| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖPA stø3pa2, v. -er, -te, -t, -t; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -ade, förr äv. (i bet. 8 b) pl. stöpo (pr. sg. akt. -ar Nordforss (1805), IdrBl. 1935, nr 3, s. 2; -er Helsingius Bb 1 a (1587: igenom stöper) osv.; pr. sg. pass. -es Palmchron SundhSp. 119 (1642) osv.; -s Adlerbeth Ov. 227 (1818: sammanstöps) osv. — imper. stöp Schultze Ordb. 5065 (c. 1755) osv.; stöpa Valleria Hush. 56 (c. 1710). — ipf. sg. -ade Nordforss (1805); -te VadstKlUppbB 55 (1549: stöptis, pass.) osv.; stöfte JBureus (1629) i 2Saml. 4: 121; ipf. pl. stöpo Bendz Piltr. 80 (1918), Bergman Hancken 86 (1920). — p. pf. -ad SD(L) 12⁄3 1894, s. 11, 2UB 3: 565 (1897); -t HH XXXIII. 2: 125 (1549) osv.; -stofft GripshR 1561, s. 175 (: opstofft); -stöfft GripshR 1561, s. 175 (: opstöfft)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ERI (se avledn.), -ING (†, Tessin Skr. 18 (1759: stöpingar, pl.)), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr STÖP.
1) (†) om person: stupa (se STUPA, v.1 I 6 a); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning, konkretare: fall av stupning l. stupande. KrigVAH 1833, s. 84 (möjl. felaktigt för: stupningar).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) få (ngt) att stupa (se STUPA, v.1 I 8) l. tumla överända o. d.
a) i uttr. stöpa stång, slå frivolt. LandsmFrågel. 28: 37 (1930). NordKult. 24: 24 (1933; från Jämtl.).
b) med anspelning på 6, i uttr. stöpa klockor (jfr 6 c β), om l. ss. benämning på lek. Stöpa klockor. Fyra lekande. Två ligga på alla fyra vända åt var sitt håll. Den tredje står vid sidan av de liggande, vänd med ryggen mot dem, den fjärde tätt tryckt mot den förre men upp- och nedvänd, så att han har huvudet vid dennes fötter. Bägge fatta om varandras ben och stupa sig över de liggande. LandsmFrågel. 28: 37 (1930). NordKult. 24: 24 (1933).
3) [jfr motsv. anv. av fvn. steypa] i fråga om att kasta av l. på sig kläder; anträffat bl. ss. förled i ssgn STÖP-KOFTA.
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stjälpa (se STJÄLPA, v. 8 b) l. hälla (ngt i l. på ngt o. d.; se HÄLLA, v.1 2); särsk. i fråga om att häftigt l. i stor mängd häva l. vräka ngt i sig l. i l. på ngt; äv. i uttr. stöpa ngt fullt o. d.; äv. bildl. Han stöper i sin buck det mästa han orkar. Serenius L 2 a (1734). Nog ser man ofta dem, som kring i husen löpa, / Och andras öron full, med fåfängt sqwaller, stöpa. Kolmodin QvSp. 2: 64 (1750). Gröten kokade han så hård, att han behöfde bara stöpa honom ur grytan dit på bordet. Landsm. 1: 589 (1880). Hon lade i den ena sockerbiten efter den andra, stöpte koppen full af ”kanter”, åt och drack ifrigt, till dess hon icke orkade mer. Sandberg GHusH 14 (1897). Stöpa bly i hål, springor osv. Östergren (1950). — jfr IN-STÖPA. — särsk. (numera mindre br.) i speciellare anv. Stöpa .. (dvs.) hälla (t. ex. limfärg) upprepade gånger fram och tillbaka mellan två kärl för att få färgen smidigare och mera lättstruken. TNCPubl. 42: 104 (1969).
5) (i sht i vissa trakter) intr., om regn: ösa l. hälla (se HÄLLA, v.1 3) ned, vräka ned; numera i sht i (det äv. med huvudtrycket på ned l. ner uttalade) uttr. stöpa ned l. ner; äv. bildl. CCGjörwell (1807) i MoB 2: 232 (bildl.). Det blev ett förskräckligt rusk, regnet stöpte. Wester Leskov FörseglÄng. 84 (1928). Regnet stöper ned. SvHandordb. (1966).
