Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄVA vä3va2, v. -er, -de, -t, -d; förr äv. väver, vov, vovo, vävit, väven. (pr. sg. pass. -es JMessenius i HB 1: 148 (1629) osv.; -s PT 14/6 1856, s. 2, osv. — ipf. sg. l. sg./pl. -de Lind (1749) osv.; vov (w-, -oo-, -f(f)) VadstKlUppbB 78 (1554), RArbman hos Arbman Silv. 15 (1914). — ipf. pl. woffuo 2Kon. 23: 7 (Bib. 1541). — sup. -at Gyllenius Diar. 255 (c. 1670), KKD 5: 151 (1710); -et Tiällmann Gr. 212 (1696), Scherping Cober 2: 263 (1737); -it TbLödöse 326 (1594), Lagerlöf HomOd. 81 (1908); -t Sahlstedt (1757) osv. — p. pf. -ad Botvidi 3Pred. 13 (1621, 1627: inweffuade, pl.), Schück VittA 4: 494 (i handl. fr. 1748); -d VgFmT I. 8–9: 86 (1554: hemwefft, n.) osv.; -en (-in) G1R 8: 100 (1532: jnwäffne), Strömborg Runebg IV. 1: 220 (1896)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NAD (se d. o.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
1) framställa (ngt sammanhängande helt) gm att (i skäl (se SKÄL, sbst.4 2)) binda (se BINDA, v. 8 c) inslagstråd l. väft mellan skiftande lager av varptrådar; särsk. (o. i sht) med avs. på väv l. bonad l. band o. d.; äv. dels utan obj. (se särsk. a), dels med obj. betecknande använt garn l. annat material (se b); äv. dels oeg. (se d), dels bildl. (se e); äv. i uttr. väva vadmal, om danslek (se VADMAL); ofta i p. pf.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om metod för sådan framställning. Then granne gyllene eller sölff tråd, som the plega weffua the gyllene border vtaff. G1R 11: 248 (1537). Swarte wäfne spetzer. KlädkamRSthm 1650 A, nr 78. Ett .. Vllebandh, som hoos .. (samerna) sielfwa, wäfwit warder. Landsm. XVII. 3: 49 (1672). Väfda tapeter med figurliga framställningar. Hahr ArkitH 381 (1902). Damaskus ha vi att tacka för den s. k. ”damasten”, .. i hvilket det för det mesta blommiga mönstret var väfdt med en annan väfning än bottnen. PT 1904, nr 57, s. 13. (Deras) kläder, som både spunnits, vävts och sytts i hemmet, hade alltid en vackert ljusgrå färg. MinnSvLärov. 1: 98 (1926). Det glest vävda, ofärgade helylletyget vadmal. Sahlin SkånFärg. 85 (1928). — jfr FEL-, GENOM-, HAND-, KONST-, RUND-, SAMMAN-, TILL-, VID-VÄVA o. RYA-, SILKES-VÄVANDE o. DAMAST-, DUBBEL-, FABRIKS-, FLOSSA-, GULD-, HEL-, HEM-, KULÖRT-, KYPERT-, MASKIN-, MÖNSTER-, PATENT-, RAND-, SNED-, STARK-, TÄT-VÄVD m. fl. samt BOMULLS-, DAMAST-, GOBELÄNG-, LINNE-, MÖNSTER-, RYA-, SALU-, SIDEN-, SNÄRJ-VÄVNING m. fl. — särsk.
a) utan obj. Wäffua til enda. Linc. Hhh 6 a (1640). Länge hon väfvit ännu om helgens timme ej ingått. Runeberg (SVS) 3: 113 (1836). Gubben snickrade sina trähästar, och gumman vävde. Malmberg Åke 111 (1924). När föräldragården måst säljas hade systrarna tagit sig för med att väva. Lundkvist Vindingev. 106 (1956).
b) med obj. betecknande använt garn l. annat material. Så häcklas, spinnes och wähwes thet (dvs. linet) til Lärfft, Dräll, Blaggarn etc. Risingh LandB 59 (1671). Figgar, det är spunnet och upphvarpadt garn säljes .. till Boråsare, som föra det hem och låta väfva’t. Barchæus LandthHall. 40 (1773). Sedan garnet .. är spunnet, skall det väfvas till tyg. ArbB 52 (1887).
c) med obj. betecknande motiv l. mönster. Konungens och Drotningens Portraiter äro .. där, .. väfde i Gobelins Tapiserie. Björnståhl Resa 1: 31 (1769). Brynhild väfde i gull Sigurds berömda bragder. Geijer SvFolkH 1: 121 (1832). På skolan väver vi .. bara västmanländska mönster. Boye Ast. 35 (1931).
