).
d) (†) med tanke på (sättet att framställa) innehållet: formulera l. skriva (ngt så l. så); äv. i det bildl. uttr. sätta ngt på skruvar(na), se SKRUV, sbst.1 c β. G1R 19: 329 (1548). Litandes ther vppå at I genom Edert ingenii acumen nock min meningh förstå och hwad confuse setties wäl distinguerandes warde. Gustaf II Adolf 523 (1628). Alla små saker skola mundteligen drifwas (inför domkapitlet), men wichtige skriffteligen, allenast the sättias korteligen och klart. KOF II. 2: 284 (c. 1655). Dähnert 1228 (1784: sätta sina ord på skrufworna).
e) skriva (ngt på visst språk); översätta (ngt från ett språk till ett annat).
α) (†) författa l. skriva (ngt på ett visst språk, äv. i viss språklig stil). I midel tÿd .. schal den scriftlige contract och hele handel, som dem är emellen, satties på swenskt mål. 2SthmTb. 7: 80 (1584). Jag tycker at i wår Lagbok är en så gammel-dags styl, som icke paszar sig med wår nu brukliga Swenska .. Det wore altså nödigt at Lagboken blefwe satt i en annan styl. Sahlstedt CritTuppSag. 19 (1759). Geijer I. 4: 297 (1838: på Latin).
β) i uttr. l. förb. l. ssg med bet.: översätta.
α’) (†) i uttr. sätta ngt ifrån l. utav ett (visst) språk i l. l. in på ett (visst) språk. Keijsl. Maij:tz breff, hwilkit Kongl. M:t wår allernådigeste Herre, vthaf Tyskan i Swenskt måål hafuer sättie låthit. G1R 17: 636 (1545). Lind (1749: in på). Sätta ifrån et språk på et annat. Möller (1790). Heinrich (1828).
β’) i de särsk. förb. SÄTTA AV, ÖVER o. ssgrna AV-, ÖVER-SÄTTA.
35) komponera (ngt); arrangera (ngt); versifiera (ngt); förse (musikstycke) med ord; dikta (ngt).
a) komponera (musik l. melodi), i sht i uttr. sätta musik osv. till ngt, förr äv. med avs. på visa o. d.: sätta musik till, tonsätta; i sht förr äv. i uttr. sätta ngt i musik l. melodi, sätta musik l. melodi till ngt (se ovan); äv. i uttr. sätta noter (till, förr äv. på ngt), (komponera o.) uppteckna noter till ngt, sätta ngt i noter, (komponera o.) uppteckna noter till ngt; äv. arrangera (musikstycke o. d.). Min afledne Fader .. hade satt noter på åtskilliga psalmer. Roman Holbg 66 (1746). Jag håller på att skrifva en ny Opera .. ämnad att sättas Musik till af Nauman. Kellgren (SVS) 6: 109 (1782). Lindblad är just i taget att componera och har satt flera nya ganska söta visor. Geijer Brev 291 (1836). Bland hennes poemer var ett, kalladt: ”drömmarne,” hvilket blifvit nyligen satt i musik af Adolph Lindblad. Bremer Fad. 70 (1858). Just nyss utkom 5:te upplagan av Barnens Dansalbum 20 favoritdanser, ganska lätt satta för piano. Idun 1890, s. 32. Jag präntar och sätter i noter / små stumpar af bägges sång. Fröding Guit. 6 (1891). Melodierna ha satts i C dur och 4/4. Arv 1957, s. 49. TurÅ 1985, s. 260. — jfr MELODI-, MUSIK-, TON-SÄTTA.
b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. sätta ngt på (i sht förr äv. i l. uti) vers (ngn gg äv. verser), äv. rim l. (sådan l. sådan) meter, författa (rimmad) vers om (ngt), versifiera (ngt). Riksdrotzen Bo Jonson Grip satte Alexandri Magni lefverne på Svenska Verser, sådane som de voro. 1VittAH 1: 23 (1755). En drachma Snille åt Poeter, / Som ha så mycket bryderi / At sätta dumhet uti meter. Kellgren (SVS) 2: 124 (1781). BvBeskow (1826) i 3SAH XL. 2: 40 (: i jambisk vers). Deras hymner voro ofta satta på en ganska konstfull meter. Agardh ThSkr. 1: 33 (1842, 1855). Han kunde sätta allt på rim. Suneson GGrund 97 (1926). Kihlman NordProf. 44 (1935).
c) i uttr. sätta ord l. text till (musikstycke o. d.), förse (musikstycke osv.) med ord l. text (o. därigm åstadkomma en tonsatt dikt l. en aria o. d.). MoB 7: 60 (1807). Till flera af polskmelodierna äro .. ord satta. Borgström ResVerml. 51 (1845). Gotlandsvisan, hvilken melodi var mycket brukad att sätta ord till. Strindberg SvFolk. 1: 256 (1881). Sätta text till melodin. SvOrdb. (1986).
d) (†) dikta l. litterärt komponera (ngt); särsk. i uttr. sätta ngt i ngt, göra l. utforma ngt till ngt (dvs. viss typ av litterärt verk) l. ge ngt prägel av ngt. Ibland mina wräkpapper igenfinner jag en Comedia eller rättare en Proverbe satt i Comedia. Tessin Skr. 99 (1760). Björkman (1889).
36) förutsätta, antaga, uppställa ss. tes.
a) förutsätta, antaga.
α) i ssgn FÖRUT-SÄTTA; förr äv. i förb. sätta förut, förutsätta (äv. med sakligt subj.). Jag sätter förut, at wåra Religions sanningar komma ifrån twänne ursprung, nemligen thet sunda förnuftet och then Helga Skrift. Bælter GudS 45 (1751). Denna delaktiggörelse (i Kristus) sätter kunskap och uplysning förut. Nohrborg 16 (c. 1765). Dalin (1854).
β) (†) ss. enkelt ord.
α’) i förb. med att-sats (l. motsv.) l. inf.: antaga (att osv.), göra det antagandet (att osv.). Stiernhielm Arch. C 2 b (1644). Jag sätter det skier på den 9de stundlineen. Elvius Qvadr. 18 (1697). Om man sätter utrikes handelen wara uti jämwikt, så at lika mycket i wärde utskieppas som införes, kan man anse de handlande såsom hälften, [hvilka] uppehålla sig och sin rörelse med utländskt, och den andra hälften med inländskt gods. Fennia XVI. 3: 40 (i handl. fr. 1761). Sätt, att han (dvs. Gud) oss lånte sin egen / Känsla och blick: hur skulle vi då förnimma och känna? Franzén Skald. 7: 234 (1822). Cavallin (1876).
β’) med avs. på fall (se d. o. XII 4) l. omständighet l. förhållande: antaga, supponera, utgå från. Schroderus Urs. F 2 a (1626). Lät oss sättia den .. Casus at (osv.). VDAkt. 1788, nr 28. Sätta wi .. förra fallet, eller att skalden företrädeswis utgår från sitt subjekt: så (osv.). SvLittFT 1838, sp. 131. (Sv.) Sätt den händelsen: (fr.) [sup]posez ell. prenez le cas; ibl. mettons. Schulthess (1885).
b) (numera föga br.) i allmännare anv. av a β β’, med avs. på l. i fråga om tes l. grundsats l. axiom o. d.; särsk.: uppställa l. utgå från; anta; i sht förr särsk. i uttr. sätta ett fall, förr äv. uti ett fall, se FALL XII 4 g slutet. Jagh sätter vthi itt Fall, om än Påfwen wille noget Concilium påbiudha, huru kan tå Församlingen emot slijke Stycker blifwa hulpen, när Påfwen icke wil lijdha, at man någet emot honom besluta skal? Schroderus Os. III. 1: 208 (1635). Wij wilia sättia att det Hebraiska språket skulle hafwa warit deras Moders-måhl förr än förbistringen skedde. Rudbeck Atl. 1: 42 (1679). Den andra grunden (till de trognas frihet från fördömelsen) sätter Apostelen i Jesu upwäckelse ifrån de döda. Nohrborg 106 (c. 1765). Jag kan ej på en gång sätta frihet och nödvändighet; ty de upphäfva hvarann. Geijer I. 5: 172 (1811). Fosforisterna hafva aldrig kunnat förlåta Leopold att han, med hufvudsakligt omfattande af franska estetikens grundsatser, satte det sköna såsom det sinligt angenäma. Samtiden 1873, s. 297. SvTeolKv. 1932, s. 86.
37) (†) i skrift, äv. tal (enbart med tanke på innehållet): ange l. anföra l. tillägga (ngt); upprätta (förslag); ställa (diagnos); jfr 34 c. — jfr FRAM-, FÖRE-SÄTTA, v.1
a) ange (ngt l. att osv.) l. ange att (ngt) är (så l. så långt o. d.) l. ligger på (sådant l. sådant avstånd o. d.); anföra l. framföra l. nämna (ngt); bringa (ngn nyheter); förr äv. i uttr. sätta ngt till ngt, räkna ngt som ngt. OPetri Hb. H 3 b (1529). Det var kongh Magnus, / Han dödde den samma natt / Så bråt då blifve de tidender / The adeliga riddare satt. PolitVis. 58 (c. 1550). Til Menniskiornes Kulor sätter han Jätternes, Musernes, Sibillernes, Eremitternes, ja och dhe vnderjordiske Städer och Byar. RelCur. 314 (1682). Strabo .. sätter ifrån Lampsaco till Abydum 170 stadier. Eneman Resa 1: 7 (1711). Någre sätta at det skedde Måndagen efter hwita Söndag. Lagerbring 1Hist. 3: 513 (1776). — särsk. (†) i uttr. sätta ngt till pris, prisa ngt. Til thet som ödmiukt är och ringa Herren ser, / Thet sätter han til pris, thet stålta slår han ner. Kolmodin QvSp. 1: 587 (1732).
b) framställa (ngt); äv.: upprätta (förslag). Konung Christiern .. kallade .. mångha aff rikesens rådh til hopa, och satte sakene inför them, och lychtades ther med at erchebispen moste settias i fängilse. OPetri Kr. 226 (c. 1540). (Evangelisten Johannes) sätter .. så sin ord, at han icke allenast möter Cerinthum, utan ock Arium, Sabellium och alla kättare. Borg Luther 1: 152 (1753). (Under senare medeltiden) voro Lagman och Häradshöfding icke helt och hållet kungliga embetsmän, folket hade en andel i valet, men denna andel bestod blott i en rättighet att sätta förslag. Svedelius Statsk. 1: 60 (1868). Annerstedt UUH II. 2: 34 (1909; med avs. på förslag).
c) ställa (diagnos). Med bildens (dvs. porträttet av K. Stobæus) hjälp skulle diagnos kunna sättas på kornealfläck eller fläckar. Fürst Stobæus 45 (1907).
38) bestämma (ngt) o. d.
a) med avs. på (ngt med tanke på dess) tidpunkt l. plats: bestämma; utsätta.
α) i ssgn UT-SÄTTA o. den särsk. förb. SÄTTA UT.
β) (numera mindre br.) ss. enkelt ord: utsätta l. bestämma l. avtala (dag l. tidpunkt för ngt l. möte o. d.); äv.: bestämma l. avtala (plats för ngt). Odensdaghen næst för Sancti Olauj konungx Dagh haffde Högmecktog förste Her göstaff .. sætt en herredagh wdj Jönaköpung. G1R 1: 237 (1524). Man skulle och besynnerligh rum settia för the befengdas hws, ther the skulle twetta sijn kläder. Lemnius Pest. 29 (1572; uppl. 1917). Konungen satte dag att hans dotters friare skulle försöka sig tredje gången. SvFolks. 398 (1849). Själve Luther önskade, att söndagarna skulle vara de enda helgdagarna och alla andra fester sättas på söndagar. Nilsson FestdVard. 172 (1925). — särsk. (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. i uttr. l. å, äv. till sattan dag l. satt timme o. d., på l. till utsatt l. bestämd dag l. tid osv. Åå sattan dagh mötha på grentzen Hans K:tz och Danmarcks rijkes förordnade Commissarier. OxBr. 1: 226 (1624). Alle närvarande komma i Rådh-Cammaren på satt timma. RP 6: 770 (1636). När Riksdagsmännen af hwart Stånd til sattan dag och ort sig infunnit. RO 1723, § 9. Til residens för mig Han verldens byggnad gjorde; / .. Och när, sin satta stund, den gör et plötsligt fall, / Förgäfves någorstäds man sen’ mig söka skall. Liljestråle Fid. P 3 b (1797).
b) i annan anv.: bestämma l. fastställa (ngt); (allsmäktigt l. tvingande l. ofrånkomligt) ålägga; tilldela (ngn ngt; se δ); gm avtal bestämma (ngt); äv. liktydigt med: påbjuda l. kommendera (ngt). OPetri Hb. A 3 a (1529). (Herren) satte thet Jacob för en rett, och Israel til itt ewigt förbund. Psalt. 105: 10 (öv. 1536; Bib. 1917: fastställde). Haff intet rådh .. medh en daghakarl, om hans satta dagswercke. LPetri Sir. 37: 11 (1561). Keyserligh Rätt sätter och ordnar, at all köp och säliande, lähn, borghan, hyrande, förhyrande skal vthan all swick och arglist .. handlat och hållit warda. Forsius Fosz 464 (1621). Lijk Himlen öfwerdraer Moln-Kappan, Liuset twiner / När Solen i sit Skijn mäd längste Strålar skiner, / Ok Dagens skiönste Stund til Lust ok Glädie satt, / Aff Dimman öfwerhölgd, förwandlas i en Natt. Lucidor (SVS) 326 (1673). LejonkDr. 148 (1688; i p. pf., om öde). För brödren sattes då två beting: / sin syster skulle de ge kung Ring. Tegnér (TegnS) 4: 86 (1824). Om brand utbryter ombord, då stridsberedskap ej är satt, gives brandsläckningssignal. UFlottMansk. 1945, s. 138. — särsk.
α) (numera föga br.) med avs. på straff l. böter: fastställa; ådöma. OPetri 4: 316 (c. 1540). Peer i Orlunda giort hoor för 8 åhr sädan. Her Clas, saligh, hade sättit honom skrift. ÄARäfst 132 (1596). Skulle en eller annan .. förbryta sig, och han tilbiuder .. the på Brottet satte Böter til Kyrckian och the Fattige at erlägga, tå skal sådant honom icke wägras. StadgEed. 1687, 1: 5. Herren (hade) swarat, att han satt mig arrest, för det min dräng icke will tiena generalen. Roland Minn. 5 (c. 1748). Sätta straff på ngt. Schulthess (1885). — jfr PLIKT-, PÅ-, SKRIFT-SÄTTA. — särsk. (†) i det bildl. uttr. sätta (sin) trut vite, ålägga sin mun tystnad, ålägga sig att hålla mun. Fast iahg haer en stoor Truut, / när iahg then sätter wijte, / så weet iahg (fast thet lijte) / lell både Kaasz ok Huht. Lucidor (SVS) 65 (1671).
β) (†) i uttr. sätta tjänst, ta tjänst, städsla sig, särsk. sätta tjänst hos ngn l. sätta ngn tjänst, ta tjänst l. städsla sig hos ngn; äv. bildl. Effter mykit tienistfålch finnes här i rijketh hwilcka ingen tiena wilia .. och willia hoss inga sättia någon wiss tienst dherföre så skola (osv.). LReg. 25 (1583). Hwar then som icke älskar gifwer sigh vp och stadnar, ther träder .. (kärleken) til och sätter Tienst. Preutz Kempis 220 (1675). På Thorsdags-qvällen är det, som Oden besöker de rika bönder som satt honom tjenst. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 187 (1863).
γ) i fråga om lag.
α’) (†) med avs. på lag: stifta. Wetandes thet ath them retferdugha är ingen lagh sätt. 1Tim. 1: 9 (NT 1526; Bib. 1917 o. NT 1981: är till). För sin hird och sina tjänstemän ägde .. konungen naturligtvis att sätta lag. Hildebrand Statsförf. 39 (1896).
β’) (numera bl. mera tillf.) i uttr. sätta ngt i (i sht förr äv. uti) lag, stadga l. behandla ngt i lag. Then artickel om försumelse, att han måtte straffes, må och sätties uthi Sveriges lag. RA I. 2: 149 (1566). Konungen .. med herredagen, egde att stadga och förordna angående sådana saker, som ej voro i lag satta. Svedelius Statsk. 1: 64 (1868).
δ) bestämma att (ngn) skall ha l. uträtta (ngt); ålägga l. tilldela (ngn ngt); numera bl. med avs. på betyg; jfr 15 b α. Hon födde en son, och kalladhe hono(m) Seth, seyandes, Gudh haffuer sett migh een annor sädh för Habel som Kain j hiäl slogh. 1Mos. 4: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: beskärt mig en annan livsfrukt). Thett tridie, som tienestefolket bör, är, att man sätter them theras sÿtzlor och arbethe och låther them gåå ickie for mÿckit fåfenga. LPetri Œc. 68 (1559). Then som intet kan (vid katekesförhöret), honom skal settias lexa til en annan tijdh, uti thetta och the andra Stycken. KOF II. 1: 120 (1659). Sätta ngn en lexa. Sahlstedt (1773). ÅbSvUndH 59: 124 (1940; med avs. på betyg). — särsk.
