| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPILLA spil3a2, v.1 -er, -de, äv. (numera i sht i vissa trakter, vard.) spall spal4, -t, äv. (numera i sht i vissa trakter, vard.) spullit spul3it2, -d (pr. sg. -ar Beronius Reb. B 1 a (1674: förspillar), Johansson Noraskog 3: 411 (i handl. fr. 1684); -er G1R 8: 41 (1532) osv. ipf. spall Bergman Book. 14 (1912) osv.; -de HH 20: 182 (c. 1585: förspildhe) osv.; -te Joh. 2: 15 (NT 1526: bortspilte), Ullman Frök. 5 (1780: förspildte). sup. -t G1R 2: 264 (1527: förspiilth) osv.; spullit Boivie SvSpr. Bil. (1820) osv. p. pf. -at Swedberg Ps. 1694, 324: 5 (: förspillat, f.); -d 3Mos. 27: 21 (Bib. 1541: förspild) osv.; -t G1R 8: 39 (1532: förspilte, pl.), 1Kon. 13: 5 (Bib. 1541: förspildt, f.)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, i ssgn FÖRSPILLELSE), -ING, sbst.1 (se avledn.), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
1) (numera i sht i högre stil) förstöra (se d. o. II 1 a) l. göra slut på l. omintetgöra (ngt) o. dyl. l. förstöra (se d. o. II 3) l. skada l. fördärva (ngt) o. d., förspilla (se d. o. 3); äv. med avs. på inkomst: minska; numera i sht med avs. på ngt abstr. (t. ex. heder). Then fredh och wenligh förbundt, szom (de svenska o. danska) riken emellan giordes i Malmöö, (skall icke) spillas, förkrenckias eller bortkastas, vtan skall fast och obrotlighit hollas på alla sidhor. SvTr. 4: 125 (1528). Hwar .. någer stadzens skreddere spiller och förderffwer thet han tog hender emellen at arbethe för androm, då skal han thet tilfyllest igen betale .. efther som skaden .. mätin bliffwer. PrivSvStäd. 3: 616 (1587). Dän Rösten som så wijda / Kring Skogen til mitt Boo, / Har hörtz nu länge quijda / Och spilt min bästa Roo. Skogekär Bärgbo Klag. A 1 b (1658). Hafwer bijswärm satt sig i bärande och fredlyst trä; tå skal han stockas, och ej trä huggas eller spillas. FörarbSvLag 6: 251 (1731). (Försäljningen av kronogodsen under G. II A.:s regering) väckte .. mycket missnöje. Man klagade, att kronans framtida inkomster spilldes. Fryxell Ber. 8: 227 (1838). SFS 1940, s. 701 (med avs. på medborgerligt anseende). — jfr FÖR-SPILLA o. O-SPILLD samt TRO-SPILLANDE. — särsk.
a) i ordspr. (jfr 2 a slutet). Itt lithet grand spiller ofta gott öga. SvOrds. B 3 b (1604). En ringa misstanka kan spilla ett godt rykte. SvOrdspråksb. 31 (1865).
b) i utvidgad anv.
α) (†) med avs. på löfte: icke låta gå i verkställighet, icke uppfylla, svika. Hammarberg Herdinn. 5 (1741).
β) (†) i pass. närmande sig deponentiell anv.: försvinna. Hans glada upsyn spildes, / Missnögd, kall, han från mig skildes. Nordenflycht (SVS) 2: 419 (c. 1748).
γ) (†) kränka (kvinnas ära; se KRÄNKA, v.2 6), skända (se d. o. 1 c β). Riddar’ och Swehner dhe ging(e) på Rådh, / huru dhe min (ä)hr(a) sk(u)ll spilla. Visb. 2: 318 (c. 1680).
δ) kränka (ngt; se KRÄNKA, v.2 7) l. bryta mot (ngt). Thet höffues .. een Christen menniskio wel, at hon .. icke spiller kyrkioliud, med fåfengt taal och Kyrkioglam. LPetri KO Föret. 8 (1571). Bröder skola kämpa, / varandras banemän bliva, / systrars barn / sin släktskap spilla. Brate Edda 7 (1913).
2) låta (ngn l. ngt) gå förlorad (förlorat), förspilla o. d.
a) med avs. på ngt sakligt: låta förfaras (se FÖRFARA, v.1 V 2 b); i sht i pass. närmande sig deponentiell anv.: förfaras (se FÖRFARA, v.1 V 2 b), gå till spillo; i sht betecknande att ngt går förlorat ss. spill (se SPILL, sbst.3 2) vid hanteringen av ngt l. gm oaktsamhet o. d. (o. därför inte kommer till användning i den mänskliga hushållningen); jfr 3. Den skräddaren spiller mycket tyg. Skall stor skada tagas af det, som spilles och förderfwas (av spinnerskorna) förrän dee komma till någon perfection. Thorman KunglBorddam. 30 (i handl. fr. 1698). De millioner frö, som i naturen årligen spillas utan att gro. Ödmann StrFörs. II. 2: XVIII (1803). Hon slickade i sig bloden från de sönderskavda handflatorna, så fort den droppade. Blod fick icke spillas som munnen kunde taga tillvara. Moberg Rid 15 (1941). — särsk. i ordspr. (jfr 1 a). Dher något är, dher spilles och något. Grubb 149 (1665). Där som ingen ting är, där spilles och intet. Celsius Ordspr. 1: 667 (1708).
