| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STOPP stop4, sbst.2, r. l. m. (numera i sht i bet. II 1—2, IErici Colerus 1: 197 (c. 1645; i bet. II 1) osv.) l. n. (numera i sht i bet. I o. IV, Åslund PoetUngd. 141 (1851; i bet. II 3) osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar resp. =; äv. (i Finl.) STOPPA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Anm. 1:o Sedan 1972 skrives på stoppskyltarna i Sv. stop [av eng. stop] i enlighet med internationell kutym. SvD 14/3 1971, s. 10. 2:o I telegram användes i sht förr ordet stop [av eng. stop] i bet.: punkt. SvD 25/2 1972, s. 12.
I. i abstr. (l. konkretare; jfr II) anv.
1) motsv. STOPPA, v. I 1, om förhållandet att ngt täpper till ett rör l. en ledning o. d. (så att stockning uppstår), stockning (se STOCKA, v.2 V); äv. betecknande att det stockar sig i halsen för ngn (se STOCKA, v.2 III 2 c) så att han inte kan äta l. andas o. d. (jfr II 1 b). Modersiuka .. yttrar sig med .. (bl. a.) stopp i halsen, band öfwer bröstet, (o.) dåningar. Darelli Sockenapot. 196 (1760). Matti hade midt i berättelsen fått stopp i pipan och sökte en qvist att göra ren den. Tavaststjerna Aho Folkl. 57 (1886). Få stopp i avloppsrören. KatalNK 1925, Vår s. 55. Det är stopp i avloppet, röret. SvHandordb. (1966). — jfr FORM-, KLOAK-STOPP.
2) (tillf.) motsv. STOPPA, v. I 1 c: stoppning. Jag gnodde med stickning och stopp. / Ni gno bara strumporna opp. Ossiannilsson Ensam 133 (1935).
3) motsv. STOPPA, v. II 1, 6, om förhållandet att ngn l. ngt hejdar ngn l. ngt i hans l. dess rörelse l. att ngt bringas att upphöra l., konkretare, om enskilt tillfälle då ngn l. ngt hejdas i sin rörelse l. stannar, stoppande l. (av)stannande l. avbrott l. stillastående o. d.; i fråga om tåg (l. annat fordon med bestämd tidtabell) o. d. ofta liktydigt med: uppehåll. (Ångaren) hade stopp i maskinen, när sammanstötningen inträffade. SD 28/2 1900, s. 8. Vagnen (kan) först efter en kortare rörelselängd .. bringas till stopp. TT 1901, Allm. s. 146. Zettersten Tait 58 (1906; i fråga om fotboll). Expresstågen gingo hela vägen utan att göra ett enda stopp mellan New York och Chicago. Ericsson Hundl. 145 (1923). Ett beslut om stopp för .. (permittenttrafiken) skulle säkerligen hälsas med tillfredsställelse av landets befolkning. GHT 1943, nr 148, s. 2. Råka ut för ett timslångt stopp på grund av motorkrångel. SvHandordb. (1966). — jfr PRIS-, RÄNTE-, SPRIT-STOPP. — särsk.
a) motsv. STOPPA, v. II 1 a, om driftsavbrott i maskin l. motor o. d. Inträffar stopp, bör (slåtter-)maskinen ryggas efter hindrets aflägsnande. LB 4: 336 (1905). Om filmen, kameran och mekanismen ha samma temperatur som atmosfären, så kan inget stopp uppkomma. Fägersten Johnson Congorilla 88 (1932). — jfr MASKIN-, MOTOR-STOPP.
b) motsv. STOPPA, v. II (1 b o.) 2, om avbrott i verksamhet l. om driftsavbrott i fabrik o. d. Den stora förlamningen går över riket med arbetslöshet och stopp i alla branscher. Lindström Glimt. 60 (1924). Ett ganska långvarigt stopp i spårvagnstrafiken på linje åtta. SvD(A) 1930, nr 204, s. 3. Efter de stora bombardemangen i februari .. blev det ett nödtvunget stopp i undervisningen i kuststäderna i södra Finland. GHT 1944, nr 96, s. 5. Stoppet i förhandlingarna, vid fabriken. SvHandordb. (1966). — jfr PRESS-, SEMESTER-STOPP.
c) i vissa förb. o. uttr.
α) i uttr. få stopp på ngn l. ngt, få ngn l. ngt att stanna. TIdr. 1896, Julnr s. 35 (med avs. på maskin). (Hunden) Vareke har fått stopp på renflocken. Boberg FjällmF 115 (1930). Varken polisen i Hässleholm eller kollegorna i Eslöv fick stopp på bilen (som fördes av en minderårig). Arbetet(L) 26/4 1984, s. 5.