α’) (numera föga br.) i uttr. sätta ngn (mycket) (att) göra l. syssla, ge ngn (mycket) att göra; särsk. i utvidgad anv., med saksubj., betecknande att ngt innebär (mycket) arbete för ngn; jfr 10 a α. Asteropherus 22 (1609; uppl. 1909). Lärdomen är denne: at icke den ringaste wetenskap, eller snarare sagt en del af den samma, är, som icke sätter menniskian giöra hela hennes lifstid, wore den än dubbel så lång som den är. Kling Spect. Cc 1 a (1735). Kalm VgBah. 169 (1746: at sysla). Probstesyslan .. sätter mig sina tider mycket at giöra. VDAkt. 1781, nr 657.
β’) (†) i uttr. sätta ngt till ngn, tilldela ngn ngt. Then tijdh Oloff war lithen, försågh hans broder sigh Erich persson med otroheet, så togz oloffz möderne 50 .. (mark) och löste Erich frå rätten och sattes thill barnet igen Erichz iord 5 ör. 1 peningz land. UpplDomb. 5: 212 (1599).
ε) allmännare, dels närmande sig bet.: anpassa (ngt efter ngt), dels närmande sig bet.: utsätta (mått på ngt) l. (i planerad konstruktion) ge (ngt) det l. det måttet l. längden osv., dels med saksubj.: bestämma (ngt). Sätt thäringen effter nähringen. Grubb 786 (1665). Måtten till den nu under uppförande varande hangaren ha satts efter grundligt studium av de modernaste hangarbyggnaderna utomlands. SDS 1929, nr 35, s. 8. De internationella nyhetsbyråernas urvalsprinciper sätter världsopinionens dagordning. SvD 30 ⁄ 4 1994, s. 4.
39) [specialanv. av 38] fastställa l. bestämma (pris, värde, kurs); fastställa l. bestämma priset l. värdet l. kursen på l. för (ngt).
a) fastställa l. bestämma (pris l. kurs l. värde), särsk. i uttr. sätta sådant l. sådant pris på ngt, särsk.: prissätta ngt så l. så, äv. (numera bl. bildl.; se 40 a) bl. sätta pris på ngt, fastställa l. bestämma priset på ngt, prissätta ngt; äv. (numera bl. bildl.; se 40 b) sätta sådant l. sådant värde på (i sht förr äv. å) ngt, fastställa l. bestämma det l. det värdet på ngt, värdera ngt till det l. det. Han setther kiöpit och mar(k)naden, ther alle the andhre motthe selia och förytthra theras varer effther. RA I. 1: 488 (1546); jfr KÖP 2 a. Gifwer fader, eller moder, åt son, eller dotter, hemfölgd i jord, hus eller lösören, wid theras giftermål; tekne thet up, och sätte å lösören skiäligt wärde. GB 16: 1 (Lag 1734). At uppå en så ansenlig och wacker samling (av runstavar) sätta något wist pris måste man gerna tillstå, at det lärer wara alt för swårt, om ej aldeles omöjeligit. Schück VittA 4: 566 (i handl. fr. 1748). Huru persedlarnes värde sattes (på ett rådsmöte i Vadstena 1559), har jag ej sett uppgifvet; säkerligen har det lemnats i konungens skön. Forssell Hist. 1: 85 (1869). Riksbanken sätter kurserna. EkonT 1915, s. 208. Sättandet av varunoteringar är .. ett mycket grannlaga värv. Leander TidnHand. 54 (1926). — särsk. i utvidgad anv., med sakligt subj. Fredagens fondbörs startade med fast tendens, och en rad av de först ropade papperen .. satte nya toppkurser. DN(A) 13 ⁄ 5 1933, s. 16. (År 1631) hade Erik Larsson von der Linde skrivit att kopparmyntet satte marknad på kopparen. Heckscher SvEkonH 1: 459 (1936).
b) (numera föga br.) i uttr. sätta ngt i (förr äv. l. före) det l. det priset l. värdet l. den l. den kursen l. i sådant l. sådant pris l. värde osv., sätta det l. det priset l. värdet osv. på ngt (se a); förr äv. utan förb. med prep.-uttr.: fastställa priset l. värdet l. kursen på l. för (ngt), prissätta (ngt), värdera (ngt); äv. i bildl. l. utvidgad anv., i fråga om immateriellt värde (jfr 40). När man seer alth om kringh, warder klippingen icke opburinn för hallfftt sith wærdh, ther hann ähr satther före. G1R 1: 128 (1523). (Svenska undersåtar skall) vthi alt köp och sall .. bruke Swenskt Mynt .. och therefter wärdere och sättie alt godz och icke efter Rijkzdalar och fremmande Mynt. Stiernman Com. 1: 469 (1602). Huru man kunde sätta det här uti Riket tilwerckade Järnet uti skäligt pris, utan at Järntilwerckningen skulle därigenom löpa något äfwentyr, at här afstadna. HC11H 13: 92 (1697). (Papisterna) hafwa satt dem (dvs. vissa heliga fäders lärdomar) i det wärde, at de skola gälla lika med Påfwen i Rom. Borg Luther 1: 299 (1753). (Gatu)regleringen, som genom bristen på lämplig civillagstiftning i ämnet i många fall tillgodokommer ägare af tomter, som berördes af stadsplanen, företrädesvis ägare af stora tomter, hvilka först genom däröfver dragna gator blefvo satta i värde. Sthm 2: 242 (1897). — särsk. (†) i uttr. sätta dyr, sätta högt pris på (ngt); äv. i uttr. sätta ngt högt l. dyrt l. ringa, prissätta l. värdera ngt högt resp. lågt. Köpmännerne, hvicke theris varer alt för högt oc dyrt sättie. RA I. 1: 460 (1546). Spannen utaf hvart slag (spannmål) blef 1/2 öre ringare satt (i Östergötl.) än i Stocholm. Därs. 512 (1547). G1R 28: 76 (1558: dyrtt). Genom en Kgl. Förordning af 1628 förklarades, at som Allmogen sätter kol och ved så dyre, at Bergsmännen vid stora Kopparberget dem näppeligen köpa kunna, fann (osv.). LBÄ 14—15: 104 (1798).
40) i (urspr. l. eg.) bildl. anv. av 39.
a) i uttr. sätta (sådant l. sådant) pris på ngt, sätta (sådant l. sådant) värde på ngt, värdera ngt (så l. så); företrädesvis med bevarad bildl. karaktär. Ach! wårt stora oförnuft, som sätter så ringa pris, på the himmelska ting. Spegel Pass. 41 (c. 1680). War från i dag / Uppå en jungfrus möten mera karg / Och sätt ett högre pris uppå ditt sällskap / Än stå så der till reds. Hagberg Shaksp. 1: 296 (1847). I Vännerna, som Ekelund att döma av ett brev till förläggaren satte pris på men som han ändå inte tog med i Dikter 1921, har man den ensamme poetens situation milt elegiskt skildrad. Werin Ekelund 1: 184 (1960). Sätt bättre pris på miljön! JernkA 1979, nr 4, s. 3.
b) i uttr. sätta (sådant l. sådant) värde på ngn l. ngt, uppskatta l. värdera l. värdesätta ngn l. ngt (så l. så), i sht förr äv. dels: anse ngt ss. värdefullt, dels närmande sig bet.: hålla ngn kär l. ngt kärt; förr äv. (med bevarad karaktär av bildl. anv.) i uttr. sätta värdet på l. vid ngt, räkna ngt ss. värdefullt hos ngt l. ngn. Wi sielfwe sättje mindre wärde på wåra Själar, än (Jesus). Nohrborg 340 (c. 1765). Det är viljan som sätter värdet på allt. JGOxenstierna Dagb. 56 (1769). Ifrån mit fönster kunne vi se den lilla sjön, hvarpå jag sätter så mycket värde. Höijer 4: 74 (c. 1800). Sandels .. satte egentligen icke värde på andra menniskor än dem han frugtade, behöfde eller som smickrade honom. HT 1916, s. 85 (1819). I Sachsen, där vår fader under tre år fått den del af sin uppfostran, hvarpå han satte högst värde. De Geer Minn. 1: 44 (1892). Af dem som sätta det vida öfvervägande värdet vid denna (Strindbergs) äkthet och ursprunglighet skall han .. betraktas som en af de ypperste (bland lyriker). Fröding Eftersk. 2: 139 (1894, 1910). SvOrdb. (1986).
c) utan förb. med prep.-uttr. inlett av (l. vid): värdera l. anse (ngn l. ngt så l. så); jfr 5 j α, 15 a α. Ingen annan än bröderna .. och så John Wirén .. men honom sätta vi lika med noll! Söderhjelm Brytn. 76 (1901).
41) med avs. på belöning: utfästa; särsk. i uttr. sätta ett pris på ngns huvud, se PRIS, sbst.3 III 1 a. Then högste Prijs, som af Werldennes vphof, war satt och förordnat Dygden til belöning. Stiernhielm Virt. B 4 b (1650, 1668).
42) [eg. specialanv. av 38] i uttr. med bet.: bestämma färdriktningen o. i anv. som ansluter härtill; numera företrädesvis i a. Astrildz Näfwa är ey wan bestick at sätta. Rosenfeldt Roo A 2 a (1686). (Fr.) Donner la Route, (sv.) sättia en wisz streek på Compassen at styra effter. Dens. Tourville 112 (1698). — särsk.
a) i uttr. sätta kurs l. kursen, till sjöss: (på kompassen) ställa in färdriktning (o. styra efter denna); (ställa in färdriktningen o.) styra l. gå (mot l. till en ort o. d.); äv. allmännare l. bildl.: färdas l. fara (i riktning mot l. till en ort o. d.); jfr KURS 3, 3 a. (Sedan matrosen släckt lyktan) stack han ut skot åt storseglet, satte kurs och slog så armarna i kors öfver bröstet. Runeberg (SVS) 7: 22 (1833). Vikingatidens nordbor .. satte kurs .. på Island, Grönland och ännu mera aflägsna orter. Hildebrand Medelt. 1: 599 (1884). Efter en kvarts mils färd .. satte Skobli genom tillrop och dragning på tömmen kursen tillbaka till kåtan. Hemberg ObanStig. 167 (1896). Kurs sattes mot Femern-Belt, detta, på grund af de där utkämpade sjöstriderna mot Danmark, af svenska flottans män så välbekanta farvatten. VFl. 1909, s. 146.
b) (numera mindre br.) i uttr. sätta kosan, förr äv. sin kosa l. kos, ställa kosan l. sätta kurs (se a) (mot l. till en ort o. d.). Annen dagen um mårgonenn satte han sin koss till siös. HH 20: 171 (c. 1585). Sedenn vendhe alle dhe svensche skeppenn och satte deres kosse till Elssnabbenn. Därs. 173. Till allt det där nordiska vänder man omsider ryggen, när kosan på allvar sättes söderut. Quennerstedt StrSkr. 2: 19 (1919).
c) (†) i uttr. sätta resan, ställa resan (jfr RESA, sbst. I 2 a β). I Paphos, drog ther frå, igenom Lande fort, / Till Famagusta Städrens Hufwud på then Ort / Ther från til Swarta Siön in til Alexandretta / The Syrers gamble Land, måst resan Landwägs sätta. Lucidor (SVS) 271 (1672).
43) med avs. på kommitté, riksdagsutskott, regering o. d.: utse; inrätta; tillsätta l. välja; jfr 11 a.
a) i ssgn TILL-SÄTTA o. den särsk. förb. SÄTTA TILL.
b) (numera föga br.) ss. enkelt ord: tillsätta (ngt). Omsider beslöts, att itt uthskott skal sättias öfver samma schrifft och giöra påminnelser. RARP 9: 70 (1664). En kung bör utnämnas .. och ingen provisorisk regering sättas. HT 1918, s. 193 (1809). Ett särskildt utskott måste sättas. JGRichert (1857) hos Warburg Richert 2: 358.
44) inrätta l. grunda l. skapa (ngt).
a) i uttr. sätta (sitt) bo, skaffa sig bostad (o. i förekommande fall kreatur) o. inrätta eget hushåll; äv. sätta hushåll, (skaffa sig bostad o.) inrätta eget hushåll; i sht förr äv. dels sätta sin boning, ta sin boning, dels sätta familj, bilda familj; förr äv. sätta ett hus, sätta bo (se ovan). UpplDomb. 8: 153 (1586: satt sitt boo). At den Konglige Thron där (dvs. i Sthm) satt sitt Näste å Fäste. Runius (SVS) 2: 17 (1699, 1724). För en narr lärer then kunna hollas, som .. förblifwer här i ett mörker .. ther Eryanider, Invidiae och Pluto hafwa satt sin boning. Swedenborg RebNat. 1: 296 (1719). CFleming (1810) hos Segerstedt Rosenstein 543 (: ett hus). När nu en katechet gifte sig och satte eget hushåll, så blef han entledigad från tjensten. Læstadius 1Journ. 185 (1831). Vi ta oss tjenst, så får det bli, / Tills gladt en annan vår / Vi sätta bo och köpa kon, / Som ej vardt köpt i år. Snoilsky 3: 41 (1883). Min mor var den åttonde av tolv syskon, av vilka sex dogo i späd ålder och sex levde och satte familj. Pers LärBondTidn. 13 (1948).
b) (†) med avs. på stad, läroanstalt, gård, sammanslutning o. d.: anlägga; grunda. Thetta Götha Regementet begyntes vthrijkes, när thet först satt och funderat wardr j Schwäben .. 1430 (f. Kr.). PPGothus Und. Y 1 b (1590). Discurrerades om Gymnasiis att settia i Vexiö och Scara. RP 8: 491 (1641). Schmedeman Just. 252 (1647; med avs. på torp). Må ingalunda tillåtas sättia ööl- eller bränvijnskrogar när in på kyrckiorna, ty der af flyter myckit ondt och förargelse. SynodA 1: 115 (1662). Nordström Samh. 1: 37 (1839; med avs. på stad).
c) allmännare: skapa l. åstadkomma (ngt); äv.: ge upphov till l. grunda (lära o. d.). Kraften är den källa, ur hvilken ett förverkligande framgår. Är en verklighet gifven, så är det ytterst en kraft som satt den. Wikner Mater. 28 (1870). För Matérn hade det varit en småsak att .. slå stort mynt och sätta allt större och större skulder. Lilljebjörn Minn. 170 (1874). Uppenbarelsen är, för att tala med Kirkegaard, ”existensmeddelelse”, det underfulla sättandet av ett nytt och högre personlighetsliv. SvTeolKv. 1928, s. 334. DN 28 ⁄ 4 1990, s. B2 (med avs. på trend).
45) (ålderdomligt) med avs. på ting l. rätt l. riksdag: (utlysa o.) med behöriga l. i laga former öppna; låta (ta plats o.) börja sin session; äv. allmännare, dels (se b): inviga (ngt), dels (se c): öppna (ett sällskaps förhandlingar). Peder i Mörtebool nämpdeman kom sent till tingett, seden thett säthit och lyst war, och therföre saakfeltes til 3 m(ark). SörmlH 16: 66 (1596). Ner rådhstugu, som be(mäl)te ähr, om lögerdagen sat bleef, vart be(mäl)te Lars Lapp af rätten upfordradh igenom stadzfougten. BtHforsH 1: 225 (1637). Vår allernådigste Drottning hafver för någon tidh sedan varit förordsakat att sättia och rama en Rixdagh. RP 9: 19 (1642). Sedan afsomnade Konungen, tå undersåtarena, satte Ting efter landetz lag och sedwänio. Peringskiöld Sogubr. 17 (1719). Tiden kom, at rätten skulle sättas öfwer mig. Jag blef förd til Oxford, at få min Dom. Ekelund Fielding 230 (1765). Åter var tinget satt. Lindström Österhus 373 (1952). — särsk.
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: med behöriga l. i laga former (utlyst o.) öppnad; särsk. dels i uttr. (up)på l. å (ett) satt ting (förr äv. satto l. satte ting(e) l. sätte ting(et) l. sattan ting), dels i uttr. för satt rätt, för sittande rätt. Kalland(es) fram för en sat rätt beskedeliga män. VgFmT I. 10: 35 (i handl. fr. 1526). Thå kom for rette på satte ting Staffan Packalan. BtFinH 3: 154 (1544). UpplDomb. 5: 99 (1579: setthe). Är thenna Dombock Opå Sattan tingh Oplesitt. UpplDomb. 5: 202 (1599). Rääf Ydre 1: 368 (i handl. fr. 1620: å satto tinge). Werwing Hist. 1: 56 (c. 1690).
b) (†) med avs. på läroanstalt: (under vedertagna former l. ceremonier) öppna för (terminens) undervisning; hålla terminsinvigning vid. ConsEcclAboP 100 (1657). Den 28. Sattess Scholen, och wij begynte at läsa för vngdomen. Gyllenius Diar. 247 (c. 1670). Det första terminen sättes, så tag dina bröder med dig till Linköping. Nyrén Charakt. 37 (c. 1765). Tegnér Brev 8: 224 (1838).
c) (†) i uttr. sätta loge, öppna en godtemplarloges förhandlingar. SmålAlleh. 19 ⁄ 1 1883, s. 1.
