Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RITA ri3ta2, v.2 -ade (Bureus Runaräfst 93 (1602: ritade, p. pf. pl.; i bet. I 1) osv.) ((†) pr. sg. riter OxBr. 10: 79 (1625: inriter), Spegel GW 73 (1685: rjter ut). ipf. sg. ritte Bureus Suml. 41 (c. 1600; i bet. I 5 a). ipf. pl. ritte 2SvBL 6: 699 (1602: avritte), RP 7: 401 (1639: ritte uth); ritto Bureus Runaräfst 28 (1602; i bet. I 7). sup. ritit BtHforsH 1: 136 (1623; i bet. II 1); rittid OxBr. 6: 19 (1627: rittid ut). p. pf. reten OxBr. 11: 57 (1629; i bet. I 5), RARP V. 1: 146 (1652: inreetne); riten HH XXXIII. 1: 178 (1561: ritne, pl.; i bet. II 2), RARP 9: 321 (1664: inrijtne, pl.); ritten JBureus (1612) i 2Saml. 4: 112 (: ritten ut)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, i ssgn INRITELSE), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(rit- (rijt-) 1577 (: vttrijte) osv. ritt- 16261722. ryt(h)- 16231723. rytt- 1673)
Etymologi
[sv. dial. rita; sannol. av (l. möjl. delvis etymologiskt identiskt med) mlt. rīten, lt. ri(e)ten (ipf. ret), rista, riva, slita sönder, draga, rycka, brista (sönder), röra sig hastigt; möjl. rotbesläktat med REPA, v.2, RISTA, v.2, o. RIVA, v.; jfr äv. t. reissen, av fht. rīȝan, möjl. av dubbelt urspr., dels etymologiskt identiskt med mlt. rīten (se ovan), dels med mlt. wrīten (se RIT, sbst.2); jfr äv. isl. ríta (se RIT, sbst.2). — Jfr RIT, sbst.2—3, RITA, sbst.2, RITIS]
I. i fråga om åstadkommande av repor, skråmor o. d. (i l. på ngt) samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
1) med ett vasst föremål åstadkomma märken (repor, skåror, figurer o. d.) i hård yta, rista; numera bl. (med nära anslutning till 5 l. 7) i fråga om ristning (med kniv o. d.) i trä l. horn o. dyl. l. i marken, i sht förr äv. i fråga om ristning av bokstäver (särsk. runor) på sten o. d.; ofta tr., med avs. på märken l. bokstäver l. ord o. d. som inristas (stundom närmande sig bet.: stava) l. med avs. på innebörd l. innehåll i de ord o. d. som ristas, förr äv. med avs. på ngt som man ristar på (särsk. i uttr. rita ngt med ngt); jfr 3. Jagh gåto väl altijdh hallan (dvs. hålla den, näml. runan ) för D .., woro ike så månge ord som mz ty ritade äro, och dogh i Latinske böker skrivas mz th. Bureus Runaräfst 93 (1602). Hennes Huus (skulle enligt avkunnad dom) i Grund nederrijfwas och vthi thesz Rum vprättas en Pelare .. och theruti rijtas Orsaken til berörde Dom. Schroderus Os. III. 2: 84 (1635). Karlwulen ästu / .. Hafwandes spiute / Ritat med Runor. Verelius Herv. 93 (1672). Hvad Gud på berget skref, och ritade i stenen. Hiortzberg YttDom. 4 (c. 1740, 1756; i fråga om tio Guds bud). Han ritar mång runa i isens famn, / skön Ingeborg åker öfver sitt namn. Tegnér (WB) 5: 126 (1820); jfr 7. Drysius hade .. ritat med knifven sitt pentagram i grässvålen. Rydberg Vap. 367 (1891). Det gör väl ingenting, om jag (dvs. pojken) tar och ritar litet med min kniv här på din (dvs. hästens) hov? Lagerlöf Holg. 2: 478 (1907). — jfr IN-, PÅ-, UPP-, UPPÅ-, UT-RITA. — särsk.
a) (numera föga br.) med sakligt subj., i uttr. rita i ngt, gm sin hårdhet (kunna) göra repor i ngt. (Ytan av tantalregulus) var så hård att den ritade i glas. FKM 4: 257 (1815).
b) (numera bl. tillf.) mer l. mindre bildl., med nära anslutning till 5 l. 7; särsk.
α) ss. beteckning för att tiden l. lidande o. d. åstadkommer fåror l. rynkor i ngns ansikte o. d. Alla de spår, som tiden och djupa oåterhållna passioner ritat på hennes ansikte. Wetterrergh Sign. 5 (1843). Profilen, / där sjutti år fått rita / sin skrift i hennes hvita / och högvälborna skinn. Fröding NDikt. 6 (1894); jfr 7 b.
β) i uttr. rita en runa o. d., rista (se RISTA, v.2 2 f α) en runa osv. Lasse Johansson ritar .. en äreruna åt riksrådet Matth. Björnekloo. SvBL 6: 325 (1868). Jensen FjStig 90 (1893).
2) (i vissa trakter) repa l. stryka (eld på tändsticka). (Drängen) ritar eld på en svavelsticka och tänder lyktan. Dahllöf SagÄv. 1: 76 (1919). UrDNHist. 3: 257 (1954). jfr (†): Denna låda (med tändstickor) .. var att rita på lådans öfre sida. Stolt Minn. 27 (1879).
3) [specialanv. av 1] gravera; oftast tr., dels med avs. på ngt som man graverar på (särsk. i uttr. rita ngt med ngt), dels med avs. på figurer l. ornament o. d.; i sht i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk.: försedd med gravyr; jfr 5.
a) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om gravering i glas o. d. HSH 31: 67 (1661). En liten rjtad Nattduks Spegell. ÅgerupArk. Bouppt. 1751. 10 stÿcken glas skålar ritade med Crona på locket. HovförtärSthm 1769, s. 1870. Den slipade och graverade (”ritade”) dekoreringen. SvRokoko 70 (1924). (Ännu äro personer) i livet, vilka i sin ungdom alltid kallade graverat glas för ritat. Seitz ÄSvGlas 16 (1936). — jfr O-RITAD.
b) (†) i fråga om gravering i metall o. d. 1 Rijtat Kopparflaska. BoupptSthm 29/10 1666. 2 st: Stoora Bäägare medh Rijtat Arbete. BoupptRArk. 1703 (1670). 2 st. silfwerbägare, rijtade på sidorne med bokstäfwer. VRP 27/6 1719. Min armring här .. / med himlens under ritade i guldet. Tegnér (WB) 5: 64 (1824).
4) (†) i fråga om anbringande av utsirningar l. mönster på tyg: utsira l. mönstra; dels i fråga om utsirning osv. av färdigt tyg (gm uppruggning av tygytan med en järnspets l. gm bortklippning av luggen på oskuren sammet), dels allmännare, i fråga om framställning av mönster vid vävningen; intr. l. med obj. betecknande tyg l. klädesplagg o. d. (äv. i uttr. rita ngt med ngt); särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om tyg l. plagg l. duk o. d.: försedd med (sådant) mönster; äv. i uttr. ritad söm, sticksöm? En kledning och Cappe som .. Lefreredes Sammetzskereren att Rita. KlädkamRSthm 1620 A, s. 32 a. Efter att här i staden een finnes, som väll rita kan, altso letter jagh hoos honom till två brudhkiortlar ferdigt giöra. OxBr. 8: 198 (1648). Låtit rijta öfwer och Vnderkiortelen heel öfwer medh skiöna blommor. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 210 (fr. orig.: egratigné .. en facon de brodrie). 1 p(a)r Örnegåtz waar med millan knytning 4 1/2 p(a)r .. dito med rijtat söm 6 p(a)r Dito med vthskurin sööm. BoupptSthm 1671, s. 78 (1668). 1 paar byxor af Rijtat oskuritt Sammit. Därs. 1672, s. 7 b (1670). 1 Stoppat rijtat Atlask täcke medh blått Taftz foder. Roth Kägleh. 29 (i handl. fr. 1686). Vid lätta spolars fart hon (dvs. hampan) ej, som linets trå, / Skall i en ritad duk med böjlig finhet gå. JGOxenstierna 2: 107 (1796, 1806).