6) med avs. på smält massa l. föremål tillverkat av sådan massa: gjuta (se GJUTA, v. 2); företrädesvis i fråga om gjutning av mindre föremål för hand; jfr 7, 8. En liten panna, som stöptis til sterhwsidh. VadstKlUppbB 55 (1549). Ett gammalt steenkiök .. huilken nu brukas .. till att stöpa Muskuetkuglor vthj. AntecknSaml. 293 (1660). De .. stöpa såckertoppar i vissa mått. Eneman Resa 1: 159 (1712). At stöpa Hus af sönderstött slagg och murbruk. VetAH 1761, s. 209. Stenarne (till vågbrytaren) .. tillverkades .. på stället genom att stöpa sand och cement i trälårar. Kruhs UndrV 14 (1884). Almén EFriesSlH 45 (i handl. fr. 1937; med avs. på kyrkklockor). Hermelin Glas (1966). — jfr IN-, OM-, SAMMAN-STÖPA o. KLOCKE-, KRUKE-, KUL-STÖPNING samt MALM-, NY-, O-STÖPT m. fl. — särsk.
a) lägga (smält massa) i ett lager (runt om ngt); äv.: belägga (ngt med ett lager av smält massa av ngt); jfr 8. Man skiär utur et Stycke Kurck .. en jemn Ring .. wid pasz så stor som en Treörs-Slant .. hwilken man altöfwer stöper med Wax, at han är wäl jemn och slät. Hoorn Jordg. 1: 321 (1697). Sigurd Slembe hade haft eldstyg hos sig, och war fnysket inslutet uti en walnötsskål, och stöpt wax ther utan om. Peringskiöld Hkr. 2: 332 (1697). — jfr BLY-, LIM-, PÅ-STÖPA.
b) ss. vbalsbst. -ning (jfr c δ); särsk. konkretare, om enskilt tillfälle då man stöper. Bergv. 2: 159 (1739; abstr.). Vid anställda stöpningar har visat sig, att 1 del Engelskt och 3 delar Svenskt bly, gifver största antalet kulor. Källström Jagt 115 (1850).
c) mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. stöpt i ett stycke, helgjuten (se d. o. 2). Är den (dvs. kvinnans själ) af wärre stoff, af sämre kön ell’ krafft / Ell’ stöpt i annan form, se då först ger jag tapt. Brenner Dikt. 1: 153 (1701, 1713). Betänksamt din figur i modets formar stöp. Leopold 2: 470 (1802, 1815). Jag var inte stöpt i ett stycke. Jag visste inte, var jag stod. Salander Boleslawski o. Woodward Lans. 82 (1934). (E. Löfstedts) föreläsningar var inte bara utarbetade med omsorg, de var också stöpta i en konstnärlig form. Johannisson i 3SAH LXV. 1: 42 (1955). — jfr HEL-STÖPT. — särsk.
α) i uttr. vari utsäges att ngn l. ngt är (precis) likadan(t) som ngn annan resp. ngt annat l. har samma karaktär l. psykiska egenskaper o. d.; i sht i sådana uttr. som (vara) stöpt i en l. samma form. Ä vij .. / Af en malm i lijk mått stöpte? TRudeen Vitt. 219 (1687). Hwi wil då Juda folk så högt bland folken gäsa? / .. Som hade Gud ei osz af samma lera stöpt. Kolmodin QvSp. 2: 69 (1750). Du .. är stöpt i samma form som din far .. en samvetspedant, du som han. Rydberg Frib. 209 (1877). De äro så lika, som vore de stöpta i en form. Granlund Ordspr. (c. 1880). Kärleksdikterna äro till den grad stöpta i samma stil, att (osv.). Söderhjelm ItRenäss. 301 (1907). Försäljningsställen av den här typen (dvs. te- och kaffehandel) skall vara stöpta i samma form för att inga orättvisor skall uppstå. DN 16⁄3 1985, På stan s. 11.
β) i uttr. stöpa klockor (jfr 2 b), om l. ss. benämning på lek. SvForns. 3: 359 (1842). Hubendick FlickLek. 59 (1879).
