Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETE be3te2 (be`te Weste), sbst.1, n.; best. -et; pl. -en. Anm. Formen betet kan i ä. tid vara best. form äfv. till BET, sbst.2, ss. n.
motsv. BETA, v.2; jfr BET, sbst.2 — jfr AFRADS-, ALLMÄNNINGS-, ALP-, BI-, BOKOLLONS-, BOSKAPS-, EFTER-, FJÄLL-, FRI-, FÅR-, GRÄS-, GRÖN-, GÅS-, HAG-, HAGMARKS-, HÄST-, HÖNS-, HÖST-, KLÖFVER-, KO-, KREATURS-, KRONO-, MUL-, OLLON-, SJÖ-, SKAF-, SKOGS-, SOMMAR-, STRAND-, SVIN-, SVÄLT-, SÄLTINGS-, TRÄDES-, UT-, VÅR-, ÄNGS-, Ö-BETE m. fl.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., nor. o. isl.] mer l. mindre abstrakt: handlingen att beta (se BETA, v.2 3), betande, betesgång, betesfodring; jfr BET, sbst.2 1. Gumman fick löfte om bete för sin ko i skogen. Wij .. wele, att thu till wår gårdt Wassendhä någre goda mölkeköör skalt komme lathe, effther wij förnimme, att ther godt lägenheet till så (dvs. dylikt) bethe ware skall. G. I:s reg. 18: 758 (1547). Egyptjerne transporterade sine Bi i båtar på Nil-strömen, til bete på omkringliggande parker. Fischerström 1: 677 (1779). Bete på passande terrain utgör ostridigt hästens rätta lefnadssätt. Billing Hipp. 325 (1836). Ha boskapen på bete i skogen. Hahnsson (1884). För största delen af vårt lands jordbruk är helt visst det fria betet det utfodringssätt under sommaren, som ligger närmast till hands. H. Winberg i Tidskr. f. landtm. 1897, s. 403. — (mindre br.) Hafra wicker, Kykärter, Lupiner, wäplinghfröö eller annat sådant .., hwaruthaff Hästar och Boskap wäl kunna hållas; betee (felaktigt för hållas i bete). Risingh Landb. 10 (1671). — (föga br.) Där tilbrachte jag .. mina Dagar til at följa Fähiorden i bete. Ehrenadler Tel. 54 (1723). Samma lag vare, ther boskap för lego til bete .. tages. BB 12: 2 (Lag 1734). Längre in på natten kom .. en (man) .. som ur bete uptagit sexton fiendens hästar. Dalin Hist. III. 1: 37 (1760). — särsk.
a) i bild. Dikten .., som .. är .. / allmänningen, der betet öppet är / och ingen bom behöfs och ingen herde. Tegnér 2: 218 (1834).
b) i uttr. gå l. vara (ute) på bete, stundom gå i bete, beta (se BETA, v.2 3 c); gå (i) vall. Boskapen, som där gick uthi bete. Oxenst. brefv. 8: 18 (1630). Det (är) godt, så länge Fåren äro ute på Bete, at som oftast gnida dem i Munnen med Salt. Alströmer Får. 6 (1727). Gå på bete. Weste (1807). Dragarne voro ute på bete. Tegnér 6: 2 (1826). Hästar som gå på bete böra icke vara skodda. Wrangel Handb. f. hästv. 27 (1884). Ön tillhörde solguden .., hvars hjordar der gingo i bete. NF 16: 223 (1891).