5) dra ett l. flera streck l. åstadkomma en l. flera figurer (l. prickar) o. d. medelst blyerts, kol, krita, bläck, tusch o. d., stundom äv. medelst ett (oftast spetsigt) föremål som gör intryck i mjukt material, t. ex. sand, lera (jfr 1); ofta i fråga om uppdragande av linjer l. åstadkommande av figurer med hjälp av linjal, passare o. d. (motsatt: teckna på fri hand); äv. (numera i sht ngt vard.) i fråga om mer l. mindre konstnärlig värksamhet: teckna; ofta tr. dels med avs. på streck l. figur l. bild o. d. (l. ngt som skildras i bild(er) osv.): åstadkomma på sådant sätt, dels med avs. på ngt l. ngn som avbildas: på sådant sätt återge (konturerna l. dragen av), rita av, dels med avs. på ngt l. ngn som man förser med streck l. figurer osv. (se d). Rita med blyerts, med tusch. Rita (ett streck, en cirkel) på ett papper. Rita sitt bomärke (i sht om ä. förh.); jfr 1, 7. Rita gubbar; jfr GUBBE II 3 c. Rita ett porträtt, en karta. Rita med käppen i sanden, med fingret i dammet. Som affritningen utvijser, endå hon inte mesterligen reten .. ehr. OxBr. 11: 57 (1629). Tafla af Eck, att rijta på (dvs. att ha ss. underlag vid ritning). BoupptSthm 1670, s. 65 (1669); jfr RIT-BRÄDE. Hafwandes sielf .. rijtat mitt bomerke her under. Därs. 1671, s. 550. Angantyr hade på sin Vägg rita låtit de förnämsta Krig, som blifvit bekanta af Hialmars Seger. Mörk Ad. 1: 85 (1742). Som .. det är ganska nödvändigt, at hafva kunskap uti teknande och ritande, .. såsom för Målare, Bildhuggare, .. med flere dylike; altså (osv.). PH 8: 529 (1766). Man vardt raderad, målad, kritad / — På konst var alltid Japan rikt — / Men aldrig den som så blef ritad / Själf kunde se om det var likt (innan spegeln blev känd). Snoilsky 5: 90 (1888, 1897). De karikatyrer, man ritade av honom. Siwertz JoDr. 156 (1928). — jfr AV-, FULL-, GLÖD-, HAND-, I-, IN-, OM-, REN-, SAMMAN-, TILL-, UPP-RITA m. fl. — särsk.
a) (i sht ngt vard.) i uttr. rita efter ngn l. ngt, vid ritande använda ngn l. ngt ss. modell l. förebild; jfr EFTER 15 f β. Then Peningen som jagh ritte efter. Bureus Suml. 41 (c. 1600). Gillberg ger ungdomen (vid konstakademien) sine döskallar att rita efter. CAEhrensvärd Brev 1: 41 (1781). Gellerstedt i 3SAH 25: 41 (1911).
b) (i sht ngt vard.) i sådana uttr. som rita för ngn, ss. beteckning för att ngn tar lektioner l. får undervisning l. övar sig o. d. i ritning under ngns handledning. Nordforss (1805) Ahnfelt Minn. 2: 21 (1907).
c) i fråga om framställning av bild l. skiss visande hur ngt skall te sig som skall byggas l. anläggas l. tillvärkas l. hur ngt är inrättat o. d.; särsk.: för att visa utseende, form, dimensioner o. d. göra upp en plan l. skiss till l. en (detaljerad) bild av (ngt); i sht förr äv. med indirekt refl. obj.; äv. mer l. mindre bildl.; stundom: utstaka (ngt). (Jag) ritte .. först huru I, II och IIII mark Svenska skulle myntas. JBureus (1604) i 2Saml. 4: 32. Egyptier .. sigh ock beflitat / Om trägårdz ryckt och sigh nätt örtesängar ritat. Spegel ÖPar. 11 (1705). Han (dvs. parken) ritades af Floras händer / Med gångar mellan rosors bädd. JGOxenstierna 2: 322 (1803). Rita .. (dvs.) En konst att på papper efter skala afbilda en sak, såsom den verkligen förhåller sig i naturen. Sturtzenbecher (1805). (Floden) sjelf banar sin kongliga väg, ej ritad af menskor. Wallin Vitt. 2: 126 (1821). Båten, som är ritad af lotskapten E. H. Smith. PT 1905, nr 203 A, s. 2. (O. Rudbeck) ritade Västerås rådstuga. Josephson Tessin 1: 36 (1930).
d) med obj. betecknande ngt l. ngn som man ritar på: förse med ritade streck l. figurer o. d.; numera nästan bl. (mera tillf.) i förb. med predikatsfyllnad, i sådana uttr. som rita papperet fullt; förr äv. i uttr. rita ngt med (en siffra o. d.), rita (en siffra osv.) på ngt. Sedan breder man .. (mandelkakan) vth på itt smord Paper .., rijtandes henne ofwan på, lijka som med något wist Taal eller Ciffror. Salé 165 (1664). Nu målade jag honom (som skulle föreställa indian på maskeraden) inte längre, jag .. ritade honom med kritorna .. (o.) satte dem rakt in i hans blekskinn. Larsson Larssons 5 (1902). särsk. (†) i p. pf. med adjektivisk bet., i utvidgad anv., om djurs hud l. skal: försedd med mönster l. teckning, tecknad (med ngt). Ryggen (på en viss orm) är ritad som med et nät. Linné MusReg. 37 (1754). Retzius Djurr. 205 (1772; om snäcka).
e) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr c); särsk. ss. beteckning för att ngt (t. ex. ljus, vinterköld, vågsvall) åstadkommer mönster o. d. på l. i ngt l. att ngn l. ngt gm sin rörelse beskriver en figur l. gm sin utsträckning bildar en linje l. ett tecken l. en figur o. d. I stålt och flygtig dans på gålf figurer rita, / .. / Det var den bästa konst, i hvilken jag var lärd. Kolmodin QvSp. 2: 244 (1750). Vintern ritar på mitt fönster / .. Ros och blad med stela drag. Kullberg Dikt. 125 (1850). Vågsvallet ritar sina ränder i sanden. Topelius Fält. 1: 127 (1853). Endast spiran ritar sitt tunna utropstecken mot horisonten. TurÅ 1915, s. 229. Ljuset från en gatlykta .. ritade vita streck och rutor på tapeten. Krusenstjerna Fatt. 1: 145 (1935). särsk.
α) refl., med sakligt subj.: avteckna l. avspegla sig, framträda; numera nästan bl. (mera tillf.) om ngt som avtecknar sig mot en bakgrund o. d. Min blygd ritar sig uti mitt ansichte. Mörk Ad. 1: 20 (1742). När man ritar en tafla, är intet nog att ämnet ritar sig. CAEhrensvärd Brev 2: 86 (1795). Ett litet hufvud .. ritade sig så bjert mot den ljusa botten. Strindberg SvÖ 1: 220 (1882).
β) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stå ritad, framträda, avteckna sig. (Den avlidnas) Anlets glada lynne, / Hwars bild medh vyrdnat än står rijtat i vårt minne. Lagerlöf Vitt. 51 (1677). Hon stod ritad mot dagern, profilen ren och vacker och omfluten af ljus. Bergman Dröm. 159 (1904). Denne samme Lessing, vars andliga form står så klart och vackert ritad i hans skrifter. Johanson Stärbh. 8 (1929, 1946).
γ) [efter lt. en(en) pussen riten l. t. einen possen reissen, sannol. eg.: rita en skämtfigur] (†) i uttr. rita ngn ett puts, spela ngn ett spratt l. ställa till förtret för ngn. 2Saml. 39: 66 (1649).
6) [jfr 5] i fråga om teckning l. målning med färgpänsel o. d.; numera bl. (tillf.) i fråga om uppdragande av konturer o. d.; förr äv. allmännare: måla, i sht med tunn färg (akvarellfärg o. d.), särsk.: med färg(pänsel) åstadkomma (siffra l. figur o. d.). (Sv.) Rijtat (t.) Abgemahlet (lat.) Delineatus. Schroderus Dict. 217 (c. 1635); möjl. till 5. En röd skiölld, på hwilken ett förgylt leyon ritat war. Peringskiöld Hkr. 2: 228 (1697). Numern på all denna (med oljefärg märkta) Åke-redskap ritas så stor, at den af de förbigående fullkomligen kan skönjas. PH 5: 3058 (1750). (Sv.) Rita, (lat.) pingere. Ihre (1769; klandrat av Sahlstedt Obs. 28 (1773)); jfr 5. — särsk.
a) (†) i utvidgad anv., i uttr. rita (fönster) med krita, överdraga glasrutorna i (fönster) med uppslammad krita (för att hindra solljuset att tränga igenom med full skärpa o. bleka bohaget); jfr 5 d. Fönsterna stå pigorna och rita / I ett raskt maner med simpel krita. Sehlstedt 2: 160 (1857, 1862).
b) (†) bildl., i uttr. vara ritad, om ansiktsfärg: synas, framträda, ”vara målad”. En blek färga af sielfva döden var ritad på hans kinder. Mörk Ad. 1: 299 (1743).
