Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÄD 4d, starkt vard. äv. 4, sbst.2, r. l. f. l. m. (Psalt. 22: 31 (öv. 1536) osv.) ((†) n. Rudbeck Atl. 2: 262 (1689: wårt Kornsäd), Dähnert (1784: Sommarsäd)); best. -en resp. -et ((†) -an OxBr. 3: 118 (1627), Fernander Theatr. 462 (1695)); pl. ((†) -ar Risingh KiöpH 90 (1669); -er Gal. 3: 16 (NT 1526), VDAkt. 1737, nr 248).
Ordformer
(sed (-ee-, -dh) 1535 (: Rog seedh)1536. sedes- i ssgr 1543 (: sedeslandh)1819 (: sedes-röckarna). sedt 1546. sedz- i ssg 1586 (: Sedz land). -set 1570 (: rogset). säd (-ää-, -æ-, -dh) 1526 osv. säd- i ssgr 1609 (: sädland) osv. säda- i ssgr 1557 (: sädalöso)1678 (: Säda Råugh). säde- i ssgr c. 1550 (: Sädekatost)1884 (: sädeland). sädes- (-is) i ssgr 1526 (: sädhesmannenom) osv. säds- i ssgr 1631 (: sädzspillare)1848 (: säd’sgärdet). säedt 1547. säs- i ssgr c. 1700 (: Säsärla)1952 (: säsärla; angivet ss. sälls. i tryck). säädd 1621)
Etymologi
[fsv. säþ, f. o. n.; jfr fd. sæth (d. sæd), nor. sæd, got. seþs (i ssgn manaseþs, mänsklighet), mlt. sāt, n., f., mht. sāt, f. (t. saat); sidoform till fvn. sáð, f., kli o. d. (se SÅDA, sbst.1); till roten i , v. — Jfr BESÄDA, SÄDA, SÄDELIG, SÄDING, SÄING]
1) (numera föga br.) såning, sådd; äv.: odling; i sht sammanfattande, om verksamheten av sådd på våren l. om tiden för sådden; företrädesvis i fråga om sådd (l. odling) av sädesväxter; förr äv. konkretare, dels i uttr. stå i säd, om åker o. d.: vara besådd l. (övergående i 3): bära sädesgröda, dels om enskild omgång l. enskilt tillfälle av sådd; jfr SÄDE, sbst.1 1. Itth suidielandh som stodh i sädh. BtFinlH 2: 130 (1555). En säd af hwete, föder hwete af sig. Swedberg SabbRo 514 (1688, 1710). Bägge säden lyckades, blefvo mogne om hösten, och det senare, som bestod allenast af tre stop Råg, gaf 4 fjerdingar af sig. VetAH 1751, s. 224. När denna (utdikade) jorden sedermera behöfwer at gödas, sker det fördelaktigast med kalk, hwarest tilgång dertil finnes, som kan läggas under hwar 5:te Säd. Boije Landth. 201 (1756). Slåttern var (på Gotl.) den festligaste tiden i det långa trägna arbetsåret. När man var ”på säden” kunde man vara klädd ungefär hur som helst, men ”på höet” var man alltid klädd halvt till fest. SvNat. 1934, s. 94. — jfr ROVE-, RÅG-SÄD m. fl.
2) koll. l. ss. ämnesnamn: säde (se SÄDE, sbst.1 2), utsäde; förr äv. i individuell anv.: sädesfrö, sädeskorn. Himmelriket är lijkt ene menniskio, som sådde godha sädh i sin åker. Mat. 13: 24 (NT 1526). Thet är fuller sandt, att åkermark, ther sääd kan såås, finnes ickie vthi Lappemarkerne. HSH 31: 312 (1670). En Machin, at plantera Säden på åkern. Polhem Test. 123 (c. 1745). De foglar, som nära sig af hårda frösorter, säd, fruktkärnor .. hafwa en temligen tjock och stark näbb, såsom höns-, sparf- och klätterfoglarna. Holmström Ström NatLb. 2: 78 (1852). Att så .. d. v. s. strö ut säden, var och är ännu i regel ett kvinnogöra, där man ej lagt sig till med såningsmaskin. Nordström Luleåkult. 182 (1925). IllSvOrdb. (1955). — jfr ANDTÄPPE-, BJUGG-, BLAND-, BLIND-, BOVETE-, BRÖD-, FODER-, HAMP-, HAVRE-, HÖST-, KORN-, LARSMÄSSO-, LIN-, PLOG-, RÅG-, SOMMAR-, SPANNA-, STRID-, STRÅ-, TRIND-, VÅR-SÄD m. fl.
3) koll., om odlade växter vars kärnor efter malning l. annan beredning används till föda o. foder; särsk. dels (o. företrädesvis) om växt hörande till gräsväxternas familj, dels om växt hörande till baljväxternas familj; ofta mer l. mindre liktydigt med: (på marken växande l. skuren l. bärgad) gröda; vanl. med obestämd syftning på ett l. flera sädesslag (särsk.: vete, råg, korn o. havre); stundom närmande sig bet. dels: sädesfält, sädesåker, dels: skörd; förr äv. i individuell anv. (se a); jfr SÄDE, sbst.1 3. Bärga, köra in, skära, tröska säden. Säd på rot. I Then tijdhen gick Jesus genom säädh på Sabbatz daghen och hans läryu(n)gar wåro hu(n)groghe, och begynte vpryckia ax och äta. Mat. 12: 1 (NT 1526; Bib. 1917: sädesfält; NT 1981: sädesfälten). (Lat.) Messis (sv.) and, sädh. VarRerV 41 (1538). (Lantmätarna) skole och observera tijderne i så måtto, att dee emädan Säden står grön på åkeren arbeta på sädesgiärdet. CivInstr. 256 (1635). Stiäl man å åker, eller äng, säd skuren, eller oskuren, hö eller halm stackad, eller ostackad .. ware thet i tweböte. MB 43: 1 (Lag 1734). Säd kallar man stundom några andra växter som sås i åker, ehuru de ej bära ax, såsom Bohvete, ärter, bönor. Weste FörslSAOB (c. 1817). Med säd förstås de kulturväxter, hvilka hufvudsakligen odlas för frukternas eller frönas skull, och hit höra dels stråsäden, tillhörande gräsens växtgrupp, dels trindsäden, tillhörande baljväxterna. Kellgren Kulturv. 7 (1904). Säden bärgades torr och fullgod. Salje Låg. 22 (1971). — jfr ANDTÄPPE-, BJUGG-, BLAND-, BLIND-, BOVETE-, BRÖD-, FODER-, HAMP-, HAVRE-, HÖST-, KAMP-, KAPP-, KORN-, LIGG-, LIN-, RÅG-, SEN-, SKAFT-, SKYL-, SKÖRDE-, SOMMAR-, STRID-, STRÅ-, TRIND-, VÅR-SÄD m. fl. — särsk.
a) (†) i individuell anv.: sädesslag. G1R 23: 21 (1552). J åhr blifwer här jämwäl en stor misswäxt så wäl på the säderne, som andre slags säd. VDAkt. 1737, nr 248.
b) (ålderdomligt) övergående i bet.: avkastning, äring, skörd. Och Man wende åter på then andra daghen sedhan the hadhe ätit aff landzens sädh. Jos. 5: 12 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917).
4) koll., om produkten l. avkastningen av säd (i bet. 3): tröskad säd, särsk. med tanken riktad på dess anv. ss. födoämne l. kreatursfoder l. utgångsmaterial för brännvinsframställning l. handelsvara o. d., förr äv. ss. underhåll l. ss. skattepersedel (ss. tionde l. jordränta l. extra skatt) l. arrendeavgift l. ss. lön l. underhåll l. anslag (härrörande från sådan skattepersedel l. arrende), spannmål (se d. o. 2); jfr 2. Mala säd. Oc ytermera skal och Niels haffua for siit fæderne inne i Mons Olssons lycke halffempthe skæppo sædh. JönkTb. 117 (1528). Prostens lön är en tunna säd af hwart Kyrckioherberge i Contractet. KOF II. 2: 249 (c. 1655). Köpa eller sälja säd. Widegren (1788). (Th.) Mommsen anser för sannolikt, att det indogermanska urfolket före sin splittring i stammar ännu icke kände jordbruk; däremot påvisar han ur deras gemensamma språkförråd, att det redan .. krossat säd till mjöl. EkonS 2: 260 (1897). Förr destillerade man brännvin ur importerat vin — bränt vin. Sedan (dvs. omkring 1600) lärde man sig den ryska seden att framställa det ur säd. Kulturen 1947, s. 10. Det var drömmen (hos proletärförfattarna) om den finaste kvinnohanden, som aldrig uträttat ett tvunget arbete, om fullblodshästen som aldrig dragit en säck säd till någon kvarn. Lo-Johansson Förf. 55 (1957). — jfr ANDTÄPPE-, BJUGG-, BLAND-, BLIND-, BOVETE-, BRÖD-, DRÄNGE-, EFTER-, FODER-, HAMP-, HAVRE-, HELGONMÄSSE-, HÄLDE-, HÖST-, INVENTARIE-, KORN-, LIN-, LÄNSMANS-, RÅG-, RÄNTE-, SKATTE-, SLÖ-, SMUL-, SOMMAR-, SPILL-, STRID-, STRÅ-, TRIND-, VIN-, VÅR-SÄD m. fl.
5) (i vitter l. högre stil, i sht i bibeln) i bildl. anv. av 14; särsk. dels: frö l. ursprung l. upprinnelse l. begynnelse (till ngt som sedermera utvecklas o. växer), dels i uttr. som betecknar att ngn sprider ngt gott l. ont, särsk. i uttr. (som alluderar på liknelsen om såningsmannen (Matt. 13: 3 ff.) o.) som betecknar att ngn sprider Guds ord l. evangelium l. trons lära. Menniskione son är th(e)n som the godha sädhena såår. Mat. 13: 37 (NT 1526). Then helige Cirillus .. sägher: O tu Girighetz bedräglige krook .. träldomsens Ook, Rätttens bitterheet, twedrägtens födhande, Städers omwändelse, och en sädh til alt ondt. Forsius Fosz 337 (1621). Diefwulen .. vthströr medh alla macht then falska Lärans skadeliga säd, vti högfärdighetenes åcker. Muræus Arndt 1: 346 (1647). Tårars säd blir glädjens skörd. Ps. 1819, 235: 6. Arbetare (inom vetenskapen), som utsått odlingens säd eller skördat bildningens frukter. Rundgren Minn. 1: 93 (1853, 1870). De aflägsna landsändar, der Petrus och Paulus sådde Herrens säd. Rydberg Sägn. 53 (1874). Han sådde tvivlets säd i deras sinnen. SvHandordb. (1966).
6) [specialfall av 5] sperma; hanlig könscell.
a) hos människa l. djur: sperma (se d. o. 1), sädesvätska; äv. om hanlig könscell, spermie (särsk. ss. förled i ssgr). Iach är ock een dödeligh me(n)niskia såsom andre, födder aff th(e)n me(n)niskios slecte som först skapat war, och fååt kötz skapilse, j tiyo månadha tijd tilhopa stadgat j blodhena, aff mandz sädh genom lust som vthi sambländning skeer. SalWijsh. 7: 2 (öv. 1536). Med Dunkar warmt eller kalt pålagt .. (är Medevivatten välgörande) för Mans Personer när the sin Sädh icke kunna behålla, såsom och flere theras brister och feel, them man ej så hinner vpräckna. UHiärne Suurbr. 91 (1679). Salander Gårdsf. 67 (1758; hos betäckt sto). (Han) pressade sej hårt mot henne och kände hur säden utgöts. Fogelström Somm. 79 (1951). — särsk. (†) i oeg. l. bildl. anv., om frömjöl hos växt. Alla blommor ega sina stamina och pistiller: alla stamina gifwa sitt miöl eller torra miölke eller manliga säd. Celsius Alm. 1745, s. 7.
b) hos växt: hanlig sädescell; jfr SPERMATOZOID 2; särsk. ss. förled i ssgr.
7) [specialfall av 5] (i bibeln o. bibelpåverkat spr., ngn gg äv. skämts.) koll.: avkomma, efterkommande; släkt l. stam l. familj o. d.; äv. om djurs avkomma (särsk. ss. senare led i ssgrna FOSTER-, HUGGORMA-SÄD); äv. i individuell anv.: livsfrukt, avkomling, barn, son o. d. Abraha(m) och ha(n)s sädh. Luk. 1: 55 (NT 1526; NT 1981: barn). Salig är then man som fructar herran .. Hans sädh scal mectig wara på iordenne. Psalt. 112: 2 (öv. 1536; Bib. 1917: efterkommande). Och Salomo affsompnade med sina fädher, och leefde epter sich aff sinne sädh Roboam, en owijs man til at regera folket. Syr. 47: 23 (öv. 1536; Apokr. 1986: son). Gud föröke Hans Kongl. Maj:ts Säd, och låte aldrig fattas en Man af Kongl. blod .. den Sweriges Krono .. bära må. HC11H 7: 178 (1686). Maria, hwilkens qwed bar fram den helga Säden. Kolmodin QvSp. 2: 404 (1750). Allt land i Nordamerika står mig öppet och är givet åt mig och min säd. Moberg Utvandr. 350 (1949). Jag skall göra mitt bästa för att sortera det kaos Fredriks säd kom att skapa på Torvnäs, även om det inte blir lätt. Om han ändå velat hushålla med den — tolv skrikande rapande ungar är för många. Tunström Tjuven 23 (1986).
Ssgr (Anm. Hit har av praktiska skäl förts samtliga ssgr med säd, sbst.2, o. säde, sbst.1 Äv. ssgr som entydigt är att föra till säde, sbst.1, har upptagits här. Ssgsformen sädes-, som historiskt är att föra till säde, sbst.1, har blivit mönsterbildande o. brukas nu i allm. äv. i ssgr till säd, sbst.2): A (utom i ssgrna säd-gås, -offer numera bl. tillf.): SÄD-ANDE, -BEHÅLLARE, -BINGE, -BOD, -BRODD, -FATTIG, -FLOD, se D.
(6 a) -FLYTANDE. (†) sperma. Schroderus Os. 2: 683 (1635).
-FLYTNING, -FLÖD, -FODER, -FRUKT, -FRÖ, -FULL, -FÖRMALNING, se D.
(3, 4) -FÖRSEL. (†) forsling l. transport av säd. KyrkohÅ 1903, s. 193.
-GRÖN, -GUL, -GÅNG, se D.
(2, 3) -GÅS. (säd- 1839 osv. sädes- 18361939) zool. gåsfågeln Anser fabalis Latham (som livnär sig på säd, örter o. gräs); särsk. dels om rasen A. fabalis fabalis Latham, dels om rasen A. fabalis brachyrhynchus Baillon l. (uppfattad ss. en egen art) A. brachyrhynchus P. Scott & H. Boyd, spetsbergsgås; jfr vild-gås. Hartman Naturk. 208 (1836). Sädgåsen eller vildgåsen .. Grön säd, gräs och mogen säd utgöra hans föda. Rebau NatH 1: 484 (1879). Anser brachyrhynchus Baillon. Spetsbergens sädgås. BtFinlNF 22: 341 (1873). Sädgåsen är den fågelart som man oftast kallar ”vildgäss”. JägUppslB 128 (1989).
-GÖK, -GÖMME, -HUS, -HÖG, -INFÖRSEL, -KANAL, -KISTA, -KLOT, -KORN, -KRAKE, -KÄRL, -LAND, -LASS, -LEDARE, -LÅR, -MASK, se D.
(4) -MORTEL. (förr) jfr mortel 1 c. Fatab. 1924, 1—2: 92.
-MÅNAD, -ODLING, se D.
(3, 4) -OFFER. (numera bl. om icke kristna l. ä. förh.) offer av del av säden (till gudom l. mytiskt väsen o. d.). Arv 1952, s. 52.
-OLJA, -PRODUKTION, -RIK, -ROST, -RÅG, -RÖK, -RÖR, -SAMLARE, -SKIFTE, -SKYFFEL, -SKÄRA, -SLAG, -SOT, -STACK, -STRÄNG, -STÅND, -SVAG, -SÄCK, -TORK, -TRÅD, -TUNNA, -VÄXT, -ÅDER, -ÅKER, se D.
B (†): SÄDA-KORN, se D.
(24) -LÖSA. brist på säd. (I Smål.) äre monge, som i år sine gårder inthet verke kunne, både för sädalöso och för boskapen. G1R 27: 273 (1557).
-RÅG, se D.
C (†): SÄDE-BÄRGNING, -FRÖ, se D.
(3) -KATTOST. om växten Alcea rosea Lin. (i ä. botanisk systematik benämnd Althaea rosea (Lin.) Cav.), stockros. (Lat.) De Malua maiore = Althæa rosea .. (sv.) Sädekatost. 2LinkBiblH 4: 75 (c. 1550).
-KORN, -KRÄK, -LAND, se D.
(3) -MÄRKE. sannol. om växten Apium graveolens Lin., selleri; jfr myska, sbst.2 (Lat.) Apium graveolens (sv.) (selleri) Sädhemerke myscka. 2LinkBiblH 4: 65 (c. 1550).
(4) -SIKT. sikt (se sikt, sbst.2 1) för sortering av säd. VgFmT II. 6—7: 117 (1587).
-SKATT, -STACK, se D.
(4) -STADGA. om stadgeenligt underhåll i form av säd. Pastor klagar at han kan intet få sin sädestadga. Murenius AV 516 (1662).
-SÄD, -TID, -ÅNGA, se D.
