Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKJUTA ʃɯ3ta2, v.1 -er, sköt ʃø4t, sköto ʃø3tω2, skjutit ʃɯ3tit2, skjuten ʃɯ3ten2; äv. (i bet. II) SKJUTAS ʃɯ3tas2, v. dep. -es l. -s, sköts ʃø4ts, skötos ʃø3tωs2, skjutits ʃɯ3tits2.
(pr. ind. sg. akt. skiut TRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 216 (i vers). -er OPetri Tb. 80 (1525) osv. — pass. o. dep. -es G1R 6: 263 (1529) osv. -s Bellman (BellmS) 1: 224 (c. 1775, 1790; med pluralt subj.) osv.
ipf. ind. sg. -schötz, pass. OxBr. 5: 111 (1616: opschötz). -skiut (-schiu-) BtÅboH I. 9: 49 (1637: förschiut), VRP 1678, s. 206 (: uppskiut). skiödz, pass. UpplDomb. 5: 188 (1599: Skiodz, sannol. felaktigt för Skiödz), Därs. (: vpskiödz). skiött (schiö-, -dt) HSH 29: 119 (1542), VDAkt. 1714, nr 5. skiööt Schroderus Liv. 98 (1626), Grubb 307 (1665). skjöt (siö-, skiö-) 1Kon. 22: 34 (Bib. 1541), TT 1896, Allm. s. 259. skott BtFinlH 3: 68 (1536), 2SthmTb. 7: 82 (1584). skuth UpplDomb. 3: 170 (1602). skutt (-dt) TbLödöse 1 (1586), KKD 1: 246 (c. 1710). sködz, pass. RA II. 2: 49 (1617). sköt OPetri Tb. 34 (1524) osv. skött UpplDomb. 7: 14 (1546), ConsEcclAboP 266 (1659). skööt Apg. 25: 26 (NT 1526), VDAkt. 1689, nr 99. sköött Svart G1 75 (1561), BtÅboH I. 8: 58 (1636). sskyth ArbogaTb. 4: 21 (1538).
ipf. ind. pl. skiuto (-e) Tegel E14 206 (1612), Bolinus Dagb. 29 (1667). skiötte KKD 7: 200 (1686). skjöto (skiö-, -e) Bolinus Dagb. 76 (1678), JernkA 1881, s. 341. skuto (skw-, -e) OPetri Kr. 52 (c. 1540), Möller (1807). skutto (-e) OPetri Kr. 316 (c. 1540), Spegel Dagb. 23 (1680). skuute OxBr. 1: 64 (1614). sköto (-e) SUFinlH 5: 294 (1618) osv.
ipf. konj. skute Skytte Und. C 3 b (1604), Forsius Phys. 153 (1611). skutte 1Sam. 20: 20 (Bib. 1541), Spegel GW 155 (1685). sköte Chronander Surge B 5 b (1647) osv.
sup. schutit SkinnkamRSthm 1610, s. 74, OxBr. 5: 465 (1628). -schuttit (-et) RA I. 2: 195 (1568: utschuttet), OxBr. 11: 547 (1626: fohrschuttit). skjutit (skiu-, skiw-, -et, -idh) UrkFinlÖ I. 2: 166 (1597) osv. skotet LPetri 2Post. 80 b (1555), SvFlH 1: 514 (i handl. fr. 1565). -skott G1R 11: 163 (1536: forskott). skottet TbLödöse 25 (1587). skutit (skw-, -ed, -edt, -et, -ett, -id, -idt, -itt) Apg. 25: 12 (NT 1526), Weste FörslSAOB (c. 1815), Dalin (1854; betecknat ss. föråldrat). skutt KKD 1: 7 (c. 1710). skuttit (-ed, -edt, -ett, -id, -idt, -itt) G1R 7: 240 (1531), Spegel Dagb. 17 (1680).
p. pf. schuten (-in) OxBr. 9: 10 (1619: utschutne, pl.), Murenius AV 457 (1660). skjuten (skiu-, -in) Tegel E14 206 (1612) osv. skoten (-in) OPetri 1: 203 (1527: vtskotne, pl.), Visb. 1: 221 (c. 1620). skotten OPetri Kr. 272 (c. 1540), HFinlKamF 2: 34 (1556). skuten (skw-, -in, -inn) OPetri Tb. 30 (1524), Schiller SvSpr. 191 (1859; angivet ss. ”ej .. alldeles ur bruk”). skutten (-in) G1R 7: 205 (1530), KKD 7: 69 (1704). -skytten ÅngermDomb. 16/8 1632, fol. 43 (: trulskytten). sköten HH 20: 99 (c. 1580). — n. sg. -schutet RA II. 2: 266 (1617: uppschutet). skjutet (-it) Hülphers Norrl. V. 1: 236 (1789) osv. -skottet (-edt) G1R 16: 408 (1544: beskottet), HFinlH 2: 245 (1547: beskottedt). skutet (-it, -itt) G1R 10: 257 (1535), Weste (1807). -skuth TbLödöse 368 (1596: vpskuth). skuttet (-idtt, -it) UpplDomb. 2: 59 (1579), 3SthmTb. 9: 111 (1616). -skuuthith TbLödöse 109 (1589: wpskuuthith))
vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med skjuta ss. senare ssgsled, G1R 1: 33 (1522: inskiwtelse), Quennerstedt StrSkr. 2: 231 (1913, 1919: inskjutelse)), -ERI (se avledn.), -ING (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med skjuta ss. senare ssgsled, ConsAcAboP 4: 3 (1671: förskiuting)), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (†, Linc. (1640; under iaculatrix; i bet. I 1 l. 2)); jfr SKJUT, sbst.2
I. intr., tr. o. refl.
A. i fråga om att kasta o. i anv. som ansluta sig härtill.
1) (utom i a γ numera föga br.) kasta l. slunga l. slänga med handen l. händerna; förr äv. (i fråga om kastvapen l., i utvidgad anv., stickvapen): genomborra l. sticka (se a, b); äv. med obj. (se a, b, e); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande hand l. händer l. ngt som kastas (förr äv., i utvidgad anv., stickvapen); förr äv. i uttr. skjuta till mål (jfr 2 k δ), kasta till måls; jfr 2—4, 17. Helsingius Dd 8 b (1587). Medh booken will iagh skiuta till måål. Rondeletius 51 (1614). (Hertig Magnus) tog nya lansen, höjde sig stadigt på stridshingsten, sigtade snabb på Sixten och sköt. Almqvist Herm. 165 (1833). Alf trädde fram. Han sköt med spjut och tycktes knappast gifva akt på huru han slängde det. Lönnberg Sigtr. 57 (1892). — särsk.
a) med obj. betecknande ngt som kastas (särsk. spjut): kasta, slunga, slänga; med obj. betecknande spjut o. d. förr möjl. äv.: sticka; särsk. i uttr. skjuta ngt efter ngn, kasta ngt efter l. mot ngn (förr möjl. äv.: sticka efter ngn med ngt); jfr c, e, 3 c α, g, h, i, l β. (Lat.) Pilum (sv.) pijl eller skott som med handenne kastas eller skiwtes. VarRerV 35 (1538); jfr 2 b. Tå skööt Saul spiwtet effter honom, at han måtte skutit honom igenom. 1Sam. 20: 33 (Bib. 1541; Luther: schos .. den spies nach jm, Vulg.: arripuit .. lanceam; Bib. 1917: svängde .. spjutet mot honom). Jagh .. kunne jchie hinna honom, och skiöth så wergienn hånndlös effthir honom. TbLödöse 112 (1589). ÖoL (1852). — jfr AV-, FORT-, UTSKJUTA. — särsk.
α) (†) i uttr. skjuta ngt till l. åt ngn, kasta ngt mot l. på ngn; jfr c. Ondt äta kirsebär medh herrar, ty the vthwälia störste och skiuta åth tigh steenarne. Törning 121 (1677). Då Konung Olof såg hwart Erick Jarl war kommin mäd myckit mannskap, då skiöt Konung Olof till Jarlen mäd båda händena tre skafftespiut. Reenhielm OTryggw. 248 (1691; fvn. orig.: skaut .. til Jarls badum hondum þremur Kesiom skeptom).
β) (†) med avs. på mynt: räkna gm att gång efter annan ta ett visst antal i handen o. kasta l. lägga upp dem o. d.; jfr KAST, sbst.4 4 b. (Sv.) Skjuta penningar; (t.) Geld überschiessen, wurfweise zählen. Möller (1790). Heinrich (1828).
γ) (fullt br.) vävn. med avs. på skyttel: kasta l. slunga så att den glider (genom skäl i väv); numera i sht i utvidgad anv. (närmande sig 2), om mekanism i vävstol. Schultze Ordb. 4798 (c. 1755). Man åtskiljer två slag af skyttlar: hand- och snäll- eller ryckverksskytteln; den förra skjuter väfvaren genom det öppna skelet med handen. UB 6: 425 (1874). Vid vävning med ryckverk skjutes skytteln från en låda i ena sidan av slagbommen till en låda i den andra sidan växelvis. Cyrus HbVävn. 224 (1949).
b) (†) med obj. betecknande person l. djur som är mål för kast l. stick: träffa l. genomborra l. nedlägga (med kastvapen o. d.); äv. i uttr. vara skjuten genom ngt med ngt, ha fått ngt genomborrat av ngt; jfr 3 h β, l β. Een ider tienere uedh Nampn hendrik tijainen, ähr mz een knif skutinn igenom Armen. UrkFinlÖ I. 2: 64 (1597). (Jägaren) hade .. skutit Hiorten, så Spiutet stod fast i Såret. Verelius Gothr. 3 (1664). På andra dagen .. såg Ninus en hjort löpa öfver vägen: han älskade mycket detta djurs kött och höjde sitt kastspjut för att skjuta det. Almqvist Törnr. 1: 20 (1839).
c) i uttr. skjuta på, förr äv. åt ngn med ngt, kasta ngt mot ngn (jfr a α); förr äv. i uttr. skjuta in på ngn, kasta på ngn; jfr 3 g, l γ. Verelius 20 (1681: in på Fienden). Som krigs-folket hade skutit på hwar andra med sina spiut, så droge the ut Swärden. Peringskiöld Hkr. 1: 159 (1697; fvn. orig.: höfþo scotit spiotum). När Rollef såg honom, sköt han åt honom med ett spjut. Lönnberg FnordSag. 1: 67 (1870).
d) (†) i uttr. skjuta med ngt om lott, kasta lott med ngt (vid spående). Konungen j Babel .. (skall) läta spå för sigh, skiwta medh pijlar om lott, frågha sina affgudhar, och skodha leffwrar. Hes. 21: 21 (Bib. 1541; Luther: mit den pfeilen vmb das los schiesse; Bib. 1917: han skakar pilarna).
e) i uttr. skjuta över målet (jfr 2 i γ, 3 l δ), kasta så att det kastade hamnar ovanför l. bortom målet; äv. motsv. a, med obj. betecknande det som kastas. Lindfors (1824; med obj.). Cavallin (1876).
2) sända i väg ngt (särsk. pil l. kula l. raket) med tillhjälp av båge l. eldvapen l. raketapparat (i fråga om ä. förh. äv. kastmaskin) o. d. (i fråga om artilleripjäs äv. i inskränktare anv.: sända i väg ngt i en jämförelsevis låg o. flack bana; motsatt: kasta); avlossa l. avfyra skott l. vapen (äv. i fråga om avlossning av eldvapen som sker utan att ngt sändes i väg, särsk.: ge salut med skott); äv. med obj. (se särsk. b—g, h α—δ, k α—γ, l, m α, β); äv. med obj. (äv. refl.) o. predikativ: gm att avlossa skott göra (ngn l. ngt sådan l. sådan resp. sådant l. sådant) resp. (med refl. obj.) gm att avlossa skott bli (sådan l. sådan); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande särsk. dels det som sändes i väg (pil o. d.), dels anordning för avskjutning (båge o. d.), dels ngt annat (t. ex. krut) som användes vid avlossande av skott; i fackmässigt spr. äv. med bestämning inledd av prep. på, betecknande handeldvapen; äv. mer l. mindre bildl.; i äldre språkpr. stundom svårt att skilja från 1; jfr 1 a γ, 3, 5, 6, 17. Han skjuter bra, dåligt. Skjuta skarpt, förr äv. med skarpt, med skarpa skott. Jngen skal skiuta med rör hakar .. jnne vm bordz. G1R 10: 135 (1535). Thenn 28 October .. bleff Arffuidh Håkinss(onn) förmant, att han skulle öffuer giffua mädh thenn skiuttning(e)n (dvs. skjutning nattetid). Menn han suaradhe, att dätt wahr hans krudt, som han skött m(e)dh. VadstÄTb. 250 (1597). Anhålles at .. genom döden afgångne Ryttare, Dragoner och Soldater .. måtte blifwa med skott hedrade wid deras Begrafningar .., och at Manskap måtte få Commenderas til skjutning. PH 8: 7334 (1766). Ehuru skjutning med kulor och skrot ur kanoner är i fält den oftast brukliga eld, så förekommer dock en mängd tillfällen, då kastning är oumbärlig, såsom då fienden är betäckt för skjut-eld. Hazelius Förel. 396 (1839). Östergren (1939: på pistol). Skjuta sig fri. SvHandordb. (1966). — jfr dels AN-, AV-, BE-, BORT-, DURK-, FORT-, FÖR-, GENOM-, IN-, KONTROLL-, LÖNN-, LÖS-, MÅL-, NED-, OM-, PROV-, SAMMAN-, SIDO-, SKARP-, SPRÄNG-, SÅR-, SÖNDER-, TILL-, TJUV-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UT-, ÖVER-SKJUTA, dels HJÄRT-, HÅL-, HÅRD-, LÄTT-, NY-, PIL-, RYGG-SKJUTEN, dels BAK-, BÅG-, ELD-, NATTE-, PAPEGOJA-, PÅSK-, RÄTT-SKJUTANDE, dels ARMBORST-, BATTERI-, BJÖRN-, BÅG-, CENTIMETER-, DIREKT-, ELD-, FÄLT-, FÖRSÖKS-, GAS-, GRANAT-, GRUPP-, HASTIGHETS-, INSATS-, JÄMFÖRELSE-, KAMMAR-, KARTESCH-, KORPORATIONS-, KORS-, KORT-HÅLLS-, KUL-, LERDUVE-, MIN-, MÅL-, NATT-, NYÅRS-, PAPEGOJ-, PIL-, PISTOL-, POÄNG-, PRECISIONS-, PRIS-, PRÖVNINGS-, REDLÖS-, REVOLVER-, RIKOSCHETT-, RÄTT-, SALONGS-, SALT-, SALUT-, SALV-, SERIE-, SILHUETT-, SKARP-, SKEET-, SKOL-, SNABB-, STJÄRN-, STRIDS-, TAVEL-, TILLÄMPNINGS-, TÄVLINGS-, VÄL-, ÖVNINGS-SKJUTNING m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt; i ä. tid delvis möjl. äv. att hänföra till 1. Han skiööt något långt ifrån måålet .. (dvs.) Han foor will om sanningen. Grubb 307 (1665). När man skiuter medh Silfwerlood, så är Fästningen snart wunnen. Dens. 591. (Sv.) Rumpan lärer lappen skjuta, (t.) Noth lehrt geigen oder pfeiffen, Noth sucht Brodt. Lind (1749). Han skjuter intet dit han pekar. Rhodin Ordspr. 65 (1807). Tala utan att tänka är skjuta utan att sigta. Wensell Ordspr. 74 (1863). Skjuter man ofta, så träffas väl målet. SvOrdspråksb. 79 (1865).
b) med obj. betecknande pil l. kula l. raket l. skott o. d. (stundom äv. person): sända (i väg) l. avfyra med tillhjälp av båge l. eldvapen l. raketapparat (i fråga om ä. förh. äv. kastmaskin) o. d. (med obj. betecknande skott äv. med tanke enbart l. företrädesvis på ljudet: avfyra med eldvapen); äv. med obj. betecknande signal l. lösen l. salut o. d.: gm att avfyra skott ge; jfr g, h α, i β, γ, k α, l α, m β, 3 c α, g—i, l ε, 6 a, d. Lät liunga och förskingra them (o Gud), Skiwtt tina pijla och förskreck them. Psalt. 144: 6 (öv. 1536; Bib. 1541: skiwt tijn skott). (Lat.) Ballista .. (Sv.) Ther steener och stoor skott skiutes medh. VocLib. avd. 27 (c. 1580). Den 22 sept.: Så skiöte thee danske i Copenhagen frögde skått nämbligen 600 skått, derföre att thee hade bekommit Landt Rügen. Bolinus Dagb. 76 (1678). Jeppe Jonsson förordnades (att stå på post) med en behändig studsare, för att skjuta signal, derest något skulle göra sådant behöfligt. Almqvist TreFr. 3: 130 (1843). Kommande astronauter får uppenbarligen genomgå en specialkurs vid dr Polands bibelcollege (för att lära sig att uttrycka sig vårdat) innan de skjutes iväg. SDS 1969, nr 142, s. 2. — särsk.
α) (†) i uttr. skjuta miste ngt (jfr i α), bomma med ngt. Nu frågades Abraham om han skiöt det skothet miste som han skiöt, när Jsrael vndsade honom (dvs. sade honom att han skulle förgöra hans bössa), då bekende Abraham att han skiöt miste det skotet. ÅngermDomb. 23/7 1646, fol. 6.
β) med indirekt obj. i sådana uttr. som skjuta ngn (äv. sig) en kula för pannan l. i (äv. för) bröstet, döda ngn (resp. ta livet av sig) gm att avlossa en kula mot pannan resp. bröstet; jfr c γ. Lamessine .. företog sig .. att skjuta sig en kula för pannan. PT 1898, nr 187, s. 3. Östergren (1939: i l. för bröstet).
γ) (†) övergående i f, i uttr. skjuta elden på (l. in på) ngt, med båge l. eldvapen sända i väg brandpilar l. brandbomber o. d. mot (l. in i) ngt, gm att skjuta med brandpilar l. brandbomber o. d. på (l. in i) ngt sätta eld därpå. När Bengt Biugg thet sågh (dvs. att de belägrande svenskarna sköto med brandpilar mot biskopsgården i Uppsala, som han höll besatt), skött han eelden in på Staden på alla sidor om Biscops gården, Men the Swenske slächte thet strax vth igen. Svart G1 33 (1561). De skuto elden på Faxehus, / At lågan stod änd’ i sky. PolitVis. 113 (1735).
c) med obj. betecknande person l. djur som är mål för skott (jfr d α β’): döda l. avliva l. avrätta l. nedlägga (med projektil o. d.); äv. (numera nästan bl. i β o. ε) i fråga om att träffa l. skada (med projektil o. d.); med obj. betecknande villebråd (i sht förr äv. fisk) äv. övergående i bet.: (vara ute o.) jaga (resp. tillägna sig gm att döda l. bedöva) med skjutvapen; äv. refl.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: dödad l. avlivad l. avrättad l. nedlagd (med projektil o. d.), ihjälskjuten (i sht förr äv.: träffad l. skadad av skott, som fått en l. flera skottskador, skadskjuten); jfr h β, j, 3 h β, l ζ, 18. Han fick hästen skjuten under sig, förr äv. man sköt hästen undan honom. Skjuta fågel. Skjuta hjort (jfr 3 j γ). Skjuta björn (jfr 3 k β). Skjuta hare (jfr 3 l β, η). Skjuta räv. Psalt. 64: 5 (öv. 1536). Skyttonar skuto Konung Josia. Och Konungen sadhe til sina tienare, Förer migh hädhan, ty iagh är illa såår. 2Krön. 35: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: skyttarnas skott träffade). Wij .. haffue .. wår Wildskytere Per Olssonn .. i befalningh giffuidt .. ther på landett (dvs. Åland) att skythe och fälle otte Elger. BtVLand 4: 14 (1583). Wore godt .., at vthi Hospitalerna wore .. (ett särskilt rum för sjuka) som .. besmitteligha krankheet icke hafua, nemligha blinde, halte, skotne, hugne eller slagne. KOF 1: 558 (c. 1618). Man sköt hästen undan honom. Nordforss (1805). Löjtnant Axel .. besluter att skjuta sig. Strindberg NRik. 159 (1882). Skjutning av fisk. SvFiskelex. (1955). (Han) berättade om hur han en gång .. skulle skjutas inför en fysiljeringspluton. Lo-Johansson Förf. 14 (1957). — jfr dels ROV-SKJUTA, dels FÅGEL-SKJUTANDE, dels DJUR-, FÅGEL-, RÄV-, ÄLG-SKJUTNING m. fl. — särsk.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Man skiuter them (dvs. smickrarna) inthet på then qwisten the sittia, (dvs.) the äre inthz alle ther the synas. Balck Es. 81 (1603). Then fogel är snart hålden som skutin är. SvOrds. C 3 b (1604). Sällia skinnet förr än Biörnen blijr skuten. Grubb 784 (1665). Hema som en biörn, Borte som en skutin örn. Törning 62 (1677). Nära skjuter inga harar. Landgren Ordspr. 134 (1889). Skjuta tättingar med kanon. NordT 1892, s. 238.
β) med bestämning inledd av prep. i l. (e)mellan l. genom l. under, förr äv. på, betecknande kroppsdel(ar): avlossa (ett) skott mot o. träffa l. genomborra l. skada (ngn l. ngt med projektil o. d. i viss kroppsdel osv.); särsk. i p. pf.: träffad l. genomborrad l. skadad (i viss kroppsdel osv.) av (ett) skott (ngn gg äv. med bestämning inledd av prep. av, betecknande projektil). (I slaget på Brunkeberg) bleeff .. konungen (dvs. Kristian I) skotten i munnen, och miste någhra tender, aff itt hakabösso lodh. OPetri Kr. 272 (c. 1540). Jehu fattadhe boghan och skööt Joram emellan härdanar, så at pilen gick vth igenom hiertat. 2Kon. 9: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: sköt .. i ryggen). Jon i Gössbo .. sköt sin granne på sidhen medh en bultekolff. G1R 26: 770 (1556). L. Paulinus Gothus Pest. 12 a (1623: igenom hiertat). Peringskiöld Hkr. 1: 64 (1697: under then wenstra Armen). Bli skjuten i benet. SvHandordb. (1966).
γ) [jfr b β] i uttr. skjuta ngn (äv. sig) för pannan, äv. bröstet, förr äv. huvudet, avlossa ett skott mot ngns (resp. sin) panna resp. ngns (sitt) bröst l. huvud (o. därigm döda honom resp. ta livet av sig); jfr δ. Der .. (vaktposterna), til sin währn, nödgas någon, anten skiuta för hufwudet, eller eljest .. hårdeligen handtera, (må) de .. det .. göra saaklöse. Stiernman Com. 3: 58 (1661). Nordforss (1805: för bröstet). Nu skulle det enligt landets sed vara min skyldighet att skjuta mig för pannan, men det kan jag inte så länge jag icke uppfyllt mina pligter. Strindberg Dam. 119 (1898). Klint (1906).
δ) med bestämning betecknande att den l. det som är mål för skott blir dödad (dödat), i sådana uttr. som skjuta ngn (l. sig) till döds, skjuta ihjäl ngn (l. sig); äv. med bestämning betecknande att den som är mål för skott avlägsnas från sin plats l. tvingas bort, i sådana uttr. som skjuta ngn av hästen, träffa ngn med skott så att han faller av hästen (förr äv. i uttr. skjuta ngn från värjan, gm beskjutning tvinga ngn att uppge sitt försvar l. sin försvarsposition). Sancti Luce Euangeliste natt bleff Morten Lindorm borgemestare i Stocholm skuttin med en bösso steen til dödz. OPetri Kr. 236 (c. 1540). Svart G1 63 (1561: skuttidt Söffrin iffrå werien). Han .. sköt en Pålak aff hesten. AOxenstierna 1: 6 (1605). Samma dag hafwer een gammal man .. med een pistol skuthit sig sielf ihiel. Spegel Dagb. 8 (1680). Händelserna på våren då fyra arbetare som gått i ett fredligt demonstrationståg skjutits ihjäl av en utkommenderad polisstyrka, hade (osv.). Lo-Johansson Förf. 99 (1957). — jfr DÖDS-, IHJÄL-SKJUTA.
ε) med bestämning betecknande att den l. det som är mål för skott blir skadad (skadat) l. lytt o. dyl. l. fastnaglad (fastnaglat) vid ngt. En gång sköt en dahlgosse af sin pijl efter en Eckore, ok meente at han hade skutit fast’n wijd trä. Columbus MålRoo 9 (c. 1678). Skjuta ngn lytt. Östergren (1939). — jfr FEL-, LAM-, SKAD-SKJUTA o. LEM-SKJUTEN m. fl.
ζ) jäg. med obj. betecknande villebråd, i uttr. skjuta ngt för hund, förr äv. häst, nedlägga ngt med skjutvapen vid jakt med hund resp. till häst l. jaga ngt med skjutvapen o. därvid använda hund resp. sitta till häst; jfr j. En Jägare skjuter dem (dvs. änder) bäst för häst. Brummer 33 (1789). Wid midsommars tiden börja (and-)ungarne blifwa wuxne och matnyttige, skjutas äfwen för Hund. Därs.
d) med obj. betecknande ngt sakligt som är mål för skott.
α) med bestämning betecknande resultat; särsk. i sådana uttr. som skjuta ngt i eld l. brand, gm beskjutning (med brandpilar l. brandbomber o. d.) sätta eld på ngt (jfr f), skjuta ngt över ända, gm beskjutning få ngt att falla över ända; jfr h γ. Dher .. man såge at ett .. (skadat) Skepp ovndwijkeligen skulle komma vthi Fiendens Wåld, då skola dhe näst befindtelige Skeppen först bärga Folcket aff bemelte redelöse Skepp, och sielfwa Skeppet skiuta eller sticka i Brand eller sanck. Siöart. 1685, art. 153; jfr β’. Somlige undra, huru man med en förladdning af Dagligt Allehanda eller Posten tror sig kunna skjuta Voltaires Ärestod öfverända. Kellgren (SVS) 4: 102 (1780). Då blef von Törne vred: ”Nej, si en tocken, / Som tar och skjuter platt förderfvad rocken, / Som jag i dag bär på mig andra da’n!” Runeberg 5: 55 (1860). Malmström Hist. 4: 363 (1874: i eld). Skjuta staden i brand. SvHandordb. (1966). jfr GRUND-, LACK-, LAM-SKJUTA o. LÄCK-SKJUTEN m. fl. särsk. i vissa uttr.
α’) (†) skjuta ngt i grund, dels med avs. på fartyg: skjuta ngt i sank (se β’), dels oeg.: gm beskjutning förstöra ngt totalt; jfr m α o. GRUND, sbst.1 I 1 c α, β. Fienndernne finge svåre hugh och (svenskarna) skutte .. denn Lybische barchenn udi grundh. HH 20: 177 (c. 1585). 2ne Rundelar (av Nöteborgs slott) har fienden i grund skutit. HFinlÖ 58 (1702).
β’) skjuta ngt i sank, se SANK, sbst.2 a; äv. i utvidgad anv., i uttr. skjuta ngn i sank, skjuta ngns fartyg i sank. Här, på samma ställe, der vi nu segla, sköts din bror i sank. Runeberg 4: 166 (1833).