b) betecknande att ngn (l. ngt) dödar ngn l. vållar ngns död l. sänder ngn i döden l. att ngn dör l. att människoliv förloras o. d.; med obj. betecknande person (l. djur) l. ngns liv; särsk. i fråga om manspillan i krig l. gm olyckshändelse o. d.; ofta liktydigt med: förlora (se d. o. 1 b, särsk. 1 b α); äv. i uttr. spilla ngns liv o. d., bringa ngn om livet, döda ngn, spilla sitt liv, offra sitt liv, (frivilligt) gå i döden, spilla livet, mista livet, dö; jfr 4 c α. G1R 7: 454 (1531; med folk ss. obj., i fråga om krig). Därs. 8: 41 (1532; äv. med avs. på hästar). O Gifftad ormetand! såm wågat sig att spilla / Dät Kwikka wakkra Lijf, dän rena Nymphes blod. LejonkDr. 238 (1687). Då woro omständigheterna sådane, at modren eij kunde tagas ifrån barnet, vtan at spilla des lif, och låtat förgås af hunger och wanskiötsel. VDAkt. 1760, nr 514. Adlerbeth HorSat. 5 (1814: spiller .. lifvet). (Hur G. II A.) spillde sitt lif på Lützens slätter för beståndet af renad tro och samvetets frihet .. är bekant för en hvar. CThJärta i 2SAH 17: 261 (1836). Du tycks ha glömt, att nyss ditt lif jag ville spilla? / Kan du förlåta mig? Lundquist Wessel Kärlek 25 (1888). Förlisningar och spillda människolif. SvD(A) 1909, nr 304, s. 7. Människan har enligt biblisk syn inte rätt att spilla sitt liv. Gerhardsson HelHjärt. 122 (1979). — jfr SJÄLV-SPILLD o. LIVS-SPILLANDE.
c) (i sht i högre stil) gm eget handlingssätt l. förvållande (t. ex. gm försummelse l. lättsinne) förlora l. mista l. gå förlustig (ngt); i sht med avs. på salighet l. lycka l. nåd o. d.; äv. utan l. med försvagad tanke på eget förvållande: förlora l. mista (ngt); äv. med personobj. (se α); jfr FÖRSPILLA 2 c. (Gm att pröva hur långt Guds tålamod sträcker sig) förgripa sigh många menniskior på Gudh, och spilla sina saligheet. PErici Musæus 5: 167 b (1582). VDAkt. 1667, nr 399 (med avs. på lycka). Lyckan kan anbjuda härliga tillfällen, menniskor kunna spilla dem. Höpken 1: 275 (1777); möjl. till 4. För sent skall syndarn wakna, / Der ingen morgon är, / Der han skall ewigt sakna / Den nåd han spillde här. Ps. 1819, 165:2. Himlens gåfvor måste menskan vårda, / Och engång spillda, fås de aldrig åter. Topelius Läsn. 3: XI (1867). Den som inte söker sin rätt, han spiller den lätt. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det gällde .. för whigs (då engelska parlamentet samlades vintern 1704) att ej spilla sina utsikter genom något slags slapphet i den skotska frågan. Hjärne BlSpörsm. 188 (1898, 1903). Gråta över sin spillda kärlekslycka. Jensen Audoux MClaireAt. 182 (1922). — jfr FÖR-SPILLA. — särsk. i utvidgad anv. (†)
α) om fångvaktare, med avs. på fånge: gm försummelse släppa lös l. låta rymma o. d. En fångförare, vaktmästare eller post som spiller fånge, kan .. aldrig undgå att .. dömas till 6 par spö. Löwenhielm Corr. 86 (1826).
β) förverka (se d. o. 4 a); i det bildl. uttr. spilla saxen, förverka rätten att utöva skräddares näringsfång. PrivSvStäd. 4: 94 (1594).
3) [jfr 2] icke använda l. utnyttja (ngt), icke låta (ngt) komma till (sin rätta) användning, låta gå förlorad l. gå till spillo, förlora, förspilla (se d. o. 2 a); numera nästan bl. med avs. på tid: låta gå oanvänd förbi; jfr 2 a. I måste taga wara at tiden icke spilles. Gustaf II Adolf 550 (1632). Gud wil ei, at wi hans gåfwor skole spilla. Kolmodin QvSp. 1: 544 (1732). Mången bonde tror, att han .. (gm dikning) spiller jord; men det förhåller sig icke så. Wåhlin LbLandth. 13 (1804). Det såg ut att vara en man som inte hade mycket tid att spilla. Böök Storsk. 296 (1940). — jfr FÖR-SPILLA. — särsk. (†)
a) med avs. på ord: använda på felaktigt sätt (o. därigm vanhelga), missbruka. Tåla hvarann ej tanke och känsla? Ej vishet och kärlek? / Vishet! Kärlek! de? Spill ej de heliga namn. Franzén Skald. 1: 324 (1824).
b) anse (ngt) ss. icke giltigt l. gällande l. lämna (ngt) utan avseende o. d. Hwar wore tå Gudz Sanfärdigheet, / Om thesse Ord må spillas. / Ther Gudh i sijn Trefalligheet / Så sade: låtom osz göra / Menniskian effter wår lijkheet / Som trefalt wälde må föra. Bureus Nym. 5: 9 (1637).