D (med avs. på ssgs-formen sädes- se anm. sp. 16020): (3, 4) SÄDES-AGN. jfr agn, sbst.2 1; i sht i pl. Lind 1: 986 (1749).
(3, 4) -ALSTRANDE, p. adj. jfr alstra 1 b. Järta 2: 236 (1823; om orter).
-AND. (sädes- 15861930. säds- 16851807. säs- 1930) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) till 1: sådd, såning; tid för sådd. UpplDomb. 8: 28 (1586). Om wååren i Sädhess andenne. Gyllenius Diar. 18 (c. 1670). 1703 har warit besynnerligt, emedan intet rägn .. kommit från sädsanden til hösten. Hülphers Norrl. 4: 166 (1779). SvKulturb. 3: 52 (1930).
2) till 3: skörd av säd; skördetid för säd. Han haffwer waridh så trisk at han ickie wille wara honno(m) lydigh. wthan sadhe sigh wara förhindra aff sädesandhen och annat som hörer till sitt bruuck. UppsDP 22 ⁄ 9 1596; möjl. till 1. Då begerte han dagh för sedes anden skuldh, effter han nu inte kan få sinne lagh gerdsmän hitt af honom begeres. 3SthmTb. 14: 125 (1624). Då Sädesanden eller Bärgningen är öfwerstånden. PH 6: 4232 (1756). Sädesand, sädesskörden. 2NF (1918).
(3) -ANDE. (säd- 19201952. sädes- 1910 osv.) i sht folklor. o. relig. skördeande, skördedemon. Hembygden 1910, s. 104. Vid skörden förkroppsligas sädesanden i den sista kärven, vars stora, i en mångfald sammanhang markerade betydelse allt intill följande års sådd härigenom får sin förklaring. Rig 1949, s. 21.
-ART. (sädes- 1746 osv. säds- 1706)
1) (†) till 1: sätt l. metod att så. Möller (1790). Nordforss (1805). Möller (1807).
2) till 24: art av säd, sädesslag, sädessort. Allehanda åker och sädzarter. UHiärne 2Anl. 275 (1706).
(4) -AVEL. (†) om avkastningen av säd; jfr avel 5 a. Åhstrand Öl. 109 (1768). Enligt dessa (tabell)uppgifter utgör .. (1851–55) af hela vår sädesafvel å landsbygden hvetet 3,5, rågen 29,7 .. proc. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 261 (1859).
(6 a) -AVGÅNG~02 l. ~20. uttömning av sädesvätska, pollution, ejakulation; jfr -flytning. Almkvist Könssj. 202 (1924).
(4) -AVKASTNING~020. spannmålsavkastning. PH 9: 324 (1770).
(4) -AVNÄMARE. jfr avnämare 1. AdP 1789, 1: 177.
(4) -AVRAD~02 l. ~20. (förr) spannmålsavrad. Stiernhielm WgL 107 (1663).
(2) -AVTRYCK~02 l. ~20. avtryck i krukskärvor l. kärl o. d. efter sädeskorn. Talrika sädesavtryck i kärlen och cerealpollen i proverna vittnar om odling. Fornv. 1971, s. 184.
(3, 4) -AX. (sädes- 1640 osv. säds- 17731807) ax på l. från säd. Linc. Bbbb 1 b (1640). Detta land längst ned i söder, där sädesaxen buga djupt kring hvita stugor och synranden tecknas af mjuka bokskogsvågor och af sundets segelvimlande, blåa yta. EHTegnér i 3SAH 5: 16 (1890). Såsom omalen spannmål tulltaxeras även matade sädesax, t. ex. majskolvar och hirsax. VaruhbTulltaxa 1: 49 (1931).
Ssg (zool.): sädesax-fly. nattflyet Parastichtis basilinea Schiff. (vars larver angriper säd); jfr -fly. I tre .. ax voro blott 3 korn skadade af slösädflugans larv, men 4 till 5 af de ännu ej långt utvecklade larverna af sädesaxflyet. LAHT 1885, s. 263. Äfven sädesaxflyet .. förekom i hvetefältet på (utsädes)Föreningens jord ej så sällsynt .. och gjorde skada på en del kärnor. UtsädT 1906, s. 93.
(3) -BAGGE. (†) = -vivel. (Vetearten) war, såsom i synnerhet Rågen hos osz på en del ställen, utsatt för Sädesbaggar Curculio granarius och Frumentarius L. som äta kornen tomma. Retzius FlVirg. 46 (1809).
(3) -BALJA. (†) om översta bladslidan på ett sädesstrå; jfr balja, sbst.1 2 a. VetAH 1761, s. 48.
(3) -BAND. (i sht förr) band (se band, sbst.1 7) varmed den mejade säden sammanbinds till sädeskärvar; äv. (motsv. band, sbst.1 8) om själva sädeskärven. Hade kyrkioherden klagat ther öfwer, at bönderna föra til honom alt för små Sädesband i tijonde. KulturbVg. 3: 182 (1704). Hopsnodd halm till sädeskärfvars sammanhållande: Sädesband. Dalin 1: 108 (1850). Min arbetskamrat (lade) sädesbanden tillrätta på lasset alltefter som jag .. langade upp dem till henne. TurÅ 1936, s. 98.
(2, 4) -BEHOV. särsk. (numera mindre br.) till 4: spannmålsbehov. Lagerbring Hist. 1: 17 (1796). 1/4—1 / 6 af sädesbehofvet (i Halland 1774) måste hämtas från annat håll. Odhner G3 1: 353 (1885).
-BEHÅLLARE. (säd- 1881. sädes- 1906 osv.)
1) till 4: behållare för säd. TT 1881, s. 56.
2) till 6 a: behållare för sädesvätska. 3NF 12: 502 (1930).
(2) -BETA. (†) bad för stöpning (se stöpa, v. 9 a) av utsäde o. frön; jfr beta, sbst.1 Det är .. wist, at sädesbetan kan sättas i syrnad och göras skarpare genom alun. Rinman Jernförädl. 131 (1772). Rinman 1: 555 (1788).
(3) -BINDARE. (i sht förr) person som binder den mejade säden till kärvar; jfr bindare 1 a α. SvTyHlex. (1851, 1872).
(3) -BINDNING. (i sht förr) Wid sädes-bindningen bruka en del åkermän den skadeliga osed, at wid knäets påtryckande uppå bandet, wända foten åt axen. Gadd Landtsk. 3: 502 (1777).
(3, 4) -BINGE, förr äv. -BINGA. (säd- 1823. sädes- 1713 osv. säds- 1793)
1) motsv. binge 1. BoupptVäxjö 1734. 2ne långa sädes bingar, med låck och gångjärn. Därs. 1775.
2) (ngt vard.) motsv. binge 2 a. Polhem Brev 107 (1713). Med högra handen stödd mot höften .. var en gest som hon ärvt av generationer irländska kvinnor som på detta sätt burit sina barn och som på sina skuldror lyft stora bördor av torv och ris och sädesbingar. Kjellgren Smar. 166 (1939).
(3) -BLAD. QLm. 2: 6 (1833).
(3) -BLAD-BAGGE. (†) insekten Anisoplia segetum Herbst (som angriper kornen i sädesax). Sädes-bladbaggen .. är mörkt metallgrön, har blekt tegelfärgade täckvingar och en längd af nära 5 linier, gnager på de unga och omogna kornen i sädesaxen, på hvilka man ofta får se honom sitta i oerhörda massor, och blir på så sätt ofta en högst skadlig insekt. Rebau NatH 1: 595 (1879).
(3) -BLADLUS~02 l. ~20. zool. insekten Macrosiphum granarium Kirby (som angriper sädesax). Sädesbladlusen (Macrosiphum granarium Kirby) på ax af diverse sädesslag. Hellström NorrlJordbr. 355 (1917).
(2, 3) -BLANDNING. särsk. konkret. Gadd Landtsk. 3: 385 (1777).
(6 a) -BLÅSA. (sädes- 1748 osv. säds- 17901807) anat. i människo- o. djurkropp: var o. en av de två blåsformade körtlar som mynnar i sädesledaren; i sg. (i sht i best.), stundom äv. sammanfattande, om båda körtlarna; äv. om mindre blåsa innehållande sädesvätska som finns hos vissa djur jämte de två större sädesblåsorna (i ssgn bisädesblåsa). VetAH 1748, s. 41 (hos tånglaken). Sädesblåsan .. är ett utskott från sädesledaren nära dess bakre ända och tjenar till att upptaga säden. Sundström Huxley 95 (1874). Hvarje sädesblåsa är omgifven af en fibromuskulär kapsel. Hygiea 1903, 1: 291. VetenskIDag 316 (1940; hos råttor). VLäkarb. 229 (1982).
(3) -BLÅSFOT. (†) sädestrips. Sädes-blåsfoten .. träffas ofta till stor mängd i råg- och hveteax samt mellan bladslidan och strået. På axen orsaka de genom sitt sugande bleka fläckar och slöa, vissnade korn. 1Brehm III. 2: 158 (1876). Sädesblåsfoten uppträder talrikast i hveteaxen. LAHT 1884, s. 302.
(3, 4) -BOD. (säd- c. 17501926 (: sädbodvinden). sädes- 1640 osv. säds- 16791807) bod (se bod, sbst.1 2) för l. med säd, spannmålsbod (se d. o. 1), spannmålsmagasin. Linc. Kk 6 a (1640). Förmögnare gårdar hafva åtminstone två sädesbodar, en för höstsäd och en för vårsäd. Grotenfelt JordbrMet. 416 (1899). särsk. bildl., särsk.: kornbod. Att Egypten kunde kallas ett kornhus och Sädesbod för hela Asien. Rudbeck Atl. 4: 151 (1702). Slättlandet mot Tyrrhenska havet i öster, som var en fullkomlig sädesbod under romartiden, är sedan mer än tusen år övergivet. Enckell Olivpar. 33 (1934).
(14) -BONDE. (†) bonde som förstår sig på sådd o. åkerbruk. Så moste han see sig om en godh och Lyckesam sädesbonde, som therifrånn icke longtt boendes ähr. Brahe Oec. 207 (c. 1583; uppl. 1971). Strindberg Brev 6: 19 (1886).
(1, 3, 4) -BORGARE. (förr) borgare (se d. o. 1) som ägde åkerjord o. ängsmark o. bedrev åkerbruk i viss omfattning. Muncktell Dagb. 2: 76 (1817). 1734 (ingicks) mellan stadens (dvs. Ängelholm) sädesborgare och byamännen ett formligt ”kontrakt”, vari parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter noga angåvos. Enghoff Ängelh. 182 (1929).
(4) -BOTTEN. (sädes- 17661931. säds- 1756) (numera mindre br.) loft l. torklave l. vind(sutrymme) för säd; jfr botten II 5 (b). Brauner Bosk. 74 (1756). Trappan up til sädes-botnarne, hvilken igenklädes med bräder. VetAH 1766, s. 27. Egendomen Eksjöhofgård .. har följande åbyggnader: boningshus .. spannmålsmagasin, innehållande tre sädesbottnar. PT 1902, nr 266 B, s. 1. Genom att i ett befintligt magasin .. bygga in 8 silos à 200 dton vardera, få vi plats för 1 600 dton säd, och då finns i alla fall kvar ungefär 1/3 av varje sädesbotten för uppställning av säckad säd, avrensning m. m. LAHT 1931, s. 527.
(24) -BRAND.
2) motsv. brand, sbst.1 I 4 d; jfr -rost. Cellarius 167 (1729). Ekblad 323 (1764).
(2, 4) -BRIST. (sädes- 1747 osv. säds- 17731807) Berch Hush. 183 (1747).
(3) -BRODD. (säd- 1899. sädes- 1727 osv.) jfr brodd, sbst.3 II a. Serenius EngÅkerm. 143 (1727).
Ssgr: sädesbrodd- äv. sädesbrodds-fly. zool. fjärilen Agrotis segetum Schiffermüller, vars larver angriper odlade växter, särsk. om sädesbrodd. Dahlbom Insekt. 197 (1837).
-mask. zool. sädesbroddflyets larv. För att förstärka förödelsen på vårsäden, har nu sädesbrodd-masken (Noctua Segetum) angripit de rofvor, som förmått emotstå torkan, och frossar derpå förtvifladt. SvT 1852, nr 202, s. 2. Sädesbroddmaskar eller fällmaskar, såsom sädesbroddflyet .. och åkerflyet .. afäta rågbrodden på höstarne. Holmström Naturl. 2: 119 (1889).
(13) -BRUK. bruk (se d. o. 8) l. odling av stråsäd (med l. utan avbrott för träda); jfr -handel 1. Rudbeck Atl. 2: 583 (1689). Såsom nästan öfver allt i forna dagar var sädesbruket blott ensädes bruk med vårsäd år efter år utan omlopp eller träde. Hofberg Skogsbyggarl. 17 (1881). Sädesbruk med ständiga gräsmarker känneteckas däraf, att den disponibla arealen består af tvänne hufvuddelar, af hvilka den ena är uteslutande egnad åt sädesodling och den andra utgöres af naturlig gräsmark, som användes till slåtter och bete eller uteslutande till ettdera. EkonS 2: 101 (1895). Så småningom .. uppstod behof af att använda den odlade jorden äfven till foderproduktion, och man började därför att .. öfvergifva det ensidiga sädesbruket och att i stället införa växelbruk. Hellström NorrlJordbr. 260 (1917). I Värmland .. förekom sädesbruk med .. flera sädesgrödor i följd efter trädet. SvLantmät. 2: 79 (1928). Sädesbruk, koppelbruk, odling av vanl. 3-åriga vallar omväxlande med spannmålsgrödor. BonnierLex. (1966). jfr ensädes-bruk.
(4) -BRÄNNERI. särsk. konkret: bränneri för framställning av sädesbrännvin. QLm. 4: 28 (1833).
(4) -BRÄNNING. bränning av sädesbrännvin. Odhner G3 1: 435 (1885). Potatisbränning (blev) vanligare än sädesbränning (för framställning av brännvin). Carlsson (o. Rosén) SvH 2: 49 (1961).
(4) -BRÄNNVIN~02 l. ~20. brännvin framställt av säd; jfr korn-brännvin 1 o. -sprit o. sädes. PH 2: 1309 (1736). Sädesbrännvin, beredes hos oss vanligen af råg eller korn .. mindre allmänt af hafra .. äfven af hvete, som ger den största mängden brännvin, då deremot hafran ger minst. Almström KemTekn. 2: 165 (1845).
(3, 4) -BYGD. (sädes- 1582 osv. säds- 1706) bygd där man odlar säd; särsk. om bygd där sädesmarken dominerar (i förhållande till skogs- l. bergsbygd o. d.) o. sädesproduktion utgör en betydande näring; jfr -ort. Att der kringh om .. Westerwijck är icke allenest en kleen sädes bygd, vthen och (osv.). PrivSvStäd. 3: 424 (1582). Sädesbygd .. (dvs.) Bygd el. trakt där mycken säd växer, sädesort. Weste FörslSAOB (c. 1817). De viktigaste sädesbygderna på slätterna i Uppland, Västergötland och Östergötland. Rig 1949, s. 193.
(3) -BÄRANDE, p. adj. om fält l. mark o. d.: som bär l. frambringar säd; om ort l. bygd o. d.: som producerar säd; äv.: som är rik på l. producerar mycket spannmål; jfr -bördig. VetAH 1741, s. 26 (om ort). (Sv.) Sädesbärande .. (fr.) fromenteux. Schulthess (1885). Ryssland har lidit af svår missväxt med ty åtföljande hungersnöd. Till följd af denna olycka har detta sädesbärande land sett sig nödsakadt att utfärda stränga exportförbud. SvAlm. 1892, s. 41. Olsson Fröding 24 (1950; om fält).
(3) -BÄRNING. (†) abstr.: bärande l. frambringande av säd l. gröda; äv. konkretare, om enskild omgång av bärande osv. av säd osv. Sedan mossen genom årliga bränningar och sädesbärningar blifvit ända till ett qvarter nära leran .. förtärd. Bladh (o. Hornstedt) 48 (1799). Uppodlingar (har) .. börjat komma i gång, hvilka .. icke med synnerlig förmon hafva kunnat till sädesbärning brukas. LBÄ 44—50: 212 (1801).
(3) -BÄRGNING. (säde- 1671. sädes- 1681 osv. säds- 17731807) bärgning (se d. o. 2) av säd; äv. om tiden för sädesbärgningen; jfr -bärgsel. Widekindi KrijgH 627 (1671). Björkman (1889; äv. om tiden).
Ssgr: sädesbärgnings-metod. Hvad angår .. sädesbergningsmethoder, så anser jag (dvs. föreståndaren vid en lantbruksskola) väl utförd krakning eller, som denna method ock kallas, snesning i de allraflesta fall vara fullt betryggande. LAHT 1884, s. 109.
-tid. Aken Reseap. 361 (1746).
(3) -BÄRGSEL. (†) sädesbärgning. Åhstrand Öl. 115 (1768). Genom .. oupphörliga regn under sädesbergseln blef rågen .. förderfvad. Rääf Ydre 4: 354 (1865).
(3) -BÖRD. (†) sädesgröda; jfr börd, sbst.1 5. Detta år fägna wi oss öfwer en tämmelig wacker Sädesbörd, som ofrusen blef bärgad på Häszjorna. GT 1786, nr 99, s. 3.
(3) -BÖRDIG. (numera mindre br.) sädesbärande; äv.: sädesrik. VetAH 1758, s. 304 (om gård). Babylonien .. var ett slätt och sädesbördigt land. Pira AllmH 4 (1884).