γ’) (†) skjuta ngt till storm, med avs. på mur l. befästning: beskjuta ngt med kanoner o. d. ss. en förberedelse till stormning; jfr BESKJUTA I 1 slutet. (De danska skeppen) Drogho .. för Calmarne, belägradhe sigh ther och skutto muren til storm. OPetri Kr. 316 (c. 1540). G1R 25: 364 (1555).
β) (numera bl. tillf.) träffa l. genomborra med skott; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: träffad av skott, genomskjuten, sönderskjuten. Sin flotta Nassau ser, som skutna flaggor sänker. Stenhammar 50 (1793). Ni bud af bly, / .. O, flyg åt sidan, träffa lätta luften, / Som sjunger då den skjuts. Hagberg Shaksp. 10: 67 (1850; eng. orig.: That sings with piercing). Topelius NBlad 93 (1860, 1870).
e) (†) med obj. betecknande skjutvapen: avlossa, avfyra (jfr AV-SKJUTA I 1 b); äv. i uttr. skjuta ngt lös(t), se äv. LÖS 5. 3SthmTb. 1: 229 (1594). Samma Straff (dvs. 3 marks böter) skal .. dhen wara vnderkastat som .. (på väg från l. till mönstringen) sin Musket skiuter eller lossar. SthmStadsord. 2: 54 (1686). Att skjuta löst ett gevär. Eneman Resa 1: 158 (1712).
f) med obj. betecknande resultat: gm beskjutning åstadkomma (hål o. d. i l. på l. genom ngt, äv. ngn); äv. (i ä. tid möjl. att fatta på samma sätt som det under b γ nämnda uttr.) i uttr. skjuta eld (äv. brand) på (äv. i) ngt, gm beskjutning (med brandpilar l. brandbomber o. d.) sätta eld på ngt (jfr d α); jfr g. The svenske fulfolgde .. (lybeckarna) in för Räffle hampn och skutte store holl genom skepen. HH 20: 7 (c. 1580). Skiuta Eld på Staden medh Tiärekrantzar. Widekindi KrijgH 442 (1671). (Godsägaren) gick .. ut med sin bössa och sköt eld i alla gårdarne (vilkas jord han sedan slog under sig). Wigström Folkd. 2: 108 (1881). Mariomässedagen .. (1434) sköto .. (hälsingarna) brand på fästet (dvs. Faxehus). Landsm. VII. 10: 15 (1892). Västerns män göra sig föga samvete af att skjuta hål på en karl. Lewenhaupt Reddy 133 (1907). Östergren (1939). — särsk.
α) i uttr. skjuta (en) bräsch (i l. på ngt, förr äv. ngn), gm beskjutning åstadkomma (en) bräsch (i l. på ngt resp. i ngns befästningsverk o. d.); äv. bildl. När Hs. Greffl. Excellents är medh sitt Folck til Kexholm kommen .. lät han skiuta på them (dvs. ryssarna) breche. NAv. 18/9 1656, nr 2, PartSkr. s. 8. Liljecrona RiksdKul. 149 (1840; bildl.). Skjuta en bräsch i muren. SvHandordb. (1966). jfr BRÄSCH-SKJUTNING.
β) (numera bl. tillf.) med avs. på sår: gm skott åstadkomma; särsk. dels med indirekt obj. betecknande person som får sår, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: åstadkommen gm skott, skott-. Om the såår som äre .. hugne, stungne, slagne, skotne, brände. BOlavi 189 a (1578; i rubrik). Iag fattade min Pistohl och sköt honom en Bleceur utj vänstra handen. HFinlÖ 407 (c. 1730). Skutne sår handteras på samma sätt (som krossår) i början; sedan (osv.). Alm(Sthm) 1819, s. 44.
g) [jfr b, f] med obj. betecknande träff l. bom o. d.: med skott åstadkomma, avlossa skott som resulterar i; ofta bildl.; jfr h δ, k β, m β, 3 c β, l ϑ. Skjuta prick, se PRICK, sbst.1 I 3 b. HdlCollMed. 25/8 1748 (bildl.). Målskjutningsstudsare äro vanligen så skottstälda, att man med fint eller struket korn skjuter träff på 350 fot. Hahr HbJäg. 148 (1865). Skjuta en klar bom. Östergren (1939). — jfr PRICK-SKJUTA o. BOM-, PRICK-SKJUTNING.
h) (i vitter stil) i fråga om föreställningen att kärleksguden inger kärlek gm pilskott o. i mer l. mindre bildl. anv. som ansluta sig härtill. Skogekär Bärgbo Wen. 1 (c. 1650, 1680). Kön Astrild han fäller, och spänner, och skiuter. Stiernhielm Herc. 179 (1658, 1668). — särsk.
α) i anv. motsv. b. Knöppel GudRådsl. B 3 a (1744). I crêmelackblanka tvåsitsbilar / färdas herrar som Fortuna smekt / i ett skymningsregn av amorspilar / skjutna halvt på allvar, halvt på lek. Taube FritiofVisb. 65 (1929).
β) i anv. motsv. c, särsk. c β. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Det är den der lilla Cupido, som skiuter Ehr igenom hiertat. Lindahl Tanckef. 8 (1740). särsk. (†) i p. pf., betecknande ngn ss. förälskad (träffad av kärleksgudens pil). Straxt din Amadon skutin bler / Håller han tigh wacker nogh / Ingen skönare han seer. Skogekär Bärgbo Wijs. 11: 7 (1652, 1682). Därs. 23: 2.
γ) i anv. motsv. d α; särsk. i uttr. skjuta hjärtan i brand, inge l. väcka kärlek (äv. med saksubj., betecknande blick). Astrild är bister / Mot en magister, / Skjuter hans peruk med pilar full. Bellman SkrNS 1: 130 (c. 1770). Sofia Albertina var icke längre det spensliga väsendet .. med skälmska blickar, som sköto hjertan i brand. Crusenstolpe Mor. 2: 21 (1840).
δ) i anv. motsv. g. Som en Tyroler Amor skjöt / Jemnt träff på hennes (dvs. Didos) hjerta. Stiernstolpe Blumauer 2: 8 (1814).
i) i vissa uttr.
β) skjuta i vädret (jfr 21 a γ α’ slutet, b γ α’), avlossa skott rakt upp i luften l. på måfå; äv. (motsv. b) med obj. betecknande det som avskjutes. (Man bör tillse) att the (av krigsfolket) som haffve röör och stålbuger, motte läre att sichte rätt, så att the icke skiuthe fåfengtt häden i väderet. G1R 25: 473 (1555). Ehrenadler Tel. 836 (1723; med obj. betecknande pilar). (Sv.) Skjuta i vädret (eng.) let off a random shot. Harlock (1944). jfr (med tanke på skjutning med krut vid vars tillverkning salpeter framställt av mull från kyrkogårdar använts): Eij ähr christeliget i wäder / så skiuta sina förfäder! JMessenius (c. 1629) i HB 1: 141.
γ) skjuta över l. förbi l. under målet (jfr 1 e, 3 l δ), skjuta så att skottet går över resp. förbi l. under målet; äv. motsv. b, med obj. betecknande det som avskjutes; jfr SKJUTA FÖRBI 1, SKJUTA UNDER 1, SKJUTA ÖVER 1. Skjuta under målet. Nordforss (1805); möjl. särsk. förb. Han sköt förbi målet. Weste FörslSAOB (c. 1815); möjl. särsk. förb. Lindfors (1824; med obj. betecknande pil). Skjuta över målet. Auerbach (1913).
j) [jfr c (ζ)] i pregnant anv.: (vara ute o.) jaga (i sht i fråga om ä. förh. äv.: bedriva fiske) med skjutvapen; särsk. dels med bestämning inledd av prep. för, betecknande hund, i uttr. skjuta för ngt, använda ngt vid jakt med skjutvapen, dels ss. vbalsbst. -ande l. -ning, om jakt (resp. fiske) med skjutvapen; utom ss. förled i ssgr numera bl. mera tillf.; jfr l α α’, o, 19. (Den) 31 (mars) skött jagh och földe B[e]nght Gabrielsån megh åm dagen. Carl IX Cal. 2 (1581). Lappar vthi Norlanden måste icke städjas gå vth på landzbygden till att tiggja, medan the med arbethe, fiskerij och skiutande och the nhäringzmedel, som i fiellen brukelighe äre, sig födha kunna. Lundström LPGothus 3: Bil. 8 (1641). Har man genom fortsatt öfning kommit derhän med hunden, att han står säkert, och efter behag låter aflocka sig, kan man börja skjuta för honom. Hahr HbJäg. 51 (1865). Med ljusterkolv (dvs. ett slags pil till armborst) sköt man gädda, lax och laxöring. Skjutningen skedde alltid vid skenet av bloss. Levander DalBondek. 1: 63 (1943); jfr c.
k) med bestämning inledd av prep. (e)mot l. på, äv. (numera bl. i δ) till, förr äv. åt (l. däremot svarande adv.), betecknande ngn l. ngt som skott riktas mot; jfr l α (β’), 3 g, l γ, ι. Förskyyl mich för .. (de onda) Huilke skärpa sina tungo som itt swerd, the som mz sina pijlar skiuta alt som bitterst At the skola hemliga skiwta then froma, hasteliga skiwta the til honom. Psalt. 64: 5 (öv. 1536; Bib. 1541: vppå, Bib. 1917: på); jfr c. Han skött mz en bösza åth sin suera. ÄARäfst 100 (1596). I fall sådane ostyrige (som göra motstånd mot stadsvakten) worde Wachten öfwermächtig .. hafwer StadzWachten låf och friheet dher vppå med skarpt at skiuta och Eld gifwa. SthmStadsord. 1: 268 (1679). (Inom jaktskyttet förekommer bl. a.) skjutning på löpande hjort. SvUppslB 24: 1214 (1935). — jfr MOT-, PÅ-, TILL-SKJUTA. — särsk.
α) med obj. motsv. b. Ekeblad BrClEkeblad 149 (1654). Indianerne skuto sina pilar på dem. Möller (1790). Fienden kan från sina Batterier vid första paralelen skjuta kärnskott emot Hornverkets facer. KrigVAH 1805, s. 32.
β) med obj. motsv. g; äv. bildl.; särsk. i uttr. skjuta bom på ngt, icke träffa ngt med skott (äv. bildl.: komma på sidan om ngt, missa ngt). Holmberg 2: 77 (1795). ”Själen är odödlig!” — sa’ han, som sköt bom på gråskälen. Schultz Ordstäf 33 (c. 1865). För att skjuta träff på villebråd bör någon brödsmula sättas bland haglen. Hembygden (Hfors) 1912, s. 78. Vi borde för länge sedan ha sett fyren och började tro, att vi skjutit bom på hela Gotland. TurÅ 1913, s. 238. Hammar (1936).
γ) [med tanke på seden att avlossa salutskott i samband med skåldrickande] (†) i uttr. skjuta ngns skål på ngt, skjuta på ngt (vid jakt) i syfte att hedra ngn. Intet mehr (att skriva) wthan min k[iäre] b[ror] wille skiuta min skåll på årrarna som spaszera wid (gården) wästölet. Ekeblad BrClEkeblad 12 (1649).
l) med bestämning inledd av prep. efter.
α) betecknande ngn l. ngt som skott riktas mot, särsk. (o. numera i sht) ngn l. ngt som flyr undan; äv. med obj. (motsv. b); jfr k, 3 g. (Bönderna) skuthe både Skächter och Pijlar effter hans Konglige Persoon (dvs. G. I). Svart Ähr. 60 (1560). (Den gamle brevbäraren) hade varit med om de dagar, då man sköt efter postiljonerna i skogarna. Fogelqvist ResRot 149 (1926). Vakten sköt efter de flyende. SvHandordb. (1966). jfr EFTER-SKJUTA. särsk.
α’) (numera bl. tillf.) i anv. motsv. j, i fråga om villebråd, i uttr. skjuta efter ngt, övergående i bet.: jaga ngt med skjutvapen; förr äv. (motsv. k δ) i det bildl. uttr. skjuta till måls efter ngt, söka komma åt ngt l. söka få ngt på sin del, fiska efter ngt. En part aff them boo .. emellen Stäkeborg och Calmarne .. haffve her till mycket hafft pläsedh ath skiute effter siäler. G1R 24: 28 (1553). Därs. 25: 132 (1555: til måls).
β’) (†) i fråga om föremål som utgör l. användes ss. måltavla för skott; numera ersatt av konstruktion med prep. på l. mot (se k). En Polnisk Adelsman .. hade vthi dryckenskap skutit tree gånger effter Mariae Beläte som war vpsat på Stadzporten. Petreius Beskr. 1: 19 (1614). Bussarna skiuta effter taflan. KKD 10: 211 (1702). Därs. 393 (1704).
β) betecknande ngn som tillkallas gm (ljudet av) skott. Skiut efter folcket. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 3. (Ni) har .. ej skjutit efter lots. Runeberg 4: 152 (1832).
m) med saksubj. (jfr h γ).
α) om befästning l. fartyg o. d. som är försedd (försett) med skjutvapen; förr äv. (motsv. d α α’) i uttr. skjuta ngt i grund, gm beskjutning förstöra ngt totalt. Dhe andre örlugsskeep skutte flugx denn gansche dagh inn uppå dee dansche. HH 20: 173 (c. 1585); jfr k. Därs. 331 (c. 1640; om skansar). (Det sägs) att en flotta i sjön skutit förskansningarna vid Hangö-udd i grund. UrFinlH 1: 72 (1808).
β) om skjutvapen; särsk. dels: avlossa skott l. fungera l. användas l. träffa (så l. så) l. förmå sända det som avskjutes (så l. så långt), dels med obj. motsv. b: sända i väg l. fungera med l. användas för (ngt), dels med obj. motsv. g. Thre quarterz slangor .. ter aff en som skijuter feltslannga lod. ArkliR 1553, avd. 2 (1556). Den böszan som skött så well. Ekeblad BrClEkeblad 35 (1651). (Din bössa skall) klicka, / Och om hon skjuter, skjuta bom. JGOxenstierna 5: 461 (1773). Desse kanoner skjuta långt. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Det talas i den tyska förläggningen) om hvad de ryska batterierna ville söder ut när de sköto sig heta. Berg Krig. 42 (1915). Nu sköt kanonerna salut. Kihlman Pilgrimsf. 205 (1932). jfr LÅNG-, RÄTT-, SJÄLV-, SKARP-, SNABB-, VÄL-SKJUTANDE o. SKARP-SKJUTEN.
γ) (†) i utvidgad anv., om ngt som avskjutes med skjutvapen: fungera (så l. så); äv.: nå l. gå (så l. så långt); jfr 14 a (α β’). En temligen allmän erfarenhet har lärt oss att blandade hagel skjuta bäst. Svederus Jagt 47 (1831). En pil skjuter ej så långt. Schulthess (1885).
n) (numera mindre br.) opers.: avlossas skott, ljuda av skott; jfr 6 c. Canonskott öpnade helgen (i Tanger). Jag vaknade vid desse ovanlige morgonskott; jag räknade .. det skjuter än! det är en Prins! tänkte jag; men snart fick jag veta at (det var Muhammeds födelsedag man firade). Agrell Maroco 1: 70 (1789, 1796).
o) ss. vbalsbst. -ning konkretare, om enskilt tillfälle då skjutning förekommer; i sht förr äv. (motsv. j) om jakt med skjutvapen. Her Åke Axelsson .. ville .. hafva (Bromma socken) som en adelzman sig förbehållin anlangande jachter och skiutningar. RP 8: 547 (1641). Skjutningarna börja kl. 12 middagen. Östergren (1939).
3) i vissa oeg. l. bildl. anv. av 1 o. 2.
a) (i skildring av folkliga föreställningar) i fråga om trollskott; förr äv. (med saksubj.) i fråga om föreställningar angående en antagen djurart (kallad ”skott” l. ”skottpilen”) som troddes borra sig in under huden på människor o. djur o. förorsaka sjukdom. Fås Skottpilen icke strax ut och den skutne uthärdar därmed, så rinner utur skottbölden efter hand et slemmigt var, då ock Skottpilen därmed utflyter. VetAH 1795, s. 152. En trollformel, hvari den person eller det kreatur, som skall skjutas, uttryckligen nämnes. BtSödKultH 5: 107 (1884). Åsele-Stor-Pålle skyllde .. (en trollkunnig finne) för att ha skjutit honom sned med ett trollskott. Högberg Vred. 3: 388 (1906). — jfr TROLL-SKJUTA.
b) i fråga om att knäppa i väg ngt med fingrarna l. spotta i väg ngt. Krakow bjöd på plommon. Han spetsade läpparna, sköt en sten som rikoschetterade mot trappan och hamnade i rosenhäcken och (osv.). Nilsson Bokh. 310 (1937). Disciplinen (i skolan) vacklade. Vi sköto papperstussar, pickade griffel och stoppade snöbollar i fickorna på varandra. Dens. HistFärs 157 (1940). — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. skjuta på tärning, i fråga om l. ss. namn på kulspel i vilket nickelkulor knäppas mot en på en avslipad kula uppställd tärning. Norman GossLek. 120 (1878).
c) [jfr motsv. anv. i eng.] sport. (med jämförelsevis stor kraft) sparka till boll (i fotboll) l. slå till boll l. puck (i bandy resp. ishockey) l. kasta boll (i handboll o. d.); ofta pregnant, i fråga om att sparka till boll osv. i syfte att göra mål direkt; äv. med obj. (se α, β). Skjuta över ribban, så att bollen går över målribban. Ingen forward skall skjuta innan han känner med sig, att hans position i förhållande till målet är sådan, att han kan sparka bollen i den rätta riktningen. Zettersten Tait 50 (1906). En god forward måste .. kunna skjuta mot mål, säkert, från snart sagt vilken position som helst. Husén Fotb. 72 (1918). Utöver målvakten kunde man (i bandylaget från Karlstad) upptäcka .. en högerinner U. Samuelsson, som både kunde åka och skjuta i farten. IdrBl. 1924, nr 12, s. 7. — jfr SKARP-SKJUTANDE o. MÅL-SKJUTNING. — särsk.
α) [jfr 1 a, 2 b] med obj. betecknande boll l. puck l. passning l. (typ av) spark l. slag l. kast o. d.: (med jämförelsevis stor kraft) sparka l. slå l. kasta (i syfte att göra mål direkt); jfr γ. Efter 13 fåfänga svenska skott (i en ishockeymatch) resulterade engelsmännens sjunde. Det sköts ur uppenbar offsideställning. IdrBl. 1924, nr 15, s. 4. Lindberg ökade .. snart till 3—0 .. (i en bandymatch), sedan Bard skjutit ett frislag strax utom straffområdet högt över. Därs. nr 17, s. 8. Persson sköt en centring från Y. Andersson direkt i stolpen. Därs. nr 78, s. 12. Centern .. sköt en lös boll intill högra stolpen. DN(A) 1924, nr 160, s. 12.
β) [jfr 2 g] med obj. betecknande mål: göra gm spark l. slag l. kast utförd (utfört) i syfte att göra mål direkt; särsk. i uttr. skjuta mål (jfr l ϑ); jfr γ. Många tillfällen givas en halvback att skjuta mål. IdrB 1: 74 (1913). Före pausen sköt h(öger)y(ttern) från liten vinkel Dalarnes ledningsmål (i en bandymatch). IdrBl. 1924, nr 22, s. 10.
γ) i sådana uttr. som skjuta i mål l. nät(et), göra mål gm (jämförelsevis kraftig) spark l. (jämförelsevis kraftigt) slag l. kast utförd (utfört) i syfte att göra mål direkt (jfr β); äv. (motsv. α) i sådana uttr. som skjuta bollen i mål. Ekroth gjorde verklig spelöppning genom att karaktäristiskt skjuta i mål efter 12 minuter. Jonason Fotb. 169 (1917). IdrBl. 1924, nr 4, s. 8 (: i nät). SDS 1924, nr 156, s. 9 (: i nätet). Skjuta bollen i mål. SvHandordb. (1966).
δ) med bestämning inledd av prep. på, betecknande boll l. passning o. d.: söka göra mål direkt gm (jämförelsevis kraftig) spark l. (jämförelsevis kraftigt) slag l. kast (på ngt). (Domaren) blåste av Riad för offside då denne sköt på en returboll från målvakten. IdrBl. 1924, nr 80, s. 3.
d) [efter motsv. anv. i eng.] fisk. i fråga om att vid kast med kastspö i det ögonblick då den kastade linan är i det närmaste utsträckt släppa en i handen samlad del av linan så att denna del snabbt åker ut; dels i uttr. skjuta linan, dels med obj. betecknande viss del av lina. Hammarström Sportfiske 91 (1925: skjuta linan). Om man skall hinna med något fiske, är det absolut nödvändigt att skjuta större linlängd än man förmedelst vänstra handen med ett enda drag kan få ut av rullen. Därs. 99.
e) [efter motsv. anv. i t. o. eng.] tekn. med tillhjälp av en i förväg bestämd kvantitet tryckluft trycka in formmassa till (kärna) i kärnform. IntGjuteriordb. 195 (1962).
f) [efter motsv. anv. i eng.] (vard.) fotografera, ta en bild l. bilder; äv. med obj. betecknande film: ta bilder för l. spela in. (Den franske regissören Godard) förbereder sina filmer ytterst noggrant och ”skjuter” dem snabbt, på mellan tre och fem veckor. GHT 1965, nr 126, s. 12. Pressfotograferna sköt för fullt när de trygga (landstings-)männen samlades i stadshuset (i Mariehamn). DN 1968, nr 263, s. 1.
g) (i vitter stil) i fråga om att kasta en blick l. blickar på ngn l. ngt l. i viss riktning; äv. med saksubj., betecknande öga; särsk. dels (motsv. 1 a, 2 b) med obj. betecknande blick o. d., dels (motsv. 1 c, 2 k, l α) med bestämning inledd av prep. på (äv. efter, förr äv. till), betecknande ngn l. ngt som blick(ar) kastas mot; jfr h α, 14 a η. Jag märckte wäl, at .. / Han blickar til mig skiöt. Kolmodin QvSp. 1: 439 (1732). Är det jag, / Som drifwer dig ifrån det muntra hofwet, / Der fagra ögon sköto efter dig, / På det att du skottafla måtte bli / För rykande gewär? Hagberg Shaksp. 10: 67 (1850). Han .. sköt en blick på henne. Edgren Tennyson Dikt. 141 (1902). — särsk. i utvidgad anv., med obj. betecknande känsla som kan utläsas ur blick(ar). De hånfulla ögonen skjuta / hat eller kallt förakt. Fröding Stänk 49 (1896).
h) i fråga om att utsända ljus (äv. en l. flera strålar l. blixtar) l. eld l. rök l. dunder o. d.; i sht med saksubj.; särsk. (motsv. 1 a, 2 b) med obj. betecknande ljus osv.; numera företrädesvis i α; jfr 6. En Comet, som skööt sijna Strimor nedh åt Jorden. Schroderus Os. 2: 54 (1635). Ett swart Moln tig betäckte, / O Swea, som tijn Tröst, titt Mod och Lius vtsläckte: / Ett Mörkr och Moln, som dundr, och blix, och stråler sköt. Stiernhielm Jub. 31 (1644, 1668). (Bergets) topp förfärlig / Sköt eld och rök. JGOxenstierna 4: 28 (1815). Macfie NorrskM 55 (1938). — särsk.
α) i fråga om ljus l. blixt l. stråle o. d. som utstrålar l. utsändes ur persons ögon; jfr g. Träd Cupido fram och te tig bättre mogen / Skiut lius af ögon din, lät lysa wett vhr hogen. Runius (SVS) 1: 167 (1703). Ögonen blir smala och skjuter gula blixtar. Ruin SjunknH 162 (1930, 1956).
β) (†) motsv. 1 b, 2 c, i uttr. skjuta ngn med sitt banns strålar, slunga sina bannstrålar mot ngn, bannlysa ngn. Schroderus Os. 2: 700 (1635).
i) (i sht i vitter stil) i fråga om att utslunga l. sprida (sårande) ord l. lögn(er) l. förbannelse(r) o. d.; särsk. (motsv. 1 a, 2 b), med obj. betecknande (sårande) ord osv. The skiuta medh sina tungor altsammans lögn och ingen sanning. Jer. 9: 3 (Bib. 1541). (Till följd av Margretes kritik) steg Karin och hennes olyckliga sång i värde för mig alltsom Margrete sköt sina pikar. Almqvist AMay 86 (1838). Holt .. sköt omkring sig med små ondskefulla sarkasmer, hvilka .. halkade förbi Emilias omisstänksamma .. öra. Carlén Köpm. 1: 337 (1860).
j) i vissa uttr., i fråga om l. ss. namn på lekar l. spel där ngt är mål(tavla) för kast o. dyl. l. där ngn är föremål för jakt; jfr l β.
α) (†) skjuta borste, i fråga om l. ss. namn på barnlek varvid man kastar föremål mot en borste för att slå omkull denna. SvForns. 3: 497 (1842).
β) (numera bl. tillf.) skjuta genom brygga, i fråga om l. ss. namn på kulspel i vilket kulor skola rullas genom hål i en bräda. Norman GossLek. 120 (1878).
γ) (i vissa trakter) skjuta hjort i kronans skog o. d., i fråga om l. ss. namn på lek där en deltagare föreställer en hjort som enl. vissa regler jagas av andra deltagare. Wigström Folkd. 1: 307 (1880).
k) sjöt. i uttr. som beteckna (manöver i samband med) förhållandet att segel slå back.
α) [sannol. ombildning av uttr. fånga uggla(n); jfr holl. een uil vangen] (†) skjuta uggla, om segelfartyg: fånga (se d. o. I 1 a β) uggla(n). SkepCommSkepzb. 1689, mom. 110. Då man har Laber Cultie eller råkar i stilt wäder, händer ofta at et Skepp wil skjuta uggla. FSjöbohm BVägen 31 (1793).
l) i vissa uttr.
α) [jfr med avs. på bet. t. auf den busch klopfen, försöka få reda på ngt] (†) skjuta i kvistarna, försöka få reda på ngt l. ge ngt till känna i smyg. Möller (1790, 1807).
β) [möjl. utgående från 1 a men sedermera anslutet till (1 b o.) 2 c] (i vissa trakter) skjuta kråka l. hare (jfr η, 2 c), i fråga om l. ss. namn på lek där en person ligger på rygg med armarna sträckta över huvudet o. fötterna lyfta uppåt o. kastar i väg en annan person som står på hans handflator o. lutar sig mot hans fötter; jfr KRÅKA I 1 e β, SKJUTSA, v.1 1 c β. LandsmFrågel. 28: 42, 43 (1930).
γ) [jfr 1 c, 2 k] skjuta på ngn l. ngt.
α’) angripa ngn l. ngt. Herrn var rolig och qvick i sin tidning, så länge herrn gaf alla högdjuren på pelsen. Skjut på hvem tusan herrn vill, men skjut inte på skarpskyttarne, herre! Jolin Smädeskr. 89 (1863).
β’) [sv. slang skjuta på ngn, flörta med ngn (Bergman SkolpSlang 117 (1934; från Sthm))] (vard.) i uttr. skjuta på ngn, uppvakta ngn. IllSvOrdb. (1955).
