Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUBSTANS substan4s, r. l. f. (l. m.) (Ludvigsson Norman 23 (c. 1550 osv.)) ((†) n. Hildebrand MagNat. 290 (1650), Lind (1749)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. SUBSTANTIE, r. l. f.; best. -en; pl. -er; l. SUBSTANTIA, r. l. f.
Ordformer
(sub- (-bb-) c. 1550 osv. sup- 1637—1679. -stance 1642—1837. -stans 1578 osv. -stansie 1560. -stantia 1558—1584. -stantie (-tsie) 1560—1635. -stantz (-ts) c. 1550—1830. -stanz 1798—1815. -stence 1792)
Etymologi
[liksom t. substanz, ffr., fr. substance (varav eng. substance) ytterst av lat. substantia, bestånd, befintlighet, tillvaro, förråd, väsen, substans, substantivering av n. pl. av p. pr.-stammen substans (gen. sg. -antis) av substare, stå l. vara under l. bland, av sub-, under (se SUB-), o. stare, stå (se STÅ, v.). — Jfr SUBSTANTIAL, adj., SUBSTANTIERA, SUBSTANTIV, adj., SUBSTANTIÖS]
1) filos. om ngt som tänkes utgöra det underliggande (icke iakttagbara) l. kärnan l. det bestående (i motsats till växlande egenskaper l. bestämningar) i varje fenomen l. tanketing o. som ger det dess karaktär l. väsen l. gör det till vad det är; i olika filosofiska l. teologiska system uppfattat l. modifierat på olika sätt; förr ofta i det mer l. mindre tautologiska uttr. substans och (l. eller) varelse. Gudh är een andeligh, förnufftig och ewig Substantia eller warelse. Falck Und. A 6 b (1558). L. Paulinus Gothus Pest. 24 a (1623: Substantz och warelse). Om en går innom Cartesii Skrankor, och ej antager någon annan Substans (et Tings wäsende), än ämnet (Materien) och Människans Själ (osv.). Weise 1: 211 (1769). Säger man ”Kejsarens krona”, så innefattar det tillsammans blott ett begrepp, en uppgift, uti hvilken substansen är krona, hvilken här har den egenskapen (accidensen), att vara kejsarens. Almqvist SvSpr. 115 (1832). För Spinoza är verklighetens innersta väsen substansen, som, såsom den oändliga makt den är, framträder eller tar sig uttryck i en oändlig mångfald attribut. Ahlberg FilosGrundprobl. 27 (1922). Den traditionellt platonska .. uppfattningen av idéerna såsom substansen, såsom något självständigt varande, skilt från de sinnliga tingen. Dens. FilH 85 (1926). (Aristoteles’) lära om den s. k. substansen upptogs av den medeltida skolastiken. ÅbKristHum. 1964, s. 31. — jfr UR-SUBSTANS. — särsk.
a) språkv. konkretare språklig form. De Saussure ser .. den abstraktare formen (i la langue) som åtskild från dess substans (i la parole). Trampe o. Viberg Språkteori 56 (1972). Tecknet är en förening av två rent abstrakta enheter, .. (som) i talakterna konkret manifesteras i en substans, som för uttryckets del är det fonetiskt realiserade talet (de av de talande artikulerade ljuden), för innehållet det som tecknet ”betyder”. Malmberg Teckenl. 43 (1973).
b) ekon. substansvärde (se d. o. slutet). Hälften av alla börsens fastighetsbolag har en substans per aktie som ligger högre än börskursen. GbgP 7⁄2 1988, s. 1.
c) (†) i utvidgad anv., om utmärkande l. inneboende egenskap l. beskaffenhet; äv.: konsistens. Therföre skal man achta j menniskionnes watn thenna fyra: Först hwadh fergha watnet haffuer, thet andra hwadh substans, thet tridie (osv.). BOlavi 195 a (1578). Sakens Substans såsom egendom är just dess gagnelighet, dess användande. Snellman ElCurs 3: 21 (1840).