Avledn.: sädesbördighet, r. l. f. (numera mindre br.) om förhållandet att vara sädesbördig. Blix SvFinance 147 (1797).
(6 a) -CELL. (i fackspr.) spermie, sädeskropp; jfr -djur, -kräk, -tråd. Hammar FostUtv. 12 (1900).
(1) -DAG. (†) dag på vilken sådd av säd förrättas. VDAkt. 1709, nr 117. Hülphers Norrl. 4: 309 (1779).
(1, 3) -DAGSVERKE. (†) dagsverke bestående i arbete med sådd l. gröda. Räkningar, hållne öfver 12 års Odlingar, till kostnad och afkastning, med beting .. med Sädes-dagsverken, räknade till 8 sk(illinga)r stycket. EconA 1807, apr. s. 94.
(3) -DEMON. i sht folklor. o. relig. om en enl. ä. föreställningar i djurs l. människas gestalt uppträdande o. i sädesfält boende demon (se d. o. 1) som råder över sådd o. äring. Åkerfältets ”makt”, eller sädesdemonen, koncentrerar sig i den sista kärven eller de sista axen, i vilka den tar sin tillflykt undan skördarens lie. Karsten NaturfRel. 58 (1923).
(3, 4) -DISTRIKT. jfr distrikt 2 o. -bygd. Palmblad Norige 425 (1846).
(6 a) -DJUR. (numera föga br.) spermie, sädescell, sädeskropp (som förr uppfattades ss. djur); i sht koll.; jfr -kräk. Möller (1790). Sädesdjur .. Så kalllas mikroskopiskt små, rörliga trådar, som finnas i menniskans och nästan alla djurs sädesvätska och äro olika till formen hos de serskilda djurslägtena. KonvLex. (1861). Stundom hände det (vid försök), att två sädesdjur samtidigt inträngde i ett (sjöborre)ägg och befruktade detta. VäxtLiv 2: 375 (1934).
(4) -DRANK. drank uppkommen vid framställning av sädesbrännvin. VetAH 1747, s. 231.
(3, 4) -DRÅSE, förr äv. -DRÅSA. (sädes- 1742 osv. säds- 1807) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr dråse I 1, 2. VetAH 1742, s. 104. At Rissla Sädes-drossen förr än han kastas. VetAH 1752, s. 304. Sedan halmen efter varje ”bärning” gafflats undan, skottades sädesdråsen ihop i ett av loghörnen. TurÅ 1939, s. 176.
(3, 4) -DRÖSE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr -dråse. De (tröskande) voro ställde i en ring kring sädes drösan, som låg på golfvet. Bladh (o. Hornstedt) 46 (1799).
(4) -DYR. (†) om år: som kännetecknas av dyr säd. Dessa förbud (mot brännvinsbränning) skedde under sädes-dyra år. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 288 (1856).
(3) -DÖS. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr dös, sbst.1 a, o. -dråse. Bohusläningen drömmer bestämdt om ett paradis, fullt af hummer, ostronbankar och sillstimm, skåningen åter om ett, som är en stad med riktiga slott och kyrktorn af idel otröskade sädesdösar. Gödecke FolkhögskÄnd. 15 (1873, 1876).
(3, 4) -ELEVATOR. spannmålselevator. JernkA 1868, s. 99. För ogräsavskiljning har vissa tröskor en cylindersorterare, genom vilken säden passerar på sin väg till säckningen. På de flesta verk säckas dock säden direkt från sädeselevatorn. Sonesson BöndB 124 (1955).
(4) -EXPORT. (numera mindre br.) spannmålsexport. Palmblad LbGeogr. 140 (1851). NDA 10 ⁄ 1 1877, s. 3.
(3, 4) -FATTIG. (säd- 19321952. sädes- 1797 osv.) Blix SvFinance 162 (1797; om land).
(3) -FJÄLL. (†) sädesteg, sädesåker o. d.; jfr fjäll, sbst.3 Serenius (1741).
(6 a) -FLOD. (säd- 1727. sädes- 1814) (†) = -flytning. Roberg Beynon 236 (1727). Heinrich (1814).
(2, 4) -FLY. (†) malfjärilen Nemapogon granella Lin. (som håller till i spannmålsmagasin o. vars larver angriper o. förstör sädeskorn), kornmal; jfr -mal, -mask 1. Sädesflyet, hwars larv är allt för wäl bekant under namn af Sädesmask, finnes i sädesmagasiner. Hartman Naturk. 250 (1836). Auerbach (1913).
(6 a) -FLYTNING. (säd- 17601885. sädes- 1790 osv.) sädesavgång; dels om pollution, dels om av sjukdom förorsakad (onormalt) riklig sädesavgång; i ä. medicinskt fackspr. stundom liktydigt med: gonorré l. dröppel; jfr -flöde, -spillning 2. Darelli Sockenapot. 220 (1760). (En) sjukdom har i senare tider börjat visa sig bland ungt folk som kan förorsaka rigtig venerisk sjukdom, om den vanskötes. Den kallas sädflytning eller rättare sagt: Dröppel. Welander VenerSj. 13 (i handl. fr. 1796). (Sv.) Sädesflytning .. (fr.) Pollution involontaire. Action prolifique. Ejaculation. Äfw. Gonorrhée. Gonorrhæa. Nordforss (1805). Den sjukliga sädesflytningen är dels af inflammatorisk, dels af nervös art, ehuruväl äfven vid den förstnämnda rubbningen i nervsystemet sekundärt kunna spela en roll. 2NF (1918).
(4) -FLÄKT. (numera bl. tillf.) spannmålsfläkt. Fatab. 1932, s. 114. SkånD(B) 23 ⁄ 2 1958, s. 17.
(6 a) -FLÖDE, förr äv. -FLÖD. (säd- 17341779. sädes- 17491932. säds- 1753) (numera föga br.) = -flytning. (Eng.) Gonorrhoea .. or running of the reins, (sv.) säd-flöd, en sjukdom. Serenius (1734). (Sv.) Sädesflöde .. (fr.) Pollution involontaire. Action prolifique. Ejaculation. Äfw. Gonorrhée. Nordforss (1805). I Annales de la méd. phys. Juill. 1826 omtalas ett fall, i hvilket Thridace visade sig ganska nyttigt emot sädesflöde hos en 23 års gammal man och småningom åstadkom läkning. Hygiea 1839, s. 243. Det bör erinras, att för mannens normala könsförrättning kräfves utom könsbegärelse (libido), förmåga af stånd på lemmen (erektion), samt sädesflöde (ejakulation) i rätt tid. Wretlind Läk. 8: 112 (1900). Jordens söta, råa doft förhöjer deras sinnesrus: jorden doftar likt det sädesflöde som innehåller livet. Moberg Rosell 354 (1932).
(4) -FODER. (säd- 1848. sädes- 17141973) (numera mindre br.) kreatursfoder som utgörs av säd. LMil. 4: 1479 (1714). SAOL (1973).
(3, 4) -FORA. (sädes- 18051915. säds- c. 1755) (i sht förr) fora (se fora, sbst.1 1) med sädeslass; äv. bildl. Schultze Ordb. 1243 (c. 1755). Du, som hetter Herre, / .. Se din Sädesfora! / Smått gör allt det Stora. Thorild (SVS) 1: 238 (1805). På Femern smyckas den sista sädesforan med gröna grenar. Nilsson FolklFest. 53 (1915).
(3, 4) -FRUKT. (säd- 1910. sädes- 1671 (: Sädesfruchtzdragande)1892) [fsv. sädhis frukt] (numera föga br.) benämning på den ätbara slutprodukten av en sädesväxts utveckling bestående av ett l. flera frön jämte dess (deras) hölje; ofta koll. l. ss. ämnesnamn, liktydigt med: säd. (1858) Uppgår rikets total-produktion i .. sädes- och jordfrukter till 10,802,000 t:r spannmål och 5,574,000 t:r potatis. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 228 (1859). Johannis- eller midsommarråg är äfvenledes tidigt sådd rågsort, som kan ge en grön höstnadsskörd i slutet af året eller tidigt på våren och sedan skördas såsom sädfrukt. Jönsson Gagnv. 55 (1910).
Ssg: sädesfrukts-dragande. (†) i uttr. till sädesfruktsdragande, till (det djup som krävs för) säds växande. Ingen Aker skal diupt köras up, ty Grundens Fruchtbarheet består intet diupare än en twär-Hand, til Sädesfruchtzdragande. Risingh LandB 17 (1671).
(24) -FRÄTARE. (†) om djur som glupskt äter o. därmed skadar l. förstör säd; särsk. om larv som angriper sädesbrodden ovan jord. GbgMag. 1759, s. 163 (om sparvar). Alm(Ld) 1793, s. 43 (om larver). Mellin Nov. 3: 389 (1848, 1867; om hare).
(1, 2) -FRÖ. (säd- 17221747. säde- 1688. sädes- 16041939) (numera mindre br.) frö (se frö, sbst.1 1) till utsäde; sädeskorn; ofta koll., i sht med tanke på fröet ss. vara; äv. bildl. See, thetta (dvs. katolska kyrkans ökande inflytande i Sv.) är Förstlingen af the Påweskes Konster, och thet sädhesfrö som the j Nordlanden vtsådt hafwe, och måst igenom Jesuiternes tilhiälp. Bureus Påw. A 4 a (1604). Itt skaal ther sädes-fröö eller trääs frucht vthi ligger. Linc. K 6 b (1640). (Kornets) sädesfrö bör wara grofkornigt. Boije Landth. 251 (1756). Sädesfrö (till linodling) bör .. årligen, af bästa utländska art anskaffas. SamlRönLandtbr. 1: 180 (1775). Cannelin (1939).
(3) -FULL. (säd- 17161753. sädes- 17901796) (†) full av säd; förr äv. bildl. (jfr säd 5). Swedberg Schibb. g 4 a (1716; om ax). At Jungfrurna .. måste .. wara säd- och blod-fulle til barnafödelsen och förökelsen. Borg Luther 1: 361 (1753). Agrell Maroco 1: 148 (1790, 1796; om fält).
(4) -FURAGE. (förr) foder i form av säd (till hästar). Ofta och förnämligast när sädforasiet är för långt från Armeen, tager man thet ifrån the orter, hwar thet finnes. Richardson Krigsv. 2: 319 (1741).
(1) -FÅRA. fåra (se fåra, sbst.2 1) avsedd för sådd av säd. Serenius EngÅkerm. 207 (1727).
(3) -FÄLT. jfr fält 1 b. PH 15: 470 (1793). Uppe från tornfönstren såg man bortom fruktträdgårdens täta led av aplar och körsbärsträd en bild av böljande sädesfält. Siwertz Tråd. 86 (1957).
(4) -FÖRBRUKNING. förbrukning av säd; jfr -förtäring. AdP 1800, 2: 1399.
(3, 4) -FÖRMALNING. (säd- 1881. sädes- 1939) (i fackspr.) jfr förmala 1. TT 1881, s. 55.
(4) -FÖRRÅD. förråd (se förråd, sbst.3 1) av säd, i sht av spannmål. GT 1788, nr 7, s. 4.
(4) -FÖRTÄRING. (†) sädesförbrukning. VetAH 1765, s. 279.
(3) -FÖRVANDLING. (förr) eg.: säds förvandling; om en särsk. av 1700-talets naturalhistoriker omhuldad hypotes att ett sädesslag under vissa betingelser kunde förvandlas till ett annat. Ändteligen har Historien om Verginska Sädes-förwandlingen hunnet til utlänningar, och fådt en Förfäktare i Sypestein, President i Wetenskaps-Akademien. GbgMag. 1759, s. 68. Sädes-förwandlingen med andra sädesarter, har icke eller lyckats, såsom de försök Riddaren Laumoi och någre andre i senare tider anstält, til utrönande, om sommarhwete skulle kunna förwandlas til korn. Gadd Landtsk. 3: 413 (1777). Lindholm Lidén 170 (1978).
(2, 3) -FÖRÄDLARE. (numera bl. mera tillf.) person som (yrkesmässigt) sysslar med sädesförädling. LAHT 1883, s. 162.
(2, 3) -FÖRÄDLING. (numera bl. mera tillf.) förädling (se förädla b α) av säd. LAHT 1894, s. 260.
(3) -GAFFEL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr gaffel 1 a. Sedan banden i skylarna tillbörligen torkat, sammanfördes de i en stack, till hvilken de buros med sädesgaffel en skyle i sänder. Grotenfelt JordbrMet. 160 (1899). En sädesgaffel från Älvdalen i Dalarna är daterad 1700. RedNordM 1927, s. 22.
(3) -GLINDER. (†) om (efter regn o. därpå torkande blåst uppkommen (uppkommet)) glans l. skimmer från de av dagg täckta spindelnäten varmed sädesfält stundom överdrages. Då .. nätas den upkörda jorden ganska hastigt och ymnigt, det är, öfverdrages med spindelväf, hvilken öfver hela styckena sedan glittrar, och utgör det så kallade sädes-glindret. VetAH 1779, s. 171. Heinrich (1814).
(3, 4) -GOLV. (numera mindre br.) avbalkad del av loge avsedd för förvaring av otröskad säd; jfr golv 3. VDAkt. Syneprot. 16 ⁄ 4 1676. Till att föra den otröskade säden fram ur de djupa sädesgolven användes en lång kedja av barn. Lo-Johansson Stat. 2: 39 (1937).
(3) -GRODD. jfr grodd 2. UtsädT 1894, s. 27.
(4) -GROP. (förr) grop (se d. o. 1) för förvaring av säd. Nordberg C12 1: 848 (1740). (F. Rystedt) berör bland annat (i sin studie), hur 1700-talets jordbruksekonomiska författare, som väl kände till de underjordiska sädesgroparna (i Främre Orienten), funno sådana oanvändbara i vårt klimat. Rig 1949, s. 175.
(1) -GRUND. (†) om jordmån l. mark o. d. avsedd för sådd. Kamille-blomma wisar tienlighet för sädes- och trägårds-grund. Serenius EngÅkerm. 117 (1727). Därs. 171.
(4) -GRUTA. (†) om säd som ges åt kreatur i samband med annat (sämre) foder för att göra detta mer närande l. begärligt; jfr gruta, sbst. 4. Gadd Landtsk. 3: 588 (1777).
(3) -GRÖDA. jfr gröda, sbst. 2, o. -börd, -äring. (Svedjande) kan gifva ännu en, fast något svagare, sädesgröda. LBÄ 14—15: 112 (1798). Tionde skall du gifva af all sädesgröda, som för hvart år växer på din åker. 5Mos. 14: 22 (öv. 1893). Ogräsets fröspridning hindras genom toppning af ogräs, som växer högre än den unga sädesgrödan. 2NF 20: 546 (1914). I början av förra århundradet bedrevs visserligen .. en omfattande sädesodling, men ej i ordnat växelbruk utan så, att sädesgröda togs efter sädesgröda varigenom jorden utsögs. TurÅ 1919, s. 105.
(3) -GRÖN. (säd- 1906 osv.) jfr -gul. Det går ett spel med klang så späd på sädgröna fält, / det svänger in bland gårdens träd, ty så är det beställdt. Karlfeldt FlPom. 19 (1906).
(4) -GRÖPE. (numera bl. mera tillf.) jfr gröpe 1. TT 1871, s. 271.
(14) -GUD. [fsv. sädha gudh] relig. gud som tänkes råda över sådd o. äring; förr äv. ss. smädenamn. NVedboDomb. Vårt. 1698 (ss. smädenamn, om kronobefallningsman). Rig 1976, s. 110.
(14) -GUDINNA. (sädes- 1640 osv. säds- 1699) [fsv. sädhis gudhinna] relig. jfr -gud. Linc. M 5 b (1640). Persefone .. en dotter af sädesgudinnan Demeter. NF 6: 459 (1882).
(3) -GUL. (säd- 1910 osv. sädes- 18921952) gul av l. som säd. Thelander Ronneb. 15 (1892). En vacker blåbröstad stare med sädgul näbb. Ossiannilsson Hav. 159 (1910).
(6 a) -GÅNG. (säd- 1759. sädes- 17991852) (†) om sädesledare. SvMerc. V. 2: 98 (1759). Testiklarne bestå av grupper av rör eller blåsor, som mynna i de pariga sädesledarne, vilka i sin tur mynna i sädesgången, vilken löper ut i en penis. Trägårdh Skogsins. 12 (1914).
(3, 4) -GÅRD. (†)
1) (inhägnat) jordstycke där säd odlas; jfr gård, sbst.1 4 a. Thet finnes ett Grääs i Sädesgården uth medh Wägarna thet wij kallom Stillegrääs, och luchtar såsom Krassa. IErici Colerus 2: 46 (c. 1645).
2) gård (se gård, sbst.1 6) som avkastar säd, sädesproducerande gård. Östergiötlandh, Wessmannaland och Opland, ther stora sädesgårdar ähre. OxBr. 12: 370 (1616). VDAkt. 1735, nr 138.
-GÅS, se A.
(4) -GÄLL. (†) pastorat med tanke på de med befattningen förenade spannmålsinkomsterna; jfr gäll, sbst.4 a. HärnösDP 1664, s. 101.
(3) -GÄRDE. (sädes- 1553 osv. säds- 16791858 (: säd’sgärdet)) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr gärde 3 o. -fält, -åker. G1R 24: 156 (1553).
(1) -GÖK. (säd- 1761. sädes- 1731 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Jynx torquilla Lin., göktyta (som återvänder från Afrika i såningstiden). Linné MethAv. 48 (1731). FoF 1940, s. 5.
