Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VED ve4d, sbst.2, r. l. m. (SkaraStiftJordeb. 1 (1540) osv.) ((†) n. Lind (1749)); best. -en; pl. (i bet. 1, numera mindre br.) -ar (SthmStadsord. 1: 264 (1678) osv.) ((†) -er Rålamb HbAdÖfn. L 4 a (1690: Brygge-Weder), Manderström Rimlex. 87 (1779)).
Ordformer
(ve (w-, -ee) 16981967. ved (hv-, hw-, w-, -ee-, -dh) 1523 osv. vedt (w-) 15211557. vid (w-, -ij-, -dh) 15271747 (: Wid-aska). väd (w-, -dh) 15801671 (: wädehuggare). wedd 15431652 (: weddehuggning). widt 1547 (: skattewidt))
Etymologi
[fsv. viþer, vedher, skog, träd, trä, virke, ved; motsv. fd. weedh, widh (d., nor. ved), fvn. viðr (nyisl. viður), fht. witu (mht. wite, wit), feng. wi(o)du, wudu (eng. wood), liksom äv. fir. fid med samma bet.; möjl. (med grundbet.: gräns(skog) l. trä att hugga l. klyva) till den rot som äv. föreligger i DIVIDERA. — Jfr FÖRVEDAS, KRAMSFÅGEL, REDWOOD, SPLITVED, TIVED]
1) koll. l. ss. ämnesnamn, om mängd med (gm kapning o. klyvning avpassade) stycken av trä (se TRÄ, sbst.1 1) använd l. avsedd att användas ss. bränsle vid eldning, brännved (jfr TRÄ, sbst.1 1 b); äv. (i sht om ä. förh.) om sådan mängd använd osv. vid kolning; särsk. i förb. med sådana verb som såga l. kapa (se KAPA, v.2 1 b) l. hugga (se HUGGA, v.1 4, 5) l. klyva (se KLYVA, v.2 1 a) (särsk. (om ä. förh.) i uttr. klyva ved, ss. benämning på lek (se KLYVA, v.2 1 a β)); i sht förr särsk. i det mer l. mindre pleonastiska uttr. ved och värme; äv. mer l. mindre liktydigt med: vedbrasa; i sht förr äv. i individuell anv. ss. måttenhet för sådana stycken, särsk. i ssgrna BRYGG-, LÅNG-VED. Kluven, osågad ved. Torr, sur, prima ved. Staplad, stjälpt ved. Ved till försäljning. Lägga l. stoppa in ved i spisen. Elda med ved. Man ska inte stänga spjället förrän veden har brunnit ut. It(em) hau(er) jag fat wt .. tre res(er) me(d) wort folch efft(e)r wedt oc græs. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Brinnande Wedh kallas en glödande Brandh, en vthslächt Wedh kallas en slucken Brand. Schroderus Comenius 46 (1639). Släät weed är god at klyfwa. Grubb 734 (1665). Skal ock Bryggeweden här efter i lijka måtto som Kasteweden fambnas, berächnat 3 Wedar på 1. Fambn. SthmStadsord. 1: 264 (1678). Alle Generalerne .. skulle niuta fria husrum, med wed och wärma. Nordberg C12 2: 305 (1740). Ved användes såsom brännmaterial i allmänhet då icke särdeles hög temperatur behöfves, således företrädesvis vid uppvärmning af boningsrum, vid kokning o. d. Almström KemTekn. 1: 47 (1844). Kolning av någorlunda lufttorkad ved (har) visat sig lämna ett 10–15 % större viktsutbyte än kolning av rå ved. HbSkogstekn. 618 (1922). I nästa stund kände hon agg emot honom för att han inte längre kom in och bar ved och bistod henne. Aronson FjärdeVäg. 29 (1950). — jfr ASP-, BAK-, BARR-, BJÖRK-, BLAND-, BLOSS-, BRAS-, BRÄNN-, ELDNINGS-, FAMN-, GALLRINGS-, GRAN-, GREN-, GRUV-, HUSBEHOVS-, JUL-, KALK-, KAST-, KOK-, KOL-, LASS-, LYS-, LÖV-, MIL-, PINN-, PLOCK-, ROST-, RUND-, RÅ-, SKATTE-, SLOTTS-, SMÅ-, SOMMAR-, SOT-, SPIS-, SPÄNT-, STOCK-, SÄCK-, TEGEL-, TINGS-, TORR-, TÄND-VED m. fl.
2) (i sht i fackspr.) ss. ämnesnamn, om den innanför barken (o. utanför märgen) befintliga (i huvudsak av cellulosa o. lignin uppbyggda) ledningsvävnad som utgör huvudbeståndsdel av (stam l. grenar l. rötter hos) träd (l. buskar l. ris), xylem (jfr TRÄ, sbst.1 1 a); särsk. (särsk. ss. senare led i ssgr) om (för visst ändamål) avskild o. mer l. mindre bearbetad sådan beståndsdel (jfr 1), särsk. liktydigt med dels: virke, dels: massaved; äv. utvidgat, om sådan l. likartad beståndsdel (i stjälk l. stängel l. strå) av annan växt (jfr a); äv. mer l. mindre bildl. (se b). Alen har rödaktig ved. Veden används till snideri- och finsnickeriarbeten. SkeppsgR 1543 (om virke för skeppsbyggnad). (Lärkträdets) ved eller trä ruttnar ganska sent och nästan senare än något annat trä-slag. VetAH 1754, s. 185. Träden, hwilkas wed wi begagna till timmer och bränsle. Holmström Ström NatLb. 1: 1 (1851). Stammen består af: märgen, som ligger innerst, derutanpå veden, så safven och bastet samt ytterst barken. Berlin Lrb. 73 (1880). Detta linvax smälter vid 60º C., en temperatur, som mycket ofta öfver skrides .. ock därvid suger veden (”skäfvorna”) i linstjälken till sig detta linvax. Arenander Linodl. 42 (1910). En god cellulosakvalitet (kan) även produceras av sur, nyflottad ved, ehuru den torra råvaran alltid är säkrare för ernående av en kvalitetsprodukt. HbSkogstekn. 552 (1922). Kan man hugga vertikala hugg längs stocken spräcker man lätt loss stycken ur veden i långdraget. Håkansson FrStockStuga 89 (1976). — jfr ALOE-, BARK-, BJÖRK-, BORD-, DRIV-, GIKT-, GREN-, HJUL-, HÖST-, IN-, JAKARANDA-, JÄRN-, KAMPESCH-, KAR-, KATS-, KVASSIA-, KÄRN-, LAGG-, LYS-, MASSA-, MOT-, PAPPERS-, PÄRON-, ROT-, RÖD-, RÖT-, SANDEL-, SLIP-, SOMMAR-, SPJÄL-, SPLINT-, SULFIT-, TJUR-, TJÄR-, UGGLE-VED m. fl. — särsk.
a) ss. senare ssgsled i sådana beteckningar för (buskartade) växter som BEN-, BRAK-, HÅRD-, KVES-, MES-, TI-, TRY-VED (med på ett l. annat sätt karaktäristisk stam l. rot l. stjälk l. vilkas stam osv. använts för medicinska l. andra ändamål).
b) i mer l. mindre bildl. anv. Ekman Dagb. 71 (1788). Han var som ett ungt träd, som är uppdraget i en plantskola på mager jord; hans ved hade vuxit långsamt men säkert, han hade icke skjutit några vilda skott. Backman Reuter Lifv. 1: 107 (1870). I den (gamla prästgårds)kulturen fanns kärnvirke, vresig, men stark ved. Fogelqvist ResRot 145 (1926).
Ssgr (i allm. till 1): A: VED-ANSLAG~02 l. ~20. (förr) anslag (se d. o. 17) i form av ved (ss. löneförmån). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. nr 6, s. 52. Alla afskedstagande erhöllo .. lönen oafkortad i pension med undantag af vedanslaget. Svanberg RedLefn. 147 (1882).
(2) -ARTAD, p. adj. om (del av) växt: som innehåller l. är uppbyggd av ved; särsk. (bot.) i uttr. vedartade växter, vedväxter; jfr vedig. De dikotyla, vedartade växterna. Areschoug Blad. 6 (1878). Luftstammen är antingen örtartad eller vedartad. Skårman Forssell 164 (1902). Buskpionen är vedartad vilket betyder att den tappar bladen på vintern men har stammar och grenar kvar. DN 29/6 2012, s. A6.
-ASKA. (ved- 1555 osv. vede- 1587) aska av ved. GripshInv. 1555. Kali tillgodogöres ibland ur vedaskan, t. ex. för pottaskeberedning, tvättlut eller gödslingsändamål. 2NF 30: 121 (1919).
(1, 2) -AVVERKNING~020. avverkning (se d. o. II 1) i syfte att erhålla ved; äv. konkretare; jfr -fällning, -hugg, -huggning, -hugster, -täkt. Ekman SkogstHb. 212 (1908). Krigsårens vedavverkningar. NyKunsk. 392 (1952).