C. avsätta; bilda; prestera o. d.
46) avsätta l. bilda (ngt). — jfr AV-SÄTTA.
a) om vätska o. d.: (på bottnen) bilda ett lager (l. en hinna) av (ngt), avsätta (ngt); i pass. närmande sig dep. När .. (snön) war smält, sattes wid botn (av kärlet) en swart jord. Rudbeck Atl. 1: 128 (1679). Urinen .. sätter en Gåålachtig Slemm till botnen, med en tunn och seeg hinna åfwan på och kring bräddärne af glaset. HdlCollMed. 10 ⁄ 6 1742. Floden har satt myken sand vid min strand. Schultze Ordb. 3961 (c. 1755). Kalkvatten præcipiteras ej af cremor tartari, åtminstone ej strax, men om någon tid lär sätta kristaller. Scheele Bref 41 (1770). Här kernas dageligen uti en kerna, lik en pump .. Mjölken får icke, eller föga sätta någon grädda förut. Thunberg Resa 1: 168 (1788). Sätta grummel. Cannelin (1921). IllSvOrdb. (1955).
b) med avs. på skorpa l. ruva: bilda, få. Lovén Anv. 64 (1838). Sedan .. (gelébonbons) under ett dygn fått sätta skorpa, rengöras de från pudret och kanderas. Grafström Kond. 47 (1892).
c) om växt l. djur l. person (l. djurs l. persons kropp): (ut)bilda l. få (ngt).
α) om växt: (ut)bilda l. få (frukt, frö, ax, kottar o. d., stundom äv. bark l. savring); i sht förr äv. i fråga om tillväxt, särsk. om skog: ge (så l. så stor tillväxt). Det är icke ens i Swenska klimatet owanligt at et eller annat fruktträd blomstrar twänne gånger, och äfwen wid andra blomningen sätter kart. Retzius FlVirg. 168 (1809). Ström Skogsh. 56 (1830; med avs. på kottar). En trakthuggningsskog .. hvarå ståndskogen sätter årligen 50 kub. fot uti tillväxtmassa på hvart tunnland. JernkA 1851, s. 397. Lökwexterna sätta lökar wid roten och hafwa långa, smala blad. Berlin Lrb. 73 (1852). Sturzen-Becker 6: 213 (1868; med avs. på bark). Lysander Almqvist 27 (1878; med avs. på savringar). Alla de högre växterna, möjligen på ett par undantag när, (äger) förmågan att sätta frön och att derigenom betrygga artens bestånd. Fries Växtr. 109 (1884). Det var .. (guden Frö), som .. lät kornet gro och rågen sätta ax. Lönnberg Kåre 59 (1887). Olsson Odlarb. 20 (1993). — särsk.
α’) (numera föga br.) i abs. anv., särsk.: sätta frukt l. lökar l. kart. ”Virgouleuse” (dvs. en päronsort) lärer t. ex. ”sätta” mycket nyckfullt, under det att t. ex. Höstbergamotten visar en temligen jemn bördighet. Eneroth Pom. 1: 133 (1864). Du skulle vilja .. se .. huru dina rosor knoppas, hur dina smultron sätta. Strindberg Utop. 119 (1885). Abelin VTr. 138 (1903).
β’) bildl., särsk. i uttr. sätta frukt. Mitt lynne förbättrar sig, och det bör bli alldeles förträffligt när endast mitt hjerta hunnit att uppfylla sin menskliga bestämmelse, som är den att sätta skal, och slutligen bli som en — sköldpadda. Tegnér Brev 3: 204 (1825). Man ser tydligt, huru besittningen af Östersjöprovinserna och Pommern m. m. .. satt frukt på Riddarhuset. Fahlbeck Ad. 1: 476 (1898). I Geijers diktning skall denna götiska strömning sätta sina konstnärligt mognaste frukter. Alving SvLittH 2: 117 (1931).
β) (numera föga br.) om djur (l. djurs kropp): (ut)bilda l. få (mera) (kött l. fett o. d.), ansätta; äv. dels om foder ss. subj.: få djur att ansätta (kött l. fett), dels om ko: ge (så l. så stor avkastning i smör); äv. om person, särsk. dels i uttr. sätta fetma, lägga på hullet, bli fet(are), dels i uttr. sätta kropp, växa till i kroppen, få en kraftigare kropp. Doctoren började sätta mer fetma än förr, och sådant tros ej altid vara bästa tecken. Bergman ÅmVetA 1765, s. 26. QLm. 4: 27 (1833: kött). SvLittFT 1838, sp. 523 (: kropp). Om vinterutfodringen var svag (under 1500-talet), så var ock afkastningen af de sålunda underhållna kreaturen derefter .. Någon gång .. ”sattes” 4, ja 4 1/2 lisp. smör (efter var ko). 2VittAH XXIX. 1: 101 (1884). Ett kraftlöst foder kan ej sätta fläsk; i oktober se svinen ut som ”två sammanslagna bräder”. Hörlén GSed. 122 (1914).
γ) biodl. om bin l. bisamhälle(n): bilda l. avkasta (honung). IErici Colerus 2: 86 (c. 1645).
d) (numera föga br.) allmännare l. bildl. (jfr 48), med avs. på regn: åstadkomma l. ge. Lovén Folkl. 178 (1847). Aftonrodnad har intet att sätta; men morgonrodnad ger en våter hätta. Wigström Folkd. 1: 127 (1880).
47) [jfr II 27 a α] (numera föga br.) bergv. vid våtmekanisk anrikning: sortera (krossat gods) med hjälp av strömmande vatten i maskinell anordning, varvid tyngre malmhaltiga korn (sätter sig o.) lagras underst l. för sig. Mellanprodukterna från (sätthärdar o. sättpumpar) .. undergå krossning i finvalsverket och sättas ånyo. Wetterdal Grufbr. 350 (1878).
48) i bildl. anv. av 46 (jfr 46 c α β’, d), med avs. på (särsk. negativ) abstr. företeelse: åstadkomma; äv. (o. numera bl.) med bibet. av placering (jfr 15 a). Iagh skal sättia fiendskap emellan tigh och qwinnona. 1Mos. 3: 15 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Man må fulle warna sin wän medh godha, men vthan försmädelse; Elliest sätter dhet ingen godh wänskap. Grubb 766 (1665). KKD 12: 196 (1703; med avs. på möda). Det sätter ond blod, (dvs.) väcker ovilja. Dalin (1854). Geri (för Ruggieri) del Bello .. var en intrig- och ränkmakare, som satte osämja och fiendskap mellan flera familjer. Lidforss Dante II. 1: 87 (1902).
49) prestera (ngt) o. d.
a) prestera l. göra (ngt, särsk. mål i bollspel); lyckas med (ngt); numera bl. dels med avs. på (idrotts)rekord: prestera, dels (ngt vard.) med avs. på tävlingsuppgift: (lyckas) prestera, lyckas med. (Figurer i kontradanser:) Pas Glisarde. .. Sätta Hörn. Walcke MbDansk. 14 (1782). Den 23 september startade H. Parsons .. i afsigt att sätta nya rekord. TIdr. 1890, s. 171. Sätta .. världsrekord. IdrBl. 1942, nr 105, s. 2. (OS-segrarinnan i konståkning) Genomförde sitt program på säkerhet. Satte det hon måste sätta, tripplarna inte minst, men avstod från de extravaganser alla väntat sig. GbgP 29 ⁄ 2 1988, s. 26. GbgP 8 ⁄ 6 1998, s. 1 (med avs. på mål i handbollsmatch).
b) (†) med avs. på paus: ta. Andelifwet sätter med nödwändighet sina pauser, då det åter dyker ned i den enkla innerlighetens natt. Ljunggren Est. 2: 295 (1860, 1883).
50) [jfr 48, 49] i uttr. sätta fart l. fräs (jfr 15 b β δ’).
a) sätta fart, sätta sig i hastig rörelse, fara l. sätta iväg; jfr FART 8 b; äv. motsv. FART 8 c: komma (bättre) i gång, få (bättre) fart l. energi l. raskhet l. tempo i sin verksamhet l. sitt agerande. Nu sätta .. (skidlöparna) fart utför en snedt stupande bergskrefva. Hemberg ObanStig. 52 (1896). Då sköt Akka fram halsen, smällde hårt med vingarna och satte full fart. Lagerlöf Holg. 1: 126 (1906). Fackföreningen bara sitter med armarna i kors. Vi skulle sätta lite fart själva. Karnstedt Slamf. 186 (1977). Hedvig! Hon svarade inte. Hon stelnade som en katt inför ett byte, satte så fart tvärs över golvet och trängde sig mellan en stols fyra ben och försvann in under en annan säng. Tunström Tjuven 160 (1986).
b) (ngt vard.) sätta fräs, sätta fart; jfr FRÄS, sbst.3 I början är hans ansats (i längdhoppet) trippande .. Vid 25-metersmärket sätter han så med ens full fräs och får .. in högsta möjliga fart. IdrBl. 1924, nr 84, s. 3. SvD(A) 9 ⁄ 7 1924, s. 10.
D. sänka (ngt); få (ngt) att lugna l. lägga l. stadga sig l. att upphöra; nedsätta växtkraften hos (ngt) o. d.
51) (vard.) få (mat) att sätta sig (se II 26 c). När fröknarna Pedersen, Jensen, Sörensen och Knudsen samt deras mammor och pappor ätit och druckit hade, tog man sig en svängom för att ”sätta maten”. Hedenstierna Kaleid. 174 (1884).
52) (†) sänka (sjö); anträffat bl. i ssgn NED-SÄTTA.
53) (†) låta (solen) gå ned l. få (solen) att gå ned, anträffat bl. i pass. närmande sig dep.: gå ned; äv.: låta (dag) ta slut, få (dag) att ta slut, anträffat bl. i pass. närmande sig dep., särsk. (ss. s-pass.): lida mot sitt slut l. ta slut. I denna dag, i nio nätter, innan sol sättes. KyrkohÅ 1914, s. 248 (1642; del av trollformel). (De stridande) släpte hwar annan intet förr än Dagen war satt. Widekindi KrijgH 185 (1671). I Skymningen .. Qvällsäte. Dagen sättes. Columbus Ordesk. 19 (1678; uppl. 1963). Jagh kom i gåhr afton seent sedan dagen war satt hem. VDAkt. 1683, nr 167.
54) (†) få (ngt växande) att lida avbräck l. att nedsättas i sin växt; anträffat bl. i pass. närmande sig dep.: lida avbräck l. nedsättas i sin växt. Junius; ifrån början til d(en) 20; hel tor och warm, hwar af åkrarna mächta swåra sattes. Broman Glys. 1: 355 (1713).
55) (†) lugna l. stilla (ngn l. ngt); kväsa (ngn). Om iach icke satte och tystadhe mina siel, så warde mijn siel mich så som en ther ifrå sinne modher aff wandt är. Psalt. 131: 2 (öv. 1536; Bib. 1917: jag har lugnat och stillat min själ). (Eng.) To settle one’s spirits, (sv.) sättia sit sinne effter en hastig wrede. Serenius Ddd 1 b (1734). Hvarför skall jag ibland alla icke finna en enda, enda människa, som skulle taga uti mig och leda mig och rätta mig, sätta mig en smula? AFSoldan (1851) hos Aho Soldan 237.
56) (†) bringa (ngt) i stadga l. fast (o. fullt utvecklad) form; äv.: bringa reda o. ordning i (ngt). Tijden, som i begynnelsen gemenligen rörer vp stora wågar skall fuller åther settia detta werkedt. AOxenstierna Bref 4: 423 (1647). Ther vppå wände H:s Excell. sigh effter sin Nådigste Konungs befalning, til at formera och sättia Rijksens heem Staet, såsom och til at sökia wänskap och alliance Vthrijkes. Emporagrius Oxenstierna 102 (1655).
II. refl.
A. om person l. djur (se dock 5): inta sittande ställning l. placera sig o. i anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) inta sittande (se SITTA, v. 1, 1 ä γ) ställning; sittande ta plats, slå sig ned; äv.: sitta upp, särsk. i uttr. sätta sig till (förr äv. ) häst, sitta upp på häst. Sätta sig på en stol. Sätta sig till bords. Sätta sig runt elden. Sätt dig och vila en stund! Var så god och sätt Er! Han satte sig med det ena benet över det andra, grensle över bommen, direkt på marken. Han satte sig på sin motståndare och höll honom nere. När han sågh folkit, steegh han vpp på itt berg, och som han hadhe satt sigh, gingo hans läryungar fram till honom. Mat. 5: 1 (NT 1526). Så reedde Rebeka sigh til medh sina pighor, och satte sigh på Camelerna. 1Mos. 24: 61 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). VDAkt. 1706, nr 386 (: på häst). ReglInf. 1751, s. 352 (: til häst). Jag satte mig på sängens halm, / Han började berätta / Om Dunckers eld, om kapten Malm / Om mången bragd för detta. Runeberg (SVS) V. 1: 12 (1848). Hunden satte sig. Dalin (1854). Amu i Piteå lamslogs i går av en vild sittstrejk. Ett 50-tal lärare satte sig i protest mot den nya arbetsgivarens sätt att hantera förhandlingarna om nytt avtal. PiteåT 16 ⁄ 11 1985, s. 1. — särsk.
a) i förb. med adverbial som närmare anger sättet att sitta l. sittställningen; särsk. i uttr. sätta sig till rätta; äv. oeg. l. bildl. Så snart denna Drotning (dvs. unionsdrottningen Margareta) satt sig fast i sätet, lät hon icke mindre Andelige än Werldslige känna sin myndighet. Dalin Hist. 2: 562 (1750). Sätta sig högre upp .. (dvs.) i sittande ställning flytta sig högre upp. Dalin (1854). Söderblom StundVäxl. 1: 12 (1909: till rätta).
b) (numera mindre br.) i uttr. sätta sig hit, komma hit o. sätta sig. (Lat.) Heus tu, huc sede .. (sv.) Hör tu, sett tigh hijt. FormPuerColl. A 6 b (1559, 1579). Lovisa, sätt dig då hit, min Vän. Björn FörfFl. 36 (1791).
c) ss. beteckning för att ngn tappar balansen o. hamnar på marken l. golvet o. d. i sittande ställning. Vid en af de plötsliga vändningarna (av de stridande karlarna) fick pojken sig en knuff för bröstet, så att han satte sig i gatan. Benedictsson Folkl. 85 (1885, 1887). Han knuffade till mig, så att jag höll på att sätta mig. Trenter Träff 181 (1948).
d) i uttr. sätta sig (till) att göra ngt l. till ngt, inta sittande ställning l. slå sig ned för att göra ngt l. för att ägna sig åt ngt (särsk. arbete); förr äv. allmännare, övergående i bet.: ta itu med ngt, ägna sig åt ngt. Sedan gingo the tilsamman vp til Konung Christians Paulune; Ther vthan före satte the sigh på en Stool til samtals. Girs G1 181 (c. 1630). Gubbarna satt sig at dricka, / Klappa på bäljen och hicka. Bellman (BellmS) 1: 46 (c. 1780, 1790). De begifva sig .. fram till Anemotis, som .. framtagit sin spinnrock, och satt sig i midten af sitt rum till arbete. Atterbom 1: 115 (1824). Sätta sig till rors. Östergren (1953).
e) (†) i uttr. sätta sig över ngt, eg.: sätta sig böjd över (ngt, t. ex. en bok); anträffat bl. liktydigt med: sätta sig o. läsa (ngt) resp. (sätta sig o.) ägna sig åt l. ta itu med (ngt). Dee goda Herrar .. haffue och sielffue förr tu åhr sedan satt sigh där öffuer (dvs. regeringens redovisning), rättandes allt det görligit ähr. RARP 3: 77 (1638). (H. Fleming) berättade .. att H.M:t inthet hade tijdh till att sättia sigh öf:r dhe saker, som angåå medlen och dess upskaffande, uthan att Cammer Råden ville vara derpå betänkte och så laga, att alt kan nåå sin richtigheet. RP 18: 90 (1658). Ehuru wel jag offta hafwer satt mig öfwer thenna bok (dvs. Uppenbarelseboken) och (osv.). Swedberg Dödst. 519 (1711).
f) i fråga om stol l. sittplats förbunden l. säte förbundet med viss rang l. värdighet l. intimitet o. d.; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; jfr STOL, sbst.1 IV 16. Sät tigh icke j fremsta rwmet. Luk. 14: 8 (NT 1526; Bib. 1917: tag icke den främsta platsen). Sett tich på mina höghra sidho. Psalt. 110: 1 (öv. 1536). Strax dhe wore inkompne (på Riddarhuset) och hade sigh satt, satte Åke Axelsson sig på sitt Ätts säte. RARP 1: 170 (1632). Om Landtmarschalken icke i tid tager sig til wara och sätter sig med moget och stadigt folk, samt abandonnerar sine favoriter, så spelar han en mediocre Roll vid denna Riksdag. Tilas Ant. 80 (1765). (De skriftlärde) hade satt sig på Mosis Prophetiska stol och derifrån utträngt Propheterna. Agardh ThSkr. 1: 27 (1842, 1855).
g) i det metonymiska uttr. sätta sig på skolbänken, se SKOL-BÄNK 1.
h) närmande sig l. övergående i allmännare bet. (jfr d).