2) (numera bl. mera tillf.) i allmännare anv. av 1, närmande sig 3, om ngt mer l. mindre materiellt (l. ngt immateriellt tänkt ss. en motsvarighet till ngt materiellt) som utgör l. tänkes utgöra substansen (i bet. 1) i ngn l. ngt. Det uti hiertat på Menniskian och andra lefwande Creatur residerar en fin och mild uptänd substance, som .. (de lärde) kalla Flamma Vitalis. Triewald Konst. 14 (1734). Är .. (jaget) en substans, det vill säga, ett verkligt beståndsämne, som har predikater? Leopold 4: 308 (c. 1820, 1831). Transsubstantiationen (i nattvarden) måste innebära förvandling i den meningen, att brödets substans försvann .. och Jesu lekamens substans genom ett under kom i stället. KyrkohÅ 1937, s. 99. — jfr SJÄLS-SUBSTANS. — särsk. om var o. en resp. vart o. ett av de personer, djur l. saker som i språket betecknas med substantiv; sak (se SAK, sbst. 6, 11, o. jfr SAK-ORD). Heldmann TySpr. 22 (1726). Pronomina personalia beteckna substanser, de äro således lika väl substantiver, som de nomina, för hvilka de stå. Boivie SvSpr. 17 (1834). De konkreta eller verkligt substantiella glosorna .. äro benämningar på ”verkliga” substanser. Noreen VS 5: 255 (1906). De abstrakta .. glosorna .. äro benämningar på blott tänkta substanser .. kort sagdt s. k. tanketing. Därs. 256.
3) om ngt konkret med obestämd form, varav ngt består, tänkt ss. ngt till sitt väsen l. sin beskaffenhet (se d. o. 1 a) l. sin byggnad l. sina beståndsdelar från andra fysiska kroppar skilt, stoff (se STOFF, sbst.1 1 a), materia (se d. o. 1 b), massa (se MASSA, sbst.2 1 b), ämne; ofta (i sht ss. senare led i ssgr) om organiskt ämne som bildar l. ingår i kropp(sdel); äv. bildl. Organiska, kemiska substanser. En ljuskänslig substans. De radioaktiva substanserna. Brännbara substanser. Torra, fasta, flytande substanser. Och är Hiernan en blöth, huijt och merghachtigh substantz. Forsius Phys. 237 (1611). Et stycke af sielfwa Substancen af Niuren. PH 5: 3079 (1751). En Prest .. betviflade Christi lekamens och blods verkliga närvarelse i Nattvardens substanser. Atterbom Minn. 399 (1818); jfr 1, 2. Under ett tidskifte, .. då mången med Diderot ville återföra all psykologi till nerv-fysiologi, med Lamettrie förklara att själen är en finare kroppslig substans (osv.). Wirsén i 3SAH 2: 178 (1887); jfr 1. Var fanns de hårda substanserna i själen, / volfram, molybden, martensit? Sjöstrand Vattum. 54 (1967). — jfr BARK-, BROSK-, GRUND-, HJÄRN-, KÄRN-, LIM-, MODER-, MULL-, MUSKEL-, SOPP-, STÖDJE-, TORR-, UR-, VÄXT-SUBSTANS m. fl. — särsk.
a) med. i uttr. grå substans, om den gråare massa som bildar nervtrådarnas kärnor i människans hjärna; vit substans, om den vitare massa som bildar nervtrådsvävnaden i människans hjärna. Florman Anat. (1830: grå substants). Nervsystemets hvita substans. Rein Psyk. 1: 403 (1876). Wigert PsykSj. 1: 11 (1924: grå). BonnierLex. 6: 1173 (1963).
b) (numera föga br.) gm kokning av husbloss, hjorthorn, kalvfötter, svål l. dyl. framställt limaktigt ämne (l. gelatin (se d. o. 2)) upplöst i vatten. Nordström Matlagn. 107 (1822). Substans af kalffötter. Hagdahl Kok. 995 (1879). Substansen beredes bäst hemma. 2NF (1918). — jfr ASEPTIN-SUBSTANS.
c) (förr) om bläcksubstans. TullbSthm 8⁄10 1560. Iagh .. gick nedh till marcknaden dher migh lijtet papper och Substans att köpa. VDAkt. 1692, nr 374. Dalin (1871).
d) (numera föga br.) pregnant, i uttr. i substans, i fast form, i olöst form. (Kamfern) användes dels i substans, dels upplöst i spiritus, dels upplöst i någon fet olja. Berzelius Kemi 4: 433 (1827). Somliga vitaminer tillföras födan i substans. GHT 2⁄2 1942, s. 10.
4) (†) om ett slags (på 1700-talet i Sv. tillverkat) ylletyg. Substans, Lustrin och Crisett. Kjellberg Ull 350 (i handl. fr. 1783).
