Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRAM ssgr (forts.):
(1) FRAM-STÄV. (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) sjöt. förstäv; motsatt: bakstäv. Triewald Förel. 1: 131 (1728, 1735). Hallström Skepn. 261 (1910).
(5) -STÖNA. stöna fram, stönande (fram)säga l. yttra (ngt). Blanche Tafl. 35 (1845). ”Jag hungrar”, framstönade Asmundus. Heidenstam Svensk. 1: 211 (1908).
(3, 5) -STÖRTA, -ning.
1) intr.: störta fram, med våldsam fart rusa fram (till ngn l. ur ngt), framstorma; äv. oeg. o. bildl., om tårar, blod, vatten o. d. l. tankar, frågor o. d. Hans tårar framstörta mot hans vilja. Altén Landförv. 50 (1795). I detta ögonblick framstörtade den gamle Hasub. Mellin Nov. 1: 32 (1838, 1865). Snart sitter jag i fränderingen, och de ömsesidiga frågorna framstörta hastigare än svaren hinna komma. TurÅ 1907, s. 60.
2) (†) tr.: med häftighet l. våldsam fart bringa fram (ngt ur l. till ngt); ofta bildl. Talaren missräknar sig högligen, då han af detta framstörtade O! väntar sig särdeles intryck, om icke ämnet väcker åhörarens känsla. Ödmann AnvPred. 90 (1807). Författarens verk har .. alltför ofta utseende af att vara framstörtadt på papperet. SvLittFT 1837, sp. 12.
(3) -STÖT. [efter t. vorstoss] mil. (kortare l. begränsad) framryckning i anfalls- l. rekognosceringssyfte; anfallsstöt; utfall; äv. allmännare l. oeg.: framryckning, framträngande; äv. bildl. NordT 1894, s. 102. Fransmännens framstötar från Verdun ha blifvit afvärjda. NDA 1914, nr 239, s. 1. Redan på 200-talet hade olika germanfolk gjort framstötar på galliskt område. Nordenstreng EurMänRas. 163 (1917).
-STÖTA, -ning. stöta fram.
1) (numera föga br.) till 3 g o. 5: gm en stöt l. stötar driva (ngn l. ngt) framåt l. fram (till l. ur ngt). Somlighe vthaff folkit drogho Alexandrum fram, then Judhana framstötte. Apg. 19: 33 (NT 1526; Bib. 1917: sköto framför sig). Vill ni .. släpas bunden och framstött med bösskolfvarna till byn? Palmblad Nov. 4: 57 (1851). Björkman (1889).
2) till 5: häftigt (liksom med en stöt) l. stötvis komma fram med (ett yttrande l. rop o. d.), utstöta. KKD 2: 234 (1718). Nej, jag har inte sofvit, framstötte hon mellan snyftningar. Edgren ESkr. 2: 193 (1885). Ett kraftigt framstött ”nå!” VerdS 197: 22 (1913).
(5) -SUCKA, -ning. (i vitter stil) sucka fram, suckande framsäga l. yttra l. giva uttryck åt (ngt). Bellman SkrNS 1: 103 (c. 1770). ”Ja, det är tyvärr sant”, framsuckade hon. Högberg Frib. 403 (1910).
(3, 5) -SUSA. under (av stark fart framkallat) sus röra sig framåt l. komma fram (till ngn l. ur ngt), susa fram. PoetK 1818, 2: 51. Med riddrägt grön, med rosenkind / framsusar som en hvirfvelvind / en sköldmö. Tegnér (WB) 4: 12 (1822). Framsusande fågelsvärmar. Heidenstam Svensk. 2: 22 (1910).
(3) -SVEPA, v. om vind: svepa fram. Dalin (1851). Sundén (1885).
(3, 5) -SVÄVA. svävande röra sig framåt l. komma fram (ngnstädes), sväva fram; äv. oeg. o. bildl. Modée Dår. 36 (1741). (Sparvhöken) flyger sällan mycket högt, utan merendels tätt vid marken, der han framsväfvar med den största snabbhet. Nilsson Fauna II. 1: 38 (1824). Ur dalen framsvävade lätta dimmor. Östergren (1921).
(3) -SYNT. [jfr nor. o. dan. fremsyn(e)t, ävensom fsv. framsyn, isl. framsýnn. Ehuru anträffat redan c. 1755 torde ordet knappast hava kommit i allmännare bruk förrän i senare hälften av 1800-talet under inflytande från dan. o. nor.]