-BACKE. (ved- 1746 osv. vede- 1737) backe (se backe, sbst.3 4 a) använd för kapning l. huggning (o. uppläggning) av ved; jfr -kast. Scherping Cober 2: 35 (1737). Han står på vedbacken och hugger ved. Lo-Johansson Gen. 320 (1947).
-BEHOV. behov av ved. TSkogshush. 1874, s. 254.
(1, 2) -BESPARANDE, p. adj. som sparar ved; särsk. till 1, om dels spis l. ugn o. d., dels (förbrännings)teknik; jfr bespara 2 o. -besparing. Effektiv, vedbesparande och miljövänlig förbränningsteknik. JernkA 1829, Bih. s. 75 (1832). Flyttbara och vedbesparande Köksspislar. AB 1845, nr 2, s. 4.
-BESPARARE. (förr) om anordning för vedbesparing (i spis l. ugn o. d.). Vedbesparare för kakelugnar. SD 14/2 1893, s. 7.
(1, 2) -BESPARING. jfr besparing 2 o. -besparande. Braskaminen ger en vedbesparing på upp till 50 procent. Bergv. 2: 644 (1753). Av barkmaskiner hava ett otal konstruktioner patenterats avsedda att med högsta avverkningsförmåga förena största möjliga vedbesparing. HbSkogstekn. 556 (1922).
(2) -BILDNING. (i sht i fackspr.) jfr bildning 4 a. Wikström ÅrsbVetA 1823, s. 468. Sambandet mellan markbonitet och klimat och trädens vedbildning är icke fullt utrett. HbSkogstekn. 19 (1922).
(2) -BINDA. (†) om slingerväxten Glechoma hederacea Lin., jordreva. Rudbeck d. ä. HortBot. 50 (1685). Bromelius Chl. 45 (1694).
-BJÖRN. (†) jfr björn 4 o. -kärra. Hamnarbetaren A. P. Sjösten skulle .. från ångaren ”Vesterbotten”, som ligger vid Skeppsbron, lastad med ved, skjuta en s. k. vedbjörn öfver landgången. SD(L) 1896, nr 467, s. 4.
-BOCK.
1) till 1: ställning l. bock (se bock, sbst.1 II) för ved; särsk. dels: sågbock, dels (i sht om ä. förh.): eldhund. BoupptVäxjö 1838. Brasan brinner jämnare om veden lägges på .. en s. k. vedbock av järn, än om den reses. Upsala 1916, nr 283 A, s. 6.
2) (i fackspr., särsk. entomol.) till 2: (individ l. art av) skalbagge tillhörande släktet Saperda (vars larver utvecklas i o. livnär sig av ved); särsk. dels i pl., om släktet, dels ss. senare led i ssgr betecknande särskilda arter av detta släkte (särsk. asp-vedbock); i icke fackmässigt spr. äv. allmännare, om skalbagge tillhörande annat släkte inom familjen Cerambycidae, långhorningar; jfr bock, sbst.1 I 1 f. Lundell (1893). Trägårdh Skogsins. 56 (1914; i pl., om släktet). Blåhjonet .. tillhör i likhet med tallbocken vedbockarnas stora familj. HantvB I. 6: 55 (1938).
-BOD. (ved- 1602 osv. veda- 1530. vede- 15301751 (: vedebodräcka)) [fsv. vidha bodh] bod (se bod, sbst.1 2) (huvudsakligen) använd till l. avsedd för förvaring av ved; jfr -förråd, -hus. Att huar bergxman må haffue frijtt och quitt wid gruffuan sina malm bodh. gruffuo drenge bodh och wedhabodh. G1R 7: 140 (1530). Johan ställde in flaskorna på golvet i vedboden. Hesslind Sista 72 (1974).
(2) -BORRANDE, p. adj. särsk. (i fackspr.) om insekt: som borrar i ved. BotN 1863, s. 56. Utförliga beskrifningar öfver de bark- och vedborrande arternas gångar i träden. PedT 1915, s. 151.
(2) -BORRARE. (numera mindre br.) träfjäril; äv.: vedborre. NF (1893; om träfjäril). VäxtLiv 2: 300 (1934; om vedborre).
(2) -BORRE. särsk. (i fackspr., särsk. entomol.) om (individ l. art av) vissa till underfamiljen barkborrar (Scolytinae) hörande släkten (särsk. Trypodendron, Xyleborus o. Xyleborinus) av skalbaggar (vilkas larver lever av svampkulturer som honorna anlagt i uppgnagda gångar inne i trädens ved); särsk. om arten Trypodendron lineatum Ol., särsk. i uttr. randig vedborre; jfr -borre, sbst.2 (se sp. B 3976), o. -borrare. Lundell (1893). Sannolikt sprides svampen från ett träd till ett annat av vedborrarna själva. 3NF 1: 716 (1923). Den randiga vedborren gör sina gångar inne i veden, medan den bleka barkborren lever under barken. SvSkog. 373 (1928).
-BRAND. (ved- 1544 osv. veda- 17251730. vede- 15371765) [fsv. vidha brander] vedbränsle (jfr brand, sbst.1 7); äv. närmande sig bet. dels: vedtäkt, dels: vedeldning; äv. (o. numera i sht) i individuell anv., liktydigt med: brinnande vedträ, eldbrand; förr särsk. i sådana uttr. som dels fri vedbrand, kostnadsfri ved (ss. löneförmån), dels nödig vedbrand, nödvändig l. erforderlig ved. Claues Bilde .. haffuer forment thom widebrandenn på Norgis landh. G1R 11: 257 (1537). Å Lands-Härads- och Sokne-Allmänningar, njuter Adelen utsyning på nödig wedbrand och Byggnings-wirke. Brummer 22 (1789). Förse Ölands Inbyggare med deras nödvändigaste behofver till både byggnad och vedbrand. ActaOel. 1: 64 (1801). Med fri bostad är förenad förmånen af fri vedbrand. SFS 1897, nr 87, s. 10. Han sprang till spisen, tog upp ett brinnande vedträ .. Han tog ännu en vedbrand och skulle följa efter. Erkelius SåsomEld 346 (1989).
-BRASA. jfr brasa, sbst.1 1, o. -eld. Wallerius Tank. 10 (1776). Om vinteraftnarna sprakar en hemtreflig vedbrasa i hvardagsrummets kakelugn. Grotenfelt LandtbrFinl. 27 (1896).
-BRIST. brist på ved; jfr -lösa, -nöd. Wedbrist war här på orten Landtmannens största swårighet. Linné Vg. 91 (1747).
-BRÄNNE. (†) ved(bränsle); jfr bränne 1. Vedbrenne niuter .. (knekten) där som skogh ähr af vinfall till nödtorfften utan ägarens afsaknadh. RARP 14: 274 (1682). VDAkt. 1736.
-BRÄNSLE, förr äv. -BRÄNSEL. (produkt av) ved använd l. avsedd att användas ss. bränsle, (bränn)ved; jfr -brand, -bränne. Som dhe allenast några lass hwardera till nödigt weedbränsell hugget. VRP 1713, s. 759. Bränslebehovet för stationära anläggningar (bör) tillgodoses med inhemskt vedbränsle (ved, träkol, träkolsbriketter eller dylikt). SFS 1933, s. 75.
-BÅR. (förr) bår för hämtning o. forsling av ved. KulturbVg. 1: 37 (1750). Han (fann) hästen stå med endast drögen bakom sig; vedbåren syntes ej till. Ekholm Torp. 13 (1923).
-BÅT. (ved- 1726 osv. veda- 1658. vede- 15841680) (förr) båt (huvudsakligen) använd till l. avsedd för transport av ved; jfr -skuta. Att Hans Suckat hade vti näst förledne höst hÿret af honom een wedebåt effter wed. 2SthmTb. 7: 42 (1584). Åtta dagar senare packade han sin rensel och for med en vedbåt till Stockholm. Strindberg SvÖ 2: 146 (1883).
-BÄNK. (i sht förr) jfr bänk II o. -lår. BoupptVäxjö 1864. Nu böjde Matilda sig ner över någonting därinne, just mellan spisen och vedbänken. Höijer Martin 41 (1950).
-BÄRARE. (ved- 1623 osv. veda- 1593. vede- 15911669) [fsv. vidha bärare]
1) (förr) om person som yrkesmässigt bar (in) ved; jfr bärare 1. GripshR 1591, s. 147. En Wedbärare som burit wed och även uppassat wid Fruntimmers Taffeln på Drottningholm. HovförtärSthm 1765, s. 2971. jfr slotts-vedbärare.
2) vedhämtare; jfr bärare 1 slutet. BoupptVäxjö 1838. Kökets alla ting tränger sig på henne .. kastrullerna, mjölkflaskorna, silduk och skopor, knivställ, vedbärare, blåsbälg. Jörgensdotter BergDöttrar 110 (2009).