β) (ngt vard.) i förb. ta stopp, med opers. det ss. subj., betecknande att en rörelse upphör l. att ngt tar slut; äv. i uttr. det tar stopp för ngn, ngn klarar det inte längre l. kommer av sig o. d. Fabian stod med hennes hand i sin .. Det tog stopp för honom, munnen var torr och han kände inte igen sin egen röst. Bergman Dröm. 17 (1904). Sträckes nu garnet i pilens riktning, tills det tar stopp mot kafvelkanten vid pekfingret, så (osv.). Fatab. 1914, s. 159. (Lukt-)Spåret kändes tydligt några hundra meter utmed stenmuren, men plötsligt tog det stopp. Ekström FyrbSherlH 107 (1932).
II. konkret (l. konkretare; jfr I).
1) (numera i sht i vissa trakter) föremål (vanl. av mjukt material) avsett att täppa till l. fylla igen ett hål l. en öppning, propp l. plugg l. tapp; utom i fackspr. numera vanl. om provisoriskt använt sådant föremål; äv. dels om ngt som oavsiktligt bildats o. täpper till en öppning l. en ledning o. d., dels om viss mängd (t. ex. en handfull) av ngt (som användes ss. tätningsmaterial). Schroderus Dict. 117 (c. 1635). Och ufwen hade wäl tå wäckt wår Fader opp, / Om trållen redan ei i örat satt en stopp. Kolmodin QvSp. 1: 47 (c. 1710, 1732). Stopp kallas vid masugnar en blandning af mycket sand med litet blott ler tilhopa mängtad, hvarmed järnloppet efter utslaget igenslås. Rinman 2: 850 (1789). Då någon får ett ben eller annan stopp i halsen .. plägar ett dugtigt slag i ryggen .. hjelpa olägenheterna. AJourn. 1814, nr 282, s. 2. Antti rev med vänstra handen några stoppar mossa från marken och slängde dem på elden. Munsterhjelm Trapperl. 2: 158 (1921). Man hade tryckt in en provisorisk stopp av trassel i läckan. SvHandordb. (1966). — jfr FORM-, KORK-, LER-, TACKJÄRNS-STOPP. — särsk.
a) (förr) om förladdning (se d. o. 1) i ä. eldvapen; äv. om förladdning (se d. o. 2) i sprängningsborrhål vid krutsprängning. Stoppen i et stycke. Serenius (1741). JernkA 1824, s. 185; jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
b) i utvidgad l. bildl. anv.
α) om känsla av stockning (se STOCKA, v.2 V) i halsen l. i bröstet; äv. i jämförande uttr. betecknande att man har en känsla i halsen osv. som om där sutte en propp (jfr I 1). Man .. wil mista andan .. hwar wid man warder ängslig, får som en stopp i bröstet wid magemunnen af wäder. Lindestolpe Skörb. 7 (1721). Hvad har du (Kleon) pimplat du, som så med staden har bedrifvit, / Att den tvärtiger, som af dig den fått en stopp i halsen? Hagberg Aristoph. 24 (1834). Den permanenta stoppen i bröstet blev allt tyngre, hjärtat började slå ojämnt. Fridegård LHård 139 (1935). jfr HALS-STOPP.
β) (†) i uttr. ge ngns hals en stopp, tysta munnen på ngn (jfr STOPPA, v. I 1 d); äv. i uttr. få sig en stoppa i munnen, bli bragt till tystnad, bli tystad (särsk. i fråga om att vederlägga ngns teorier o. d.). SColumbus Vitt. 90 (c. 1678). Särskildt hade Cartesius fått sig en stoppa i munnen af Gassendi. FinBiogrHb. 605 (1897).
γ) (†) i uttr. slå för öron stopp, täppa till öronen, få att inte lyssna. Kolmodin QvSp. 2: 343 (1750).
2) motsv. STOPPA, v. I 1 c, konkret, om det stoppade stället; jfr STOPPA, v. I 1 c slutet. Thorman KunglBorddam. 60 (cit. fr. 1745; i pl., på dukar). Om strumpan ock har en och annan stopp, / Som extra (kammarskrivare) får man ej så noga vara. Sehlstedt 1: 97 (1844, 1861). Stopp vid stopp på både dukar och servietter. Hedenstierna FruW 166 (1890). Syns stoppen på kavajärmen? SvHandordb. (1966). — jfr LÄRFTS-, MASK-, RUT-, SEGEL-, STRUMP-STOPP. — särsk.
b) (i Finl., vard.) bildl., i uttr. gräla så stopporna står, stormgräla. Hufvudstadsbl. 26/9 1988, s. 5.
3) motsv. STOPPA, v. I 2 b, konkret, om den mängd tobak som åtgår för att stoppa en pipa; ngn gg äv. allmännare: piptobak. Det stopp som Aspelin fabricerar åt Sveriges samtelige rökare. Åslund PoetUngd. 141 (1851). Axel tar ett stopp i den väl inrökta snuggan. ÖgCorr. 10/12 1966, s. 11. — jfr PIP-STOPP.