γ’) (†) i uttr. skjuta på ngt, syfta på ngt. Then Påfweske Gesanten .. (förmanade vid religionssamtalen i Regensburg biskoparna att) holla flijtigh Wacht, at then Förgifft, som nu ginge i Swang öfwer Tydskland (ther medh han sköt på Christi Ewangelium) icke skulle wijdhare inrijta och omfräta sigh. Schroderus Os. III. 1: 233 (1635; lat. orig.: notabat).
δ) [jfr 1 e, 2 i γ] skjuta över (äv. förbi) målet l. sitt mål, överdriva l. gå för långt o. d. (äv.: ta fel o. komma för långt). BorgP 1859—60, 2: 385 (: skjuta förbi målet). Derföre att .. (C. A. Hagberg) var ända till hänförelse gripen af sin öfvertygelse, kunde det väl .. hända honom att skjuta öfver sitt mål. Svedelius i 2SAH 39: 38 (1864). När .. (viporna) återvänt söderifrån, skjuta de ofta över målet och komma långvägs norr om egentliga häckningsområdet. Rosenius SvFågl. 4: 61 (1931).
ε) [jfr 2 b] komma l. försvinna o. d. som (l. liksom) skjuten ur en kanon (l. pistol), om person l. djur: komma osv. med stor fart. (Efter ett par timmar) kom rekognoscören i qvarnen, liksom skjuten utur en pistol, .. bums in uti expeditionsrummet. Wingård Minn. 3: 106 (1846). Wang försvann som skjuten ur en kanon och var efter 10 sekunder tillbaka. Ambolt Kar. 140 (1935). (Räven) åkte ut på isen som skjuten ur en kanon. Edström Mossgrönt 1: 17 (1950).
ζ) [jfr t. die sonne schiessen, eng. shoot the sun; sannol. utgående från 2 c, med tanke på siktande; jfr SKJUTA IN 2 f] (†) skjuta solen, mäta solens meridianhöjd. (Vartill tjänar) noggrannare Navigation .. då våra Skutskeppare, som blott skjuta solen gradståck (sannol. felaktigt för med gradståck l. dyl.) .. oftast komma lyckligt i hamnen? Sparrman ÅmVetA 1790, s. 15.
η) [jfr 2 c] skjuta hare (jfr β), utan stöd huka sig ned på det ena benet, under det att det andra hålles rakt utsträckt i vågrät ställning, o. därefter resa sig upp igen; äv. i fråga om att utföra detta under skridskoåkning. SAOB H 441 (1930). FinT 1941, 2: 127 (under skridskoåkning).
ϑ) [jfr 2 g] (föga br.) skjuta mål (jfr c β), träffa prick, ha framgång; särsk. med saksubj. Det rätta skjuter icke alltid mål. Hallström K11 139 (1918).
ι) [jfr 2 k] (†) skjuta åt ngn om ngt, försöka pumpa ngn på ngt. Jag skal sökia at utleta af H:r O. det k. Bror skrifver om, såsom och med gott maner skiuta åt honom om det andra. Bark Bref 1: 71 (1703).
m) (numera bl. tillf.) med konstruktionsväxling, om projektil: medföra (ngt). (Guds) vredes pilar; / Som skjuta pesten kring en jord till straffet dömd. JGOxenstierna 5: 218 (c. 1817).
4) [jfr 1 samt motsv. anv. i d., t. o. eng.] (†) lossa l. vräka ut (ballast); jfr 8. Samma dagh sackfelltis enn mann frånn Olborg, för hann skiött barlast ij hamnen, till 2 daler. TbLödöse 505 (1604).
5) [jfr 2] bergv. spränga berg med krut l. dynamit o. d. (äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande krut l. dynamit osv.); avlossa sprängskott; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av bergsprängning. Bromé Nasafjäll 76 (i handl. fr. 1636). Skjuta är det samma som at påtända och aflossa skotten vid bergsprängning. Rinman (1789). Berg- eller stensprängning .. verkställes .. (bl. a.) medelst: .. Sprängning eller skjutning med krut. Rothstein Byggn. 97 (1856). (Konststigaren Hans Mattsson Öhlbom) förrättade mot arvode av 5 dr smt per skott de skjutningar som .. (på 1710-talet) ägde rum litet varstädes i (Stora Kopparberget). Lindroth Gruvbrytn. 1: 499 (1955). — jfr NED-, SÖNDER-, UNDAN-, UNDER-, UPP-SKJUTA. — särsk.
a) med obj. betecknande berg o. d.: spränga med krut l. dynamit o. d.; äv. med obj. betecknande malm o. d., i uttr. skjuta loss ngt, lösgöra ngt gm att spränga med krut l. dynamit o. d. Ibland håller man på att storkna av dynamitröken, när man måste skjuta loss malmen i sänket. Didring Malm 2: 52 (1915). Berget skulle (enl. beslut på en hyttestämma 1853) skjutas efter föregående årets föreskrift. NoraskogArk. 6: 183 (1928). Kolossala skut, som .. måste skjutas med stora kostnader. TT 1941, Bergsv. s. 17. jfr LÄTT-SKJUTEN o. SKUT-SKJUTNING.
6) [jfr 2, 5] i fråga om ljud l. explosion som erinrar om ljud l. explosion i samband med avlossande av skjutvapen l. vid sprängning (jfr 3 h); särsk.
a) om köld l. frost: komma det att smälla (i trävirke o. d.); äv. [jfr 2 b, 5 b] i uttr. skjuta skott (jfr 21 a α α’). Frosten sköt skott i knutarna. Heidenstam Skog. 174 (1904). Re’n grydde vinterdagen klar, / och kölden ”sköt” i skogens skrymslen. Lindqvist RysslSång II. 2: 102 (1934).
b) (numera föga br.) om smält metall: ge ifrån sig knallar o. kastas omkring (vid beröring med vatten), smälla. Rinman (1789).
c) [jfr 2 n] (†) i uttr. skjuta i huvudet l. ngns huvud, opers.: ringa i öronen (på ngn) l. dyl. (Sv.) Skjuta i hufwudet .. T. ex. Det måste hafwa skjutit starkt i ert hufwud, ty man har mycket talt om Er. (Fr.) Les oreilles doivent vous avoir bien tinté, car on a beaucoup parlé de vous. Nordforss (1805).
d) (†) i pass., opers.: knäppa l. smälla (ss. tecken på hotande ras i berg); äv. [jfr 2 b, 5 b] i uttr. skjutas så l. så många skott, knäppa l. smälla så l. så många ggr (ss. tecken på hotande ras i berg). Landzhöfd(inge)n Creutz ifrån Fahlun .. berättade, att i grufvan under bandet på smårummet ähr den 14 Febr. hört skiutas. RP 17: 39 (1657). I förleden våhr skiötz .. 5 skott på en gångh. Därs.
B. i fråga om att förflytta ngn l. ngt gm en stöt l. gm ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck o. i anv. som ansluta sig härtill.
7) med avs. på person (jfr 8 b, c) l. djur: gm en stöt l. knuff komma att fara l. falla (i viss riktning l. från l. till en plats o. d.), stöta till l. knuffa l. skuffa; äv. (o. numera bl.): gm ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck föra (i viss riktning l. från l. till en plats o. d.) l. utsätta för ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck som verkar i riktning bort från subj.; i sistnämnda anv. äv. med saksubj.; förr äv. med obj. ersatt av prep.-uttr., i uttr. skjuta på ngn, knuffa till ngn; jfr 8, II o. SKJUVA I 1. Hon sloo ene quinne wpa brone och skøt henne j siøøn at hon drunknade. OPetri Tb. 81 (1525). Then af motwillighet skiuter then andra, så at han faller neder i Grufwan; hwem thet gör (osv.). Bergv. 1: 48 (1621). Murenius AV 469 (1660: skööt .. på honom). Kring alla backar, / Skymta kjortlar och hvita klackar; / Första Nymph som på dörren knackar / Inom dörren skjut. Bellman (BellmS) 1: 216 (c. 1775, 1790). Pilgrimerna (i de underjordiska gravkamrarna i ”Grottklostret” i Kiev) kunna endast gå en och en, De skjuta hvarann i ryggen, ty ingen vill bli efterst med mörkret och de öppna kistorna bakom sig. Heidenstam Tank. 163 (1899). — jfr FÖR-, PÅ-, UNDAN-, UT-SKJUTA. — särsk.
a) i fråga om att avlägsna ngn från en plats o. dyl. l. föra ngn långt bort l. åt sidan; särsk. oeg. l. bildl. HSH 4: 179 (1567). Byfogden och Matz trägårdzmestare .. skuto henne ifrå dörren. BtSödKultH 12: 82 (1598). Det att .. skjuta Gud och Hans sanning i fjerran, det är så godt som fullkomlig otrosförnekelse. Rudin 1Evigh. 2: 174 (1872, 1878); jfr 8 i. — jfr VEDER-SKJUTA. — särsk. i vissa oeg. l. bildl. anv.
α) (†) med bestämning inledd av prep. utur, betecknande tron, i fråga om att med våld beröva ngn rätt till tron. Konungen borde ej undra, om Christjern (dvs. den fångne Kristian II) .. hade sökt och önskat, at .. få upstiga i den Thron, utur hwilken han blifwit skuten. Celsius G1 2: 283 (1753).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. skjuta ngn ur sina armar, förr äv. av sina händer, förskjuta ngn, skjuta ngn från sitt hjärta, avvisa ngn, icke sluta ngn till sitt hjärta; jfr γ. Gudh Nådhe tigh Suerige huru tu äst blindh / .. tu kan tigh icke besinna, / för ähn Herren han kommer och kastar omkull, / och skiuter tigh aff sina händer. PolitVis. 353 (c. 1650). Jag är Dit (dvs. Guds) Värk; hos Dig lät mig Din kärlek njuta: / Ack! skulle Du mig väl ur Dina armar skjuta? Lidner (SVS) 1: 286 (1781). Hafva .. (människorna) ej ofta varit dig till mötes med hjelp och råd och deltagande ömhet, när du ej egenvilligt sköt dem från ditt hjerta? Wallin 2Pred. 1: 16 (1816).
γ) [jfr β] (†) abs., om kvinna: avvisa friare. Den Jungfru .. / .. har det bästa Priisz sig wärfwat / Som siuta Låtts, men ey förskuten blifwa weet. Dahlstierna (SVS) 221 (c. 1696).
δ) (numera bl. mera tillf.) undantränga (ngn från ngt). UrFinlH 697 (1892). Känslan af att en ny, i begåfning öfverlägsen generation hotade skjuta den gamla från dess plats. Söderhjelm Runebg 1: 220 (1904).
ε) i uttr. skjuta ngn åt sidan l. åsido, ställa ngn utanför deltagande i l. bestämmande över ngt; jfr SIDA, sbst. 16 a δ. (Kristian IV) sköt Gustaf Adolf åt sidan och öfvertog sjelf ledningen af det protestantiska partiet. Odhner Lb. 188 (1869). Dens. G3 2: 262 (1896: å sido). Langlet Ung. 190 (1934).
ζ) (†) med bestämning inledd av prep. av l. ifrån betecknande ort l. lärosäte o. d., i uttr. skjuta ngn av l. ifrån ngt, utdriva l. förvisa ngn från ngt; äv. med bestämning inledd av prep. (ut)ur, betecknande dels hus som utgör ngns hem, dels församling o. d.: driva ut l. jaga ut resp. utstöta l. utesluta (ur ngt). (Apostlarna rådde, att) wij skulle skiuta them vtur församblingenne som illa göra. OPetri 1: 182 (1527). Bleef beslutit, att Johannes Suenonis .. skiutes ifrå Academien. UUKonsP 1: 239 (1632). Om de icke willia förlijkass moste the skiutass af staden. VDVisitP 1652, s. 23. Cavallin Herdam. 5: 178 (i handl. fr. 1681: utu huset). Skjuta ngn ur ett sällskap. Meurman (1847).
b) i uttr. skjuta ngn framför ngn (l. sig), gm ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck föra ngn framför ngn (resp. sig). Sakta skjutande sin son framför sig, stod .. (en moder) blyg och bedjande, inför frälsaren. Rydberg Sägn. 15 (1874). Folkdans. 56 (1923). — särsk. bildl.; särsk. i uttr. skjuta ngn framför sig, låta ngn få företrädet framför sig l. framträda (o. få skulden l. bära hundhuvudet) i sitt ställe. Envallsson TokrolNatt. 78 (1791). (En person som oväntat fått en fullmakt samtidigt som jag) trodde .., at jag ej kunnat komma fort (dvs. icke kunnat få fullmakt), utan at skjuta honom framför mig. Schönberg Bref 1: XXIX (1795). Honom (dvs. Essex) ämnade .. (Anthony o. Francis Bacon) skjuta framför sig och utnyttja hans inflytande hos drottningen för att skaffa sig själva goda positioner. Grimberg VärldH 9: 438 (1940).
c) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr a, b slutet); äv. med saksubj. Jag ville fördöma / den lust, som mot makans famntag mig sköt. OLevertin (c. 1885) hos Söderhjelm Levertin 1: 205. Athena 136 (1917). — särsk. (†) i vissa uttr.
α) skjuta ngn i (ett) kloster, sätta ngn i (ett) kloster. Tå Anastasius war öfwerwunnen, blef han vthaf .. (Teodosius III) skutin vthi Clöster. Schroderus Sleid. 119 (1610). Petreius Beskr. 2: 70 (1614).
γ) skjuta ngn i ngns rum, sätta ngn i ngns ställe; jfr RUM, sbst.3 19 a. Skogekär Bärgbo Klag. C 1 b (1658).
δ) skjuta ngn under ett evigt straff, om mänsklig svaghet: göra ngn hemfallen under ett evigt straff. KyrkohÅ 1931, s. 231 (1540).
8) utöva ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck (med sin kropp l. en kroppsdel l. ett redskap o. d.) mot (ngt) så att detta förflyttas l. föres (i viss riktning l. från l. till en plats o. d.) l. rubbas (ur sitt läge); äv. (i sht i e o. f) i fråga om sådant tryck som utövas i syfte att förflytta l. föra l. rubba ngt utan att syftet uppnås; äv. med saksubj.; stundom äv. med obj. betecknande det som är resultat av sådant tryck o. därav följande förflyttning l. rubbning; förr äv.: stöta l. knuffa (anträffat bl. i den särsk. förb. SKJUTA OMKULL); jfr 7, 10—13, 17, 20 o. SKJUVA I 2. OPetri Tb. 34 (1524). Konunghen går för stadhen ut, / han skiuther sin hat för enne. Visb. 1: 128 (c. 1620). Hustrun .. halp til (med att få ut den fastvuxna efterbörden): i det hon med sina händer skiöt buken nederåt, emot mig som hade .. fingren uti lifmodren. Hoorn Jordg. 2: 225 (1723). Ju mera walfstenarne komma ifrån slutstenen, ju mindre sträfwa de at skjuta de närmst belägne walfstenar. König Mec. 112 (1752). Skjuter .. (mullvaden) högar vid kyrkovägen, så kommer något lik snart att bäras den vägen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 325 (1864). Försiktigt sköt hon tallriken från bordskanten. Östergren (1939). — jfr dels AV-, BORT-, EFTER-, FORT-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, FÖRE-, GENOM-, HOP-, IN-, MELLAN-, NED-, PÅ-, SAMMAN-, SIDO-, TILL-, TILLBAKA-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UT-, ÖVER-SKJUTA, dels IS-SKJUTEN, dels IS-SKJUTNING m. fl. — särsk.
a) med avs. på ngt som kan föras fram o. tillbaka (i spår l. ränna l. urtagning l. krampa o. d.) vid stängande resp. öppnande av dörr l. fönster l. öppning o. d. (särsk. pregnant, dels med avs. på regel l. bom l. lucka o. d.: sätta för, dels med avs. på spjäll: föra in o. därigm minska l. stänga öppning till rökgång); äv. mer l. mindre bildl. (särsk. i uttr. skjuta en regel för ngt, se REGEL, sbst.2 2 c); jfr h α. Maatmodhren (i sjukstugan) skall .. lagha .. när thet eeldas, att spiellet skiutes. Rudbeckius Kyrkiost. 59 (c. 1635). Kerstin ur Kajutan går, / Skjuter lås och regel. Bellman (BellmS) 1: 155 (c. 1772, 1790). Skjuta luckan för fönstret. Klint (1906). Skjuta regeln för dörren. SvHandordb. (1966).
b) med avs. på fartyg l. farkost l. (i utvidgad anv.) person ombord på fartyg l. i farkost.
α) i fråga om att sjösätta ngt l. föra ngt från land l. ta ngt flott; särsk. dels i uttr. skjuta ngt i sjön l. i vattnet, förr äv. av stapeln l. på vattnet, sjösätta ngt (gm att utöva tryck mot det så att det glider ned i vattnet), dels utan obj., i uttr. skjuta från land (förr äv. landet), lägga ut; jfr 14 a α α’. 2SthmTb. 4: 477 (1573: på watnet). Strax .. (kejsaren) war stijgen i Skepet, befalte Biskopen skiuta ifrån Landet. Schroderus Os. 2: 586 (1635). Nordforss (1805: af stapeln). Vi stego ombord, man sköt från land. Palmblad Nov. 3: 73 (1817, 1841). Risberg Prop. 49 (1905: I vattnet). Hela besättningen hoppar .. i floden och skjuter skutan flott igen. Hedin Pol 1: 199 (1911). (Gubben) välvde sin gamla näverkanot på rätt köl där den låg på gräsbanken, sköt den i sjön och paddlade över till oss. Macfie Lägereld. 38 (1936).
β) i fråga om att framföra ngt på vatten; särsk. dels: staka (båt), dels (i vitter stil) med saksubj. betecknande vind l. vatten o. d. Bellman Gell. 27 (1793). Drömmande irrade han kring fälten, eller lät sig i en farkost skjutas af elfven. Strandberg i 2SAH 36: 32 (1862). Det var .. jag, som (vid andjakt) måste ro eller skjuta den lätta och grundgående farkosten, under det min bror stod i fören med mordinstrumentet. HLilljebjörn Hågk. 1: 30 (1865). På malm och Djurgård glänste hennes (dvs. ”stadens sångmös”) slöja, / och vinden sköt lycksalig hennes båt. Karlfeldt Hösth. 22 (1927).
c) med avs. på fordon (särsk. skottkärra l. kälke); äv. i utvidgad anv.: transportera (ngn l. ngt) på l. i fordon som skjutes (äv. med bestämning inledd av prep. på l. i, betecknande fordonet); jfr g β α’. I Holland äger gemeent folck, och ibland dem, som skiuta skottkärran på gatan kan skie, några tusende Riksdahlers värde i allahanda meubler (m. m.). Polhem Bet. 1: 11 (1721). Gubben (som sitter i rullstol) .. Skjut mig om hörnet, Johansson, så får jag höra hvad de fattiga säger. Strindberg Kamm. 4: 25 (1907). Jag hade nog inte gått hit (dvs. till smedjan) och skjutit kol om jag inte vetat av att jag skulle få dig till kamrat. Johansson SmedBrukspatr. 60 (1933). Skjutas i rullstol. Östergren (1939). Skjuta kälken uppför backen. SvHandordb. (1966). — jfr BORD-, VAGN-SKJUTNING m. fl.
d) i fråga om placering av sats vid boktryck.
α) (†) skjuta ut (sats). Skämmer någon gesäll bort arbetet, med Columners orätt skiutande, oacktsampt reviderande (osv.) .. betahlar han derföre den omkostnaden, som till desse fehls rättande kan giöras. NordTBB 1923, s. 71 (1730).
e) med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av prep. på (l. däremot svarande adv.), betecknande dels ngt som subj. utövar ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck mot o. därigm förflyttar l. rubbar ur sitt läge, dels ngt som subj. utövar ett sådant tryck mot utan att förmå rubba. Jag sköt förgäfves därpå, det var orörligt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Aftonbordet var längesedan afdukadt, och Erika hade redan ett par gånger skjutit på stolen; men en rullande orkan, som .. svepte förbi fönstren .. kom henne att ånyo trycka sig ned. Carlén Rosen 229 (1842). Vi kan ju skjuta en smula på bokhyllan. SvHandordb. (1966).
f) utan obj. l. däremot svarande uttr. (jfr b α); särsk.: utöva ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck som verkar i riktning bort från subj. Jag sköt och sköt men förmådde icke rubba den tunga stenen. Hoorn Jordg. 1: 314 (1697). När en stor wef drages om med utsträkta armar, då är bekant, at en Menniskia har i dem en större styrka at skiuta ock draga, än lyfta ock trycka. VetAH 1742, s. 127. Alla wilja gärna skjuta åt den sidan, laszet wälter. Rhodin Ordspr. 3 (1807). Vid en sådan konstbyggnad, som .. (den beskrivna), måste jag .. anmärka, att det alldeles icke går an att konsten skjuter då storstången i grufvan skall gå ner. DHeijkenskjöld i JernkA 1823, s. 166. Den ene skjuter, den andre njuter. Holm Ordspr. 291 (1964). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning, om tryck som tenderar att åstadkomma förskjutning i horisontalled; jfr SIDO-SKJUTA 2. Horizontaltrycket eller skjutningarne i A och B äro lika (vid en sparre AB som med sin övre ända vilar på en lodrät ståndare AC o. med sin nedre är sammanbunden med bjälken BC). Rothstein Byggn. 265 (1857). Därs. 401 (1875).
g) i vissa uttr.
α) skjuta ngt framför ngn l. ngt (jfr β), äv. oeg. l. bildl., särsk. i uttr. skjuta ngt framför ngt, dels: låta ngt inta en mera framskjuten position än ngt, dels: låta ngt få företrädet framför l. skymma undan ngt. Min reskamrat hade skjutit framför mig en tallrik rykande soppa. Atterbom Minn. 574 (1819). Det var (general) Lewenhaupts önskan (under fälttåget 1742) att städse skjuta flottan något framför arméen: sjöbefälet deremot ville heldre hålla den något bakom. Malmström Hist. 2: 367 (1863). Det hjelper icke stort att någonting annat skjutes framför en fråga, den är i verkligheten lika present för det. Quennerstedt Agnost. 41 (1888).
β) skjuta ngt framför, förr äv. (i bet. α’) för sig. Nordforss (1805). Skjuta en stol .. framför sig. Weste FörslSAOB (c. 1815). särsk.
α’) motsv. c, med avs. på fordon. Skjuta en kärra för sig. Sahlstedt (1773). Lindroth Gruvbrytn. 1: 86 (1955).
β’) bildl.: gömma sig bakom ngt l. utnyttja ngt för sina syften; förr äv.: förebära ngt. (Sv.) Han skjuter framför sig att etc. (Fr.) Il objecte que &c. Il allègue que &c. Nordforss (1805). (De, dvs. konungen o. hans läkare) sköto .. framför sig den förevändningen, att en svindel hade påkommit konungen, och skingrade fördenskull på några dagar .. hofstaten. Emanuelsson Polyb. 2: 235 (1834). Nyblæus Forskn. 2: 86 (1881).
γ) (†) skjuta på hand, om häst: försvåra ryttarens tygelföring gm att trycka bettet nedåt, ligga på. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 42, 68 (1836).
δ) skjuta ngt åt l. till sidan, äv. (i sht i bildl. anv.) åsido l. (numera bl. i vitter stil, i sht arkaiserande) till sides, förr äv. på sidan; jfr SIDA, sbst. 16 a. De tvenne (tavlor), hvilka man först ser, äro ett par sköna hufvuden af en yngling och en flicka ..: när man .. skjuter dessa till sides, visa sig samma hufvuden, men i den högsta grad af desorganisation. Atterbom Minn. 377 (1818). Möbler som skjuts åt sidan, knuffas omkull. Sjögren TaStjärn. 62 (1957). särsk. bildl.: förbigå l. kassera ngt l. underlåta att behandla ngt l. komma ngt att få en underordnad funktion l. ställning. Palmblad Norige Bih. 27 (1847: på sidan). Det lyckades presterna att allt framgent skjuta saken (dvs. granskningen av ett förslag till ny kyrkolag) å sido. Malmström Hist. 2: 31 (1863). Ingenting hann bli gammalt, innan det redan sköts åt sidan och ersattes af något annat. Hertzsberg Canth Lifsb. 2: 138 (1886). Folkreligionen .. (hos ett folk som brutit upp för att söka nya boplatser) skjutes under vandringslivet starkt åt sidan. SagSed 1935, s. 52.
ε) skjuta stång, i fråga om l. ss. namn på lek där två personer hålla i var sin ända av en stång o. försöka att tvinga varandra bakåt med denna. LD 1899, nr 192, s. 2 (i uppräkning av lekar lämpade för folkskolan). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 126 (1949).
ζ) (i vissa trakter) skjuta knoge, i fråga om l. ss. namn på lek där två personer lägga sina högra händer med knoge mot knoge vid ett kritstreck o. söka tvinga motståndarens hand bort från strecket; jfr 9. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 130 (1949; från Gotl.).
h) i utvidgad anv. (jfr b, c).
α) [jfr a] (i vissa trakter) i uttr. skjuta os, stänga spjäll för tidigt så att os uppkommer. Du har skjutit os här, odjur, och vill taga lifvet af dig sjelf och andra. Runeberg 4: 202 (1834). Bergroth FinlSv. 133 (1917).
β) (i fackspr.) i p. pr. i adjektivisk anv., om skärrörelse vid sågning: som uppkommer då sågen skjutes fram (motsatt: dragande). TNCPubl. 16: 72 (1949). Därs. 23: 44 (1954).
i) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr a, g α, β β’, δ slutet). Han skööt medh både händerna alt thet, som igenom honom war wälbestält och giordt ifrån sijn egen Person, till ährones Gwdh. Phrygius Föret. 10 (1620). Än har den ena och än den andra frågan skjutits i förgrunden. Bolin VFöda 6 (1933). — jfr EMOT-, VEDER-SKJUTA o. SAM-SKJUTEN. — särsk.
α) med avs. på pengar o. d.: lämna ss. bidrag l. ge ut (till ngt); äv. i uttr. skjuta ngt förut, förskottera ngt, skjuta kostnaden till ngt, betala kostnaden för ngt i förväg, förskottera kostnaden för ngt; numera bl. i ssgn TILL-SKJUTA o. i den särsk. förb. SKJUTA TILL. Rondeletius 107 (1614). Dhe store städerne, som kunne skiuta penninger föruth (böra få tillfälle att arrendera en planerad accis). OxBr. 1: 867 (1632). I medler tidh sköts til den Narfwische kyrckian af them, som i går wore borta, 11 Richsdaler och een tijomarks plåther. RARP 8: 132 (1660). Then sådan syn (dvs. riddarsyn) äskadt, skiute kostnaden ther til, och Riddare Synerätt döme tillika, hwilken af parterna then sedan gälda skal. RB 25: 10 (Lag 1734). Schultze Ordb. 4296 (c. 1755). — särsk. i uttr. skjuta (ngt) i kula(n), se KULA, sbst.2 2.