γ) (†) i fråga om att bedriva kannstöperier; särsk. med obj. betecknande kanna (se KANNA, sbst.2 1 c) l. politiska angelägenheter o. d.; äv. med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultat; äv. utan obj. Den äldre af våra possessionater .. hade .. behållit en smak för politiska ämnen, och stöpte gerna staters interessen och öden. Höijer 4: 72 (c. 1800). Några af wåra stöpande Stadsmän påstå att Preuszen i Sachsen måste ha .. (satisfaktion) för sina uppoffringar under kriget. AJourn. 1815, nr 2, s. 1. Så der sitta somliga och stöpa kannor fulla af det mest stupida nonsens. GLöwenhielm (1848) hos Hellberg Samtida 4: 97. Källaren Ahasverus .. dit (skomakarna) .. styrde kosan .. för att dricka sitt stop och stöpa sin kanna. Rydberg Frib. 282 (1857). FWScholander (1863) hos Wennerberg Bref 2: 266. jfr KANN-STÖPA.
δ) motsv. b, ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om sätt på vilket ngt är utformat, form, utformning; ofta (i sht i fråga om person) ungefär liktydigt med: karaktär l. kynne o. d.; äv. i uttr. vara av en enda stöpning, vara helgjuten (se d. o. 2 b). Hans karakter med alla sina fel och svagheter .. var af en enda stöpning. Lindberg Hârûn 6 (1900). Biskop Thomas (har) .. tecknats .. som en man av helt annan stöpning (än kung Karl Knutsson). HT 1925, s. 211. Ett stort holländskt filmverk av egenartad stöpning. UNT 9⁄2 1938, s. 8. Arv 1952, s. 88. särsk. (numera mindre br.) i uttr. i en stöpning, på en gång, i ett svep, utan uppehåll. Hallström i 3SAH 24: 335 (1910).
7) [jfr 6] (numera i sht om ä. förh.) i fråga om magisk verksamhet: hälla smält bly (l. vax l. tenn l. rå äggvita) i vatten antingen för att av de figurer som därigm uppstår spå för ngn l. för att bota ngn för sjukdom; dels intr., särsk. i uttr. stöpa över ngn, dels tr., dels med obj. betecknande bly l. tenn o. d., dels i uttr. stöpa (nyårs)lycka, gm att stöpa (i ovan anförd bet.) söka utröna ngns öde (under det kommande året). Men stackarn han blef rädder, måste löpa, / Ty thet tå halp ey signa eller stöpa. Moræus Schonæus 386 (c. 1685). Hafwen j icke stöpt Teen eller Bly i watn, at få se af hwad Profession edar tilkommande Man eller Gallant wara skal? Scherping Cober 2: 34 (1737). Stöpa bly öfver sjukt folk. Almqvist Går an 137 (1839). Hon var hvad man kallar ”klok gumma”, som läste och stöpte öfver sjuka, både människor och djur. Rönnberg Brovakt. 127 (1904). När hon nyårsaftonen 1842 stöpt lycka, och stöpet liknar en penningpung, skrifver hon, att en sådan visst kan vara bra. Vasenius Top. 2: 497 (1914). Vallgren ABCBok 13 (1917: nyårslycka). Kyrkbyns pigor stöpte bly i Tibble kök för att röna ut vem som skulle bli gift det året. Spong Tavl. 182 (1946). — jfr BLY-STÖPNING.
8) [jfr 6] framställa (stearin- l. talgljus) gm att upprepade gånger (med mellanliggande torkning) neddoppa en ljusveke i smält ljusmassa (varvid ett tunt lager massa varje gång fastnar runt veken); äv. i fråga om framställning av formljus (gjutljus); äv. med obj. betecknande stearinet osv.: på sådant sätt framställa ljus av; äv. utan obj.; äv. bildl. Hu(m)ble som bruggin äre och talgh som stöpt är skall .. j vttgifften scriffues. HH XXXIII. 2: 125 (1549). 12 (oktober) stöfte Karin bröllops liusen. JBureus (1629) i 2Saml. 4: 121. Then Sonen (dvs. Samuel) borde .. til et heligt lius af sielf then Högste stöpas. Kolmodin QvSp. 1: 356 (1732). UB 5: 287 (1874; utan obj.). Man stöpte formljus av fårtalg. Fatab. 1945, s. 71. — jfr LJUS-STÖPANDE o. LJUS-STÖPNING samt UPP-STÖPT. — särsk.
b) [när ljusvekarna neddoppas i ljusmassan gör den som stöper en långsamt nigande rörelse] (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) bildl., om kvinna l. flicka: niga (djupt); dels intr., dels i uttr. stöpa ljus (i sistnämnda anv. äv.: nicka med huvudet på grund av trötthet l. sömnighet). Han sitter och stöper liuus. (: Om den som sitter och soffwer och nickar). Celsius Ordspr. 2: 420 (1709). Fruntimren stöpo ljus till höger och vänster och även karlarna gjorde sina bästa bugningar. Bergman Hancken 86 (1920). Flickorna stöpte jämt så djupt att kjortelkanten nådde golvet. Dens. Farmor 69 (1921). IllSvOrdb. (1955).