-GÖMME. (säd- 1845. sädes- 18651914)
1) (†) till 6 a, hos vissa insekter: organ vari den vid parningen införda säden förvaras. Lovén ÅrsbVetA 184549, s. 346. I sädesgömmet bevaras säden och hålles vid liv för att sedermera utportioneras, när de mogna äggen passera förbi. Trägårdh Skogsins. 13 (1914).
2) (bot.) till 6 b, hos vissa kryptogamer: cell l. organ vari en l. flera hanliga gameter bildas. Hos lafvarna (finns) s. k. spermogonier l. sädesgömmen, små i bålen insänkta gömmen, i hvilka genom afsnöring bildas oräkneliga småceller af cylinderform och utan rörelseförmåga, kallade spermatier, sädesceller. NF 9: 1216 (1885). 2NF (1918).
(3) -HALM.
1) (†) halmstrå. Efter på hwar och en sädeshalm strax wid roten finnas twänne leder, så kunna de samma utan twifwel utskiuta nya rötter, om sädeskornet allenast kommer så diupt under jord, at bägge lederna hafwa sin fulla betäckning. Serenius EngÅkerm. 107 (1727). SvTyHlex. (1872).
2) (numera bl. mera tillf.) halm (se d. o. 2) av säd. Köres tå thenne Wagnen eller släpa (försedd med liar) medh en Häst omkring Åkren, och alt omkring affskäres Sädeshalmen, med sine Lijar. Risingh LandB 27 (1671). Hafrehalm kan af flera skäl betraktas som den mest närande af all sädeshalm. Sjöstedt Husdj. 2: 91 (1862). Till alla bindslen (för kärvar) begagnades sädeshalm. UtsädT 1908, s. 29. SAOL (1973).
(4) -HALVSPANN. (†) en halv spann spannmål. SynodA 156 (1678).
-HANDEL. (sädes- 15551889. säds- c. 1755)
1) (†) till 13: sädesbruk. LPetri 4Post. 18 b (1555).
2) (numera knappast br.) till 4: spannmålshandel; jfr handel, sbst.2 11. Lind (1749). Björkman (1889).
(4) -HANDLARE. (sädes- 16491913. säds- 1747) (numera knappast br.) spannmålshandlare. Wollimhaus Syll. L 3 a (1649). Auerbach (1913).
(4) -HARPA. (förr) ä. typ av maskin l. redskap för rensning o. sortering av frön o. säd; särsk. dels om sådan maskin osv. med ett l. flera såll o. roterande fläkt, dels o. (urspr.) om såll l. rissel (se rissel, sbst.2 1 a); jfr harpa, sbst.2 a, o. -kastmaskin, -rensnings-maskin. BoupptSthm 1680, s. 168 a (1659). Dalin (1854; om rissel). Sädesharpor bestå huvudsakligen av två såll, ett övre för upptagande av stenar och andra dylika föremål i spannmålen samt ett undre med hål av sådan storlek, att ogräsfrö passera men säden kvarstannar. VaruhbTulltaxa 1: 479 (1931).
(4) -HARPNING. (förr) jfr harpa, v.2 a. Gadd Landtsk. 3: 185 (1777).
(1) -HARV. (†) jfr harv, sbst.1 2. Pinnarne wid .. (skorp)harfning böra wara runda och längre än som på den allmänna sädes-harfwen. Gadd Landtsk. 3: 149 (1777). Cookes sädesharf, att köra uti sädesbrodden, där man nyttjat såningsmachin; är så ställd, att taggarne gå emellan raderne och lösa upp jorden, utan att vidröra sädesrötterne. LAA 1813, s. 352.
(3) -HATT. (förr) sädeskärve l. sädeskärvar placerad(e) över en sädesskyl för att ge skydd mot regn; jfr hatt 3 a o. hatt-skyl. Uppå sädes-hattens rätta hopbindning och des fästande, beror mycket det, om säden skal kunna förwaras för skadelig wäta, då den står i skyl. Gadd Landtsk. 3: 506 (1777).
(1, 2) -HAVRE. (†) havre avsett för utsäde; äv. om den odlade havren. Landthafren är fuller det wärsta ogräs at utrota; men om den skiäres 3 resor om åhret, kastar han äfwen så godt af sig som sädeshafran, det jag ofta försökt, warandes halmen ju så goder, som den såddes. Celsius Alm. 1732, s. 30. Sädeshafre .. (dvs.) Hafre till utsäde. Weste FörslSAOB (c. 1817). Malmbgt 1894, nr 39, s. 4.
(3, 4) -HEMMAN. (†) = -gård 2; jfr hemman 2, 3. UpplDomb. 8: 167 (1586). At hela Socknen, som består allenast af 30 små Sädes-Hemman och Bönder, störste delen utfattiga och fördärfwade och inga närmare grannar på de sidorna hafwa. LMil. 1: 77 (1681). Till (gården) Torp .. ligga .. kronoskatte, dåliga sädeshemman, men ägande icke obetydliga skogar. Holmberg Bohusl. 3: 54 (1845).
(14) -HERRE. särsk. (†) bildl., om Jesus tänkt ss. såningsman. Swedberg SabbRo 735 (1688, 1710).
(3, 4) -HISS. jfr -elevator. SvD 11 ⁄ 6 1925, s. 7.
(3) -HJÄLM. (numera bl. mera tillf.) fristående tak på stolpar till skydd för säd; jfr hjälm, sbst.1 1. PT 1900, nr 157 A, s. 4.
-HJÄLP. särsk.
1) (förr) till 4: spannmålshjälp (se d. o. 1). At prästerskapet här i stifftet motte slippa at utgiffua sädeshiälpen för prestedrängiarne. Hall KultInt. 15 (i handl. fr. 1630). (Romaren) Marcius Coriolanus yrkade, att folket mot sädeshjelpen borde afstå rättigheten att ega tribuner. Frey 1848, s. 391.
2) (tillf.) till 6 a: befruktning som sker genom att sperma införs i livmodern utan samlag; artificiell insemination. SvD 16 ⁄ 3 1983, s. 6.
-HUS. (säd- 16711757. sädes- 16491692) (†)
1) till 3, 4: spannmålsmagasin. VRP 1649, s. 433. Achrelius Jos. D 1 a (1692).
2) till 6 a, = -kärl; äv. oeg. l. bildl., om ståndarknapp. Serenius Mmm 1 a (1734). Sädhusen (Antheræ) (hos kaffeträdet är) aflånge, uddade mot bägge ändarne och längre än stifterne. VetAH 1757, s. 237.
-HÄBBRE, se -härbärge.
(3, 4) -HÄCK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr häck, sbst.3 d. BoupptVäxjö 1792. På denna åker stod sädesskyl vid sädesskyl så tätt att de nästan stöttade varandra, att en sädeshäck knappast kunde tränga sig emellan. Moberg Utvandr. 145 (1949).
(4) -HÄRBÄRGE~020, äv. -HÄBBRE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spannmålsmagasin; särsk. (förr) om magasin l. bod o. d. för förvaring av en sockens i spannmål utgående tionde; jfr härbärge 3. Kyrkioheerdarna på landet (skall) byggia och wårda sina huus, nembligen .. drängstugun, sädhesherberget, källare (osv.). KOF II. 2: 497 (c. 1655). Innan säden bars in i de olika kittorna i sädeshäbberet eller på bastulavarna för att torkas återstod slutligen sållningen. TurÅ 1939, s. 179.
(3) -HÄSSJA. (förr) hässja på vilken säd torkades; jfr hässja, sbst.1 1. Under de swåraste regn-år, kan säden utan all skada upskäras och upläggas på .. sädes-häszior, utan at man behöfwer frukta, at den af wätan far illa. Gadd Landtsk. 3: 504 (1777).
(2, 4) -HÖG. (säd- 1902. sädes- 1745 osv.) jfr hög, sbst.1 2. Juslenius 140 (1745).
(3) -HÖST. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sädesskörd. Lagerbring 1Hist. 4: 342 (1783).
(4) -IMPORT. (numera föga br.) spannmålsimport. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 138 (1854).
(4) -IMPORTERANDE, p. adj. (numera föga br.) spannmålsimporterande. Nyström Svedelius 3: 235 (1888).
(4) -INFÖRSEL~020. (säd- 1877. sädes- 18441885) (numera föga br.) spannmålsinförsel. Frey 1844, s. 83.
(4) -INVENTARIUM. (†) förteckning på ngns sädesförråd; jfr inventarium 1. Ähr Sädes-Inventarium bortkommit af någon orsaak, tå skal thereffter medh flijt ransakas. KOF II. 2: 488 (c. 1655; på en prästgård). Sandsiö kyrkios Sädes-Inventarium. VDAkt. 1675, nr 5.
(1, 3) -JORD. [fsv. sädhiord, sädhis iordh] (numera mindre br.) jord (se d. o. 7 b), förr äv. jordstycke (jfr jord 5 b) avsedd (avsett) för l. använd (använt) till sädesodling; äv. om jord med hänsyn till dess lämplighet att därpå odla säd; äv.: besådd jord, jord som bär säd. Ett hemmene vm Trij pundh sädesiordh och femptyie Lass ängh. G1R 19: 214 (1548). Laholms Kongs-Ladugård i Halland .. bestående .. af 2 Mantal, 28 Tunnor, 10 Kappeland, 1 Sädesjord .. kommer genom offentelig Auction .. til den mästbiudande at bort-arrenderas. PH 5: 2957 (1750). At med Gräs-frön förbättra marken .. däremot har jag ingen ting at säga .. Det har jag försökt at utländska Gräs-Frön, här utan flödig och mycken gödsel icke wil fort, och då tror jag wäl at marken efteråt blir god til Sädes-jord. HushBibl. 1757, s. 258. Sädesjord .. (dvs.) Jord som bär eller är tjenlig att bära säd, att besås. Weste FörslSAOB (c. 1817). (I Minnesota) äro herrliga källor, fiskrika floder och sjöar, rik jagt och god sädesjord, men oodlad. Bremer NVerld. 3: 269 (1854). Cannelin (1939).
(4) -KAFFE. (förr) surrogatkaffe berett av säd. Landin Förfalskn. 28 (1898).
(6 a) -KANAL. (säd- 1866. sädes- 1834 osv.) (i fackspr.) om var o. en av de kanaler (se kanal 1 a) där sädescellerna bildas; jfr -kärl, -åder. Lauth har blott en enda gång i mennisko-testikeln observerat en sädeskanal med tillsluten ända. TLäk. 1834, s. 259. Det egentliga mjuka parenchymet består af sädeskanaler, i hvilka spermierna bildas. Müller LbAnat. 215 (1905). Lindskog o. Zetterberg 530 (1975).
(4) -KAPPE. (förr)
1) motsv. kappe, sbst.3 2. En rågad sädes-kappa. Lind 1: 902 (1749). särsk. motsv. kappe, sbst.3 2 slutet: kappe säd som erlades ss. underhåll. 1681 års Förordning, i hvad den rör Comministrarnes, sparsamt och obestämdt tillerkända, sädeskappar, lärer vara ett noli me tangere, hvaremot ingen Statsmakt vågar något företaga. PrestP 184445, 7: 202.
2) motsv. kappe, sbst.3 3. Femtio år äro icke förflutne sedan man här och der wid Arfskiften efter trefliga Bönder uppmätte åt Arfvingarne Silfvermynt med sädeskappar. AdP 1789, s. 167.
(4) -KAR. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr kar, sbst.1 1, o. -kista. BoupptVäxjö 1734.
(4) -KASTARE. (förr) person som rensade säd gm kastning (se kasta, v. I 1 e α). Schultze Ordb. 2235 (c. 1755).
(4) -KASTMASKIN~002, äv. ~200. (förr) jfr kast-maskin 2 o. -harpa, -rensnings-maskin. Gadd Landtsk. 3: 540 (1777).
(4) -KASTNING. (förr) jfr kasta, v. I 1 e α. Schultze Ordb. 2236 (c. 1755). Til föda för menniskor sås lins i fetare jord: härwid utblandas 2 delar lins med en del hafra til utsäde, de skäras och tröskas tillika, samt afskiljer sig linsen lätt, under sädes-kastningen på logan. Gadd Landtsk. 3: 430 (1777).
(4) -KISTA. (säd- 1840. sädes- 1670 osv.) (förr) kista (se d. o. 3) med l. för förvaring av säd; jfr -kar, -lår. BoupptSthm 25 ⁄ 6 1670.
(6 a) -KLOT. (säd- 1759. sädes- 17901814) (†) om testikel. Acrel Chir. 183 (1759). Heinrich (1814).
(3) -KNARR. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kornknarr. VetAH 1813, s. 258. Endast sädesknarrens enformiga serenad från åkerfälten på afstånd, störde nattens djupa tystnad vid Medewi helsobrunn. Crusenstolpe Tess. 1: 197 (1847).
(3) -KNÄPP. (numera bl. mera tillf.) om det knäppande ljud som hörs då sädesfröna (särsk. i råg- o. kornåker) efter att några dagar före mognaden ha svällt åter torkar o. därvid får bättre fäste i axen; jfr knäpp 1 o. råg-knäpp. En del wänta på den så kallade sädes-knäppen, hwarmed förstås det sprakande, som höres i råg- och korn-åkrar, när säden är wäl mogen och den tager des sista torka. Gadd Landtsk. 3: 354 (1777). LB 2: 93 (1900).
(2, 3) -KNÄPPARE. [larverna uppträder ss. skadedjur på sädesslag] zool. skalbagge av det till familjen Elateridae hörande släktet Agriotes Eschscholtz; särsk. dels om arten A. lineatus Lin., vanl. kallad randiga sädesknäpparen, dels om A. obscurus Lin. o. A. aterrimus Paykull, båda kallade mörka sädesknäpparen. VetAH 1779, s. 288. (Av) knäppararter göra sannolikt .. mindre sädesknäpparen (Agriotes sputator L.) svår skada på sädesslagen. Tullgren Skadeins. 47 (1906). Bland våra vanligaste arter (av knäpparna) är .. randiga sädesknäpparen (Agriotes lineatus Linné) och mörka sädesknäpparna (Agriotes obscurus Linné och A. aterrimus Paykull). DjurVärld 3: 200 (1963).
Ssg (zool.): sädesknäppare-larv. Dahlbom Insekt. 29 (1837).
(6 a) -KOLLER. (†) koller (se koller, sbst.1 1) hos hingst beroende på otillfredsställd könsdrift; i äldre veterinärterminologi liktydigt med: kongestion i hjärnan. Sädeskoller (dvs.) Kongestion till hjernan, Congestio cerebri. SFS 1863, nr 32, s. 20. (Det talas) om sädeskoller hos hingst, moderkoller hos sto, båda beroende på otillfredsställd könsdrift och upphörande i och med orsakens aflägsnande. Bohm Husdj. 127 (1902).
(6 a) -KONGESTION. (†) kongestion beroende på otillfredsställd könsdrift. Tänk om ungdomens drömmar och ideal bara vore sädeskongestioner åt hjernan. Strindberg Brev 5: 109 (1885).
(4) -KONSUMENT. Järta 1: 153 (1816).
(4) -KONSUMTION. SvGeogrÅb. 1938, s. 122.
(2) -KORG. (sädes- 18801940. säds- 1797. säs- 1927) (förr) vid sådd använd korg där sädeskornen förvarades. Hülphers Norrl. 4: 309 (1797).
(14) -KORN. (säd- 1690. säda- 15941660. säde- 16671690. sädes- 1528 osv. säds- 17731807. säs- 1707) [fsv. sädhekorn, sädhis korn] korn l. frö av sädesstråväxt; särsk. (i sht förr) koll.: korn till utsäde, utsäde (äv. bildl.). G1R 5: 75 (1528). Jag gratulerar .. mig .. som fått lefwa till den tyden at få see sädeskornet till den frucht som .. lärer sättia Fäderneslandet i wälstånd. CPolhem (1728) hos Swedenborg RebNat. 1: 320. I Roslagen är allmogen aldeles utblottad. Frälsemannen måste förse sina bönder både med underhåll och sädeskorn. AdP 1786, s. 70. (K. IX) befallde den 19 och 24 April (1602) Kammarrådet att i Danzig och annorstädes uppköpa spannemål till sädeskorn för Norrland och Dalarne. Widmark Helsingl. 1: 210 (1860). I växterna hopas fosforn framför allt i fröna, bl. a. i sädeskornen, som förs bort från åkrarna och förtärs i vårt bröd. Selander LevLandsk. 181 (1955).
(3) -KRAKE. (säd- 1805. sädes- 1794 osv.) (i sht förr) om en i marken nedslagen spetsig stör på vilken sädeskärvar träds för att torka, krakstör; äv. om på sådan stör uppsatta sädeskärvar; jfr krake, sbst.4 1, 4. Vid Husaby var Höst-Rågen afskuren samt åkern full af sädeskrakar. SDS 1914, nr 3, s. 7 (1794). BoupptVäxjö 1805.
(3) -KROK. (förr) med träskaft försedd krok (se d. o. 1) av järn, varmed skuren säd samlades upp från fältet (för att bindas i kärvar). Afzelius Sag. 2: 80 (1840). Skördetröskan .. hade sin motsvarighet redan på 1600-talet: då rekommenderade nämligen riksrådet Schering Rosenhane .. införandet av lie och sädeskrok, där säden dittills mejats med den uråldriga skäran. TurÅ 1950, s. 108.
-KROPP.