c) i förb. drifva l. släppa (ut), äfv. föra på bete, drifva osv. till betesmark, drifva osv. vall; jfr BET, sbst.2 1 b, c. Innan gåsvngarna med the gamla gässen släppas vt på bete eller vt på vatnet, kan man kasta för them litet hafra. Broocman Hush. 1: 89 (1736). Släppa hästarne på bete. Sahlstedt (1773). Drifva på bete. Dalin (1850). (Nötkreaturen i Karlstad) skulle drifvas ut på bete under dagarna. Lilljebjörn Spr. minnen 112 (1874). — i bild. Andre Konungar måge drifva med gyldene spiror sin Mennisko-Fänad, än på bete än till slagtnings, lika utan Snille och utan Ära. Thorild 2: 223 (1790).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] om plats l. fält l. hage o. d. där växtätande djur söka sin föda: betesmark; jfr BET, sbst.2 2, BETNING, sbst.1 b. Fåren .. kunde intet hos mig trifvas; Ty betet är något sankt. Carleson Hush. 31 (1756). (På Itaka) finnas / Ej nog rymliga fält och ej nog frodiga beten. Adlerbeth Hor. sat. 112 (1814). I början af November .. blefvo härens trosshästar, som ända dittills fått lifnära sig ute, upptagna från betet. Malmström Hist. 2: 332 (1863). Ädla och ömtåliga hästar .. lida .. på betet betydligt af temperaturens vexlingar. Wrangel Handb. f. hästv. 26 (1884). De naturliga betenas förminskande genom uppodlingen. Fahlbeck Sv. jordbr. afk. 16 (1893). Hemmanet .. innehåller i rymd omkring 3,9 hektar stenbundet och delvis ljungbevuxet bete. PT 1902, nr 51 B, s. 1. Utan motstånd läto nu våra lappar af den norske länsmannen sina hjordar bortdrifvas från de präktiga norska betena. SvD(L) 1906, nr 89, s. 3. — särsk.
a) i numera obr. förb. (Han upphann kreaturshandlaren) i ett bethe upp emoot Bärga Giästgifware gårdh. Växiö rådstur. prot. 1699, s. 465.
b) i bild. Uppå ett ändlöst bete vandra, / Otaligt, silfverhvita får. Runeberg 5: 373 (1864; om stjärnorna).
3) om gräs o. andra växter, löf, ollon o. d., som växtätande djur i det fria uppsöka o. använda till föda; ofta närmande sig bet.: (i det fria förekommande) föda (för växtätande djur); jfr BET, sbst.2 3. En Koo bör hoos osz af medelmåttigt Bete gifwa 3 Pund Smör och en Kalf om Åhret. Rålamb 13: 57 (1690). Bete feltes så mycket mindre, som gräset var öfvermåtton högt. Nordberg K. XII 2: 5 (1740). Betet var mycket kårt; men tätt och fett. Linné Västg. 80 (1747). Då Renarne förtärt betet i en trakt, flyttar Lappen till en annan, der bete finnes. Nilsson Fauna 1: 512 (1820, 1847). En .. äng, der tre kor och en häst ha bete. Bremer Grann. 1: 35 (1837). När svärmtiden är slut (för bina) eller när betet börjar utsina, begynna arbetarne att skilja sig vid drönarne. Dahm Biet 53 (1878). Bokollonen .. utgöra ett synnerligen godt bete för svin och hjortar. Folksk. läseb. 185 (1892). God slåtter fanns och mustigt bete. Gellerstedt Fr. hemtr. 9 (1905). Af lapparne (gjordes) för ett par veckor sedan framställning att få fälla lafgrenar till bete åt renarne. SvD(L) 1906, nr 89, s. 3. — i bild. I som hållen verlden kära, / .. Blifven vtaf vällust fete; / Mig ei lyster edart bete. Kolmodin Dufv. 72 (1734, 1745). — Anm. Utvidgad anv. af denna bet. föreligger möjl. i de under BETE, sbst.2 2 anförda språkprofven.
a) (†) abstr.: fodring (af rid- l. dragdjur under resa). Af Ryttare .., huilka förledhen winter ett åhr sedhan .. woro hooss mig till betes. Växiö domk. akt. 1680, nr 50.
b) (föga br.) konkretare: rast under resa (efter dragare l. på riddjur, eg. för djurens fodring); jfr BETE, sbst.3 — i bild. Wår bekhäst (dvs. farkost) war så lam / At wij ej förn andra dagen / Efter fyra beten fram / Hinte (från Sthm till Dalarö). Runius Dud. 3: 72 (1712).
-MARK, -MÅL, -STÄLLE, se B.