α) närmande sig l. övergående i bet.: ta plats (på fartyg l. i vagn); jfr 2. Nödhgass jagh sielff setia migh på ett skep och besöckia Hanss Kon. M:tt. OxBr. 5: 269 (1624). Jag satt mig i Postwagnen, och wille söka min hämnd. Weise 2: 149 (1771). Geijerstam KampKärlek 165 (1896).
β) (numera föga br.) jäg. om hare under del av dygnet: övergå till att inte röra sig, bli stillasittande l. ta lega. (Haren) går upp i skymningen och sätter sig åter i dagningen. Hahr HbJäg. 348 (1866).
i) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr a, f, g, j). Kongl. Maj:t .. antog sig Regements-bördan och satte sig wid Riksens Styre. HC11H 9: 32 (1697). Får jag anhålla hos herr baron att sätta mig med denna bön för Hans Maj:ts fötter. CGafLeopold (1796) i MoB 10: 75. Den, som sätter sig en ”rofva”, han slår sig inte i hufvudet. Kasperkal. 1876, s. 42; jfr ROVA, sbst. 3 a. Man sätter sig så snart till lyckan, som man springer sig till henne. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. i vissa uttr.
α) sätta sig på sina höga hästar, förr äv. på en hög häst o. d., se HÄST 2 b.
β) sätta sig mellan två stolar, se STOL, sbst.1 IV 1 b γ. Topelius Vint. I. 1: 123 (1863, 1880). Östergren (1953).
γ) sätta sig på ngn, (uppträda överlägset mot o.) på ett mer l. mindre förödmjukande sätt dominera över l. ta makten från ngn, trycka ned ngn; jfr δ. Meurman (1847). Det rann Phebe i sinnet Toms ord att hon skulle stå på sig, inte låta folk sätta sig på henne. Edqvist Eldfl. 199 (1964).
δ) sätta sig på näsan på ngn o. d., se NÄSA, sbst.2 1 d ε α’; jfr γ.
ε) (vard.) i det bedyrande uttr. du (l. ni l. annat tilltalsord) kan (hoppa upp och) sätta dig på att (osv.) l. det kan du (osv.) sätta dig på, var så säker på att (osv.), du (osv.) kan slå dig i backen på att resp. det kan du (osv.) vara så säker på osv. att (osv.), stundom äv. man kan sätta sig på att (osv.), man kan vara så säker på osv. att (osv.); i sht förr äv. utan förb. med kan, ss. imper., sätt dig på (att osv.), du kan sätta dig på (att osv.). Akta sig han, Petter, att föra sådant tal, för det kan jag låta honom veta, att då vill ingen flicka ha honom, åtminstone inte jag — det kan han sätta sig på! Carlén Rosen 440 (1842). Med glans komma de hem .. det kan man sätta sig på. SöndN 1872, s. 71. ”Du kan då hoppa upp och sätta dig på, att den där Hetty är en alldeles vanlig liten snurra”, sade han. Lindqvist Stud. 164 (1906). Vill jag stämma möte, så stämmer jag möte. Sätt er på det. Bergman LBrenn. 102 (1928). Du kan sätta dej på att jag håller tummen på ögat på honom. Hedberg StorkSev. 93 (1957).
j) i utvidgad anv. (jfr 2), i fråga om ställning som mer l. mindre liknar sittande på sittmöbel l. marken o. d.; särsk. dels i uttr. sätta sig på knä l. huk, dels (om häst) sätta sig på bakhasorna (äv. hasorna) (särsk. bildl.; jfr i) l. bakbenen (äv. bakdelen). På knä de sig alle satte / Och uplyfte ynckelig deras hatte. Carl IX Rimchr. 19 (c. 1600). Ungern-Sternberg Bourgelat 46 (1752: bakdelen). Sätta sig på bakbenen, på hasorna. Östergren (1953). Sätta sig på huk. Därs. Gotlänningarna sätter sig på bakhasorna inför nya idéer, någonting måste lösgöras. DN 13 ⁄ 6 1984, s. 7. — särsk. pregnant: (sätta sig på huk o.) göra sitt tarv. Bussarne förbiudes wid straff at sättia sig annorstädes än på de bak om esquadronerna giorde privet. KKD 10: 208 (1702).
2) i utvidgad anv., motsv. I 3; särsk. om fågel, äv. fluga o. d.: (flyga (upp) o.) slå sig ned l. med sin mer l. mindre sittliknande (ben)ställning ta plats (ngnstädes); jfr SITTA, v. 1 ä ε. Foghlanar vnder himmelen satte sigh på thes (dvs. trädets) quistar. Dan. 4: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: bodde på). Om .. (bina) sätta sig uti bärande och fredlyste träd å Kronojord, gifwes det Jägerie-Betjeningen til känna. Brummer 35 (1789). Sparfven sig satte på fönstrets karm / Så sprittande, qvittrande glad. Klockhoff ESkr. 19 (1861). Vände och vred sig, när en fluga satt sig på hans överläpp. Östergren (1953). — särsk. i uttr. sätta sig fast, om insekt o. d. I ungdomen simma .. (klyvfotingarna) fritt omkring, men sedermera sätter sig flertalet fast vid andra djur och lefva af dessas blod. NF 4: 577 (1881). Fästingen har satt sig fast på halsen. IllSvOrdb. (1955).
3) [eg. specialfall av 1] om domstol l. folkförsamling l. kommission o. d.: sätta sig l. inta sina platser o. därmed börja sitt sammanträde; äv. (ngt ålderdomligt): (sätta sig ned för första sammanträdet o. därmed) inleda sin session l. termin l. en period med sammanträden. När alle hade satt sig, läs[t]es upp nomina adsessorum. RA I. 3: 45 (1593). Sedan Magistraten hade satt sig, inkallades Ciämnären Matias Berg. VRP 1713, s. 456. Hans maijestät præsiderar sjelf i egen hög person en gång om året när rätten i martii månad tager sin början eller sätter sig. Ferrner ResEur. 27 (1758). Å det lagtima ting, som först på året infaller, skall, innan rätten sätter sig, gudstjänst förrättas. Kallenberg CivPr. 1: 207 (1917).
4) motsv. I 5: placera l. ställa sig (ngnstädes); särsk. i uttr. sätta sig i spetsen för ngt l. ngra (äv. i oeg. l. bildl. anv.), se SPETS, sbst.2 13 b; i sht förr äv. i uttr. sätta sig i viss ställning, om fäktande o. d.: inta viss ställning l. position. Delachapelle ExBook 91 (1669). Jag drog .. min wärja .. och satte mig i den stälning at jag kunnat förswara mig. Ullman GrefvHänd. 25 (1782). Hennes fosterson .. har satt sig i försåt och med en bössa skjutit Erik Johansson. Gustaf III 3: 225 (1782). General Lecointe i midten satte sig i spetsen för stormkolonnen mot Pont Noyelles. Rappe Nordarm. 102 (1874). Östergren (1953: i spetsen). — särsk.
a) (numera mindre br.) om här l. militär avdelning (l. enskild soldat): fatta posto l. gå i l. inta ställning (o. bjuda motstånd); äv. (jfr 6): gå i l. slå l. inta läger; slå sig ned (i läger o. d.); förr äv. (se β) om läger. Fienden fohr vth emot the Swenska, och satte sigh vthi en fyhrekant Slagtordning. Girs G1 131 (c. 1630). Onsdagen (den 6 dec. 1676) bröt Hans Maj:t up ifrån Lunden (dvs. staden Lund), och satte sig i fiendens Läger. HC11H 1: 91 (1676). Hafwer Hans Kongl. Maij:tt låtet sin armée settia sig widh Nörrewedinge. Spegel Dagb. 132 (1680). Drifves .. (fiendens) talrika rytteri tillbaka af vår högra flygel, skall det snart åter sätta sig, bryta in i Svenska infanteriet (osv.). LMEnberg i 2SAH 8: 249 (1817). Lewenhaupt .. tågade till den skogssträckning, där Creutz’ skvadroner hade satt sig. Heidenstam Karol. 1: 261 (1897). — särsk. (†)
α) i uttr. sätta sig i order, (på nytt) formera sig l. inta ställning i ordnad l. i vederbörande formering; jfr 12 a. Wi måste .. stutsa och söka at något sätta osz i order igen. HC11H 1: 88 (1676).
β) om läger: slås, upprättas. Officerarna som dagel(igen) omgås med menigheten vpräkna dem när de bryta vp, när lägret sätter sig, när de gå til slag, när slaget är öf(ve)rståndet då de hålla Corum etc. VDAkt. 1707, nr 856.
b) i uttr. sätta sig fast ngnstädes, inta l. erövra o. hålla l. behärska ifrågavarande terrängavsnitt l. landområde; äv. bildl., särsk. i uttr. sätta sig fast vid makten. Nu hade Mössorna satt sig fast vid makten och smakat sötman af dess utöfvande. Malmström Hist. 5: 444 (1877). Avantgardet söker, för att fylla sin uppgift, sätta sig fast uti en lämplig terrängsafskärning. Tingsten o. Hasselrot 65 (1902). För att hindra ryssarna att sätta sig fast i .. (staden Gadjatj) hade Carl XII d. 19 Nov. ditsändt Smålands kavalleri, Schreiterfelds dragoner och Westerbottens inf(anteri)regemente. KKD 7: 191 (1912).
c) (ngt vard.) sätta sig på tvären, eg. om häst (l. annat riddjur): (konstra o.) ställa sig på tvären (i förhållande till ryttarens önskade färdriktning); numera nästan bl. bildl., om person (jfr 8): (mer l. mindre halsstarrigt l. av annan anledning än sakskäl) motsätta sig ngt l. vägra att acceptera ngt; förr äv. sätta sig på tvären för ngn, ställa sig i vägen för ngn (i bildl. bemärkelse). Ser du, Andy, om det nu skulle funta sig så, att den der Haleys häst skulle sätta sig på tvären och börja spektaklas, så måste du och jag skynda att hjelpa honom. Callerholm Stowe 56 (1852). ”Storthingets olyckliga beslut” .. kan knappast antagas vara något annat än ”ultranorsk ensidighet och lust att sätta sig på tvären”. Samtiden 1873, s. 319. Tänk bara på Egyptiens trollkarlar, som satte sig på tvären för Moses inför kung Pharao. Wigström Folkd. 2: 355 (1881).
5) i uttr. sätta sig l. sätta sig fast i ngt, om person l. djur l. fordon: fastna; gå ner sig; äv. bildl. 2 st: Koor, hwaraf den ena satte sig i Kiärr och dödt. BoupptVäxjö 1745. Just poeter och filosofer pläga tidtals sätta sig fast i en enda stämning, i en enda ”tankegång”. Wulff Leopardi 316 (1913). (I Isantitrakten) satte sig två svenskar från Vasa i Minnesota fast i dyn med sina oxar. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 36.
6) (numera mindre br.) slå sig ned (se SLÅ NED 14 c); bosätta sig; förr äv. i uttr. sätta sig för hushåll, bilda hushåll, sätta bo (se I 44 a). Ingen tysk sethie sigh för borgare i stadhen. G1R 6: 242 (1529). Thet folck som vthaff Hedningomen samman hemtat är, och skickar sigh til at bergha sigh, och som noghast haffuer satt sigh, och mitt j landena boor. Hes. 38: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: förvärvar sig boskap och gods). Medåldersmän sättia sigh i backestuffuor (för att undgå utskrivning). RARP 3: 163 (1641). VDAkt. 1679, nr 390 (: för huushold). Hafwa dhe gambla Giöther mycket satt sig uppe i Tyskland wid Weisellströmmen. Schück VittA 2: 438 (i handl. fr. 1687). Nu hafwer bem(äl)te Giöte satt sig för Gårdzbruk. VDAkt. 1715, nr 176. Jag tar mig ledig i höst och sätter mig öfver vintern hos syster min vid Rosenkällan. Almqvist Skälln. 64 (1838). Sätter de sig vid hemmanet, går jag ock, säger mor Sigga. Moberg Rid 84 (1941). — särsk. i vissa uttr.
a) (†) sätta sig i ro (l. lugn), se RO, sbst.1 2 d slutet. Gaff iagh migh hem tilbaka, / At sättia i bättre Roo; / Och kunde ey försaka, / The Göthar som här boo. Skogekär Bärgbo Klag. A 3 a (1658). Kongen .. for så sin leed till des han kom till sit folk; och satte sigh i roo. Verelius Gothr. 10 (1664). Om Bismarck låtsar att han i lugn vill sig sätta, / En dyrbar pligt ska’ vi anse att det berätta. Hedenstierna Kaleid. 211 (1884).
b) (†) sätta sig inhyses, se INHYSES I 1 b. RARP 3: 262 (1642). SvRStBevilln. 1766, s. B 2 b.
7) (†) motsv. I 5 a: ta sig l. förpassa sig (ngnstädes); sätta i väg o. d.
a) förpassa sig l. ta sig (till en plats l. över ett vatten o. d.). The barbariske Hunner, hwilke medh en stoor Myckenheet satte sigh öfwer Elfwen Donaw. Schroderus Os. 1: 610 (1635). Sedan satte vi oss öfver Öresund till Helsingör. Kurck Lefn. 21 (1705). De hunno utan äfventyr till Malmö, satte sig derifrån öfver till Kongens Bye. CFDahlgren 5: 197 (1833). ÖoL (1852).
b) mer l. mindre snabbt l. häftigt förflytta sig l. fara (till en plats o. d.); sätta i väg (se III 6 a β); äv., i strid: rycka l. gå fram l. med våld ta sig (in i stad l. mot ngra l. ngra in på livet). Hertigen .. (gjorde) anspråk hos Konungen på Strömsholm .. han skref, at om detta blef honom förhållit, wille han med makt sätta sig derin. Dalin Hist. III. 2: 110 (1762). När vi efter en och en half dagsresa skulle sätta oss utför nämnda fjäll hände mig det missödet, att renen stadnade midt i sin fart. Castrén Res. 1: 106 (c. 1850).
8) i oeg. l. bildl. anv. av 4, i fråga om icke fysisk placering: placera sig; förr särsk. i uttr. sätta sig så l. så i ngns sinne, bli så l. så uppskattad l. omtyckt av ngn. Han undrade gräsligen, huru Möller kunnat sättia sig så väl i kongens sinne. Bark Bref 1: 160 (1704). Jag slutar härutaf, att den, som vill vara Lagstiftare för en Stat, bör i tanken veta att sätta sig liksom på medelstället mellan det förflutna och det tillkommande. Biberg 1: 116 (c. 1814). Den, som sätter sig sjelf oupphörligen i medelpunkten och (osv.). Svedelius SmSkr. 1: 123 (1871, 1872). — särsk.
a) i uttr. l. förb. betecknande att ngn träder i ngns ställe l. tänker sig in i ngns situation o. d.
α) (numera föga br.) i uttr. sätta sig i ngns ställe, sätta sig in (se SÄTTA SIG IN 3) i ngns situation; träda in i stället för ngn, axla ngns börda l. ansvar l. skuld. Boëthius Sedol. 22 (1782). Att du (dvs. Kristus) frivilligt sätter dig i syndarens ställe. Wikner Tank. 83 (1872). Försök att sätta dig i mitt ställe! Östergren (1953).
β) i den särsk. förb. SÄTTA SIG IN.
b) i fråga om rangordning l. värdesättning; särsk. i uttr. sätta sig över ngn, anse sig stå över ngn, sätta sig över ngt, anse sig stå över l. vara höjd över ngt; jfr I 15 a α. Blif, lille, stor! blif djärf och hög / Och skamlös. Yfs! och sätt dig högt. Thorild (SVS) 1: 112 (1784). Så länge .. (människan) ej sätter sig i en högre class, än de blotta yttre tingen, kan hennes gud ej blifva annat, än en fetisch. Lyceum 2: 207 (1811). Gör du din affär din toker, och låt de andra skrika! Om du visste hur mycket jag sätter mig öfver mina likar! Hedberg Sardou 98 (1866). Sätta sig över allt. Cannelin (1921).
c) (numera föga br.) i uttr. sätta sig i borgen för ngt, gå i borgen för ngt. Då och jag till mera säkerhet sätter mig i full borgen för alt answar. VDAkt. 1785, nr 269.