1) fysiol. till 6 a, hos människa l. djur: hanlig sädescell, spermie; jfr -djur. Bergman Jordkl. 2: 498 (1774). Den kvinnliga könscellen benämnes äggcell, den manliga sädeskropp eller sädescell. Hammar FostUtv. 12 (1900).
2) (numera mindre br.) bot. till 6 b, hos växt: hanlig sädescell; jfr spermatozoid 2. (På vissa tångväxter) finnas i groparne förgrenade trådar, på hvilka sitta ett slags aflånga celler, och då dessa vid mognaden brista, framkomma derur i ymnighet mycket små, med tvenne fria flimmertrådar försedda ”sädeskroppar”, hvilka liksom små djur lifligt svärma omkring i vattnet. Fries Växtr. 268 (1884). (Könscellerna) äro små, oftast cilieförsedda sädeskroppar, spermatozoider. Ursing SvVäxt. Krypt. 15 (1949).
(4) -KROSS. (numera bl. tillf.) maskin för krossning av säd; jfr kross, sbst.1 2. AB 1869, nr 73, s. 1.
(4) -KROSSARE. (numera mindre br.) = -kross. UB 3: 313 (1873). 2NF 34: 332 (1922).
(2) -KRÅKA. (†) kråkfågeln Corvus frugilegus Lin., som till stor del lever av spannmål, råka. Hartman Naturk. 193 (1836). Berndtson (1880).
(6 a) -KRÄK. (säde- 1750. sädes- 17581847) (†) sädeskropp (tidigare uppfattad ss. djur), sädescell; jfr -djur. Acrell PVetA 1750, s. 29. Meurman (1847).
(1) -KULTUR. odling av säd; äv. konkretare, om sättet att odla säd; jfr kultur 2. PH 1: 546 (1724). Sådane odlade eller odlingsbara Kärr, som kunna användas till Sädes-Cultur, men icke duga till äng, hänföras (vid skattläggning) i 2:ne Claszer. SPF 5: 265 (1828). IllSvOrdb. (1955; äv. konkretare).
(4) -KVARN. (numera bl. tillf.) för malning av spannmål avsedd kvarn (se d. o. 1), spannmålskvarn. Rinman 1: 262 (1788). Städerna hade (på 1600-talet) oftast egna sädeskvarnar, där malning verkställdes för andra. Uppl. 2: 252 (1906). SkånD(B) 7 ⁄ 3 1958, s. 13.
(6 a) -KÄRL. (säd- 1774. sädes- 17741889) (†) sädeskanal. Bergman Jordkl. 2: 499 (1774). Björkman (1889).
-KÄRNA.
1) till 14: kärna l. frö av sädesstråväxt, sädeskorn; äv. bildl., särsk. om grunden varpå ngt vilar l. ursprunget l. begynnelsen varur ngt utvecklats. Svart Ähr. 87 (1560; bildl.). LB 2: 21 (1899).
2) (†) till 6 a, om sädescell efter inträngande i ägget. Sädescellen uppdelar sig .. i två delar; dess hufvud ansväller allt mer .. erhåller blåsform och antager äfven i öfrigt .. ett mer kärnlikt utseende. Den benämnes nu sädeskärnan. Hammar FostUtv. 25 (1900).
(3, 4) -KÄRRA. (sädes- 17341933. säds- c. 1755) (förr) (hästdragen) kärra för transport av säd. Sädeskiärror brukas här (i Järna) såsom i Öster Dalarna med helskurna hiul och 1/4dels cylinder. Linné Dal. 128 (1734).
(3) -KÄRVE. (sädes- 1727 osv. säds- c. 17551813) Hallmband til sädeskärfwornes bindande. Salander Gårdzf. 109 (1727). Bruket i wisza landsorter att Jul-afton utsätta en otröskad sädeskärfwe på en stång. AJourn. 1820, nr 5, s. 2. Brokiga småfåglar flaxade kring gamla sädeskärvar (vid juletid). Malmberg StyckVäg 54 (1950).
(4) -KÖP.
1) (numera bl. mera tillf.) köp (se d. o. 1) av spannmål. Linc. Ii 3 b (1640). At i stället för brännvin, häldre gagna säden til bröd, och för at bespara omkring 56 tunnor guld årligen, som til sädes-köp åtgår. AdP 1786, s. 183.
2) (†) pris på spannmål; jfr köp 2. Fastän man för nästa år hade, i anledning af desse fördelar at wänta bättre Sädes-kjöp, säges dock redan, at Råg och Korn kommer intet at falla under detta årets priser. EP 1792, nr 56, s. 2.
(4) -KÖPMAN. (†) spannmålsköpman. Lind (1749). Möller (1807).
(3, 4) -LAD. (†) lada l. ställe i lada för förvaring av otröskad säd. VDAkt. 1763, nr 504. VexjöBl. 1842, nr 31, s. 3.
(3, 4) -LADA. (sädes- 1671 osv. säds- 1784) (numera bl. tillf.) jfr lada, sbst.1 Risingh LandB 30 (1671).
(1) -LAG. (†) eg.: rättesnöre för sådd, pregnant: bästa såningstid. Hoo som wil Sädestijman weta / Han märcke första åhrsens Wäta. / Första Blijda effter Trettonde Dagh / Tretton Wekor effter är Sädeslagh. IErici Colerus 1: 11 (c. 1645).
-LAND. (säd- 16091741. säde- 15521884. sädes- 1543 osv. säds- 1586c. 1755) [fsv. sädheland, sädhis land]
1) (förr) till 1, om ä. ytmått betecknande så stor areal som besåddes med en under olika tider o. i olika trakter växlande mängd (en spann l. tunna l. fjärding) utsäde; äv. om mått för jordegendoms kamerala storlek, motsv. 1/24 mantal; jfr seland. Ligger sama fårss i skatt fför 7 sädeland iord ett. AktsamlKungsådreinst. 36 (1552). (I Ångermanl.) vthgörs (skatten) årligenn epter sedelandhtaell, reknandh ith sedelandh iord för ith spanneland. Thulin Mant. 1: 88 (i handl. fr. 1553). Allehanda jordmätning, såsom .. settung, ottung, sedhland .. jord. Schück VittA 1: 142 (i handl. fr. 1629). Ett sädesland är så stort åkerfällt, som man sår ett Span Säd på. Botin Hem. 1: 39 (1755). Skulle i Ångermanland räknas 12 sädesland på ett fullgärds-hemman och uti Helsingland och Medelpad 24 mål (osv.). Widmark Helsingl. 1: 211 (1860). 60 sädesland bildade .. (i Ångermanl.) en ”sköld”. Thulin Mant. 1: 69 (1890). jfr jord-, skatte-sädesland.
2) (numera mindre br.) till 1, 3: odlat l. för odling avsett l. lämpligt stycke jord; äv. om jordstycke som bär säd; jfr land 1 a α o. -jord, -teg, -åker. Sedhan moste the åthr besee sigh åm andre åkrar ock sedeslandh. Cederlöf FinlPrästEkon. 154 (i handl. fr. 1543). Twenne Bönder som woro Grannar, blefwo oense eller trättande om ett stycke Sädeslandh. Kiöping Resa 88 (1667). (Sv.) sädesland .. (fr.) sol (terrain) propre à la culture du blé. Schulthess (1885). Det ser ut som om detta gamla vattenlandskap (på Kristianstadsslätten) inte helt ville låta sig förvändas i plogland, sädesland. TurÅ 1958, s. 241.
3) (numera mindre br.) till 1, 3: land (se d. o. 3), i sht förr äv. om landområde l. landskap o. d. som lämpar sig för spannmålsodling; äv.: land osv. som har rik l. sådan l. sådan spannmålsodling l. spannmålsproduktion. Emedan i Norige är litet eller intet Sädes Land (osv.). Rudbeck Atl. 3: 319 (1698). Sädesländer, som förse Europa med Spannemål äro Egypten och Marocco, Sicilien och Ungern, Engeland och Pålen. Orrelius (1797). Skåne är ett sädesland. Weste FörslSAOB (c. 1817). Polen är ett af Europas rikaste sädesländer. Palmblad LbGeogr. 136 (1835). Hedemarken .. en slättbygd, som är Noriges bördigaste sädesland. Palmblad Norige 13 (1846). HandInd. 306 (1926).
(3, 4) -LASS. (säd- 1956. sädes- 1671 osv.) lass (se lass, sbst.2 1) av säd. Risingh LandB 30 (1671).
-LEDARE. (säd- 18661893. sädes- 1848 osv.)
1) (numera föga br.) till 2, på såningsmaskin: rörformad inrättning som leder utsädet till marken. Såningsmaskinens vigtigaste delar äro: en låda för säden, sålåda, en apparat, som afskiljer en viss mängd säd, matare-apparat, samt en inrättning, som leder säden till marken, sädledare. Holmström Naturl. 2: 108 (1889). Lundell (1893).
2) anat. till 6 a, om vart o. ett av de två rör genom vilka spermierna passerar från bitestiklarna till urinröret. Dannström Hering 94 (1848). Könsorganen (hos insekter) bestå antingen av ett par äggstockar eller ovarier, eller av ett par testiklar jämte utförsgångar för dessa, ägg- eller sädesledare. Trägårdh Skogsins. 12 (1914). VLäkarb. 229 (1982).
(3) -LIA. (i sht förr) Gadd Landtsk. 3: 498 (1777).
(3) -LINS. om den troligen fr. Centralasien härstammande, till ärtväxterna hörande örten Lens culinaris Medik., lins; jfr åker-lins. Linsen (Ervum Lens, L.), hvarmed menas särskildt åker- eller sädeslinsen, har såsom kulturväxt .. en lång förhistoria. Jönsson Gagnv. 72 (1910).
(3, 4) -LOFT. (i sht förr) loft (se loft, sbst.1 3 b) för l. med spannmål. Dähnert 154 (1746).
(3, 4) -LOGE, äv. -LOGA. (numera bl. tillf.) jfr loge, sbst.1 1. KOF II. 2: 496 (c. 1655).
Ssg: sädeslog-golv. (numera bl. tillf.) jfr golv 3. Murenius AV 102 (c. 1644).
(3) -LYCKA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) åkerlapp; jfr lycka, sbst.2, o. -gärde. G1R 17: 205 (1545).
(4) -LÅR. (säd- 1803. sädes- c. 1635 osv. säds- 17001773) (förr) jfr lår, sbst.1, o. -binge. Schroderus Dict. 127 (c. 1635).
(4) -LÖN. (förr) lön i spannmål. Enligt nya staten har en Professor, utom tur till sädeslön, genast 600 rdrs lön. ETegnér (1807) hos Wrangel Räm. 46.
(24) -LÖS. som saknar säd; jfr lös 17. Kolmodin QvSp. 1: 225 (1732). Uti thesse Pen(n)inge- och sädeslösa tider. VDAkt. 1784, nr 91.
(3, 4) -MAGASIN. (sädes- 1777 osv. säds- 1812) lant. magasin (se d. o. 1) för förvaring av säd, spannmålsmagasin; stundom med särskild tanke på den i magasinet förvarade säden. Gadd Landtsk. 3: 563 (1777). Calandra granaria är ett insect .. som i södra Europa förstör sädesmagazinerna. Berzelius Kemi 6: 765 (1830).
(2, 4) -MAL. (†) = -fly. Schultze Ordb. 3164 (c. 1755).
(4) -MALNING. (numera bl. tillf.) malning av spannmål; jfr mala 1. Til Sädesmalning är Staden försedd med 5 stycken Väder- och 2:ne Vattu-qvarnar i Gammelstad. BtHforsH 2: 110 (1757). Bolin VFöda 253 (1933).
(1) -MAN. (sädes- 15261915. säds- 1851) [fsv. sädhis man] (numera mindre br.) man sysselsatt med sådd, såningsman; förr äv. allmännare, ungefär liktydigt med: åkerbrukare; ofta bildl., särsk. om Jesus tänkt ss. en såningsman. En sädhesman gick vth til ath så sina säädh. Luk. 8: 5 (NT 1526). Then gode Sädesmannen Jesus Christus, then goda och rena Sädena, som är hans helga Ord, vthsår. LPetri KO Föret. 1 (1571). Ægypterne, de störste Sädes-Män i hela werlden. Serenius EngÅkerm. Föret. 2 (1727). Förhateliga sädesmän, som beså hela landet med förderfwets frön. Bergeström IndBref 381 (1770). Sädesmannen som sådde linet, skulle vid tillfället vara klädd i snövit skjorta. Bengts Vargt. 68 (1915).
(1, 3) -MARK. (numera bl. mera tillf.) jfr mark, sbst.1 3 c, o. -land 2. 2RA 1: 456 (1723).
-MASK. (säd- 1755. sädes- 15821925. säds- 17731788)
1) till 24, om larv av olika insektsarter som uppträder ss. skadedjur på sädesväxter; äv. om snigeln Deroceras reticulatum Müller, åkersnigel; äv. bildl. En så gruffueligh och skadeligh sädesmatk är Herrans förbannelse i husena. PErici Musæus 2: 194 b (1582). Drwffmatkar bijta Wijnqwistar, Sädes matkar Säden. Schroderus Comenius 49 (1639). Alm(Ld) 1792, s. 38 (om larv av kornmalen). Sädesflyet, hwars larv är allt för wäl bekant under namn af Sädesmask, finnes i sädesmagasiner. Hartman Naturk. 250 (1836). Dahlbom Insekt. 198 (1837; om larv av sädesknäpparen). Nordström Luleåkult. 182 (1925).
2) (†) till 3: slända av den till de egentliga trollsländorna hörande familjen Libellulidae (som av allmogen i äldre tid felaktigt uppfattades ss. skadedjur på säd); i pl. äv. om familjen. Allmogen tror att .. (trollsländorna) skada eller afbita kornen i axen och kalla dem derföre i Tyskland Kornbeisser och i Sverige Sädesmask; men av en sådan beskyllning äro de likväl alldeles oförtjenta. Dahlbom Insekt. 223 (1837). Familjen Libellulidæ. Trollsländor. Sädesmaskar. Thomson Insect. 215 (1862). Klint (1906).
3) (†) till 6 a, om spermatofor; äv. om hanlig sädescell. Schulthess (1885). Af de fleste höllos .. (de hanliga könscellerna) emellertid för att vara parasiter (o. inte början till nya individer) hvarför de äfven kallades sädesmaskar, vermiculi spermatici. Wirén ZoolGr. 1: 81 (1896).
-MASKIN. (†)
1) till 4: maskin för rensning l. sortering av säd o. d. PT 1758, nr 60, Bil. s. 2. Juhlin-Dannfelt 393 (1886).
2) till 6 a: spermatofor. Lovén ÅrsbVetA 184042, s. 54. (Huvudfoting)Hanarnes sädesledare utvidgar sig nedåt till ett muskulöst, säckformigt organ, i hvilket man vid fortplantningstiden finner ett slags långa och smala, med sperma fyllda kapslar, kallade spermatophorer eller sädesmachiner. Thorell Zool. 2: 292 (1865).
(4) -MJÖL. (numera föga br.) mjöl av säd. (Bark till bröd) Handhafwas som annat godt sädesmiöl, til thes thet bröd warder, dock sällan syrat, eller gäsit. Broman Glys. 3: 802 (1724). Levander FattFolk 34 (1934).
(2, 3) -MUST. (†) om den för säden nödvändiga o. värdefulla fuktigheten i jorden; jfr must 5. Det hafwer warit ett ofruchtsamt och elakt Åhr, ingen Sädesmust, Tårcka, Köld. Rålamb 13: 19 (1690). Landtmannen längtar nu efter sädesmust, åt den torra jorden. Alm(Sthm) 1754, s. 19. Några små regnskurar, men som ej gifwa nog Sädes-must för Höst-sädet. Alm(Gbg) 1767, s. 19.
(2, 4) -MÅL. (†) mått (se mått, sbst.4 1 b) för uppmätning av spannmål (särsk. om sådant mått utgörande 1 tunna l. 36 kappar); äv. konkret, om kärl av visst mått för uppmätning av spannmål; jfr mål, sbst.3 1 c. Murenius AV 130 (1646). BoupptVäxjö 1781 (konkret). En Svensk Tunna (sädesmål) = 36 kappar = 63 kannor. QLm. 1: 11 (1833).
(1) -MÅNAD. (säd- 1876. sädes- 1662 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om månad varunder sådd pågår; särsk. ss. benämning på oktober månad. Bondepract. C 1 b (1662). Sädesmånad .. (dvs.) Månad, då såning verkställes. Dalin (1854). Hörlén GSed. 38 (1914).
(2, 4) -MÅTT. (sädes- 1538 osv. säds- 17731788) (numera i sht i skildring av ä. förh.) mått (se mått, sbst.4 1 b) för uppmätning av spannmål; äv. sammanfattande, om de måttsenheter som användes för spannmål; äv. konkret, om måttskärl (av varierande storlek) för spannmål; jfr -mål o. korn-, spannmåls-mått. Om torr mååt eller sädhes mååt. VarRerV 45 (1538). En Tunna Sädesmått innehåller Femtusende Sexhundrade Cubik Tum, och Hundrade sådane göra en Kanna. PH 8: 342 (1766). Diversse Sädesmått. BoupptRasbo 1787. Förhållandet emellan pund, tunna, spann och trö såsom sädesmått. Falkman Mått 1: 175 (1884). Man vågar väl inte påstå att varje sädesmått har plockats fram ur sin gömma, men inalles har bortåt 500 kärl av skilda typer behandlats (i avhandlingen). SvGeogrÅb. 1968, s. 195.