-BÄRNING, i sht förr äv. -BÄRING. jfr -hämtning. Schück VittA 5: 103 (i handl. fr. 1758). Husliga göromål .. såsom vattenbärning, vedbärning, hjälp i köket m. m. Ödman LitetTill 142 (1907, 1910).
-BÖRDA. (ved- 1701 osv. veda- 15411725. vede- c. 1645) [fsv. vidha byrdhe] jfr börda, sbst. 2, o. -fång 1. The vnge stupa vnder wedhabyrdor. Klag. 5: 13 (Bib. 1541). Det behövs inte många .. små träd för att det ska bli en ordentlig vedbörda. Vi 1999, nr 29–30, s. 57.
(2) -CELL. (i fackspr., särsk. bot.) jfr cell 6. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 421. Genom celldelningar i kambiet bildas inåt .. huvudsakligen nya xylemceller (vedceller) och utåt floemceller. NE 10: 371 (1993).
(2) -CYLINDER. (i fackspr., särsk. bot.) om cylinderformad ved(del); jfr -ring. BotN 1876, s. 26. Stammarna hos släktet Calamites hade en stor central märghåla som omgavs av vedcylinder och tjock bark. NE 3: 530 (1990).
(2) -DEL. (i fackspr., särsk. bot.) om den del av vedväxt som utgörs av ved, motsatt: sildel l. bastdel; jfr -kropp, -massa. Areschoug LbBot. 67 (1863). Man kan urskilja två tydligt olika delar av ledningssträngen, en veddel och en bastdel. SvSkog. 178 (1928).
-DRAGARE. (ved- c. 1678 osv. vede- 15601640) särsk. (förr) jfr dragare 2 a. KlädkamRSthm 1560 D, s. 65 b. Ångpannorna .. sköttes af en eldare, en hjälpledare och en veddragare. DN 29/3 1898, s. 2.
-DRÖG. (ved- 1753 osv. vede- 16421759) (förr) vedsläde; jfr drög, sbst.1 1. HSH 39: 297 (1642).
-ELD. jfr eld 5, 6 o. -brasa. Palmstedt Res. 40 (1778). Malmen bröts genom s k tillmakning. Järnberget hettades upp med vedeldar. TurÅ 1979, s. 79.
-ELDAD, p. adj. som eldas med ved. Vedeldad kamin, bastu. Vedeldade loks eldfarlighet. SvD(A) 26/6 1917, s. 7.
-ELDNING. jfr elda 5 o. -brand. För den som blifvit något litet van vid en gasrostugn är denne betydligt lättare att sköta än en rostugn med vedeldning. JernkA 1846, s. 27.
-FAMN. (ved- c. 1590 osv. vede- 15421544)
1) vedfång (se d. o. 1); förr särsk. om sådan famn erlagd ss. persedel (se d. o. 3); jfr famn I 3. För några årliga partzeler, szom äre dagzuercke, wedefampnar, stenfampner (osv.). HFinlKamF 1: 49 (1542). Han kom in och lade sin vedfamn i vrån vid spiseln. Moberg Sedebetyg 253 (1935).
2) (förr) ss. mått(enhet) (av varierande storlek) för mätning av ved; äv. om så stor mängd ved som inryms i sådant mått, äv. närmande sig l. övergående i bet.: vedtrave; jfr famn II 4 o. järnvägs-famn, skogs-famn, stor-famn. VetAH 1780, s. 41. 35 olika slags vedfamnar ha varit i bruk i Sverige under senare år. 3NF 7: 100 (1927). Vedfamnarna stod årligen ute på gården, tills de hunnit bli sågade och huggna. Wigforss Minn. 1: 37 (1950).
-FAMNARE. (†) vedmätare. Lind 1: 165 (1738). DA 1771, nr 77, s. 2.
(2) -FIBER. (i sht i fackspr.) fiber (se d. o. 2) i ved; jfr -tråd. Hartman Naturk. 105 (1836). Råvaran till pappersmassa är ved. Den är uppbyggd av vedfibrer som binds samman av lignin. RenFramt. 84 (1988).
(1, 2) -FLISA l. -FLIS. flisa (se flisa, sbst. 6) av ved; äv. (i formen -flis) koll. Vedflis för uppvärmning. Den söndermalda vedflisen kokas .. (vid pappersmassetillverkning) med surt kalciumsulfit för att renas från i veden befintliga föroreningar. Bolin KemPraktL 119 (1921). Brinnande vedflisor kan sprätta iväg och ta eld. NorrbK 1/7 2009, s. 17.
-FLO. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) varv l. lager av vedträn; särsk.: vedtrave; jfr flo, sbst.1 slutet. NVedboDomb. Sommart. 1742, § 59. Eldningen syntes vara ändamålsenligast, när i eldkistan icke högre vedflod inmatades, än att (osv.). JernkA 1849, s. 312. Jag får första (jakt)passet på näset .. En vedflo ger mig betäckning. Nilsson Vänner 70 (1955).
(1, 2) -FLOTTE, äv. -FLOTTA. särsk. (förr) om flotte (se flotte, sbst.2 2) byggd av för forsling avsedd ved (jfr -flottning). KyrkohÅ 1915, s. 284 (1687). Om wintern köra de .. (veden) fram på isen, och bygga der sina wedflottar. König LärdÖfn. 5: 259 (1747). Levander DalBondek. 1: 499 (1943).
(1, 2) -FLOTTNING. (förr) jfr flotta, v.2 1, o. -flotte. At man .. har de ansenlige Skogar åfwan om yttre Mahlung i förråd ifrån hwilka Wed-flottning anställas kan. HC11H 12: 96 (1697).
-FOGDE. (ved- 1621 osv. veda- 15391604. vede- 15811672) (förr) jfr fogde 4. VaruhusR 1539, s. 99 b. Olle Norman .. war wedfogde wid Andrarums alunbruk. Cavallin Herdam. 4: 14 (1857). jfr slotts-vedfogde.
-FORA. (i sht förr) fora med ved; särsk. konkret. Cedercreutz Typ. 2: 75 (1919). Timmersläpen bli vedforor. SvD(A) 29/5 1941, s. 3.
-FYR. särsk. (förr): vedeldad fyr (se fyr, sbst.1 7). 2UB 9: 484 (1906).
-FÅNG. (ved- 1739 osv. veda- 1880. vede- 16081756)
1) fång (se d. o. 7) med ved; jfr -börda, -famn 1, -lass. VadstÄTb. 412 (1608). Han släppte vedfånget och sprang bort längs vägen. Andersson Snöljus 83 (1979).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (möjlighet l. rätt till) vedtäkt; äv. närmande sig bet.: (bränn)ved; jfr fång 10 b. De skole .. vppskrifua om någon eng vpröias kan till by, och huru myckin, uthan bysens fämarckz eller wedefångz skadha och affsacknadt. VgFmT I. 6–7: 27 (1619). Stora skogar .. (av pil) som snart kunna gifwa både tilräckeligt gärdsle och wedfång. HushBibl. 1756, s. 704. Måttfullhet vid vedfånget. LAHT 1925, s. 624.
-FÅNGST. (numera i sht i skildring av ä. förh.) vedtäkt; jfr fångst 2. Möller (1790). Inskränkningen i svedjerätten torde ha berott på att Nyslotts fästning behövde skogsmark för timmer- och vedfångst. Folkliv 195051, s. 125.
-FÄLLNING. (numera bl. tillf.) vedavverkning; jfr fällning 3. I fall wedfällningen nu icke strax finge gå för sig, lärer föga någon kolning på bergfrelsemark i detta år stå at påtänkas. Bergv. 2: 64 (1738).
-FÖRBRUKNING. förbrukning (se för-bruka c) av ved; jfr -konsumtion, -åtgång. Heinrich (1814). Enkla keramikinsatser i eldstäderna halverar vedförbrukningen. DN 7/8 1996, s. A6.
-FÖRNING. (ved- 1547. vede- 1545) (†) vedtransport. G1R 17: 82 (1545). Then wedtförningh som the årligen göre till Salegruffwe. G1R 18: 708 (1547).
-FÖRRÅD. förråd (se förråd, sbst.3 1) av ved (jfr -lager 1, -upplag); äv.: vedbod l. vedskjul (jfr förråd, sbst.3 2). Den stränga kiölden som warit beständig hela wintren har så medtagit wåra wedförråder at (osv.). HH XXXII. 2: 82 (1784). Nästan halva byggnaden och ett vedförråd förstördes i branden. GF 13/8 2011, s. 3.
-FÖRSEL. (ved- 16841906. vede- 1734) (†) vedtransport. Johansson Noraskog 3: 245 (i handl. fr. 1684). (Han) anklagades .. att ha förbjudit allmogen vedförseln till Öregrund. Uppl. 2: 306 (1906).
-GAS. i sht tekn. gm torrdestillation av ved framställd (o. ss. bränsle använd) gas; jfr trä-gas. JernkA 1858, s. 25. Vedgasen på frammarsch. SvD(A) 12/9 1940, s. 15.