5) bildl., om det viktiga l. väsentliga l. kärnan l. huvudinnehållet i ngt; äv. konkretare: innehåll, konkretion. Schroderus Os. 1: 92 (1635). Substancen af hans berättelse är: att Kejsar Alexander tillbragt flere dar i Königsberg (osv.). BrinkmArch. 2: 218 (1808). Bilddyrkan hör ej på samma sätt som i Östern till fromhetens substans (i Romersk-katolska kyrkan). Fehrman OrientK 96 (1920). Romanen har partier av mycken sinnlig substans. SvLittTidskr. 1961, s. 24. Politiken behöver mer substans, mer konkretiseringar och särprägel. Arbetet(R) 3⁄4 1984, s. 2. — särsk. [jfr fr. en substance] (†) i uttr. i substanser, i sak (se SAK, sbst. 9 e). Jag har troget hållit det vänskapslöfte vi .. svuro hvarandra, och jag har gifvit er bevis härpå, inte endast i ord, utan äfven i substanser. Backman Reuter Braesig 1 (1872).
6) (†) förnödenheter (se FÖRNÖDENHET 2 slutet). Rosenstein 3: 359 (1788).
7) (†) egendom (se d. o. 2), ägodelar. Begärer tu nw änkiom wette, när som tu aff thin Substantz och förmögenhett then fattige någhet mettdeler. Ludvigsson Norman 23 (c. 1550). BraheBrevväxl. II. 1: 91 (1657).
Ssgr: (1) SUBSTANS-BEGREPP. filos. jfr begrepp 5 b. Boström 2: 89 (1838).
(3) -BILDNING. abstrakt, motsv. bildning 4 a. UtsädT 1895, s. 258.
(3) -FÖRLUST. (i fackspr.) jfr förlust, sbst.1 2; särsk. (med.) om förlust av organiskt material i människokropp (vid skada l. operation o. d.). Ett sår med substansförlust. Svalin (1847). Vid varje hantering av de skadade och mycket känsliga (musei)föremålen måste varje form av substansförlust rigoröst undvikas. Fornv. 1979, s. 117.
(1) -KATEGORI. filos. jfr kategori 2. Scheele Själsl. 298 (1895).
-LÖS. som saknar substans. särsk.
a) till 1 b, (i fackspr.) om mynt: vars myntvärde underskrider värdet av den ingående metallen. Heckscher SvEkonH 1: 459 (1936; om mynt, i fråga om kopparmyntfotens införande i Sverige 1624).
b) till 3; särsk. dels om mat l. måltid o. d.: som saknar märgfullt l. kraftigt innehåll, fattig på näringsämnen, dels i utvidgad l. bildl. anv.: som saknar verkligt innehåll (se d. o. 3, särsk. 3 c), innehållslös, tom. Vår högst substanslösa qvällsvard, bland hvars fyra rätter ingen enda befanns av kött. Atterbom Minn. 398 (1818). (Den blå färgens) ljusfattigdom förstärker det intryck den gör af att vara något immateriellt och substanslöst. Rydberg DSkön. 153 (1889). (Tankarna) blev tunna och substanslösa, jag hörde bara ekot av dem. Ruin SjunknH 112 (1956). Att Melodiradion är skrämmande substanslös, det vet vi. DN(A) 15⁄4 1964, s. 2. DN 22⁄4 1989, s. 2 (om pladder).
Avledn.: substanslöshet, r. l. f. särsk. till -lös b. Tigerstedt IllSvLittH 2: 181 (1956).
(1 b) -MYNT. (numera bl. mera tillf.) mynt vars metallvärde uppgår till minst dess nominella värde, värdemynt. Heckscher SvEkonH 1: 459 (1936; i fråga om kopparmyntfotens införande i Sverige 1624). HT 1951, s. 57.
(3 c) -PULVER. (†) pulverformig bläcksubstans. IErici Colerus 2: 271 (c. 1645).
(1 b) -TILLVÄXT~02 l. ~20. ekon. tillväxt i substansvärde (se -värde slutet). GbgP 24⁄7 1988, s. 16.
-VÄRDE. om värde som ngt har (ss. substans); särsk. till 1 b, om verkligt ekonomiskt värde som ngt har; företrädesvis i slutet. Heckscher SvEkonH 1: 219 (1935; i fråga om mynt). GbgP 24⁄12 1981, s. 1 (i fråga om värde på veden i julgran). särsk. ekon. i fråga om företag l. aktier, om värdet av (aktiens andel i) företagets tillgångar minus dess skulder (l. dess eget kapital, o. obeskattade reserver minus latenta skatteskulder). RiksdMot. 1972, nr 854, s. 13 (i fråga om företag). Handelsbanken ger 46 proc högre vinst och 33 proc högre substansvärde per aktie än S-E-banken. DN 27⁄3 1977, s. 27.

 

Spalt S 14371 band 32, 1997

Webbansvarig