(4) -MÄLTNING. om den jäsningsprocess varvid säd förvandlas till malt; jfr mälta, v.1 1. Wallerius ChemPhys. 1: 247 (1759).
-MÄNGD. jfr mängd, sbst.2 1 d.
1) till 24. Högbom NorrlNär. 21 (1898).
2) till 6 a. Den sädesmängd .. (insektshonorna) erhålla (vid befruktning) måste räcka under en tidrymd, som .. kan utsträckas till flera år. Trägårdh Skogsins. 13 (1914).
(1) -MÖRT. möjl. om fisken Osmerus eperlanus Lin., nors. Sädes-Mörten infinner sig på såningstiden. Broman Glys. 3: 616 (c. 1740).
(3) -NEK. (i sht förr) sädeskärve. PJAngermannus ATrolle 23 (1620). I långa rader låg sädesnekarna på den nybrutna åkern. Moberg SistBr. 185 (1959).
(2, 3) -ODLANDE, p. adj. Lundell (1893).
(2, 3) -ODLARE. ÖoL (1852).
(2, 3) -ODLING. (säd- 1933. sädes- 1820 osv.) särsk. abstr.; äv. konkretare, om enskild omgång av sädesodling; jfr odling 2. Hisinger Ant. 2: 14 (1820). Sädesodlingen (på 400-talet) förefaller ha varit av underordnad betydelse i jämförelse med boskapsskötseln. ActaOel. 4: 53 (1931). Följden (av högre spannmålspriser) blev att länets kreatursstock minskades, och sädesodlingarna ökades på bekostnad av ängsarealen. SvGeogrÅb. 1945, s. 146.
(24) -OLJA. (†) (säd- 1818. sädes- 18381872) om flyktig olja erhållen vid framställning av sädesbrännvin. Sädoljan, sädesdunsten, fovilla, ett befrödande oljaktigt ämne. Marklin Illiger 396 (1818). Den med vatten öfverdistillerade finkeloljan består efter Mulders beräkning af 2 atomer enantsyrad ethyloxid och 1 atom af en egen flygtig olja .. hvilken han kallat oleum siticum, af σίτος, säd, och som vi således kunna öfversätta med sädesolja. Berzelius ÅrsbVetA 1838, s. 325. Finkeloljan af säd består af sitinsyrad (enantsyrad) etyloxid, fri sitinsyra och en egen flygtig olja, sädesolja. Berlin Farm. 1: 637 (1849). Tholander Ordl. (1872).
(3, 4) -ORT. (numera mindre br.) ort (se ort, sbst.1 3), förr äv. (motsv. ort, sbst.1 3 b) i vidsträcktare anv., om landskap l. landsända l. land o. d. som lämpar sig för spannmålsodling; ort osv. som är rik på säd, ort osv. där spannmål odlas mycket l. ger god avkastning; äv.: ort osv. som har sådan l. sådan spannmålsodling l. spannmålsproduktion l. spannmålstillgång; jfr -bygd. Theras grannar i Nora och Linde .. bo wid god sädes Ort och fetalie-bygd. Bergv. 1: 360 (1686). Dess vtan är här ingen sädesorth, vtan här wäxer allenast liten bland sädh och hafra. VDAkt. 1709, nr 90. Mörbylånga, den wi igenom reste på wästra sidan .. (är) den bästa sädes-ort på hela Öland. Linné Öl. 114 (1745). Sädesort .. (dvs.) Sädesrik ort. Weste FörslSAOB (c. 1817). Cannelin (1921).
(3, 4) -PART. (förr) dels (om ä. förh.) om andel i samfälld sädesproducerande mark, dels (kam.) om kameralt mått i Skåne använt vid avveckling l. fördelning av samfälld mark. Flechen (Ängelholm består) uthi 18 Sädersparter .. och 20 andre gårdar eller huus uthan affwel. JordrevnKommRelBjäreEngelh. 1670. Gården och Tomten N:r 8 i första qwarteret wästra raden härstädes (dvs. i Ängelholm), tillika med halfannan Sädespart Stadsjord om nio upskattade tunneland. LdVBl. 1836, nr 15, s. 4. Auktion för försäljning af 531/24576 sädespart N:o 12 Båstad. PT 1909, nr 137 B, s. 1. SAOL (1950).
(3) -PLANTA. jfr planta, sbst.1 1 b. Barchæus LandthHall. 23 (1773).
(2) -PLANTERING. (†) särsk. abstr.: odling av säd. Polhem Invent. 54 (1729). Gadd Landtsk. 3: 306 (1777).
(2) -POTATIS. (numera mindre br.) utsädespotatis, sättpotatis. DA 1808, nr 70, s. 6. SAOL (1973).
(2, 4) -PRIS. spannmålspris. Möller (1790).
(4) -PRODUCENT. spannmålsproducent. HT 1922, s. 176 (1829).
-PRODUCERANDE, p. adj. som producerar säd.
1) till 4. Björkman (1889).
2) till 6 a. 2NF 15: 644 (1911; om kanaler i könskörteln).
(4, 6 a) -PRODUKTION. (säd- 1899. sädes- 18331954) särsk. till 4: spannmålsproduktion. QLm. 1: 39 (1833). ActaOel. 6: 51 (1937; konkret). jfr bröd-säd(e)s-produktion. —
(2) -PROV. (numera knappast br.) spannmålsprov. Backman Dickens Pickw. 2: 236 (1871). Cannelin (1939).
(3, 4) -PROVINS. (numera mindre br.) jfr -distrikt. RP 16: 154 (1655). Ymer 1927, s. 224.
(2) -PROVTAGARE. (numera föga br.) jfr provtagare 2. Af säd sker proftagning säkrast medelst en Sädesproftagare, hvilken nedstickes tillsluten i säcken uppifrån, öppnas därefter, medan den inre cylindern fylles af säd från olika djup i säcken, och utdrages åter, sedan den tillstängts. Lyttkens Frök. 8 (1879).
(1) -PUMPA. [om anledn. till benämningen se språkprovet från 1751 under korn-groda] (†) groda av släktet Bombina bombina Lin.; jfr pumpa, sbst.2, o. korn-groda. Sädes-pumpor kallas Klock-grodorne, som så wäl wid Jordberga, som i nästgränsande byar hördes. Linné Sk. 244 (1751). Dens. Fauna nr 277 (1761).
(2) -PUNDLAND~02 l. ~20. (förr) om jordareal av den storlek att det åtgick ett pund utsäde att beså den. Så mykyn Jordh .. som all j sender kan soos met 3 pund sædh .. och thet kalles 3 sädes pund Landh. HFinlH 3: 277 (1555). Almquist CivLokalförv. 2: 505 (1921).
(2) -PÄRLA. (numera föga br.) pärla (se d. o. 1) av ett sädesfrös storlek. De minsta (äkta) pärlorna säljas i hopar efter vikt och kallas lod- och sädespärlor. 2NF 22: 720 (1915).
(3, 4) -REGION. jfr -distrikt. Bremer NVerld. 2: 485 (1853).
(3) -REN. (†) besådd åkerren; jfr ren, sbst.2 1 c β. Spegel GW 142 (1685).
(4) -RENSARE.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som rensade säd. IllSvOrdb. (1955).
2) (numera bl. tillf.) sädesrensningsmaskin. Salmons sädesrensare, med 4 såll, som genom kastning och blåsning skiljer flere slags säd från hvarannan, äfvensom från alla främmande frön. LAA 1813, s. 355.
(4) -RENSNING. rensning av tröskad säd från halm, agnar, ogräsfrön o. d.; jfr rensa I 2 b. Sädesrensning och sortering utfördes förr mest för hand genom kastning och sållning .. detta arbete sker numera till större delen med maskiner: sädesharpor, sädessorterare, triörer. Juhlin-Dannfelt (1886).
(3, 4) -RENSNINGS-MASKIN. lant. maskin för sädesrensning; äv. (o. numera vanl.) om sådan maskin som samtidigt också sorterar sädeskärnor o. frön; jfr -rensare 2. Alm(Ld) 1776, s. 36. Sädens rensning och kastning, sker antingen med wanlig kast-skofwel .. eller och werkställes detta med sädes-harpor, eller serskilte härföre inrättade sädes-rensnings-machiner. Gadd Landtsk. 3: 539 (1777). Sonesson BöndB 142 (1955).
(3) -RIA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr ria, sbst.1 AdP 1834, 4: 38.
(3, 4) -RIK. (säd- c. 1710 osv. sädes- 1756 osv. säds- c. 1660)
1) rik på säd o. spannmål; som har stora förråd av säd o. spannmål; om jord l. fält o. d.: som bär ymnig gröda; äv. i överförd anv., om år o. d.: som kännetecknas av l. ger mycket spannmål l. stor spannmålsavkastning. KKD 8: 68 (c. 1710). De sädesrikaste trakter (i Sv.) äro Skåne, Östergöthland, samt Upland. Palmblad LbGeogr. 98 (1835). Genom wårens tempelportar träde wi in i Naturens helgedom, sommaren .. der under osz ligger den sädesrika och blomsterprydda jorden. Rogberg Pred. 2: 346 (1820). Celander NordJul 1: 218 (1928; om år). ActaOstrog. 2: 22 (1930; om fält).
2) (†) om sädesgudinnan Ceres: rik på säd o. äring. Alt hwad rart Neptunus han har utj Strömmar och Hafwet, / Sampt den Sädzrijke Fru, Fru Ceres af äplet Pomona, / .. Alt skall skaffasz här in. BröllBesv. 206 (c. 1660; uppl. 1970).
(4) -RISSEL. i sht lant. jfr rissel, sbst.2 1 a, o. -harpa. Lind 2: 699 (1749). MosskT 1892, s. 431.
(3) -ROST. (säd- 1888. sädes- 1884 osv.) bot. om parasiterande svamp av ordningen Uredinales, som framkallar sjukdom på sädesslag, rostsvamp (i denna anv. numera bl. koll. l. sg. med totalitetsbemärkelse); särsk. om arten Puccinia graminis Pers., svartrost (förr äv. kallad vanlig sädesrost); äv. (i sht lant.) om den av rostsvamp förorsakade sjukdomen; jfr rost, sbst.2 3 a, o. -svartrost. Fries Växtr. 297 (1884). NF 16: 1526 (1892; om P. graminis). Medel, genom hvilka sädesrosten kan bekämpas. TLandtm. 1897, s. 105. LAHT 1897, s. 100 (: vanlig). Sädesrosten framkallas af små svampar med ett rödaktigt utseende, benämnda rostsvampar. SvAlm. 1899, s. 30. Racka är gul sädesrost, som brukar uppenbara sig på hösten. Västerb. 1941, s. 136.
Ssgr: sädesrost-art. bot. UtsädT 1904, 175.
-fråga. På den europeiska kontinenten upptogs sädesrostfrågan förlidet år 1892 af det Tyska Landtbrukssällskapet. LAHT 1893, s. 240.
-sjukdom. Eriksson Sädesrost 4 (1896).
-svamp. (numera mindre br.) rostsvamp. LAHT 1895, s. 3. Därs. 1931, s. 506.
(3) -ROT. (numera föga br.) rot (se rot, sbst.1 1) på sädesplanta. Serenius EngÅkerm. 191 (1727). Hartman Naturk. 241 (1836).
-RÅG. (säd- 1907. säda- 1678. sädes- 15871939) [fsv. sädhis rogher]
1) (numera knappast br.) till 2: råg (se d. o. 3) till utsäde, utsädesråg. VadstÄTb. 123 (1587). Extra god Sädes-Råg, som håller öfver 14 Lispunds wigt per Tunnan, samt bästa sort Korn, både 2- och 6-radigt, ganska wigtig Säd, och således ypperlig til utsäde, finnes til köps vid Elfsborgs Kongs Ladugård. GT 1787, nr 21, s. 4. Cannelin (1939).
2) (†) till 3, om (det i Sv. allmänt odlade) sädesslaget Secale cereale Lin., råg. Lyttkens Växtn. 1430 (1913). Omedelbart före eller efter kornbärgseln tröskade man sädrågen för att redan omkring den 20 augusti kunna börja höstsådden. Landsm. 1907, s. 88.
(4) -RÅTTA. (†) sisel (som är en svår skadegörare på spannmål); jfr sisel-råtta. (T.) Zysel-Maus .. (Zeisel-Maus) (sv.) en stor och skadelig sädesråtta. Lind 1: 1919 (1749).
(3) -RÄFS. (i sht förr) särsk. om handlingen att räfsa ihop säd med räfsa. Räfsorna profvades vid strängning af hö och sädesräfs samt renräfsning på vall och stubbåker. TLandtm. 1900, s. 797.
(3) -RÄFSA. (i sht förr) räfsa (se räfsa, sbst. 2, 3) avsedd att räfsa ihop (i sht förr äv. att vända skuren) säd med. UB 3: 297 (1873). WoJ (1891).
(3, 4) -RÄKNARE. (förr) person med uppgift att (urspr. på åkern) räkna den mängd säd l. spannmål som skulle ingå i sädestiondet. NoraskogArk. 5: 287 (cit. fr. 1720). S. k. sädesräknare voro äfven skyldiga att inför domstol aflägga ed, att uppdraget skulle redligen verkställas. Därs. (1907).
(3, 4) -RÄKNING. (förr) jfr -räknare. Kyrkans tydligt skönjbara reglering av sädesräkningen för tionderäkningens underlättande kan ju ha motsvarigheter även inom vikt- och rymdmåttssystemen. NordKult. 30: 2 (1936).
(3, 4) -RÄNNE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = ränne, sbst.1 Ladugård i en länga .. inredd till fähus, stall, fårhus, foderlada, drifhus och vagnbod samt öfver alltsammans detta loge, sädes- och foderränne med uppkörsbro, täckt med stickor. SyneprotDrefseryd 6 ⁄ 9 1894. PT 1908, nr 258 B, s. 1.
(4) -RÄNTA. (förr) spannmålsränta. ÖoL (1852).
(3) -RÖK. (säd- 1944. sädes- 1819 osv.) (förr) jfr rök, sbst.1 1. EtnolKällskr. 2: 19 (1819).
(6 a) -RÖR. (säd- 1781. sädes- 17901885. säds- 17901807) (numera föga br.) jfr rör, sbst.3 5 a, o. -kanal, -kärl. Scroti och testiklarnas hinnor, med blod- och säd-rörens ursprung, gång och lägen, äro ock nu så ljusligen förklarade af flera vår tids stora Anatomici, at (osv.). VetAH 1781, s. 128. De fina sädesrören .. afsöndra säden från blodet i pulsådrorne, med hvilkas minsta grenar de stå i förening. Sönnerberg Loder 532 (1799). Hallin Hels. 2: 495 (1885).
(3) -SAMLARE. (säd- 1916. sädes- 1777) (förr) om anordning l. behållare vari sädeskärvar l. spillsäd samlades vid skörd. De som försökt och brukat desze (med väv försedda) sädes-samlare, och på förenämde sätt skördat sin säd, hafwa med nöje funnit, at nyttan af dem, första året nogsamt betalt hela kostnaden af wäfwen. Gadd Landtsk. 3: 503 (1777). Säd- och Frösamlare jämte Kärfhållare måste finnas på hvarje själfbindare. SvD 19 ⁄ 3 1916, s. 7.
(4) -SAMLING. (†) spannmålssamling. (Sv.) Sädessambling, (lat.) Frumentatio. Linc. (1640). Hamb. (1700).
(4) -SILO. (numera bl. mera tillf.) spannmålssilo. Paulsson NArkit. 77 (1916).
(3, 4) -SJUKDOM~02 l. ~20. sjukdom hos säd; särsk. om sot (se brand, sbst.1 I 4 d, rost, sbst.2 3 a, sot, sbst.3 2 a (α, β)). Sot l. Brand .. gemensam benämning på ett flertal sädessjukdomar, lika hvarandra i så måtto, att sädeskornens inre fram mot mognadstiden befinnes fylldt af en brun-svart, kolsotliknande stoftmassa. 2NF 26: 442 (1917).
(24) -SKAL. (†) jfr skal, sbst.1 1 c. Oldendorp 1: 185 (1786).
(4) -SKATT. (säde- 1642. sädes- 1555 osv.) (förr) skatt utgående l. fastställd i spannmål; jfr -ränta, -tionde o. säds-utgärd. Teitt Klag. 272 (1555). jfr fullsäde-skattebonde. —
(3) -SKIFTE. (säd- 18961903. sädes- 1845 osv.) (numera mindre br.) i fråga om förhållandet att olika sädesväxter omväxlar i en växtföljd o. d.; jfr skifte 6 g. Lundequist Landtbr. 249 (1845). Under (C. A.) Zittings tid infördes bl. a. ett efter nyare principer ordnadt sädskifte å (lantbruks)institutets åkrar. FinBiogrHb. 2452 (1903).
(4) -SKOFFA. (i sht förr) jfr skoffa 2 o. -skyffel. BoupptVäxjö 1812.
(4) -SKOPA. (förr) jfr skopa, sbst.1 1. BoupptVäxjö 1827.
(4) -SKOVEL. lant. jfr skovel 1. BoupptRasbo 1769. Som en särskild grupp (skovlar) utskiljer sig sädesskovlar, använda för att skyffla säd eller för att kasta säden vid rensning. Fatab. 1983, s. 162.
(3) -SKRINDA. (i sht förr) skrinda (se skrinda, sbst. 3) för transport av sädeskärvar. HushBibl. 1755, s. 171.
(4) -SKYFFEL. (säd- 1821. sädes- 1749 osv.) lant. spannmålsskyffel. Lind (1749).