4) gagnlöst l. till ingen nytta l. tanklöst l. oklokt o. d. använda l. förbruka l. göra av med (ngt), förspilla (se d. o. 2 b), kasta bort; slösaktigt l. i överdåd l. övermått göra av med (ngt), förslösa; äv. i fråga om användande av tid på ngt mindre värdefullt l. gagneligt än önskvärt; i sht med avs. på tid l. möda l. krafter l. pengar l. ord; ofta i uttr. spilla ngt på (äv. med) ngt; förr äv. i uttr. spilla sin tid i vädret, använda sin tid gagnlöst o. d. Jag vägrar spilla ord på en sådan sak. Det vore spilld möda att försöka övertala honom. Spilla tid och pengar på ett fruktlöst företag. G1R 1: 253 (1524; med avs. på pengar). Lijthet haffwa och mijkit Spilla, / Thet mon Slöszachtighet fwlwäl gilla. Aschaneus HwsRegl. 10 (1614). Häcklar’n til sin skam har spildt sitt tadel-gift. Liljestråle Fid. 50 (1772). Atterbom Minn. 628 (1819: i vädret). Jag spilde / Mång år af nätter på en konst, ej lärd / Se’n fordomtimma. Thomander 3: 82 (1826). Emedan understödet från hemmet var otillräckligt, måste Wallin spilla drygaste delen af sin ungdom på andras undervisning. BEMalmström 4: 221 (c. 1860). Första kammaren lade utskottets memorial till handlingarna utan att derpå spilla ett ord. VL 1895, nr 92, s. 2. Wägner Silv. 85 (1924: med). Gerhard Bexell .. är kortfattad (i sin reseskildring) .. spiller inte många ord på lägerliv och äventyr. Ymer 1951, s. 172. — jfr BORT-, FÖR-SPILLA. — särsk.
a) i ordspr. Spill, spaar icke, min Herre haar nogh. Grubb 756 (1665). Genom lefwa illa, / kan man stort godz spilla. Celcius Ordspr. 12: 713 (1714). Det är inte spillt, som är spart. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. spilla krut på döda hökar l. kråkor, betecknande ett arbete l. en åtgärd o. dyl. ss. meningslös(t) l. gagnlös(t) o. d. KJWarburg i 2SAH 59: 388 (1882: kråkor). Man ska inte spilla krut på döda hökar. Östergren (1944).
c) i allmännare anv., närmande sig 5, 6, i fråga om att utgjuta blod l. fälla tårar l. att svettas; oftast utan tanke på om detta är gagnlöst osv. l. icke.
α) (i sht i vitter stil) med avs. på blod: utgjuta, låta flyta, låta gå till spillo, offra; i sht dels betecknande att blod utgjutes gm skador i krig (l. slagsmål o. d.), dels (vanl.) mer l. mindre metonymiskt, övergående till att beteckna att människoliv offras (i sht i krig; jfr 2 b). Det myckna blod, som, til äfventyrs fåfängt å jorden spilt, skulle utur våra händer kräfjas, (om kriget fortsattes). 2RARP 14: 107 (1743). Glad spiller jag mitt blod / Blott tio Danska män till skuggorna mig följa. Stagnelius (SVS) 3: 149 (1822). Små hastiga slagsmål, varunder det ibland spills en smula blod. Törngren Gunnarsson Barn. 171 (1924). Herremän spiller drängars blod och sparar eget. Moberg Rid 83 (1941).
β) med avs. på tår(ar): utgjuta, fälla. Lucidor (SVS) 325 (1673). Desse lycklige, som flyta i gråt wid skådespelets diktade sorger, men hafwa ingen tår att spilla för de werkliga. Melin Pred. 2: 105 (1847). Hellström RedKav. 131 (1933).
γ) (mera tillf.) med avs. på svett, betecknande att ngn utför ett mödosamt (svettdrivande) arbete. Det var den stora slätten med ekar, där statarna under generationer spillt sin svett på jorden. Lo-Johansson Stat. 1: 252 (1936); jfr 5, 6.
d) (†) i inf., övergående i substantivisk anv., i uttr. spar icke spilla, spar icke på ödslande, dra dig icke för att ödsla. Aschaneus HwsRegl. 21 (1614).