Ssg (i sht tekn.): vedgas-generator. generator för framställning av vedgas; jfr ved-generator. JernkA 1918, s. 412. Att vedgasgeneratorn .. är likvärdig med de bästa kolgasgeneratorerna (för bildrift). TT 1940, Allm. s. 373.
-GENERATOR. (numera i sht i skildring av ä. förh.) vedgasgenerator. JernkA 1880, s. 612.
-GILLARE. (ved- 1700 osv. vede- 15541794) [till gilla, v.1 1] (förr) om tjänsteman med uppgift att (vid gruva l. bergverk) granska o. kontrollera levererad ved. KlädkamRSthm 1554 A, s. 86 a. Wede-gillaren skall hafwa en noga uppsigt öfwer grufwe-weden. Bergv. 4: 60 (1794).
-GUBBE. (förr) jfr gubbe II 2 b o. -huggare, -karl. Björkman (1889). Barndomsmiljön med dess vedgubbar, mjölkmagasin och blomstergummor. DN(A) 19/12 1965, s. 5.
(2) -GUMMI. (numera mindre br.) Euler Växtk. 1: 83 (1907). Bland pentosanerna märkas xylan, även kallat vedgummi eller halmgummi, som utgör en avsevärd del av vedens och förvedade bastcellers väggsubstans. LmUppslB 630 (1923). FoFl. 1946, s. 223.
(1, 2) -GÅRD. (ved- 1693 osv. veda- 1555. vede- 15511618 (: wedegårdstomptt)) [fsv. vidha gardher] om vedupplag för massaved (om ä. förh. äv. för brännved); jfr gård, sbst.1 4. G1R 22: 116 (1551). En sulfitfabrik, som tillverkar 20.000 tons cellulosa om året .. behöver ha minst 80.000 kubikmeter i sin vedgård. SvSkog. 1096 (1928). Ved, som är upplagd i källare, vedbod eller vedgård eller å annan dylik förvaringsplats. SFS 1940, s. 1481. jfr slotts-vedgård.
-HANDEL. (ved- 1649 osv. vede- 1672) handel (se handel, sbst.2 11 b) med ved; äv. (om ä. förh.) om butik l. handel (se handel, sbst.2 11 b ε) vari ved såldes; jfr -handlare. At the .. så laga, at med samma wedhandel rätrådsligen, ordenteligen och riktigt tilgå måtte. Bergv. 1: 201 (1649). Sparpengarna som han samlat sedan forna dagar, då han utom mureriet hade en liten vedhandel. Carlsson HelaSthm 55 (1911).
-HANDLARE. jfr handlare 3 o. -handel. VetAH 1764, s. 219.
-HOP. (ved- 1789 osv. vede- 1579) (numera bl. tillf.) vedhög. UpplDomb. 2: 100 (1579).
-HUGG. (ved- 15871752. veda- c. 1645. vede- 1600) (†) vedavverkning; jfr hugg, sbst.1 5. PrivSvStäd. 3: 603 (1587). PH 5: 3346 (1752).
-HUGGANDE. vedhuggning; jfr hugga, v.1 4, 5. At thesze soknar .. framhärda med theras olaga wedhuggande. Bergv. 1: 198 (1649). När den moderna centralvärmen installerades i husen .. revs kakelugnarna ut. Ajöss med vedhuggande och vedkånkande, ajöss med att göra brasor och raka ut aska. Expressen 19/1 2001, s. 34.
-HUGGARE. (ved- 1639 osv. veda- 15411725. vede- 15861671) särsk. (förr) om person som yrkesmässigt högg (o. skötte ngns försörjning med) ved; äv. mer l. mindre liktydigt med: vedgubbe; jfr huggare 1 a o. -sågare. (Fienderna) föra yxer offuer the(m) såsom wedhahuggare. Jer. 46: 22 (Bib. 1541). Matti var vedhuggare åt några av Brattvallska husets burgnare familjer. Ahlin Glömsk. 96 (1954). jfr famn-vedhuggare.
-HUGGE, se -hygge.
-HUGGERI1004. särsk. (förr) jfr huggeri 2. Från mitt vedhuggeri levereras: 1:ma Bokved, sågad & huggen à kr 9: 50 pr kbm. SDS 4/9 1894, s. 3.
-HUGGNING. (ved- 1638 osv. veda- 1640. vede- 15451652) huggning (se hugga, v.1 5) av ved (jfr -klyvning); äv.: vedavverkning (jfr hugga, v.1 4); jfr -huggande, -hygge. G1R 17: 142 (1545). Åckerbruuk, boskap och fää, fiskerij, wedhugning, kåhlebrännande, och annat bonde arbete. LReg. 284 (1676). Vedkapning, vedhuggning och andra gårdssysslor. PiteåT 18/1 2013, s. 20.
Ssg (numera bl. tillf.): vedhuggnings-maskin. vedklyvningsmaskin. TT 1871, s. 117.
-HUGSTER, äv. -HYGSTER, förr äv. -HUGST l. -HUGSTE. (ved- 1730 osv. veda- 1554. vede- 15881594) († utom i ssgn vedhygster-ränta) vedavverkning; jfr hugster 1. (Vi önskar) att E. K. M:tt ville värdes sända hitth nogra penningar till vedha hugster, at ther motte huggas nogon gruffvevedh uti tiidh. G1R 24: 564 (1554). Järta Kopparb. 55 (1823).
Ssg: vedhygster-ränta. (förr) om av innehavare av bergsfrälse (urspr. i form av ved) erlagd avgift l. ränta (se ränta, sbst.1 1). BtRiksdP 1872, I. 1: nr 17, s. 13. 1816 fixerades afgiften (till gruvan) i penningar, och 1855 indrogs den till kronan .. samt kvarstod under namn af vedhyggsteräntan till år 1901. 2NF 2: 1488 (1904).
-HUS. (ved- 1679 osv. veda- 15381725. vede- c. 15801689) (numera i sht i vissa trakter) vedbod; jfr hus 1 j. VarRerV 24 (1538). Hemmanet, hvars åbyggnad utgöres af manbyggning, nytt fähus .. vedhus, tröskhus, hemlighus och brunn. PT 1897, nr 280, s. 4.
-HYGGE, förr äv. -HUGGE. (ved- 1635 osv. veda- 1669. vede- c. 15801730) (numera bl. i skildring av ä. förh.) vedhuggning (jfr hygge, sbst.2 1); i sht förr äv. konkret, om plats l. område för vedhuggning (jfr hygge, sbst.2 3). Brahe Oec. 82 (c. 1580; uppl. 1971). Tarff- och småskog till giärdzell och wedhugge. CivInstr. 275 (1688). Ett i närheten befintligt vedhygge. KrigVAT 1897, s. 120.
-HYGSTER, se -hugster.
-HÅLLNING. (i sht förr) jfr hållning 1 c. För wedhållning i 3 års tid. BoupptRasbo 1751.
-HÄMTARE. särsk. om (med handtag l. grepe försett) redskap l. anordning för att hämta l. bära (in) (o. förvara) ved; jfr -bärare 2, -korg. Herr Florentin bar sina fång från huggehuset i en prydlig vedhämtare som Augusta sytt av ett kasserat draperi. Nilsson BombiNick 157 (1946).
-HÄMTNING. (ved- 1795 osv. vede- 1640) om handlingen att hämta (in) ved; jfr -bärning. Linc. Tt 5 b (1640).
-HÖG. (ved- 1700 osv. veda- 16641725. vede- 16401695) [fsv. vidha högher] hög (se hög, sbst.1 2) av l. med ved; jfr -hop, -kast, -stack. Linc. Cccc 2 b (1640). Vid dörren var en vedhög uppstapplad. CFDahlgren 4: 129 (1831).
-INKÖP~02 l. ~20. (ved- 1883 osv. vede- 1661) inköp av ved; jfr -köp. BrevStiernhielm 262 (1661).
-KABB l. -KABBE. (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vedklabb; jfr kabb, sbst.1 1. Molin SSkr. 115 (1894).
-KAP. [senare leden elliptiskt för kap-såg l. dyl.] vedkapsåg; jfr -såg, -sågningsmaskin. PT 1902, nr 255 B, s. 2. Han stod vid vedkapen framför den snurrande trissan och kapade ved för vinterbehovet. Johnson Se 116 (1936).
-KAPNING. kapning (se kapa, v.2 1 b) av ved; jfr -sågning. Å egendomen finnes en vattensåg med .. trissa för vedkapning. PT 1888, nr 285 B, s. 2.
-KAPSÅG~02 l. ~20. maskin för vedkapning. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 31.
-KARL. (förr) jfr karl 1 f o. -gubbe. Strindberg Gill. 86 (1880). Det skulle just uppstå en prydlig religiös konst .. om värdet skulle bestämmas genom en allmän omröstning bland våra jungfrur, vedkarlar och torpare. Heidenstam Tank. 78 (1899).