(4) -SKYFFLARE. (förr) spannmålsskyfflare. (T.) Korn-Stürtzer, -Wender .. (sv.) Sädes skyfflare, som kastar om säd. Lind 1: 1040 (1749). Heinrich (1814).
(3) -SKYL. (i sht förr) jfr skyl, sbst.2 1, o. -rök, -snes. Juslenius 165 (1745).
(3) -SKYLNING. (i sht förr) om handlingen l. sättet att skyla (se skyla, v.1) säd. Alm(Sthm) 1868, s. 37.
(3, 4) -SKÄKTA. (†) = skäkta, sbst.2 1 b. VetAH 1780, s. 222.
(1, 2) -SKÄPPA. [fsv. sädheskäppa, säþis skäppa] (förr) såskäppa; äv. om l. med inbegrepp av innehållet i skäppan; jfr skäppa, sbst. 1. RA 1: 484 (1546).
(3) -SKÄRA. (säd- 1734. sädes- 1749 osv.) (förr) jfr skära, sbst.6 3. BoupptVäxjö 1734. Från Blekinge omtalas, att även sädesskäror kunde bli fästmöpresenter. SvKulturb. 9—10: 80 (1931).
(3) -SKÄRNING. (förr) jfr skära, v.2 9. BtVLand 1: 68 (1775).
(3) -SKÖRD. [fsv. sädhis skyrdh] skörd (se skörd, sbst.3 6) av säd; äv. konkret (motsv. skörd, sbst.3 7); jfr -höst, -äring. Lind 1: 173 (1749). Från swedjad mark må ej flere än twå sädesskördar tagas. SPF 1851, 14: 120. Sädesskörden har i äldre tider utförts med skära eller sigd, ett kortskaftadt redskap med starkt bågformigt böjdt blad. LB 2: 94 (1900). LAHT 1955, s. 28.
(1, 2) -SKÖTSEL. (†) spannmålsodling. 2RARP 15: 267 (1746). Heinrich (1814).
(24) -SLAG. (säd- 1787. sädes- 1630 osv.) slag av säd(esväxt); särsk. dels (o. företrädesvis) om växt hörande till familjen Gramineae (gräs), särsk. om de i Sv. allmänt odlade växterna vete, råg, korn o. havre, dels om växt hörande till familjen Leguminosae (baljväxter), särsk. ärter, bönor, lins, vicker; stundom äv. om bovete; jfr cerealier 1 o. -art, -sort. Till de egentliga sädesslagen räknas vete, råg, korn och havre samt majs, ris, hirs och durra. Schück VittA 1: 142 (i handl. fr. 1630). Af Cerealia eller Sädes-slag, som bäst passa sig för Fjäll-bygden, äro, förutan Rotrågen .. Krypärter, Lins, Wicken, Bland-säd af dem och Dauriskt Bohvete. VetAH 1780, s. 144. Sädesslag (dvs.) fröna af flere slags odlade grässlag, hvilka användas som födoämnen. Cleve KemHlex. (1883). Bland mängden av odlade sädesslag framstå några få såsom världens stora födoämnesproducenter, nämligen vete och ris, havre och majs, råg och korn. HandInd. 316 (1926). Till sädesslagen räknas ibland också bovete. BraBöckLex. (1980). jfr huvud-sädesslag. —
(3, 4) -SLAGA. (förr) jfr slaga, sbst.1 1 slutet. HushBibl. 1755, s. 259.
(1, 3) -SLÄTT. jfr slätt, sbst.3, o. -jord. Höjer Sv. 1: 353 (1873). Näsström FornDSv. 1: 278 (1941).
(3) -SNES. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr snes, sbst.1 2, o. -skyl. Fatab. 1908, s. 76.
(24) -SORT. sort (av) säd; sädesslag, sädesart. Gedner Linné En fråga 23 (1753). De til Bröd mäst brukelige Sädes-sorter äro hwete och råg, jemwäl på en del orter, korn, hafra, och i nödfall, ärter och bönor. Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 4 (1753). På samma gång man dragit upp en ny sädessort, har man nämligen, utan att där på rätt akta, kommit att hos sorten uppamma en sjukdomsmottaglighet, som till sist nödgar att alldeles förkasta sorten. LAHT 1904, s. 245.
(3, 4) -SORTERARE. särsk. (numera bl. mera tillf.): sädessorteringsmaskin; jfr sorterare 3. LAHT 1883, s. 254. Harpor, kastmaskiner, triörer, sädessorterare och andra .. för sortering, rening och rensning av säd, frö eller andra frukter avsedda apparater. VaruhbTulltaxa 1: 478 (1931).
(3, 4) -SORTERINGS-MASKIN. lant. (vanl. med sädesrensningsmaskin kombinerad) maskin som sorterar säd. 2NF 15: 1087 (1911).
(6 a) -SOT, sbst.1 (säd- 17811872. sädes- 17901814) (†) om sjukdom som karakteriseras av (riklig) vitaktig sädesflytning l. slemflytning från moderslidan (leukorré (jfr uttr. vit fluss (se fluss, sbst.1 1)); jfr sot, sbst.2 1. Haartman SciagrMorb. 447 (1781). (Sv.) Sädessot .. (t.) Samenflusz. Heinrich (1814). Tholander Ordl. (1872). — (3) -SOT, sbst.2 (†) sjukdom hos sädesväxt förorsakad av parasitsvamp(ar) av ordningen Ustilaginales (sotsvampar); äv. om själva svampen; jfr sot, sbst.3 2 a, o. flyg-sot. (Lat.) Svecice dicitur (sv.) Sot, Sädes-sot, Sot i Hvete .. (lat.) magis atro-inquinans, minus perniciosum. Wahlenberg FlSv. 1: 1037 (1826). Undersökningar af sädessotets frön. Fries LinnéSkr. 2: 217 (1906). Ssg (†): sädessot-slag. slag av ”sädessot”. LAHT 1908, s. 284. — (4) -SPANN. [fsv. säþa spander, säþis spander] (förr) jfr spann, sbst.4 1. RARP 3: 225 (1642). -SPILLNING. 1) (†) till 24: spillning (se d. o. 2) av säd vid sådd, skörd l. bärgning. Man föregifwer widare, at sädes-spillningen wid warsam Lie-skärning icke är särdeles betydelig. Alm(Gbg) 1782, s. 40. Med sädesspillning förstås .. den afgång i säd landthushållarn får vidkännas ifrån det han lägger säden i jorden och tills han åter får den i boden. Weckström Landth. 514 (1850). 2) (†) till 6 a: sädesflytning. Berndtson (1880). Schulthess (1885).
(4) -SPRIT. (numera mindre br.) = -brännvin. Sädes- och Potatessprit eller brännvin, erhålles genom jäsning och destillation af åtskilliga sädesarter och potatis. Almström Handelsv. 329 (1845). AB 1890, nr 1, s. 4.
(3) -STACK. (säd- 1741c. 1755. säde- 1671. sädes- 1707 osv.) (förr) jfr stack, sbst.1 1. Risingh LandB 29 (1671). I Finland göre wi skilnad på sädes skyl och sädes stack; den förra .. består av 10 til .. 30 sädes-band; den senare eller sädes stacken .. innehåller minst 2 à 3 lasz hoplagde och samlade sädes-band. Gadd Landtsk. 3: 505 (1777). Skola sädesstackar ligga lång tid, läggas de gärna på en stockbotten av stänger, placerade på så sätt, att mellan marken och säden erhålles ett tomrum. SvUppslB 25: 1044 (1935).
(3) -STJÄLK. (numera bl. tillf.) sädesstrå; jfr stjälk 1 a. Stridsberg Åkerbr. 42 (1727).
(3) -STOM. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stom (se stom, sbst.1 2); jfr -stubb. Fridegård Offerr. 42 (1949).
(3) -STRÅ. SamlRönLandtbr. 4: 9 (1783).
-STRÄNG. (säd- 1755. sädes- 1750 osv.)
1) i sht lant. till 3: av avmejad säd bildad sträng; jfr hö-, slåtter-sträng. (Fr.) Andain .. (sv.) en hö- eller säd-streng, som en slotterkarl gjör med ljan; et streck, en rad. Möller 1: 72 (1745).
2) anat. till 6 a: sträng som innehåller sädesledaren, blodkärl o. nerver o. som leder från ljumskkanalen till testiklarna; förr äv. om sädesledaren. VetAH 1750, s. 17. Om man trycker på mjölkarna, och tvingar dermed saften at upfylla sädes-strängarna (vasa deferentia), blifver Penis längre, och mjölk-saften rinner ut genom en liten mynning vid spitsiga ändan af lemmen. Därs. 1752, s. 136. Sädesledaren .. bildar tillsamman med kärl och nerver sädessträngen, en lillfingertjock sträng, som genom ljumskkanalen går in i bukhålan. Svenson Sinnessj. 49 (1907).
Ssg: sädessträngs-, äv. sädessträng-fistel. veter. till -sträng 2, om svulst(bildning) l. inflammation i sädessträngen hos häst, uppkommen efter kastration. Sädessträngsfistel är en svår åkomma hos Vallacker, som följer efter mindre lyckade castrationer. Billing Hipp. 104 (1836). Sädessträngsfistel (dvs.) Inflammation i sädessträngen (efter kastration). SFS 1863, nr 32, s. 21. Vennerholm o. Svensson 481 (1892).
(3) -STUBB. lant. stubb efter avmejad säd. Alströmer Får. 7 (1727).
(3) -STÅND. (säd- c. 1755. sädes- 17311885) (†) sädesstrå; äv.: sädesplanta. Celsius Alm. 1731, s. A 5 a. (Sv.) Sädstånd (lat.) Stamen frumenti .. (eng.) The stalk of corn. Schultze Ordb. 4899 (c. 1755). Sädes-arternes siukdomar af otilräckelig föda .. Atrophia, när hela sädesståndet plågas af trånsiuka och dör ut. Gadd Landtsk. 3: 460 (1777). Ahlman o. Forsman (1885).
(2) -STÖPNING. (förr) i fråga om att före sådden blöta utsädet i vätska (för att öka grobarheten l. påskynda groningen l. döda smittämnen o. d.), stöpning (se stöpa, v. 9 a). Ibland .. medel, som blifwit anwände at rikta en mager jordmon, har Sädes-stöpning warit (en). PH 6: 4739 (1757). Wallerius Åkerbr. 211 (1778).
(3, 4) -SVAG. (säd- 1797. sädes- 1797) (†) om ort: som har ringa l. liten sädesodling l. sädesproduktion. Blix SvFinance 163 (1797). Därs. 165.
(3) -SVARTROST. (†) svampen Puccinia graminis Pers., som framkallar sjukdom på säd, svartrost. SvTrädgFT 1896, s. 164.
(3) -SVEDJA. (förr) svedja gjord för att få mark till sädesodling; svedjeland avsett för l. använt till sädesodling. I allmänhet innebär väl ordet svedja i lantmäterihandlingarna råg- eller sädessvedja. Frödin SkogMyr. 42 (1952).
(2) -SÅDD. (numera föga br.) särsk. abstr.: sådd av säd; jfr -såning. BtFinlH 3: 353 (1556). Uppl. 2: 87 (1903).
(4) -SÅLL. (förr) såll för rensning o. sortering av spannmål. AB 1845, nr 53, s. 1. Handsåll är den enklaste formen för sädessorterare .. en tillämpning af dess idé utgöra Tisells ställbara sädessåll. 2UB 4: 81 (1899).
(4) -SÅLLNING. (förr) Brauner Åker 171 (1752).
(2) -SÅNING. (†) = -sådd. VgFmT I. 6—7: 53 (1755). EconA 1807, nov. s. 139.
(2) -SÅNINGS-MASKIN. maskin avsedd för sådd av säd. Juhlin-Dannfelt 393 (1886).
-SÄCK. (säd- 18791935. sädes- 1780 osv.)
1) (numera bl. mera tillf.) till 2, 4: säck med l. för säd, spannmålssäck; särsk. till 2. Sädesmannen med en sädessäck på axeln går .. och sår uti fåran. Björnståhl Resa 5: 268 (1780). I kvällningen kommer nu en bonde körande (till kvarnen) med ett lass sädessäckar. Lundkvist Snapph. 109 (1968).
2) (†) till 6 a, hos kräftdjur tillhörande ordningen Copepoda: säckliknande organ innehållande sädesvätska. Hannens könsorgan (hos Cyclops Castor) är enparigt, men frambringar mer än en .. sädessäck. Lovén ÅrsbVetA 184042, s. 62.
(2) -SÄD. (säde- 1697. sädes- 16811863) (†) säd till utsäde, utsädeskorn, utsäde. VDAkt. 1681, nr 215. Oblandat spannemåhl, som kunde doga till sädessäd. Därs. 1697, nr 476. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 113 (1863).
(3) -TEG. (numera bl. mera tillf.) jfr -fjäll, -åker. ConsAcAboP 4: 485 (1679).
(1) -TID. (säde- 1693, 1708. sädes- 15411824) (†) tid för sådd, såningstid; tid(speriod) varunder sådd pågår l. infaller; äv. bildl.; jfr -timme. 3Mos. 26: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: såningstiden). (Julius Paulus) sägher at thetta liffuet är icke annat än Sädhes tijdh, men thet andra een Skördeand. PErici Musaeus 5: 218 b (1582). Efter .. (korn) är en ömare säd och tål mindre köld och frost (än vete), så är des sädes-tid altid om wåren, tidigare eller senare, alt såsom grunden och wäderleken tilsäger. Serenius EngÅkerm. 201 (1727). När man plöger uti Sädes-Tiden (osv.). Aken Reseap. 362 (1746). Bönornas sädestid är vår’n. Adlerbeth Buc. 60 (1807). Sädestid .. (dvs.) Tid då man sår eller bör så. Weste FörslSAOB (c. 1817).
(4) -TILLGÅNG~02 l. ~20. AdP 1786, s. 182.
(1) -TIMME. [fsv. sädha time, sädhis time] (†) = -tid. G1R 7: 530 (1531). Tysken har längre Sädestima om Wåren, och långsammare mognadstid om hösten. Blix SvFinance 128 (1797).
(3, 4) -TIONDE. (sädes- 1554 osv. säds- 1637) [fsv. sädhis tionde] (förr) tionde som utgick l. var fastställd i säd, korntionde, spannmålstionde. BtÅboH I. 1: 27 (1554). Tionden var dels sädestionde, som utgick av allt växande (var tionde kärve etc.), dels kvicktionde av ladugårdens avkastning. Brilioth SvKyrkKunsk. 121 (1933). Medan kvick-tiondet odelad kom sockenprästen till godo, delades sädes-tiondet så, att en del, vanl. 1/3, gick till prästen, de övriga 2/3 delades .. mellan sockenkyrkan, biskopen och ”de fattiga”. 2SvUppslB 29: 409 (1954).
(3) -TJUGA. (numera föga br.) tjuga använd vid sädesskörd. Möller (1790). Ett stort antal .. grepar, såskäppor, såkorgar, sädesskäror, lieorv, högafflar och sädestjugor (har inkommit till Nordiska museet). RedNordM 1929, s. 19.
(4) -TORG. (förr) torg för spannmålshandel; jfr korn-, spannmåls-torg. Lind 1: 1071 (1749). Lindfors (1824).
(3, 4) -TORK. (säd- 1984. sädes- 1943) (numera bl. tillf.) om anläggning l. anordning för torkning av säd, spannmålstork; jfr -torka, -torkare. SocÅb. 194344, s. 97.
(3, 4) -TORKA. (†) sädestork. BoupptVäxjö 1800. Därs. 1853.
(3, 4) -TORKARE. (numera föga br.) sädestork. BoupptVäxjö 1815. SkånD(B) 21 ⁄ 2 1958, s. 12.
(3, 4) -TORKHUS~02 l. ~20. (numera bl. mera tillf.) torkhus för säd. Landsm. 3: 136 (1897).
(3, 4) -TORKNING. (numera bl. mera tillf.) spannmålstorkning. Alm(Ld) 1776, s. 35.
Ssgr: sädestorknings-apparat. (förr) TT 1871, s. 300.
-inrättning. (förr) KrigVAH 1823, s. 224.
-maskin. (förr) KrigVAH 1823, s. 224.
-teknik. (numera bl. mera tillf.) Fatab. 1957, s. 234.
(3, 4) -TORKUGN~02 l. ~20. (förr) torkugn för säd. JernkA 1868, s. 434.
(3, 4) -TRANSPORT. lant. transport av säd. Sonesson BöndB 135 (1955).
(3, 4) -TRANSPORTÖR. lant. maskinell anordning för förflyttning av säd l. spannmål. På mindre jordbruk, som använda de moderna .. trösksätten med .. automatisk matning och ibland sädestransportör, räknas trösktiden numera lika ofta i timmar som (förr) i dagar. SocÅb. 194344, s. 85. SkånD(B) 28 ⁄ 2 1958, s. 12.
(3) -TRAVE. (i sht förr) sädesskyl bestående av ett (i olika trakter växlande) antal kärvar parvis uppställda i rad o. lutande mot varandra. Schultze Ordb. 4005 (c. 1755).
(3) -TRIPS. zool. insekt hörande till släktet Limothrips Haliday av insektsordningen tripsar (som vid riklig förekomst är skadegörare på säd); särsk. dels (o. vanl.) om arten L. denticornis Haliday, dels om arten L. cerealium Haliday, dels om arten Stenothrips graminum Uzel; i pl. äv. om släktet; jfr -blåsfot. Den viktigaste af de på sädesslagen lefvande arterna är sädestripsen (Limothrips denticornis Hal.). Tullgren Skadeins. 24 (1906). De i vårt land vanligaste Thripoidea torde vara sädestripsarna Limothrips denticornis Haliday, L. cerealium Haliday och Stenothrips graminum Uzel. DjurVärld 3: 61 (1963). NE (1995; i pl., om släktet).