5) (gm oaktsamhet l. på grund av missöde o. d.) oavsiktligt orsaka att (ngt, vanl. vätska l. finfördelat ämne) faller ur ett kärl (o. hamnar på golv l. ngt annat), oavsiktligt slå ut l. tappa; stundom med tanke på att det utspillda därmed förfares (jfr 2 a); ofta i uttr. spilla ngt på (l. över l. i) ngt (l. på l. över ngn) o. d.; äv. utan obj.; jfr 6, 7. Spilla salt på bordet. Han ryckte till och spillde några droppar kaffe på byxorna. Spannmål låg spilld överallt. Spilla soppa på sig (på l. över kläderna, ur skeden). Var försiktig, så du inte spiller! Nötterna spiltes på Marken. Schroderus Os. III. 2: 353 (1635). Bönfaller samptlige Almogen .. at det må hållas en noga upsicht med Mått, Måhl och Wicht, och at det höga Rågandet och myckna .. spillandet måtte blij förbudet, aldenstund .. Gudz Gåfwor warda .. i så måtto oförswarligen förspilte och förtrampade. Stiernman Riksd. 2020 (1686). När .. (sjömännen) vttagit krut, måste the hafwa spilt något (att döma av de explosioner, som inträffade, då eld utbröt på fartyget). Humbla Landcr. 406 (1740). Weste FörslSAOB (c. 1817: öfver mig). Med nederslagna ögon hon räckte hornet då, / men darrande var handen, och vin blef spildt derpå. Tegnér (WB) 5: 123 (1820). Det var vid Bysta en införd regel, att den som spillde på duken fick icke efterrätt. Lagergren Minn. 1: 171 (1922). Många hjulspår och spillda hötappar vittnade om att vägen ledde till någon höäng. Schulze BöndSvFinl. 153 (1935). Den där lilla ljusa, hon var så nervös för rödvin, så hon spillde på sin vita isättning. Spong Sjövinkel 42 (1949). — jfr BORT-, FÖR-, NED-, UT-, ÖVER-SPILLA o. O-SPILLD. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Den spiller något som något har, sade kiäringen, hade intet mehr än tree grÿÿn. Celsius Ordspr. 1: 666 (1708). Det spilles mycket mellan näsan och mun. Serenius (1741). Der spildt fins, der hafva väsenden framgått. Runeberg ESkr. 1: 255 (c. 1838). Det är svårt att bära full skål utan att spilla. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det är ju inte värt att gråta över spilld mjölk. Forss VindBlås. 158 (1942).
b) i oeg. l. utvidgad anv.
α) med sakligt subj., betecknande att ngt faller l. droppar l. rinner från det l. att ngt rinner över dess kant(er) o. d. Kornet slås (i Idre) med lijde, hwilken altid spiller, fast de hafwa så litet säd. Linné Dal. 68 (1734). Då skofveln (på vattenhjulet) börjar spilla, så (osv.). JernkA 1822, s. 230. Ängssvingel, Knylhafre och Hundäxing .. anses mogna för skörd, då vipporna äfven vid en lindrig skakning eller slag i handen börja spilla. UtsädT 1896, s. 22. Då injektorn sättes i gång spiller den alltid, innan ångan hunnit meddela vattnet den nödvändiga hastigheten. Lundberg Lok. 60 (1902).
γ) (numera mindre br.) i p. pf., i uttr. spilld med ngt, fylld av ngt som spillts. Jag ser från skolans dar en bild, / Af fingrar märkt, med plumpar spild, / .. En karta, klistrad upp på lärft. Snoilsky 3: 135 (1883). Nu packas det och bäres, / Golfvet ligger spildt med halm. Josephson GRos. 111 (1896).
c) mer l. mindre bildl; äv. motsv. b α. Then som i sin Stamm proppar / Hwadh andras grenar spilt, / Bär Boijor aff Erg-Koppar, / Mäd stuli Gull förgylt. Lucidor (SVS) 397 (1674). Helsan spiller åter / Sina färgor på den bleka kinden. Sjöberg (SVS) 1: 176 (1820); jfr 7. I lugna vikens dunkla sköt / En stjerna spilt sin rena flamma. Topelius Ljung 207 (1889). — särsk.
α) (numera i sht i vissa trakter) i uttr. spilla eld(en) i ngt, (gm oaktsamhet l. olyckshändelse tappa ngt brinnande o. därigm) orsaka att ngt fattar eld l. börjar brinna. Medan .. (modern) ähr gången att stilla bodzskapen, hafuer barnen spilt eelen i lijnet och ther aff blifwit förqvafda aff röök. Hall KultInt. 64 (i handl. fr. 1634). Elden antages hafva uppkommit derigenom, att gumman Östlund .. spillt eld i sängkläderna. SD(L) 1901, nr 594, s. 2.
β) (numera föga br.) i uttr. spilla måttet, råga måttet (se RÅGA, v. 4 b β), komma bägaren att flöda över. Högberg Vred. 2: 302 (1906).
γ) [efter motsv. anv. av amerik. eng. spill] (tillf., vard.) utan obj., betecknande att ngn låter ngt (som är l. bör vara en hemlighet) sippra ut; jfr LÄCKA UT 1 slutet. Östlund Cheyney BeskPill. 10 (1959).
δ) (i vitter stil) i p. pf. pl., om vattensamlingar (små sjöar, gölar o. d.) som ligger tätt spridda (o. liknar små pölar av utspilld vätska). (I Värml. finns) i skogarne många spilda vatten, torp, sätrar, aflägsna fisken. LbFolksk. 134 (1868). jfr: Utom själfva den slingrande floden är här (I Dnjestrs floddal) godt om liksom spillda vatten, rundade eller i buktiga former. Quennerstedt C12 2: 27 (1916).