d) i oeg. anv., i fråga om process som liknar l. påminner om vävning; äv. om framställning l. skapande av ngt konkret som mer l. mindre liknar väv. Blöta wågor ock i lugna wikar wäfwas. Kolmodin QvSp. 1: 643 (1732). Strumpväfvare .. (som väfver strumpor, mössor, tröjor m. m.). Westee 130 (1842). Gräset börjar väfva sitt gröna täcke. Melin Pred. 3: 46 (1852). Gärdsmyghanen .. väver riktigt vackra, helt kringslutna bon. Rosenius SvFågl. 1: 150 (1916). Våren blev svår för .. (de lungsjuka med) dubbelsidig vävnadsbrist. Naturen hann inte med att väva nytt därinne bland allt det dolda förfallet. Martinson VägKlockrike 357 (1948). — särsk. om spindel l. silkesmask o. d.: spinna (se SPINNA, v.1 3) (ngt, särsk. nät); äv. dels med indirekt refl. obj., dels utan obj. Jes. 59: 5 (Bib. 1541). Spinlen med sitt nät skall wäfwa Skiölden full. Frese VerldslD 15 (1715, 1726). Spindeln ostörd i Portalen wäfwer. JournLTh. 1813, nr 91, s. 2. Silkesmasken .. wäfwer sig en swepning. Franzén Pred. 5: 279 (1845). Spindlar väver nät med trådar som är starkare än något människan hittills har producerat. SvD 8/8 2011, Näringsliv s. 14. jfr SAMMAN-VÄVA o. SPINDEL-VÄVD.
e) i bildl. anv.; äv. refl. JMessenius i HB 1: 148 (1629). Medan ännu tiden väfver på din svepeduk. Wallin 2Pred. 3: 184 (1824). Jag pinas af dessa små-hänsyn och små-lögner varav nästan hela en kvinnas existens är vävd. Benedictsson Dagb. 1: 338 (1885). I de upprörda ljuden väfde sig sorlet från bäcken. Hallström El. 126 (1906). Musiken vävde ett nät omkring mig, blev till väggar och tak i en mäktig byggnad. Tunström Julorat. 329 (1983). — jfr SOL-VÄVD. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning. Åter ekade jorden af tramp, närmast honom väfdes åter de brinnande orden i hvarann. Hallström Purpur 44 (1895). Min dikt är väfd af trasor, trådar af gulnade pergament. Lundegård DrMarg. 1: 1 (1905). Mina ord vävs till slingor och mönster riktade till honom. Bredow BaraInte 156 (2009).
β) i fråga om plan l. system l. försåt l. intrig o. d. (Drottning Margareta) vof det falska nät som Sverges giller blef. Celsius GVasa 30 (1774). I hjernans hvalf förnimmer du (dvs. dödskallen) / Ej mer den tankekraft sig häfde – / Och spindeln väfver tanklöst nu, / Der snillet sina planer väfde! Ingelman 42 (1828, 1843). Medan de unga flickorna väfde sina rosendrömmar ut i framtiden. Bremer Dal. 271 (1845). Fråga nornorna som väfva människors öden. Strindberg NSvÖ 1: 25 (1906). (Samtalen) blev viktiga delar i den ”matta av indicier” som (länspolismästare) Holmér kom att väva under mordutredningens gång. DN 23/10 1988, s. 8.
γ) i fråga om ljus l. mörker l. skugga o. d. Thomander 3: 167 (1831). Morgonsolen gullnät / i lunden väfver. Tavaststjerna Morg. 10 (1884). När kring rummet lätta skuggor väfde skumma nät. Tavaststjerna NVers 114 (1885). Av ljuset från stjärnorna och glansen från snön vävdes ett slags skimmer som hängde halvvägs uppe i rymden. Aronson SångPolstj. 121 (1948).
2) hippol. i fråga om beteendestörning hos uppstallad häst: (med frambenen placerade isär) vagga framkroppen från sida till sida (på sätt som liknar skyttels rörelse o. ljud i vävstol). Till hästens stallovanor hör .. den egendomliga rörelse som, bestående i en vaggande rörelse af framdelen, på stallspråket erhållit namnet Väfning. Wrangel HbHästv. 174 (1885). Hästarna kan drabbas av .. beteendestörningar .. Det kan handla om krubbitning, boxvandring och vävning, det vill säga de vaggar från sida till sida. ÖstersundP 15/10 2011, s. 4.