-KAST. (ved- 1639 osv. veda- 1548c. 1600. vede- 1542c. 1880) [fsv. viþa kaster] vedhög l. vedtrave (jfr kast, sbst.1); förr äv. om plats för sådan vedhög osv., övergående i bet.: vedbacke. Som ett gamult ord är, At man wil gerne hafwe en warm stufwe, och man wil icke bryte wedekasten. G1R 14: 395 (1542). Så anmante Fogelberg sielf gåssen taga yxan med sig på wedkasten och hugga wed. VRP 19/3 1739. Givetvis får man inte ta kulturprodukter .. (t. ex.) ved från vedkast eller massavedstapel. Rosén Allemansr. 78 (1976).
Ssg: vedkasta-präst. (förr) om lekman l. kaplan o. d. som höll utfärdspredikan (på vedbacken) utanför den avlidnas hem. Bondeson AllmogBer. 27 (1910).
-KIL. kil (se kil, sbst.2 II 1) för klyvning av (virke till) ved. Lind 1: 1916 (1749).
-KLABB, äv. -KLABBE. grovt o. tjockt (o. mer l. mindre kort) vedträ; jfr klabb, sbst.2 1, o. -kabb, -klamp, -klump, -kubb, -kävling. UUKonsP 20: 286 (1693). Han lägger in en ny vedklabb i spisen. Hedberg GalnH 117 (1971).
-KLAMP. vedklabb. SvSkämtl. 76: 73 (1916).
-KLUBBA. (ved- c. 1635 osv. vede- 1587) särsk. (numera bl. tillf.) om klubba för indrivning av vedkil. Helsingius Mm 1 a (1587).
-KLUMP. vedklabb; jfr klump 1 a. En jämn eld underhölls med ett par tjocka vedklumpar. Palmstjerna Snapph. 1: 61 (1831).
-KLYV. [senare leden elliptiskt för vedklyvnings-maskin l. dyl.] (mindre) vedklyvningsmaskin. SvD 3/2 1984, Weekend s. 4.
-KLYVNING. klyvning (se klyva, v.2 1 a) av ved; jfr -huggning. Nilsson Ur. I. 1: 49 (1839).
Ssg (i sht i fackspr.): vedklyvnings-maskin. (större) maskin för (yrkesmässig) vedklyvning; jfr ved-huggningsmaskin, ved-klyv. Schulthess (1885). Komb. Vedklyfningsmaskin och Cirkelsåg. Denna maskin är synnerligen lämplig för vedhandlare, fabriker och större egendomar. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 31.
(2) -KNARR. (†) fågeln Picus viridis Lin., gröngöling (jfr knarr, sbst.2 2); ngn gg äv. om Dendrocopos major Lin., större hackspett. Linné Fauna nr 80 (1746; om gröngöling). Vanliga Hackspetten, äfven kallad Större Hackspett, Skogsknarr, Vedknarr, (Picus major). 1Brehm 2: 256 (1875).
-KNIPPE, äv. -KNIPPA. särsk.: knippe (se knippa, sbst.1 1) l. bunt av (pinn)ved. Palmchron SundhSp. A 6 a (1642). Ingenmanslandet Moldavien, en leråker stor som Norrland befolkad av magra hästkrakar, gummor med vedknippen, lortiga höns och öppna motorhuvar. Expressen 26/1 1997, s. 40.
-KOMPANI. (ved- 1649 osv. vede- 16481741) (förr) kompani (se d. o. 3 c) för handel med ved; särsk. om sådant år 1648 upprättat kompani vid Falu koppargruva. (Jag) hafver funnit högnödigt att upretta ett vedhecompagnie, som schall afhandla aff Vesterdalekarlarne, dher ännu skogen finnes i good myckenheet, timber och stockar. OxBr. 11: 310 (1648). Betänk:de ang:de et wed- och kohl-compagnie här i Stockholm. 2PrästP 2: 257 (1723).
-KONSUMTION. jfr -förbrukning. Bergv. 2: 339 (1745). Huru kakelugnar och eldstäder i allmänhet kunna förbättras, så att därigenom någon minskning i den årliga vedkonsumtionen kunde vinnas. SagSed 1967, s. 86 (1767).
-KONTOR. (ved- 1697 osv. vede- 16971742)
1) (förr) om (offentlig) inrättning l. institution med uppgift att utöva tillsyn över försörjningen med ved (särsk. dels vid Falu koppargruva (jfr -kompani), dels under andra världskriget); jfr kontor 7. HC11H 12: 95 (1697). (1649) offentliggjordes .. en förordning om upprättandet af ett vedkontor i Falun, som .. skulle upphandla virke från Västerdalarne. JernkA 1909, s. 11. För tillsyn å försörjningen inom riket med vedbränsle och träkol skall finnas en särskild nämnd .. med därunder lydande lokala organ, ett för varje län (vedkontor). SFS 1939, s. 1727.
2) (†) jfr kontor 3 o. -skrubb. Til nästa Fardag åstundas at hyra 3 a 4 .. Rum med Kök och Wed-Contoir. SP 1792, nr 23, s. 4. Cannelin (1921).
-KORG. jfr korg 1 o. -hämtare. BoupptVäxjö 1793. Adèle skyndade dit upp med en lastad vedkorg. Krusenstjerna Pahlen 3: 68 (1931).
(2) -KROPP. (numera bl. tillf.) jfr kropp, sbst.1 4, o. -del. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 180. När en ny årsring utbildas och vedkroppen därigenom tilltager i tjocklek, så utvidgas även .. hela den stammen omgivande ytterbarken. VäxtLiv 1: 114 (1932).
-KRÖNARE. (förr) om tjänsteman med uppgift att (kontrollera o.) förse ved med kronmärke; jfr krönare o. kröna 3 slutet. BoupptSthm 1676, s. 954 a.
-KUBB, äv. -KUBBE. jfr kubb, sbst.2 1. Wigström Folkd. 1: 103 (1880). I en öppen spis var vedkubbar inlagda. Krusenstjerna Pahlen 1: 56 (1930).
-KÄLKE. (ved- 1771 osv. veda- 1631) (i sht förr) kälke för transport av ved. ÅngermDomb. 25/11 1631, fol. 48. Finnes til salu et par nya wälbeslagne och skodda Wed-Kälkar. DA 1771, nr 52, s. 3.
-KÄLLARE. (i sht förr) (rum l. skrubb i) källare använd till l. avsedd för förvaring av ved. HSH 30: 336 (1718). (Det hände) att jag stod i vedkällaren och tittade på honom genom en springa i brädväggen. Ahlin Glömsk. 97 (1954).
-KÄRRA. (i sht förr) kärra för transport av ved; jfr -björn. BoupptSthm 1674, s. 359 a. Vedkärror i rader, färdiga att avlastas. Erixon SthmHamnarb. 89 (1949).
-KÄVLING. (ved- 1708. vede- 1579) (†) runt (o. kort) vedträ; vedklabb; jfr kävling 1. UpplDomb. 2: 100 (1579). NVedboDomb. Vårt. 1708, § 29.
-KÖP. (ved- 1798 osv. vede- 16491657) jfr -inköp. Bergv. 1: 201 (1649). Min lilla goda maka .. sitter fördjupad i en filosofisk diskurs om vedköp, torgpriser och skjortlärft. Hjärne DagDrabbn. 319 (i handl. fr. 1809).
-KÖRNING. (ved- 1678 osv. vede- 15441566) vedtransport; jfr köra, v. 9. G1R 16: 92 (1544). Att uppgöra en körnota för vedkörning är i regel ganska svårt, enär veden vanligen är af betydligt olika tyngd. Ekman SkogstHb. 216 (1908).
-KÖRSEL. (†) vedtransport; jfr körsel 2. 2BorgP 5: 456 (1734). Arbete med tröskning och wedkiörsell. VRP 21/3 1739. WoJ (1891).
-KÖRSLA. (ved- 1750 osv. veda- 1674) (numera i sht i skildring av ä. förh.) vedtransport; äv. konkretare, i sht i pl.; jfr körsla 2. VDAkt. 1674, nr 201. Jag tänkte på att min fars hela ekonomiska reserv bestod i vedkörslorna för bolagets räkning. Lo-Johansson Journal. 226 (1956).
-LAGER.
1) till 1, 2: lager (se lager, sbst.3 2) av (massa- l. bränn)ved; jfr -förråd, -upplag. De betydande vedlager, som krävas för en väl ordnad och ekonomisk drift (inom pappersindustrin). SvSkog. 1189 (1928). En liten rastplats med bord, grill och vedlager. Expressen 22/6 2002, s. 6.
2) (i sht i fackspr.) till 2, i vedväxt: lager (se lager, sbst.3 1) l. skikt av ved. Emedan hos de flesta Träd årligen ett nytt vedlager och i allmänhet nya organer uppkomma. Wikström ÅrsbVetA 1832, s. 179.