6) [jfr 5] (numera bl. mera tillf.) (avsiktligt l. vårdslöst) hälla ut (vätska ngnstädes) l. slå ut (vätska) l. låta (ngt) falla l. drypa (ngt ngnstädes) o. d.; äv. i fråga om att kräkas upp ngt; äv. utan obj.; jfr 7. Schmedeman Just. 61 (1574). Guld sinder, fijlspån eller Hammarslagg, wäl smått och grant rijfwit, så at man thet näppligha känna kan, och spilt i Ögorna, styrcker (synen). Forsius Min. 49 (c. 1613). Dher du haar drucket ditt ööl, dher spill din bärma. Törning 25 (1677). Så lastar han sitt bord, och spiller uti kruset. Hiortzberg YttDom. 34 (1734). (Braxenpankor) hwarken miölka eller råm spilla eller töma utur sig (på våren); utan sådant sker närmare fram åt Junii månad. Broman Glys. 3: 586 (c. 1740). Hvarest han blef varse något hål, der mullvaden vistades, deri spilte han tjäruvatnet. Kalm VgBah. 104 (1746). — särsk. i uttr. spilla sin väta, urinera, kasta sitt vatten. Lindström LeendGud. 173 (1951).
7) [jfr 5, 6] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om djur: göra sitt tarv gm att släppa sin spillning (se d. o. 9), ”skita”; äv. med obj. betecknande spillningen. (Älgkalvarna) började .. likt gettren, spilla hårda perlor, olivgröna till färgen. VetAH 1819, s. 213 (1794). (Pojken har till uppgift) att sopa stallet rent. Ju mera han sopar, dess mera spiller hästen. FinlSvFolkd. I A 1: 88 (1917).
1) till 2 a, i pass., närmande sig deponentiell anv.: förfaras, spillas. Warg 53 (1755). Lagerlöf Holg. 2: 292 (1907).
3) till 3, = spilla, v.1 3. Spill intet bort Guds låån, sa Dieknen om köötet. Celsius Ordspr. 1: 386 (1708). Dagen är alltid kort. / Kallets mått skall fyllas, / Spill ingen timme bort! NPs. 1921, 612: 5.
4) till 4, = spilla, v.1 4. Kolmodin QvSp. 1: 223 (1732; med avs. på tid). Lycka til god Jagt, men för altting akta Er, at skottet intet springer af i luften, och krutet spilles bort förgäfves. Stenborg Jäg. 34 (1780). Du spiller bort din ungdom på drömmeri. Tavaststjerna NVers 44 (1885). Janson Lögn. 284 (1912; med avs. på krafter).
5) (numera bl. mera tillf.) till 5: gm att spilla öda l. slösa bort (ngt). OMartini Läk. 52 (c. 1600). —
SPILLA NED10 4 l. NER4. till 5: gm att spilla söla l. smutsa ned (ngt); äv. refl. Björkman (1889). Nyblom Minn. 1: 24 (1904; refl.). Jesus, vad jag har spillt ned min servett! Karlzén Si 123 (1940). jfr nedspilla. särsk. (föga br.) i utvidgad anv., om vattensamling: gm att flöda över bringa (vatten) att komma ned (ngnstädes). Högberg JesuBr. 1: 14 (1915). —
SPILLA OMKULL10 04. (numera bl. tillf.) till 5: spilla ut innehållet i (ngt) gm att slå omkull det. Topelius Läsn. 8: 12 (1896). —
SPILLA PÅ SIG10 4 0. till 5: smutsa ned sig gm att spilla ngt på sig; äv. tr., i uttr. spilla på sig ngt. Den wackreste i laget har spilt på sig. Celsius Ordspr. 2: 510 (1709). Mont-Louis FrSpr. 197 (1739; tr.). Dahlgren 2Ransäter 133 (1907). —
SPILLA UT10 4. till 5 (o. 6): gm spillande orsaka att (vätska l. finfördelat ämne o. d.) rinner ut; äv. med obj. betecknande kärl o. d., med tanke på dess innehåll. Mat. 9: 17 (NT 1526). Engång hade Matthias spilt vth en miölsäck. VRP 1648, s. 310. Den, som spillde ut öl .. mer än att han kunde täcka det med handen, skulle böta. Ambrosiani SvSkråämb. 28 (1920). jfr utspilla. särsk. oeg. l. bildl. Den bukiga kanoten hade spilt ut sin besättning. Balck Idr. 1: 386 (1886). Gavelfönstret hos Frans spiller ut gult ljus över drivorna under lärkträdet. DN(B) 1958, nr 95, s. 13. —
SPILLA ÖVER10 40. (mera tillf.) till 5: gm att spilla bringa (vätska) att rinna över kanten av sitt kärl; äv. bildl., särsk. intr. [efter eng. spill over], betecknande att ngt breder ut sig l. förs vidare (utöver sina egentliga gränser). Klint (1906). Den irakiska ledningen fruktar .. att den islamiska revolutionen i Iran .. skall spilla över på shiiterna i Irak. SvD 1980, nr 4, s. 7. jfr överspilla.