7) [specialanv. av 5] i fråga om åstadkommande av skrivtecken med pänna o. d.: skriva; dels (särsk. med obj. betecknande bokstäver l. namn o. d.) med tanke på att skrivandet sker långsamt l. omständligt l. med möda o. d., dels (numera bl. vard.) allmännare: skriva (ngt); stundom särsk. med tanke på slarvigt l. vårdslöst skrivande som gör det skrivna svårläsligt: klottra (ngt); äv. (numera bl. vard.): dikta l. författa (ngt); förr äv. dels: beskriva l. skildra (ngt) i skrift, dels med tanke på stavningen av ett ord l. ljud: stava l. teckna (ngt). Rita sitt namn på en växel (vard.). Riterunor kalladhes ther af at medh them ritto (skrefwo) the sin mening then åter af läsningene lätteligha nimmas kunde. Bureus Runaräfst 28 (1602); jfr 1. Min trång ähr större än med någon penna kan rijtas. VDAkt. 1674, nr 39. Han .. kunde med möda rita sit namn. VRP 23/11 1738. Huru det nya ljudet .. måste ritas .., det synes .. böra bero af (osv.). Leopold i 2SAH 1: 106 (1801). Jag ritar ännu en sida fullpackad med kärlek. Thomander TankLöj. 8 (1824). (Lagarna i Gamla Testamentet) ritades .. med fingret eller något instrument af trä i den lösa massan, som sedan torkade. Agardh ThSkr. 1: 124 (1843, 1855). Rita ett brefkort. Strindberg Brev 4: 227 (1884). Pat .. granskade poststämpeln och ritade sedan några oläsliga initialer i kvittensboken. DN 2/3 1924, Bil. s. 1. — jfr EFTER-, TILL-, UPP-, UT-RITA o. BOKSTAVS-RITANDE. — särsk.
a) (†) i uttr. rita om ngn, skriva l. dikta om ngn; rita uti (ett språk), (öva sig att) skriva (ett språk). BraheBrevväxl. II. 1: 194 (1661: uthi). Lätt den blindfödde mann om Trojens hielte rijta. Rosenfeldt Vitt. 249 (1697).
b) (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl.; äv. med sakligt subj. Berget .. ritar med skroflig hand / Ditt namn, du natur! uti molnens land. Fryxell Dikt. 19 (1829). jfr (†): Adel, som .. kunde tukta Riksens fiender och rita sin förtienst med lif-färga til sina barns upmuntran. Dalin Arg. 2: 278 (1734, 1754); jfr 6.
II. [jfr motsv. anv. i lt.; anv. sannol. utvecklad ur I] (†) i fråga om sönderslitande samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
1) riva l. slita sönder (ngt); anträffat bl. i p. pf. med adjektivisk bet., i utvidgad anv., om person: som har sönderrivna kläder. Adt the skåle gåå slitne och ritne. HH XXXIII. 1: 178 (1561).
2) rycka l. draga i (ngt). Hans Wargh .. kärade till Madz Skreddar, för det han .. rithit hans skegg. BtHforsH 1: 136 (1623).
3) ss. vbalsbst. -ande, bildl., om (ristande) smärta l. värk. Menniskior, hwilke stoor rijtande och ondt vthi Ryggen och vthi Lädemoter hafft. HdlCollMed. 10/7 1683.
III. [jfr motsv. anv. i lt.; sannol. utvecklat ur I o. utgående från bet.: rycka] (†) intr.: röra sig hastigt l. rusa l. störta o. d. samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; anträffat bl. dels i de särsk. förb. RITA IHOP, IN, UT samt i ssgn UT-RITA, dels i utvidgad anv., i uttr. rita in partes om ngt, bli oense om ngt. Om jagh döör, och I äre ovisse om successore, skole I och edre barn rijta in partes om vahlet. RP 13: 350 (1649).
IV. [jfr motsv. anv. av mlt. inriten (se INRITA, v.2); utvecklat ur III] i fråga om (o)vana l. (miss)bruk o. d.: vinna insteg l. gripa omkring sig l. florera samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; numera bl. i den särsk. förb. RITA IN o. i ssgn INRITA, v.2 Mycket underschlef lehrer rijta der under (dvs. i fråga om lämnade uppgifter om tågande truppstyrkor). RP 16: 205 (1655). (Sv.) Rita, (lat.) gliscere. Ihre (1769); jfr anm. nedan. — jfr IN-, UT-RITA.
Anm. De hos Ihre (1769) resp. Dähnert (1784) uppförda bet. ’strida, tvista’ samt ’göra (ngt) med våldsamhet’ äro sannol. konstruerade med utgångspunkt i den särsk. förb. RITA UT (se RITA UT II). Möjl. är äv. den av Ihre (1769) upptagna bet. ’gliscere’ på samma sätt konstruerad med utgångspunkt i den särsk. förb. RITA IN (se RITA IN III) o. ssgn INRITA, v.2
Särsk. förb.: RITA AV10 4. jfr avrita.
1) till I 5: gm ritande avbilda (ngn l. ngt). Brenner Dikt. 2: 61 (1717). (Officeren) började .. att rita af en kanon. Strindberg NRik. 55 (1882). Sjöberg Kvart. 380 (1924). särsk.
a) med avs. på mönster, bilder o. d.: efterbilda, kopiera; i sht förr äv. med avs. på skriven text: kopiera l. skriva av (jfr rita, v.2 I 7); äv. i uttr. rita av ngt efter ngn, kopiera ngt som ngn ritat. Ingen kan rätt rita af bladet (i en handskrift), som ej kan läsa thet. BenzelBr. 275 (1737). Auerbach (1913: efter).
b) (†) göra en planskiss av (ngt). En .. Skrifvare .. (hade) ritat af skeppsvarfvet i Carlscrona. 2RARP 13: 162 (1742).
c) (numera bl. tillf., skämts.) i utvidgad anv.: framställa fotografisk l. tryckt bild av (ngn). Hedenstierna Kaleid. 118 (1884). TurÅ 1892, s. 316.
2) (†) till I 6: måla av (ngn). UHiärne Vitt. 58 (1668).
3) (numera föga br.) bildl., i fråga om skildring i ord: beskriva; jfr rita, v.2 I 7. Benedictsson Peng. 182 (1885). Liksom om lifsglädjen (för en författare) låge i att .. rita af menskor som om de vore behäftade med danssjuka eller idiotism. Strindberg Julie VIII (1888).
RITA EFTER10 32, äv. 40. till I 5; = rita av 1 a; äv. utan obj. Nordforss (1805). Klint (1906). jfr efterrita.
RITA FÖR10 4, äv. FÖRE32. till I 5: (vid teckningsundervisning) rita förebild åt (ngn); äv. i uttr. rita för ngn ngt l. rita ngt för ngn, vid teckningsundervisning rita ngt ss. förebild för ngn. Lind (1749). Klint (1906: före). Auerbach (1913).
RITA IHOP10 04.
I. till I.
1) (vard.) (ofta på ett hastigt l. slarvigt sätt) åstadkomma (ngt) gm att rita o. d.
a) till I 5, med avs. på bild o. d.; jfr rita till 1. Han ritade ihop bilden på två minuter.
b) till I 7: (hastigt o. slarvigt l. omständligt l. med möda) skriva ihop (ngt); jfr rita till 2. Byns fjärdingsman ritade ihop byorderna för åldermannen. EWigström (1891) i Landsm. VIII. 2: 73. Essén HExc. 106 (1916).
2) (tillf.) till I 5: gm ritande förtjäna (en summa pängar o. d.). Laurin Skämtb. 261 (1908).
II. (†) till III; bildl.: råka i tvist. At edre barn icke skole rijta ihoop effter min dödh. RP 13: 344 (1649).
RITA IN10 4.
I. till I.
1) (numera mindre br.) till I 1: rista in (ngt); särsk. bildl. Sådana spår .. som den underjordiska elden har ritat in djupt i detta (isländska) landskaps yttersta yta. Engström Häckl. 108 (1913). jfr inrita.
2) (†) till I 3: ingravera (ngt i l. på ngt); äv. bildl. Nordforss (1805). Jag skall bara rita in ett A på hennes minnes emalj. Almqvist Går an 67 (1839).
3) till I 5: med pänna o. d. åstadkomma (en linje l. figur i l. på en redan påbörjad l. skisserad teckning o. d.); särsk.: införa l. inlägga (ngt på karta o. d.); äv. bildl., med saksubj. (Vi) rita .. in bergsträckningar, floder och insjöar (på kartan). Almqvist AmH 1: 82 (1840). Hinkställningen, som .. ritar in sin egendomliga kontur vid finnhemmanet. TurÅ 1904, s. 149. jfr inrita. särsk. (†) mat. = inskriva 3. Nordforss (1805).
II. (†) till III: rusa l. störta in (i ngt). Cavalleriet .. ritade in i Infanteriet. Nordberg C12 1: 203 (1740).
III. till IV; refl., förr äv. intr.
a) (numera bl. arkaiserande l. med ålderdomlig prägel) om missförhållande l. osed l. ovana l. fördom l. oriktig mening o. d.: uppstå, vinna insteg, gripa omkring sig, sätta sig fast, taga överhand, inrota sig (se inrota 2). Någre Oordningar och beswär som .. rijte dageligen mehr och mehr in. Stiernman Riksd. 764 (1624). En leedh .. wahne .. rijtar sigh så småningom in. Schroderus Comenius 801 (1639). Det oförnuftiga talesättet .. har .. så ritat sig in i vårt språkförråd, att (osv.). NordT 1881, s. 261. Cannelin (1921). jfr inrita. särsk. (†) om sjukdom. Att siukdomen .. så myked mehra rijter in. AOxenstierna 2: 482 (1622). (Sv.) Pesten har ritat sig in, (t.) die Pest ist eingerissen. Lind (1749).
b) (†) i utvidgad anv., om person, i uttr. rita sig in i ngt, fördjupa sig i l. ”gräva ner sig” i ngt. Rita sig in i grundlagsfrågor. HT 1916, s. 93 (1817).