9) [jfr 4 a] i uttr. sätta sig emot ngn l. ngt.
a) (numera föga br.) sätta sig emot ngn, göra motstånd mot ngn, opponera sig l. vara uppstudsig mot (ngn); förr äv.: göra väpnat l. fysiskt motstånd mot ngn. Gud. the stolte settia sich emoot mich. och the mectighas rote står mich epter minne siel. Psalt. 86: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: rest sig upp mot). (Att vika undan med sin klinga vid fiendens forcering) är .. dett säkraste, hwar till behöfwes mindre force, än man skulle sätta sig honom emot. Porath Pal. 1: H 1 b (1693). Sätter sig någon med wäpnad och wärjande hand emot den, som efter bud och befallning eller Embetes plicht, kommer til at honom eller någon annan för brått .. arrest at tilsäija .. den fälles som en Edsöres brytare. Abrahamson 657 (1726). Han sätter sig emot mig i alt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Klint (1906).
b) (†) sätta sig emot hand och ben, om häst, eg.: göra motstånd mot hand o. ben, dvs. (försöka) vägra att lyda tyglar o. ryttarens benrörelser. Schulthess (1885).
c) sätta sig emot ngt, opponera sig l. protestera mot ngt l. vägra att acceptera ngt (o. söka hindra det l. dess genomförande l. verkställande), motsätta sig ngt; i sht förr äv.: (vägra att acceptera o. därför) göra motstånd mot ngt l. söka hindra l. motverka ngt. OPetri 1: 518 (1528). (Livländarna) började .. i sin hetta med otilbörlig tiltagsenhet så väl vid Landtdagarna, som inom Landet sätta sig emot den Svenska Regeringens författningar och göromål. Schönberg Bref 3: 236 (1778). Hemma anklagades .. (rikskanslern A. Oxenstierna) att sätta sig emot freden. Geijer SvFolkH 3: 336 (1836). När Matthathias satte sig emot Antiochi Epiphanis religionsförtryck och dödade hans sändebud, flyktade han, heter det, till bergen. Agardh ThSkr. 1: 53 (1843, 1855). Jaså, han tänkte kugga mig! — Men det gick inte. Jag satte mig emot det. Gierow HjLust 121 (1944).
10) (numera föga br.) motsv. I 10 a, i uttr. sätta sig till ngt l. till att göra ngt, anträffat bl. i bet.: ge sig hän åt ngt, börja med ngt (negativt). The som sättia sigh til Fyllerij och (osv.). Palmchron SundhSp. 135 (1642). Eländig är then menniska, som så tänker på sina synder, at hon förgäter sin Frälsare, så sätter sig til at sörja, at Jesus kan intet trösta henne. Spegel Pass. 216 (c. 1680).
11) motsv. I 11 a, i uttr. sätta sig till l. (så)som ngt, göra l. utnämna sig till ngt l. ta tjänst som ngt; förr äv. sätta sig under ngn, ta tjänst under ngn l. göra ngn till sin herre l. överhetsperson. Hafve icke heller fursterne macht och voldh til at hindre .. någen adelsman eller andre, som .. sig under konungen sättie eller til hans tienst begifve vele. RA I. 2: 19 (1561). Här ähr i förgångne söndags i alle kyrkior afläsit, det alle bönder som än äro i Rysland, skole inted wara förbundne til sitt förre herrskap, uhten frit hafua at sättia sigh under huem the hafua lust. JMStiernhielm (1663) i BrevStiernhielm 350. (Asiaten skulle) nedkasta sig .. i stoftet framför dina fötter .. samt icke resa sig upp, förr än du .. (lovat) att genast resa öfver hafvet och sätta dig såsom regerande drottning öfver hans lyckliga folk. CJLAlmqvist (1840) i OoB 1904, s. 4. Wetterbergh SamhKärna 2: 111 (1857: till). Klockhoff ESkr. 370 (1865). — särsk.
a) i uttr. sätta sig till domare över ngn l. ngt, (utan moralisk rätt l. behörighet) göra sig till domare över ngn l. ngt, sätta sig till doms över ngn l. ngt (se e). Desutan sätter Allmänheten sig til domare öfwer alt. Oelreich 128 (1755). Östergren (1953).
b) (†) i uttr. sätta sig över ngt, göra l. utnämna sig till härskare över ngt. (Efter faderns död) reste hans Moder Asa genast med honom wäster på Agder, och satte sig strax öfwer thet Rike, som hen(n)es Fader .. hade ätt. Peringskiöld Hkr. 1: 63 (1697).
c) (numera mindre br.) motsv. I 15 a ζ α’, i uttr. sätta sig till ett mål för ngt, göra sig till ett mål för ngt, utsätta sig för ngt. (Apostlarna) satte .. sig til et mål för Judars och Hedningars bitterhet. Bælter JesuH 6: 789 (1760).
d) motsv. I 15 a ϑ i uttr. sätta sig till motvärn, förr äv. (ut)i motvärn, göra motstånd; i sht förr äv. dels sätta sig till ngts försvar, sätta sig l. ordna sig för försvar av ngt, dels sätta sig till värn mot ngt, sätta sig till motvärn mot l. aktivt opponera sig emot ngt. ConsAcAboP 6: 278 (1688: i mootwärn). Sätter sig byaman, eller bonde, til motwärn .. öfwerfaller them, som ransaka skola .. plichte (osv.). MB 52: 3 (Lag 1734). Jag påstår äfven det bör räknas för ett brott, / Då bygden blott till slut så sparsamt loford fått. / Jag nu till dess försvar mig dristigt vågar sätta. Lenngren (SVS) 1: 87 (1777). Som .. fiändtlighet ärnades emot .. Sverige .. ansåg Konungen säkrast att icke å sin sida göra anfall utan på alla håll sätta sig till försvar. Hallenberg Hist. 5: 255 (1796). Böök 4Sekl. 164 (1927, 1928: till värn). Rymmer fånge .. eller sätter han sig till motvärn emot fångvaktare eller annan som honom från rymning hindra vill .. då (osv.). SFS 1933, s. 321.
e) [eg. bildl. anv. av 3] i uttr. sätta sig till doms över ngn, utan behörighet l. moralisk rätt fälla hårda omdömen om ngn; jfr a. Dalin (1854). Detta är det första svåra som döden har med sig .. att de efterlevande mena sig hava både rätt och plikt att sätta sig till domms över den döde. Wulff WTGnosspelius 6 (1888). SvHandordb. (1966).
12) motsv. I 12; i sht i uttr. sätta sig i ngt, försätta sig i ngt, åstadkomma att man kommer l. hamnar i ngt, numera företrädesvis med ett huvudord i prep.-uttr. som betecknar ngt negativt (skuld, fara, dilemma o. d.) l. (se särsk. b) som utgör vbalsbst. o. d. (o. i denna anv. äv. i fråga om icke viljestyrd handling); förr äv. i uttr. sätta sig utur ngt (se d), sätta sig under ngt (se d). Sätta sig i skuld. Sätta sig på fri fot. För thenn skuldh haffuer hanns nådh .. satt sigh ij stor dråpeligh geldh. G1R 1: 124 (1523). Mången sätter sigh i Liffz fahra för sin Munn Skul. Grubb 534 (1665). Huru .. (K. IX) af månge oumgiängelige orsaker hade blifwit twungen at sätta sig i wapn emot sin Broders Son Konungen i Pålen. Werwing Hist. 2: 183 (c. 1690). Under det mina Grannar inbördes täfla, at upsätta Armeer som de ej kunna besolda; skal jag genom en god hushållning sätta mig i stånd, at besolda Armeer, som jag ej behöfver upsätta. Kellgren (SVS) 5: 604 (1792). Åtminstone har jag ej efter eget behag kunnat sätta mig i en poëtisk hänryckning. Hedborn Minne 4 (1835). Påven förutsåg .. att Wyclif möjligen skulle söka sätta sig i säkerhet och fängslandet således icke kunna ske. KyrkohÅ 1937, s. 10. Martinson BakSvenskv. 164 (1944: i skuld). De har .. satt sig i det dilemmat genom att (osv.). DN 28 ⁄ 11 1988, s. 33. — särsk.
a) (†) i uttr. sätta sig i ordning, göra sig i ordning; äv. dels: komma i ordnade förhållanden, dels: göra sig beredd l. ordna sina tankar. Jeana, som haft rådrum, at sätta sig i ordning, lyfte wid .. (faderns) ord blygsamt up ögonen och svarade således (osv.). Ekelund Fielding 20 (1765). Får jag penningar, skall jag söka att i vår sätta mig i ordning så godt jag kan, hyra och möblera en liten våning. Geijer Brev 192 (1815). Än en gång narrad — och nu ha vi snart ej mer än två timmar qvar! Jag får snart börja att sätta mig i ordning till parad. Carlén Bull. 2: 435 (1847).
b) i uttr. sätta sig i rörelse, äv. i gång, i sht förr äv. i marsch l. galopp o. d., börja röra sig l. komma i gång resp. börja marschera l. galoppera; i uttr. sätta sig i rörelse l. i gång äv. med icke viljestyrt subj. Plötsligt satte sig hela människomassan i rörelse. Han hade glömt att dra åt handbromsen och bilen satte sig i rörelse nedför backen. ReglInf. 1751, s. 350 (: i Marche). Så på Åsnans rygg de sitta opp. / Till hennes muntring hojta de och smacka, / Och djuret sätter sig i kort galopp. MarkallN 2: 172 (1821). TjReglArm. 1867, 4: 46 (: i rörelse). Fotgängarne satte sig i gång. TIdr. 1882, s. 18. Den gamla svankungen .. satte sig då hastigt i rörelse .. och banade sig väg fram till den vite. Lagerlöf Holg. 2: 175 (1907). Trotzig Sjukd. 33 (1972: igång; i bild).
c) i uttr. sätta sig i förbindelse l. brevväxling o. d. med ngn, åstadkomma att man kommer i förbindelse osv. med ngn, inleda förbindelse osv. med ngn. (På grund av deras svekfullhet) är thet farligit at sättia sig i förbund, i handel och sälskap med the ogudacktiga. Spegel Pass. 264 (c. 1680). Jag satte mig härefter i brefväxling med Hamilton. De Geer Minn. 1: 169 (1892). Sätt dig i förbindelse med legationen! SvHandordb. (1966).
d) (†) i uttr. sätta sig utur ngt, (gm eget agerande) komma ur ngt; äv. i uttr. sätta sig under ngt, försätta sig i l. utsätta sig för ngt. (En och annan) bedrifwer swåra missgerningar i löndom, them han döllier .. och sätter sigh icke siällan under stoor fahra och swår anfächtning. KOF II. 2: 59 (c. 1655). Man kan fuller begynna Kriget när man will; men icke så lätteligen lykta det, eller sätta sig utur desz swårigheter igen. HC11H 5: 72 (1671).
e) (†) i uttr. sätta sig fast l. närmare med ngn, ordna fasta l. intima(re) relationer med ngn. KKD 4: 173 (1712: närmare). Konung Carl .. inrättade .. (vid sitt trontillträde) alla Sina rådslag och syftemål, at sättja Sig fast med Sina Grannar och Bundsförwanter, på det Han måtte kunna lefwa i ro, och äga utrymme, at ställa Rikets inwärtes wäsende i god författning. Nordberg C12 1: 49 (1740).
f) i uttr. sätta sig på ngt, bestämma sig för l. gå in för ngt. Hon satte sig på sträng diet. Det är .. lämpligt att framkalla kräkning, sätta sig på förknappning, promenera, bruka lätt föda. Löwegren Hippokr. 2: 156 (1910).
B.
13) (†) om person: förlita sig (på ngt); jfr I 15 b γ γ’. Tw äst .. en godh heerde .. ther fore setter iach mich plat intit på mina gerninga, vtan på tina goodheet. OPetri 1: 95 (1528). Han sätter sig på sin oskyldighet, att han gärna vill hafva frid hooss alle. RP 8: 642 (1641).
C. om (pilot på) flygplan l. (befälhavare på) fartyg: ta mark resp. ankra.
14) motsv. I 13 b β, om (pilot på) flygplan: ta mark (ss. sista moment i landningen); äv. om hydroplan: (ss. sista moment i landningen) sänka sig ned (på vattnet). SvD(A) 9 ⁄ 6 1935, Söndagsbil. s. 6 (om hydroplan). Då ett flygplan i glidflykt närmar sig marken för att landa, ökar föraren anfallsvinkeln gradvis, så att flygplanet till slut rör sig parallellt med marken innan det till slut sjunker igenom och ”sätter sig”. Söderberg PrFlygl. 1: 19 (1935).
15) (†) om (befälhavare på) fartyg: lägga sig för ankar; äv. i uttr. sätta sig för ankar l. hamn, lägga sig för ankar; jfr III 3. Thet säjes att Danske Flotten skal hafua luppit at settia sigh för hambn wedh Wismar. HSH 5: 176 (1657). Om aftonen satte sig it danskt örlogskeep på Malmö reedh. Spegel Dagb. 68 (1680). Humbla Landcr. 266 (1740: för anckar).
D.
16) motsv. I 13 a (o. b), 15 a; särsk.: komma (på en yta l. kroppsdel) o. bli sittande l. förbli där; komma, uppstå; placera sig l. ge sig tillkänna (i l. på ngt); tränga in (o. fastna); fastna; bita sig fast. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589). Skall man för then skull, när Rosen sätter sig i Ansichtet, strax upläta Medianen, på det at then hetzige Bloden kan reensas. Lindh Huuszapot. 17 (1675). Ju lengre synden warar, ju diupare och fastare setter hon sig i hiertat. Münchenberg Scriver Får. 98 (1725). Det sätter sig på lungorna. Widegren (1788). En slags flussaktighet, som sätter sig i hufvudet. MoB 2: 191 (1800). Det svenska samhället hade varit upprördt ända till bottnen: det satte sig åter på nya grundvalar. Carlson Hist. 3: 183 (1874). Hunbåge .. gaf honom ett hugg med yxan. Den satte sig så hårdt i hans rygg, att denna klöfs. Bååth Gudrun 148 (1900); jfr I 13 a δ. Husets atmosfär av åskväder satte sig i halsen på honom. Krusenstjerna Pahlen 1: 198 (1930); jfr I 13 a β α’. När man fetmar, skall det ju alltid sätta sig på fel ställe. Östergren (1953). — särsk.
a) i uttr. sätta sig fast, placera sig o. förbli (ngnstädes), fastna; bita sig fast (se BITA FAST b β). Kardborrarna sätter sig fast i kläderna. Lukten sätter sig fast i kläderna. Hof Självbiogr. 154 (1769). Stammar och bråte .. som följde med (strömmen) satte sig fast i bottnen, brötos lös, knäcktes som stickor. Zilliacus Hågk. 20 (1899). SD(L) 1901, nr 60, s. 3 (om kyla). (Elden) hade först satt sig fast i de hus som kantade kyrkans östra terrass. Annerstedt Rudbeck Bref CCLXXIX (1905). Aldrig hade han lyssnat till någon musik på det sättet. Den satte sig fast i öronen på honom, så att han aldrig kunde glömma den. Lagerlöf Kejs. 170 (1914). Hvarje regelbundet återvändande festbruk sträfvar efter att sätta sig fast på en bestämd dag. Nilsson FolklFest. 11 (1915). Fläcken har satt sig fast ordentligt. SvHandordb. (1966).
b) bildl., om ord: fastna i sinnet, sjunka in; särsk. i uttr. låta ngt sätta sig i ngn. Han väntade en stund och lät det sista sätta sig i henne. Jonsson Fly 137 (1941).
c) (†) oeg. l. bildl., motsv. I 15 a η, i uttr. sätta sig i stället för ngt, ersätta ngt. (Maskinerna) sätta sig snart i stället för arbetarnes händer. Bergstedt Clément PolEkon. 172 (1868).
E.
17) (numera föga br.) motsv. I 39 a, b, om pris, kurs: sättas, särsk. i uttr. sätta sig efter ngt, sättas efter ngt, rätta sig efter l. följa ngt; äv. om vara, mynt o. d.: sättas l. komma (i visst pris resp. kurs). Tÿdskt ööll setter sigh sielff effter som tilförningenn kommer. 3SthmTb. 1: 170 (1593). Hafwe Wij .. funnedt rådhsampt .. at förbättre Myntet igen, intet twiflendes, at ther efter warder sedhan alt köp sig sättiandes. PlacatMynt. 24 ⁄ 3 1594. Settie sigh vahrurne altidh, effter som de äre begärlige i annor landh, eller i vraak till. AOxenstierna 2: 633 (1624). Imedlertid har inländska priset (på säd) satt sig, som det altid gör, efter det utländska. LBÄ 29—31: 178 (1799). (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 15 (1853; om mynt).