1) som har förmåga att se in i framtiden, fjärrskådande, visionär; äv. i substantivisk anv. Munch FsvFnoSpr. XXVI (1849). Sif var framsynt och sierska till skaplynnet. Rydberg Gudas. 105 (1887). Hunden är också framsynt; han ser inträffade dödsfall och eldsvådor i husbondens hem. EWigström i SvFmT 10: 166 (1898). Nu är komna / till konungens hus / tvänne framsynta, / Fenja och Menja. Brate Edda 239 (1913).
2) som drager (rätta) slutsatser angående förhållanden i framtiden; som har blick för vad som kommer att hända; förutseende; stundom närmande sig bet.: omtänksam; äv.: som vittnar om l. beror på framsynthet. Schultze Ordb. 4039 (c. 1755). CVAStrandberg 1: 181 (1859). De, som äro framsynte, hålla före att den religiösa frågan .. i våra dagar närmar sig en kris. Sander i 3SAH 6: 11 (1892). (Forssell har) såsom Akademiens ombudsman på ett framsynt sätt vårdat dess ekonomi. Melin Därs. 16: 4 (1901). (Birger Jarl) tryggade friden med framsynta lagar. Heidenstam Svensk. 1: 161 (1908).
-SYNTHET—0~2 l. ~20.
1) till -SYNT 1. Berndtson (1880). Solnedg. 2: 123 (1911).
2) till -SYNT 2. Framsynthet i uppgörandet af planer. NF 4: 74 (1880). Koch Arb. 156 (1912).
(1) -SÄD. (i Finl., mindre br.) slösäd; jfr -KAST. Juslenius (1745).
(5) -SÄGA, -ning.
1) uttala; utsäga, yttra; numera särsk. med avs. på ord, tal, meddelande o. d.; äv. (i sht förr): giva uttryck åt l. framställa (en tanke l. mening). Dristeligen framsäya sijn Meening. Schroderus Os. 2: 600 (1635). Sättet hvarpå hon framsade dessa få ord, vittnade om et odladt förstånd. Stridsberg Friman 30 (1798). Arpi uppträdde .. på talarestolen och framsade ett konstlöst tack. Hultin VSkr. 302 (1867).
2) muntligt reproducera (ngt), uppläsa (ur minnet), föredraga, deklamera, recitera. Hwad som han (dvs. dopkandidaten) således hafwer lärdt, thet skulle han framsäya för Biskopen och Prästerna. Schroderus Os. 2: 378 (1635). Troligen framsades skaldequädena med en slags sjungande declamation. Geijer Häfd. 210 (1825). En .. (svensk) läsebok, som .. ger lämpligt material för öfningar ej blott i innanläsning utan äfven i reproduktion och framsägning. SFS 1906, nr 10, s. 8.
(3, 5) -SÄNDA, -ning. sända fram (ngn); skicka (ngn) i förväg l. längre fram; skicka fram (ngn till l. från ett ställe). Han fram sende twå vthaff sine läryungar, och sadhe them, Går in j stadhen. Mark. 14: 13 (NT 1526). Har någon .. dukat under i kampen mot tidens makter, framsänder Mefistofeles gärna en Tersit i prästerlig skrud. Rydberg 2: 310 (c. 1872). En framsänd smygpatrull. PT 1903, nr 185, s. 3.
(1) -SÄTE.
1) främre säte; motsatt: baksäte (se d. o. 1).
a) säte framtill på en vagn. Weste (1807). Börje och Marianne sutto i framsätet. Benedictsson FruM 120 (1887).
b) om främre sätet inne i en täckt vagn, landå, suflettvagn l. dyl. (varpå den åkande sitter med ryggen vänd mot kusken o. hästen). Möller (1790). Högberg Frib. 279 (1910).
2) (†) hedersplats; högsäte. Möller (1790).
-SÄTTA, -else (†, UrkFinlÖ I. 1: 44 (c. 1600), Lind 1: 209 (1749)), -ing (se under -SÄTTNING), -ning (se -SÄTTNING). [fsv. framsätia]
1) till 3: sätta l. ställa fram (ngt). De framsatta förfriskningarna. Til tess stolar framsatte wordo, och then Gamle satte sigh. Dan. 7: 9 (Bib. 1541). Dalin Arg. 1: 240 (1733, 1754). Den framsatta .. foten återflyttas till utgångsställningen. LednHandterHugg. 18 (1841). Den fryntlige värdshusvärden framsätter gerna för trötta gäster ett rödt vin, som han kallar lacrymæ Christi. Rydberg Sägn. 5 (1874). särsk.
a) (†) sträcka fram l. rikta (ngt) framåt (i mer l. mindre horisontellt läge). De Romare framsatte sina spjut, som togo emot de Galliska svärdens hugg och gjorde dem slöga. Dalin Montesquieu 17 (1755).
b) (†) bildl., med avs. på liv, kropp o. d., övergående i bet.: sätta på spel, vedervåga; offra. Framsättia sin kropp at lijda för en annan. Linc. Mmmm 5 a (1640). (Karl XI) som Sweas Örlog förer; / Och för des Wällfärds Mon framsätter Lijf och Blod. Dahlstierna (SVS) 89 (1697).