RITA NED10 4 l. NER4.
1) (mera tillf.) till I 1: gm ristning sänka ned (figur o. d. i yta), rista in. Djurfigurer .. ritas (på de äldsta grekiska keramikföremålen) ned i grunden och utfyllas med färg. TT 1871, s. 33.
2) (mera tillf.) till I 5: rita (ngt på ngt); särsk. (i sht om ä. förh.) med avs. på bomärke; jfr ned, adv. 7. TurÅ 1918, s. 320.
3) (vard.) till I 7: skriva ned (ngt, särsk. namn o. d.); jfr ned, adv. 7. Ända tills han ritat ned sin namnteckning. Lagerlöf Jerus. 2: 76 (1902).
RITA OM10 4. till I (1 o.) 5: rita (ngt) på nytt. Nordforss (1805). jfr omrita.
RITA OMKRING10 04. till I 5: draga en linje runt (ngt); särsk. (†) = omskriva 1. Nordforss (1805).
RITA OPP, se rita upp.
RITA PÅ10 4. till I 1, 5, 7; särsk. (vard.) till I 7: skriva på (namn, äv. lista o. d.). NNisse 1891, nr 1, s. 1 (abs.; i fråga om växel). jfr pårita.
RITA SAMMAN10 32 l. 40. (numera bl. tillf.) till I 5, 7, = rita ihop 1 (b). Järta 2: 434 (1828). jfr sammanrita.
RITA TILL10 4. jfr tillrita.
1) till I 5.
a) (vard.) gm (hastigt l. mödosamt l. föga lyckat) ritande åstadkomma en bild av (ngt); äv. lägga till (ngt) på en (ofullbordad) teckning o. d. Du får rita till en näsa på gubben. Törneros (SVS) 2: 149 (1827).
b) (†) refl., i uttr. rita till sig, gm sminkning o. d. ändra sitt ansiktes utseende (”styra till sig”). Fast herrn hade ritat till sig bra, så såg man i alla fall att det var en ung karl som spelade gubbe. Hedberg 4År 150 (1858).
2) (vard., numera bl. mera tillf.) till I 7: med möda få till stånd (ngt) gm att skriva. Bröderna hade .. ritat till några dussin bjudningsbref. Janson Ön 25 (1908).
RITA UNDER10 40. till I 1, 5, 7; särsk. (vard., numera bl. tillf.) till I 7: skriva under (namn, äv. skrivelse o. d.). (Sv.) Rita under sitt namn. (Fr.) Souscrire. Nordforss (1805).
RITA UPP10 4, äv. OPP4.
1) (numera bl. mera tillf.) till I 1: gm ristning åstadkomma (rits l. fåra o. d.), rista. WoH (1904). Den främmande (företog sig) att rita upp djupa fåror (i golvet, dvs. Jämtlands jord), där mjödet (dvs. älvvattnet) kunde flyta. Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907). jfr upprita.
2) (numera föga br.) till I 2: repa eld på (tändsticka). Stolt Minn. 27 (1879). Hedenvind-Eriksson Offerv. 87 (1920).
3) till I 5: gm ritande åstadkomma (figur o. d.) l. framställa bilden av (ngt). Moberg Gr. 291 (1815). Rita upp ett land .. efter chartan. Almqvist AmH 1: 81 (1840). Han hade .. ritat upp (den kemiska struktur-)formeln. Hallström Händ. 60 (1927). jfr upprita. särsk.
a) (numera bl. tillf.) i fråga om ifyllande l. förtydligande av ngt förut tecknat. Sahlstedt (1773). Jag nyttjade .. (pännan) at rita up en utsuddad blomma på västen som jag broderar åt er. Björn Barb. 41 (1785). särsk. i utvidgad anv., i fråga om ifyllande l. förtydligande av redan befintlig men utsuddad l. avblekt skrift o. d. (jfr rita, v.2 I 7); numera nästan bl. i fråga om ifyllande av enskilda (ristade) skrivtecken; förr äv. bildl. Liter aldramäst på egen dygds bedrift, / Och riter vp thermed the gamlas minnes skrift. Kolmodin QvSp. 1: 630 (1732); möjl. till 1. De för ögonen mindre tydlige Bokstäfverne (i inskriften på valvbågen), dem vi måste efter känslan med fingrarne rita up med Blyerts. 1Saml. 7—9: 197 (1776).
b) i oeg. l. bildl. anv. Rita upp något slags ideal. SvSpörsm. 1: 31 (1892). Melodin ritas upp en gång till och så tystnar den. Idun 1950, nr 49, s. 14.
4) till I 5, i uttr. rita upp ngt till ngt, gm ritande på ngt (t. ex. ett trästycke) märka ut formerna av ngt som skall tillvärkas därav. Sedan märkas bräder och ritas upp till de möbler, som skola förfärdigas. DagbrKongo 261 (1911).
5) (†) till I 7: i skrift framställa l. redogöra för (ngt). Om ja wor booksynt nog full skull ja rijta åpp, / Alt hä som tarfwas täll (dvs. till bröllop). Tidfördrijf C 3 a (c. 1695).
RITA UT 10 4.
I. till I.
1) till I 5: rita (ngt, t. ex. streck, mönster, karta); numera oftast dels i fråga om utsättande av ngt (t. ex. linje l. figur) på en bild l. karta o. d., dels: framställa (ngt, t. ex. ett förlopp) gm utsättande av tecken l. linjer o. d. på bild l. karta o. d.; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): avbilda (ngn l. ngt) gm ritning, rita av; äv. med sakl. subj. Rita ut gränser på en karta. (Sv.) Rita ut, (lat.) Delineando typum facere. Sahlstedt (1773). Hans blyertspenna ritat ut ett streck. Topelius Ljung 109 (1885, 1889). Han .. började rita ut en liten karta på sandgången. .. Här ligger nu Uppland. Lagerlöf Holg. 2: 230 (1907). På sina kartor ritade .. (Hindenburg) ut gången av den ryska invasionen i Ostpreussen. Hedin KrRyssl. 33 (1915). jfr utrita. särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; i sht förr äv. övergående i bet.: ge en bild av (ngt). Med plogen ritar han nu bättre ut sin förtienst. Dalin Arg. 1: 12 (1732, 1754). Kastpjäser, som ritade ut sina banor i luften. Knöppel Barb. 193 (1916). särsk. i fråga om skildring av ngt i tal l. skrift; numera bl. (mera tillf.) med nära anslutning till den eg. bet.; förr äv.: utbreda sig över (ngt l. ngn), (i klandrande l. berömmande syfte) orda vitt o. brett om (ngt l. ngn), särsk.: måla ut (se måla ut 2) l. utmåla (ngn l. ngt), ge en svartmålning av (ngn l. ngt). Swedberg Dav. § 86 (1713). Hvarpå han red till öfversten och grufveligen ritar mig ut. Roland Minn. 65 (c. 1748). (Man) bör .. med mång ord rita ut för .. (den felande), huru det vore en långt mindre synd, om (osv.). Borg Luther 2: 776 (1753). (Sv.) Rita ut .. (fr.) Faire l’éloge de qu(elque)ch(ose) avec profusion. Nordforss (1805). Jag tar fram penna och papper för att nu .. rita ut i bokstäfver alla .. känslor. Geijer Brev 155 (1813). Månget snillrikt återgifvet / Brokigt drag af menskolifvet / Har hans (dvs. A. Blanches) penna ritat ut. Topelius NBlad 117 (1870). Det är bara de lärda och förnumstiga, som efteråt tro sig kunna .. rita ut på papper, hur .. (världsurets visare) flyttar och flyttar sig, tills (osv.). Quennerstedt StrSkr. 2: 246 (1915).
2) (numera bl. tillf.) till I 7; skriva l. skriva ut (ngt); särsk. med avs. på namn; äv. oeg. l. bildl. Kolmodin Dufv. 189 (1734; oeg.). Då han skall rita ut sitt hedervärda namn (på kontraktet). Thomander 3: 224 (1826). jfr utrita.