9) behandla (ngt) gm att neddoppa det l. låta det ligga l. blöta det i vätska l. i ett smält ämne l. gm att övergjuta det med vätska osv.; äv. med bestämning inledd av prep. i l. med, vars huvudord betecknar vätska osv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: vätska l. lösning o. d.; förr äv. med avs. på person; numera nästan bl. i a—c. Broman Glys. 113 (c. 1730). Den grymme blodhunden Nero .. lät stöpa them (dvs. de kristna) vti swafwel, beck och hartz, och sedan tända eld på them. Scherping Cober 2: 166 (1737). Knäckebröd .. stöpes (vid bakning) ofta i mjölk, men eljest i wattn. Hülphers Norrl. 4: 269 (1779). VetAH 1792, s. 82 (konkret). Af stöpning med destilleradt vatn i slutna kärl hafva icke .. kunnat frambringas några Kräk. Därs. s. 98. Stöpa ärter förr än de kokas. Heinrich (1814). Wid bakning stöpes först mjölet med warmt watten och göres till deg, som blandas med jäst. Berlin Lsb. 192 (1852). Hemslöjden 1988, nr 6, s. 9. — jfr GENOM-, MJÖLK-STÖPA. — särsk.
a) lant. låta (frö l. utsäde) kortvarigt ligga i vatten l. en lösning (för att öka grobarheten l. påskynda groningen l. döda smittämnen o. d.), beta (se BETA, v.3 d); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om sättet att stöpa. IErici Colerus 1: 97 (c. 1645; med avs. på korn för utsäde). Stöpningar äro tväggehanda, antingen enkle, som ske med en enda materia; eller sammansatte, och bestå af flera. Wallerius Åkerbr. 235 (1761). Wid odling i stort .. blir det alltför äfwentyrligt att stöpa eller beta frökapslarna. Arrhenius OdlSockerb. 27 (1868). SvD 7⁄5 1988, 4: 12 (med avs. på morotsfrön). — jfr FRÖ-, SÄDES-, VATTEN-STÖPNING.
b) brygg. i fråga om mältning (se MÄLTA, v.1 1), med avs. på säd (i sht korn): låta ligga i vatten (för att åstadkomma groning i sädeskornen). Palmchron SundhSp. 119 (1642). Vattnet (måste) .. ofta förnyas, till dess stöpningen (av maltsäden), efter 2 till 3 dagar, är fulländad. QLm. 2: 56 (1833). SvNaturv. 1962, s. 103.
c) lant. med avs. på torrt l. hårt l. svårtuggat fodermedel: mjukgöra gm att blötlägga i vatten (med eventuell tillsats), göra sörpa av (ngt); äv. utan obj. Kornagnar måste nödwändigt stöpas eller blötas. Brauner Bosk. 25 (1756). I tre försök har det visat sig, att stöpning i varmt vatten af fint gröpad majs 1 à 2 dygn före användandet icke höjer detta fodermedels fodervärde. LAHT 1911, s. 514. Stöpa åt kreaturen. SvHandordb. (1966).
10) om vätska: blöta l. tränga igenom l. sugas upp av (ngt) o. d.
a) i fråga om att vatten genom sprickor o. d. tränger upp från tillfruset vattendrag o. d. och vid tillfrysning bildar en is- l. snösörja l. att snö på is l. tillfrusen mark till följd av töväder smälter och vid tillfrysning bildar en dylik sörja; dels opers., dels med subj. betecknande snö l. is l. fruset vattendrag o. d.; utom i ssgrna STÖP-IS, -VATTEN numera i sht i vissa trakter. Det stöpar. Nordforss (1805; angivet ss. folkligt). Det stöper starkt på isen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vägarna mellan öarna och fastlandet (på Mälaren) .. ha nu blifvit ofarbara, hvarjemte tillkommit, att fjerdarne börjat stöpa. SD 1900, nr 85, s. 5. Ja, jag måste ner till sjön ett slag, jag har några ståndkrokar, och snön stöper, så de kanske blir kvar om jag inte tar opp dom i dag. Martinson BakSvenskv. 22 (1944). FoFl. 1971, s. 184.
11) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om papper, vid skrift: släppa igenom bläck (så att skriften syns på andra sidan). Papperet stöper, (dvs.) bläcket slår igenom papperet. Sundén (1891). SvHandordb. (1966). — jfr GENOM-STÖPA.
STÖPA I10 4, äv. UTI04. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 4: hälla l. stjälpa l. häva i (ngn, (äv. sig) ngt); äv. bildl. Han stöpte .. winet så oförsigtigt uti sig .. at (osv.). AsiatB 2: 500 (1747). Han beskref landet för mig och böd till at stöpa i mig lögn och sanning om hvartannat. Wallenberg (SVS) 1: 314 (1771). Björkman (1889). —
1) (i vissa trakter) till 10 a: stöpa (se stöpa, v. 10 a); dels opers., dels med subj. betecknande snö l. vatten l. vattensamling; äv. med obj. betecknande is l. snö. Weste (1807; opers.). Snön stöper igenom. Dens. FörslSAOB (c. 1817). Oaktadt den kyliga väderleken (öfver 20° C.) stöpte vattnet genom på sjöarna. NordIdrL 1900, s. 132. När vi kom fram till Kvarntjärn hade den helt stöpt igenom. De Geer Bergsl. 192 (1951). (Vid en råk) hade vattnet stöpt igenom snön. DN(A) 17⁄1 1965, s. 14.
2) (numera föga br.) till 10 b.
a) om bläck (l. skrift), vid skrift på papper: tränga igenom l. flyta ut i papperet (så att skriften blir suddig o. syns på andra sidan); äv. med obj. betecknande papper; äv. (motsv. stöpa, v. 11) om papper: släppa igenom bläck; jfr slå igenom 2 a β o. δ α ’ . Paperet stöper igenom. Lind (1749). Rothof 177 (1762; om skrift). Bläcket stöper igenom (papperet). Berndtson (1880). Schulthess (1885).
STÖPA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040.
1) till 6: sammangjuta (ngt; se samman-gjuta 2); särsk. bildl.; jfr samman-gjuta 2 c. At nu politisk gå tilwäga med denna saken, så skulle begge Religionerna stöpas tilhopa. SvMerc. 1: 493 (1756). Ett litet upptåg, som Mams(ell) Nicander .. stöpt ihop af litet skraptalg efter åtskilliga theaterljus. Törneros (SVS) 2: 223 (1827). Schulthess (1885).
2) (i vissa trakter) till 10 a, om snösörja: frysa ihop med under varande is l. snö. Weste (1807). Dalin (1854). —
STÖPA OM10 4.
1) till 6: gjuta om (ngt). VgFmT III. 3–4: Bil. 2, s. 21 (1583; med avs. på kyrkklocka). jfr omstöpa. särsk. mer l. mindre bildl.: omstöpa (ngt; se omstöpa 2 slutet); äv. med personobj. När Republiquen är kommen på kneken, så är det icke så lätt at stöpa om densamma igen uti en annan form. Lagerström PolKannstöp. 11 (1729). At aldeles stöpa om .. (dikterna), så til anda som til form .. låter sig tywärr ej göra. Beskow (1823) i 3SAH XLVI. 2: 16. Småbarn måste stöpas om! Åkesson Ute 13 (1965).
2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 7: göra om (stöp; se d. o. 3). ZTopelius (1828) hos Vasenius Top. 1: 255. —
STÖPA UR10 4, äv. UTUR04.
1) (†) till 4: hälla l. stjälpa ur (ngt). Broocman Hush. 4: 50 (1736).
2) (i fackspr.) till 9 b: ta ur (färdigstöpt korn) ur stöpkar. TNCPubl. 47: 51 (1971). —
STÖPA ÖVER10 40. till 6 a, 8: övertäcka (ngt) med ett lager av smält massa (gm neddoppning i denna). Weste (1807). Björkman (1889).