β) med avs. på arbete l. besvär l. pålaga l. skyldighet l. skuld l. ansvar o. d., i uttr. skjuta ngt på, förr äv. in på l. till ngn l. ngt, lägga l. överföra ngt på ngn l. ngt; förr äv. i uttr. skjuta orsaken på ngn l. ngt, ange ngn l. ngt vara orsaken, skjuta ngts orsak l. orsaken av ngt in på ngt, ange ngt vara orsak(en) till ngt; jfr SKJUVA I 2 e α. Skjuta skulden på, förr äv. till ngn l. ngt, lägga skulden på ngn l. ngt, skylla på ngn l. ngt. Skatten skiwtes in på them (dvs. jordägarna) mykit meere än som the iordena haffua. G1R 6: 263 (1529). Orsaken hwarföre han måsta (sannol. felaktigt för måste) rymma, skött .. (Cicero) på .. Borghmästerna. Schroderus Sleid. 54 (1610). Deras Excellencer skjuta all orsaken däraf (dvs. till det pågående kriget) in på Ständernes Approbation wid 1672 års Riksdag. HC11H 10: 113 (1675). De långa och mörka nätter, hwilkas orsak han (dvs. förf. till de orfiska dikterna) til en del skiuter .. in på norska och Finska Fiellarnas högd. Rudbeck Atl. 1: 522 (1679). Sådant (dvs. falska rykten o. svåra tider) föder dåligt lynne och med detta följer lusten att söka sig ett föremål, till hvilket man kan skjuta skulden. De (dvs. dalkarlarna 1522) skjöto den väl icke till Konungen; men det som gjorde dem förfång, det skulle han hjelpa. VittAH 22: 308 (1859, 1861). Hustrun (hade) skjutit sina sysslor som hon, mot att mannen arbetade för henne och hennes barn, skulle ha åtagit sig inom hus; på pigan, amman, hushållerskan. Strindberg Brev 6: 228 (1887). DN(A) 1964, nr 75, s. 16.
γ) i fråga om att flytta l. vänta med l. uppskjuta ngt från en tidpunkt l. tidsperiod till en annan l. förlägga ngt till en tidpunkt l. tidsperiod; jfr HÄN-SKJUTA.
α’) flytta l. vänta med l. uppskjuta (ngt från en tidpunkt l. tidsperiod till en annan); ofta (o. utan bestämning angivande tidpunkt till vilken ngt flyttas osv. nästan bl.) med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. på. Drögh icke at vmwenda tich til herran, och skiwt thet icke ifrå then ena daghen in til then andra. Syr. 5: 8 (öv. 1536). (Rätten ålade en uppbördsman, som klagat över att icke alla till fullo erlagt tull o. accis för 1629) att han .. hwariom och enom bewijsser, hwad dee .. cronan skyllighe ähre, seden skall det wäll blifwa fulfolgd. Och her med skötz till näste rådstugu dagh. BtÅboH I. 4: 155 (1632). Min far satt med i styrelsen och vi fick skjuta på middagen från halv sex till sex, när biblioteksstyrelsen hade sammanträde. Olzon Nevinson Vittne 6 (1936).
β’) med bestämning inledd av prep. på, betecknande tidpunkt till vilken ngt flyttas l. förlägges l. uppskjutes (numera bl. i uttr. skjuta ngt på framtiden l. en så l. så beskaffad framtid, ställa ngt på framtiden resp. en så l. så beskaffad framtid); äv. med bestämning inledd av uttr. in på, betecknande tidsperiod till vilken ngt flyttas l. förlägges l. uppskjutes; förr äv. i uttr. skjuta ngt på tiden, dra ut på tiden med ngt, fördröja ngt. Dhen marknedt, som the begäre skiuthe in på sommeren. PrivSvStäd. 3: 488 (1583). Ther myckit widt begrepne Sochnar äro såsom i Norlanden, skiutes wekopredikning på Lögerdagz afftonen (i st. f. att hållas onsdag l. fredag). KOF II. 2: 10 (c. 1655). Meurman (1847: på tiden). Lösning av den tyska frågan (dvs. frågan om Tysklands representation i Förenta nationerna) är skjuten på framtiden. DN(A) 1964, nr 53, s. 7. DN 1968, nr 267, s. 2 (: på en obestämd framtid).
γ’) (numera föga br.) i uttr. skjuta ngt på långbänken, förr äv. långa bänken, draga ut på tiden med ngt, ställa ngt på framtiden, uppskjuta ngt på obestämd tid, förhala ngt; se äv. LÅNG-BÄNK b; jfr SKJUVA I 2 e γ. AOxenstierna 4: 133 (1628). (Pfalzgreven har) bedet mig recommendera sin sak till dig .. på ded hans saak icke motte skiutas på långa benken. Dens. Bref 4: 517 (1648). Schultze Ordb. 4295 (c. 1755).
δ’) (†) i uttr. skjuta över tiden (jfr 16 a α δ’), dröja över tiden, bli försenad; möjl. att fatta ss. särsk. förb. Wädret har kommit mig att skjuta öfwer tiden. Lindfors (1824).
ε’) (†) flytta firande av (ngt) i tiden, bestämma när (ngt) skall firas. Hälge dagarnes skiutande effter landzens maneer. HärnösDP 1664, s. 93.
9) i fråga om att föra (en del av) sin kropp i viss riktning l. trycka (en del av) sin kropp mot ngt l. röra (en del av) sin kropp så att den får annan ställning l. form; äv. i fråga om att förflytta sig gm att ta tag mot o. utöva ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck mot ngt; äv. i fråga om att delarna av ngt förskjuta sig i förhållande till varandra l. skilja sig från varandra l. (refl.) i fråga om att ngt rubbas l. förskjutes; jfr 8 g ζ, 20, 21 o. SKJUVA I 3. — jfr FRAM-, NED-, UPP-, UT-SKJUTA.
a) med obj. betecknande (del av) subjektets kropp; äv. utan obj. (i den särsk. förb. SKJUTA IFRÅN); äv. i utvidgad anv., med saksubj. o. obj. betecknande en av subjektets delar: sträcka l. lyfta l. höja (i viss riktning l. över ngt o. d.). Berget .. sköt sin isiga hjessa mot skyn. Kellgren (SVS) 5: 608 (1792). Skjuta hufwudet emot muren. Nordforss (1805). Längre bort vidgar sig sjön och skjuter en vik så långt i söder, som blicken kan nå. VLS 53 (1885). Korsfattning bakom (i folkdans): Kavaljeren skjuter höger arm under damens vänstra och bakom hennes rygg och (osv.). Folkdans. 11 (1923). Munsterhjelm FarlUppdr. 119 (1934). — särsk. i vissa uttr.
α) skjuta borst, resa borst (se BORST, sbst.1 1 a α); äv. bildl. Cavallin (1876). Städerna bli tråkiga, så snart de börja skjuta borst med långa skorstenar. Johansson RödaHuv. 2—3: 179 (1917). jfr: (Råttorna) tordes .. ej på några dagar fram; / Ty Katten sköt sin borst på ryggen som en kam. Livin Kyrk. 40 (1781).
ε) (†) skjuta öronen, om kanin: resa upp öronen. Kaninen såg en Hjort. — Nå, skrek han, kära du, / Du bär en krona ej så ensam som du menar; / Jag skjuter öronen: Se nu! / Nu har jag också horn med grenar. Lenngren (SVS) 2: 236 (1799).
b) (†) i uttr. skjuta sin fart, ge sig fart gm att (ta tag mot o.) utöva ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck mot ngt så att man avlägsnar sig från den punkt där trycket sättes in; jfr c α, 15. (På den kortare av ett par olika långa skidor) spikas ganska nätt en Renbilling, så at Håret blir wändt emot Karlen; denna Skinnlapp tjänar til fäste när han skjuter sin fart, ty Håret tar då emot Snön. NJournHush. 1792, s. 10.
c) refl.
α) förflytta sig (i viss riktning l. från l. till en plats o. d.) gm att (med en del av sin kropp l. ett redskap o. d.) ta tag mot o. utöva ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck mot ngt så att man avlägsnar sig från den punkt där trycket sättes in, särsk.: staka l. staka sig (i viss riktning på skidor l. i båt o. d.); äv. oeg. l. bildl., särsk.: tränga sig (i vägen o. d.); jfr b, 14 b o. SKJUVA I 3 b α. Görtzke hade .. hunnit skjuta sig i vägen mellan Svenska armén och Königsberg. Mankell Fältsl. 840 (1859). (Jägarna) sköt sig framåt på skidor. Lagerlöf Holg. 2: 37 (1907). särsk. (†) i vissa bildl. uttr.
α’) skjuta sig utur sitt rätta tegmål, tillägna sig del av bys gemensamma åkerjord på annat sätt än enl. den rätta ordningen för åkerjordens fördelning. ÅngermDomb. 23/7 1646, fol. 8.
β) med saksubj.: rubbas, förskjuta sig ur sitt läge; förr äv. om lin: (gm rötning) ha sådan beskaffenhet att de för spånad tjänliga beståndsdelarna skilja sig från de otjänliga; jfr d o. SKJUVA I 3 b γ. (Att linet undergått lagom rötning) wisar sig ther utinan, at ljnet wäl skiuter sig; thet är, stiälken skiljes wäl ifrån bastet. Broman Glys. 3: 68 (c. 1730). Spetsbanden fasttråcklas med små förstygn på mönstret så att de ej kunna skjuta sig. DamBok 181 (1879).
d) i fråga om att olika lager l. delar av jordskorpan förändra sitt läge i förhållande till varandra; dels ss. vbalsbst. -ande l. -ning, sättning, dels i de särsk. förb. SKJUTA NED, SAMMAN, UPP; jfr c β, e o. SKJUVA I 3 c. (Sv.) Jordens skjutande .. (lat.) terræ lapsus, ruina. Lindfors (1824). IllSvOrdb. (1955).
e) [eg. specialanv. av d] i fråga om tjäle: dels i uttr. tjälen skjuter, den tjälade jordens yta brister, det blir tjälskott, dels (o. numera företrädesvis) ss. senare led i ssgr. Vägarna äro nu skäligen goda, Gud vet hurudana de bli om du dröjer tills kälan skjuter. Runeberg (SVS) 9: 44 (1838). — jfr TJÄL-SKJUTANDE, TJÄL-SKJUTEN, TJÄL-SKJUTNING.
10) [jfr 8] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om att plöja l. gräva o. d.; dels ss. senare led i ssgn UPP-SKJUTA, dels i den särsk. förb. SKJUTA UPP, dels i a o. b.
a) gm plöjning o. d. åstadkomma (fåra) i jorden; förr äv. i uttr. skjuta ngt i vinterfåra, höstplöja ngt. När åkeren är skutin i Winterfåra, eller tå han såås med Wintersäde, tå är (osv.). IErici Colerus 1: 91 (c. 1645). Hemmansåboerna, som hafwa inga ren- eller skälstenar mellan sina åkrar .. måla (dvs. mäta) dem hwarje år och skiuta fåror mellan dem. Lönqvist Bara 9 (1775). särsk. oeg.: gm att förflytta sig åstadkomma (fåra) i vatten. Glädtigt skjuter hans svarta svan (dvs. hans fartyg) / sin silfverfåra på solblank ban. Tegnér (WB) 5: 89 (1825); jfr 14 a ε.
b) bereda jord för plantering gm grävning. Pigorna rensade på Millanlyckan: skuto i kålg(ården): satte kål. Sjögren Journ. 7/6 1785. Därs. 8/6.
11) [jfr 8] sjöt. med avs. på tåg(ända): lägga i bukter; äv. i uttr. skjuta i bukter o. d.; numera företrädesvis i den särsk. förb. SKJUTA UPP o. ss. senare led i ssgr. (Rummet på båda sidor av storluckan) blir det beqvämaste ställe för (ankar-)Tågen .. i anseende til bugterne när Tåget skutes. Chapman Liniesk. 49 (1796). På däck har vakten sysslat med .. uppklarning af alla ändar — de skola ”skjutas” i runda, jämna bukter. Wrangel SvFlBok 369 (1898). — jfr RUND-, UPP-SKJUTA.
12) [jfr 8] i fråga om att överlämna ngt (i sht en fråga l. en tvist) till ngn för avgörande l. handläggning o. dyl. o. i anv. som ansluta sig härtill (särsk. i fråga om att vända sig till ngn för att få hjälp l. skydd); dels ss. senare led i ssgrna FÖR-, HEM-, HÄN-, LAG-, UNDER-, UPP-SKJUTA, dels i den särsk. förb. SKJUTA UPP, dels i a—c.
a) i förb. med prep.-uttr. (förr äv. indirekt obj.) betecknande person (äv. ss. personligt tänkt väsen) l. institution (särsk. domstol) l. församling o. d. som kan förväntas l. har att avgöra l. handlägga ngt l. döma l. yttra sig i fråga om ngt l. som kan förväntas lämna hjälp l. skydd; äv. oeg. l. bildl. (särsk. i förb. med prep.-uttr. betecknande tidsepok); förr äv. i förb. med (indirekt obj. o.) prep.-uttr. utgörande en metonymisk beteckning för person (äv. ss. personligt tänkt väsen) l. institution osv. med tanke på dennes resp. dennas makt l. förmåga att lämna hjälp l. skydd l. i förb. med (indirekt obj. o.) prep.-uttr. betecknande ngns gottfinnande l. välvilja l. samvete l. förstånd o. d.; numera bl. i α o. η α’.
α) (numera i sht jur.) i uttr. skjuta ngt under l. till, äv. hän till, förr äv. in till l. (in) för l. på ngn, överlämna ngt till ngn för avgörande l. handläggning l. dom l. yttrande o. d., hänskjuta ngt till ngn; jfr β—η. Skjuta ngt under l. till högre domstol l. rätt. OPetri Tb. 30 (1524: in for mÿn h(er)-r(es) nadh). G1R 29: 252 (1559: ihn till oss). Kunne .. (ärenden som upptas till rannsakning på ett fartyg) icke ther förslijtes, så schiutes för öffverste ameralenn och alle höffvidzmänn och skepere. Därs. 277. (Philippe de Comines säger att han) wille sigh heller önske til at ware hos the spitzfundighe, än hos then Herre, som inthet förstode sigh vppå någhon handel, vthan skute alle saker til sine tiänere och Befalningzmän. Skytte Und. C 3 b (1604). AOxenstierna 8: 286 (1633: på rijkzens rådh och ständer). Skjuta saken till högre domstol. IllSvOrdb. (1955). — särsk. i oeg. l. bildl. anv. Tyvärr kunde ingen ransakning ske (beträffande förhållandena i ett äktenskap) efter ena partens död. Derför borde domen .. skjutas hän till en upplyst framtid. Strindberg Giftas 2: 189 (1886).
β) [jfr α] i uttr. skjuta (om ngt) till ngn, överlämna åt ngn att bestämma l. döma l. yttra sig (om ngt), skjuta ngn till ngn, överlämna l. hänskjuta ngns sak l. mål rörande ngn till ngn, skjuta ngn från ngn, överlämna l. hänskjuta ngns sak l. mål rörande ngn från ngn (till annan domstol o. d.); jfr η α’. Borgmest(ere) och råd (ha) skutit till te edle härrer för lagmannens dom, ehuad tem h(er) vtinann (dvs. i ett mål om dråp) synis kann. VadstÄTb. 62 (1582). (Vid kyrkoherdevalet) fölle mäste rösterne på m(agister) Erich Olai Schipper, der um videre blef skuttet til andeligh och verldzligh öfverhet, som nu vid denna tiden i Upsala blifve församblade. RA I. 3: 26 (1593). Landzhöffdingen (skall) giffua den klagande eller fordrande Swar anten hans begiäran .. bevakas eller förvägras, eller han skiutes till rätten och någon wiss dommare. LReg. 208 (1635). Gunnerus (hade) den 26 Novemb:r blifwit skuten ifrån Consistorio (dvs. hans sak hade hänskjutits till världslig domstol), effter .. så skadeligit tingh (dvs. en trolldomsbok) hoos honom funnit är. ConsAcAboP 3: 494 (1671). Ekblad 269 (1764).
γ) i uttr. skjuta ngn ngt hem, överlämna åt ngn att bestämma i fråga om ngt; jfr HEM II 3 e. Der man kommer medh Stenderne .. till communication (rörande kriget med Brandenburg), läre dhe .. alt heemstella Regeringen, att lempa effter Rix-Rådz rådhe, så att heele processus et modus exequendi (dvs. tillvägagångssättet) .. skjutes Regeringen heem. RP 7: 30 (1637). Hamarinus Bielke F 4 a (1647).
δ) i uttr. skjuta ngn ngt i händer l. skjuta ngt i ngns händer, överlämna åt ngn att bestämma i fråga om ngt, hänskjuta ngt till ngn, skjuta ngt i ngns eget sköte, hänskjuta ngt till ngn i egen person; jfr η β’. LPetri 2Post. 235 a (1555). AOxenstierna 2: 51 (1612: i E. M:tts egett sköte). Echtenskaps saker skola .. liggia vnder biscopens doom. Doch ther nogor swår fall förekomma, som, öfwerheetennes macht och authoritet förvthan, icke kunna slijtas, så skal man slijkt skiuta henne i händer. Rudbeckius Kyrkiost. 34 (c. 1635). (Borgerskapets talesman) Lehusen .. skiöt alt (beträffande mellanhavandena med hertig Adolf Johan) i Hennes Maij:ts och den Kongl. Regeringens hender. RARP 9: 46 (1664).
ε) i sådana uttr. som skjuta ngn ngt i skön l. skjuta ngt i ngns skön 1. gottfinnande l. fria villkor l. skjuta ngt i l. under l. till ngns behag, överlåta åt ngn att avgöra ngt efter gottfinnande, hänskjuta ngt till ngns gottfinnande; jfr η γ’. E. M:tt (dvs. drottning Kristina) .. skööth saken i H. K. M:tz egit sköhn och betänckiende. AOxenstierna 2: 165 (1614); jfr b α. Schroderus Os. 1: 297 (1635: vthi hwars och ens frija Willkår). (David, vars barn enl. 2Sam. 12: 15 ff. blev dödssjukt, sade:) Gudhi, som thes bästa bäst wiste, skööt iagh alt i sköön. Gallius Gotzigerodius B 2 b (1639). Herr Riks-Cantzleren hade .. skutit til Hennes Maj:ts behag, om Hennes Maj:t skulle finna för godt at kalla sig til bem:te conference eller icke. HC11H 3: 14 (1670). Peringskiöld Hkr. 1: 140 (1697: uti Trondhemsboernes godt finnande). Swedberg Cat. 301 (1709: i Gudz behag). Dalin Hist. III. 1: 161 (1761: under Biskoparnes behag).
ζ) i uttr. skjuta ngt på ngns samvete, överlåta åt ngn att avgöra ngt efter sitt samvete, skjuta ngt till ngns förstånd, överlåta åt ngn att avgöra ngt efter bästa förstånd. Så skiuter man .. til the vthskickade Sendebudz höghe förstånd, om the och kunne tänckia, at (osv.). Chesnecopherus Skäl Qq 2 b (i handl. fr. 1596). Luther sköt .. saken (dvs. frågan om man för religionens skull kunde gripa till vapen mot den lagliga överheten) på juristernas samvete. Geijer I. 1: 310 (1845).
η) refl.
α’) [jfr α, β] (numera bl., föga br., i skildring av ä. förh.) i uttr. skjuta sig under l. till, förr äv. in för ngn, överlämna sin sak l. sitt mål till ngn, vädja till ngn (äv.: vända sig till ngn för att få hjälp l. skydd); äv. i sådana uttr. som skjuta sig under ngns hägn och försvar, vända sig till ngn för att få hjälp o. skydd, skjuta sig under ngns auktoritet, söka hjälp i l. skydd bakom ngns auktoritet, skjuta sig in under ngns gård, bli underlydande under ngns gård för att komma i åtnjutande av hjälp o. skydd; jfr β’. OPetri Tb. 74 (1525: in for wor nadig(este) herre). Iach (dvs. den av judarna anklagade Paulus) skywter mich til keysaren. Apg. 25: 11 (NT 1526). Effter the lifflenske skiute sig under thätt rommerske rike .., så kann man väl täncke, hvad effterfölge ville, um vij toge thär någeth aff landeth in. G1R 28: 361 (1558). (Vi) Mostom .. vthaff .. (Gud) fördömde wara, om wij icke haffua tilflycht, och skiute oss til Christum. Balck Musæus D 3 b (1596). (Jag, dvs. svaranden i en äganderättstvist) skiuter .. mig .. under min aldranådigaste Öffwerheets sampt Öffwerhetens betientes hegn och förswaar. Ambrosiani DokumPprsbr. 270 (i handl. fr. 1662). Bönderna .. sköto sig (under 1500-talet) in under adelns gårdar för att komma i åtnjutande af de adliga underhafvandenas förmåner och själfsvåld. SvH 4: 327 (1904). (För domprost Lars Molin) stod ingenting att uträtta (i en akademisk tvist), då .. (hans motpart) behändigt sköt sig under prokanslerns auktoritet. Annerstedt UUH II. 1: 421 (1908).
β’) [jfr α, δ] i uttr. skjuta sig på ngn l. i ngns hand l. hägn, vända sig till ngn för att få hjälp l. skydd; jfr α’. Oss tycker ganske ilde vare, .. at .. (Lars Sparres son, som kommit i häkte för gäld) icke haffver seedt sig bätter före, uthan sielff sig i sådane farlighet giffvet till ett löst selskap, ther han ingen herre hade förhanden ath skiuthe sig opå. G1R 24: 5 (1553). Columbus MålRoo 86 (c. 1678: i Guds hand). (Jag) skiuter mig uti hans (dvs. Guds) Hägn. Warnmark Sinnew. A 3 b (1687).
γ’) [jfr ε] i uttr. skjuta sig i ngns behag, underordna sig ngns vilja, låta ngn bestämma, skjuta sig i ngns goda favör, vädja till ngns välvilja. Ekeblad Bref 2: 21 (1657: uti farkiärs goda faueur; rättat efter hskr.). Ren Jungfrulefnad wäl min önskan war at föra; / Dock hade jag ei tänkt, at Klöster-Löfte giöra. / Jag sköt ock häruti mig helt i Guds behag. Kolmodin QvSp. 2: 24 (1750).
b) i förb. med prep.-uttr. betecknande bedömande l. undersökning l. avgörande l. dom l. handläggning l. försorg o. d.
α) med avs. på ngt sakligt (särsk. tvistefråga l. rättssak), i förb. med prep.-uttr. inledda av prep. till l. under, förr äv. i l. (i bet. γ’) på l. (i bet. δ’) om; numera nästan bl. i uttr. skjuta ngt till l. under ngns avgörande; förr äv. i sådana uttr. som skjuta ngt i l. till l. under ngns (råd och) betänkande, hänskjuta ngt till ngns bedömande, skjuta ngt till ngns försorg, överlåta åt ngn att dra försorg om ngt. AOxenstierna 2: 165 (1614; se under a ε). Schroderus Liv. 465 (1626: til Rådetz betenkiande). RARP V. 1: 118 (1652: i K. M:tz höghwijsa råd och betänkiande). Ibland andra mina fränder är tu then, under hwilkens goda betänkiande, iag allerhälst wil skiuta mit tal. Peringskiöld Hkr. 1: 480 (1697). Loenbom Stenbock 2: 104 (1758: til Kongl. Rådens försorg). Skjuta saken under (högre) domstol(s avgörande). Östergren (1939); jfr a α. — särsk. (†)
α’) i sådana uttr. som skjuta ngt till rannsakning(s) l. till ngras rannsakning, hänskjuta ngt till rannsakning resp. till ngras rannsakning. Samme Dag Kom anders person i vby .. och klagade ath Honom war kommid et ryckte vppå om en säck som lades i Hans släda .., Taa sköt jak (dvs. lagläsaren) ted til Nemdemennens ransackning. UpplDomb. 5: 23 (1553). Een tjuffvesaak ifrån Örebroo .. är skutin till ransackning. RP 6: 71 (1636). Schück VittA 2: 230 (i handl. fr. 1691: till Ransaknings). jfr: Vm dråpet wardt skutedt till att ransakas widh heredztingh. HH XIII. 1: 134 (1564).
β’) i uttr. skjuta ngt till (lag och) rätta, hänskjuta ngt till domstol, överlämna ngt till rättslig behandling (se äv. RÄTTA, sbst.2 2 k), skjuta ngt till doms l. under en dom, hänskjuta ngt till skiljedom, skjuta ngt till l. under ngns dom, hänskjuta ngt till ngns avgörande (gm dom). OPetri Kr. 52 (c. 1540: til Gudz doom). AOxenstierna 2: 666 (1624: till dombs). Om the andre två gravamina (dvs. tvistepunkter) att skole under en domb och opman skiutas (så som danskarna föreslagit vid förhandlingar), var aldeles irraisonabelt. Därs.; jfr a α. Thenne twist sköötz vnder then Keyserlige Cammarrättens Dom. Schroderus Os. III. 1: 25 (1635). Lögderij skiutes till lagh och rätta. RARP 10: 305 (1668).
γ’) i uttr. skjuta ngt till ngras egen räkning l. till förlikning l. på ngras egen förlikning, hänskjuta ngt till uppgörelse mellan ngra själva. Förtärningen och omkostningen för betalningen, bleff skutthen tiill Ricardi Wedderboren och Johan Baptiste Pillegrims egen rechningh. TbLödöse 81 (1587). 3SthmTb. 9: 111 (1616: till förlijkningh). AOxenstierna Bref 4: 425 (1647: på Stendernes egen förlijkning).
δ’) i uttr. skjuta ngt till l. om ngns förklaring, hänskjuta ngt till ngns förklaring (se d. o. 4 a), anhålla om ngns förklaring i fråga om ngt. NoraskogArk. 4: 33 (1617: till den konungslige hofrätts förklaring). RARP 2: 20 (1633: till Rikzens Rådz förklaringh). Skötz sådant alltt (dvs. ärendet om hur man skall förfara, då ngn brutit mot privilegiebestämmelserna för adeln) om Rikzens Regeringz förklaring. Därs. 3: 120 (1640).
β) (†) i uttr. skjuta ngn till anklagande och dom under (viss rätt), ställa ngn till ansvar inför (viss rätt); jfr a α. Som en betientes afsättiande icke bör skee uthan gijltige skähl, så finner Kongl. Maij:t bättre wara .. at StatsContoiret först suspenderar de olydige, oflijtige och wårdzlöse betiente ifrån deras Embete, och sedan skiuter desamme till lagligit anklagande och dom under een CammarRätt. CivInstr. 148 (1685).
γ) refl., i uttr. skjuta sig till l. under ngt, hänskjuta sin sak till ngt, underkasta sig ngt (äv. i uttr. skjuta sig under lagen, påyrka laga rannsakning rörande sin sak); numera bl. i uttr. skjuta sig (hän) under ngns dom (se slutet). Hans v. Oldenborgh och någre medh honom hafue sigh wnder lagen skiutidh. UrkFinlÖ I. 2: 166 (1597). När .. (hertig Adolf Johan) hafver sedt schriften, som honom gifves, så får man höra, om han skiuther sig under process. RARP 9: 53 (1664). Skiuter migh .. til Gudh den högstas, min nådighe Konungs och E(ders) H(öggrevliga) Excellens omdöme, om iagh sådant (dvs. orättvisa misstänkliggöranden) förtienar. Rudbeck Bref 48 (1668). HSH 8: 107 (1678). — särsk. (numera föga br.) i uttr. skjuta sig (hän) under, förr äv. till ngns dom, hänskjuta sin sak l. vädja till ngn, underkasta sig ngns dom l. bedömning; förr äv. i uttr. skjuta sig till ytterligare (l. en vidare) rannsakan l. rannsakning (och dom l. ngras dom), hänskjuta sin sak till ytterligare rannsakning (o. domstols resp. ngras avgörande). G1R 28: 501 (1558: till enn vijdere ransackningh och dom). Ther någhor menar sigh icke wara retteligha banlyst, han må skiwta sigh til ytterligare ransakan, och theras doom som slijka saker äro befalta. LPetri KO 34 a (1561, 1571); jfr KOF II. 2: 107 (c. 1655). AJGothus ThesEp. 3: 65 (1619: vnder Laghmans Doom). Bönderna skutto sigh til hans (dvs. Luthers) Dom (i frågan huruvida det var rätt att göra uppror mot överheten). Schroderus Os. III. 1: 66 (”65”) (1635). Vådorna af att i unionella frågor skjuta sig hän under utlandets dom. SD(L) 1896, nr 572, s. 1. Annerstedt Rudbeck Bref CXXXXIV (1905).
c) (†) utan utsatt beteckning för den till vilken ngt överlämnas.