F. bilda frukt l. ax l. tillväxtlager o. d.; bildas; få stadga o. d.
18) motsv. I 46 c α.
a) (†) om säd l. annan sådd växt: (skjuta ax resp. få fruktställningar o.) sätta frukt; äv. om potatis: bilda rotknölar. Tå Säden satt sig, och fått fullkomlig kerna vti sig. Ullenius Röthm. § 73 (1730). Vid stenkolsaskans bruk (till gödsling) såg man tydligt, att der den låg tjockt packad tillsammans, hade potatesen satt sig i ringaste mängd. EconA 1808, mars s. 80.
b) (numera föga br.) om frukt l. tillväxtlager o. d.: bildas; äv. bildl. Tegnér (TegnS) 4: 47 (1824). (Lärarens) individualitet bör utgöra kärnan, hvarkring det späda och bildsamma väsendet (hos barnet) sätter sig och blommar och bär frukter. Dens. (WB) 6: 153 (1826). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 337 (1857; om vedmassa i träd).
19) (†) motsv. I 46, 48: bildas, uppkomma. Han skall så snart Töö-Wäder är, ransaka Sädesgärdet, och där han seer att Wattnet stanar, hugge det uth, att ingen Ijs må sättia sig där, hwilket i längden skadar Säden. Rålamb 13: 94 (1690). När split sätter sig mellan lärare och församling, då förqväfves lifsens säd. Tegnér (WB) 4: 155 (1824). ”Hampus Mörner” .. förblef i Skåne samma medelpunkt, kring hvilken humoristiska sägner satte sig. BL 9: 264 (1843).
20) (i fackspr.) från 16 övergående i bet.: stelna, torka; om påstruken målarfärg. Skulle det visa sig att färgen under arbetet ”sätter sig” (tilltorkar) så fort att svårigheter uppstå vid påstrykningen, är färgen för tjock och bör förtunnas med terpentin. HantvB I. 1: 203 (1934). Sedan ådringen satt sig något fördrivs den mjukt nerifrån och upp. Tunander DekorMåln. 95 (1988).
21) motsv. I 56: stadga l. konstituera sig o. d.
a) stadga sig (se STADGA, v. I 3 d), få stadga l. en bestämd karaktär l. fast form (förr äv. i uttr. sätta sig fast); äv. (jfr b): utvecklas (med tanke på resultatet), särsk. i uttr. sätta sig till ngt; äv. övergående i bet.: rota sig l. få säkert fäste l. fotfäste (hos ngn l. i medvetandet), fastna. LReg. 241 (1648). RARP 4: 385 (1650: fast). Legostämma skal ordenteligen, effter dhet bruk, som dhet sig i Wårt Rijke satt hafwer, wara ifrå Michaelis tijd, til Michaelis tijd, åhret igenom. Schmedeman Just. 382 (1664). Wäntar man förlänge, så mistar icke allenast Hustrun Kraffterna, och hen(n)es Kropp swulnar igen, utan han inflammeras, och sätter sig til kall Brand. Hoorn Jordg. 1: 174 (1697). Det äkta och inhemskt finska sträfvandet måste i själfva verket sätta sig till språk, till poesi, till fornminnen, till mythologi, i strid emot det svenska, lika väl som emot det ryska. Vasenius Top. 3: 188 (i handl. fr. 1845). Förhållandena hade ej ännu mognat; kriget måste än en tid göra sitt blodiga arbete, för att allt skulle sätta sig och klarna. Carlson Hist. 5: 43 (1879). Berättelsen behöfver tid att smälta, skildringen behöfver tid att sätta sig. Verd. 1885, s. 279. Melodierna sätter sig, texterna har mening. GbgP 21 ⁄ 10 1982, s. 36. Knappt har skatteomläggningen från 1991 satt sig, så ska ännu en genomgripande skattereform genomdrivas. SvD 24 ⁄ 11 1993, Näringsliv s. 12. I avsaknad av Disney var det de inhemska sagorna som gällde, en tradition som speciellt satt sig hos de unga tjeckerna. Därs. 17 ⁄ 7 1995, s. 23.
b) (numera föga br.) i sht filos. (stadga sig o.) ta (slutlig) form (l. viss framträdandeform) l. konstituera sig; äv. (jfr a) i uttr. sätta sig i ngt, (stadga sig o.) utvecklas l. formas till l. bilda l. antaga ngt (dvs. viss form). Thed som i sigh sielft godt är, thet sätter sigh sielft och thet elskar man. RA I. 3: 13 (1593). Hegel har aldrig .. för så vidt vi veta, försökt uppvisa, huru det går till, när ett begrepp ”sätter sig”. Klockhoff ESkr. 291 (1864). Samhällets väsende var förändradt, men förändringarne hade icke satt sig i fasta gestalter. WESvedelius i 2SAH 41: 185 (1866). Siwertz JoDr. 63 (1928).
c) (i fråga om ä. synsätt) konstvet. i utvidgad anv., om färg på målning, övergående i bet.: mogna. På sin plats i Louvrens stora adertonhundratalssal verkar ”Olympia” ensam modern målning bland alla de många mästerverken, som redan hunnit få över sig ålderns auktoritet. Hennes färg har icke ”satt sig” och fått ton. NoK 56: 21 (1926).
G. om sak: tränga in; sjunka (ihop l. till botten); forma sig efter ngt; lugna sig; avta o. d.
22) (numera föga br.) om (ämne l. dyl. i) vätska: tränga (in i ngt); i den särsk. förb. SÄTTA SIG IN.
23) (särsk. av tyngden hos överliggande föremål l. det övre lagret) sjunka ihop (o. bli kompaktare l. fastare l. stabilare); (i sht på grund av att ett underlag i viss utsträckning ger efter) sjunka; äv. (se slutet) liktydigt med: lägga sig; äv. oeg. l. bildl. Vij förnimme, att muren allerede haffver satt sigh och remnet brede vidh porten. G1R 26: 611 (1556). S. Olof utgrof Mälaren på söder sidan om Stockholm då södre ström först feck sitt nampn, och der aff hela mälaren på många alnar sig satte. Rudbeck Atl. 1: 171 (1679). Från första dagen när floden kom, in til dhes hon sätte sig. Därs. 2: 203 (1689). En man träder in. Det är en gammal en; hans skuldror hafva börjat bågna under bördan af allmänna värf, hans rygg har satt sig under tyngden af kommunala uppdrag. Strindberg RödaR 106 (1879). Efter dikningen och sedan kärret satt sig, hafva al-, björk- och granstubbar, smärre och större, några rätt stora, till myckenhet visat sig, ett långt stycke in på kärret. Grotenfelt JordbrMet. 76 (1899). Golvet i salen, som hade satt sig litet, skulle rivas och läggas om, alla rummen skulle tapetseras. Stormbom Linna SaarijärvMoar 91 (1959). — särsk. om svulst l. svullnad l. skum o. d.: sjunka ihop, lägga sig; äv. bildl. Svulsten sätter sig; har satt sig. Schultze Ordb. 3924 (c. 1755). I den lilla pannan kokas nu kaffet, tills det pöser upp väl och åter sätter sig. Wallin Bref 64 (1846). Ojemnheterna i hennes lynne hade satt sig. Hon var lugnare nu än förr. Benedictsson Peng. 165 (1885). Svullnaden börjar sätta sig. Cannelin (1921).
24) [jfr 23] (numera mindre br.) om sko: forma sig (efter foten). Det är visserligen sant hvad Min Bror skrifver att omflyttningen till andra orter och umgängen, måste, vid en viss ålder, hafva sina obehag. Det är som en ny sko innan den hunnit sätta sig efter foten. Leopold (SVS) II. 4: 27 (1806).
25) (numera mindre br.) motsv. I 55: minska i våldsamhet l. häftighet, avta; övergå (från upprördhet l. oro) till lugn l. ro; lugna sig; lägga sig; upphöra; äv. opers. Här skola tina stolta bölior settia sigh. Job 38: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: lägga sig). Jag sijr .. huru nu alla Consilia agiteras och löpa .. Ded sätter sig wäl. AOxenstierna Bref 4: 244 (1646). Siukdommen beträffande; hafwer han nästan satt sig, så att icke mehr än 18 höltz i dag förböön före. VDAkt. 1693, nr 634. Sedan sinnet swalnat, eller fått sätta sig, har jag straxt glömt (lidna oförrätter). Nyrén Charakt. 5 (c. 1765). Sillfångsten förträfflig sedan den starka stormen satt sig. VexiöBl. 1818, nr 15, s. 2. Grimberg VärldH 5: 253 (1931; om böljor, i bild).
26) sänka sig, sjunka.
a) (†) om sol: sjunka, (hålla på att) gå ned; äv. om dag: lida mot sitt slut; jfr I 53, III 12. När solen hade satt sig .. begyntes nytt dygn hos Judarna. Swedberg SabbRo 1206 (1697, 1712). Solen sätter sig. Serenius (1741). Dagen sätter sig. Möller (1807).
b) i annan anv.: sjunka; särsk. dels i den särsk. förb. SÄTTA SIG NED, dels ss. vbalsbst. (se SÄTTNING, sbst.2 18, 30).
c) (numera föga br.) i fråga om ngts förflyttning nedåt: sjunka; jfr 23. Thet som aff grofft Miöl och Klij bakas .. hafwer .. then Nyttan, at thet snart sätter sigh nederåt och håller Lijfwet ypet. Palmchron SundhSp. 36 (1642).
27) motsv. I 46 a: sjunka till botten (o. bilda ett lager), bilda ett lager på botten l. en beläggning o. d.
a) om ngt i vätska o. d.
α) sjunka till botten (o. bilda ett lager); i sht förr i uttr. sätta sig till, äv. åt botten. Forsius Min. 75 (c. 1613). Man lägger .. (smöret) vthi en Kettil, och låter thet så småningom smelta, til thesz at all Miölken har satt sigh åth bottnen, och thet klara blifwer ståendes ofwan vppå. Salé 93 (1664). Warg Bih. 71 (1765: till botten). Det färska vinet är surt, tjockt som välling och odrickbart. Först efter ett år har grumset fullkomligen satt sig, och faten aftappas. Snellman Tyskl. 130 (1842). SvHandordb. (1966).
β) (uppkomma o.) bilda ett lager l. en hinna l. beläggning (på botten l. kanterna av kärl o. dyl. l. ovanpå ngt); avsätta sig (se AVSÄTTA 10 a α, β). The nya (salpeter)Pannorne, hwaruti ännu ingen skorpa af lut och annan Salt- och kalkaktig materia fådt sätta sig wid Siudningen. FörordnSaltpettersiud. 1746, s. B 4 a. Sätter sig något derofwanpå (dvs. vattnet, som den sjuka boskapen skall dricka), bör det altid först skummas bort. PH 5: 2945 (1750). Luten, hvarur cristallerne satt sig, utspäddes med mycket vatten och kokades med oxid-hydrat. VetAH 1813, s. 52. Grädden sätter sig åfvanpå mjölken. Weste FörslSAOB (c. 1817). Där satte sig en skorpa. Därs. Det sätter sig mögel, rost. Cannelin (1921).
b) om upprört damm: sjunka till marken (som ett tunt lager), lägga sig (som ett tunt lager på marken). Stofftet och Dambet betog them vthsichtet, at the intet kunde see honom, hölle förthenskuld något lijtet tilbaka, til thes at Stofftet hade satt sigh. Sylvius Curtius 418 (1682).
28) om vätska: genomgå process som innebär att ämne som finns upplöst l. uppslammat i vätskan sjunker till botten (varigm vätskan klarnar l. får önskad beskaffenhet). OMartini Läk. 26 (c. 1600). Färskt öl är tiockt effter thet icke hafwer satt sig, och är them skadeligit som plågas aff Stenen. IErici Colerus 1: 275 (c. 1645). Sijla .. (äppelmusten) uti ett ankar, derest du låter det liggia tills det har satt sig. Valleria Hush. 56 (c. 1710). Varme (känns), när en stark salt-upplösning hastigt får sätta eller kristallisera sig. Regnér Begr. 2: 158 (1807). Tills vinet satt sig, blivit fullt färdigt och fått sin vissa bestämda alkoholprocent, eller ”grad” som det kallas. Langlet Ung. 388 (1934).
29) (†) motsv. I 54, om gröda: komma av sig l. nedsättas i sin växt. Julius .. kom d(en) 4. och följande dagar med högst-tarfw(a)t rägn; ty både säd och hö, swåra satt sig af långa starka torckan. Broman Glys. 1: 440 (1732).
III. intr.
A. eg.: placera sig l. placera ngt (ngnstädes).
1) (föga br.) sätta sig (till motvärn); se II 11 d. Om de satte till motspjärn kom de i ovänskap med herren, som ägde deras skatterätt. Moberg Rid 21 (1941).
2) sjöt. gå (på grund) o. d.
a) (numera mindre br.) i uttr. sätta på grund l. på land, (avsiktligt, äv. oavsiktligt) gå l. styra på grund l. land. Sätta på land. Weste FörslSAOB (c. 1817). Genom sin oförfarenhet, satte de .. (vid ön Meninx) på grund. Emanuelsson Polyb. 1: 74 (1833). Yum Yum (dvs. en segelbåt) råkade ut för det missödet att sätta på grund på Danska Liljan. TIdr. 1895, s. 348. Sätta på land, (dvs.) segla ett fartyg i land för att bärga besättningen. Stenfelt (1920).
b) (†) i uttr. sätta i land, förr äv. till lands, lägga till o. gå i land. Kongen är wti karsör och haar ögat på fienden som haar satt i land på fijn. Ekeblad Bref 2: 161 (1659; rättat efter hskr.). Sylvius Curtius 649 (1682: til Lands). Han hade eftertänkt helt ensam i kajutan / En dag, då nyss han satt i land, / Hur som at hustru ha är roligt nog ibland. Lenngren (SVS) 2: 93 (1793). De raska roddarne satte i land. Almqvist Kap. 68 (1838).
3) (†) om fartyg l. befälhavare till sjöss: lägga sig för ankar; äv. i uttr. sätta för ankar l. sätta och ankra, lägga sig för ankar, gå till ankars; jfr II 15. HH XIII. 1: 313 (1567). Sedenn fienderne dett såge (dvs. att stormen drev bort svenskarna), satte dhe undher nårre Ölandz uddenn och begynnte något att brenne. Därs. 20: 178 (c. 1585). Gustaf II Adolf 161 (1617: och anckra). Ämpnar ett Skepp allenast sättia på redden, för någon wisz orsaak, och ginast löpa ther vth igen, skal thet aldeles wara fridt för nederlagzpenningarne. Placat 16 ⁄ 9 1653, s. A 5 b. Flottan .. skal .. om wäder och wind det ej hindrar, sätta eller komma til Ankars i en hamn, på en redd (osv.). Sjöart. 1755, art. 142. ResolStädBeswär 1766, § 9 (: för ankar).
4) [sannol. eg. kortform för SÄTTA NED (i bet. I 5, i abs. anv.)] (†) sätta i sig mat (o. dryck). Han kan mer än supa och sätta. Rhodin Ordspr. 63 (1807).
5) (†) i uttr. sätta (up)på ngn l. ngt, sätta sin lit l. tilllit l. förtröstan till ngn l. ngt; äv. övergående dels i bet.: akta på l. glädja sig åt ngt, dels i bet.: satsa på ngn (i ett val). När wij komma j såådana döödz jemmer som Dauid war, haffuom wij intitt sätia vppå wener eller frender. OPetri 1: 104 (1526). Sett icke ther vppå, at tu mong barn haffuer, om the icke Gudh fruchta. Syr. 16: 2 (Bib. 1541; Apokr. 1986: gläd dig inte över). När tå Kon(ung) Karl .. förnam, at man på the Danskes lofven plat intet sättia kunde, församlade han (osv.). LPetri Kr. 125 (1559). Fast än i then Election (dvs. val av konung över fåglarna) / En Twedrächt war om samma Cron, / Doch lijkwäl bleff medh fulgod rätt / Enhälleligh på Gåsen sätt. Sigfridi D 2 b (1619). Thet ähr fåfengt at mura på ett långt Lijff .. Icke heller klokare, at sättia på sin starcka Krop, godha Helsa och Sundheet, mechtiga wenner och många ägodelar. Billichius GTorbjörnsdr B 3 a (1656).
B. fara i väg; börja; ta itu med o. d.
6) (i förb. l. uttr. med bet.:) (plötsligt l. abrupt) ge sig av l. fara (i väg) l. börja med ngt o. d.
a) i vissa förb. l. uttr.
α) i de särsk. förb. SÄTTA AV, IFRÅN, IGENOM, IN, ÅSTAD.