VÄVA IN10 4. gm vävning införa l. infoga (ngt (särsk. tråd) i väv); äv. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. dels: blanda in l. infoga l. förena (ngt, äv. sig) (i resp. med ngt (större sammanhang)), dels: snärja l. trassla l. svepa in (ngn l. ngt, äv. sig) (i ngt). Strand Tidsfördr. 1: 97 (1763; refl.). Den ena kretsen af åsar efter den andra väfdes in i kallt dis och försvann. Hallström Brilj. 48 (1896). Hon hade vävt in guldtråd. Andersson Antol. 207 (1909). Han märkte alltmer, att han även i politiken vävt sig in i en sfär av osannhet och overklighet. SvTeolKv. 1933, s. 30. Vi väver in delegationens förslag i vårt rådslagsmaterial. GbgP 7/2 1989, s. 14. jfr inväva. —
VÄVA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. väva (en väv) färdig (o. klippa ned den); särsk. i uttr. väva ned en väv. Warpa intet mehr vpp, än du kannt wäfwa neder. Grubb 846 (1665). Den ena pigan hade nyss väft ner en väf, den andra nyss bommat upp en annan. Bremer FamH 186 (1831; uppl. 2000). jfr nedväva. —
VÄVA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. i bildl. anv.: sammanfoga l. förena l. sy ihop (olika element) till en helhet o. d.; äv. refl.; jfr väva ihop. CAEhrensvärd Brev 2: 40 (1795). En sägen är ett halvt fantasiverk; den har vävt sig samman av minnen och minnesmisstag. Larsson Kunsk. 130 (1909). Malmöpolisen vävde samman synpunkterna och beslöt .. att vargen ska släppas. Arbetet(L) 6/6 1984, s. 4. jfr sammanväva. —
VÄVA UPP10 4. med avs. på garn: gm vävning förbruka; äv. dels: gm vävning framställa (ngt), dels: överföra (mönster) till väv. Väfva upp. (dvs.) till väfnad använda alltsammans af något. Dalin (1855). På en kopia (av en dyna), som vävts upp med de ursprungliga färgerna, framträda (osv.). GotlArk. 1931, s. 27. Han (gav) henne i uppdrag att väva upp ett gammalt mönster, som han funnit. OoB 1931, s. 440. jfr uppväva.
-ATELJÉ. jfr ateljé 3 o. textil-ateljé. Hon har i Midi en liten privat vävateljé, vilket är mycket sällsynt i Frankrike. Form 1934, s. 208. —
-BINDNING. om (visst slag av) vid vävning utförd bindning (se d. o. 7). 2NF 33: 52 (1921). Gammal kinesisk vävteknik, vävnader från vikingatiden eller okända svenska vävbindningar från 1700-talet. TurÅ 1988, s. 178. —
-BOK. bok om vävning (innehållande vävmönster l. ritningar på vävredskap o. d.). En efter förra väfboken gjord väfstol. Ekenmark Dräll. 9 (1828). —
-BRICKA. (förr) om (vanl. fyrkantig) bricka (se bricka, sbst.3 1) försedd med hål i varje hörn o. avsedd för l. använd vid tillverkning av brickband; jfr slånd 2. Fatab. 1915, s. 217. Vävbrickan användes för vävning av band till exempelvis bälten och dräktbårder. Kulturen 1943, s. 26. —
-EFFEKT. effekt (se d. o. 3 a β) åstadkommen gm viss vävteknik. Smokingen .. (framställs) dels utan mönster, dels med fina genom väveffekter bildade ränder. DN(A) 14/10 1911, s. 7. —
-FEL. särsk. konkret, om vid vävning uppkommet fel. Klädningstyger, med obetydliga väffel, af utmärkt qvalité, realiseras. SD 1876, nr 105 A, s. 4. —
-FJÖL. (†) (sitt)bräda på vävstol; jfr fjöl 1. NVedboDomb. Höstt. 1694. När klockan slog tre inne i stugan, låg Abrahams första nattkappa, veckad och nätt på väf-fjölen. Knorring Torp. 2: 45 (1843). Lundell (1893). —
-GARN. (väv- 1658 osv. väve- 1547–1582) garn avsett för l. använt vid vävning; jfr -silke. GripshInvent. 26/5 1547. Till specialaffär för handsticknings- o. vävgarn .. sökes duktig försäljerska. DN(A) 23/9 1963, s. 42. —
-GODS. (numera mindre br.) gm vävning framställt gods (se d. o. 3). DA 1/4 1847, s. 3. Östergren (1969). —
