Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PORTERA (pårrtèradd, a(dj.) Dalin), v. -ade.
Etymologi
[av fr. porter, av lat. portare, bära, nära besläktat med FÄRJA, v.1 — Jfr EXPORTERA, IMPORTERA, TRANSPORTERA o. PORTATIV, PORTÉ, PORTER, PORTFÖLJ, PORTO, PORTÖR m. fl.]
(†)
1) fäkt. föra (vapen). Porath Pal. 1: D 2 b (1693).
2) i uttr. portera till ngt, predisponera för ngt. Sjöfarten .. sker .. dels på Frakter kring hela Europen etc. hvartill egenteligen Stadens (dvs. Uleåborgs) belägenhet tyckes portera. BtVLand 3: 70 (c. 1795).
3) i uttr. portera ngn för ngn, göra ngn gynnsamt stämd mot ngn. Jag anhöll hos riksdrotsen att han ville portera EM:t för Ahlman till bondsekter. Wedberg 1HD 360 (i handl. fr. 1789).
4) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., i uttr. porterad för l. till ngt (l. ngn) l. porterad att göra ngt, benägen l. hågad l. böjd l. (gynnsamt) stämd för ngt (l. ngn) resp. att göra ngt; äv.: som predisponerar för ngt. Ekeblad Bref 2: 190 (1660). Fullmånen är porterad för kulit väder. Menlös Alm. 1745, s. 16. Jag är eljest mycket porterad at tro, at (osv.). Björnståhl Resa 1: 413 (1772). VexiöBl. 1835, nr 52, s. 1. Ekbohrn (1904).

 

Spalt P 1505 band 20, 1953

Webbansvarig