-LASS. (ved- 1639 osv. vede- c. 15801666) lass (se lass, sbst.2 1) av l. med ved; särsk. liktydigt med: vedfång (se d. o. 1) (jfr lass, sbst.2 1 c). VocLib. avd. 38 (c. 1580). När Folen är 2. och högst 3. år gammal, moste han gå för plogen och Wedlaszet. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 615 (1679). På vägen .. går flickor böjda under stora vedlass. AB 28/2 2013, s. 16.
-LEVERANS. leverans (se d. o. 2) av ved. Frey 1850, s. 170.
-LIDER. (ved- c. 1653 osv. vede- c. 15871646) (numera bl. i vissa trakter, utom i Finl. bygdemålsfärgat) vedskjul. Helsingius Mm 1 a (1587). Kom! Vi springer till vedlidret och tittar när dom klyver ved. Wassing Slott. 79 (1960).
-LÅGA. (numera bl. tillf.) låga från brinnande (l. glödande) ved. Rinman 1: 330 (1788). Hvarföre torflågan är mindre oxiderande än vedlågan. JernkA 1858, s. 24.
-LÅR. lår för förvaring av ved; jfr -bänk, -skrump. HusgRSthm 1769, s. 595. Har man vedspis, bör man se till, att vedlår finns invid spisen och ej som ofta är fallet i kökets motsatta del. Bolin VFöda 399 (1934).
-LÄMPARE. (förr) om arbetare med uppgift att bistå eldaren på vedeldat ånglok gm att föra l. hiva fram ved till eldstaden; jfr lämpa, v. I 7 slutet. (I den strejkande järnvägspersonalens) ställe ha till Ljusdal beordrats ett tiotal stationskarlar, varjämte den vid Ljusdal stationerade personalen ålagts att vid behov tjänstgöra som vedlämpare vid tågen. Kalmar 13/4 1918, s. 5.
-LÄNGD. längd (se d. o. 1) på ved(trä); äv. konkret, om stycke av ved, vedträ (jfr längd 6). Rinman 2: 1004 (1789). En vedlängd om jämnt en meter. HbSkogstekn. 767 (1922). Det gjorde ont i ett kör (när han högg ved), och då lät han stundom vedlängderna falla som de ville. Lo-Johansson Stat. 1: 250 (1936).
-LÖS. som saknar l. har brist på ved. Murenius AV 504 (1661). De berättade, at de skulle bruka .. halm på denna wedlösa orten til bränsle wid wattens kokning, diskars twättning etc. Kalm Resa 1: 273 (1753).
-LÖSA. (ved- c. 15751664. veda- 1554. vede- 15741600) (†) avsaknad av ved, vedbrist. At ther motte huggas nogon gruffvevedh uti tiidh, ellest är befrucktande, att gruffvan vill ståå uti vedhalösa. G1R 24: 564 (1554). Murenius AV 550 (1664).
(2) -MASSA. särsk. (i sht i fackspr.) om ved(del); jfr massa, sbst.2 1 b. Fries BotUtfl. 1: 265 (1843). Den amerikanska granen .. har en lätt samt synnerligen kvistren rakfibrig vedmassa. TT 1927, Allm. s. 55.
-MÅTT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mått(enhet) för mätning av ved; äv. konkret, om redskap l. anordning för sådan mätning. Lind 1: 958 (1749). Under året 1893 justerades och stämplades i hela landet 880 längd- och vedmått. NPress. 1894, nr 340, s. 2. Vedmått äro eller voro: famn (av olika storlek), kas och stavrum m. m. Flodström SvFolk 216 (1918).
-MÄTARE. särsk. (förr) om person förordnad att mäta upp ved; jfr -famnare o. parm-mätare. Falkman Mått 2: 97 (cit. fr. 1690).
(1, 2) -MÄTNING. särsk. (förr) till 1. Heinrich (1814). En kungl. förordning, angående höparmning och vedmätning. Falkman Mått 2: 114 (1885).
-NÖD. (numera bl. tillf.) (besvärande) vedbrist; jfr nöd 5 a. RP 7: 244 (1638). Under krigsårens vednöd fingo många av de skröpligaste (väderkvarnarna) tjäna till bränsle. TurÅ 1921, s. 16.
-PANNA. vedeldad värmepanna; jfr panna, sbst.1 2. Lån för bestridande av kostnader för utbyte av kokspannor mot vedpannor. SFS 1934, s. 849.
(2) -PARENKYM. bot. koll., om parenkymceller i ved. Areschoug Blad. 6 (1878). Vedkroppen .. består övervägande av libriformceller jämte vedparenkym. FoFl. 1946, s. 217.
-PENNINGAR, äv. -PENGAR, pl. (ved- 1687 osv. vede- 15301734) (förr) om ss. löneförmån l. bidrag utgående penningsumma för vedinköp; äv. dels om viss (till mantalsräntan hörande) skatt (urspr. erlagd i form av ved) (jfr hjälp-ved), dels om avgift som erlades vid införsel o. försäljning av ved i städerna; jfr penning 5 n. RR 153033, s. 12. Årliga rentthan aff Åbo Län .. Vedhe penninger .. XX m(ar)c. HFinlKamF 1: 17 (1533). Att lilla tullen .. skulle, så länge kriget påstod, förhöjas .. item .. kol- hö- ved- stempel- och packare-penningar. LBÄ 39–41: 118 (1800). Läraretjänsten vid fasta små- och folkskolan i Thorhamns kyrkoby. Vedpengar 110 kr. pr år, i öfrigt lön enligt lag. PT 1902, nr 294, s. 1.
-PINNE. pinne (se d. o. 1 b) använd l. avsedd att användas ss. ved; smalt (o. kort) vedträ; jfr -sticka. ÖoL (1852). Hon fick .. plocka blad till grisen, vara barnflicka och samla vedpinnar i hagen. Hedenstjerna FruW 122 (1890).
-POLLETT. (förr) pollett (se pollett, sbst.2 2) som berättigade till att erhålla (viss mängd) ved. Blanche Bild. 2: 157 (1864).
-PRIS. pris på ved. Fischerström 3: 297 (1787). Städernas invånare, hvilka hafva intresse af att vedprisen blifva så låga som möjligt. NDA 5/4 1876, s. 2.
-RAD. (†) vedtrave; jfr rad, sbst.1 1 k. Juslenius 170 (1745). Slipa måste jag min yxe .. / Och en vidsträckt vedrad hugga. Collan Kalev. 1: 277 (1864).
-RAM. (i sht förr) om för vedtransport avsedd (på kälke l. vagn o. d. fastgjord) anordning bestående av en rektangulär ram (se ram, sbst.1 3) o. en räcka uppstående stolpar på båda långsidorna; äv. om sådan ram använd ss. vedmått för travad ved (jfr ram, sbst.1 3 k); jfr -stege. Man .. använder numera antingen vedramen, vedstegen eller skrindan, hvilka kunna taga mycket ansenliga lass. Ekman SkogstHb. 215 (1908). Vedram, som justeras, skall vara förfärdigad av trä eller av järn eller annan tjänlig metall samt vara av konstruktion, som blivit av mynt- och justeringsverket godkänd. SFS 1925, s. 488.
-REDD, p. adj. (förr) jfr reda, v.1 2. Vedredd kallas en kol-mila, då all veden är inrest, och innan den ännu blifvit risad och stybbad. Rinman (1789).
-REDNING. (förr) om inresning (se in-resa, v.2) av ved i kolmila; jfr redning 2. Bergström Kol. 106 (1922).
(2) -RENSERI1004, äv. 3~002. (i sht i fackspr.) om anordning i massafabrik för bearbetning och rensning (se rensa I 2) av ved. SD(L) 1896, nr 130, s. 8. I vedrenseriet kapas veden, barkas och för de kemiska fabrikerna hugges till flis, som sorteras. HbSkogstekn. 556 (1922).
(2) -RING. (†) årsring; äv.: vedcylinder. Mirbel antager .. att vedringarnes antal icke tillförlitligt bevisar Trädens ålder. Wikström ÅrsbVetA 1830, s. 169. Lättast igenkännes nejlikeroten på rotstockens tvärsnitt: en tunn, rödbrun bark och en gulhvit vedring. NF 11: 961 (1887). VäxtLiv 1: 113 (1932).
-RUM. (ved- 1658 osv. veda- 1538. vede- 15491723) [fsv. vidha rum] (numera bl. tillf.) vedskrubb (jfr rum, sbst.3 9); i sht förr äv. om eldrum (se d. o. 3) (jfr rum, sbst.3 6). VarRerV 24 (1538). Ved- eller eldnings-rummet .. med Järngaller eller så kallad Rist, hvarpå veden lägges. VetAH 1794, s. 43. (För vedspekulanter) stode ändå alltid ett tillräckligt fält öppet, då många hushåll, som höstetiden kunna på en gång förse sig med hela sitt vedbehof, sakna nödigt vedrum. PT 18/4 1845, s. 3.
-SERVITUT. i sht jur. servitut (se d. o. 5) bestående i rätt till vedtäkt. 1NJA 1950, s. 157.