4) motsv. STOPPA, v. I 3, i sht I 3 a, äv. I 3 b, c, konkret, om material avsett l. använt att stoppa madrasser o. d. med, stoppning (se STOPPA, v. I 3 a slutet, b slutet, c slutet, d); ngn gg äv. om stoppning (se STOPPA, v. I 3 c slutet) i form av puta o. d. En Bolster halfsleten med god stopp. VDAkt. 1724, nr 250. Stopp af tagel (till en stol). VGR 1820, Verif. s. 291. Inga är en flicka med kropp / och ej en ställning af fiskben och stopp. Andersson Plautus 26 (1901). Skall (prov-)dockan .. användas för en större figur, får man öka på den med olika stoppar allt eftersom den behöver förstoras. MärthaskolHb. 16 (1941). — jfr RAFFEL-STOPP.
5) i sht tekn. motsv. STOPPA, v. II 1: anordning (t. ex. en tapp) avsedd att stoppa ngts rörelse. VetAH 1757, s. 37. Å styrningen för tvärsliden är anbragt ett stopp för gängskärning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 14. BonnierLex. (1966). — jfr PEDAL-, REVOLVER-, SKRUV-STOPP. — särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv., om kroppsdel använd för att stoppa en rörelse. (Stundom) söker .. (boxaren) .. möta motståndarens rush med underarmen tillbakaböjd och med armbågen framåtriktad som stopp för motståndaren. Holmberg Boxas 87 (1921).
7) kortsp. motsv. STOPPA, v. II 1, ss. vard. beteckning för: stoppkort; äv.: stoppspel. Werner Kortsp. 39 (1967). SAOBArkSakkSvar (1987).
8) dans. motsv. STOPPA, v. II 6, i sg. best., konkretare, = SKÅNING 2. Lekstug. 1: 12 (1897). Folkdans. 22 (1923).
a) säga stopp, säga l. uttala ordet stopp; vanl. i utvidgad anv.: säga nej, vägra att acceptera l. vara l. gå med längre, säga ifrån o. d.; äv. dels i överförd l. bildl. anv., dels i uttr. säga stopp för ngt, säga nej till ngt osv.; äv. med opersonligt det ss. subj., betecknande att ngt inte går l. fungerar längre o. d. Så länge tiden icke säger stopp, så låter jag pennan åter styra till vägs. Törneros (SVS) 2: 114 (1826). (Gossarnas tävling) gälde hvem som orkade äta största antalet tallrikar välling, innan det sade stopp. Ödman VårD 1: 21 (1882, 1887). Naturen, som är sund, säger stopp för offervilligheten (i ett kärleksförhållande). Geijerstam KampKärlek 92 (1896). Ryssland kunde krossa, uppluckra och sönderdela Österrike—Ungern och därmed ställa Tyskland ensamt i världen, om Tyskland ej i tid sade stopp. Nordensvan o. Langlet 2: 30 (1915). Han sa bestämt stopp när det blev fråga om äktenskap. SvHandordb. (1966).
b) i sht sjöt. slå (förr äv. göra) stopp, slå om spak o. d. till l. inställa signal på stopp (o. därmed stanna); äv. dels betecknande att ngn stannar, dels (med opersonligt det ss. subj.) betecknande att ngt tar slut l. upphör l. inte går längre o. d.; äv. i uttr. slå stopp på ngt, stoppa (se STOPPA, v. II 1) ngt; jfr SLÅ, v. I 20. Då fartyget närmar sig ankarplatsen .. göres ”stopp” i så god tid med afseende på fartygets framhärdighetsmoment att fartyget .. genast lystrar till skrufvens verkan, då maskinen nu kastas ”back”. Ekelöf Skeppsm. 197 (1881). Zilliacus Hågk. 90 (1899: slog det stopp). Han fick för sig att han ej ville bli skjuten i ryggen, rakt i bröstet skulle han ta kulan, därför slog han tvärt stopp och vände sig om (mot den beväpnade förföljaren). Essén Bluff. 66 (1908). Nu slår ni stopp, förklarade Adorée bestämt (under en bilfärd), jag vill inte vara med längre. Dens. HExc. 362 (1916). Klinckowström Forb. 207 (1920: slog .. stopp på motorn). Jag minns en gång när kaptenen på Signe gav tusan i att slå stopp och back vid bryggorna. Siwertz Ung 75 (1949).
c) sjöt. ligga stopp, ligga stilla. I tre dygn fick man ligga stopp för storm. Barthel Sill 128 (1929). Hasslöf SvVästkustf. 234 (1949).