(6, 8) -FORM. form (se d. o. II 1) för stöpning; gjutform; ljusform. Nordforss (1805). Stöpform, använd vid förfärdigandet af blylister. MeddNordM 1893—94, s. 88. Stöpform (dvs.) rörliknande form för (ljus)stöpning. IllSvOrdb. (1955). särsk. mer l. mindre bildl. Sirén DaVinci 141 (1911). En enda (stilart) förföljer mig, därför att mina tankar behagat välja just den till stöpform. SvLittTidskr. 1957, s. 13 (1928). —
-GODS. (stöp- 1850—1971. stöpe- 1849)
1) till 6: gods (se d. o. 3) för stöpning, stöpmaterial; äv.: stöpt gods (se d. o. 2). Stöpegods, såsom kakelugnar och dylikt. JernkA 1849, s. 267. Därs. 1850, s. 132.
2) brygg. till 9 b, om stöpt l. under stöpning varande korn. TNCPubl. 47: 51 (1971). —
(8) -HJUL. (förr) vid ljusstöpning använd mekanisk anordning bestående av en vridbar cirkelrund skiva, under vilken hängde trätallrikar med krokar i vilka ljusvekarna upphängdes; jfr -bord. Kulturen 1983, s. 53. —
(10 a) -IS. is bildad ovanpå kärnis av stöpvatten som frusit; utom i fackspr. (i sht hydrologiskt o. skogsv.) i sht i vissa trakter. Rosenhane RespublGlac. 21 (1681). Fremling Sjöis. 19 (1977). —
(6) -JÄRN. (stöp- 1756—1884. stöpe- 1581) (†) järn använt till gjutning; särsk. om järn avsett för gjutning av slagg o. d. Stöpe Jern till gulsmed(er). TullbSthm 17⁄7 1581. Den myckna tackjerns bårspån som fås wid Stycke-bruken .. borde äfwen brukas uti stålhärden: hälst sådant stöp- eller Canon-jern gemenligen är tienligt til stål. Rinman Jernförädl. 304 (1772). JernkA 1884, s. 335. —
(9) -KAR, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14215). (stöp- 1741 osv. stöpe- 1669—1804) (i fackspr., i sht brygg.) kar (se kar, sbst.1 2) för stöpning; jfr stöpnings-kar. BoupptSthm 1669, s. 1530. DataIllUppslB 6: 2644 (1968). —
(3) -KOFTA. [sv. dial. stöpkofta] (†) kofta som man kastar på sig över huvudet (som en skjorta). Karlars drägt: .. till hvardags gråa stöpkoftor, gjorda som en lång bussarons skjorta med tvärfickor på båda sidorna. NorrlS 1—6: 93 (1794). Därs. 104 (1798). —
(8) -LJUS. (i sht om ä. förh.) stöpt ljus (se ljus, sbst. 4 c); förr äv. om formljus. DA 1793, nr 229, s. 4. SthmBelysn. 4 (1903; om formljus). —
1) (†) till 6. Stöphus kallas vid alunverken den verkstaden, hvarest bly smältes uti en särskilt ugn, och uti en så kallad blypotta, samt sedan utur stöplådan hälles, eller stöpes. Rinman 2: 900 (1789).
(9) -LÅR. (förr) i stärkelsefabrik: lår (se lår, sbst.1) för stöpning av säd (vete). SvMerc. 3: 1149 (1758). —
(8) -MASKIN. (i fackspr.) Modern stöpmaskin för stearinljus. 2UB 7: 511 (1903). —
(11) -PAPPER. (förr) om ett slags läskpapper (bl. a. använt ss. sugpapper). OTörnsten i Alm(Sthm) 1768, s. 43. Berndtson (1880). —
-SKED. (stöp- 1778 osv. stöpe- 1748) vid stöpning använd sked.
1) (i sht förr) till 6; i sht om sked för kulstöpning. ÅgerupArk. Bouppt. 1748. Knappstöparen (i Peer Gynt), som går omkring med stöpskeden i hand. Larsson Stud. 25 (1899). Fatab. 1939, s. 244.