-SKJUL. (ved- 1731 osv. veda- 1640c. 1768. vede- 1648) skjul (se d. o. 3) använt till l. avsett för förvaring av ved; jfr -förråd, -lider, -skul, -skäle. Linc. Tt 5 b (1640). Han predikade under bar himmel .. i vedskjul och riskojor. Moberg Invandr. 548 (1952).
-SKOG. (ved- 1653 osv. vede- 1544c. 1730) [fsv. vidha skogher] skog som lämpar sig l. är tänkt att användas för vedtäkt. G1R 16: 45 (1544). Skogen som är avverkad, så att blott fröträd och en del vedskog återstår, anses .. kunna årligen avkasta .. omkring 150 famnar ved till avsalu. PT 1915, nr 158 A, s. 4.
-SKRUBB. skrubb för förvaring av ved; jfr -kontor 2, -rum. På ena sidan af kakelugnen stod en temligen hög vedskrubb, och detta var värdens favoritplats. HLilljebjörn Hågk. 2: 39 (1867).
-SKRUMP. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vedlår. BoupptVäxjö 1828. Anders Petter satt på vedskrumpen och lekte med Annas två näst minsta barn. Wägner ÅsaH 110 (1918).
-SKUL. (ved- 1786. veda- 1632) (†) vedskjul. HammarkDomb. 28/1 1632. GT 1786, nr 18, s. 4.
-SKUTA. (ved- 1731 osv. vede- 1546) [fsv. vidha skuta] (förr) jfr skuta, sbst.2 1, o. -båt. SkeppsgR 1546. Det köptes en hel eller halv famn i taget från vedskutorna nere vid Nybroviken. Nyblom StrPers. 85 (1945).
-SKÄLE. (ved- 1943 osv. vede- 1582) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vedskjul. Att tå te begynte fast brucka mun, skulle Anders stiiga wtt i wedeskälett äftir sijnn yxe. VadstÄTb. 55 (1582).
(1, 2) -SLAG. slag av ved; jfr -sort. Bergström Kol. 13 (1922). För sulfatmetoden kan alla vedslag användas. NE 4: 34 (1990).
-SLIP. särsk. (†) vedsläde; jfr slip, sbst.1 En gammal hwit åkarehäst, dragande en wedslip. Fryxell Ber. 3: 285 (1828). Bergström Kol. 7 (1922).
-SLUKANDE, p. adj. om spis l. (bränn)ugn l. gruva o. d.: som slukar (se sluka, v.1 2 i, p) ved; jfr -ödande. De ved- och kolslukande grufvorna. Sernander Naturminnesm. 8 (1906). De vedslukande öppna spisarna. TurÅ 1952, s. 312.
-SLÄDE. (ved- 1786 osv. vede- 1554) (i sht förr) släde för transport av ved; jfr -drög, -slip. VgFmT I. 8–9: 91 (1554).
-SORT. jfr -slag. Vedpriset är nu 45 a 48 dr kmt för biörk och de öfrige vedsorterna i proportion. HH XXXII. 2: 222 (1783).
-SPIS. vedeldad spis; jfr -spisel. Den vanligast förekommande gaskokapparaten är det s. k. gasköket .. mestadels löst uppställdt vid sidan af vedspisen. 2NF 9: 789 (1908).
-SPISEL. (numera bl. tillf.) vedspis. I lägenheterna finnas badrum eller duschrum .. hall med öppen spis, gas- och vedspislar. SD(A) 10/11 1915, s. 14.
-STACK. (mer l. mindre symmetriskt ordnad) vedhög l. vedtrave; jfr stack, sbst.1 1. Schultze Ordb. 5026 (c. 1755). En vedstack hade rasat i farlig närhet av hans kära rosenbuske. Nilsson HistFärs 179 (1940).
(2) -STAM. bot. stam (se stam, sbst.3 I 1) hos vedväxt; vedartad stam. Berlin Lrb. 66 (1880). Ett utmärkande drag i den tropiska vegetationen är att arter med vedstam äro betydligt talrikare än de örtartade. Tärnlund TropUrskog 28 (1927).
-STAPEL. vedtrave; jfr stapel 9 a. Schultze Ordb. 4964 (c. 1755). Så greps jag av blind panik, störtade bort och gömde mig bakom en vedstapel. Selander MarkMänn. 118 (1937).
-STEGE. (förr) jfr stege 2 a o. -ram. BoupptVäxjö 1877. Vagnar med höga vedstegar. Samzelius SkogJägarl. 126 (1894).
(2) -STEKEL. entomol. (individ l. art l. släkte av) stekelfamiljen Siricidae, hornstekel (vars larver gnager gångar i ved); jfr trä-stekel. Lundell (1893). Tallbocken och Vedstekeln komma tillfälligtvis från skogen in i husen med angripet virke. Dædalus 1945, s. 25.
-STICKA. (ved- 1666 osv. vede- 1587) (liten) vedpinne; jfr sticka, sbst.1 1 a δ (α). Helsingius Mm 1 a (1587). At Patienten icke tryter en .. wedsticka at elda med. Block Pest. 52 (1711).
-STOCK. [fsv. vidha stokker] stock använd l. tänkt att användas till ved; förr äv. till 2, liktydigt med: trästock. Johansson Noraskog 3: 54 (cit fr. 1651). På Kungshatt finnes til salu Wedståckar och Bjelkar. DA 1771, nr 53, s. 2. På tomten låg gårdens eget vedförråd bestående av så kallad långved, två till tre meter långa vedstockar. Expressen 28/3 2003, s. 18.
(2) -STRUKTUR. i sht bot. jfr struktur 3. VäxtLiv 4: 455 (1938). En avhandling som beskriver hur vedstrukturen hos furu och gran påverkar vedens svällnings- och krympningsbeteende. SvD 21/9 1972, s. 13.
(2) -SUBSTANS. (i fackspr.) jfr substans 3. HbSkogstekn. 110 (1922). Den s. k. rotrötan är den farligaste av de svampar, som angriper trädens vedsubstans. De Geer SvNatRiked. 1: 70 (1946).
-SÅG. såg för vedsågning; särsk. liktydigt med dels: bågsåg, dels: vedkap (jfr -sågnings-maskin). VetAH 1772, s. 78. En simpel vedsåg (cirkelsåg), drifven med hästvandring. JernkA 1861, s. 139. Bågsågar (även kallade vedsågar) består av en stålrörsbåge och ett smalt sågblad. Varulex. Byggn. 2: 125 (1955).
-SÅGARE. jfr sågare, sbst.1, o. -huggare. Björkegren 2503 (1786). Sysselsätter man sig med de mera ansträngande danserna, förbrukar man en energimängd, som svarar mot skogsarbetarens och vedsågarens. Bolin VFöda 159 (1933).
-SÅGNING. jfr -kapning. Dalkarlar som .. (i Sthm) föda sig genom vedsågning. HSH 1: 216 (c. 1750).
Ssg (numera bl. tillf.): vedsågnings-maskin. vedsåg l. vedkap. Jungberg (1873). Kombinerade vedsågnings- och vedklyvningsmaskiner. HbSkogstekn. 780 (1922).
(2) -TAK. (i sht förr) om av plankor l. kluvna timmerstockar uppbyggt yttertak. Kalm VgBah. 296 (1746). Vedtaket har dominerat i övre Sverige. Det består av två lager kluvor, plankor eller slanor som löper mellan nock och takfot. Arnstberg KnuttimrHus 247 (1976).
-TALKO. (ved- 1922 osv. veda- 1910) (om (ä.) förh. i Finl.) om anskaffning o. leverans av ved ss. talkoarbete. Hembygden(Hfors) 1910, s. 176. Om någon är så fattig, att han ej har råd att köpa ved, anordnas en vedtalko; bönderna komma var med sitt lass kastved och bli trakterade med kaffe. Nilsson FestdVard. 66 (1925).
(1, 2) -TILLGÅNG~02 l. ~20. tillgång på ved. Inskränkning af öfwerflödige Wåningsrum skulle mycket öka Wedtilgången i Hufwudstaden. SP 1792, nr 260, s. 3. HbSkogstekn. 564 (1922; i fråga om massaved).
-TJUVNAD. (ved- 16841889. vede- 1697) (†) stöld av ved; särsk. konkretare. Bergv. 1: 341 (1684). I anseende til de .. (vid Stora Kopparberget) förefallande malm- och wedtjufnader .. så (osv.). Bergv. 2: 117 (1739). Björkman (1889).
(1, 2) -TRANSPORT. transport av ved; särsk. konkret(are); jfr -förning, -försel, -körning, -körsel, -körsla. Hwarje större wedtransport (skall) beledsagas utaf en skogwaktare. LdVBl. 1843, nr 43, s. 4. Vid vedtransporter användes en massa olika fordon. Ekman SkogstHb. 214 (1908).
-TRAVE, äv. -TRAV l. -TRAVA. (för (torkning o.) förvaring avsedd) trave (se d. o. 2) av ved; jfr -famn 2, -flo, -kast, -rad, -stack, -stapel, -välta. Serenius Ppp 3 a (1734). Hon .. tittar ut över gården med vedtravar och soptunnsskjul. Fogelström Vakna 46 (1949).