(3, 4) -TRIÖR. lant. maskin för rensning o. sortering av spannmål. MosskT 1890, s. 353. (Till försäljning på) Lösöresauktion .. sädestriör, seltyg m. m. SkånD(B) 21 ⁄ 2 1958, s. 13.
(6 a) -TRÅD. (säd- 1843. sädes- 18401927) (†) sädescell; jfr -djur. Lovén ÅrsbVetA 184042, s. 148. Sädesdjur ell. Sädestrådar .. (dvs.) mikroskopiskt små, rörliga trådar, som finnas i menniskans och nästan alla djurs sädesvätska. KonvLex. (1861). De hanliga fortplantningskropparna, sädestrådarna eller sädescellerna som vi nu säga, beskrevos i slutet av 1600-talet av (den nederländske naturforskaren A. v.) Leeuwenhook. Hofsten ÄrftlL 1: 12 (1927).
(3, 4) -TRÖSKA. (numera bl. mera tillf.) maskin för tröskning av spannmål. Östergren (1952). Lundkvist Spegel 246 (1953).
(3, 4) -TRÖSKARE. (†) person som tröskar säd. Fischerström 2: 481 (1780). Lagerlöf Theokr. 65 (1884).
(3, 4) -TRÖSKNING. lant. tröskning av säd. KulturbVg. 3: 189 (1771).
(4) -TULL.
1) (förr) kvarnränta; jfr kvarntull 3, spannmåls-tull 1. UUKonsP 5: 262 (1660).
2) (förr) kvarntull (se d. o. 2). Särskildt erinrade .. (invigningstalaren) om folkskolans utveckling, om upphäfvande af åtskilliga orättvisa skatter — bland dem särskildt sädestullen. AB 1 ⁄ 11 1889, s. 2.
3) (numera knappast br.) spannmålstull (se d. o. 2). MosskT 1892, s. 402. Auerbach (1913).
(2, 4) -TUNNA. (säd- 1613. sädes- c. 1745 osv. säds- 1773) (förr) tunna med l. för spannmål; särsk. om tunna ss. måttsenhet för spannmål, som innehöll 2 spann l. 56 kannor l. (rågad) 63 kannor. OxBr. 11: 9 (1613). Invention på en controll, at bruka wid qvarnar, och sluszar, at därmedelst få weta huru många fartyg passerat och sädestunnor blifwit malde. Polhem Test. 126 (c. 1745). Gödsellasset antages .. hålla 14 kubikfot, och potatestunnan lika med sädestunnan, eller 63 kannor. QLm. 1: 21 (1833). Han hade brukat ta en tunna säd på loggolvet, sätta ett spjärntag med foten, slänga sädestunnan likt en vante på sin rygg. Lo-Johansson Kungsg. 616 (1935).
(3) -TUPPOR, pl. (sädes- 1845. säs- 18431845) (†) i uttr. blå sädestuppor, om växten Centaurea cyanus Lin., som växer i sädesfält, blåklint. Kröningsswärd FlDal. 61 (1843; från Mora). Dybeck Runa 1845, s. 75.
(3) -UPPSÄTTNING~020. uppsättning av den avmejade säden för att den skall torka på fältet. 2SvUppslB (1953).
(6 a) -UTGJUTNING~020. jfr -uttömning. Sönnerberg Loder 541 (1799).
(6 a) -UTTÖMNING~020. uttömning av sädesvätska; äv. dels konkretare, om enskilt fall av sädesuttömning, dels konkret, om sädesvätskan (särsk. bildl.). Schulthess (1885). Emellertid mitt aandsliv har i sin uterus mottagit en förfärlig sädesuttömning af Friedrich Nietzche, så att jag känner mig full som en hynda i buken. Strindberg Brev 7: 112 (1888). Tillfälliga och ofrivilliga sädesuttömningar under sömnen. 2NF 28: 60 (1918).
(3) -VAGN. (i sht förr) vagn varpå skuren säd inkörs; jfr -kärra. SamlRönLandtbr. 2: 127 (1777).
(3) -VALLBRUK~02 l. ~20. lant. växtföljd enligt vilken sädesodling omväxlar med foderodling på fleråriga vallar; jfr koppel-bruk. 2NF (1918).
(3) -VALLMO. (†) rågvallmo. Liljeblad Fl. 284 (1816).
(3, 4) -VANNA. (i sht förr använt) redskap för luftning o. rensning av säd. DA 1771, nr 129, s. 2.
(4) -VARA. (numera föga br.) säd betraktad ss. handelsvara, säd, spannmål. Fischerström Tal 87 (1769). Nu utförer landet .. årligen ungefär 1,800,000 tunnor sädesvaror. Frey 1848, s. 474. 2NF 28: 64 (1918).
-VETE. [fsv. sädhis hvete] (†)
1) till 2: vete avsett till utsäde. VadstKlUppbB 95 (1559). Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) till 3: gräset Triticum aestivum Lin., vete. Lyttkens Växtn. 1418 (1913).
(4) -VIN. (†) vin berett av säd. Det är endast vid beredning af sädesviner, som jäst brukar tillsättas, för att befordra jäsningen. Leufvenmark Vin. 2: 51 (1870).
(3, 4) -VIND. (sädes- 1741 osv. säds- 17731788) vind för (torkning o.) förvaring av säd; vindsmagasin för spannmål; jfr korn-vind, sbst.2, spannmåls-vind. Serenius (1741). (Han) baxar .. upp säcken på ryggen och bär den steg för steg uppför den branta trappan till sädesvinden. BonnierLM 1954, s. 793.
(2, 3) -VIVEL. (†) om skalbaggen Sitophilus (Calandra) granarius Lin. (vars larver borrar sig in i sädeskorn o. förstör deras innehåll), kornvivel; jfr -bagge, -mask 1 o. spannmåls-vivel. Hartman Naturk. 243 (1836). Björkman (1889).
(6) -VÄTSKA.
1) fysiol. sperma (se d. o. 1); jfr befruktnings-vätska. Holmberg 2: 754 (1795).
2) (†) hos växt: seg vätska i pollenkorn, vars huvudbeståndsdel utgörs av hanliga fortplantningsceller; jfr befruktnings-vätska. (Pollenkornen) bestå af en tunn hinna, inneslutande en fin, ofta seg vätska: sädesvätska (favilla), hvari den befröade kraften (aura seminalis) synes ligga. Hartman Fl. XXXVII (1838). jfr Hartman Bot. 59 (1843).
(3) -VÄXT. (säd- 16911768. sädes- 1646 osv. säds- 16401807) abstr., om förhållandet att säd växer (l. kan växa), säds växt l. växande, ofta liktydigt med: sädesodling; äv. dels konkret(are), dels om den växande säden på ett sädesfält (särsk. med tanke på i vilket skick säden befinner sig), dels om l. med särskild tanke på avkastningen l. resultatet av sädesväxten (i ovan anförd bet.), förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: växtperiod för säd, dels (o. numera i sht) konkret om de(n) odlade växten (växterna) (jfr -art, -slag). RARP 3: 143 (1640). Ehuru behagelig sommaren war 1750, och gaf den bästa Sädes-växt i Swerige, som någon nu lefwande kan ärindra sig (osv.). Linné Sk. 232 (1751). Präste-rättigheterne af ett hemman, bestående i tionde eller andra afgifter, utgå efter sädeswäxten. Botin Hem. 1: 83 (1755). Så snart Solwärman tilltager, afbrännes det korta gräset, och marken blir til anseende helt mörkbrun; här af följer, at en stor del af Landet (dvs. Öland), är till Säd- och Gräswäxt, aldeles obrukbar. Åhstrand Öl. 13 (1768). Sädesväxten (hade) vid midsommartiden stått .. i herrligaste blomma. Ilmoni Sjukd. 2: 124 (1849). Mossar utan lergrund lönar det mödan att bearbeta, om de hälst kunna förbrännas till 6 à 8 sädesväxter. Grotenfelt JordbrMet. 224 (1899). Sädesväxter, (dvs.) dels stråsädesarter (hvete, råg, korn, hafre, majs, ris m. fl.), dels trindsädesarter (ärt, åkerböna, lins m. fl.). 2UB 4: 101 (1899). jfr balj-sädesväxt. —
-YRK, se -örk.
(6 a) -ÅDER l. -ÅDRA. (säd- 1745. sädes- 16111852) (†) sädeskanal. Sädhesådrorna, som kallas Vasa seminaria, gå up ifrå Stenarna, och löpa in i Parastatas, och föhra Sädhen och then lijfachtighe Anden, ifrå Vena Cava, in till Stenarna. Forsius Phys. 245 (1611). ÖoL (1852).
(1, 3) -ÅKER. (säd- 1955. sädes- 1543 osv. säds- 1711) [fsv. sädhis aker] åker avsedd för sädesodling l. på vilken säd odla(t)s; äv. om den på en åker växande säden; jfr -fjäll, -fält. Folkliv 195051, s. 108 (1543). Samma jord användes år efter år till sädesåker eller potatisland, med den påföljd, att ogräset allt mer tilltager. Hellström NorrlJordbr. 263 (cit. fr. 1904). I många ogräsinpyrda och dåligt skötta vallar eller sädesåkrar blir skörden inte mer än hälften eller mindre av vad den borde vara. TurÅ 1954, s. 89. Sädesåkern som böljar mjukt för sommarens vind / böljar för sista gången, ty bonden är död. Henrikson Aftonkv. 74 (1966).
(6 a) -ÅNGA. (säde- 1750. sädes- 1751c. 1817) (†) sädesvätskas ånga (enl. ä. föreställningar uppfattad ss. ett slags väsen), sädeskropp; hanlig könscell. Äggets ofullkomliga befruktande. Antingen gör dess förut varande oduglighet .. eller är skulden i den uplifvande säde-ångans svaghet, som det ej nog börda kunnat. Acrell PVetA 1750, s. 30. Naturliga aflelsen sker genom mannens och qvinnans tilhjelp: Sädes-ångan eller Sädes-kräken, hvilketdera man antaga vil (hvarom de naturkunnige ännu ej äro förente) secundera ägget. VetAH 1758, s. 183. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-ÅR. (sädes- 1614 osv. säds- 1727)
1) (numera knappast br.) till 1: år varunder åker(jord) är besådd; motsatt: trädesår. Vid detta jordbrukningssätt gå de fleste förbi skum-plöjningen, hvarigenom ett sädesår blifver minskadt, men trädesåret bibehållit. LBÄ 44—50: 232 (1801). Sädesår kan äfv. betyda Det året då en åker är i säde. Weste FörslSAOB (c. 1817). Schulthess (1885).
2) till 3, 4: år betraktat från synpunkten att det medför l. ger gröda l. (vanl.) spannmålsskörd; särsk.: (så l. så beskaffat) år med hänsyn till grödan l. (vanl.) spannmålsskörden. SUFinlH 4: 362 (1614). Desze rötter (dvs. potatis) äro af en hel tårr natur, så at man uti swåra Korn- eller sädzår, kan bruka dem til bröd, då de först tårkas och malas til miöl. Alströmer Får. 62 (1727). Oväder i september betyder mycket snö i februari och mars samt ett godt sädesår. AntT VII. 2: 33 (1883). Ett dåligt sädesår. Harlock (1944).
(3, 4) -ÄRING. (numera bl. arkaiserande) sädesgröda; sädesskörd. Anckarsvärd Brev 92 (1801). Dock var sädesäringen äfven här (i trakter där svedjebruk idkades) delvis riklig, så att t. ex. Savolaks erhållit namnet Österbottens kornhus. Schybergson FinlH 2: 289 (1889).
(13) -ÄRLA, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SÄS-ÄRLA, förr äv. SÄDS-ÄRLA. (sädes- 1538 osv. säds- c. 16421801. säs- c. 17001952 (angivet ss. sällsynt i skrift)) [sv. dial. säsälla; fåglarna uppehåller sig gärna på nyplöjda åkrar, där de livnär sig av sädeskorn, insekter o. d.]
1) fågel hörande till fågelfamiljen Motacillidae (piplärkor o. ärlor); särsk. (o. numera bl.) om fågeln Motacilla alba Lin.; förr äv. om fågeln Motacilla flava Lin. (äv. kallad gul sädesärla), gulärla; förr äv. (i icke zoologisk framställning) om fågel hörande till familjen Alaudidae (lärkor) inom ordningen tättingar; jfr kokärla, kvick-stjärt, ring-ärla. VarRerV 54 (1538; om M. alba). ORudbeck D. Y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 11 (: gul). At månge nämna Lärkor Sädesarlor. Broman Glys. 3: 466 (c. 1740). Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. om M. flava, fr. Södermanl.). Säsärlan neg och trippade / Och nätt med stjärten vippade. Beckman SkildTon. 41 (1891). NE (1995).
2) (tillf., vard.) i bildl. anv. av 1 (med anslutning till säd 6), ss. skämtsam benämning på kvinnlig seminör. När .. (kon) ropar på tjuren, blir hon ofta lurad på konfekten. Ty det är i stället Sädesärlan som kommer — så kallas de unga damer som numera reser omkring och sköter den s.k. inseminationen. Siwertz Fåf. 116 (1959).
Ssgr (till -ärla 1): sädesärle-bo. Rosenius SvFågl. 1: 328 (1919).
-hane. Rickson GVänn. 16 (1930).
-sten. (†) om sten l. gruskorn som enligt ä. folktro ansågs förekomma i sädesärlas mage. Wallerius Min. 416 (1747). Calculi animalium, Motacillarum. Chloriti. Sveth. Stenar af Ärlor. Sädes-ärlestenar. Dens. SystMin. 2: 632 (1775).
-unge. Rickson GVänn. 95 (1930).
(2, 3) -ÄRT. [fsv. sädhis ärter] (numera mindre br.) (till utsäde använt frö av) växten Pisum sativum Lin., ärt; i sht i pl. VadstKlUppbB 3 (1539). Goda gula SädesÄrter finnas til salu uti Huset N:o 143 på Riddarholmen. SP 1792, nr 87, s. 4. Då jag räknar körning, stängning, risets förning til och ifrån stället, sädesärternas inköp, åkrens försvagande och oskick för nästa år m. m. så är härstädes sällan annat, än förlust med detta säde. Muncktell Dagb. 2: 219 (1818). SAOL (1973).
(4) -ÄTTIKA. (†) ättika framställd av vört (utan tillsats av humle). Åkerman KemTechn. 2: 30 (1832). Öl-, malt-, eller sädesättika, som beredes af ohumlad vört, innehåller, jämte ättiksyra, dextrin och fosforsyrade salter. 2UB 4: 600 (1899).
(1) -ÖMSNING. (†) om förhållandet att man vid sådd l. odling låter ett antal sädesslag i viss ordning växla med varandra på samma åker under en vegetationsperiod. VetAH 1782, s. 200.
(4) -ÖRK l. -YRK. (†) kista för förvaring av tröskad säd. BoupptVäxjö 1749. 3 st. Sädes Yrkar. Därs. 1832.
(6 a) -ÖVERFÖRING. i uttr. konstgjord sädesöverföring, artificiell överföring av sperma till de honliga könsorganen, semination, insemination. 3NF 23: 1070 (1937).
(4) -ÖVERSKOTT~102, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) spannmålsöverskott. Livrustk. 194345, s. 7.
E (†): SÄDS-AND, -ART, -AX, -BINGE, -BLÅSA, -BOD, -BOTTEN, -BRIST, -BYGD, -BÄRGNING, -DRÅSE, se D.
(4) -FJÄRDING. eg. fjärdedelen av en tunna spannmål, dvs. en åttondels tunna l. 4 kappar spannmål; jfr fjärding 3. Wallerian klockare .. besvärar sigh att Pastor loci vill taga honom den sädhzfiärdingen från, och gifuas åt sin son. Hall KultInt. 111 (i handl. fr. 1642).
-FLÖD, -FORA, -GUDINNA, -GÄRDE, -HANDEL, -HANDLARE, -KORG, -KORN, -KÄRRA, -KÄRVE, -LADA, -LAND, -LÅR, -MAGASIN, -MAN, -MASK, -MÅTT, -RIK, -RÖR, se D.
(6 a) -SPILLARE. mansperson som utgjuter sin säd, mansperson som onanerar. L. Paulinus Gothus ThesCat. 78 (1631).
-TIONDE, -TUNNA, -TUPP, se D.
(4) -UTGÄRD. sädesskatt. Säds utgärd bör icke ske utan af thet Landet, som fådt ohindradt inbärgan. Richardson Krigsv. 2: 304 (1741).
-VIND, -VÄXT, -ÅKER, -ÅR, -ÄRLA, se D.
F (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SÄS-AND, -KORG, -KORN, -TUPPOR, -ÄRLA, se D.
Avledn.: SÄDA, se d. o.
SÄDIG, adj. (†)
1) till 2, om korn: frörik. Bergman GotlSkildr. 202 (1882).
2) till 3, 4: sädesrik. Allmänneligen håller man före, att i Skåne, såsom ett sädigt bördigt land .. betalar det land, som sås med tjänlig säd, sig så väl som det där sås eller sättes med potatis. HT 1943, s. 161 (1751).

 

Spalt S 16017 band 33, 2001

Webbansvarig