II. till III.
1) (†) rusa l. störta ut l. bort l. i väg; särsk. dels (om ryttare o. d.): sträcka ut, galoppera i väg, dels: fly l. rymma l. desertera; äv. i uttr. rita ut på flykten. OxBr. 6: 19 (1627). Så att (soldaterna) icke finge occasion att rijta vth och rymma. HSH 30: 143 (1655). (Striden mellan flottorna) continuerade til kl. 4 om aftonen, då måste fienden vika och rita ut. SvMerc. 1763, s. 655 (1676). Sydwest(vinden) han rjter ut och wil Nordwest angrjpa. Spegel GW 73 (1685). Han såg dem allesamman rita ut på flyckten. Nordberg C12 1: 558 (1740). Massylske Ryttare kring fältet rita ut. Adlerbeth Skald. 2: 216 (1798). Fryxell Ber. 6: 101 (1833). jfr utrita. särsk.
a) om häst: löpa hastigt l. för lösa tyglar, sträcka ut, galoppera; äv.: skena. Dronningens häst hade .. så när ritat ut, men till lycka så finge de fast honum. Ekeblad Bref 2: 355 (1663). Han lät Hästen rita ut, när det skulle vara, och dessemellan gaf han honom sitt rätta foder. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Adlerbeth Ov. 33 (1818). jfr: Hans (dvs. en hästs) vighet rödjer bort alt stängsel utan nåd, / Och ritar fältet ut med ädelt öfverdåd. Dalin Vitt. II. 6: 105 (1740).
b) mer l. mindre bildl. (jfr 2); äv. i bildl. anv. av a. Tu (dvs. sundheten) lijdher wäl en tijdh, men blijr tu myckit twungen, / Platt rijter tu ther vth. Palmchron SundhSp. C 3 a (1642). De släppa inbillningen lös, och hon försummar icke att rita ut i de dunkla rymderna. Tegnér (WB) 4: 166 (c. 1822). SvLittFT 1837, sp. 246. särsk.
α) slinka undan, begagna kryphål, ”smita”. Dhe Danske .. finna opå ett fund eller springia, der dhe rijta uth igenom (vid fredsförhandlingar). AOxenstierna 2: 699 (1624).
β) om begåvning, i uttr. rita ut i ngt, slå över i l. hemfalla åt ngt. Sälsyntare är, at så stora gåfvor icke ritat ut i några oordentligheter. Höpken 1: 215 (1745).
2) (†) bildl. (jfr 1 b), ss. beteckning för att ngn (icke håller sig till vad som är stadgat l. överenskommet utan) på ett förhastat sätt inför nyheter o. dyl. l. att ngn i muntlig l. skriftlig framställning avviker från sitt ämne l. (ofta i klandrande syfte) ordar vitt o. brett l. utbreder sig över ngt l. utfar i starka ord, i sht med överskridande av gränsen för det tillåtna l. smakfulla; äv. med subj. betecknande känsla l. sinnesstämning; äv. i uttr. rita ut i sådana l. sådana ord l. rita ut om l. över ngn l. ngt. Nogra, twert emot Upsala Concilium och almenne Rijks besluth, rijta uth medh en hoop noviteter. Laurelius Opusc. 4: 107 (1665). Er harm Princessa måst’ eij ryta ut för häftigt. Gyllenborg Andr. F 2 b (1723). Rita ut i en lång .. undersökning öfver en Styf-kortels Form. SedolärMercur. 1: nr 11, s. 3 (1730). Stor-Vezieren (började) rita ut i de aldragrofvesta och oanständigasta ord han någonsin kunde. Nordberg C12 2: 279 (1740). Han började rita ut öfver ecclesiastiquen som en världen påkommen största olycka. Tersmeden Mem. 6: 188 (1787). Tegnér (1845) i 3SAH XLVIII. 2: 304 (: om). Rita ut ifrån ämnet. Meurman (1847). (Sv.) rita ut, (t.) ausschweifen; (fr.) se donner carrière, prendre l’essor. ÖoL (1852); jfr 1 (b). Anm. till II 2. I nedan anförda språkprov är vti sannol. felaktigt för vt. Professor Theologiæ Bonde Humerus begynte (vid disputationen om Swedbergs Schibboleth) hefftigt rita vti, enkannerliga emot (de i slutet av Schibboleth tryckta) brefven. Swedberg Lefv. 570 (1729).
III. [jfr II 1 b, 2] (†) om missförhållande o. d.: uppstå; jfr rita, v.2 IV. Sådana oordenteligheter, som vid informa(ti)onsverket (dvs. vid en informators arbete) .. kunna rita ut. VDAkt. 1746, nr 623.
RITA UTI, se rita ut II 2 anm.
Ssgr (i allm. till I 5): A: RIT-AKADEMI. (†) läroanstalt för undervisning i teckning; jfr akademi 2 c α. ”Ritakademierna” i Paris. Bæckström Rörstr. 56 (cit. fr. c. 1730). Rit-akademien för unga flickor (i Philadelphia). Bremer NVerld. 3: 407 (1854).
-ALBUM. (numera bl. tillf.) skissbok; jfr album 2 b. Strindberg Brev 6: 66 (1886).
-ANSTALT. (†) ritinstrument; anträffat bl. i pl., = -materiel; jfr anstalt 6. Kartor, ritanstalter och cirkelbestick. Crusenstolpe Tess. 1: 77 (1847).
-APPARAT. (i fackspr.) apparat för underlättande l. utförande av ritning(sarbete); särsk. dels om apparat som användes vid uppgörande av konstruktionsritningar o. vars viktigaste del är ett par inbördes vinkelställda linjaler som kunna föras över hela ritbrädet utan att undergå vinkelvridning, dels om apparat med vars hjälp ett föremål som studeras i mikroskop samtidigt kan avritas; jfr -kamera, -maskin 2 o. rita, v.2 I 5 c. WoL 357 (1885). BonnierKL 8: 48 (1926; för användning vid mikroskopering). Smith ReglMaskinritn. 10 (1943; med vinkelställda linjaler).
-ARBETE~020. tekn. jfr arbete 5 d, 6, 11; särsk. abstr. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 10.
(I 5 c) -ARKIV. (numera föga br.) ritningsarkiv. TT 1878, s. 124 (om eng. förh.).
(I 5, särsk. I 5 c) -ARVODE~020. jfr arvode II. TT 1901, Ark. s. 36.
-BEHÖR. (†) = -bestick. Möller (1807).
-BESTICK. bestick (se bestick, sbst.2) bestående av instrument för linearritning o. d. (t. ex. passare av olika slag o. dragstift); äv.: etui för sådana instrument jämte sitt innehåll. DA 1825, nr 90, s. 3. ÅbSvUndH 56—57: 25 (1939).
(I 5, särsk. I 5 c) -BITRÄDE~020. person som på kontor o. d. biträder vid utarbetande av kartor, byggnadsritningar o. d. AdrKalSthm 1891, s. 527.
-BLAD. blad (se d. o. 2) av ritpapper. Stuhlmann Beskr. 7 (1880). Östergren (1936).
(I 5, 7) -BLY. (rit- 1772 osv. rita- 1638) (i vissa trakter) blyerts (avsedd för ritning, förr äv. för skrivning). OxBr. 12: 69 (1638). Björkman (1889).
-BLYERTSPÄNNA~0020. blyertspänna som (gm blyertsens hårdhetsgrad o. d.) är lämplig för ritning. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 5.
(I 5, särsk. I 5 c) -BLÄCK. (numera bl. tillf.) om (ljusbeständigt) bläck (se bläck, sbst.1 1) avsett l. lämpa t för ritning; tusch. WoL 357 (1885). TeknOrdb. 1200 (1940).
-BOK; pl. -böcker. (rit- 1670 osv. rite- 16731760) bok bestående av blad (av ritpapper) avsedda att rita på; äv. om sådan bok med utförda teckningar. BoupptSthm 17/12 1670. 12 Sty(cken) Rijteböker medh Affrittningar. BoupptSthm 1674, s. 951 a, Bil. PriskurSkrivRitbABArlöv 1927, s. 24.
-BORD. bord (se bord, sbst.1 5), numera ofta med vertikal skiva, avsett l. använt ss. underlag vid ritning; äv. om skiva på sådant bord, ritbräde. VetAH 1760, s. 272 (om skiva på instrument för perspektivritning). 2NF 23: 481 (1915). Smith ReglMaskinritn. 8 (1929).
Ssg: ritbords-bock, r. l. m. (i fackspr.) om var o. en av de två (i höjdled ställbara) träbockar på vilka ett ritbords skiva vilar. SvD(A) 1916, nr 255, s. 12.
-BRÄDE, äv. -BRÄDA, r. l. f. rätvinkligt plant bräde (se d. o. 2) med slät yta avsett att spänna ritpapper på, numera på undersidan vanl. räfflat o. försett med tvärslåar som hindra träet från att bli skevt; äv. om bordskiva på ritbord; förr äv. om buktig skiva avsedd ss. underlag för ritpapper i instrument för perspektivritning. VetAH 1771, s. 348. Därs. 1790, s. 281 (om buktig skiva). SvSkog. 1312 (1928).
(I 5, särsk. I 5 c) -BYRÅ. jfr byrå 3 o. -kontor. WoL 357 (1885). SFS 1907, Bih. nr 28, s. 6.
-BÅGE. (†) = -mall. Röding SD 73 (1798).
-CIRKEL.
1) (numera mindre br.) = passare, sbst.2 (T.) Reisszirkel .. (sv.) ritcirkel. Wikforss 2: 395 (1804). Scheutz Ritk. 177 (1832). Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) (†) cirkel som tänkes rulla utefter en rät linje, varvid en punkt på cirkellinjen beskriver (”ritar”) en cykloid. JernkA 1822, s. 122.