(2) -TRÅD. (†) vedfiber; jfr tråd, sbst.2 2 a. ”Träpapper” .. tillverkas på det sätt, att vanlig pappersmörja till hälften uppblandas med fint sönderhackade vedtrådar af den vanliga granen. Thelaus Skog. 58 (1865). HbSkogstekn. 224 (1922).
-TRÄ, förr äv. -TRÄD. (ved- c. 1635 osv. veda- 15981672. vede- 15411712) [fsv. vidha trä] för eldning avsett l. använt (tillsågat o. kluvet) mer l. mindre avlångt trästycke; jfr trä, sbst.1 2 a, o. -klabb, -kävling, -längd, -pinne. Hon lade in några vedträn i spisen. Thå togh schomageren same lege piga i håret, och fick teslige(s) ett wede trä och wille slå henne. UpplDomb. 3: 109 (1541). Jag visste att mor beställt ved av vedkarlen, men jag vågade inte ge bort de här sista vedträna, ifall inte vedkarlen kom. Martinson ArméHor. 37 (1942).
-TÄKT. täkt (se d. o. 2) av ved; jfr -avverkning, -brand, -fång 2, -fångst. Folket, som varit ute i Skärgården i fiske och vedtäkt. Bäck PVetA 1764, s. 25. Rätt .. till mulbete, husbehovsvirke och vedtäkt. SFS 1937, s. 2105.
(1, 2) -UPPLAG~02 l. ~20. jfr upplag, sbst.1 1, o. -förråd, -gård, -lager. Ej må till weduplag, utan i högsta nödfall, begagnas windar i boningshus. SFS 1842, nr 44, s. 22. Markytan i vedupplagen bör ständigt hållas ren från träavfall, humus och vegetation. HbSkogstekn. 69 (1922).
-VIRKE. särsk. om ss. brännved lämpat l. avsett l. använt virke, ofta motsatt: gagnvirke (se d. o. 1). LfF 1854, s. 245. Ett parti å rot stående skog af byggnadstimmer, sparrar, gärdsel och vedvirke. Fyris 1894, nr 148, s. 1. Förutom bestämmandet av gränsen mellan ved- och gagnvirke, gäller det också att (vid timmeravverkning) avgöra var gränsen skall gå mellan olika gagnvirkessortiment. SvSkog. 808 (1928).
-VRÄKARE, förr äv. -VRAKARE. (ved- 1950 osv. vede- 15401593) [fsv. vidha vräkare] (förr) om (av myndighet tillsatt) befattningshavare med uppgift att kontrollera kvalitén på (stads o. d.) ved (o. kassera undermålig sådan). SthmÄmbB 1: 230 (1540).
(1, 2) -VÄLTA. om större trave av till ved avsedda stockar. Bergström Kol. 115 (1922). Vi började .. se oss om efter rödstjärtbon och hittade snart ett i en vedvälta. FoFl. 1939, s. 157.
(1, 2) -VÄRDE. bränslevärde i ved; i sht förr äv. om ekonomiskt värde av (bränn- l. massa)ved. Lundequist Landtbr. 59 (1845). En del .. packlådor (vedvärde) – 50 (öre). BoupptVäxjö 1900. HbSkogstekn. 186 (1922; av massaved). De kvarstående döda träden .. har sitt vedvärde kvar. De Geer SvNatRiked. 1: 74 (1946).
(2) -VÄXT. bot. växt(slag) med flerårig o. mer l. mindre förvedad luftstam (ss. träd l. buskar l. ris); i sht i pl., om sammanfattningen av sådana växtslag; äv. koll., om växtlighet som utgörs av sådana växtslag. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 150. (Asken utgör) en ofta tongifvande beståndsdel i löfängens vedväxt. ASFFlF 42: 27 (1915). Vedväxternas skott äro till en början gröna och örtartade och överensstämma fullständigt med örternas. VäxtLiv 1: 110 (1932).
-YXA. (ved- 1546 osv. veda- 1636. vede- 1638) (grövre) yxa avsedd för l. använd vid vedavverkning (jfr hugg-yxa); äv. om yxa använd vid vedklyvning (jfr klyv-yxa). Skråordn. 315 (1546). Lagfördes .. Johann Personn, som hade huggitt Tomos Personn fodermarsk med enn wedyxe i armenn. VadstÄTb. 390 (1606). (Han hade) ställt sig nära vägen med sin vedyxa, huggande sin ved. 3SAH LII. 2: 683 (1847).
(1, 2) -ÅTGÅNG~02 l. ~20. jfr -förbrukning. Möller (1790). Ångpannor, som, ehuru betydligt mindre, gåfvo starkare ångkraft med ringare vedåtgång än de gamla. Wieselgren Bild. 534 (1884, 1889). HbSkogstekn. 186 (1922; av massaved).
(2) -ÄMNE. ämne av vilket ved består; särsk. (o. numera nästan bl., i fackspr.) speciellare: lignin. Arrhenius Jordbr. 2: 19 (1860). Fullständigt lufttorkad ved, som alltså kan anses bestå af 80 proc. fast vedämne. Svedelius Koln. 13 (1872). NE 12: 287 (1993; om lignin).
-ÖDA. (†) ödslande med ved. At hindra och förekomma Wedödan i Köksspisen är nästan fåfängt. Brauner Bosk. 120 (1756). SamlRönLandtbr. 2: 327 (1777).
-ÖDANDE, p. adj. (numera mindre br.) vedslukande. (Spisarna) äro efter landets brist på ved, så väl inrättade, at de vida öfverträffa de stora och vedödande kiöks-spisar i Sveriget och andra orter. Brelin Resa 25 (1758). NF 13: 1044 (1889).
B (†): VEDA-BOD, -BRAND, -BÅT, -BÄRARE, -BÖRDA, -FOGDE, -FÅNG, -GÅRD, -HUGG, -HUGGARE, -HUGGNING, -HUGSTER, -HUS, -HYGGE, -HÖG, -KAST, -KÄLKE, -KÖRSLA, -LÖSA, -RUM, -SKJUL, -SKUL, -TALKO, -TRÄ, -YXA, se A.
C (†): VEDE-ASKA, -BACKE, -BOD, -BRAND, -BÅT, -BÄRARE, -BÖRDA, -DRAGARE, -DRÖG, -FAMN, -FOGDE, -FÅNG, -FÖRNING, -FÖRSEL, -GILLARE, -GÅRD, -HANDEL, -HOP, -HUGG, -HUGGARE, -HUGGNING, -HUGSTER, -HUS, -HYGGE, -HÄMTNING, -HÖG, -INKÖP, -KAST, -KLUBBA, -KOMPANI, -KONTOR, -KÄVLING, -KÖP, -KÖRNING, -LASS, -LIDER, -LÖSA, -PENNINGAR, -RUM, -SKJUL, -SKOG, -SKUTA, -SKÄLE, -SLÄDE, -STICKA, -TJUVNAD, -TRÄ, -VRÄKARE, -YXA, se A.
Avledn.: VEDA, v.1, l. -VEDAS, v. dep.
1) (numera mindre br.) till 1: anskaffa l. hämta l. ta in ved; äv. tr.: förse (ngn l. ngt) med ved, förr särsk. i uttr. veda och värma ngn l. ngt. Att thu wille flux latha khola, och wijda till wårt egit behoff in på Katteheden. G1R 16: 45 (1544). Mig tycker tu äst inthet för god at hielpa mig weda och wärma stufuan. VDAkt. 1668, nr 11. För att under nu rådande transportsvårigheter med säkerhet .. erhålla ved bör anmälan till vedstationerna om möjligt göras 6 dagar innan vedning skall ske. SkånAB 1917, nr 229, s. 2. Om di hade hundra kronor i pengar var om året och en stuga och potatis att fö sig och en livgris och så blev vedade på gården, så hade de vad de behövde till överflöd. Wägner ÅsaH 171 (1918). Östergren (1967). jfr små-veda.
2) till 2, ss. dep.; anträffat bl. i ssgn för-vedas; jfr o-förvedad.
VEDAKTIG, adj. (numera bl. tillf.) till 2; jfr vedig. Vedaktig substans. Agardh Bot. 1: 106 (1830). Små vedaktiga, sega blomster. Gyllensten Senat. 140 (1958).
-VEDAS, se veda, v.1
VEDIG, adj. (numera bl. tillf.) till 2: som liknar l. påminner om ved; vedartad; jfr vedaktig. På somlige ställen wäxer aldrig någon god Kåhlrot .. utan bara wediga och torra som stickor el. träspånar. Broman Glys. 3: 60 (c. 1730). Jag har en stor paradisbuske som har blivit vedig och nästan saknar blad. GbgP 30/4 2007, s. 9. jfr hård-vedig.

 

Spalt V 618 band 37, 2014

Webbansvarig