-KAM. (väv- 1640 osv. väve- 1649, 1652) vävsked; jfr kam, sbst.2 1 c (β). Linc. Fff 5 b (1640). Skeden, vilken stundom kallas vävkam, består av ytterst fina stållameller eller s. k. tänder. Kjellstrand TextVaruk. 74 (1940). —
-KAMMARE, förr äv. -KAMMAR. (väv- 1807 osv. väve- 1544–1545) kammare (se kammare, sbst.2 2 (c,) e) avsedd för l. använd vid vävning o. d. (jfr -rum); äv. (o. utom i fråga om ä. förh. numera vanl.): väveri; jfr -stuga. SkeppsgR 1544. (Om möjligt) förvaras .. solfvor, väfskedar, väfspjelor och käppar och naturligtvis äfven väfstolarne i väfkammaren. Langlet Husm. 824 (1884). Handvävda möbeltyger vävda och komponerade av Lillemor Malmströms Vävkammare. Form 1951, Ann. s. 77. —
-KLISTER. jfr klister, sbst.1 a. Lind (1749). Man (har) i Frankrikes .. bomullsväfverier, vunnit den erfarenheten, att väfklister af potatesstärkelse är, för mechaniska väfstolar, vida bättre än mjölklister. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 26. —
-KLOVE, äv. -KLOVA. (†) slagbom; jfr klove 2 f. GripshInvent. 1555. (Sv.) vävklove .. (t.) Lade. Auerbach (1916). —
-KNUT. vid vävning använd skotstek för hopfästande av två garntrådar, tumknut. Lind 1: 1783 (1749). Ny tråd, som tillägges, fästes med väf- eller korsknutar. Freja 1880, s. 105. —
-KONST. om konsten (se konst 3 e) att väva; i sht i sg. best.; jfr -teknik o. vävar-konst, väveri, vävnad 1, vävnads-konst, vävnads-slöjd. Spegel 555 (1712). Väfkonsten är af mycket hög ålder; man vet ej, när eller hvar den först idkades. 2NF 33: 55 (1921). —
-LAGARE. [möjl. ellips av -stols-lagare] person som (yrkesmässigt) lagar (se laga, v. 10) l. (före vävning) ställer in (se ställa in I 5) (mekanisk) vävstol. NDA 17/3 1868, s. 1. Vävlagare .. kontrollerar att varpen är riktigt isatt och att vävstolen fungerar tillfredsställande. SvYrkeslex. 2: 256 (1973). —
-LUNA. (förr) luna (se luna, sbst.1 2); jfr -trissa. AB 10/6 1873, s. 3. Ett par rikt snidade väflunor, ett slags vindspel för uppbärandet af väfsolfven och försedt med en trissa, som löpte rundt, då vefven trampades. RedNordM 1908, s. 11. —
-LÄRARINNA. (numera bl. mera tillf.) kvinnlig lärare i vävning; jfr -lärare. PT 21/6 1870, s. 1. Vävlärarinnor undervisar i .. uträkning och uppsättning av vävar, praktisk vävning .. och materiallära. SvYrkeslex. nr 860, s. 1 (1954). —
-LÖN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) lön för utfört vävarbete; jfr vävar-lön. Fatab. 1933, s. 178 (c. 1845). Vävlönen var liten – 6 öre alnen var vanligt och så ingick allt förarbete som varpning, uppsättning och spolning i betalningen. SvD 22/10 1982, s. 10. —
-MASKIN. maskinvävstol; numera i sht om sådan vävstol som är konstruerad utan skyttelburen vävspole; jfr väveri-maskin. Väfmaskin .. (dvs.) Mekanisk väfstol, som sättes i rörelse genom djur-, vatten-, eller ångkraft. Dalin (1855). Traditionella vävstolar ersättes allt mer av skyttellösa vävstolar (vävmaskiner), där skyttelns funktion skötes av en liten trådklämma. SvDÅb. 41: 148 (1963). —
-MÄSTARE. särsk. (förr) om verkmästare med tekniskt o. konstnärligt ansvar vid väveri; äv. om hantverkare med stort kunnande inom vävning (jfr vävar-mästare); jfr mästare 1, 10. DA 28/8 1843, s. 4. Till väfveriafdelningen höra utom den .. qvinliga personalen äfven väfmästarne, manlige förmän, en à två i hvarje väfsal. Key-Åberg TextilNorrk. 23 (1896). —