α) överlämna ärende rörande (ngn) till avgörande. Mårthen Berthilson, Maths Olson och Olof Thomosson i Helsö blefuo (vid visitationen) af presterskapet med utrekningz zedel (dvs. redogörelse för släktskapsförhållanden) skutne, om them kan efterlåtas wixl uti 3 och 4 leed. Murenius AV 596 (1666).
β) refl.: vädja l. gå till högre instans (i visst ärende o. d.). The Lifländer som vnder Sweriges Crone ligge, och vthi någon saak wädhie eller sigh skiute wele, The skole apellere vnder Rijksens Rådh j Swerige. Chesnecopherus Skäl N 4 b (1607).
13) [jfr 8] (†) i fråga om att åberopa sig på l. hänvisa till l. skylla på ngn l. ngt. — jfr PÅ-SKJUTA.
a) i förb. med prep.-uttr. betecknande ngn l. ngt som kan ge upplysningar om l. bestyrka l. ta ansvar för ngt.
α) i uttr. skjuta (ngt l. om ngt) på l. in(ne) på l. till l. in till ngn l. ngt, åberopa sig på l. hänvisa till l. skylla på ngn l. ngt (i fråga om ngt); jfr γ. H(e)r hans .. skøt (i en tvist om ett hus) wpa tenkiebokene, huilkin som och wart wp læsen. OPetri Tb. 57 (1525). G1R 3: 93 (1526: in paa oss). (Hustru Anna, som fått ut ett arv) hadhæ .. war k(äre) n(ådige) h(erres) b(re)ff ssom och sskyth inna oppa th(e)n ffør ssc(ri)ffth ssom hon och hade wtaff sswrkiøpwngh. ArbogaTb. 4: 21 (1538). Om secken (som blivit stulen o. återfunnits hos en anklagad) skött hann paa Matt(es) mölerss hust(r)v gaff honom. UpplDomb. 7: 14 (1546). (En för stöld av spannmål anklagad) skött Till sin stalbror att han haffwer stoll(i)t och th(e)n hindrik p(er)-son haffwer aff honnom köptt. EnköpTb. 101 (1560). Han skiuter på, thet han intet fådt någon communionbook, förr än nu nyligen. VDAkt. 1749, nr 520. Dähnert (1784). jfr (med prep.-uttr. ersatt av adv.): Hvad .. (G. I:s) tal hafver varit .. förr än han saligen afled .., derom hafver jag gjort en skriftelig undervisning uti Hertig Carls Canzli, dit och derom jag refererar och skjuter. SElofsson (1599) i HSH 12: 121. särsk. i uttr. skjuta sin kunskap in till ngn, hänvisa till ngns vittnesmål om sig, skjuta till vittnen, om lag: kräva vittnen. Thet är clart på tagha, at laghen icke wil, at .. löst rychte .. skal haffua witzord, therföre skiuter hon till så mong witne. OPetri 4: 306 (c. 1540). Effter .. (de anklagade hövitsmännen o. skepparna) sigh icke allenasth holle widh thesse (uppräknade) wethne, vthen berope sigh och skiute sine kundskap in till hele skipzflåthen, som medh them swerie och wethne wele, dherföre (osv.). HH XIII. 1: 154 (1564).
β) i uttr. skjuta ngt ngn till vittne, åberopa sig på ngn ss. vittne i fråga om ngt, skjuta ngt ngn till eden, ålägga ngn att gå ed i fråga om ngt. Dett (dvs. att han fått en säck av kärandens hustru) skött .. (den för stöld anklagade) tiil vittne nog(re) kuinffolk som hoss våår(e). UpplDomb. 7: 14 (1546). Skötz honom till Edhen at han skulle aff werija sigh. det han (osv.). ÅngermDombRenov. 1634, fol. 21.
γ) [jfr α] refl., i uttr. skjuta sig (in) på l. (in) till ngn l. ngt, åberopa sig på l. hänvisa till l. skylla på ngn l. ngt; i uttr. skjuta sig till ngt äv. med saksubj.: hänvisa till l. grunda sig på ngt. G1R 5: 159 (1528: til samma breff). Alle the ther fare kringom landet .. thå skiuthe the sig alle in till vår nådige herre och pucke så the stackers bönder skiutzferder utaf. RA I. 1: 228 (1538). G1R 26: 664 (1556: in opå honum). Man kan icke byggia på the exempel som wij haffue j then helga Scrifft, mz mindre Gudz klara och vppenbara Lagh gå före, til hwilken all exempel moste sigh referera eller skiuta. LPetri Skylsk. D 1 a (1572). (Den för innehav av falska mynt åtalade) skött sig på at hann hadhe wäxslat — 150 dal(er) medh enn båszman vthi Lÿbeck. 3SthmTb. 6: 122 (1606). ConsAcAboP 7: 561 (1695). särsk. i uttr. skjuta sig till vittnes, åberopa sig på vittnen, skjuta sig till vittne till ngn, åberopa ngn ss. vittne. Jachiop skiötth sigh till withnne thil en pika, vid nampn Kirstin. TbLödöse 228 (1590). (Den anklagade) skött .. sigh til witnes, och sade at (osv.). BtSödKultH 12: 40 (1594).
b) åberopa sig på (ngt). Anna Hindersdotter .. will ryggia trolofninghen .. (bl. a. emedan fästmannen har haft) longhligh siuckdoom then hon inthet wiste af för trolofninghen, att han i någhra åhr schal hafwa hafft miströstningh på gudh, thet hon schiutr sochnen schall kunna beretta. Murenius AV 437 (1660).
c) med refl. obj. o. inf., i uttr. skjuta sig vara bedragen, skylla på att vara bedragen. HärnösDP 1662, s. 20.
C. i fråga om att förflytta sig l. röra sig o. dyl. l. (med saksubj.) sträcka sig l. nå o. d.
14) intr. l. refl. l. i pass. med intr. bet.: (mer l. mindre snabbt) förflytta sig l. röra sig l. fara l. ila l. skynda o. d. (i viss riktning l. genom ngt o. d.) l. komma farande (ur ngt o. d.) l. hoppa (över ngt) l. stiga (i höjden o. d.); ofta med bestämning uttryckande snabbhet, i sht i form av jämförelse med projektil o. d.; dels om levande väsen (i sht fågel l. orm l. fisk), dels med saksubj. (i sht betecknande fartyg); jfr 17—20.
a) intr.; jfr 2 m γ. Skjuta i höjden (jfr 16 a α γ’, 21 a γ α’, b γ α’), t. ex. om uppsprutande vatten. VetAH 1751, s. 109 (om hoppande fisk). Fogelen skiuter genom luften som en pil. Schultze Ordb. 4296 (c. 1755). Mellan hvarje gång han (dvs. abborren) skjuter framåt, står han stilla och håller sig vanligen vid bottnen. SkandFisk. 4 (1836). Snöflingor ur skyarna skjuta. Östergren Dikt. 106 (1871). Han .. såg, att en orm kom skjutande genom riset rätt emot honom. Lagerlöf Holg. 2: 33 (1907). Klubbmästaren sköt som ett skott snett genom salen. Han dansade med fröken Reich. Asplund Stud. 102 (1912). Spong Lewis Dagg 67 (1936). — jfr FRAM-, GENOM-, NED-, PÅ-, TILL-, UPP-, UT-SKJUTA. — särsk.
α) i vissa uttr.
α’) skjuta i väg, fara i väg, ge sig av; förr äv. i uttr. skjuta sin kos, anträffat bl. med anslutning till 8 b α, om person i båt: lägga ut o. ge sig av. Suenn P(er)sson (m. fl.) .., som wore på andre båtar .. hullo med sijnn edh, att tå diecknen (som fått låna en båt) skööt sijnn kooss, hörde the att diecknen sade (osv.). .. Och så rodde dieknen sijnn kooss. VadstÄTb. 30 (1579). De små granna båtarna sköto iväg över fjärden med läsidan i vattnet. SvFl. 1939, s. 133.
β’) skjuta mot l. på l. efter, förr äv. till ngn l. ngt, om vissa djur (i sht fågel l. orm): störta sig mot resp. efter ngn l. ngt (i syfte att ta rov); äv. bildl.; i sht förr äv. skjuta genom ngt, om pil o. d.: genomborra l. genomtränga ngt; jfr b β, 2 m γ, 19 slutet. Ett (hintertyg) aff swart sammet, beslaget med sölff, förgylt, med en hond j hond och en strål (dvs. pil) j honden, som skyter genom ett hierta. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 35. (Satan) Sticker och skiuter .. på oss, såsom een Fiske måso effter fisken, oc en höök effter rapphöns. PErici Musæus 5: 263 b (1582; t. orig.: Sticht vnnd scheuszt). Så skööt then Orm til honom (dvs. mannen som ormen enl. domarnas utsago skulle få) mz wrede, / Och spydde til honom förgift thet ledhe. Forsius Fosz 408 (1621). Antiken hade skarpt öga (inom konsten) och sköt som en falk med ens på sitt rof och högg klorna deri — utan misstag. Lundgren MålAnt. 1: 32 (1870). Höken sköt pilsnabbt mot sitt byte. IllSvOrdb. (1955).
δ’) (†) skjuta över stag, om fartyg: gå över stag. (Vid vändningen firar man) lijtet på Fåckeskiötet, på det at Skeppet behåller fahrten och der med skiuter öfwer Staag. Rosenfeldt Tourville 85 (1698).
ε’) skjuta över stäv l. föröver, (sjöt.) om fartyg: röra sig framåt, göra fart föröver, skjuta fart (se 15); jfr ζ’. Lätta litet på roret der! Vi måste låta henne skjuta öfver stäf, annars komma vi för långt akter ut. Gosselman SNAmer. 2: 42 (1833). Skjuta föröver. Auerbach (1913).
ζ’) (†) skjuta över ankaret, om fartyg för ankar: röra sig framåt (över ankaret); jfr ε’. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Dens. Sjölex. 283 (1875).
β) om lysande föremål l. ljussken o. d. (i sht på himmeln); jfr b γ. Se, hur raketerna i höjden skjuta. CVAStrandberg 1: 180 (1859). Norrskensflammorna skjuter som spjut genom rymden. Macfie NorrskM 218 (1938). — särsk.
α’) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om meteor o. d.: (efter att plötsligt ha blivit synlig) förflytta sig hastigt (o. försvinna), falla; äv. i p. pr. i adjektivisk anv., i uttr. skjutande stjärna, stjärnskott, meteor. Samme dagh åm aftenen wedh solen gick neder sköt en stierne såsom en fyrebåll. Carl IX Cal. 53 (1588). (Eng.) A flying or shooting star, (sv.) skiutande stierna. Serenius Ggg 1 a (1734). Stjernfall vidt i rymder skjuta. Thomander 3: 67 (1826). Björkman (1889).
β’) om blixt: hastigt tränga fram (ur moln o. d.); äv. bildl. (särsk. i anv. motsv. BLIXT 2 b). En ljungeld sköt / Ur svartnad sky. Runeberg (SVS) 3: 306 (1844). Ur hans blickar sköto blixtar / Utaf harm. Oscar II I. 2: 109 (1859, 1886).
γ) om vätska: rinna l. tränga fram (genom l. i l. ur ngt); numera nästan bl. i α’ o. β’; förr äv. i uttr. skjuta av ngt, strömma l. forsa från ngt; jfr b δ. (Sv.) Vatnet skiuter af bärgen, (Lat.) Aqua ex rupibus celeri cursu fertur. Schultze Ordb. 4296 (c. 1755). — särsk.
α’) om blod: svalla (genom ngns ådror o. d.); äv. i uttr. som beteckna sinnesrörelse (särsk. i uttr. blodet skjuter uppåt huvudet på ngn, betecknande att ngn blir vred). Sjöng gjorde .. (Bellman) beständigt, dag ut, dag in, vid hvarje varm bölja blod, som sköt genom ådrorna. Levertin Gest. 169 (1903). På Raniero sköt blodet uppåt hufvudet. Lagerlöf KristLeg. 218 (1904).
β’) (numera mindre br.) om sav: stiga (i träds grenar o. d.). Rålamb 14: 35 (1690). Mot trädets topp och grenarnes öfre delar skjuter safven lifligare. Abelin MTr. 53 (1902).
δ) (†) om foster: tränga ut (i ngt med viss kroppsdel). Om Barnet skiuter med Hufwudet uti Födslen (dvs. moderns yttre könsdelar), och Hustrun hafwer ey Kraffterna at föda, kan man henne ey widare hielpa. Hoorn Jordg. 1: 250 (1697).
ε) (i vitter stil) med bestämning bestående av (l. vars huvudord är) sbst. i grundform, betecknande väg där förflyttning sker. Der simmar på floden en döende svan / Och skjuter i silfver sin glänsande ban. Böttiger 1: 106 (1856).
ζ) (numera föga br.) i p. pr. i adjektivisk anv. (jfr β α’): snabb, rask, ilande; dels om fart, dels om steg l. språng. Fort nog kom jag .. (dit jag ämnade mig) utan större motgångar än att jag i min skjutande fart en gång knuffade emot ett par gummor. Cederborgh OT 4: 10 (1818). I raseriets stund kasta (björnens kraftiga ben) honom .. i långa, skjutande språng framåt mycket fortare än en senig och snarbent man kan löpa. OoB 1895, s. 457. Hülphers Ångermanl. 28 (1900; om steg).
η) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr α β’, β β’); särsk. om blick (jfr 3 g). En grufvelig värk, som sköt låret utföre. VetAH 1759, s. 62. Mången hurtig och tacksam blick sköt från de norske officerarnes skimrande ögon. Carlén Skuggsp. 1: 184 (1861, 1865). Var det månne .. (madisternas) läger? Stas betogs av häftig skräck. .. Åter fångenskap .., nya övergrepp, nya våldshandlingar i mahdins eller Allahs namn! Bleve de gripna, skulle Nell dö den första dagen och han själv i hela sitt liv bli slav. .. Dessa tankar sköto blixtsnabbt genom hans hjärna. Jensen Sienkiewicz Ökn. 227 (1913).
b) (†) refl. l. (i bet. γ) i pass. med intr. bet. (jfr 9 c α); dels ss. senare led i ssgn UNDAN-SKJUTA, dels i särsk. förb., dels i α—δ.
β) i uttr. skjuta sig på l. åt ngn l. ngt, om orm l. fågel: störta sig mot ngn l. ngt (i syfte att ta rov); jfr a α β’. Ormen sköth sigh alt åt then man, / Han willen för stoor hunger vpäta. Forsius Fosz 406 (1621). (Fåglar av falksläktet) skjuta sig ofta från den största höjd, med pilens snabbhet, nästan lodrätt ned på rofvet. Nilsson Fauna II. 1: 6 (1835).
γ) om lysande föremål l. ljussken o. d. (på himmeln): röra sig; äv. om stråle: utgå (ur ngt); jfr a β. (Jämte andra järtecken) hafwer och på Himmelen synts itt stoort Skeen, hwilket .. skiöt sigh på itt vnderligit sätt hijt och dijt på Himmelen. Schroderus Os. 1: 618 (1635). (På himmeln syntes) itt Eldswärd, som sågh nästan vth som en Drake, vthur hwilkens Mun skuto sigh twenne Strålar. Därs. 809. När Stiernorna skiutas hijt och tijt, thet märcker ostadigh Wäderleek. IErici Colerus 1: 9 (c. 1645). Serenius (1741).
δ) om vätska: rinna l. tränga fram (genom ngt); jfr a γ. Wrångt eller Swrt Wijn .. skiuter sigh ey lätligh genom Ådrerne och skadar Bröstet. Palmchron SundhSp. 125 (1642).
15) [jfr 9 b] i förb. med sbst. fart i sådana uttr. som skjuta (god l. dålig o. d.) fart, (börja) röra sig med (god osv.) fart, skjuta en fart av (äv. om) så l. så många sjömil o. d. (i timmen o. d.), förflytta sig med en hastighet av l. göra så l. så många sjömil osv. (i timmen osv.); särsk. om fartyg; jfr FART 7 b. Sij, som skieppet skiuter farht. Rosenfeldt Vitt. 183 (1689). Runeberg 4: 179 (1833: god fart). KrigVAT 1895, s. 140 (: en fart af 16 sjömil .. i timmen). Utan att särskildt anstränga sig skjuter hon (dvs. svalan) en fart om 67 meter i sekunden. Ericson Fågelkås. 1: 94 (1906). Vinden var svag och båten sköt dålig fart. Henning HbgMinn. 2: 59 (1953). jfr: Som ett stjernskott uti qvällen / skjuter hon (dvs. skeppet Ellida) sin fart i fröjd. Tegnér (WB) 5: 71 (1825); jfr 14 a β α’. — särsk.
a) (föga br.) i uttr. skjuta god fart, opers.: gå fort l. undan. Ingmar vandrade .. framåt med stora steg, det sköt god fart, då han gick. Lagerlöf Jerus. 2: 254 (1902).
b) oeg. l. bildl.: ta fart o. d. Med den fart händelserna nu skjuta. Tegnér (WB) 8: 85 (1836). Det var just under 1500-talet, som .. Arbogas järnhandel sköt verklig fart. Rig 1950, s. 115. särsk. med anslutning till 21 a γ, om växt: växa till l. utveckla sig raskt. Så kom aprilsolen, och då sköto de (dvs. plantorna) fart. Strindberg Skärk. 189 (1888).
16) med saksubj.: sträcka sig l. nå l. ha sin sträckning l. stå ut l. höja sig; äv. refl. (se a β o. den särsk. förb. SKJUTA EMELLAN); jfr 21.
a) med bestämning betecknande viss riktning mot vilken ngt sträcker sig l. det framom l. ur vilket ngt sträcker sig l. står ut l. utom l. över l. från vilket ngt sträcker sig l. höjer sig o. d. Ther som nogra ållenskogar liggia i landrenen, ther villia .. (blekingsborna), att theres landamercke scall skiuta väll hiitt up (mot Smål.). G1R 24: 545 (1553). Det skjuter tre fot framom muren. Schulthess (1885). Hans pepparbruna ögon sköto ur hufvudet. Heidenstam Karol. 1: 205 (1897). — jfr FRAM-, FÖR-, GENOM-, NED-, SAMMAN-, UNDER-, UPP-, UT-, ÖVER-SKJUTA. — särsk.
α) i vissa uttr.
α’) (†) skjuta ifrån ngt, om höjd: resa sig från ngt, höja sig över ngt. Kokenhusen (är) belägidh uppå en klint, som skiuter ifrån slätta marken ther uthanföre. HH 20: 337 (c. 1640).
β’) skjuta över ngt (jfr γ’, δ’), höja sig ovanför ngt, skjuta utöver ngt, breda ut sig över ngt. Utöfver kragens spetsar skjuter / Ett bredt och tvärklippt, grånadt skägg. Snoilsky 2: 18 (1881). Öfver hans tjurhals sköt hans raka och trotsiga nacke. Heidenstam Vallf. 44 (1888).
γ’) skjuta i höjden, äv. i höjd (jfr 14 a, 21 a γ α’, b γ α’), höja sig, sträcka sig mot höjden; äv. i förb. med bestämning inledd av prep. över, betecknande det varöver ngt höjer sig. Förstäfven .. (o.) bakstäfven .. (på ett forntida fartyg) skjöto betydligen i höjd öfver midtskeppet. Palmblad Fornk. 2: 189 (1844). Wrangel ByggnH 22 (1904).
δ’) oeg., i (det äv. med huvudtrycket på över uttalade) uttr. skjuta över tiden (jfr 8 i γ δ’), vara l. dröja över (den fastställda l. vanliga) tiden; äv. opers. Nordforss (1805). Det har redan skjutit långt öfver tiden. Dalin (1854). Du får förlåta, om middagen skjuter några minuter över tiden. Rootzén SthmsUngd. 97 (1928).
β) (†) refl.: sträcka sig l. gå (i viss riktning l. utom ngt); äv. oeg., dels (med bestämning betecknande tidsperiod): sträcka sig l. räcka (så l. så långt in på viss tidsperiod), dels i uttr. skjuta sig över ngt, om belopp: överstiga ngt. NoraskogArk. 2: 522 (1606). Vintern skööt sig långt in på våren. RP 8: 152 (1640). Orten som .. (seraljen i Konstantinopel) ligger vppå, är en Vdde som skiuter sig vthi Bosphorum. Rålamb Resa 70 (1658, 1679). (Befallningsmannen) Hakes böhr upfylla den (gm hans försumlighet l. oredlighet uppkomna) bristen, som sig öf:r afkortningen (i den akademien tillkommande inkomsten) skiuter. ConsAcAboP 7: 430 (1694).
b) pregnant.
α) (föga br.) i p. pr. i adjektivisk anv., om axel: framskjuten; äv. om rygg: kutande. Han gick häftigt med nedböjdt hufvud och skjutande axlar. Strindberg RödaR 23 (1879). Amram såg på hans skjutande rygg, att han bar på onda anslag. Dens. HMin. 1: 30 (1905).
β) hippol. i p. pf. i adjektivisk anv., om fläck i hästs panna l. på hästs nos: utdragen nedåt i en spets. En swart Wallack med stiern ock så kallad skutin Snopp. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. Stjärn är en vit fläck i pannan; är den förlängd i spets nedåt näsryggen kallar man den skjuten stjärn. Hästen 12 (1938).
γ) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om den del av ngt delvis betäckt som sträcker sig utanför betäckningen, överlapp, övertäckning. Hvarje taksticka bör ej hafva mer än 4 1/2 tum lång dagyta eller s. k. skjutning. TLandtm. 1897, s. 285.
D. i vissa från A—C utgående anv.
17) [jfr 1, 2, 8, 14] i fråga om att inge ngn ngt l. i fråga om att ngt faller ngn in; dels ss. senare led i ssgrna HUG-, IN-SKJUTA, dels i den särsk. förb. SKJUTA IN, dels i a—c.
a) (numera föga br.) i uttr. skjuta i hågen, särsk. om god l. ond andemakt (Gud l. djävulen): inge; äv. i uttr. skjuta ngn ngt i hågen l. ngt i hågen på ngn, inge ngn ngt (se äv. HÅG 1 b ζ); jfr b o. SKJUVA I 2 e δ. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 25 (1661). När gud så i hogen skiuter, måste (en viss änkling) fuller, kan ske, träda till ett annat giffte. VDAkt. 1709, nr 109. OfferdalKArk. N I 1, s. 151 (1729: i hugen på någon kommande Herre til Wångsgård). Högberg Vred. 2: 348 (1906).
b) (†) i uttr. skjuta ngn ngt i sinne, inge ngn ngt; jfr a o. SKJUVA I 2 e δ. Ther för innan kan gudh skiwtha nogon godh Man i synne att giffwe sigh hiitt opp tiil oss. G1R 7: 531 (1531). Skjuta en uti sinne. Ihre (1769; klandrat hos Sahlstedt Obs. 17 (1773)).
c) (numera föga br.) i uttr. skjuta ngn i hågen, förr äv. uti sinnet, falla ngn in. Verelius 127 (1681). Möller (1790: uti sinnet). Finna .. (myndigheterna) ej elände och landsbekymmer i öfverlopp, om det skulle skjuta dem i hågen att ägna sig däråt? Högberg Vred. 2: 181 (1906).
18) [jfr 2 c, 14] i fråga om att hinna upp ngn l. ngt l. komma före ngn l. ngt på den väg där han resp. det skall passera; dels ss. senare led i ssgn GEN-SKJUTA, dels (numera bl. tillf.) i uttr. skjuta ngn i farten, genskjuta ngn. När han .. vände sig för att gå ur rummet, sköt jag honom i farten och slöt honom i mina armar. Bremer Grann. 1: 112 (1837).
19) [sannol. utgående dels från 2 j med tanke på jägare lurande på sitt byte, dels från 14 a (α β’)] om vissa rovdjur (särsk. kattdjur): ligga o. lura färdig att med ett språng kasta sig över byte (äv. i uttr. ligga och skjuta); äv.: med ett språng kasta sig mot byte (förr äv. i uttr. skjuta språng); förr äv. med obj. betecknande byte (se slutet). Nordforss (1805). Pumadjuret .. gömmer sig imellanåt i hålor, hvarutur det skjuter språng, så snart det pålurade djuret är nog nära för att kunna gripas. Gravander Buffon 2: 20 (1806). Sommarskymningen .. gav något levande åt det uppstoppade lodjuret, som kurade och sköt från sin piedestal. Johansson RödaHuv. 2—3: 283 (1917). — särsk. med obj. l. (numera bl.) bestämning inledd av prep. på l. efter, betecknande byte; jfr 14 a α β’. Katten sköt efter en fogel. Weste FörslSAOB (c. 1815). Skjuta sitt rof (om lejon, tigrar, kattor m. m.). Meurman (1847). Katten ligger å skjuter (på, efter en fågel). Östergren (1939).
20) [jfr 8, 9, 14] i fråga om islossning.
a) (†) tr.
α) om sjö l. vattendrag: göra sig fri från (is). Om S:t Johannis tijdh skiuter det (dvs. Torne träsk) sin ijs. Landsm. XVII. 3: 22 (1672). Så snart Volchoff-floden skjutit sin is. Ahrenberg StRätt 25 (1899).
β) om is: gå upp o. bilda (ränna o. d.). Isen .. sköt en rämna midt emellan oss båda. Tavaststjerna Marin 57 (1890).
b) (†) refl.
α) om sjö l. vattendrag: göra sig fri från is, gå upp; jfr c α. Sjön skjuter sig. FoU 16: 62 (1903; från Närke).
β) om is: gå upp, bryta upp; jfr c β. Enholm Anm. 1: 12 (1753). Isen börjar skjuta sig vid stränderna. TurÅ 1897, s. 110.
c) (numera nästan bl. i Finl.) intr.
α) om sjö l. vattendrag: göra sig fri från is, gå upp; jfr b α. Smärre åar i Wermo och Wirmo, hafva skutit. Porthan BrSamt. 1: 102 (1784). Hufvudstadsbl(A) 1966, nr 97, s. 8.
β) om is: gå upp, bryta upp; äv. i uttr. skjuta lös, gå upp o. lösgöra sig från land; äv. med bestämning inledd av prep. ifrån, betecknande vattendrag, i uttr. skjuta ifrån ngt, gå upp på ngt; jfr b β. SUFinlH 1: 47 (1600). Jag föreställer mig at isen snart skall .. skjuta ifr(ån) ån. Porthan BrCalonius 529 (1798). För några år sedan gingo sex karlar i sällskap från Gräsön att skjuta skälar. Emellertid sköt isen lös och ingen återkom. Forsström Dagb. 138 (1801). Ahlbäck SvFinl. 64 (1956).