B: BETES-AFGIFT30~20 l. ~02. jfr -PENNINGAR. SFS 1838, nr 12, s. 11. Handtverkare betala ända till 15 kr. betesafgift för ett får och kunna dock räkna på fördel dervid, i det att ej blott mjölken utan äfven ullen och lammen inbringa en ansenlig vinst. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1888, s. 206. —
-ALLMÄNNING ~020. Hvarje gård (på Island) har .. del i ofta aflägse belägna betesallmänningar. NF 7: 841 (1883). —
(2) -AREAL~102. —
-BRUK~2. betesfodring. (Sommarstallfodring af kreaturen) har mången ansett för det mål, dit man borde sträfva, och derföre fördömt betesbruket. Arrhenius Jordbr. 3: 159 (1862). —
-DAG~2. dag på hvilken boskapen betar; jfr -TID. Det är skäl att antingen några dagar före släppningen gifva djuren något slags grönfoder dagligen eller ock under de första betesdagarne ett bifoder hö eller god halm. H. Winberg i Tidskr. f. landtm. 1897, s. 404. —
-DIARRÉ~102. Ofta uppkommer straxt i början af betestiden mera flytande tarmuttömningar (betesdiarrhé). Sjöstedt Husdj. 2: 21 (1862). —
-DJUR~2. jfr -BOSKAP. Betesträde .. gödslas genom betesdjurens spillning. Juhlin-Dannfelt 34 (1886). Sv. mossk.-fören. tidskr. 1892, s. 126. —
-DUGLIG~20. duglig till bete. På hedarne i sydvestra Sverige är ljungen så godt som den enda betesdugliga växten. Tidskr. f. landtm. 1897, s. 885. —
(4) -FODER~20. Växiö rådstur. prot. 24 okt. 1722. Vägrar Gästgifvare .. Resande nödtorftigt betesfoder efter Taxa derå, böte 3 R:dr 16 skill. til Församlingens fattiga. Ad. prot. 1800, s. 412. Betslet är .. dåligt betesfoder. Schröder Minn. fr. skog. 212 (1888). —
-FODRING~20. uppfödande af l. metoden att (i sht under sommaren) uppföda boskap gm bete. jfr -BRUK, -GÅNG, -SKÖTSEL, -UTFODRING. En blandad stall- och betes-fodring .. (synes) vara den bästa. Lundeqvist Landtbr. 319 (1855). Lundell (1893). —
-FÄLT~2. En Schyt, blott herre till sin hydda, / Sin hjord, sitt betesfält, sin stridsvagn och sitt svärd. Leopold 1: 15 (1790, 1814). Heidenstam Alienus 2: 37 (1892). —
-GRÄS~2. gräsart lämplig till bete. Weste (1807). Grön-Hirsen .. synes .. för får vara ett af de bättre betesgräsen på sandiga platser. Wahlberg Foderv. 148 (1835). Agrostis vulgaris har ett mycket godt anseende i fjälltrakterna både såsom foder- och betesgräs. A. G. Kellgren o. L. F. Nilsson i LAHT 1893, s. 8. —
-GRÖE~2. gräsarten Poa trivialis Lin. Linné Flora nr 80 (1745, 1755). Retzius Flora oec. 524 (1806). Poa .., trivialis (Betesgroe), ett utmärkt bottengräs för såväl gräsplaner i trädgården som för ängen. Möllers prisförteckn. 1894, s. 9. —
-GÅNG~2. jfr -FODRING. Lundberg Husdj. 108 (1868). Boskapens utfodring .. måste lämpa sig efter de naturliga tillgångarne, och vi .. kunna (icke) proklamera vare sig betesgång, tjudring eller sommarstallfodring såsom den bästa metoden. H. Winberg i Tidskr. f. landtm. 1897, s. 403. En omedelbar öfvergång från torrfodring till hel betesgång verkar ej .. nyttigt på kreaturen. H. Juhlin-Dannfelt i Landtm.-bl. 1904, nr 21, s. 2. —
-GÖDD~2. November, då tillförseln (till S:t Louis) af den billiga, betesgödda boskapen upphör. LAHT 1882, s. 157. —
-GÖDSEL~20. En djup plöjning skulle dränka större delen af betes-gödseln. Qvartalsskr. f. landtm. 3: 32 (1833). —
-HAGE~20. Verelius Ind. 104 (1681). Uti Betes-Hagarne skal .. rödjas och underqvistas, at Muhlbetet sig deraf förkåfra må. Salander Gårdsf. 173 (1727). Afskilde oupbrukade marker, där boskapen öfver sommaren skall njuta uppehälle, få gemenligen namn af Beteshagar. Fischerström 1: 517 (1779). Våra beteshagar och naturliga ängar .. lemna .. en foder-tillgång .. som sällan utlänningarne kunna påräkna. Wingård Minnen 7: 43 (1847). I forna tider hade beteshage i lagstiftningen betydelse af inhägnad, till mulbete för kreaturen afsedd mark. J. v. Engeström i LAHT 1884, s. 25. Ägoarealen utgör 598 tunnland .., hvaraf .. 15 tunnland beteshage. PT 1904, nr 113 A, s. 4. —
-HOLME~20. holme använd till bete. (En) Frälseman har .. förbehållit sig någon deel aff Åker, Äng, Muhlbete, Fiskewatn, Betesholmar, Skog, etc. Instr. f. häradsfougd. 1688, s. D 1 a. —
-KREATUR~200 l. ~102. jfr -BOSKAP. Revier-förvaltaren, som beteskreaturen upptecknar i en .. beteslängd. SFS 1838, nr 12, s. 11. (Bok-)bladen i sitt späda stadium äro af beteskreaturen omtyckta. C. A. Hollgren i Skogsv.-fören. tidskr. 1904, s. 281. —
-LAND~2.