2) (†) till 3: framflytta (till en senare tidpunkt); uppskjuta. Framsetthia samma cröningh. GR 3: 281 (1526). (Adeln begär att för) assessorerne i Finland .. tijden (måtte) bettre framsättias på Åhrett. RARP 2: 129 (1634).
3) (†) till 3: sätta (ngn l. ngt) framför l. över (ngn l. ngt), giva (ngn l. ngt) företräde (framför ngn l. ngt), föredraga; sätta främst, utmärka, gynna. Alla riikitzens forrædhere suenske tydtzske och dansche .. haffue j them (dvs. dem som troget tjänat Sverge) framsath. HSH 23: 19 (1525; i brev från dalkarlarna till G. I). Såsom vij honom (dvs. utvald konung Erik) til ähre, värdigheet och then tilkommande konungz regeringh för the andre faderligen ophögdt och framsat hafve. GR 29: 540 (1560). (Samuel unnade Saul) at han bleff framsatt om honom, och uphögd til Konungsligit Wälde. Rudbeckius KonReg. 358 (1618). Salomon framsetter Gudz fruchtan fram för Öffwerhetennes tienst. L. Paulinus Gothus Arch. 112 (1630). AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 117. Den förmögne, den i större anseende framsatte Medborgaren nödgas för sin och de sinas bärgning inskränka sig inom det aldra nödvändigaste. AdP 1789, s. 713.
4) (†) till 5, med avs. på muntlig l. skriftlig framställning: framställa, framföra, framlägga, förelägga, föredraga, utveckla; föreslå; ofta med prep. om: göra en framställning osv. om (ngt). Wart .. i bland anner .. ärinde framsat om thet stora oköp som nw i landet är. GR 1: 183 (1524). Effter som Rikzens Rådh vtj propositionen framsättia, att dhem skall tillstelles Regementzformen. RARP 2: 65 (1634). Det var .. just derföre, som jag nu framsatte denna fråga. Biberg 2: 161 (c. 1820). Det uteslutande dynastiska sätt, hvarpå den Nordiska historien blifvit framsatt i skolundervisningen. Almqvist Skandinavism. 10 (1846). Cavallin (1875; angivet ss. sällsynt, med hänv. till framställa).
5) (†) till 5, i uttr. komma framsättande, komma framrusande, ”komma sättande”. En hop Bönder komma framsättande på Theatren. CIHallman 13 (1783).
-SÄTTNING, förr äv. -SÄTTING. (-ing GR 1: 191 (1524), Därs. 15: 5 (1543)) [fsv. framsätning, framsätting] till -SÄTTA; särsk. (†) till -SÄTTA 4, i mer l. mindre konkret anv.: framställning (gm vilken ngt utredes l. föreslås l. fordras l. besvaras l. dyl.); ofta: förslag, proposition; stundom: sats, artikel; ofta i pl. The framsætinger vi in för (påvliga) legathen lathe göre. GR 1: 191 (1524). Beleggiandes alle sijne framsättningar medh then helige Bibelske, Prophetiske och Apostoliske skrifft. Svart Ähr. 78 (1560; om Luther). Cantzleren (uppläste) vppå Konung Gustaffs wägna, thenna effterskreffne Framsättningar och Beswäringar in för meenige Rijckzens Ständer. Tegel G1 1: 153 (1622). Schultze Ordb. 3946 (c. 1755).
-SÖKA, -ning (föga br., GR).
1) (†) till 3: färdas, resa. Hwilke .. fwlmegtighe och thæris medföliare wij vele athj .. j theris framsögningh alle stadz .. göra forfordringh oc tractherær them. GR 4: 60 (1527).
2) (numera mindre br.) till 5: söka l. leta fram (ngt som är dolt l. avglömt l. dyl.), leta upp; äv. bildl. Brask Pufendorf Hist. 326 (1680). Stoder och målningar, som .. blifvit framsökte vid Herculaneum. Adelcrants PVetA 1757, s. 16. Peplières .. grammatika framsöktes bakom de andra böckerna. Palmblad Nov. 4: 158 (1845, 1851). Ur Dantes egna skrifter framsöka hufvuddragen i hans bild och hufvudepokerna af hans lefnad. Böttiger i SAH 39: 156 (1864). Topelius Tb. 171 (c. 1895).

 

Spalt F 1376 band 8, 1925

Webbansvarig