(I 1) -DIAMANT. (†) diamant använd vid ritsande i glas o. d.; jfr diamant 1 a. Fock 1Fys. 17 (1853).
-DON. jfr don, sbst.1 3, o. -materiel. AFSoldan (1838) hos Aho Soldan 21. —
-ETUI. (mera tillf.) etui med instrument för ritning; jfr -bestick. BoupptVäxjö 1885.
-ETYD.
1) (†) = -övning; jfr etyd 1. Almqvist GMim. 2: 178 (1842).
2) (numera föga br.) tecknad skiss, studie; jfr etyd 2 a. Gellerstedt (1911) i 3SAH 25: 28. Pauli Paris 62 (1915).
-FÄRDIGHET~002, äv. ~200. jfr färdighet 1. TT 1884, s. 61.
(I 6) -FÄRG. (†) färg (se färg, sbst.1 2) avsedd för akvarellmålning l. lavering o. d. BoupptVäxjö 1781. Målare- och Ritfärgor. SP 1809, nr 6, s. 4. Åstrand (1855).
-GREJOR, pl. (ngt vard.) = -materiel. Berger Ysaïl 238 (1905).
(I 6) -GULD. (†) akvarellfärg framställd av fint rivet bladguld, musselguld. Holmberg 2: 260 (1795). Dalin (1855).
(I 1?) -HAKE. (rit- 1682. rite- 1582) [jfr ä. t. reisshaken, mejselliknande värktyg för uppritsning av skalstreck på mätinstrument o. d.] (†) hake l. hakliknande redskap använd (använt) av tunnbindare för uppritsning av linjer (för angivande av bottnens läge o. d.) på stäver (jfr -mått 1)? 1 bande tang. 1 rijte hake. 2 små tänger. VinkällRSthm 1582. BoupptSthm 14/8 1682 (efter tunnbindare).
-HJÄLP. (mera tillf.) särsk. konkret, motsv. hjälp 1 d α. Lamm i 3SAH LVI. 2: 32 (1945).
(I 3 a) -INDUSTRI. (i skildring av ä. förh., tillf.) glasgravering driven ss. industri. Eidem ÄGlasH 109 (1912).
-INSTRUMENT. hjälpmedel vid ritning (t. ex. linjal, passare, mall). Tersmeden Mem. 4: 10 (1747). SFS 1906, nr 10, s. 42.
-KAMERA. (i fackspr.) apparat i vilken utifrån kommande ljusstrålar medelst en lins samlas o. brytas till en bild på ett bord, där denna kan avtecknas för hand. 3NF 11: 212 (1929). Dædalus 1944, s. 63.
-KAMMARE.
1) (i skildring av ä. förh.) till I 3 a. De svenska glasbrukens ritkamrar. Seitz ÄSvGlas 140 (1936; om ä. förh.).
2) (numera bl. tillf.) till I 5, = -kontor. KrigVAH 1851, s. 6.
-KLASS. (om ä. förh.) pedag. om var o. en av de undervisningsavdelningar i vilka en skolas elever voro indelade inom undervisningsämnet teckning. RedVisbyHElLärov. 1875—76, s. 31. PedT 1881, s. 263.
-KLOTS. (i sht förr) om var o. en av en serie träklotsar av varierande geometrisk form (kub, kon osv.), använda ss. modeller vid undervisning i ritning. Sandström NatArb. 1: 145 (1908).
-KOL. jfr kol, sbst.1 4 slutet. Lind (1738). SFS 1919, s. 2678.
-KOLV. (†) i äldre typ av instrument för perspektivritning: långsträckt, i sin längdriktning rörlig del i vars ena ända en blyerts- l. ritspets sitter fäst; jfr kolv 5. VetAH 1790, s. 282.
-KONST. (rit- 1734 osv. rite- 16391652) jfr konst 3 e.
1) (†) till I 3: gravyrkonst. (Sv.) rijtekonst, (lat.) cælatura. Schroderus Comenius d 5 a (1639). Wollimhaus Ind. (1652).
2) till I 5. Serenius P 3 b (1734). Ritkonsten är .. ursprungligare än skrifkonsten. Nyblom i 3SAH 5: 213 (1890).
-KONTOR. (i sht i fackspr.) lokal (ofta tillhörande industriföretag l. arkitektbyrå l. ämbetsvärk o. d.) där ritningar (se ritning 3 a) utföras l. där ngt (t. ex. kartor) ritas l. renritas; jfr kontor 5, 6, 7. Rit contoiret, däräst chartorne öfver de recognoscerade ställen förfärdigas. FoU 25: 118 (c. 1786). Både i faderns ritkontor och den nya konstakademiens anspråkslösa ritsal. Nyblom i 3SAH 5: 57 (1890). På andra våningen finnas direktörs-, affärs- och ritkontoren. TSjöv. 1901, s. 234. Ing-dep:s ritkontor å flottans varv i Karlskrona. SvStatskal. 1939, Bih. s. 255. jfr artilleri-ritkontor(et).
(I 5 c) -KOPIA. kopia (se kopia, sbst.1 1) av ritning (se d. o. 3 a). Östergren (1936). Dædalus 1953, s. 60. jfr: ”Upsala ritkopia”, en nystartad firma som utför alla slags kopior. Östergren (cit. fr. 1935).
-KRITA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) krita (se krita, sbst. 3) avsedd för ritning; jfr skriv-krita. Wikforss 2: 1037 (1804). Kulört ritkrita. WoL 962 (1887). TeknOrdb. 1200 (1940).
(I 1) -KUGG, r. l. m. [efterleden sannol. kugg, sbst.3 (se kugge)] (numera mindre br.) = rits-kubb; jfr -mått 1. Eneberg Karmarsch 2: 319 (1861). Zidbäck (1890).
-KUNNIG. som kan rita. TT 1887, s. 125. PedT 1921, s. 42.
-KUNNIGHET~002, äv. ~200. Östergren (1936).
-KUNSKAP. (†) = -kunnighet. BL 6: 158 (1840).
-KURS. jfr kurs 7. Ett konstslöjdmuseum med tillhörande undervisnings- och ritkurser. Eichhorn Stud. 3: 207 (1876, 1881). Globen 1925, s. 12. särsk. motsv. kurs 7 d α. 16-sidiga ritkurser. SvLärT 1919, nr 41 A, Omsl. s. 4. —
-LEKTION. (numera bl. mera tillf.) lektion i ritning (som ngn ger l. får). Lilljebjörn Minn. 148 (1874).
-LINJAL. avsedd att användas vid ritning; särsk. om vinkellinjal. VetAH 1760, s. 273. (Sv.) Ritlineal .. (eng.) T-ruler. Zidbäck (1890).
(7) -LISTA, r. l. f. (tillf.) subskriptions- l. anteckningslista. Strindberg Brev 2: 187 (1880).
-LJUS. (†) ljus (se ljus, sbst. 4 c) avsett att tjäna ss. belysning vid ritning. HovförtärSthm 1766, s. 1478.
(I 6) -LÅDA, r. l. f. (numera knappast br.) konst. mindre låda, vanl. av trä, med materiel för akvarellmålning o. d.; äv. om själva lådan. BoupptVäxjö 1762. Större Ritlådor af Mahogny med Glas och Färgkoppar. DA 1824, nr 269, s. 3. Estlander KonstH 584 (1867). Cannelin (1921).
-LÄRA, r. l. f. (numera bl. tillf.) lära(n) om ritkonst(en); förr särsk. ss. läroämne vid högre militära skolor; jfr lära, sbst. 2. BtRiksdP 1903, 4Hufvudtit., Bil. s. 339. Lärarebefattningen i beskrifvande geometri och ritlära. PT 1907, nr 55 A, s. 4.
-LÄRARE. (numera bl. vard.) teckningslärare. PedT 1865, s. 318. Siwertz Fribilj. 248 (1943).
-LÄRARINNA. (numera bl. vard.) jfr -lärare. Alopæus Abnormsk. 15 (1889).
-MALL. (i fackspr.) jfr mall 1 b. Dalman 38 (1765). Globen 1933, s. 46.
(I 1, 5, 6) -MANÉR. manér (se d. o. 4 b) använt vid ritning (förr äv. vid målning med akvarellfärg o. d.); jfr -stil, -teknik. Det ges flera ritmanér .. 1° med blyerts eller kritor, 2° med lavering och 3° med penna. Scheutz Ritk. 152 (1832). LbTopogr. 73 (1907).
-MASKIN.
1) (†) till I 3 a: maskin för gravering av glas. Seitz ÄSvGlas 214 (i handl. fr. 1747).
2) (i fackspr.) till I 5 c: ritapparat vars viktigaste del utgöres av ett par inbördes vinkelställda linjaler som kunna föras över hela ritbrädet utan att undergå vinkelvridning. Smith ReglMaskinritn. 9 (1929).
-MATERIAL. (numera föga br.) i sg. l. pl.: ritmateriel. Rit- och SkrifMaterialier. SP 1792, nr 168, s. 3. Östergren (1936).