(6, 7) -SLEV. (stöp- 1630 osv. stöpe- 1551—1910) slev (se slev, sbst.1 2) avsedd för stöpning; i sht till 6, särsk. (om ä. förh.) om slev för kul- l. hagelstöpning. ArkliR 1551, avd. 3. En stöpeslef ock en hagellform. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. Den sista hårdnaden i Maggies hjärta smalt ner som tenn i en stöpslef. Schildt Raket. 179 (1918). särsk. bildl., i sg. best., föregånget av prep. i, i uttr. betecknande att ngt är i l. råkar ut för förändring l. omprövning l. är l. kommer under diskussion; i sht i sådana uttr. som vara l. ligga l. befinna sig l. gå i stöpsleven l. kasta ngt i stöpsleven. Almquist VärldH 1: 266 (1927: kastade). Stenåldersproblem i stöpsleven. Ett diskussionsinlägg av Sune Lindqvist. Fornv. 1929, s. 65. Björklund MånLund 41 (1931: går). Att vårt högre undervisningsväsen förr eller senare kommer i stöpsleven är .. uppenbart. DN(A) 31⁄1 1932, s. 3. Europa var i stöpsleven, den klassiska kulturen gick mot sin undergång. Andersson SkånH 1: 154 (1947). DN(A) 1⁄9 1964, s. 48 (: befinner sig). Hela världen ligger i stöpsleven .. Samhällena omskapas. Därs. 23⁄12, s. 2. Nu är järnvägspostens framtid i stöpsleven. SDS 30⁄1 1993, s. A9. —
(6, 8) -STICKA. (numera bl. tillf.) sticka att röra om med i gjut- l. ljusmassa. Nordforss (1805). Lindfors (1824). —
-VATTEN.
1) (förr) till 7: vatten använt att hälla smält bly l. tenn o. d. i vid stöpning. Fatab. 1907, s. 12.
2) (i sht förr) till 9 a: vatten avsett l. använt för stöpning av utsäde; jfr stöpnings-vatten 2, -vätska. Arrhenius Jordbr. 2: 120 (1860).
3) brygg. till 9 b: vatten för stöpning av maltkorn (se d. o. 2); jfr stöpnings-vatten 3. Lindberg Ölbr. 2 (1885).
4) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till 9 c: vatten för stöpning av fodermedel. Sjöstedt Husdj. 2: 57 (1862).
5) till 10 a: vatten ovanpå tillfruset is- l. snötäcke; särsk. om vatten som pressats upp ur sjö l. vattendrag l. som bildas vid tö l. av regn o. d. ovanpå is l. snö (o. som vid tillfrysning bildar stöpis l. stöpsnö); utom i fackspr. (i sht hydrologiskt o. skogsv.) i sht i vissa trakter. Haller o. Julius 227 (1908).
B (†): STÖPE-BORD, -GODS, -JÄRN, -KAR, se A. —
(6) -KITTEL. vid stöpning använd kittel (för smält metall). Hallenberg Hist. 2: 880 (i handl. fr. 1614). —
-KÄRNA, -LÖN, -SKED, -SLEV, se A. —
(9 a) -MEDEL. (förr) medel (bestående av en lösning) för stöpning. Gadd Landtsk. 3: 281 (1777). —
(6—9) -SÄTT. sätt för stöpning; särsk. (förr) motsv. 9 a. Gadd Landtsk. 3: 282 (1777). —
(9) -TID. (i fackspr.) tidrymd under vilken stöpning pågår; särsk. (förr) till 9 a. LAHT 1890, s. 160. —
-VATTEN.
1) (förr) till 9: vatten innehållande l. utgörande en lösning (se lösning, sbst.2 4). VetAH 1792, s. 89.
a) (numera föga br.) till 6; jfr gjutare. Lind 1: 140 (1738). YrkesförtArbFörmedl. 55 (1936; vid järnverk). jfr beläte-, bly-, gryt-, kann-, kul-, pärle-stöpare m. fl.
b) (förr) till 7. Landsm. 2: LII (i handl. fr. 1866; fr. Åland).
STÖPERI104, n. [jfr d. støberi, nor. bm. stø(y)peri] abstr. o. konkretare: (sätt för) stöpning; äv. (o. företrädesvis) konkret: (industriell) anläggning för stöpning; i sht ss. senare led i ssgr.
1) till 6; äv. bildl. (särsk. motsv. 6 c γ, i ssgn kann-stöperi). Malmen, som han tilltrodde sig kunna göra något gagn med vid dess stöperi. NoraskogArk. 4: 268 (i handl. fr. 1744). Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. konkret). jfr bly-, kann-stöperi.
2) (numera i sht om ä. förh.) till 8; äv. bildl. Sehlstedt 4: 189 (1871; bildl.). 2UB 7: 504 (1903). jfr ljus-stöperi.
2) (förr) till 7 (motsv. stöpare 1 b). Känd ”stöperska” och spåkvinna anmäld för polisen. Östergren (1950).
Spalt S 14215 band 32, 1997