-MÖNSTER, sbst.2 (sbst.1 se väv ssgr). mönster (se mönster, sbst.3 1 a) efter vilket väv sätts upp l. tillverkas; jfr -nota. Den, som är intresserad af att lära känna och kunna förklara grunderne hwarefter wäfmönster skola uppgöras, bör (osv). Ekenmark Lb. 61 (1847). —
-NOTA. solvnota; jfr nota, sbst. 3 b, o. -mönster o. patron, sbst.2 1 slutet. DN(A) 10/2 1925, s. 6. —
-NÅL. trädnål för vävning. Virknål och trädnål, hvilken senare möjligen kan hafva varit ett slags väfnål, äro funna under golfvet i (Vadstena kloster). SvSlöjdFT 1907, s. 4. —
-PIGA. (förr) om tjänsteflicka vars (huvudsakliga) uppgift var att väva l. vara behjälplig vid vävning. Åstundas .. en Wäf-Piga, som förstår i grund att wäfwa. LdVBl. 1822, nr 6, s. 4. Så småningom steg minstpigan i graderna och blev vävpiga. SkånHembFÅb. 1952, s. 79. —
-RAM, sbst.2 (sbst.1 se väv ssgr). ram för vävning där varp spänns upp från (kort)sida till (kort)sida, i sht använd till flamsk- l. bild- l. mattvävnad. Fatab. 1928, s. 150. I vävram kan endast mindre flamskvävnader utföras. StSyHandarbB 235 (1972). —
-REDD, p. adj. (†) om garn: iordningställd för att vävas; jfr reda, v.1 2. Schall honom så monge .. (lispund) spunnet och väffredt garn han tijt sender seden effther samme vicht leffreres läreffth i staden igenn. G1R 24: 504 (1553). —
-REDSKAP~02 l. ~20. (väv- 1594 osv. väve- 1551–1639) om redskap avsett för l. använt vid vävning; äv. koll.; jfr redskap 1 d, 2 o. -tyg, sbst.1 GripshR 1551. En ärlig Mans Hustru åstundar blifwa antagen som Wäfverska hos något Herrskap. Hon har sjelf egna Wäfredskaper. DA 28/3 1808, Bih. s. 7. Då man nu har sin väfredskap och sitt garn i ordning, så är valet af väfsked det första som förekommer. Ekenmark Dräll. 14 (1828). —
-RUMPA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om från varpa (se varpa, sbst.2) nedtaget o. i öglor flätat varpgarn (för uppsättning i vävstol o. d.); jfr rumpa, sbst. 3 b. BoupptSthm 1670, s. 931. För den okunnige ser det roligt ut när fem damer vandrar runt i lokalen för att sträcka ut garnet innan det rullas upp på ett speciellt sätt. Det ser ut som ett flätat långt nystan – men kallas tydligen ”vävrumpa”. Arbetarbl. 10/3 2012, s. 12. —
-RUSTNING. särsk. om anordning för manövrering av solven vid vävning; jfr rustning, sbst.2 1 a α. Ekenmark Mönst. 19 (1826). Vävrustningen omfattar .. en extra uppbyggnad ovanpå vävstolens mittersta och bakre delar. Grenander Nyberg LanthVävst. 91 (1974). —
-SAL. sal (se sal, sbst.2 2 e) avsedd för l. använd vid (industriell) vävning; jfr -rum. (I fängelset) lästes öfver dörren till spinn- och väfsalen inskriften ”Tystnad och lydnad”. AB 5/6 1847, s. 2. —
-SILKE. (numera bl. tillf.) (av sammantvinnade råsilketrådar berett) silke (se d. o. 1 a) för vävning; jfr -garn. Dahlgren Herrgårdssl. 31 (i handl. fr. 1807). Väfsilke eller tyger deraf måste alltid .. appreteras (efter tvättning l. färgning). Almström KemTekn. 2: 573 (1845). —
-SKAFT. (väv- 1538 osv. väve- 1659) solvskaft; jfr skaft, sbst.1 I 4, o. -käpp. VarRerV 34 (1538). Härvans mått bestämdes med utgångspunkt från vävskeden, men det togs hänsyn även till antalet vävskaft. Grenander Nyberg LanthVävst. 120 (1974). —
-SKED, förr äv. -SKEDA l. -SKEDE. (väv- 1538 osv. väve- 1544–1556) sked (se sked, sbst.1 2); jfr -kam, -spjäll o. ritt, sbst.2 VarRerV 34 (1538). Slagbommen eller skedklofven, hvilken .. fasthåller väfskeden eller kammen, i hvars spjelöppningar, rör, varptrådarne äro inredda. Andersson Väfn. 9 (1880). jfr dalkarls-vävsked.
Ssgr: vävskeds-, äv. vävsked-, förr äv. vävskede-makare. (förr) jfr ritt-makare. VDAkt. 1686, nr 78.