β) i förb. sätta i väg (äv. iväg), (plötsligt l. abrupt o.) med hög fart l. hastigt fara l. ge sig i väg. Nu sätter jag i väg, som en pinal! Jolin MSmith 132 (1847). Det är bara ett litet stycke att springa .. Sätt i väg nu! Backman Dickens Pickw. 2: 177 (1871). Så snart en större öring känner att den är fast på kroken, sätter den i väg som en pil för att uppnå sin viloplats eller sitt favoritställe. Hammarström Sportfiske 102 (1925). Sjögren TaStjärn. 77 (1957).
γ) (†) i uttr. sätta till fötters l. fötterna, ta till fötterna, se FOT 1 c ε. De .. satte till fötters, och .. kommo .. undan. Dahlberg Lefn. 40 (c. 1755). Sturzen-Becker 1: 29 (1845, 1861).
δ) i annan anv.: sätta av l. ge sig av, sätta i väg (se β) l. ge sig i väg; särsk. dels om (befälhavare o. d. på) fartyg: gå l. lägga ut, dels (o. numera företrädesvis) i p. pr., i uttr. komma sättande l. sättandes (se δ’). Schroderus Os. 1: 607 (1635: til Siös). Öfver de snötäckta fälten jag sätter, / Vid bjellrornas klang och min trafvares språng. CFDahlgren 2: 63 (1829). I detsamma sprang en stor hund fram ur ett rapsfält. Hästarna skyggade, stegrade sig och satte i sken. Wranér Tös. 13 (1897). Då lotsen sent omsider kommer ombord, sätta vi sakta framåt. Stenfelt Skepp. 75 (1903). När ett stenskred sätter / utför någon fjällbrant / eller när en torrgren / knäckes under tunga / steg, som söka smyga. Törnqvist ÄlfvBrus. 74 (1911). När trälarna sågo, att Hauk föll, satte de på språng hemåt, och Arnkel satte efter dem ända framöver Öxnabrinkarna. Alving IslSag. 1: 88 (1935). — särsk.
α’) (†) med obj. (jfr I): fara över (vattendrag). Hölt Öfwerste Sigroth på med Ribatski att willia sättia strömmen med små båtar helt sent in på afftonen. KKD 1: 296 (1707).
β’) sjöt. i uttr. sätta över stag, gå över stag. En seglare kom i närheten, men seglaren satte över stag och vände. Strandh PyramLas. 71 (1985).
γ’) sjöt. om ström (se STRÖM, sbst. 2 c): röra sig (i sht i viss riktning, särsk. i förhållande till fartygs kurs o. orsaka avdrift); äv. om ngt som förflyttar sig i strömmande vatten l. vind (särsk. i ssgn SÄTT-IS). Hauswolff Nav. 301 (1756). Den 31, middagstiden, voro vi under 2° 5´ N. Lat., och funno strömmen sätta 14 Engelska mil i dygnet åt N. O. Landell Bligh 30 (1795). Skulle du inte gå opp, kapten, och låta brassa back för att se hvart strömmen sätter? Carlén Ensl. 2: 243 (1846). Floden blir trängre och strömmen starkare .. men så sätter också strömmen här med en hastighet af 4 à 5 knop. Kongo 1: 244 (1887). I mitten av december befann sig isflaket på nära 82° latitud och .. borde .. om strömmen fortfarande sätter sydvart, vid årsskiftet ha befunnit sig något nedanför nordudden (av Grönland). VFl. 1938, s. 27.
δ’) (vard.) i p. pr., i uttr. komma sättande l. sättandes, komma i full l. hög fart, komma farande; särsk. med bibet. av: i ogjort ärende l. av nyfikenhet. Weste (1807). Vinden kom sättande i häftiga stötar från bygnadens hörn. Melander Läger 188 (1887). Hemberg ObanStig. 26 (1896; om kor). Jaså, då trodde du också, att jag låg för döden, och då kom du sättande, sade den gamle. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 1: 228 (1918). Du .. bär dig högst besynnerligt åt, tycker jag. Komma sättande med sådant här (dvs. ett avslöjande brev)! Varsko mig, säger du! Gustaf-Janson SommVind 176 (1970). — särsk. oeg. (jfr ε’). Varför kommer .. den där Westerberg sättande och säger att Sverige är ett bra land att leva i? Vet han inte hut? SvD 8 ⁄ 6 1991, s. 2.
ε’) (†) oeg. (jfr δ’ slutet), i fråga om ngts sträckning: gå; sträcka sig. Uti dessa Alunberg (vid Tolfa i Italien) visa sig Qvartsgångar, som, til 3 a 4 tums mägtighet, här och där sätta lodrätt ner igenom Alunstenen. Rinman 1: 47 (1788). Då den skifriga bergarten (primitiv sandstensskiffer) ej öfver allt varit lika hård och tät, kan man, äfven där berget ej är splittradt, se skifringen genom längs utmed densamma afnötta ränder; öfver dessa sätta nu fårorne i en mycket sned direction och blifva genom jemnförelsen så mycket tydligare. NNordenskiöld (1837) hos Berzelius Brev 11: 189.
b) i förb. l. uttr. med bet.: börja; starta o. d.
α) sätta i gång, ta itu l. ge sig i kast l. (i sht mer l. mindre energiskt) (på nytt) börja med ngt (arbete, verksamhet, uppgift o. d.); äv. (om fabrik l. dyl.): gå i gång, starta; äv. i fråga om rörelse (hos person l. fordon o. d.): börja röra sig, ge sig iväg; äv. i uttr. sätta i gång med ngt. Sätt i gång med arbetet. När tåget sätter i gång. Björkman (1889). Sätt i gång kvickt! Ett par meters försprång i fotboll betyder ofta ett mål. Husén Fotb. 79 (1918). Vid sågverk hände det att folket satte i gång och arbetade som slavar bara en kvartsfaktor eller åttondelsbas kom i närheten. Johnson Här 78 (1935). GHT 1943, nr 94, s. 10 (om fabrik). Våren hade satt i gång så fint för en månad sen, och så hade den alldeles kommit av sig, som stockholmsvåren brukade göra. Gustaf-Janson ÖvOnd. 10 (1957). Här får du fem uns silver! Smider du väl ska jag ge dej en extra dusör. Smeden tog emot silvret och sade: — Jag sätter igång genast! Malmqvist BerTräskmark. 1: 110 (1976).
β) (numera föga br.) sätta till verket, sätta i gång (se α). I striden med Robertson om generalstabens ansvar, makt och befogenhet fick .. (krigsministern Kitchener) ge vika, och Robertson satte till verket med stabens omorganisation. Hellström RedKav. 328 (1933).
γ) (vard.) sätta till att göra ngt, ta till att göra ngt, börja göra ngt; i sht förr särsk. sätta till lipen, ta till lipen, börja lipa l. gråta. Hon satte till att gråta. Jag ser redan i andanom att du (dvs. månaden augusti) sätter till lipen ett tu tre. Topelius Dagb. 4: 174 (1839). Engström 12Bok 101 (1919).
c) (i uttr. l. förb. med bet.:) gå lös på ngn l. ansätta l. anfalla ngn.
α) (†) i uttr. sätta löst på ngn l. sätta ngn på livet, gå lös på ngn resp. gå ngn in på livet; äv. oeg., i uttr. sätta ngn efter livet, stå ngn efter livet, stå efter ngns liv. Kunna .. (barnen) snart wända sig till ondt och sine föräldrar sättia effter lifwet. FörarbSvLag 1: 144 (1690). Skulle det händt, att jag kommit under hans (dvs. den danska fregattens) stycken, så war min fulla tanka att sättja honom på lifwet och sökt äntra. Roland Minn. 68 (c. 1748). DeFoë RobCr. 36 (1752: löst). Lönnberg FnordSag. 1: 114 (1870: efter lifvet). — särsk. i uttr. sätta åt synen på ngn, eg.: fara ngn i ansiktet; fara ut mot ngn tvärt o. ohövligt, sätta åt ngn l. gå illa åt ngn. Sahlstedt (1773). Sätta åt synen på någon .. (dvs.) utfara mot någon twärt och ohöfligt midt i ansigtet. ÖoL (1852).
β) i de särsk. förb. SÄTTA AN, , TILL, ÅT.
7) i särsk. förb. med bet.: ta itu l. ge sig i kast med ngt; ge sig tillkänna, infalla o. d.; se SÄTTA I, IHOP, IN, TILL, UPP, ÅT.
C.
8) om färgvätska: tränga l. färga igenom; i den särsk. förb. SÄTTA IGENOM.
D. fyllas igen; sjunka; avta.
9) fyllas l. täppas (igen); i den särsk. förb. SÄTTA IGEN.
10) packas (ihop); i den särsk. förb. SÄTTA IHOP.
11) sjöt. om fartyg: göra mer l. mindre häftiga nedåtgående rörelser med akterskeppet; jfr STAMPA, v.2 2; i sht förr äv. allmännare: göra en nedåtgående rörelse (med akterskeppet). Chapman Skeppsb. 34 (1775). Båten reser sig på sjöarne, sätter, faller, darrar. Engström Häckl. 52 (1913). Skutan rullade och vräkte, krängde och satte. Holmström Benj. 132 (1932). När båten sätter mjukt, glittrar stänket över backen. Barthel Cykl. 145 (1940).
12) (†) om sol: gå ned; äv. i fråga om dag, opers.: lida (mot natten). Skymningen fölier hennes (dvs. solens) nedergång, när thz Qwällas, och sätter åth Natten. Schroderus Comenius 36 (1639). Resolverades om bardberarelöönen, at Rancken skal den betala innan sool sätter. Deslijkes skal han forderligast erläggia böterne. ConsAcAboP 7: 8 (1690).
13) minska, avta; försämras; i den särsk. förb. SÄTTA AV.
IV. dep.: motsv. II 1: sätta sig; i den särsk. förb. SÄTTAS NED.
Särsk. förb.: SÄTTA AN10 4. jfr ansätta.
I. till I.
1) till I 13.
a) till I 13 a: anbringa l. fästa (ngt); särsk. (bokb.): ansätta (pärmar på en bok). I hast sätts an nytt Rool; strax stijger En til Styre. Stiernhielm Jub. 69 (1644, 1668). Mitt om lijfwet skärpet bindes, / .. Sablen sättes sedan an / Med en mycket smaler rem. IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 81. Sätta an, (dvs.) fästa permarne vid en bok. BokbOrdl. (c. 1847). Sätta an ett järn mot väggen. SvHandordb. (1966).
b) till I 13 b.
α) i uttr. sätta an ngt mot ngt, placera l. anbringa ngt (tätt l. stadigt) mot ngt; särsk. sätta an geväret mot skuldran, lägga an geväret mot skuldran. Att kolven icke sättes nog stadigt an mot skuldran. Östergren 1: 76 (1915).
β) med avs. på värjstöt: anbringa, sätta in. Porath Pal. 2: I 1 a (1693).
γ) (†) bildl., i uttr. sätta an ngt in till ngn, överlämna ngt åt ngn att bedöma l. besluta om; jfr sätta, v.3 I 15 b δ γ’. Setther hanns N(åde) ahnn, inn till ider alle, huadtt idher synnes, och teckis beleffua medh richsenns rådh om forskriffne klippinger. G1R 1: 128 (1523).
2) [specialanv. av 1 a] spänna o. d.
a) (numera föga br.) = ansätta I 1 b. Sätta an ett lager, (dvs.) draga till muttrarna, som hålla lagerbultarna. Stenfelt (1920).
b) sjöt. = ansätta I 2. Rosenfeldt Tourville 118 (1698). Helt stilt, och wi försåg wårt Stor-stag, och satte an det och Stor-wantena. SvSaml. 3—6: 171 (i handl. fr. 1757). Elfman o. Ginsburg Båtäg. 92 (1960).
3) [specialanv. av 1 b] (†) med avs. på laddning l. projektil: ansätta (se d. o. I 1 a). Grundell AnlArtill. 1: 36 (c. 1695). Björkman (1889).
4) [eg. bildl. anv. av 1 b] (numera mindre br.) slå an (ton). Björkman (1889). Ett porträtt i naturlig storlek af den unga svenska violinisten fröken Estelle Haij. Bilden, som är utförd i pastell, framställer det ögonblick, då konstnärinnan sätter an tonen på sitt instrument. GHT 1896, nr 75, s. 3. SvHandordb. (1966).
5) (†) till I 24: sätta (ngt). Grafström Kond. 207 (1892).
6) [eg. bildl. anv. av 1 a] (†) med avs. på färg: anlägga (se d. o. I 1 g). Serenius Ii 3 a (1734, 1757).
7) [sannol. utvecklat ur 1] (numera mindre br.) om sak: ligga an (se ligga an 1); i uttr. sätta an mot ngt äv. allmännare: (i sin sträckning) möta ngt. Huru sträfvorna sätta an uti muren, visar fig. 330. Rothstein Byggn. 481 (1859). Ekhoff StClem. 86 (1912).
II. till III.
1) (†) till III 3, om l. med fartyg: lägga till, äv.: lägga till med (ngn ngnstädes); äv. i uttr. sätta an till (en plats o. d.), lägga till vid (en plats osv.); äv. med personobj.: lägga an vid o. sätta över (ngn) till (annat fartyg). I dett de om natten satte an till en hålme att hwila sigh stege alla wp wthur båten så när som kättichen. Ekeblad Bref 1: 147 (1652; rättat efter hskr.). Då jag .. war utom tullboden, bad jag mine roddare sättia mig an wid ett fartyg. Roland Minn. 89 (c. 1748).
2) (†) till III 6 a δ: sätta l. fara iväg (äv. oeg., i fråga om vägs sträckning l. ngts utsträckning uppåt); starta, starta färden; äv. i uttr. sätta an på ngt, sätta iväg mot ngt. Så snart jagh landet seer strax därpå setter ann, / Med simma frälsar mig och hamnar hwar jag kan. Düben Boileau Sat. 5 (1722). (Det) är på wår ort .. fördelagtigt, at göra wäg omkring en backe, som at, i afseende på någon genhet, sätta an twärts öfwer. NorrlS 1—6: 79 (c. 1770). Strandhöjdernas linier äro icke sköna, antyda försök till något stort som ej blir riktigt af, sätta an i höjden men sjunka slappt ner. Strindberg TrOtr. 4: 169 (1897).
3) (numera mindre br.) till III 6 b α: sätta i gång (med ngt l. (med) att göra ngt); sätta i (med ngt; se sätta i II a). Männ fordrar Tijd ock Nöd, så bort mäd kleemerij, / Sätt ann mäd Kropp ock Krafft: friskt Mod står Lyckan bij. Columbus (SVS) 1: 115 (1676). Jag satte an med alla krafter att medicinera. Linné Bref I. 5: 153 (1767). Hornisterna satte an, trumma, puka och triangel följde exemplet. Klinckowström Fotb. 193 (1920).
4) (†) till III 6 c β: rusa l. storma an (mot fienden l. ett anfallsmål); anfalla l. angripa (ngn l. ngt); äv. bildl.; jfr ansätta II 1, 2. Svart Gensw. H 7 a (1558). Larz Oluffson, satte medh sin Glaaff Erchiebiskopen sielff an. Girs G1 23 (c. 1630). Där Kongen i Danmark går Fyen förlustigh, så är att tenckia att vi kunne sättia an på Selandh och kasta hans väsend om. RP 10: 461 (1644). Här (dvs. i dryckeslaget) säts an uti kors, och i qwär; opå rad, och i runden, / Här sätter an hwar opå sin man, här sturlas, och stormas. Stiernhielm Herc. 228 (1658, 1668). Dhen 18 (september) .. sattes Stade(n) ifrån Galeerne med Eld häftigt an. OSPT 1687, nr 44, s. 4. Ofta kommer ängsligheten af satans mångfaldiga anfall. Undertiden hafwer fienden tilstädjelse, at wåga en swår kamp emot en trogen Själ, och at sätta henne an med sina glödande skott. Rönigk Fresenius 170 (1753). Börjesson E14 128 (1846).
5) i allmännare l. bildl. anv. av 4.
a) (†) om person: gå till storms (se storm, sbst.1 I 5 e α slutet) mot (ngt) l. angripa (ngt). At tu så oförskämt Guds belät satte an / Och mera oförskämt tig glädde at tu wann. Kolmodin QvSp. 1: 5 (c. 1710, 1732).
b) om ngt plågsamt l. påfrestande: ge sig till känna (o. plåga l. pina vederbörande), ansätta vederbörande; i sht förr äv. med obj.: ansätta (ngn); i sht förr äv. om vind l. sjö: utsätta (ngn) för sin kraft. Bullernæsius Lögn. 77 (1619). Kunnen j fullsnart aff Storm och brusande Wågor / Krafftliga sättias ann, at Båten han bär öfwer ända. Columbus (SVS) 2: 115 (1669). Som kölden satte starkt an, blef man nödsakad, at med yxor hugga Skeppen lösa. Lagerbring 1Hist. 2: 14 (1773). Quennerstedt Torneå 1: 68 (1901; om sjukdom). Aspenström Bäck. 58 (1958).
c) (†) med avs. på (person med tanke på hans) sinne l. hjärta: bemäktiga sig l. väcka. Columbus (SVS) 1: 41 (1674). Carl Gustaf, huilkens Mod, af alt ded ganska Runda, / Har kunnat sättias ann, förskräckjas ingalunda. Därs. 2: 204 (c. 1680).