(7) -BORD. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) under sittstängerna i hönshus: av bräder hopfogat underlag för uppsamling av spillning. Träskman Fjäd. 27 (1948). Sonesson BöndB 792 (1955). —
(5) -BRÄDE. (förr) på byggnadsställning: bräde avsett att hindra spillt murbruk o. d. från att falla ned. Lo-Johansson Stockh. 9 (1954). —
-BRÄNNVIN. (i skildring av ä. förh.) vid utminutering överblivet brännvin. Moberg Sedebetyg 170 (1935). —
(5 b δ) -DUN. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dun fällt vid ruggning; jfr rugg-fjäder. BoupptVäxjö 1882. —
-FISK. fisk. utspilld fisk; äv.: fisk utgörande spill (se spill, sbst.3 2), skrapfisk, skräpfisk. Kjellgren SpanOd. 48 (1932). —
-FODER. lant. utspillt foder (se foder, sbst.1 1) l. foder utgörande spill (se spill, sbst.3 2). Ahlman (1865). Frisendahl Skogsdjup. 140 (1925).
(5) -FRI. som förhindrar spillande; äv.: som tål spill (se spill, sbst.3 5), spilltålig. SvD(A) 15/9 1958, s. 19 (om flaskhals). GbgP 3/10 1974, s. 25 (om bordduk). —
-FÅNGST. fisk. fångst av fisk som inte går att använda l. sälja, fångst av skrapfisk; jfr -fisk, -strömming. Nilsson Medalj. 160 (1955). —
-GODS. gods utgörande spill (se spill, sbst.3 2). Palmberg Hels. 511 (1889). särsk. (mera tillf.) bildl., om personer som utgör en så socialt avvikande grupp att de är dömda att gå till spillo (gå under); jfr -grupp. Martinson VägUt 343 (1936). —
-GRUPP. (mera tillf.) bildl., om grupp av socialt avvikande (asociala) personer (som ur samhällets synpunkt är onyttiga l. utgör ”spill”, se spill, sbst.3 2); jfr -gods slutet. Det urbaniserade samhällets spillgrupper — de kriminella, prostituerade, hemlösa osv. GHT 1969, nr 58, s. 8. —
-JÄRN. metall. om spill (se spill, sbst.3 2) i form av småjärn, uppkommet vid järnsmältning. Rinman 2: 740 (1789). NoraskogArk. 5: 78 (1904). —
-KAPPE. (spill- 1638 osv. spille- 1602—1702) (förr) kappe (se kappe, sbst.3 2) utgörande spillmån (av en vara). LReg. 35 (1602). —
-KOPP, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9669). jfr kopp, sbst.1 1, o. -kärl. TT 1879, s. 90 (för spillvatten). —
-MARK. (förr) i Norrl.: mark (se mark, sbst.3 1 b) utgörande spillmån. JmtFmT 7: 184 (i handl. fr. 1699). —
-MÅN. (förr) om ett tillägg utöver exakt mått, som vid försäljning l. leverans o. d. av flytande l. finfördelad vara lämnades (o. som ansågs motsvara spillet l. volymminskningen l. vad som spilldes ut vid hanteringen av varan); jfr råge 2 c (slutet). Jansson 81 (1950). —
-OLJA. olja utgörande spill (se spill, sbst.3 2); vanl. om begagnad o. förorenad olja (som icke kommer till vidare användning) från motor(er) o. d. TT 1888, s. 100 (om olja som avrinner från vissa delar i motor). En tanker släppte ut spillolja i Östersjön. VeckoJ 1957, nr 2, s. 17.
-PLÅT. plåt (se plåt, sbst.1 2) för spill (se spill, sbst.3 5). SvD(A) 11/4 1917, s. 6 (hörande till gasspis). —
-PRODUKT. produkt (se d. o. 4) utgörande spill (se spill, sbst.3 2). Radioaktiva spillprodukter. SvD(A) 1964, nr 6, s. 11. —
-RUM. (spill- 1739 osv. spille- 1666)
1) tekn. (i sht förr) till 2 a, 3(, 5): rum (se rum, sbst.3 3) för spillolja. TT 1888, s. 100 (i en dynamomaskin).
2) till 5, i ovandel av måttkärl: rum (se rum, sbst.3 3) överstigande det mått kärlet avses rymma (o. avsett att förhindra spillande). Stiernman Com. 3: 391 (1666). Jansson 81 (1950). —
-RÅG. (numera bl. mera tillf.) lant. jfr -säd. Tidström Resa 44 (1756). 2SvKulturb. 1—2: 83 (1934). —
-RÄNNA. på spis o. d.: ränna för avledning av spillvatten (t. ex. kondensvatten) o. d.; jfr -trumma. Polhem ESkr. 1: 15 (c. 1723; till pumprör). JordbrFörenBl(C) 1961, nr 12, s. 28 (på spis). —
-RÖR. rör för avledning av spillvatten l. spillolja o. d. PriskatalSonesson 1895, s. 173 (tillhörande injektor). —
-SKÅL. skål (se skål, sbst.2 4) för uppsamling av spillolja l. spillvatten o. d. MeddNordM 1902, s. 65 (på tranlampa). El 1959, nr 2, s. 8 (på våffeljärn). —
-STEN. (i sht i fackspr.) sten (t. ex. tegelsten) utgörande spill (se spill, sbst.3 2). Wijnblad Tegelbr. 29 (1761). —
-STRÖM. (föga br.) elektrisk ström utgörande spill (se spill, sbst.3 2), överskottseffekt. LAHT 1928, s. 65. —
-SÄD. lant. säd utgörande spill (se spill, sbst.3 2); i sht om den (vid skörd o. d.) ur axen utrinnande l. utrunna (övermogna) säden; äv. bildl. Et partie gammal och odugelig spillsäd. 2RA 3: 806 (1734). Fasanerna spisa spillsäden på åkrarna. Samzelius Björnsk. 154 (1914, 1921). SvD(B) 1945, nr 295, s. 8 (bildl.).