-MATERIEL. (i fackspr.) jfr materiel 1 b. SvFriesen Inbj. 1891, s. 17.
(I 1) -MEJSEL. (†) skarpslipad mejsel använd för åstadkommande av fina streck i hård yta (t. ex. skalstreck på mätinstrument). Almroth Karmarsch 271 (1838).
-MÅNAD. (†) månad under vilken ngn deltager i teckningsundervisning. DA 1808, nr 10, s. 8.
(I 1 (o. 5)) -MÅTT. (rit- 1672 osv. rite- 1767) [jfr lt. rietmaat, t. reissmass (båda i bet. 1)]
1) (i fackspr.) strykmått; förr äv.: stångpassare. BoupptSthm 7/12 1672. Luttrop Svarfk. 273 (1839; om stångpassare). KatalÅhlénHolm 1913—14, s. 248.
2) i utvidgad anv.
a) (†) skjutmått. Eneberg Karmarsch 2: 327 (1861).
b) [jfr motsv. anv. av sv. dial. ritemått] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vinkelhake. Widegren 895 (1788).
-MÄSTARE, sbst.1
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till I 5: lärare i ritning; teckningslärare; särsk. om den av exercitiemästarna vid universitet (i Uppsala intill 1909, i Lund intill 1917) som meddelade undervisning i teckning; jfr mästare 3. En rijtmästare under Academien. ConsAcAboP 9: 473 (1708). Gymnasii-adjunkten .. samt ritmästaren .. behandlades (av eleverna vid gymnasiet) temligen lättvindigt. Hellberg Samtida 1: 25 (1870). LUKatal. 1917, v.-t. s. 26. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 226 (1944; om förh. 1763). jfr akademi-ritmästare.
2) (numera bl. tillf.) till I 5: (skicklig) tecknare; jfr mästare 5. Han böd ock til at bli en oförliknelig Ritmästare, Målare, Bildare, Musicus, ja mångfaldig Konstnär. Dalin Arg. 1: 148 (1733, 1754). PedT 1904, s. 62.
3) (†) till I 6: förman för porslinsmålning; jfr mästare 1. Stråle MariebgH 154 (1880; om förh. 1762—63).
Ssgr (till -mästare 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): ritmästar(e)-befattning. jfr befattning 2 d. Östergren (cit. fr. 1916).
-MÖBEL. (mera tillf.) möbel (se d. o. 2) utgörande del av inredningen i ritsal. SvD 1906, nr 306, s. 11 (i pl.).
-MÖNSTER. (numera bl. mera tillf.) förebild efter vilken ritning l. teckning göres; förlaga; stundom äv.: ritschablon; äv. bildl. Rydqvist i 2SAH 12: 527 (1827; bildl.). KrigVAH 1844, s. 93. Östergren (1936; äv. om ritschablon).
(I 1) -NÅL. (i fackspr.) särsk. om spetsigt värktyg med vilket nottecken o. d. löst inristas i den för notstickning avsedda plåten till ledning för den efterföljande stickningen med stämplar o. gravstickel; jfr nål 1 f. HantvB I. 7: 426 (1939).
-PAPPER. papper som lämpar sig för l. användes till ritning. Ambrosiani DokumPprsbr. 184 (i handl. fr. 1777). GrafUppslB (1951).
Ssg: ritpappers-block. Östergren (1936).
-PENNA, se -pänna.
-PENSEL, se -pänsel.
-PLAN, n.
1) (i fackspr., numera bl. tillf.) tänkt lodrätt plan som avskär de inom synvinkeln i ögat infallande ljusstrålarna o. som representerar det plan vari bildytan på en perspektivisk teckning o. d. tänkes befinna sig; jfr plan, sbst.1 I 3. Nikkanen Persp. 7 (1890).
-PLÅN. (†) skiva som utgör underlägg för pappersblad vid ritning; jfr plån 3. Tiden 1848, nr 247, s. 1.
-PORTFÖLJ. (numera bl. tillf.) portfölj (se d. o. 1) avsedd för förvaring av teckningar. Auerbach (1913).
-PRISMA. (i fackspr.) prisma i l. för ritkamera; äv. om enklare ritkamera. UURed. 1926—27, s. 146 (om ritkamera).
-PULPET. DA 1808, nr 50, s. 3.
-PÄNNA. jfr pänna 2. BoupptSthm 22/9 1658. Den mästa Bly-Ertzen brukas til rit- och skrifpennor. Bromell Berg. 60 (1730). När desse rit-pennor (formade ur en massa av lera o. en röd jordart) äro således vel torkade, kan man sedan .. hårdare torka dem i starkare värma. VetAH 1750, s. 21. Sjelfva Ritpennan .. eller ett fint rör med isatt rit-bly. Därs. 1772, s. 64. Ödman LitetTill 11 (1906, 1910).
(I 6) -PÄNSEL. (†) pänsel för akvarellmålning, lavering o. d. Kalm Resa 1: 462 (1753). LdVBl. 1834, nr 47, s. 4.
-RAM. (mera tillf.) spännram för ritpapper. InnanBörj. 72 (1921).
-RI. (i fackspr.) ri (se d. o. 1 a) nyttjat vid fartygsritning. Smith 313 (1917).
-RUM, n. jfr -sal. KrigVAH 1867, s. 95.
-SAKER, pl. = -materiel. Nordforss (1805). Sjöberg Horn Trad. 194 (1928).
-SAL. sal för undervisning i ritning vid teknisk o. d. läroanstalt; äv. om sal (i kontorsavdelningen av fabrik o. d.) där konstruktionsritningar o. d. utföras (jfr rita, v.2 I 5 c). JernkA 1843, s. 201 (vid bärgsskolan i Falun). (Tekniska) högskolans .. läro- och ritsalar. DN 1894, nr 8911 A, s. 2. Arbetarna lämnar sina maskiner, ingenjörerna sina ritsalar. Edström Hund. 88 (1948).
-SCHABLON. schablon avsedd för uppritning av konturer o. d.; jfr -mall. VaruhbTulltaxa 1: 272 (1931).
-SCHATULL. (förr) schatull för förvaring av ritinstrument; jfr -låda. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 15.
(I 6) -SILVER. (†) akvarellfärg framställd av fint rivet bladsilver, musselsilver; jfr -guld. Weste (1807). Dalin (1855).
-SKIFFER. (†) kolhaltig lerskiffer nyttjad till ritning, svartkrita. Rinman 2: 660 (1789). UB 3: 57 (1873).
-SKIVA, r. l. f.
1) ritbräde. VetAH 1774, s. 15 (1771; på instrument för perspektivritning). Form 1952, Omsl. s. 121.
2) (†) ritlinjal. (Sv.) Ritskifva .. (t.) Reissschiene. Möller (1790, 1807).
-SKOLA, r. l. f. (numera mindre br.) skola för undervisning i geometrisk ritning m. m. l. frihandsteckning (l. bådadera); äv. i utvidgad anv., om lärokurs i sådan ritning osv. Serenius (1734; under academy). Kungl. Akademien för de fria konsterna leder sitt ursprung från den ritskola, som på föranstaltande af grefve Carl Gustaf Tessin år 1734 inrättades. Sthm 1: 375 (1897). Fåhræus NKonstEss. 76 (1929; om lärokurs).
-SKÅP. pedag. skåp för förvaring av ritmateriel. Ekstrand Karlbg 213 (i handl. fr. 1808).
-SMYG, r. l. m. (i fackspr., numera föga br.) smygvinkel avsedd att användas vid ritning. TT 1878, s. 52.
(I 1, 5) -SPETS. (i fackspr.) spets avsedd för ritning av linjer o. d.; särsk. om värktyg bestående av en i ett skaft insatt fin stålspets o. avsett för uppdragning av linjer på metallyta l. i trä. VetAH 1772, s. 64 (om grafitspets i instrument för perspektivritning). Då linier skola efter linial uppdragas, på metalliska ytor, sker detta medelst en rit-spets. Almroth Karmarsch 258 (1838). Strykmåttet .. är .. konstruerat med .. ställbara ritspetsar .., som äro fästa på genom klotsen trögt glidande pinnar. Landsm. XVIII. 1: 16 (1912). Varulex. Byggn. 2: 83 (1955; om värktyg).
-rits. rits (se rits, sbst.2 1, särsk. 1 a) åstadkommen med ritspets. HantvB I. 2: 209 (1934).
-SPJÄLK. (†) = -linjal. Wikforss 2: 395 (1804).
-STAV. (numera bl. tillf.) särsk. om stav med vilken antikens matematiker ritade figurer i sand o. d. (på räknebräde). (Lat.) Radius .. (sv.) Mätstaf: ritstaf. Lindblom 2685 (1790). Cavallin (1873; under radius).
-STEN. (numera bl. tillf.) kritstycke använt för dekorering av yta av sten o. d. Dessa blomster (på stentrappstegen) utfördes med s. k. ritsten, som doppades i vatten, och de förnyades vid varje skurning. Linder Tid. 28 (1924).