-tand. (numera mindre br.) jfr tand, sbst.1 2 a ζ. Juslenius 23 (1745). Förr vävdes finare 2-skaftade vävnader med två trådar mellan varje vävskedstand. Varulex. Beklädn. 150 (1945). SAOL (1973). —
-SKOLA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) skola för undervisning i vävning; äv.: vävkurs. VestmLT 5/5 1831, s. 3. Vävskolan har varit upplåten för vävkurser anordnade av .. lärlings- och yrkesskolor. Kulturen 1945, s. 189. —
-SKYTTEL, förr äv. -SKÖTTEL l. -SKÖTEL. skyttel (se d. o. 2). Widegren (1788). En maskin, som samtidigt drifver sölfstängerna upp och ned och väfskytteln af och an. Torpson Eur. 1: 40 (1895). —
-SKÄL, förr äv. -SKEL. skäl (se skäl, sbst.4 2). Nilén AllmogemSörb. 158 (1879). Om man vid svepningen skall använda redkam .. måste man lägga två skäl på varpen, ett nedtill (bomskäl) och ett upptill (vävskäl). Skeri-Mattsson o. Osvald Vävst. 43 (1937). Spolen som sitter i skytteln, vilken i sin tur förs genom vävskälet vid vävningen. Grenander Nyberg LanthVävst. 319 (1974). —
-SLAGA. (†) slagbom; jfr slaga, sbst.1 2 c. Torpson Norden 323 (1887). Torpson Eur. 2: 171 (1896). —
-SNÖRE. snöre använt till l. avsett för att fästa varp l. väv vid bom. BoupptVäxjö 1799. Vävsnörena .. bör vara stadiga, smidiga, hårdtvinnade och särskilt kraftiga till garn- och tygbommar. StSyHandarbB 192 (1972). —
-SOLV, förr äv. -SILV l. -SÖLV. solv (se d. o. 2). Linc. Tt 5 b (1640). När man kläder ett lik, som man har skäl att tro, att det ej får ro i sin graf, kan man taga väfsölfver och binda samman tårna med, så får spöket stå och stampa på ett ställe. Wigström Folkd. 1: 106 (1880). —
-SPJÄLL. om i sht vid bandvävning använd ramformad typ av vävsked där varpen omväxlande löper mellan o. igenom hålförsedda spjälor (vilka gm att höjas l. sänkas bildar skäl); jfr spjäll, sbst.2 4, o. -grind o. band-grind, band-sked. Bandskeden (bandgrind, väfspjäll) begagnades dels ensamt för sig, .. dels som tillbehör i bandstol. Fatab. 1915, s. 223. —
-SPOLE, förr äv. -SPOL l. -SPOLA. spole (se spole, sbst.3 2, 3); jfr -skyttel. Mina daghar äro snarare borttfloghne än en wäff spole. Job 7: 6 (Bib. 1541). Utan uppränning skulle inslaget .. icke blifwa eller werka något ting annat, än wäfspolens tomma wäg i luften. SKN 1845, s. 76. —
-SPRÖT, äv. (numera mindre br.) -SPRÖTE. om käpp l. spjäla som vid bomning (se bomma, v.1 2) läggs in mellan varven av varp; jfr spröt, sbst. 2 d. (Vid varpningen) behöfva vi en tredje person till hjelp för att svepa, d. v. s. rulla varpen öfver bommen och att, allt efter som detta sker, lägga väfspröt hvarftals emellan. AHB 34: 63 (1869). —
-SPÄNNARE. spännare (se spännare, sbst.1 II 1 c); jfr tempel, sbst.1 BoupptVäxjö 1762. Väfspännare .. med hvilka väfven under arbetet hölls spänd på tvären, så att den blef lika bred öfver allt. Wistrand NordMAllmog. 39 (1909). —
-STICKA. särsk. om sticka (se sticka, sbst.1 1 a) använd inom vissa vävtekniker för att plocka in trådar. BoupptVäxjö 1803. Sedan några bottentrådar inslagits för två skaft upplockas med en spetsig vävsticka första rutraden i mönstret framför slagbommen. TextBildv. 44 (1925). —
-STOL. (väv- 1639 osv. väve- 1659–1668) om inrättning (se inrättning, sbst.2 2 b) för vävning (konstruerad med sidostycken som uppbär de rörliga delarna); äv. oeg., om stickmaskin, ss. senare led i ssgn strump-vävstol m. fl.; jfr stol, sbst.1 I 1 (b), o. väv 2. Schroderus Comenius Reg. f 2 b (1639). (Kinesiska) wäfstolar äro nedsatte jämt med jorden, at de kunna sitta på gålfwet och trampa med föttren ned uti den afsättningen som wäfstolen står. Osbeck Resa 152 (1751, 1757). En vävstol för stålnät. ArbMiljö 1989, nr 13, s. 26. jfr band-, damast-, gobeläng-, hand-, maskin-, mönster-, rund-, salongs-, siden-, spets-, tramp-vävstol m. fl. särsk. i förb. med mekanisk, om maskinvävstol (motsatt: handvävstol). Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 65. Den mekaniska vävstolens fördelar bestå framför allt däri, att den arbetar fortare, jämnare och tätare samt kan skötas av olärda arbetare. Fröberg Skrädd. 36 (1941).
Ssgr: vävstols-fabrik. fabrik (se d. o. 4) för tillverkning av vävstolar. Polhem Test. 55 (c. 1745). Ett .. förlustbringande industrikonglomerat, med allt från räktrålare i Sydamerika till en vävstolsfabrik i Skåne. AB 25/9 2012, s. 4.
