Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSÄTTA 3r~sät2a l. 3r~, v.1 -sätter, -satte, -satt, -satt; se för övr. SÄTTA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr mnt. vorsetten, sätta framför, bestämma, föresätta sig, fortsätta, befordra, t. vorsetzen, ävensom FÖRESÄTTA, v.1; till FÖR- I (i bet. 1 till 1 c β, i bet. 26 till 3, i bet. 7, 8 till 6). Jfr FÖR-SÄTT, FÖRSÄTTS-]
1) sätta (ngt) framför l. innanför (ngt); i denna anv. numera, utom i a o. b, bl. i p. pf. samt i avledn. FÖRSÄTTARE. Dörren gick inte att öppna, ty ett stort skåp var försatt. — särsk.
a) sätta l. spänna (dragare) för (fordon o. d.); nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Berndtson (1880). Nu hade Lars fått hästen försatt. Lagerlöf Kejs. 84 (1914).
b) bärgv. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, i fråga om bärgsprängning, om avståndet från borrhålets inre del, där sprängsatsen anbringas, till närmaste fria bärgyta. Rothstein Byggn. 119 (1875). JernkA 1894, s. 339.
2) (†) sätta fram (ngt) för l. åt (ngn). At han oss en annan brödkorg försatte. Humbla Landcr. 445 (1740).
3) (†) med avs. på arbete, prestation o. d.: förelägga l. ålägga (ngn ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: åläggande, påbud. Sedhan .. sadhes thöm (dvs. Ture Jönsson o. biskop Magnus Haraldsson, som fått lejd i Danmark) leygden opp ath the (dvs. Danmarks konung o. råd) skulle forsethe thöm ath giiffue sich aff Danmarks Riike. GR 7: 493 (1530). Carl XII Bref 313 (1704). (Humlens) höga pris skall likväl troligen, mer än någon försättning förmå invånarne till dess odlande. Femårsber. 1822, SthmL s. 57.
4) (†) bestämma l. utsätta (tid l. plats för utförande av ngt); i sht i p. pf. OxBr. 1: 868 (1632). Dhe terminer, som äre af Kongen försatte. ConsAcAboP 3: 327 (1669). Der han det ey giör (dvs. om parten icke inom åtta dagar genomsett, underskrivit o. återställt relationen), försättes honom ännu tvenne dagar. Abrahamsson 591 (1726; i orig. fr. 1695: föresättes).
5) (†) refl.: föresätta sig (ngt), besluta sig för (ngt); särsk. dels i p. pf., om mening l. beslut o. d.: som man fattat l. föresatt sig, dels i p. pr.: som har förmågan att fatta beslut. Att vij icke schule hafft thett umgenge med våre barn, som vij osz försat hade. GR 29: 454 (1560). Han .. bleff alt wid sin försatte meningh. Brahe Kr. 9 (c. 1585). En frijwilligh och Försättiande Wilje. Schroderus Os. 2: 340 (1635; i orig.: προαιρετικός). KKD 8: 132 (1734).
6) (†) framställa, meddela. Någre punnchter, Wåre Hofftiännere .. sigh efther skicka och holla skola, som .. här efter (dvs. här nedan) vttryckeligenn beschrefne och forsätte ähre. GR 16: 111 (1544).
7) (†) bringa (värksamhet) vidare, fortsätta (ngt). Så att arbetet kunde blifwa så weedh Artollerien, som Fortificationen försatt. HSH 31: 335 (1662). (De) blefwo där qwarra att försättia sina Studier. Rudbeck Atl. 4: 71 (1702). Kort, förrän min Probst .. sin resa, ifrån orten, till Stockholm försatte. VDAkt. 1751, nr 402.
8) (†) befordra, understödja. Wij .. hafwa, medh åtskillige frijheters förlänande, Salthandelen försatt. Stiernman Com. 3: 364 (1666).
Ssg (till 1): FÖRSÄTT-PAPPER. [efter t. vorsetzpapier] (†) försättspapper. Deleen 596 (1829). Jungberg (1873).
Avledn.: FÖRSÄTTARE, sbst.1 (sbst.2 se FÖRSÄTTA, v.2 avledn.), r. l. m. [jfr d. forsætter] till 1, om ngt som är avsett att sättas framför ngt; särsk. tekn. ställbar maskindel med uppgift att stödja l. uppbära arbetsstålet på en svarvstol (när detta hålles ansatt mot arbetsstycket). Almroth Karmarsch 333 (1839). Ericsson Ur. 20 (1897).

 

Spalt F 3351 band 9, 1927

Webbansvarig