Ssgr: spillsäds- l. spillsädes- l. spillsäd-plockande, p. adj. som plockar spillsäd. Geijerstam Canning Pol. 167 (1936; om duvor).
-samlare. på ä. skördemaskin: apparat för uppsamling av spillsäd. UNT 5/11 1937, s. 10. Sonesson BöndB 121 (1955). —
-TID.
1) till 2 a, 3: tid utgörande spill (se spill, sbst.3 2), icke (väl) utnyttjad tid, improduktiv tid; ofta i speciellare anv., om arbetstid som åtgår för andra nödvändiga uppgifter än den egentliga arbetsuppgiften. EnhetlTermArbetsstud. 7 (1936; speciellare). När ni håller på med utkörning och inkörning av hästarna, räknar man ju bort en timmes spilltid per dag. Lo-Johansson Stat. 2: 75 (1937). Det är .. viktigt att den tid, som en hel del ungdomar tvingas tillbringa utan jobb, inte blir ren spilltid. LD 1958, nr 291, s. 16. Inga byten av plan, ingen spilltid! Ni flyger på 5 timmar .. till Kanarieöarna från Stockholm! DN(A) 1963, nr 272, s. 40. Därs. 1964, nr 295, s. 3 (speciellare).
-TIDS-STUDIUM. tidsstudium rörande spilltid (se d. o. 1); i sht i pl. EnhetlTermArbetsstud. 11 (1936). BonnierLex. 1: 678 (1961; i pl.). —
(5) -TÅLIG. som tål spill (se spill, sbst.3 5); jfr -fri. En ny möbelpolish som är spilltålig. DN(A) 13/11 1958, s. 9. —
-VATTEN. (spill- 1742 osv. spille- 1656)
1) till 2 a, 3, 4: vatten utgörande spill (se spill, sbst.3 2); utom i slutet särsk. om vatten som är för drift överflödigt (o. bortledes l. onyttigt rinner bort) vid dammanläggning l. (vanl., förr) vid kvarn o. d.; förr äv. i uttr. ligga för spillevatten, om hammare: drivas av spillvatten från annan hammare. Johansson Noraskog 2: 395 (i handl. fr. 1656: ligger). Där är så öfverflödigt quarnvatten, att ett särskildt verk kunde drifvas med spillvattnet. Weste FörslSAOB (c. 1817). TT 1872, s. 187 (från injektor i ångmaskin). HbSkogstekn. 395 (1922; vid damm). Ett snedschakt .. (ansågs ha) fördelar: .. spillvattnet skulle droppa på klyften i stället för att rinna ner efter konsten och fräta sönder järnbeslagen. Lindroth Gruvbrytn. 1: 252 (1955). särsk. (numera i sht i fackspr.) begagnat o. därvid förorenat (vattenlednings)vatten som bortledes l. skall bortledas l. bortletts i avloppsledning o. d. (från bostäder, institutioner, fabriker o. d.), avloppsvatten, smutsvatten; jfr slask-vatten 2. Schulthess (1885). Spillvatten (vid rengöring o. desinfektion av järnvägsvagn) .. afledes i närbelägen kloakledning. SFS 1892, Bih. nr 75, s. 4. Apparat för klarning af spillvattnet från pappers-, cellulosa- och dylika fabriker. Verkstäd. 1915, nr 12, s. XXXVI. Tvättvatten, skurvatten och annat dylikt spillvatten .. skall bortledas i underjordisk avloppsledning (enl. hälsovårdsstadgan). SFS 1919, s. 1435. TNCPubl. 51: 85 (1973).
2) till 5: utspillt vatten, vatten utgörande spill (se spill, sbst.3 5). Dalin (1854). Ahlgren Papir. 99 (1901).
3) i bildl. anv. av 1 (o. 2); särsk. (vard.) om (diverse) mindre o. ospecificerade utgifter l. omkostnader l. inkomster (särsk. om förstucken provision l. vinst). Almqvist Comfort Routl. 230 (1913). En affär på bortåt 40 miljoner reellt, inclusive räntor, provisioner och annat spillvatten. Essén Prim. 142 (1919). Spillvatten .. (dvs.) förstucken provision, affärsvinst som aldrig redovisas. IllSvOrdb. (1955).
Ssgr (till -vatten 1): spillvattens-, äv. spillvatten-avlopp. avlopp (se d. o. 2 b) för spillvatten; särsk. till 1 slutet. SvD(A) 12/2 1927, s. 4.
-rör. avloppsrör för spillvatten. WoL 324 (1885). TT 1895, Byggn. s. 98 (1894; för avloppsvatten). Lundberg Lok. 60 (1902; tillhörande ångmaskins injektor).