-STUGA. lokal avsedd l. använd för vävning (jfr -rum); äv. (o. numera i sht) i utvidgad anv., utan särskild tanke på lokalen, övergående i att beteckna dels (medlemmar i) förening o. d. som ägnar sig åt vävning, dels sådan förenings verksamhet; jfr stuga 3 o. -kammare o. vävar-stuga, vävar-verkstad. Möller 2: 1355 (1785). 2 flygelbyggnader, den ena inredd till brygg-, bak- och väfstuga. PT 29/8 1899, s. 4. Öppen vävstuga med handledning. Arbetarbl. 31/1 2018, s. 38. Vävstugan gjorde en resa till .. (Krokom) då ”Blomqvists” var där och visade sin vårkollektion. ÖstersundP 27/2 2018, s. 29. —
-SVÄRD. (förr) om vid vävning (i vävstol utan slagbom) använt o. om svärd påminnande redskap för fastslående av inslag. RedNordM 1912, s. 12. Så vitt man vet utfördes .. (vävning på varptyngd vävstol) blott av en person, som vävde uppifrån och nedåt och som med användande av ett vävsvärd av trä, ben eller järn slog samman väven. Kjellberg Ull 27 (1943). —
-TEKNIK. teknik (se d. o. 1 a) l. metod använd vid vävning; ngn gg äv.: vävkonst; jfr -art, -sätt o. vävnads-art, vävnads-slag, vävnads-sätt, vävnads-teknik. Väfnaderna äro handväfnader i en gammalsvensk väfteknik. SvD(A) 1899, nr 237 A, s. 3. Han .. har lärt sig behärska vävtekniken och kan .. sätta sig vid vävstolen om det skulle behövas. OoB 1963, s. 450. —
-TRISSA. skafttrissa; jfr -block, -luna. Fatab. 1911, s. 85 (1774). Genom att skaften är upphängda medelst snören, som går över block i vävtrissor .. blir de påverkade av varandra. Grenander Nyberg LanthVävst. 129 (1974). —
-TRÅD. tråd avsedd för l. använd till vävning l. ingående i väv; jfr tråd, sbst.2 1. Sedan lärjungarne blifvit undervisade om, hvad varp- och väftrådar .. och klippt kant vill säga .. delas tygstycket efter längden. Engström Schallenfeld 39 (1865). —
-TRÅDA. (†) trampa (se trampa, sbst. 2 b) vilken höjer o. sänker solvskaft; jfr tråd, sbst.3 3. Lind (1738). Björkman (1889). —
-TYG, sbst.1 (†) vävredskap; äv. om vävstol; jfr tyg, sbst.1 1. 1 wäfstohl och annan waftyg. BoupptSthm 1676, s. 115 a. AB 8/7 1848, s. 3 (om vävstol). —
-TYG, sbst.2 tyg framställt gm vävning. BoupptVäxjö 1793. Tältindustrien är i Indien i hög grad utvecklad och sträcker sig icke blott till tillverkningar af hållbara väftyger, alla af bomull – utan tillverkar äfven tältstänger och tältpinnar. AB 23/8 1882, s. 2. —
B (†): VÄVE-GARN, -KAM, -KAMMARE, -REDSKAP, -SKAFT, -SKED, -STOL, se A.
1) (mans)person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt vävning (förr äv. ss. tillnamn); särsk. om person med tekniskt ansvar för vävmaskin vid väveri; äv. oeg., om person som framställer textil på annat sätt än gm vävning, ss. senare led i ssgrna raschel-, strump-vävare. Hans weffw(er)ss h(ustr)v. SthmSkotteb. 3: 166 (1521). Vävare kontrollerar att vävmaskinerna (vävstolarna) fungerar tillfredsställande och att det framvävda tyget blir riktigt i färger och mönster. SvYrkeslex. 2: 256 (1973). jfr band-, bomulls-, damast-, etoff-, flamsk-, guld-, historie-, linne-, rya-, siden-, spets-, tapet-vävare m. fl.
2) till 1 d; särsk. (zool.): (fågel av) den till ordningen tättingar hörande familjen Ploceidae (vars arter bygger konstfärdiga o. täckta bon av gräs l. växtdelar o. d.); äv. om familjen Passeridae (tidigare uppfattad ss. underfamilj av Ploceidae), ss. förled i ssgn vävar-fink; jfr vävar-fågel. Nattskärror, honingsfåglar och väfvare biträdde .. (papegojorna) med sina olikartade läten. Dahlgren Stanley 1: 159 (1890). Vävarna, som förfärdiga ytterst konstnärliga bon, äro (på Nya Guinea) rikt representerade. Rosén Djurgeogr. 26 (1914).
Ssgr (i allm. till vävare 1): vävar-, äv. vävare-fink. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) till vävare 2, om (fågel tillhörande) familjen Passeridae, sparvfinkar, l. Estrildidae, astrilder. Astrilder el. Bengalister kallas en del smalnäbbade vävarfinkar .. av vilka ett flertal är omtyckta burfåglar. 3NF 2: 368 (1924). Astrilderna, även kallade vävarfinkar, har av tradition hänförts till vävarna, bland vilka de vanligen återfinnes som en underfamilj. DjurVärld 10: 416 (1963).
