| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RITA ri3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ritad) linje, (ritat) streck; rits; jfr RIT, sbst.2 1. Då stången sedan är afspetsad efter desse ritorne. JernkA 1822, s. 174. VL 1897, nr 113, s. 2 (om linjer i runinskrift).
Spalt R 2184 band 22, 1958