21) [jfr 9, 14, 16] i fråga om att alstra l. frambringa l. tillägga ngt l. i fråga om att växa l. uppkomma. — jfr AN-, FRAM-, UPP-, UT-, ÖVER-SKJUTA.
a) om växt l. växtdel; jfr dels SEN-, STRÅ-, VIPP-SKJUTANDE, dels AX-SKJUTEN, dels AX-, KNOPP-, STRÅ-, VIPP-SKJUTNING m. fl.
α) tr.
α’) med avs. på ny växtdel (numera i sht ax l. knopp l. blad l. strå l. rot): alstra l. frambringa l. utveckla l. få; äv. i uttr. skjuta skott (jfr 6 a); förr äv. med avs. på blom: slå ut i, gå i; jfr β’—δ’. Trän sköto blad och blom. TRudeen Vitt. 221 (1689). Plommon och Körszbärs Trän skiuta af Rötterna Telningar. Rålamb 14: 28 (1690). Ett frö skjuter rot och brådd. Franzén Pred. 5: 278 (1845). Små sollysta fält, der gräset skjuter strån och vippor. Rosenius Naturst. 33 (1897). Geete o. Grinndal 51 (1923: skjuta skott). D(ipladenia) boliviensis .. bildar först buskform men skjuter sedan långa, klena stammar med smalt ovala blad. Ekbrant VVRumsväxt. 141 (1955). särsk. (†) med avs. på druvor l. löv l. blommor. Een Wijnqwist som skiuter sina Drufwor. RelCur. 236 (1682). Rudbeck Atl. 2: 536 (1689; med avs. på löv). Saronsliljan skjuter / blommor år från år. FGrafström Dikt. 177 (1869).
β’) [eg. specialanv. av α’] i uttr. skjuta växt, förr äv. sin växt, om frö o. d.: alstra en överjordisk del o. komma denna att växa upp; äv. allmännare, om växt: (till)växa; numera nästan bl. mer l. mindre bildl.; jfr γ γ’. Den sanna tron .. är ganska liten i förstone som et senapskorn; men kornet då det har lif, blir det icke länge i jorden, utan det skuter straxt sin wäxt litet öfwer jorden. Murbeck CatArb. 2: 28 (c. 1750). Allt ifrån den riksdag, då Christina såsom fullmyndig drottning uppträdde på thronen, .. hade den aristokratiska friheten skjutit växt. Carlsson Hist. 4: 135 (1875). Lagern, myrten och lingonblomman .. hade i många år skjutit växt under hennes vårdarhand och skulle snart fordra större utrymme än loftburen gaf dem. Högberg Vred. 3: 265 (1906). Segerstedt Händ. 68 (1926).
γ’) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av α’. Högfärden hafwer skutit rätt fasta och diupa rötter uti wår natur. Lagerström Bunyan 3: 166 (1744). Slumrande naturanlag skjuta gerna knopp under armodets stålbad. CGStrandberg i 2SAH 45: 14 (1869). Det är inget tvivel om att .. (den dramatiska diktningen i Sv.) lever och skjuter allt fler friska skott. DN(A) 1964, nr 311, s. 12.
δ’) i utvidgad anv. av α’, om åker l. årstid o. d.: alstra l. frambringa (brodd l. kvistar o. d.). Till vintrarnas förråd, för våra hjordars lam, / .. Jag fäller ner det löf, hvars qvistar våren skjutit. JGOxenstierna 2: 93 (1796, 1806). Åkern skjuter brodd. Cannelin (1904).
β) (†) refl. l. i pass. med intr. bet.: utveckla sig l. (till)växa; jfr γ. När man i Trägård putsar en Ört eller en Telning, skiuter han sigh sedan mycket frodigare. Rålamb 13: 25 (1690). Kornbrudden .., hwilken i goda somardagar så skiutes, at axen börja synas wid slutet af Junii månad. Broman Glys. 3: 56 (c. 1730). JGOxenstierna 2: 123 (1796, 1806). — särsk.
β’) med bestämning inledd av prep. i, betecknande växtdel, i sådana uttr. som skjuta sig i ax l. frö, gå i ax resp. frö, skjuta sig i blad och blom, få blad o. slå ut i blom; jfr γ β’. Kornet begynte skiwta sigh j ax. Am. 7: 1 (Bib. 1541). URudenschöld Vitt. 358 (1727: i blad och blom). Serenius EngÅkerm. 56 (1727: i frö).
γ) intr.: utveckla sig l. (till)växa; äv.: slå ut l. få stängel o. d.; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr β. Man putsar af Rötterna i det .. (träd som skall sättas) således, att dhet ställe som afskiäres kommer platt på Iorden, hwar af Rötterna skiuta straxt. Rålamb 14: 32 (1690). Som på det skjutande trädet ett löf, fjolgammalt och vissnadt, / Sitter jag (dvs. den gamla Rebecka) här bland unga, som fröjdas af lifvet och dansen. Runeberg (SVS) 3: 97 (1832). Snart .. skjuter Tallstrunten i mars-solen. Bremer Brev 3: 20 (1847). Genom försöken (har det) blifvit ådagalagdt, att antalet fröstänglar i hög grad tillväxer, då det frö, som sås ut, härstammar från första året skjutande betor. UtsädT 1896, s. 29. Skjuta för fort, för starkt. Östergren (1939). — särsk.
α’) med bestämning betecknande riktning vari växt l. växtdel utvecklar sig l. det varur växt l. växtdel utvecklar sig: växa (särsk.: växa upp); särsk. i uttr. skjuta i höjden (jfr b γ α’, 14 a, 16 a α γ’), växa uppåt (o. bli hög); jfr β α’. Weste (1807). Re’n ur smälta drifvor skjuter grödan ung. Böttiger 3: 3 (1843, 1858). Solrosorna skjuter i höjden för varje dag. SvHandordb. (1966). särsk. i jämförelser o. i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i uttr. skjuta i höjden l. vädret (jfr 2 i β), växa upp l. uppkomma l. stiga, skjuta som svampar ur jorden l. marken, växa upp (snabbt o.) i stort antal; jfr b γ α’. I den nya gestalten har .. (Oxenstiernas dikt ”Hoppet”) för mycket skjutit på bredden. Hammarsköld SvVitt. 2: 53 (1819). När vederbörande rikta sin attack mot tryckfriheten .., skjuter den ena oppositionstidningen efter den andra i vädret. Bergman i 3SAH 51: 123 (1940). Nya sommarstugor skjuter som svampar ur jorden. SvHandordb. (1966). Skatterna skjuter i höjden. Därs.
β’) med bestämning inledd av prep. i, betecknande växtdel, i uttr. skjuta i ngt, alstra l. frambringa ngt l. tillväxa i ngt (förr äv. i utvidgad anv., om jordmån: komma växande gröda att alstra ngt); numera nästan bl. i uttr. skjuta i ax, gå i ax, skjuta i blom, gå i blom; förr särsk. i uttr. skjuta i huvuden, se HUVUD 6 f, skjuta i lägg, se LÄGG, sbst.1 2 c β slutet, skjuta i frö, gå i frö; jfr γ’, β β’. Watn-lösan förorsakar .. (palsternackorna) till att skiuta i Fröö. Rålamb 14: 5 (1690). (Till följd av den långvariga sommartorkan) sköto potäterne allmänt mera i skaft än i rot. EconA 1807, okt. s. 14. Lerjorden .. tål en myckenhet deraf (dvs. av gödning), utan att till öfverdrift och skada skjuta i halm och brista i kärna. Därs. 1808, febr. s. 44. De få granplantor, som lemnas orörde af kreaturen .., skjuta mest i qvistar. Ström Skogsh. 19 (1830). Lidforss Kås. 2: 109 (1912: skjutit i blom). Säden skjuter i ax. UNT 1943, nr 116, s. 8.
γ’) [eg. specialanv. av β’] (numera föga br.) i uttr. skjuta i växt(en), (till)-växa; äv. bildl.; jfr α β’, b γ β’. Gadd Landtsk. 2: 399 (1775). Wår-Säden är wäl något tunn, men skjuter nu starkt i wäxten. GT 1786, nr 51, s. 2. (I Norditalien) hade såsmåningom en .. glasindustri åter börjat skjuta i växt efter folkvandringens förödelse. Key-Åberg Glasind. 4 (1899).
α) tr.
α’) (†) med avs. på tänder: få. Barn skiuta sina Tänder vthan Wärck, om en Wargatand bindes om Halsen. IErici Colerus 1: 17 (c. 1645). Serenius E 2 a (1757).
β’) (†) om fågel: få (fjädrar). När .. (gåsungarna) begynna skiuta Fiädrarna .. giff them Malt (m. m.). IErici Colerus 1: 260 (c. 1645).
γ’) (†) alstra (ngt) gm knoppning. (Polypen) skiuter andra Polyper på sidorna öfver alt utur sin kropp, såsom trän skiuta grenar. VetAH 1746, s. 204; jfr a α α’.
δ’) (numera föga br.) i uttr. skjuta fradga ur (förr äv. för) munnen, få fradga framför munnen. Han föll omkull på torget, sköt fradga för munnen och war mållös. Hagberg Shaksp. 12: 17 (1851). 2NF 4: 860 (1905: ur munnen).
β) (†) refl.: utveckla sig l. (till)växa; jfr γ. I förstone tå Hornen begynna något skiuta sig, går .. (hjorten) giärna i Solen. IErici Colerus 1: 332 (c. 1645).
γ) intr.: utveckla sig l. (till)växa (jfr β); utom i särsk. förb. numera bl. i α’ o. β’. Blodpinnarne äro ofta orsaken til sjukdom hos (gås-)ungarne, när Fjädern hos dem börjar skjuta. Brauner Bosk. 63 (1756). Dalin (1854). särsk.
α’) i uttr. skjuta i höjden l. vädret (jfr 2 i β, 14 a, 16 a α γ’), växa upp, bli stor, skjuta som svampar ur jorden l. marken, växa upp (snabbt o.) i stort antal; numera ofta (o. möjl. äv. urspr.) uppfattat ss. specialanv. av a γ α’ slutet. Han har börjat skjuta i höjden. Nordforss (1805). Barn sköto .. (i en viss del av en socken) liksom svampar ur marken. PT 1910, nr 60 A, s. 3. Pojken har skjutit i vädret. SvHandordb. (1966).
β’) (numera föga br.) i uttr. skjuta i växten, (till)växa, bli stor; numera äv. (o. möjl. äv. urspr.) uppfattat ss. specialanv. av a γ γ’. Nordforss (1805). Valerius 2: 43 (1811).
c) i fråga om bildning av kristaller o. d.
α) (numera mindre br.) tr.; dels i uttr. skjuta nålar, om ämne: (vid stelnande) bilda nålliknande kristaller l. kroppar, dels ss. senare led i ssgn AN-SKJUTA, dels i den särsk. förb. SKJUTA AN. (Geléformen) inisas .. så att geléet skjuter nålar inåt i formen. Grafström Kond. 170 (1892).
β) (†) refl., i uttr. skjuta sig i (sina figurer och) kristaller, bilda (figurer o.) kristaller, kristallisera; jfr γ. VetAH 1742, s. 185. Sättet, på hvilket Crystaller och äkta stenar af en flytande materia genereras, är utan tvifvel crystallisation; eller sker dock på samma sätt, som saltet skjuter sig i sina figurer och crystaller. Wallerius Min. 122 (1747).
γ) intr.: kristallisera l. utfällas (äv. i uttr. skjuta i kristaller); äv. i den särsk. förb. SKJUTA AN o. (numera bl.) ss. senare led i ssgn ANSKJUTA; jfr β. Den luten, som ej wil gifwa mera Vitriols-Crystaller, öses .. i pannan tilbaka; men den i Crystaller skutna Vitriolen samlas. Kalm Resa 1: 467 (1753). Weste FörslSAOB (c. 1815).
δ) [efter eng. shooting] (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om (elektrisk) axel hos kristall. (Ett slags turmalin) är ganska märkvärdigt däruti, at Electriska fluidum altid flyter efter Krystallens skjutning eller korn. VetAH 1762, s. 64.
d) (†) om ämne: (vid kokning l. jäsning o. d.) frambringa l. ge ifrån sig (blåsor o. d.); jfr SKJUTA IFRÅN 6. Melonerna .. kokas i vatten tills detta begynner skjuta blåsor. AHB 92: 37 (1876).
II. ss. dep., motsv. I 7.
1) (†) om person: knuffas; jfr SKJUVA II. BtÅboH I. 2: 35 (1624). Hwadh gå i Hustru och skiuttas så? / Fåår jagh för edher ey stilla gå! Brasck TyKr. A 3 b (1649). Enähr Sten Månsson .. kom och wille ingå i (kyrk-)stolen wille Per Swensson intet sleppa honom inn, då dhe begÿnte på att skiutas. VDAkt. 1675, nr 124. Skjuts intet. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om häst som är spänd i par: under dragning luta sig mot o. tränga sin parhäst, knuffas. Weste FörslSAOB (c. 1815). Hästarne upphörde snart att skjutas. Stenhammar Riksd. 2: 190 (1841). Auerbach (1913).
1) till I 2: avlossa skott; anträffat bl. i anv. motsv. skjuta, v.1 I 2 h. Polydor, then Herden snälla, / Eij omfatta Jungfrun kann, / För-än Amor skiuter ann. SColumbus Vitt. 110 (1667).
2) till I 21.
b) till I 21 c.
α) till I 21 c α: avsätta l. utfälla (kristaller). SvMerc. IV. 1: 93 (1758). Extractet .. sattes i kallare rum för at försöka om det kunde skjuta an chrystaller. VetAH 1800, s. 177.
β) till I 21 c γ: kristallisera; äv. i uttr. skjuta an uti kristaller. Järn- eller Stålfilspån uplöses uti .. Witriolsolja .., så mycket som .. kan lösas .. (varefter) den klara solutionen .. ställes uti kölden, då Witriolen snart skjuter an uti Crystaller. Rinman JärnH 695 (1782). Weste FörslSAOB (c. 1815). —
2) till I 2, 5.
a) gm skjutning avskilja (ngt) l. komma (ngt) att gå av; gm skjutning avskilja (ngt) från (ngn l. ngt) l. komma (ngt) hos (ngn l. ngt) att gå av; äv. i uttr. skjuta av sig ngt, gm skjutning avskilja ngt från sig l. komma ngt hos sig att gå av (stundom äv. i utvidgad anv., i uttr. skjuta livet av sig, gm skjutning ta livet av sig). Dhå bögde .. (det svenska amiralsskeppet) .. åter igen til (det danska fartyget) Michel och sköt honom sin store mast utaff. HH 20: 21 (c. 1580). Lange Luba 60 (1889: sköt lifvet af sig). Vi ha .. skjutit af mången stock, tjockare än en stormpåle. Heidenstam Karol. 1: 243 (1897). Han sköt av sig armen. SvHandordb. (1966).
b) med avs. på pil l. kula l. skott o. d.: avlossa, avfyra; jfr d o. skjuta, v.1 I 2 b. Then 28. oct. Så skute the aff raqueter här uppå Wittembergz torgh. Bolinus Dagb. 30 (1667). Lundquist Zola Grus 540 (1892).
c) med avs. på skjutvapen: avlossa, avfyra; jfr d o. skjuta, v.1 I 2 e. Hwar som drister sig skiuta sitt Röör af på fembhundrade Trän (dvs. steg) när wår nådige Herres och Konungz Lägre .., hafwe förwärckat halsen. Schmedeman Just. 39 (1560). SvHandordb. (1966).
d) [jfr b, c] (†) utan obj.: avlossa skott l. sitt vapen, skjuta; äv. motsv. skjuta, v.1 I 2 k, i uttr. skjuta utav till ngt, avlossa ett skott l. sitt vapen mot ngt, skjuta på ngt. (Han) stod der med en spändt bogha och skiödt thill en hara. Tå han hade skuttitt wtaff thill haren, then han och råckade, bleff han i det samma sielff skutthin. Brahe Kr. 51 (c. 1585). Livin Kyrk. 75 (1781).
e) (numera föga br.) om skjutvapen: avlossa skott, gå av, avlossas, avfyras; jfr skjuta, v.1 I 2 m β. Bössan skiuter aff, oansedt inthet fengekrut war. Hall KultInt. 138 (i handl. fr. 1646). Bergman VSmSkr. 96 (1825).
3) till I 7, 8: gm att skjuta komma (ngn l. ngt) att falla av l. glida av (från ngn l. ngt); äv. i uttr. skjuta av sig ngt, särsk. med avs. på skodon l. fingerring o. d.: gm att skjuta ta av sig ngt. Stiernman Com. 3: 779 (1669). (Flickorna) skjuta af sig trätofflorna. Beckman Främl. 46 (1885). Han insåg .., att ögonblicket var inne att göra slut på förbindelsen. .. Därför sköt han af sig förlofningsringen. Strindberg Hafsb. 232 (1890). Rånen .. rullas varma över en käpp och skjutas av när de svalnat. Idun 1931, s. 733. särsk. (†) om häst: kasta av (ryttare l. sadel). Linné Diet. 1: 127 (c. 1750).
4) till I 14 a: ge sig av, fara i väg. Almqvist TreFr. 3: 113 (1843). Ryttmästaren kysste i flykten sin värdinnas hand .. derefter sköt han af bakvägen upp till sin egen lokal. Carlén Skuggsp. 1: 442 (1861, 1865). —
1) till I 2, 5.
a) gm skjutning avskilja l. avlägsna l. slita bort (ngt). Skjuta bårt masterna. Björkegren 2289 (1786). Valerius 2: 16 (1809). särsk. (i skildring av folkliga föreställningar) bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 a), med avs. på (verkan av) trollskott o. d.: gm skjutning avlägsna l. oskadliggöra. Lappskott .. fruktades mycket. Men där var folk nog som kunde ”skjuta bort” dem igän. Landsm. VIII. 3: 301 (c. 1900). SvKulturb. 7—8: 303 (1931).
b) gm skjutning förbruka (ammunition o. d.). Skjuta bort allt sitt krut. Nordforss (1805). SvHandordb. (1966).
c) gm skjutning döda o. därigm skaffa bort l. göra slut på (personer l. djur); särsk. med avs. på villebråd; jfr skjuta undan 1, skjuta ut 1 c. RARP V. 2: 102 (1655; med avs. på villebråd). Vid Fort Wagner .. hade general, öfverstar och öfverstelöjtnanter skjutits bort. Wieselgren GDag. 493 (1891, 1901).
2) till I 7, 8: gm att skjuta avlägsna l. föra bort (ngn l. ngt från sig); äv. bildl., särsk.: förskjuta l. visa bort (ngn). Hielp then fattiga för bodhordet skul, och effter han lijdher nödh, så skiut honom icke bort. LPetri Sir. 29: 12 (1561). Pojken lossade banden kring fotlederna och sköt bort munkavlen. Lagerlöf Holg. 2: 229 (1907). —
1) (†) till I 7: knuffa till ngn som håller på att falla l. knuffa till bakifrån; särsk. mer l. mindre bildl., i fråga om att bidra till ngns olycka l. öka ngns svårigheter (äv. i uttr. skjuta efter med båda händerna). LPetri 1Post. S 6 b (1555). Om then fattige faller, tå skiuta ock hans wener effter. Dens. Sir. 13: 23 (1561). Om .. thet begynner luta för theras Herre, så skiuta .. (onda tjänare) effter medh både händerna. Rudbeckius KonReg. 401 (1619). Meurman (1847).
2) till I 8.
a) skjuta (ngt) i den riktning l. till den plats dit ngt annat förut förts; förr äv. i det bildl. uttr. skjuta efter med ngt, i fråga om att göra av med ytterligare tillgångar: låta ngt följa efter. Brahe Oec. 51 (c. 1620: med). Den, som snabbast var af brödraskaran, / Hann som knappast kasta krut i bössan, / Mycket mindre skjuta kulan efter. Runeberg (SVS) 1: 184 (1831).
b) till I 8 b, c, med avs. på båt l. fordon: bakifrån skjuta på (se skjuta på 2); numera bl. (i Finl.) abs. Skjuta efter en båt, en wagn (för att lätta farten). Lindfors (1824); möjl. icke särsk. förb. Hon drog kälken och han sköt efter. Bergroth FinlSv. 286 (1917).
c) (†) oeg. (motsv. skjuta, v.1 I 8 i): ge efter o. d. (äv. i uttr. skjuta efter med bägge händer); äv. (motsv. skjuta, v.1 I 8 i α) med avs. på pengar: efterskänka. Haffuer .. Hans Olson aff en godh wilie och benägenheet skuttidt efther samme 35 daler (som skulle ha kommit på hans arvslott). 2SthmTb. 6: 157 (1580). (Två tvistande ha båda gjort misstag) Derföre kunna the inbördess något schiuta effter på huardera sijdan. Murenius AV 487 (1661). (Sv.) Jag skall skjuta efter med begge händer, om han blott etc. .. (fr.) Je céderai tout pourvu qu’il &c. Nordforss (1805). —
SKJUTA EMELLAN10 032. [fsv. skiuta i mällom, sträcka sig l. vara belägen emellan (G1R 2: 277)]
1) till I 8: skjuta in (ngt) mellan två föremål o. d.; särsk. bildl. Man kan ju icke omedelbart komma åt det, som befinner sig utom medvetandet, utan måste skjuta sin föreställning emellan. Nyblæus Forskn. I. 2: 366 (1875). särsk. i fråga om införande av tillsats o. d. i tal l. skrift: inskjuta (se d. o. I 3 a α); äv. ss. anföringsverb. Här måste jag skjuta emellan en bekännelse. Strindberg SvÖ 2: 386 (1883). Hvar gömma sig de otrogna? sköt sheiken emellan. Janson Lögn. 175 (1912).
2) till I 16, refl., i uttr. skjuta sig emellan, med saksubj.: sträcka sig l. vara belägen emellan (två föremål o. d.); numera företrädesvis (med anslutning till skjuta v.1 I 9 c α), övergående i bet.: tränga sig in mellan (två föremål o. d.); äv. abs. (En viss runa betecknar ljudet v) anten näst efter någhon siälfliudhing .. Äller och när någhon samljudhande staver, tränger eller skjuter sigh emillan. JBureus (1602) hos Lindroth Bureus 84. (Nonnos) säger at .. (staden Beroæs) Näs eller land skiuter sig emellan twenne stora Haaff. Rudbeck Atl. 2: 553 (1689). BotN 1931, s. 265. —
2) till I 7, 8: utöva ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck mot (ngn l. ngt), göra motstånd mot l. hålla emot (ngn l. ngt); äv. bildl. (särsk. abs.: göra motstånd l. sätta sig emot). Swedberg Ordab. (1722). Han wille stiga in, men man sköt emot honom. Nordforss (1805). Wi må säga: nej och skjuta emot, huru mycket wi behaga, så kommer lidandet dock öfwer osz. Bring Högm. 109 (1862). särsk. (†) till I 8, med saksubj.: utöva mottryck. Den walfsten som ligger öfwer en annan, trycker mera den undra, än den undra skjuter emot. König Mec. 112 (1752).
3) till I 9 a: sätta (del av sin kropp) emot. (Heidrek) rende på .. (vildgalten) med spiutet, men han sköt then tiocka swarden emot, så att spiutet bet intet på. Verelius Herv. 134 (1672; fvn. orig.: skaut vid sigginu). Dens. 142 (1681). —
3) (numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel) till I 21 a γ: växa vidare, fortsätta att växa. Här förtvinar dygdens blomma, / Lastens ogräs skjuter fort. Wallin FörslPs. 329 (1816; rimmande med gjort); jfr Ps. 1937, 600: 2. Ej byter med eder (dvs. eken o. björken) jag (dvs. pilen) lott och ort: / Här skjuter jag fort / Vid flodens stränder. Björck Dikt. 5 (1861). —
1) till I 2.
a) (numera bl. tillf.) till I 2 m β, om skjutvapen: nå fram med sina skott. Denna böszan skjuter icke fram. Nordforss (1805).
b) (†) bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 i), närmande sig 2 b γ α’, med avs. på sårande ord o. d., i uttr. skjuta fram ngt på ngn, bombardera ngn med ngt. (I en viss indiansk dans) fortfar den dansande at sjunga (sedan han ”bjudit upp” en av de kringstående), och än i sjelfva sången, än under uppehållen, skjuter han ouphörligen fram sina sarcasmer på sit offer. Lyceum 2: 211 (1811).
2) till I 7, 8: gm att skjuta föra (ngn l. ngt) framåt l. till ett läge framtill l. längre fram. Verelius Gothr. 44 (1664). Skjuta fram en stol åt ngn. SvHandordb. (1966). särsk.
a) i utvidgad anv., med avs. på klocka: skjuta fram visaren på, ställa fram. Auerbach (1913). Hammar (1936).
b) oeg. l. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 7 c, 8 i); särsk. dels: låta (ngn) framträda (ss. ansvarig o. d.), dels: hjälpa (ngn) till framgång l. erkännande o. d. (i samhället), ge (ngn) en position. Nordforss (1805). Såsom ett exempel på .. huru han (dvs. den mäktige förläggaren) kunde skjuta fram folk trots publik och kritik, brukade följande anföras. Strindberg RödaR 67 (1879). (K. XII) var feg .., då han behandlar Sverige som ett eröfradt fiendeland, men skjuter fram Görtz som ansvaring. Dens. NRik. 37 (1882). Ansvarskänslan och pliktmedvetandet sköt fram hans skyldighet tätt under ögonen. Sjöman Lekt. 57 (1948). särsk.
α) mil. med avs. på trupp: låta gå fram l. sända fram. Beredskapen n(umme)r 2 ställer sig vid .. Lingsmyra samt skjuter fram en pluton såsom fältvakt n(umme)r 1 på landsvägen. Nordensvan Takt. 133 (1884). SvHandordb. (1966).
β) i fråga om tid: flytta fram (ngt). Nilsson FestdVard. 202 (1925). Skjuta fram .. sammanträdet. SvHandordb. (1966).
γ) i fråga om yttrande i tal l. skrift.
α’) med obj. betecknande yttrande: framföra l. framkasta l. antyda; äv. ss. anföringsverb; jfr 1 b. Jag brachte småningom talet på Bielkens sujet, och sköt fram at iag hade förnummit, det (osv.). Bark Bref 1: 71 (1703). Fru Sofia .. sköt .. fram en anmärkning. Högberg Utböl. 1: 174 (1912).
β’) (numera föga br.) i uttr. skjuta fram om ngt, göra en antydan om ngt, framföra ngt. Du kan småningom skjuta fram om den saken. Sahlstedt (1773). Widegren (1788).
γ’) (numera föga br.) i uttr. skjuta fram med ngt, komma fram med ngt, framföra ngt. Med en världsmans lätta ton sköt han (dvs. den för äppeltjuvnad misstänkte) genast fram med förklaringen på det otrefliga i situationen. Strindberg Fagerv. 240 (1902).