-fågel. zool. till vävare 2: vävare; förr äv. allmännare, om fågelart som väver täckta bon. Holmström Ström NatLb. 2: 30 (1852). (Sparvarnas bo) påminner .. i någon mån om de mera konstfärdigt byggda vävarfåglarnas. Rosenius SvFågl. 2: 119 (1922).
-karda. [jfr t. weberkarde; växtens torkade huvuden användes till att karda ull med] växten Dipsacus sativus (Lin.) Honck.; förr äv. om (den i sht i ä. botanisk systematik som samma art uppfattade) växten Dipsacus Fullonum Lin., kardvädd; jfr tistel-kardborre, vantmakare-tistel. Lyttkens Växtn. 140 (1904; om D. Sativus). VåraKulturvN 82 (1977; äv. om D. Fullonum). jfr: Wäfware Kardtistel (Dipsacus fullonum Mill.). Lilja SkånFl. 85 (1870).
-konst. [jfr t. weberkunst] (tillf.) vävkonst; jfr konst 3 e. Linc. Gggg 7 a (1640). Franska hugenotter som flydde från sitt land .. tog sin vävarkonst med på resan över Engelska kanalen. SvD 2/9 1990, Söndagsbil. s. 3.
-lag. (numera bl. i skildring av ä. förh.) arbetslag av vävare; jfr lag, sbst.3 14 c. Flamländaren Paul de Bucher, som ledde väfvarlaget på Svartsjö. 2NF 19: 1021 (1913).
-stuga, förr äv. -stuva. [jfr t. weberstube] vävstuga; jfr stuga 3 o. -verkstad. SkeppsgR 1541. I själva vävarstugan satt upp till åtta vävare och plockade med flinka händer in skimrande trådar i den vertikala varpen. Näsström FornDSv. 2: 33 (1948).
-verkstad. [jfr t. weberwerkstatt] vävstuga; jfr vävar-stuga. Ekblad 403 (1764). Hedesundavävarna har öppen vävarverkstad. Ingen kostnad. Arbetarbl. 27/2 2014, s. 45. —
VÄVERI104, n. handlingen l. verksamheten att väva, vävning, vävkonst; äv. konkret, dels (numera i sht) om ateljé l. fabrik för (maskinell) vävning (jfr väv-kammare), dels om väv (se d. o. 1 b, d α), ss. senare led i ssgrna spindel-, stoft-väveri; äv. oeg., om framställning av textil gm stickning, ss. senare led i ssgn strump-väveri. RARP 3: 174 (1641). (I handlaget) ligger .. orsaken till, att det indiska väfveriet ej sjunkit ned till en blott mekanisk handtering, utan förblifvit en konst. UB 6: 419 (1874). I Pennsylvania få yngre personer under 21 år icke arbeta i spinnerier, väfverier eller pappersbruk mera än 60 timmar per vecka. TT 1882, s. 8. jfr band-, bomulls-, damast-, gobeläng-, hand-, jacquard-, jute-, klädes-, konst-, linne-, matt-, metall-, rya-, segelduks-, siden-, tagel-, tapet-, ull-väveri m. fl.
Ssgr: väveri-dessinering. (†) inom (industriellt) väveri: utarbetning av solvnota; jfr dessinera. TT 1906, M. s. 137.
-fabrik. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) jfr fabrik 4 o. väv-fabrik. Oelreich 742 (i handl. fr. 1751).
-maskin. vävmaskin. Väfverimaskinernas ständiga skrammel stör både söndagar och hvardagar. AB 6/2 1861, s. 3.
-vara. (numera bl. ngn gg) PH 6: 4753 (1758). På landet skulle .. få förfärdigas vissa slags väfverivaror såsom kläde och linne, hvilka emellertid derefter i staden skulle färdiggöras. EkonS 2: 354 (1898). —
VÄVERSKA, f. [fsv. vävirska] kvinna som (yrkesmässigt) ägnar sig åt vävning (förr äv. ss. tillnamn); särsk. om kvinna med tekniskt ansvar för vävmaskin vid väveri; äv. oeg., om kvinna som framställer textil på annat sätt än gm vävning, ss. senare led i ssgn strump-väverska; jfr vävare, sbst.2 1. VarRerV 34 (1538). HSH 37: 54 (1548; ss. tillnamn). (I klädesfabriken) sköter ingen väfverska mera än en maskinstol. Key-Åberg TextilNorrk. 18 (1896). Väverskans eget sinne för glada färger och förmåga av formgivning är en tillgång. Sterner o. Kinch OrientMatt. 221 (1929). jfr atlas-, band-, bomulls-, hautelisse-, hus-, konst-, linne-, prov-, rya-, sammets-, siden-, sjal-väverska m. fl.
Spalt V 2430 band 38, 2019