1) fält där boskap betar, bete (se d. o. 2). På Ängiar och Beetesland .. (bör) then yngste .. Gödzel .. vthföras. Risingh Landb. 22 (1671). Gräs- eller betesland. Arrhenius Jordbr. 1: 210 (1859, 1862). Bakom dem (dvs. dammarna) följa betesland och åkrar med yppig växtlighet. Rydberg Faust 279 (1878).
2) land tjänligt till boskapsskötsel med betesfodring. (Peréen) var .. aldrig sädesrikt, men ett saftfullt betesland, öfver hvilket tallösa hjordar vallade. Palmblad Palæst. 321 (1823); jfr 1. (Jämtland o. Härjedalen) utgjorde ett vildt jagtland och betesland. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 5 (1878). Från den äldsta kolonien Nya Syd-Wales afsöndrade sig hvar i sin ordning beteslandet Sydaustralien i sydvest, guldlandet Victoria i söder (osv.). Svensén Jorden 568 (1887). —
-LISTA~20. förteckning öfver betande kreatur o. deras betesplatser; jfr -LÄNGD. I praktiskt hänseende öfvas (vid statens skogsskolor) .. märkning af beteskreatur och upprättande af beteslistor. Thelaus Skog. 191 (1865). —
-LÄNGD~2. = -LISTA. Revier-förvaltaren, som beteskreaturen upptecknar i en af Districts-förvaltaren upplinierad och med dess namn försedd beteslängd. SFS 1838, nr 12, s. 11. —
-MARK~2. (bete- Austrenius Likpr. ö. Reethz 22, 23 (1681)) jfr BET-MARK, sp. 1893. Beteszmark, Pascua in sylvis. Verelius Ind. 67 (1681). Om Ängs- och Betesmark. Serenius Eng. åkerm. 23 (1727; öfverskrift). Betesmarken kring Falköping bestod af vida och bara fält, at aldrig en buske syntes på dem, utom några högst quarters höga och breda Enebuskar. Linné Västg. 80 (1747). Ett fält, som man vil anlägga til betes-mark. B. Bergius Præs. i VetA 1769, s. 61. Höglända, mer eller mindre stenbundna fält, som icke äro utlagda till skogsmark och icke kunna odlas till åker eller äng, användas förmånligast till betesmarker. NF 2: 410 (1877). Naturen har ock på de flesta ställen rikligen försett biens betesmarker, ehuru den tilltagande odlingen och jordbrukarens ständiga krig mot ogräset otvifvelaktigt försämrar dem. Dahm Biet 62 (1878). PT 1904, nr 222 B, s. 1. —
(4) -MÅL. (bete- SUFH 4: 234 (1614)) (†) tid l. tidpunkt då man under resa (efter dragare l. på riddjur) l. vid (jordbruks)arbete (med dragare) hvilar l. rastar; äfv. måltid vid dyl. rast, särsk. aftonvard. Effter thet .. wij achte egönom Nordhlandhen begifwe oss till Finlandh, är här medh wår (dvs. G. II A:s) nådige willie, att i så långtt idher befalningh räcker så lager, att Natthärbergen och bethemål på leglige orter måge för oss bestelte ware. SUFH 4: 234 (1614). Tå betesmål kom, släpte han sina .. Oxar ihn vthi Tregården. Rääf Ydre 3: 167 (i handl. fr. 1623). (Vi körde) til Kangaråå til betessmål, Sedhan kommo vij til Lundo sockn, ther betade vij i prästegården. Gyllenius 232 (1656). —
-MÅLS-DAGS. (†) Mider- eller mellan-mål var (hos de gamla nordborna) vid pass kl. 4 efter middagen och kallades äfven Betesmåls-dags, efter de, som gingo i styft arbete, då äfven fingo mat: nu kalle vi det aftonvard. Dalin Hist. 1: 243 (1747). —