IV. [sannol. utvecklat ur II 1 o. senare anslutet till I 3] (ngt vard.) i uttr. sätta stopp (äv. ett stopp, ngn gg äv. en stopp) för ngn l. ngt, stoppa (se STOPPA, v. II 1) ngn l. ngt, sätta en gräns för ngn l. ngt, få ngn att upphöra med vad han gör resp. (hastigt) göra slut på ngt o. d.; äv. i förb. sätta stopp, betecknande att ngn l. ngt stoppar l. förhindrar ngt. Weste (1807). Gamla farmor .. / .. börjar skrika: / Aj jemini! — men hostan sätter stopp, / Och hela stugan slår ett gapskratt opp. Hagberg Shaksp. 1: 20 (1847). Sedan var det fransman, som satte stopp för ryssen, då han kom åt Finnby och tänkte sig bränna där. Högberg Frib. 218 (1910). Jag stängde krogarna och satte stopp för allt kortspel. Diktonius UHav 23 (1923). Edda 1927, s. 27 (: en). Hedberg Räkn. 166 (1932: ett). Man beslöt .. att sätta stopp för klubbens vidare verksamhet. SDS 1957, nr 286, s. 32. Gustafsson FamF 81 (1975).
1) (vard.) i förb. vara stopp (med ngt), i uttr. betecknande att ngt upphör l. är l. tar slut l. att det är nog med ngt l. att ngt inte går (längre) l. att man inte lyckas med ngt l. att ngt är omöjligt o. d., ngn gg äv. att ngt är (alldeles) fel l. galet (tänkt). Han har länge slagit stort på, men nu är det stopp. Weste FörslSAOB (c. 1817). ”Der schene Ajust”, min kamrat, ni vet, / försökte locka mig till rolighet, / men det var stopp, jag kunde icke svara. Fröding NDikt. 116 (1894). Käraste Anna, bulla nu opp! / I kväll ska vi lustiga vara. / Ty i morgon är slut, i morgon är stopp, / i morgon är plugga och spara. Hansson NVis. 55 (1907). Det låter nästan på mamma som om jag gjort det där för mitt eget nöjes skull. Men det var då stopp! Lindqvist Herr. 194 (1917). Så började .. (bildäcken) alldeles ta slut (under första världskriget), och så rätt vad det var, så var det också stopp med bensinen. Bäckstöm FastPunkt. 8 (1919). Han följde med ända till dörren, men sen var det stopp. DN(A) 4/5 1964, s. 19. — särsk. i elliptiska uttr.
a) (numera föga br.) veta stopp, veta när man skall sluta, veta när det är nog o. d. Artigheten sig förenar / Med vänskapen för Dig .. Du anar hvad jag menar. / Vet likväl Stopp. Wadman Saml. 1: 61 (1830).
b) och därmed stopp, betecknande att det är nog med ngt l. att ngt upphör l. slutar med ngt o. d. Så mycket skall ni få, och därmed stopp, (dvs.) och intet mer, och därmed alt. Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) i förb. bli stopp (äv. ett stopp), äv. bli stopp med l. i ngt, i uttr. betecknande att ngns l. ngts rörelse l. flöde upphör l. att ett stopp (se I 3) uppstår l. att en verksamhet upphör l. att ngt tar slut l. att ngt inte går l. fungerar längre o. d. Han trodde visst han skulle lyckas, men det blir då stopp (med det)! Myhrman (1804) hos Wrangel TegnKärlekss. 276. Det blef stopp i kassan. Weste FörslSAOB (c. 1817). Efter att flere gånger ha suttit fast, kom tåget slutligen till Hallsberg, men si der blef det stopp. SöndN 1866, nr 11, s. 4. Strax öster om Kårsovaggepakte trodde vi (fjällvandrare) det skulle bli stopp. Ty bäcken .. var ogement stor. TurÅ 1915, s. 300. Anders hade ämnat komma med .. (förslaget) mot slutet, om inte det på något vis blivit stopp i minnet och Mårten huggit ordet från honom. Månsson Rättf. 1: 347 (1916). När revolutionen kom 1917, blev det snart stopp med befästningsanläggandet (i Finl.) och också stopp med utbetalningen av löner (till byggarbetarna). UrDNHist. 1: 365 (1952). Arbetet(R) 13/6 1984, s. 6 (: bli ett stopp).
(II 1) -SLAGG. (om ä. förh.) slagg (se slagg, sbst.3 a) som formeras omkring stoppen. Rinman JärnH 388 (1782).
(II 1) -STEN, sbst.1 (sbst.2, se sp. 12168). (numera föga br.) i skänk: stoppare (se d. o. II 1). JernkA 1863, s. 198. —
(II 1) -TRÄD. [jfr t. stopfholz] (†) Stoppträd .. är vid smältugnar en rund trästöt af 2 til 3 alnars längd, på hvilkens ända en lerklimp fastsättes. Rinman 2: 852 (1789).
Spalt S 12137 band 31, 1991