-VETE. (mera tillf.) vete utgörande spillsäd; äv. (till 5): utspillt vete. Martinson Kap 79 (1933). —
(5) -VÄDER. (†) bildl.: väder kännetecknat av (täta) regnbyar. Wallerius Alm. 1712, s. 37. VetAH 1779, s. 25. —
(5) -VÄG. oeg., om rand l. streck av ngt utspillt; äv. bildl. Där var en spillväg hela gatan utefter, af utrunnit mjöl, salt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Frosterus Jord. 89 (1930; bildl.). —
-VÄRME. värme utgörande spill (se spill, sbst.3 2). TT 1894, K. s. 38. Apparat för tillgodogörande af spillvärme vid metallurgiska processer. PT 1905, nr 203 A, s. 1. Utnyttjande av spillvärmet från våra kraftverk. NTeknik 1973, nr 23, s. 1. —
-VÄTSKA. vätska utgörande spill (se spill, sbst.3 2) l. utspilld vätska. Nyström Telegr. 380 (1869). Sonesson BöndB 52 (1955). —
(5) -ÖL. (förr) öl som vid upptappning på buteljer o. d. spilldes (o. uppsamlades samt tillvaratogs ss. en sämre kvalité). Lindberg Ölbr. 137 (1885).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPILLE-KAPPE, se A. —
-KOPPAR. (†) koppar av sämre kvalité, utvunnet ur begagnade föremål av koppar (vilken annars skulle ha gått förlorad ss. spill; se spill, sbst.3 2). Spille kopp(ar) effter kopp(ar) spik. GripshR 1555, s. 49 a. —
-RUM, -VATTEN, se A.
1) till 1, om förstörelse l. skada; i ssgn väder-spillan.
2) till 2 b, om dödande av människor l. förlust av människoliv o. d.; i ssgrna folk-, livs-, man-, mord-, själv-spillan.
4) till (1 o.) 4, om förlustbringande (o. onödigt stor l. gagnlös) förbrukning av ngt; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. Thet sjuåhrige Danske krijget som medh mycket blodh-, penninge- och annan förråds spillan är fördt wordet. Gustaf II Adolf 166 (1617); möjl. ssg. Nils Jonsson i Kiöpstad i stället för nämndeman, en dagz Spillan. VDAkt. 1756, Syneprot. F III 7. jfr bläck-, dag-, ord-, penning-, skogs-, tids-spillan. särsk. till 4 c α, om spillande av blod; i ssgn blod-spillan. —
SPILLARE, m. särsk. (numera bl. tillf.)
1) till 1: person som fördärvar l. förstör ngt. Atterbom VittH 159 (1845; ss. översättning av senare leden i tillnamnet skáldaspillir). jfr frändsämjo-, tros-, trolovs-spillare.
2) till 2 b, om person som tar ngns liv (dödar ngn l. sig själv). Sitt eget Lijffz Spillare. VDAkt. 1654, nr 141. jfr livs-, själv-spillare.
3) till (1 o.) 4, om person som (gagnlöst) öder ut l. (slösaktigt) förbrukar ngt; i ssgn bläck-spillare. —
SPILLIG, adj. (mera tillf.) till 5: som kännetecknas av spillande; särsk. ss. adv. Johnson Lägg 153 (1951). —
SPILLING, sbst.1 (†) om handlingen l. förhållandet att spilla ngt.
1) till 1: förstöring o. d.; utom i slutet anträffat bl. ss. senare led i ssgn släkt-spilling. särsk. i uttr. komma till spillings, bli förstört, förstöras, gå till spillo (se spillo, sbst.2 b). G1R 24: 195 (1554).
2) till 2: förspillande o. d.
a) till 2 a, i uttr. införa ngt till spilling, införa ngt (dvs. i räkenskaper) ss. spill (se spill, sbst.3 2). LReg. 35 (1602).
b) till 2 b, om manspillan, i uttr. folks spilling, manspillan. (Segrarna gav Gud) ährona för thet the en slijk weldigh och wäl befestat stadh, som Babel war, haffua medh så ringa folks spilling öffuerwunnit. AAAngermannus VtlDan. 205 (1592); möjl. ssg.
3) till 3, om handlingen att gm försummelse l. väntan l. tövan låta tid gå outnyttjad förbi. (Rådet bör med anledning av G. II A.:s död) uthi tijdh och uthan någon dags spilling sammankalla stådthollerne i Sverrige och bisperne. AOxenstierna 7: 645 (1632).
4) till 4, om handlingen att (utan gagn) förbruka l. göra av med l. förbruka (ngt, särsk. stor mängd av ngt); ss. senare led i ssgr. jfr kost-, penninge-, tids-spilling. —
SPILLNAD, r. l. m.
2) (†) till 5: spillande; äv. konkret, om det som spilles ut. Aff Föres Spilnat och Lacquacie .. 94 Skålpund Ollia. HovförtärSthm 1642—45, s. 24. Stiernhielm Arch. C 1 a (1644). —
SPILLSAM, adj. (numera bl. tillf.) till 4: som medför onödigt stor l. gagnlös förbrukning (l. kostnad); särsk. ss. adv. ÅbSvUndH 68—69: 146 (1669; ss. adv.).
Spalt S 9656 band 29, 1984