(I 2) -STICKA, r. l. f. [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tändsticka; jfr stryk-sticka. Stolt Minn. 52 (1880). Spong Tavl. 28 (1946).
-STIFT. [jfr t. reissstift]
1) till I 1, 5: stift som är avsett att rita med l. som (ss. del av apparat o. d.) ritar linjer o. d.; särsk. dels om stålstift för ritsning, dels (o. oftast) om (i en hållare anbragt) blyertsstift l. pänna o. d. (stundom äv. om färgkrita); äv. dels: dragstift, dels (om antika förh.): skrivstift, stilus; äv. om (hylsformig) hållare för sådant stift l. för pänna o. d.; förr äv. om passare i vars ena ben ett blyertsstift l. en pänna o. d. är anbragt. PH 5: 3369 (1752). (Sv.) Ritstift .. (t.) ein Reisszirkel. Möller (1790). Scheutz Ritk. 217 (1832; om dragstift). Har .. (blyertspännan) redan blifvit så afnött och liten, att man icke mera beqvämt kan hålla den, så sätter man den i ett ritstift. Sandström KrMat. 9 (1840). Hagdahl DBäst. 108 (1885; om pastellkritor). WoH (1904; äv. om skrivstift). Träsnidaren .. gör märken på trästycket med sitt ritstift. Jes. 44: 13 (Bib. 1917). En hävstångsarm, som bär ett ritstift, vilket ritar en kurva på ett papper. 2SvUppslB 29: 61 (1954; i termograf). särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.
a) symboliserande handlingen l. förmågan l. konsten att teckna; stundom äv. symboliserande litterär skildringskonst; jfr pänna 3 a. Karl XII var från sin ungdom icke främmande för ritstiftet. Beskow i 2SAH 40: 229 (1865). Denna lilla teckning, som hedrar Anna Wahlenbergs ritstift. PT 1902, nr 89 A, s. 3. Vi voro några stycken ur böckernas, pennans och ritstiftets värld. Söderberg Mörkn. 61 (1907). (Förf:s porträtteringskonst) visar ett skickligt och övat ritstift. PedT 1933, s. 52.
b) bildl.: tecknare; jfr pänna 3 b o. pänn-skaft slutet. Publicistklubb. 380 (1924). Form 1952, s. 43.
2) (numera mindre br.) till I 5: stift avsett för fästande av ritpapper på ritbräde, häftstift. Östergren (1936). Harlock (1944).
(I 5 (o. 6)) -STIL. (i fackspr.) jfr -manér; särsk. om sätt l. manér vid ritning av kartor. KrigVAH 1807, s. 7.
(I 3 a) -STOL. (numera föga br.) för gravering av glasvaror avsedd maskin vars viktigaste delar utgöras av en roterande sliptrissa o. tillhörande anordningar för dennas drivande, gravyrmaskin. Törner GlasMåln. 78 (1895). Eidem ÄGlasH 109 (1912). jfr: Den apparat man (under 1700-talet) arbetade med (vid gravering av glas) hette vanligen ritstol, vilken benämning nu fått vika för gravyrmaskin. Seitz ÄSvGlas 16 (1936).
-STYCKE. (tillf.) teckning. Rydberg Brev 2: 54 (1867).
(I 1 (o. 5)) -STÅNG. (mera tillf.) = rits-stång. KatalÅhlénHolm 1913—14, s. 248.
(I 1, 5) -SYL. (numera föga br.) = -spets. Klemming Blecksl. (1848).
(I 4) -SÖM, m. (†) sticksöm? (Ett) par .. (örngottsvar) af Klösterlärfft med rijtsöm. BoupptSthm 21/2 1668.
-TAVLA. (vid vägg fäst l. på flyttbart ställ anbragt) tavla avsedd att rita (med krita) på; förr äv. dels om sådan tavla i undervisningssal, ”svart tavla”, dels om plan skiva avsedd att användas ss. underlag vid ritning, ritbräde. Til en stor rit-tafla giordt 4 stycken hörnejärn. VGR 1769, Verif. s. 383. VetAH 1772, s. 63 (i instrument för perspektivritning). Rittavla av linoleum. Form 1950, s. 167 (om tavla avsedd för barnkammare).
(I 5 (o. 6)) -TEKNIK. (i sht i fackspr.) teknik vid l. för ritning; särsk. till I 5 c, i fråga om konstruktionsritning o. d.; äv. ss. läroämne. SFS 1921, s. 1351 (ss. läroämne).
-TEKNIKER. (i fackspr.) jfr -teknik. DN(B) 1958, nr 37, s. 19.
-TEN.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 1, = rits, sbst.2 2. För att utmärka de linjer, efter vilka sömmarna skulle gå (vid skotillvärkning), använde man i de flesta bygderna en passare (cirkel) eller en rits (rit-ten). Levander DalBondek. 2: 270 (1944).
2) (†) till I 5: grafitstång l. blyertspänna. (Sv.) Rijttehn, (lat.) delineatorium plumbum. Schroderus Comenius d 5 a (1639).
-TIMME. (mera tillf.) särsk.: teckningslektion i skola. Martinson Kvinn. 77 (1933).
-TYG. [jfr lt. riettüg, t. reisszeug] (†) tillbehör l. utrustning l. värktyg för ritning; särsk. dels om ritbestick, dels om ritpänna. VetAH 1790, s. 282 (om den av flera delar bestående anordning i instrument för perspektivritning som direkt påvärkar ritstiftets rörelser). (Sv.) Rittyg .. (lat.) graphis; theca delineatoria. Lindfors (1824). SvTyHlex. (1851, 1872).
-UNDERVISNING~0020. undervisning i linear- l. konstruktionsritning o. d.; äv. (numera bl. mera tillf.) allmännare: teckningsundervisning. Eichhorn Stud. 2: 165 (1869, 1872; allmännare).
-UNGDOM. (†) om konststuderande ungdom. CAEhrensvärd Brev 1: 42 (1781).
-UPPGIFT~02, äv. ~20. (mera tillf.) uppgift (särsk. skoluppgift) att rita ngt (t. ex. en historisk karta). TSvLärov. 1952, s. 253.
-UTENSILIER, pl. (i fackspr.) = -materiel. TeknOrdb. 1200 (1940).
-VERK, se -värk.
-VINKEL. (numera bl. tillf.) instrument för uppritning (avsättning) av vinklar. TT 1878, s. 52. SlöjdBl. 1888, nr 6, s. 2 (om triangelformig vinkelhake). Key Amatörbokb. 12 (1916).
(I 3 a) -VÄRK, n. (†)
1) avdelning för gravering av glasvaror vid glasbruk. Et rit- och slipvärck. FoU 25: 128 (c. 1786).
2) om den roterande trissan jämte tillhörande anordningar på gravyrmaskin (motsats: bord o. drivanordningar). Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 64.
-VÄSKA. (numera bl. tillf.) väska för förvaring av ritmateriel. InstrMätInf. 1918, s. 5.
-VÄV. (i fackspr.) kalkerlärft. SvInköpsreg. 1937, s. 215.
-YTA. särsk. (i fackspr.) om den del av kartblad som upptages av själva kartan. SFS 1919, s. 1859.
-ÄMNE. (numera bl. tillf.) om var o. en av de olika grenarna (t. ex. geometrisk ritning, frihandsteckning) inom teckningsundervisningen (i en läroanstalt o. d.); anträffat bl. i pl. KrigVAH 1844, s. 127 (om franska förh.). TT 1896, Allm. s. 62.
-ÖVNING. övning i ritning; särsk. om sådan övning ss. led i utbildning vid läroanstalt. Tjenliga salar för musik- och ritöfningar. BerRevElLärov. 1843, s. 145.
B (†): RITA-BLY, se A.
C (†): RITE-ALN. ritlinjal. En Rijtealn 5 1/2 aln lång. VDR 1696, s. 793.
-BOK, -KONST, -MÅTT, se A.
(I 7) -MÄRKE. bokstav, ljudsymbol; jfr märke, sbst.1 9. Hvart hörligit Läte (bör) hafva sit särskilta ägna synliga ritemärke. JBureus (c. 1640) hos Lindroth Bureus 113.
(I 7) -RUNA. runa tjänande ss. ljudsymbol o. skrivtecken. Bureus Runaräfst 28 (1602).
Avledn.: RITARE, se d. o.
RITBAR, adj. (mera tillf.) till I 5; om sceneri, föremål o. d.: som kan ritas. Linnerhielm 1Br. 56 (1787, 1797). Så småningom hade jag gått igenom allt ”ritbart” och tecknat av det från alla sidor. Gowenius Småf. 167 (1937).
RITERSKA302, f. till I 5: kvinna som ritar; jfr ritare 4. Riterska vid Mineralogiskgeologiska institutionen vid Uppsala Universitet. Östergren (cit. fr. 1919). jfr glöd-, kart-, modell-, mönster-riterska.
Ssg: riterske-befattning. jfr befattning 2 d. Östergren (1936).

 

Spalt R 2185 band 22, 1958

Webbansvarig