-PARK~2. (knappast br.) Han genomvandrade dessa nyttiga skattdragares (dvs. biens) betesparker. Ödmann Åm. i VetA 1797, s. 22. En bäck, hvars bräddar följas åt / Af täta skogar, berg och träsk och betesparker. J. G. Oxenstierna 5: 248 (c. 1817). —
-PENNINGAR~200, pl. afgift för tillstånd att beta (se BETA, v.2 2); jfr BETS-AFGIFT samt -PENNINGAR, sp. 1893. Ridderskapet ock Adelen resolverade, at i fredeliga tider skall .. af betespenningarne tagas til arbetsfolckets betalning. 2 RARP 2: 469 (1723). Heinrich (1814). 1 NJA 1905, s. 327 (efter ä. handl.). —
-PLAN~2. plan för fördelning o. användning af betesplatser. Jag (tillåter) mig förorda att .. en af depotchefen uppgjord betesplan måtte .. föreläggas kronoarrendatorn till efterrättelse. GHT 1895, nr 238 A, s. 3. —
-PLATS~2.
1) till 1. Lind (1749; under anger). Waigatsch-ön anses .. såsom en särdeles god betesplats för renar. Nordenskiöld Vega 1: 75 (1880). (Södermalm i Sthm var) länge en betesplats för stadsboernas kreatur och endast obetydligt bebygd. Ill. Sv. 1: 117 (1882). Skogen, som han (dvs. herden) bränner ned för att skaffa sig vidgade betesplatser. E. Svensén i Ekon. samh. 1: 40 (1891).
2) till 4. Betesplats statio in itinere qua pabulatur. Adressen 1775, sp. 327. Kreatursfoder, som för utfodring af egna kreatur medföres i åkdon från smittad gård, får ej spillas å vägar eller betesplatser. SFS 1892, Bih. nr 101, s. 4. —
(4) -RAST~2. —
(3) -RIK~2. Serenius (1734; under pasturage). Dauphiné … Bergaktigt och betesrikt. Palmblad Geogr. 154 (1835, 1851). Vackra, betesrika ängar. Castrén Res. 2: 321 (1847). —
(2) -RYMD~2. Sällan bestås (boskapen) en tillräcklig betesrymd. Lundequist Landtbr. 221 (1840, 1855). —
-RÄTT~2. jfr -RÄTTIGHET. Econ. annal. 1807, dec. s. 8. Missbrukar man betesrätt å samfäld mark; vare bot högst etthundra Riksdaler. SFS 1864, nr 11, s. 93. Genom auktion .. komma .. att till den högstbjudande utarrenderas .. Betesrätt å Finnskäret (m. m.). Malmberget 1894, nr 29, s. 1. jfr MULBETES-RÄTT. —
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. betesrätt. Lind (1749; under weid-recht). Allt sedan 1638 har bostället haft betesrättighet å Jättendals Sockne-Allmänning. Widmark Helsingl. 2: 22 (1849). —
-SKIFTE~20. vid cirkulationsbruk: lott af odlad jord under visst år afsedd för bete. (Koppelbruket) har .. allt mer omgestaltats, så att .. sädesodlingen fått intaga allt flere skiften och betesskiftena i samma mån minskats. Juhlin-Dannfelt 216 (1886). —
-SKÖTSEL~20. betesfodring. Genom boskapens utfodring på stall .. undgår man de svårigheter i fråga om jemnt och godt sommarunderhåll, som betesskötseln har med sig. Tidskr. f. landtm. 1885, s. 440. —
-SMÖR~2. smör vunnet ur mjölk af kor som gå på bete. Betessmör är vanligen mera höggult än det som fås efter grönfodring. 2 Uppf. b. 4: 344 (1899). —
-STÄLLE~20. (bete- Wigström) betesplats.