3) till I 9.
a) till I 9 a: skjuta (del av sin kropp) framåt; äv. i utvidgad anv., i uttr. betecknande att ngt har en framskjutande del. Rosenstein Comp. 125 (1736). Bindmössan skjuter fram et fint och krusadt stycke. Bellman (BellmS) 1: 246 (c. 1785, 1790). Han .. sköt fram bröstet. Hellström Malmros 38 (1931).
b) till I 9 c α, refl., i uttr. skjuta sig fram, skjuta sig framåt (särsk.: staka sig framåt); förr äv. i uttr. länka och skjuta sig fram, förflytta sig krälande, kräla. Krypande diur kallar man them, som icke hafua fötter wthan lenckia och skiutha sigh fram. Forsius Phys. 273 (1611). Ola .. sköt sig häftigt fram på skidorna. Idun 1901, s. 22. särsk. oeg. l. bildl.: tränga sig fram. Rinman JärnH 476 (1782). Det dröjde ej länge, innan Polen sköt sig fram i ordensmästarens ställe (i Livl. under E. XIV:s tid). SvH 4: 17 (1904).
4) till I 14.
a) till I 14 a: (mer l. mindre snabbt) förflytta sig l. röra sig framåt l. komma l. tränga fram (ur ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 14 a η). Carlén Ensl. 1: 38 (1846). Blott då och då en blekgul norrskensflamma, / Lik blixten från en plötsligt dragen klinga, / Sköt fram ur nattens mörker och försvann se’n. Wennerberg 4: 276 (1885). Det sköt fram en hård glans i hustruns ögon (vid mannens ord), men hon teg. Moberg Rosell 196 (1932).
b) (†) till I 14 b, refl., i uttr. skjuta sig fram, (mer l. mindre snabbt) förflytta sig l. röra sig framåt; anträffat bl. om fisk. Broman Glys. 3: 636 (c. 1740). VetAH 1751, s. 109.
5) till I 16 a, med saksubj.: sträcka sig framåt, nå l. gå l. stå l. sticka ut, titta fram; förr äv. (motsv. skjuta, v.1 I 16 a β) refl., i uttr. skjuta sig fram. Der sköt sig fram ett diupt morast. Nordberg C12 1: 856 (1740). Ett stilla, ett arkadiskt tjäll / Sköt vänligt fram ur duken (dvs. en målning). CVAStrandberg 1: 195 (1857). Den kraftiga underläppen sköt fram. Geijerstam KBrandt 140 (1904).
6) till I 21.
a) till I 21 a, om växt l. växtdel.
α) till I 21 a α α’, med avs. på ny växtdel: alstra l. frambringa. Detta trädet skjuter fram nya telningar. Nordforss (1805). Melin Dikt. 2: 88 (1904).
β) (†) till I 21 a β, refl., i uttr. skjuta sig fram, utveckla sig, växa upp; anträffat bl. i bild; jfr γ. CAEhrensvärd Brev 1: 249 (c. 1795).
γ) till I 21 a γ: utveckla sig, växa fram; äv. mer l. mindre bildl.; jfr β. Lucidor (SVS) 194 (1672). Wi måste predika .. tils Gud .. gifwer den nåd dertil, at .. lefwernet (efter evangelium) skjuter fram och wäxer til. Borg Luther 2: 552 (1753). Nya skott skjuter fram på den gamla stammen. SvHandordb. (1966).
b) till I 21 b γ, om (del av kroppen hos) person l. djur: utveckla sig, växa fram; förr äv. (motsv. skjuta, v.1 I 21 b γ β’) i uttr. skjuta fram i växten, utveckla sig, växa till, bli stor. Serenius Rr 2 b (1734). Han hade, sedan vi sist sågo hvarandra, något skjutit fram i vexten. GMyhrman (c. 1847) hos Wrangel TegnKärlekss. 248. På mitt ditintills barnsligt släta ansigte började skägget att skjuta fram. Lönnberg Cas. 51 (1882). —
1) (numera bl. tillf.) till I 7, i uttr. skjuta ngn för sig, skjuta ngn framför sig (ss. skydd), ta skydd bakom ngn; särsk. bildl.; jfr skjuta, v.1 I 7 b, skjuta före 1 b. Crusenstolpe Mor. 4: 290 (1841; bildl.). WoH (1904).
2) till I 8: gm att skjuta föra (ngt) framför ngt; särsk. till I 8 a: sätta för (regel o. d.); jfr skjuta före 2. Swedberg Ordab. (1722). De båda männen .. höra regeln skjutas för bakom henne. Idun 1888, s. 387. särsk. (†) bildl.: förebära (ngt). Turgot hade genom de stränga åtgärderne ökat antalet af sina fiender, som fingo något att skjuta för såsom skäl till sitt klander af ministern. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 265 (1856). —
SKJUTA FÖRBI10 04.
1) (numera bl. mera tillf.) till I 2 i γ: skjuta så att skottet går förbi (målet); särsk. abs.: skjuta bom. Weste (1807). Palmstjerna Snapph. 3: 43 (1831).
2) till I 14 a: fara l. ila förbi (ngn l. ngt). Ångbåten .. sköt pilsnabb förbi Garnisonssjukhuset. Almqvist Går an 14 (1839); möjl. icke särsk. förb. Björkman (1889). Östergren (1939). —
1) till I 7, i uttr. skjuta ngn före (sig).
a) gm att skjuta föra ngn framför sig (till en plats o. d.). Martin Varg sköt henne (dvs. flickan som han talat med) före in i matsalen. Johansson RödaHuv. 2—3: 249 (1917). Bergman Patr. 51 (1928).
b) bildl.: låta ngn framträda i sitt ställe l. ta skydd bakom ngn; jfr skjuta, v.1 I 7 b slutet, skjuta för 1. (Fältmarskalk Klingspor) är en af de våra och bra att skjuta före sig. Crusenstolpe Mor. 6: 241 (1844; yttrat av deltagare i sammansvärjning).
2) (†) till I 8, = skjuta för 2. Schroderus Comenius 542 (1639). Schulthess (1885). särsk. bildl.: förege l. påstå (att osv.). Nu skiuter .. Hagsiö Nilss före, att Ingemar i Essissmåla schulle hafua denne förschrifne Persegler der niderlagtt och stulitt i Schrifueremåla. VRP 1625, s. 151. —
1) (†) till I 2, i uttr. skjuta ifrån sig, skjuta (o. därigm hålla angripare ifrån sig). Widekindi KrijgH 104 (1671).
2) (†) till I 3 h, i uttr. skjuta ifrån sig, med saksubj.: utsända (ljusstrålar o. d.); äv. om vulkan: utslunga l. utspy (eld l. aska o. d.). PPGothus Und. B 8 b (1590). (Vesuvius) sköt ifrån sigh en stoor Eldzlogha och Aska. Schroderus Os. 2: 360 (1635). Wid Afton-swalkan, när Solen bärgar sig, skiuter han ifrån sig de liufligaste strålar. Frese Sedel. A 1 a (1726).
3) till I 7, i uttr. skjuta ngn ifrån sig, gm att skjuta (förr äv.: gm att stöta l. knuffa l. skuffa) avlägsna ngn från sig; äv. bildl., särsk.: förskjuta ngn l. skilja sig från ngn l. driva bort ngn. G1R 29: 158 (1559; bildl.). Sedann .. bekenner Pouill, att thenn tidh, Lars slogh honom på munnen, haffuer då Pouill skuttith honom ifrån sigh, och med thet samme föll han hufvudstupu ij siöön. VadstÄTb. 195 (1594). David giorde orätt, at han lät dräpa Vriam och tog Batz-Seba til Hustru, men han kunde intet sedan skiuta henne ifrån sig. Rudbeckius KonReg. 184 (1615). Bergman Mark. 104 (1919).
4) till I 8.
a) gm att skjuta avlägsna (ngt) l. föra (ngt) åt sidan; särsk. till I 8 a, med avs. på regel o. d. ConsAcAboP 4: 419 (1677). Skjuta ifrån regeln. SvHandordb. (1966).
b) i uttr. skjuta ifrån sig (ngt), gm att skjuta avlägsna (ngt) från sig, skjuta bort (ngt). (Han) begynade .. Herrans åminnelse i högdenn med en skåll. .. Och tenna åminnelse skåll gick om kringh bordett, till tes honn kom till Jonn. .. Tå skött Jonn henne ifrån sigh och wille ickie dricka ten skål. VadstÄTb. 424 (1608). SvHandordb. (1966). särsk.
α) med saksubj.; särsk.: repellera (ngt). Dhet finnes .. een slags Steen som kallas Theamedes, hwilket skiuter Jernet starkare ifrån sigh, än Magneten dhet til sigh drager. RelCur. 294 (1682).
β) bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 8 i), med avs. på ngt abstrakt; särsk. dels: söka komma ifrån l. icke påta sig (arbete l. skuld l. ansvar o. d.), dels: slå bort (tanke o. d.), dels: avstå från l. försmå l. avsäga sig l. icke vilja veta av (beröm l. hjälp o. d., förr äv. arv o. d.). Skjuta skulden ifrån sig, skylla ifrån sig. OPetri 3: 536 (c. 1535). Jonn Anundzon skiöth jffronn sigh all then arff, som kunne falla honnom thil. TbLödöse 128 (1589). När en svagare allenast håller sig till en mächtigare allierad och skjuter ifrån sig andra vänners hjelp .., så (osv.). Höpken 2: 45 (1746). Wi böre .. icke antaga en larf af sådan ödmiukhet, som .. skiuter beröm ifrån osz, at det må komma dubbelt tilbaka. Bælter JesuH 5: 443 (1759). Skjuta ansvaret, ett göromål från sig. Sundén (1888). Så kom tanken på morgondagens arbete. Men han sköt den ifrån sig resolut. Hedberg Räkn. 205 (1932). särsk.
α’) med avs. på förvaltningsärende l. domstolsärende l. fråga i diskussion o. d.: icke vilja ta upp, vägra att ta upp; äv. (numera bl. jur.) med anslutning till skjuta, v.1 I 12, i fråga om att överlämna ngt till annan person l. instans o. d. för avgörande l. handläggning. Svart G1 94 (1561). (Biskopen) skal .. skiuta ifrån sig dhe ärender, som höra til andre Orter. FörordnRättegDomcap. 1687, § 9. (Domstol) eger .. ej skjuta ett mål från sig, därför att målet redan är anhängigt hos administrativ myndighet. Kallenberg CivPr. 1: 1147 (1926).
β’) (†) abs.: skylla ifrån sig l. komma med undanflykter. (Ingen) haffver velet anamme samme hester (som för krigsmaktens räkning sänts till Finl.) till sigh, uthan hvar skutidt ifrå sigh. G1R 26: 304 (1556). Dalin (1854).
5) till I 9 a.
a) (†) i uttr. skjuta ifrån sig, i fäktning: sträcka ut sin arm (o. göra en stöt). När somblige de willia stöta, draga de tillförende Armen åht sig och i dett samma skjuta de med gewalt åter ifrån sig. Porath Pal. 1: D 2 a (1693).
b) (†) i uttr. skjuta ifrån sig borst, om djur: skjuta ut l. sätta ut l. resa taggar. Migh anfechtar .. itt selsynt wildiwr, som lijkt är en Hystrix (dvs. ett piggsvin), thet skiuter så selsynna borster ifrå sigh, ther medh thet haffuer giordt min hela krop såran. Balck Ridd. K 5 a (1599).
c) (numera bl. tillf.) om parhäst: dra i riktning bort från (vagnsstång l. parhäst). Hästar som vant sig vid att skjuta ifrån vagnsstången och ifrån hvarandra, kureras säkrast genom täta omspänningar. Wrangel HbHästv. 545 (1885).
6) (†) till I 21 d, i uttr. skjuta ngt ifrån sig, om ämne: (vid jäsning o. d.) ge ifrån sig ngt. Gipsen .. skiljes dermed ifrån .. (kalksten) att han ej skiuter bublor ifrån sig eller jäser af skewatn. Linné Stenr. 24 (c. 1747). Wåhlin LbLandth. 70 (1804). —
SKJUTA IGEN10 04.
2) till I 8.
a) gm att skjuta föra tillbaka (ngt) till tidigare läge l. stänga (ngt) l. tillsluta (ngt); jfr skjuta till 3 b. Dähnert (1784). Lådorna .. drogos upp och skötos igen. Kullberg Portf. 149 (1837). Hon sköt igen dörren. Gustaf-Janson ÖvOnd. 13 (1957).
b) (numera bl. tillf.) utöva tryck i riktning mot ett annat tryck (o. därigm hålla detta tillbaka). Nordforss (1805).
c) (†) bildl., i fråga om förhandlingar: kräva uppfyllande av (villkor) ss. motprestation för att göra en eftergift. Wardt fuller discurrerat hwadh Adelen skiuta igen för wilkor, om the skulle bewilia accijsen, och fölle een part på then meningh .. att man skulle begära mantals penningernes frijheet. RARP 4: 388 (1650). —
1) (†) till I 1, i fråga om kastvapen l. stickvapen: genomborra (ngn l. ngt med ngt); äv. i uttr. skjuta ngn igenom i ngt, genomborra ngn o. fastnagla honom vid ngt. Hebr. 12: 20 (NT 1526). Saul hadhe itt spiwt j handenne, och skööt thet åstadh och tenckte, Jagh wil skiwta Dauid igenom j wäggena. 1Sam. 18: 11 (Bib. 1541). När en .. i Konung Erikz tijdh hadhe slaghit then 7 eller 8 karen i hiäl skiutandes honom igenom medh hillebården, .. Tå (osv.). Bureus Suml. 60 (c. 1600). Rudbeckius KonReg. 437 (1619).
2) vävn. till I 1 a γ: kasta (skyttel) så att den glider genom skälet i väv. Henning HbgMinn. 1: 30 (1950).
3) till I 2: genomborra (ngt, i sht förr äv. ngn) med skott; äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande projektil. Somblige bunde the (dvs. Dackes män) och hengde leffvendes opå trän och skutte them egenom. G1R 27: 63 (1557). Roslanof sielff skiöt Demetri genom medh en Kuula. Widekindi KrijgH 262 (1671). Skjuta igenom ärmen på ngn. SvHandordb. (1966).
5) till I 14 a: fara igenom. Sätt eder neder, och sitten stilla at skepet kan skjuta wäl igenom. Serenius Iiii 1 b (1757). —
1) till I 8: gm att skjuta föra (olika saker) tillsammans l. närmare intill varandra; gm att skjuta föra olika mängder av (ngt) tillsammans; gm att skjuta föra vissa delar av (ngt) närmare l. intill l. in i andra (o. därigm minska omfånget o. underlätta förvaring); äv. övergående i allmännare anv.: lägga ihop (olika delar av ngt) till en enhet, låta (olika delar av ngt) bilda en enhet; jfr skjuta samman 1. Räffwen togh och skiöt alla tre partarna (dvs. de tre delar vari åsnan delat det byte som räven, åsnan o. lejonet fått gemensamt) tilhopa, och föräradhe thet Leyonet altsammans. Balck Es. 71 (1603). Skjuta i hop hö. Sundén (1888). Skjuta ihop stolarna. Klint (1906). Han sköt hop kikaren och lät den falla i dess fodral. Janson Lögn. 182 (1912). särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. skjuta, v.1 I 8 i, särsk. I 8 i α): göra sammanskott av l. lägga samman (pengar l. förnödenheter o. d. till ngt) l. gm sammanskott hopsamla l. åvägabringa (ngt); äv.: lämna (ngt) ss. bidrag (till ngt) vid sammanskott; äv. utan obj.: göra sammanskott (med ngn till ngt) l. (vara med o.) lägga ihop (till ngt); jfr skjuta samman 1 slutet. The godhamen åff köpstädhernar .. (ha) skuttit til hopa til samma gelds (dvs. till den lybeckska skuldens) bettalning en clocke åff huario kyrkio. G1R 7: 240 (1531). The förmögnare (av de första kristna) skuto wid sammankomsten tilhopa bröd, win och mera sådant. Swedberg SabbRo 1140 (1691, 1712). Då de förenämbde jemte flere drengar, warit der och skutit i hop med dem till ett stop öhl åt hwardera. VRP 14/6 1732. I England ser man Sällskap sammansätta sig, at skjuta tilhopa ansenliga summor, til nyttiga Vettenskapers .. uphjelpande. Posten 1769, s. 386. Vi sköto ihop till kostnaden. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) till I 9 a: föra ihop (sina ben o. d.). Söta mor svängde ugnsrakan .. mot Storebocken (som stod på taket till förstukvisten), och med detsamma sköt han ihop benena, flög ut i luften som en pil och kom ner på marken. Lagerlöf Liljecr. 77 (1911).
3) till I 16 a, med pluralt saksubj.: passa ihop. När begge dheres wthschorne schriffter som dhem emellen giorde wore på för:ne gårde köp lades fram, haffue the icke welet skuthe tilhope wdi schiörden, såsom i sielffue schrifften står förmältt, att then ene schulle aff then andre schrifft ware wthschoren. UpplDomb. 3: 128 (1582). —
SKJUTA IKRING SIG. (†) till I 21 a γ, om träd: växa ut (så l. så långt med viss del). Man (har) sedt detta träds (dvs. askens) frö så sig sielfwe och gifwa trän, så höga och stora, som de största timmerträn, hwilket ej är at undra; hälst det skjuter så widt i kring sig med rötterne. Trozelius Rosensten 43 (1752). —
1) till I 1.
a) (numera föga br.) kasta in (ngt); äv. i uttr. skjuta in i ngt med ngt, kasta ngt in i ngt. Swedberg Ordab. (1722). Säve Yngl. 21 (1854).
b) (numera bl. tillf.) till I 1 a γ; särsk.: med skyttel föra in (inslag i väv). Nordforss (1805; med avs. på inslag i väv).
2) till I 2.
a) avlossa ett l. flera skott som gå l. äro avsedda att gå in (i ngt l. till ngn o. d.); äv. (motsv. skjuta, v.1 I 2 b) med obj. betecknande pil l. kula o. d.; förr äv. i uttr. skjuta in till ngra, skjuta in bland ngra, skjuta på ngra. Wij (svenskar) berende Staden (dvs. Varberg) i samma sinn, / Men the skuto tappert till oss in. Hund E14 152 (1605). En slangbåge .. med hvilken man kunde skjuta in hagel i de köttigare delarna på den flyende fienden. Strix 1904, nr 28, s. 4.
b) krossa l. förstöra (ngt) gm beskjutning (så att det faller inåt); särsk. med avs. på port l. fönster o. d. Skjuta in portarna till en stad. Nordforss (1805). Skjuta in fönsterrutor. Auerbach (1913).
c) avlossa skott med (eldvapen) för att lära känna dess skjutegenskaper. Skjuta in en bössa. Möller (1790). SvHandordb. (1966).
d) gm skjutning markera början av (år l. högtid); äv. bildl., i fråga om åskknallar (jfr skjuta, v.1 I 3 h). Gosselman SAmer. 1: 260 (1842; bildl.). Skjuta in påsken. Landsm. 1907, s. 92 (från Öland).
e) i sht mil. o. sjömil. = inskjuta II 4; äv. allmännare, i fråga om avlossande av provskott (mot måltavla) vid sportskytte; äv. refl., i uttr. skjuta in sig. Nordensvan Takt. 173 (1884; refl.). De kinesiska forten började skjuta in distansen. SD(L) 1900, nr 359, s. 4. DN 1969, nr 69, s. 13 (vid sportskytte). särsk. refl., i uttr. skjuta in sig på ngt, bildl.: inrikta sig på ngt, söka träffa ngt. (Man) avsåg .. (vid inredandet av fartyget ”Kungsholm”) att .. skjuta in sig på vad som kunde tänkas tillfredsställa en internationell publik. Form 1954, s. 42.
f) [jfr skjuta, v.1 I 3 l ζ] (numera föga br.) oeg., i fråga om navigering till sjöss: (samtidigt som man ser annat landmärke) sikta in l. se (visst landmärke i visst väderstreck). När fyrtornet (vid utsegling från the Downs) öpnas Vestvart om folkstone Kyrka .. leder det mig fri. Man måste agta sig at intet skjuta in Hope landet OtN. Montan Segl. 33 (1787).
3) sport. till I 3 c: (med jämförelsevis stor kraft) sparka in (boll) i mål (i fotboll) l. slå in (boll l. puck) i mål (i bandy resp. ishockey) l. kasta in (boll) i mål (i handboll o. d.), sända (skott) in i mål. (Vänsterinnern) sökte skjuta in ett långskott. SkånAB 1924, nr 149, s. 6. Ur liten vinkel från höger sköts bollen in. SvD(A) 1924, nr 175, s. 11.
4) till I 7: gm att skjuta föra in (ngn); äv. bildl. Nordforss (1805). Crusenstolpe CJ III. 2: 416 (1846; bildl.).
5) till I 8.
a) gm att skjuta föra in (ngt). Gelanor .. wille skiuta in (bords-)Lådan igen. Weise 92 (1697). Skjut in de fyllda formarna .. under degen. StKokb. 75 (1940). jfr: Och skalt tu (dvs. Moses) bedragha brädhen (på tabernaklet) medh guld, och ringanar på them göra aff guld, at man skiuter stengerna ther in. 2Mos. 26: 29 (Bib. 1541). särsk. oeg. l. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 8 i). Carlson Hist. 2: 2 (1856). Han sköt in detta telefonsamtal mellan flera andra. Stiernstedt Liw. 175 (1925). särsk.
α) med avs. på rad i tryck l. skrift: dra in. Längre .. Verser dragas närmare vth til brädden, och the stäckre skiutas längre in. Arvidi 204 (1651).
β) i fråga om införande av tillsats o. d. i tal l. skrift: infoga l. inflicka l. lägga till (ngt, särsk. ngt som bildar avbrott i sammanhanget); äv. ss. anföringsverb. Berndtson (1880). (I sekreta utskottets instruktion) sköts (år 1734) in en paragraf till skydd för enskilda personers ärliga namn och rykte mot angifvelser. Hildebrand Statsförf. 555 (1896). ”Du har alltså inte sett pojken?” sköt jag in. Essén Prill. 209 (1920).
b) krossa l. förstöra (ngt) gm att skjuta (så att det faller inåt), trycka in (ngt). Nordforss (1805). Wallin Bref 297 (1849).
6) till I 9.
a) till I 9 a: föra in (del av sin kropp i l. genom ngt o. d.). Detta tyget är alldeles förloradt: der äro hål så stora, att man kan skjuta in handen. Nordforss (1805).
b) till I 9 c α, refl., i uttr. skjuta sig in, skjutande förflytta sig in (i ngt o. d.); äv. oeg. (särsk. i fråga om långsam förflyttning: dra l. maka sig in) l. bildl. (äv. med saksubj.), särsk.: tränga sig in (i ngt o. d.). Verelius 39 (1681). Inuti buk-kaviteten kunna tarmpartier inklämma sig, derigenom att de antingen skjuta sig in i eller sno sig om hvarandra. NF 2: 1238 (1878). När dörrn till prästens ämbetsrum gick upp och Jan Andersson i Skrolycka i sina dåliga arbetskläder sakta sköt sig in i rummet .., då (osv.). Lagerlöf Kejs. 22 (1914).
7) till I 14 a: (mer l. mindre snabbt) fara in (i ngt o. d.); äv. oeg. l. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 14 a η), särsk. om blick. Snellman Tyskl. 1 (1842). Almqvist GMim. 2: 10 (1842; om blickar). Flera gånger när vi sköto in i kokande forsar, såg det rätt betänkligt ut. Andersson Drak. 445 (1926).
8) till I 16 a, med saksubj.: sträcka sig l. nå in (i l. på ngt o. d.); ngn gg äv.: icke nå ut till l. vara förskjuten inåt i förhållande till en tänkt medellinje (motsatt: skjuta ut); förr äv. i uttr. skjuta in på ngt, nå fram l. gränsa till ngt. Then planen Pharan som skiuter in på öknena. 1Mos. 14: 6 (Bib. 1541; Luther: an die wüsten stösst). Moskéernas väggar .. voro .. liksom skrynkliga och skrumpna. Den ena stenen sköt ut den andra in. Heidenstam End. 277 (1889). Norra Nederländerna .. är mest havsbetonat. Här skjuter Zuider Zee in. FinT 1955, s. 9. särsk. oeg., med bestämning betecknande tidsperiod som ngt sträcker sig in i l. in på. Adlerbeth Ant. 2: 161 (c. 1815). Av humanismens tyska historieskrivare indelas .. (humanismen) i tre perioder, som likväl till tiden skjuta in i varandra. Schück AllmLittH 3: 132 (1921).
9) (†) till I 17, i uttr. skjuta ngn ngt in (i hågen) l. skjuta in ngt hos ngn, inge ngn ngt. Hwad tänken I, som så dumdristigt synda wågen? / Hwad tankar skiuter ehr tå Satan in i hågen? Kolmodin QvSp. 1: 211 (1732). Allehanda försmädeliga tankar emot Gud skjutas hänne (dvs. människan som anfäktas av djävulen) in med sådan wåldsamhet, at alt motstånd wil föga förslå. Nohrborg 511 (c. 1765). (Satan söker) förskräcka de trogna, då han skjuter in hos dem den tanken, att (osv.). Schartau Pred. 630 (1820). jfr (†, med anslutning till 2 a): Huru selsynna pilar och tanckar skiuter thet (dvs. ett piggsvinsliknande odjur) migh in. Balck Ridd. K 5 a (1599). —
1) till I 2.
a) med avs. på ngn l. ngt som befinner sig på en upphöjd plats l. i luften: komma att falla l. störta ned med skott l. gm beskjutning; särsk. dels med avs. på fågel, dels med avs. på (person i) flygplan. 7 decembris anno &c 52 gaffz till att skiuta soot ned vtur skorstenanar m(ed) Krwt 1 skålep(un)d. ArkliR 1545, avd. 1 (1553). Om ni (gäss) följer mig (dvs. den ledande gåsen), kan det inte undgås, att gårdsfolket får se oss och skjuter ner oss. Lagerlöf Holg. 1: 73 (1906). SvD(A) 1931, nr 236, s. 3 (med avs. på flygplan). DN(A) 1944, nr 244, s. 1 (med avs. på flygare).
b) med avs. på person, ngn gg äv. villebråd (jfr a): döda med skott l. gm beskjutning. Man giör sådana skelmar (som rövat o. bränt) billtoga och låther, ehvarest man då finner dem, skjutha dem neder. RP 7: 517 (1639). Skjuta ned willbråd. Nordforss (1805).
c) med avs. på byggnadsverk o. d.: rasera gm beskjutning. Vij .. skute eet stort stycke nedh aff muren. OxBr. 5: 355 (1625). SvHandordb. (1966).
2) till I 7, 8: gm att skjuta föra l. tvinga (ngn l. ngt) nedåt l. ned (till en plats o. d.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., förr särsk.: låta (ngn) inta en mindre hedersam plats (än den som rätteligen tillkommer honom). (Läkaren) skööt neder mössan, som H. N. (dvs. G. I) hade på hufvudet, neder för H. N. ögon .. och sade: ”H. K. N. är nu dödh.” HH 20: 152 (c. 1565). Rector (talade) om den skymfen, som honom är skedt i promotions act, i det hans son uti Josephi Mathesii ställe blef skuten nedher och fick ingen book. ConsAcAboP 3: 286 (1668). Att skjuta ned dessa (dvs. vissa av tsar Peters karaktärsdrag) i privatlifvets fridlysta gömma, går inte för sig. KKD 9: XXIV (1913).