SÄTTA AV10 4, äv. UTAV10 04. jfr avsätta.
I. till I.
1) (numera bl. tillf.) till I 1: avlägsna l. lyfta bort (ngn) från den plats där han sitter; förr särsk. om häst: kasta av (ryttare). Hästen sätter ryttaren af. Schultze Ordb. 3937 (c. 1755).
2) till I 5: (där l. där) låta (ngn) stiga av (fordon o. d.), lämna av (ngn); låta (ngn) gå i land. Ramberg Svarta 144 (1911). Sätta af en lots. Smith 380 (1918). Jag sätter av dig på stationen, så får du vänta på nästa tåg. Gierow HjLust 54 (1944).
3) (numera föga br.) till I 11 b α: avsätta (ngn; se avsätta 2 a α); äv.: skilja (ngn) från viss värdighet l. förmån o. d. (jfr avsätta 2 b). Sedhan sätte han honom aff och vphooff dauid ath han skulle wardha konnung. Apg. 13: 22 (NT 1526). Svar till Mons smedt, att .. han .. må sättie then fateburshustru utaff, som ther är på gården, och lathe sin egen hustru .. aname fateburen igen. G1R 26: 763 (1556). (Gud) som Regenter aff och til sätter. Rudbeckius KonReg. 224 (1615); möjl. ssg. Kungen sätter af Peyron från generalbefälet på Åland. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 144 (1808). Engström 2Bok 109 (1909; med avs. på konung). särsk. (†) i uttr. sätta ngn av med ngt, avsätta ngn från ngt, skilja ngn från ngt. Stiernman Com. 1: 177 (1561). Sätta en af med tjensten. Möller 1: 293 (1755).
4) till I 13 b: ta av (ngt från ngt) o. sätta ned l. placera på l. i ngt. Han stannade bilen och satte av väskorna. Almqvist Går an 24 (1839). Sätta av (dvs.) placera uppslagna brödämnen på plåtar eller plank. Bröd 1972, nr 11, s. 19.
5) (†) till I 13 b: ta bort l. avlägsna (ngt) från ngt; särsk. med avs. på ngt immateriellt (jfr sätta, v.3 I 15 a). Hafver Kon(ung) Byrger hafft Sveriges Lagbook för hender .. settiandes af och till hvadh honom tychte gott och lijkt vara. LPetri Kr. 83 (1559). Så hafwe .. Wij .. Osz förbehållit at förandre samme mynt Rijket til gode, och sättiet af igen när Osz synes. Stiernman Com. 1: 361 (1590).
6) [specialanv. av 4] (förr) sjöt. i fråga om segelfartyg: avboga (ankare), boga ut (ankare). Ramsten 23 (1866). Ekelöf Ordl. (1898).
7) [eg. specialanv. av 5] (†) stenhugg. = avsätta 12 a. (Sv.) sätta af en sten (t.) einen Stein abschlagen. Klint (1906).
8) [eg. bildl. anv. av 5] (som reserv l. för ngns räkning l. för visst behov) sätta l. ta undan (ngt), reservera ngt; avsätta (pengar; se avsätta 27 a). Sätta af en wisz summa penningar til något. Sahlstedt (1773). (Fruar bjöd hem henne) för att hon skulle sätta af mjölk åt deras pigor, att hemta från kärran, och icke låta den gå bort åt andra köpare. Almqvist Lad. 32 (1840). Man måste på förhand ana underrättelsernas vikt. Tänk om det sattes av fem halvspalter och så blev det bara en liten skärmytsling med något tusental döda. Siwertz JoDr. 133 (1928).
9) [jfr 4] (†) med avs. på varor: avsätta (se d. o. 9), sälja. Armener .. som komma då och då med caravanerne och föra saker med sig från Armenien, det de sätta af här. Eneman Resa 1: 123 (1712). Du äpplen sätter af / till sta’n i hela parlass, / som fuxar dra i traf. Gellerstedt Efters. 97 (1891).
10) [jfr 4] sjöt. (särsk. med båtshakar l. åror) skjuta ut l. stöta av l. kasta loss med (båt) från fartygssida l. kaj l. land; äv. abs. l. med prep.-uttr. med båt(en) ersättande obj.; äv. intr. (jfr sätta, v.3 III 6 a α), om båt: skjuta ut l. kasta loss (o. lämna fartyg l. kaj l. land) l. (allmännare) lägga ut; äv.: bära av (se slutet). Widegren (1788). ”Sätt af!” säger chefen till mig. ”Sätt af!” kommenderar jag och babords båda båtshakar skjuta båten från fregattens sida. TIdr. 1897, Julnr. s. 31. Ekelöf Ordl. (1898: med en båt). Tre båtar sattes i sjön, men en af dem förolyckades genast. Sedan de båda öfriga fullastade satt af från fartyget började detta alltmera kränga öfver och sjönk 45 minuter efter explosionen. VFl. 1915, s. 4. Sätta av en båt, (dvs.) skjuta ut en båt från fartygssida eller från land. Stenfelt (1920). Sladdarna tagas in på .. ubåten, som sätter av med släckta lanternor och snart är försvunnen. VFl. 1935, s. 190. särsk. (numera föga br.) allmännare: bära av (se bära av 1 b). Dalman (1765).
11) [eg. bildl. anv. av 5] (†) slösa bort (pengar l. förmögenhet l. egendom); göra av med l. slut på (pengar l. förmögenhet); äv. allmännare: lägga ut l. spendera (pengar); äv. i uttr. sätta av med ngt, göra av med ngt. VRP 1647, s. 211 (: med). Han har satt af all sin egendom. Serenius (1741). 2NF 32: 498 (1921: med).
12) [sannol. eg. bildl. anv. av 4] (†) upphöra med (ngt). Therföre råde wij eder allom athj slickt obestånd sætthie vthåff. G1R 4: 161 (1527).
13) boktr. till I 33; förr äv.: gravera. Jag wet intet om Doctor Roberg lärer stå til intalas at settia’t af i koppar, Antlean är redan afsatt som sees. Swedenborg RebNat. 1: 249 (1716). Sättning, man sätter upp titlar och sätter af, man sätter äfven upp hela sidor för presstryckning, man påsätter titelfält, ryggar o. s. v. BokbOrdl. (1899).
14) till I 29, 34 a: (efter mätning) utmärka l. utpricka l. utrita (ngt).
a) på ritning; jfr avsätta 20 a. Till at sättia aff Mittskeps Spant som är 1 ⁄ 3 ifrån Längden aff Framstammen, och så dhe andra drages up halfwa bredden, som för är lärdt. Rålamb 10: 13 (1691).
b) sjöt. på sjökort: (efter uppmätning) utmärka l. pricka ut (läge l. kurs); äv. utan obj.; jfr avsätta 20 b. Oxenstierna Vanderdecken 83 (1865). Hur lätt gick det ej .. att komma in i kanten av ett främmande minfält, för den händelse en pejling sattes av oriktigt. Wilhelm Tall. 89 (1919). Rydholm (1967).
15) (†) till I 34 a: teckna av (ngt). UHiärne Vitt. 26 (1668). Capiteinen war een född Turk, men kunde perfect rijta, och till att wijsa os prof däraf .. satte han i största hastigheet af ett lejon, som han sågh för sigh uti H:r Envojens landcharter. KKD 5: 179 (1710).
16) (†) till I 34 e β’, i uttr. sätta av ngt på ngt.
a) översätta ngt till ngt (dvs. visst språk), författa l. skriva ngt på ngt. I Ptolomei Lagi tid begynte man at settia af Bibelen, på Grekisko. Swedberg SabbRo 578 (1701, 1710). Mån’ hwar och en af dem (dvs. männen) sin Hus-bonds-Regla kan? / Det tror jag om jag will; men intet wil jag wåga / At komma fram med den, hwad Karl är det som tål? / At läxas opp af mig; dock äntlig må jag dåga / At sättia läxan af uppå mit Moders-mål. Brenner Dikt. 1: 256 (1712, 1713).
b) allmännare: tolka l. återge ngt på ngt (dvs. visst instrument). Thalia, samma gången, / Mig en ljuf befalning gaf, / At jag skulle guda-sången / På min harpa sätta af. Nordenflycht (SVS) 2: 19 (1744).
17) (numera föga br.) till I 46 a: avsätta (ngt; se avsätta 10 a α), bilda; äv. allmännare l. bildl. (jfr sätta, v.3 I 48): ge l. lämna (ngt) som resultat l. arv. (Sockerrörssaften) öses .. i kar och får stå någon tid, då den sätter af ett brunt eller gult socker, som kallas råsocker. Berlin Lsb. 219 (1852). Svandammens vatten satte af ishinna i kylan. Öberg Makt. 1: 48 (1906). Det var ras i hennes ansikte, den ras en gammal och förnäm släkt sätter av. Eklundh Folk 9 (1918).
18) [utgående från sätta, v.3 I 15 b, o. eg.: avskilja] (†) = avsätta 15 a (o. b). Serenius (1741).
II. till III.
1) till III 6 a α: mer l. mindre snabbt l. brådstörtat fara l. ge sig i väg, sätta i väg; störta i väg. NorrlS 1—6: 66 (c. 1770). Jag satte af som en pil utför nedersta trappan. Blanche Bild. 3: 68 (1864). Hästen satte af, så att det gnistrade omkring honom. VgFmT III. 1—2: 59 (1910).
2) [oeg. anv. av 1] (†) om gruvgång: vika av; jfr avsätta 28 a. Rinman 1: 14 (1788).
3) (numera bl. i vissa trakter) till III 13: avta, ta av; minska; särsk. om person: (på grund av åldrande l. sjukdom) få sämre fysisk l. allmän kapacitet l. vigör, ta av; förr äv. med obj. (jfr I): ta av l. försämras i fråga om (ngt). Han har satt av mycket på sistone. Märta i Finneby .. är i stora mistankie för spittelsko och berätta grannarna .. at hon har sat mykit af målet, huilket och flera sade i sielfua ransakningen. Murenius AV 170 (1648). Sätta af .. (dvs.) aftaga, minskas, swalna. Lindfors (1824). Schulthess (1885; med hänv. till aftaga).
SÄTTA BI. jfr bisätta. (†)
1) till I 5 e: bisätta (ngn; se bisätta 4). Generalen kingen ähr död och sattes by i kiörkan igår. Ekeblad Bref 1: 109 (1652; rättat efter hskr.).
2) till I 13 a η: sätta till (segel); äv. med avs. på rundhult: hala in. Jag satt min’ Segel bij, seen jag lyfft Daglös-Anckar, / Cupido stog til Rools. Runius (SVS) 1: 310 (1713). Som sydwästlig wind, förböd mitt Ankar falla / Wijd ett abscheülicht land, lee Spijror satt jag bij. Därs. 318. Tessin Skr. 14 (1757).
3) [jfr 1] uppge livet l. gå under; anträffat bl. bildl. Sök din gelijk, lät höga Sälskap blij, / Ty Krukan måste dock å lyckton settia bij. ÖB 58 (c. 1712).
SÄTTA BORT10 4. jfr bortsätta.
1) (numera mindre br.) till I 5, med avs. på person l. djur: (mot ersättning) lämna bort o. d.
a) inackordera (ngn, särsk. barn) hos ngn, sätta (barn) i pension (se d. o. 4); äv.: lämna ifrån sig (barn) till ngn l. adoptera bort (barn). Ekeblad Bref 2: 265 (1661). Min Kära mor bewektes då af mina tårar, at antingen sätta mig bort, eller taga mig enskilt Informator. Geijerstam Lev. 30 (1753). Gräkerna satte bort de barnen, som de ej kunde nära. Weise 1: 127 (1769). Schulthess (1885).
b) med avs. på djur: lämna bort l. placera (hos ngn för fodring). Mongen bonde på slätten sätter bort sina fåhr till fodrans om winteren i skogbygden. HTSkån. 2: 377 (i handl. fr. 1759).
2) (i Finl.) till I 11 b α: avskeda l. permittera l. avsätta (ngn). Har ni inte fått behålla er anställning? — De satte bort mig. Hertzberg Päivärinta 3: 296 (1886). Stenmark FinlSv. (1983).
3) till I 13 b τ: sätta l. ställa undan (ngt). Så satte Melzar bortt theras spijs och dryck, then them tilskickat war, och gaff them moosz. Dan. 1: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: lät .. dem .. slippa). Fint vårväder i dag .. snart kan man tänka på att sätta bort sin öfverrock. Hedberg Guld 19 (1903). Sättare (dvs.) bageriarbetare som tar fram och sätter bort plåtar, plank m m. Bröd 1972, nr 11, s. 19. Kyrkpress. 1981, nr 30, s. 2.
4) (numera mindre br.) till I 13 b: sätta l. ställa (ifrån sig) (ngt) på ett ställe som man glömt, förlägga; äv.: vålla att (ngt, särsk. betesdjur) kommer bort. Han satte bort sin käpp igen. Weste (1807). SvFolks. 100 (1844; med avs. på betesdjur). Jag har gått och satt bort mitt paraply. SvHandordb. (1966).
5) till I 15 a γ: befria från (ngt); särsk. (om ä. förh.): befria ngn från (sjukdom l. tandvärk o. d.) gm att på övernaturlig väg o. på visst rituellt sätt överföra den till ett träd o. dyl. l. på annan person. En sådan åminnelse (dvs. nattvarden) setter bort alla wåra anfächtningar. JMatthiæ 1: 472 (1658). Tandvärk satte de bort med en pinne i en enbuske. Heidenstam Svensk. 1: 193 (1908). Wägner Sval. 65 (1929).
6) [eg. bildl. anv. av 3] eg.: (mot ersättning) lämna bort (ngt); jfr 1.
a) (numera mindre br.) överlåta l. lämna ifrån sig (affärsrörelse l. gård o. d.). Han satte hemanidh borth i Sin storre fattigdom och i Konunggens vdgield. UpplDomb. 5: 193 (1599). Hultenvall började med krambod i Växiö men satte bort affären och reste opp till Stockholm, där han steg af med 600 kr. kontant, ett som allt, lösöre till rum och kök samt hustru och tre barn. Strix 1905, nr 51, s. 5.
b) (†) pantsätta (ngt). GävleDomb. 130 (1635). De tusan djeflarna .. ha satt bort sina uniformer. — Hos pantlånarn? Strindberg NRik. 20 (1882). Björkman (1889).
c) (med prägel av fackspr.) överlåta (skogsarbete o. d.) på entreprenad, bortackordera. SvSkog. 714 (1928).
7) [eg. bildl. anv. av 3] låta gå förlorad; slösa bort (ngt).
a) [sannol. delvis till sätta, v.3 I 13 b γ] med avs. på fartyg: låta gå förlorad gm att gå på grund l. lida skeppsbrott. Weste (1807). Vinalet, don Carlos’ nuvarande utrikesminister, har ingen annan märkvärdighet än att han såsom sjöofficer satte bort två örlogsfartyg utanför Cuba. Samtiden 1874, s. 710. Engström Bläck 143 (1914).
b) (†) vålla att man förlorar (sitt anseende), förstöra. Strindberg RödaR 325 (1879).
c) med avs. på tid, äv. krafter o. d.: förbruka (på ngt mer l. mindre meningslöst l. på ngt som endast hindrar l. som avleder från viktiga göromål); slösa bort. Jag har satt bort hela förmiddagen med att springa i affärer. 2RARP 19: 40 (1755). I likhet med Selma Lagerlöf satte Fröding bort år av sin ungdom på förtvivlade försök att böja sin romantiska sångmö under realismens ok. Grimberg SvH 610 (1909). Allt han hade i sina händer var gammalt och uttjänt och skröpligt, och man fick sätta bort en orimlig tid på lagningar. Wägner Vanskl. 17 (1917).
d) (numera föga br.) med avs. på förmögenhet: slösa bort; förlora i spekulationer. När dee äre bleffne adelssmän, haffve dee satt sitt capitall bortt i jordegodz. RP 6: 398 (1636). Genom en stor boktryckeri- och förlagsaffär .. förlorade han icke obetydligt och satte bort mycket i aktier o. d. Wieselgren Bild. 263 (1884, 1889).
8) schack. till I 18 b π: göra ett dåligt drag o. därigm förlora (pjäs). Stoltz sätter helt plötsligt bort en hel pjäs .. får ett par bönder i ersättning och kämpar sig trots allt till remi. CollijnTurn. 1938