1) till 1. Serenius Eng. åkerm. 265 (1727). De bästa åkerlindor, hööslag (dvs. slåtterängar) och betesställen. F. N. Gudséus (1742) i Ur Finl. hist. 317. (Lapparnas ren-) hjordar glada gå / Från brant till brant på rika betesställen. Franzén Skald. 6: 148 (c. 1840).
2) till 4. Betesställe statio in itinere qua pabulatur. Adressen 1775, sp. 327. Brunius Metr. 355 (1854). Vagn, hästar och hö kastades af en osynlig hand långt bort på vägen; der var göingens rätta plats att ha beteställe och ej i kyrkogårdsporten. Wigström Folkdiktn. 2: 340 (1881). —
-SVIN~2. jfr -BOSKAP. Äldre praktici hafva ansett, att kött och späck hos betessvin blir tjockast och mest välsmakande, om de gödas med hela ärter. Tekn. tidskr. 1874, s. 281. —
1) tid af året då växtätande husdjur gå på bete. D. Melanderhjelm i VittAH 5: 72 (1789). Billing Hipp. 326 (1836). Nästan alla besättningar hållas tjudrade under största delen af betestiden, endast på eftersommaren få de gå lösa. A. F. Björlin i LAHT 1884, s. 215.
2) tid på dygnet då (vissa) djur söka sin föda. Rhinoceros .. väljer aftnar och morgnar, kanske ock natten, til sin betes-tid. A. Sparrman i VetAH 39: 311 (1778). —
-TRÄDE~20. träde begagnadt till bete. Qvartalsskr. f. landtm. I. 1: 66 (1833). Betesträde .. Användes .. på lätt jord, som vinner i fasthet genom trampningen och gödslas genom betesdjurens spillning. Juhlin-Dannfelt 34 (1886). —
-TÄPPA~20. liten beteshage. Afstänges marken i flere små betestäppor, blir betet för längre tid tilräckeligt. Fischerström 1: 519 (1779). —
-UTFODRING~020. jfr -FODRING. Betesutfodringen har både sina fördelar och sina betänkligheter. Wrangel Handb. f. hästv. 26 (1884). —
-VALL~2.
1) (knappast br.) till bete användt område (skog, hage o. d.), betesmark. Skadelighe Diwr .. motte blifwa förminskadhe, och fördreffne ifrå Betheswaller. L. P. Gothus Mon. pac. 749 (1628). Pascua sylva .. Beteswall. Lex. Linc. (1640; under sylva).
2) landt. jord afsedd till bete (o. insådd med betesväxter); äfv. om de på dylik jord växande betesväxterna. Höstsädet .. kan sås efter tidigt skördade grönfoderväxter, eller efter betesvall. Arrhenius Jordbr. 1: 94 (1859, 1862). En naturlig hårdvallsäng af bästa slag — och detta är ju idealet af en betes- eller slåttervall — innehåller en stor mångfald af olika växter. C. Lovén i LAHT 1884, s. 294. Tidskr. f. landtm. 1900, s. 60. —
-VRET~2. (Isl.) Afriett .. instängde beteswretar som liggia långt från Byn vid Fäbodarna. Verelius Ind. 5 (1681). —
-VÄXT~2. växt lämpad till odling å betesmark. Hvit-Klöfvern (är) ostridigt en af de förnämsta betesväxterna. Wahlberg Foderv. 231 (1835). Värdet af en foder- eller betesväxt beror i första hand på dess halt af qväfvesubstanser och deras smältbarhet. A. G. Kellgren o. L. F. Nilsson i LAHT 1893, s. 178. —
-ÅR~2.
1) i uttr. ett godt (dåligt osv.) betesår o. d., år då betet är godt (dåligt osv.).
2) år under hvilket viss mark användes till bete. Redan i andra och tredje betesåret öfvervextes (den lätta jorden) af ljung. Qvartalsskr. f. landtm. I. 1: 43 (1833). —
-ÄNG~2. Växiö rådstur. prot. 13 april 1730. Andra (byar) utbreda sig välbehagligt på bördiga betesängar, hvilka äro anlagda med konst och terassformigt sluta sig till bergens sluttningar. PT 1898, nr 40, s. 3.
Spalt B 1960 band 4, 1907