3) till I 9.
a) till I 9 a; särsk. oeg., med saksubj.: sträcka (en av sina delar) nedåt. Här ligger nu Uppland, och här skjuter det ner en udde mot söder. Lagerlöf Holg. 2: 230 (1907).
4) till I 14.
a) till I 14 a: (mer l. mindre snabbt) röra sig l. fara l. störta (sig) l. sänka sig nedåt l. ned (till en plats o. d.); i sht om fågel, särsk. (motsv. skjuta, v.1 I 14 a α β’) i uttr. skjuta ned på ngt, störta sig ned på ngt (i syfte att ta rov). Hoorn Jordg. 1: 195 (1697). Grindarna smällde, kablarna skallrade och (hiss-)korgen sköt ned i hissnande fart. Berger Ysaïl 121 (1905). Höken sköt ned på sitt byte. SvHandordb. (1966).
b) (†) till I 14 b β, refl., i uttr. skjuta sig ned, om ljussken på himmeln: förflytta sig l. fara ned (till en plats o. d.). (År 999) lät sigh .. see om klare Daghen lijka såsom itt brinnande Blosz medh longe Stråler, och sköt sigh nedh til Jorden, såsom en Liungeld. Schroderus Os. 2: 560 (1635).
5) till I 16 a, med saksubj.: sträcka sig l. nå ned (till en plats o. d.). I Sandgrund .. skiuter Soolwärmen diupt neder. Risingh LandB 39 (1671). LfF 1905, s. 23.
6) till I 21 a, om växt l. växtdel.
a) till I 21 a α α’, låta (ngt) växa ned (i ngt o. d.). Den mötande stenhällen hindrar säden att skjuta rötterna nog djupt ned. Melin Pred. 1: 21 (1844).
b) till I 21 a γ: växa ned (i ngt o. d.); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. skjuta med rötterna ned i ngt, ha sina rötter i ngt. Den växtens rötter skjuta rakt ned i jorden. Weste FörslSAOB (c. 1815). Dessa plebejfamiljer (i det forntida Rom) sköto med rötterna ned i ett fritt och stolt bondestånd. Rydberg KultFörel. 3: 173 (1886). —
1) till I 2: skjuta ånyo; äv. (motsv. skjuta, v.1 I 2 b) med obj. betecknande skott. Endast i undantagsfall kan någon annan än skytten själv konstatera efterbrännarens existens (vid skyttetävling). Men icke ens i sådant fall får skottet skjutas om. Holmberg o. Zachrisson Skjutsk. 78 (1944).
2) [jfr t. umschiessen] boktr. till I 8 d β: ändra placering av (kolumner o. d.) på sättbräde l. slutskiva. Nordin Boktr. 380 (1881). Hammar (1936).
3) till I 14 a: (mer l. mindre snabbt) fara l. springa om (ngn) o. d. (En viss löpare) tog .. ledningen, men löjtnant Engström sköt snart om honom. TIdr. 1882, s. 114.
4) till I 21 a γ, b γ: växa om (ngt l. ngn). Flickorna skjuta .. (i tolvårsåldern) om gossarna och blifva dem öfverlägsna så i längd som vigt. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 528. —
SKJUTA OMKULL10 04, äv. IKULL04 l. KULL4.
2) till I 7, 8: gm att skjuta (förr äv.: gm att knuffa l. stöta) komma (ngn l. ngt) att falla omkull; äv. med saksubj. (En ovän) skickar sich såsom han wille hielpa tich, och skiwter tich om kull. Syr. 12: 17 (öv. 1536; Apokr. 1921: slår .. benen undan dig). König Mec. 114 (1752: i kull; med saksubj.). Nordforss (1805: kull). —
1) till I 2.
2) till I 7, 8: gm ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck (sträva att) föra l. förflytta (ngn l. ngt) i viss riktning (särsk. bortåt l. framåt); äv. med saksubj.; äv. abs. (äv.: fortfara att skjuta l. skjuta med ökad intensitet). Spegel 423 (1712). Skjuta på .. (dvs.) skjuta fortare, kraftigare. Dalin (1854). Tog hon ett steg med vinden, så sköt den på, så att hon fick gå med böjda knän och kutig rygg för att stå emot. Lagerlöf Liljecr. 10 (1911). (Vid hyvling med oxhyvel var man) två man om en hyvel, en drog den andra sköt på. ByggnArbMinn. 51 (1950). särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. dels: hjälpa l. egga l. sporra (ngn), dels: påskynda l. underlätta (ngt), dels abs.: hjälpa till l. vara tillskyndare o. d. (förr äv. i uttr. skjuta på med bägge händer). PErici Musæus 5: 159 b (1582). När det går lyckligen båcka och låfwa de alla, när olykan komer skiuta de alla på. KKD 12: 405 (1710). (I republiker) skjuta alla på den, som söker sin förkofring. CAEhrensvärd (1796) hos Warburg Ehrensvärd 313. Det tycks som man skulle vilja ingå i ert förslag, och jag skall skjuta på med begge händer. Weste FörslSAOB (c. 1815). Huru skall det .. gå den, som .. med all makt skjuter på sin egen ofärd genom ogudaktighet och synd. Rudin 1Evigh. 1: 134 (1871, 1878). Medan .. (svärdsdansarna) kämpade (vid en religiös fest i Konstantinopel), trädde ur mängden en barhufvad imam från Mekka och sköt på kämparne under höga rop: Maa Salame! Fi aman illah! (Framåt i Guds namn! Guds välsignelse följer Eder!). PT 1898, nr 22, s. 3.
3) till I 8: gm ett jämförelsevis ihållande o. stadigt tryck sätta på (ngt) på ngt (äv. i uttr. skjuta på sig ngt, på sådant sätt sätta på sig ngt); förr äv. med avs. på huvudbonad: sätta på (sig) l. ta på (sig). Nordforss (1805; med avs. på huvudbonad). Med ifver och stort buller sköt (han) på sig galoscherne mot väggen. Bremer Nina 216 (1835).
4) till I 14 a: röra sig (mer l. mindre snabbt) framåt; äv. med saksubj.; äv. i uttr. skjuta på ngt, komma farande o. stöta emot ngt. Hade det (dvs. evangeliet) icke varit en kraft, så hade icke Christi kyrkas skepp kunnat skjuta på med sådan fart, att det väl såg ut som om det ginge bättre mot än med vinden. Thomander 1: 80 (1829). När nu en fisk skjuter på (grim)-nätet, går han igenom den första grimman, skjuter skottnätet framför sig som en påse .. och (osv.). Ekman NorrlJakt 312 (1910).
5) till I 21 a γ, b γ: växa (till) med fart, ränna i vädret; särsk. opers. Skjuta .. (dvs.) Växa .. Man säger äfv.: Skjuta på. Dalin (1854). Så kom stora hettan i juli, och nu sköt det på igen och blef blom (i melonbänken). Strindberg Skärk. 190 (1888). —
SKJUTA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. [fsv. skiuta saman l. til saman (i bet. 1)] jfr sammanskjuta.
1) till I 8, = skjuta ihop 1; ofta i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. skjuta, v.1 I 8 i). Ty thet förvthan at thet fast lättare ähr hwar i synnerheet emoot at stå, än när twå mechtige Fiender skiute sin macht emoot een tilsamman, så war (osv.). Schroderus Liv. 457 (1626). särsk. (oeg. l. bildl.) i fråga om hopsamlande av pengar l. förnödenheter gm sammanskott o. d., = skjuta ihop 1 slutet. Försterna och Rijkzstäderna skulle skiuta een Summa penningar tilsamman. Schroderus Dress. 272 (1610). Låtom oss .. komma öfverens at skiuta tilsammans hvardera en carolin åt honom. 2RARP 15: 96 (1746). De måste alla skjuta tillsamman till statens trängande behof. Nordforss (1805).
2) (numera mindre br.) till I 9 d, refl., i uttr. skjuta sig samman, om gång i jorden: gm förskjutningar rasa samman. En grotta, Klätthålet, (är) numera ganska svåråtkomlig, sedan nedgången skjutit sig samman. TurHb. 1: 72 (1894).
3) (i vitter stil) till I 14 a, med pluralt huvudord: förflytta sig till samma plats, gå ihop (i ngt); särsk. oeg. l. bildl., i uttr. skjuta samman till ngt, tillsammans bilda ngt. Djursagans olika delar skjuta samman till ett episkt helt i Reinecke Fuchs-sagan. Ljunggren Est. 2: 405 (1860). Midt i denna lösa politiska massa (av obestämda partigrupper) kommer nu tullfrågan och skall väl snart få glasbitarne i det brokiga kaleidoskopet att skjuta samman i bestämda figurer. SDS 1886, nr 55, s. 2. —
1) till I 2: gm skjutning komma (ngt) att gå sönder; dels med avs. på skjutvapen, dels med avs. på ngt som träffas av skott. G1R 28: 473 (1558; med avs. på kanon). Dähnert 270 (1746: i sönder). Seglen på ett skepp skjutas sönder. Lindfors (1824).
2) till I 5: gm sprängning med krut l. dynamit o. d. komma (ngt) att gå sönder. 2SvUppslB 26: 461 (1953). —
1) (†) till I 2: avlossa skott, ge eld. HH 20: 295 (c. 1640). Jagh (dvs. döden) .. / .. skiuter nu til, tu (dvs. människan) måste på Båår. Chronander Bel. D 6 b (1649).
2) (†) till I 7: knuffa till (ngn), stöta till (ngn). (Sv.) Han sköt til honom, at han stupade, (lat.) Eum ut corruet, impulit. Sahlstedt (1773). Lindfors (1824). Skjuta till .. (dvs.) stöta till. Dalin (1854); möjl. till 3 c.
3) till I 8.
a) i uttr. skjuta till ngn ngt, gm att skjuta föra ngt till ngn; äv. med saksubj. Auerbach (1913). Krupierns lilla kratta, som skjuter till honom hans vinst. Jensen Carlé Spel. 85 (1920).
b) = skjuta igen 2 a. TbLödöse 67 (1587). Han steg in (i kupén) och sköt .. till dörr och förhänge efter sig. Hallström Händ. 325 (1927).
c) utan obj.: ta ett tag (med ngt) för att skjuta. Väl rodt! väl rodt! skjut till med åran litet grand. / I land! betala! Thomander 3: 437 (1826).
α) lämna (ngt) ss. bidrag l. lägga till (ngt); äv. utan obj.: lämna bidrag, bidraga; särsk. motsv. skjuta, v.1 I 8 i α, med avs. på pengar o. d. (vid sammanskott); jfr 5. Någre (av de medlemmar av schmalkaldiska förbundet som förbundit sig att gemensamt lämna underhåll till krigsfolk) förwägrade sigh wijdare at skiuta til Penningar. Schroderus Os. III. 1: 272 (1635). Här och där (i en viss bok) lyckas den godhjärtade läsaren, som är villig att skjuta till af sin egen fantasi, ur den klumpigt hoprörda massan dra fram någon situation eller figur, som är någorlunda välskapad. SD(L) 1904, nr 184, s. 4. Västhagen Affärsbokf. 145 (1945).
β) (†) om lyckan: foga (så att osv.). (Fastän jag var fattig o. hade dåliga kläder) sköt lyckan så til, at jag blef en ibland the prydeligaste (vid magisterpromotionen). Rhyzelius Ant. 49 (c. 1750).
4) (numera föga br.) till I 14 a: komma farande l. strömma till; förr äv. om foster: börja komma; jfr 5. En Åderlåtning .. hafwer ibland så stor Krafft, at så snart är ey Ådren yppin och Blon rinner, så skiuter Fostret til, och födes med Macht. Hoorn Jordg. 1: 257 (1697). Folket sköt til ifrån alla orter. Schultze Ordb. 4317 (c. 1755).
5) [jfr 3 d α, 4] (†) i fråga om att arbete l. dyl. (oförutsett) tilldelas ngn l. tillkommer, i uttr. det skjuter l. skjutes till ngt, ngt tillkommer. Det var fuller min tanka sidst at iag skulle få vidlöfftigare skrifva. .. Men det sköts oförmodeligen samma dag til en hop ränn. Bark Bref 1: 164 (1704). Därs. 228. —
1) till I 7: skjuta (ngn) bakåt l. till sin tidigare plats; förr äv.: knuffa l. skuffa (ngn) tillbaka. (Husets ägarinna följde) effter honom till porten och schämde vth honom; då swarde Espingen, skämmer icke så vth migh, och schiött henne tilbaka igen. BtÅboH I. 13: 133 (1638). FinkyrkohSP 5: 203 (1668: tilbackas). Meurman (1847).
2) till I 8: skjuta (ngt) bakåt l. till sitt tidigare läge; äv. oeg. l. bildl. Skjut er stol något tilbaka. Björkegren 2318 (1786). Skjuta tillbaka skulden på den som anklagat. Nordforss (1805). Lagerlöf Holg. 2: 348 (1907). —
2) till I 7, 8: gm att skjuta föra undan (ngn l. ngt); äv. med saksubj.; äv. oeg. l. bildl., särsk. dels: undantränga (ngn l. ngt) l. skjuta (ngn l. ngt) åt sidan, dels: bortse från (ngt); förr äv. i uttr. skjuta undan sig ngn, undantränga ngn. Skall .. (den som utomlands köpt ett grevebrev) få komma in och skiuta undan sig våre Adelsmän? 2RARP 6: 63 (1731). (Det) höfves .. oss att icke skjuta undan de sanningar, som (osv.). Rundgren Minn. 3: 244 (1871, 1888). När får jag sätta mig till att skrifva och skjuta undan annat arbete? Strindberg Brev 4: 293 (1884). Den väggfasta bänken (var delvis) inredd till små skåp med dörrar, som kunde skjutas undan. Landsm. VIII. 2: 9 (1891). Lagerlöf Holg. 2: 128 (1907; med saksubj.). KyrkohÅ 1925, s. 165.
3) (†) till I 20 c β, om is: gå upp, bryta upp. Af stora flottans fregatter och cuttrar kommer, så snart isen skiuter undan, at upgå åt Bottenviken för at tranquilicera gen[eral] Wrede. HT 1918, s. 195 (1809). —
2) till I 8: gm att skjuta föra (ngt) under (ngn l. ngt). Dalin 2: 602 (1855). Skjuta en kudde under ngn. Auerbach (1913). särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 8 i); särsk. i fråga om att inlägga l. intolka visst motiv i ngns handlingar l. tankar, i uttr. skjuta under ngt ngt, intolka ngt i ngt, skjuta under ngt hos ngn, anta förekomsten av ngt hos ngn. Wikner Lifsfr. 1: 163 (1866). Oss har .. (Bureus) förefallit ega nog förtjenster, att man ej utan vidare .. borde skjuta under hans historiska funderingar (angående Fale Bure) motiver, hvarigenom han står på gränsen att vara en bedragare. LBygdén i 2Saml. 11: 49 (1891). För den, som låtit sitt uppträdande i försvarsfrågan bestämmas af så tarfliga motiv som A.-B., ligger det ju nära till hands att också skjuta under dylika hos andra. VL 1896, nr 126, s. 2. Hansson Kås. 48 (1897: inunder). —
1) till I 2.
a) avlossa ett l. flera skott som gå l. äro avsedda att gå upp (i ngt o. d.); särsk. (motsv. skjuta, v.1 I 2 b) med obj. betecknande pil l. kula o. d. (ngn gg äv. bildl., med obj. betecknande suck: uppsända). Du klara sol, som allt i sänder skådar, / .. Ack, vittna dock om hvar den suck, jag skiutit / För Iris’ skull opp ur mitt sorgse bröst. Lillienstedt Vitt. 257 (c. 1678).
b) gm beskjutning komma (ngt) att gå upp l. öppna (ngt). Dähnert 270 (1746). De sköto up slåttet. Schultze Ordb. 4318 (c. 1755).
d) sport. refl., i uttr. skjuta upp sig, uppnå ökad färdighet l. bättre resultat ss. skytt. Jahn DjurJägL 87 (1909).
2) bergv. till I 5: gm skjutning ta upp (hål o. d.), spränga upp (hål o. d.) med krut l. dynamit o. d. Sjutton fot djupt har man borrat, resten har man skjutit upp. Koch Arb. 43 (1912).
3) till I 7, 8: gm att skjuta föra l. förflytta (ngn l. ngt) uppåt l. upp (till en plats o. d.); äv.: gm att skjuta öppna (dörr o. d.); äv. med saksubj. (Fvn.) La-gardur .. (sv.) Waszbänck, Sandbänk, det som Ebbe Flod skiuter up och förer uth igen. Verelius 149 (1681). Lagerlöf Holg. 2: 478 (1907; med avs. på dörr). särsk. oeg. (motsv. skjuta, v.1 I 8 i γ α’): vänta med l. fördröja (ngt från en tidpunkt till en annan); äv. utan obj., dels: vänta (från en tidpunkt till en annan), dels i uttr. skjuta upp med ngt, vänta med ngt; förr äv. refl., i uttr. skjuta sig upp, få uppskov (till viss tidpunkt). G1R 7: 381 (1531). Begierde Hendrich Hansson att skytta sigh wp thill Mattizmesse nest kommendis, att förskaffua sigh annor withnne. TbLödöse 170 (1590). På denna fjerde årsdag af pappas död ville jag gerna besöka hans graf, men sköt opp till sommaren. Topelius Dagb. 2: 20 (1835). Sin vana likmätigt, sköt Sigismund upp med svaret. SvH 4: 220 (1904). Gustaf-Janson ÖvOnd. 27 (1957). jfr (†): När någon grooff Syndare eller Miszdådare är framhaffd för Häradztinget, eller Konungzlige Hoffrätten, och der bekommit sijn resolution, skola Pastores eller Præpositi dem icke förwägra Kyrkiostraff, skiutandes vpp medh den eene tijdhen effter den andre. Rothovius Const. A 2 a (c. 1645).
4) till I 8: gm att skjuta åstadkomma (hög o. d.). Skjuter .. mullvaden .. upp högar ini husen, så säger man (osv.). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 325 (1864).
5) till I 9.
a) till I 9 a, med obj. betecknande (del av) subjektets kropp: föra l. dra uppåt l. upp (till en plats o. d.); äv. i utvidgad anv., med saksubj. o. obj. betecknande en av subjektets delar: sträcka l. lyfta l. höja uppåt l. upp (till en plats o. d.). Böttiger 6: 5 (c. 1875; med saksubj.). Matti sköt upp knäna, drog ner klänningen över dem och slog armarna kring dem. Stiernstedt Liw. 133 (1925).
b) till I 9 c β, d, refl., i uttr. skjuta sig upp, med saksubj.: förskjuta sig l. röra sig uppåt, höja sig, tränga upp. Iorden skulle (enl. Eddan) åtter på nytt skiuta sig up utur hafwet (efter ragnarök). Rudbeck Atl. 1: 820 (1679). Nattkappan sköt sig opp — ju mer den sågs sig höja, / Ju mera lyste fram din röda undertröja. Bellman (BellmS) 4: 199 (1777).
6) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 10: plöja upp (åker o. d.); förr äv. abs.: efter att ha plöjt åkern tvärs över de längsgående fårorna ånyo plöja i de längsgående fårornas riktning. Skiuta upp åkeren till rågsåning. NVedboDomb. Vårt. 1730, § 70. VetAH 1757, s. 269 (abs.).
7) sjöt. till I 11, med avs. på tåg(ända): lägga i bukter; äv. i sådana uttr. som skjuta upp i bukter, äv. i skivor. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 220. Ekbohrn NautOrdb. (1840: i skifvor). Schulthess (1885: i bugter). SohlmanSjölex. (1955).
8) (†) till I 12.
a) refl., i uttr. skjuta sig upp till ngn, vädja till ngn (för att få ändring i en av lägre instans fälld dom); jfr skjuta, v.1 I 12 a η α’. Schroderus Sleid. 94 (1610).
b) i uttr. skjuta ngt upp till rannsakning, hänskjuta ngt till rannsakning; jfr skjuta, v.1 I 12 b α α’. UpplDomb. 5: 81 (1577).
9) till I 14 a: (mer l. mindre snabbt) förflytta sig l. röra sig l. fara uppåt l. upp (till en plats o. d.), stiga upp(åt), höja sig; ngn gg äv. om dörr: gå upp, öppnas. Dybeck Runa 1850, s. 23. Från kettingsmedjan .. sköto gnistorna upp som eldqvastar mot den mörka himmelen. Roos Strejk. 3 (1892). Skalden .. sköt upp som om han lydt trycket af en hemlig fjäder. Lundegård Prom. 2: 124 (1893). (Butikens innehavare) gick .. avmätt in i butiken och nådde disken i samma ögonblick som dörren sköt upp. Idun 1950, nr 13, s. 44. jfr (†): Infanteriet bör noga i akt taga at hålla Rotar och Leder. .. Uti Chargerandet stå fyra man högt. .. I anläggandet (dvs. då truppen intar ställning för att lägga an) skjuta wäl opp (dvs. förflytta sig upp i jämnhöjd med ledet framför). ReglSwArmeen 1710, s. 27. särsk.
a) om fartyg l. farkost.
β) (numera mindre br.) röra sig föröver l. akterifrån närma sig (i förhållande till annat fartyg l. annan farkost); motsatt: sacka. Det (åligger sjökadetten) .. att (under segling i formering) hålla en noga utkik på fartyget näst akter om, och inrapportera hvarje förändring .. vare sig att detta fartyg ”skjuter upp eller sackar”. Platen Glascock 1: 56 (1836).
γ) sjöt. i fråga om att röra sig mot vinden l. behålla fart vid vändning genom vinden; i sådana uttr. som skjuta upp (e)mot vinden l. i vändning(en). Ekbohrn NautOrdb. (1840: i vändning). Vanliga skeppsbåtar .. skjuta under varsam upplofning i smult vatten upp mot vinden 3 till 4 gånger sin längd, innan farten upphör. UFlott. 1: 132 (1903). Cannelin (1904: i vändningen).
b) till I 14 a γ α’, om blod: stiga upp l. sända en svallvåg upp (i ngns ansikte o. d.); äv. om rodnad: visa sig l. framträda (i ngns ansikte o. d.). Rodnaden sköt upp i det grova ansiktet. Lagerlöf Saga 130 (1908). Holmström Benj. 95 (1932).
c) oeg. l. mer l. mindre bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 14 a η). Almqvist Amor. 326 (1839). En aning om att måhända just hon själf var orsaken till faderns förändrade utseende och sätt sköt upp inom henne. Geijerstam KBrandt 184 (1904).
10) till I 16 a, med saksubj.: sträcka sig l. nå l. höja sig l. sticka upp (till l. över l. ur ngt o. d.); förr äv. (motsv. skjuta, v.1 I 1 16 a β) refl., i uttr. skjuta sig upp. Eneman Resa 2: 23 (1712; refl.). SvHandordb. (1966).
11) till I 21.
a) till I 21 a, om växt l. växtdel.
α) till I 21 a α α’: komma (en växtdel) att växa upp l. höja sig, alstra l. frambringa (en växtdel); förr äv. i uttr. skjuta av sig upp ngt, frambringa ngt. (Planterade växter) wara åhr efter åår igenom theras röter, som åhrlighen skiuta af sigh up nyia stielkar, bladh och fröö. Forsius Phys. 201 (1611). Lökarna sköto upp feta, knubbiga blad. Wägner NattS 197 (1926).
β) (†) till I 21 a β, refl.: växa upp; jfr γ. (Akacian) Måste årligen beskiäras för the månge öfwerflödige telningar, som af roten skiuta sig hopetals vp. Broocman Hush. 4: 28 (1736). Tranér Anakr. XXII (1833).
γ) till I 21 a γ: växa upp; särsk. i jämförelser l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr β, b. Stiernhielm Herc. 466 (1658, 1668; i bild). Kornet skiuter op och Rog i blomma gått. Rosenfeldt Roo D 2 a (1686). Husen som skjuter upp likt svampar. MorgT 1948, nr 263, s. 4.
b) till I 21 b γ, om (del av kroppen hos) person l. djur: växa upp (äv. i sådana uttr. som skjuta upp i växten och längden, växa o. bli stor o. lång); i vissa fall numera (o. möjl. äv. urspr.) uppfattat ss. specialanv. av a γ. Hans Kongl. Höghet sköt icke allenast op i längden och wäxten, utan stadgades jemväl öfwermåttan, både til sinne och krafter. Nordberg C12 1: 19 (1740). Han hade .. det slags .. skäggbotten som .. tycks ha skjutit upp igen .. efter att kniven gått förbi. Hallström Händ. 172 (1927). —
SKJUTA UR10 4. till I 2: gm att skjuta tömma (vapen) på ammunition. Far slängde i väg ett skott, för att skjuta ur bössan. Moberg DinStund 225 (1963). —
1) till I 2.
a) avlossa ett l. flera skott som gå l. äro avsedda att gå ut (i ngt l. till ngn l. ur ett vapen o. d.); äv. (motsv. skjuta, v.1 I 2 b) med obj. betecknande pil l. kula l. skott o. d. (i fråga om skjutning med kanon stundom äv. med obj. betecknande person, särsk. refl. i uttr. skjuta sig ut); äv. mer l. mindre bildl. O Dödh O Dödh .. / tin skott / Tu skiuter vth. Wivallius Dikt. 53 (1625). Fienden skiöt uth Eldkulor ok Granater. Lucidor (SVS) 351 (1673). (Att publicera tidningsartiklar) var ju faktiskt som att skjuta sig själv ut genom en kanon. Siwertz JoDr. 144 (1928).
b) krossa l. förstöra l. avlägsna (ngt) gm beskjutning. Skjuta ut hjernan på någon. Nordforss (1805). Båge och pilar skulle han (dvs. en fantiserande skolpojke) alltid ha i handen, med dem kunde han skjuta ut alla skolfönstren som ett intet. Folcker Stinde 2: 147 (1886).
c) med avs. på villebråd, = skjuta bort 1 c. Om bonden skiuter ut alla diuren, hvad skall Kongen då jaga efter? 2RARP 6: 203 (1731). SkogsvT 1904, s. 300.
d) (†) med obj. betecknande skjutvapen: avlossa, avfyra; jfr skjuta, v.1 I 2 e. (Han) hafwer .. för stallet skutit vth sin pisståell. BtÅboH I. 6: 77 (1633).
e) gm skjutning markera slutet av (år o. d.). Skiuta uth det g(am)l(a) åhret. VDAkt. 1714, nr 5. AB 1831, nr 8, s. 3.
2) [jfr t. ausschiessen] (†) till I 4: lossa l. vräka ut (ballast). Röding 1: 206 (1794). Jungberg (1873).
3) till I 7: gm att skjuta (förr sannol. äv.: gm att knuffa l. skuffa) föra (ngn) ut (ur ett rum o. d.). Thå gick en lege pige till och wille skiute honom vt genom dören. UpplDomb. 3: 109 (1541). Krusenstjerna Pahlen 3: 101 (1931). särsk. (numera föga br.) bildl.: uttränga l. undantränga (ngn från ngt); förr äv.: utstöta l. utesluta (ngn ur församling o. d.); jfr skjuta, v.1 I 7 a ζ. När .. (konsistoriets medlemmar) sådant (dvs. att en medlem är försumlig i sitt arbete ss. lärare) erfahra, måge dhe skiutha een sådan uth, och wälja sig een annan. HärnösDP 1663, s. 78. Till hamnarne samla sig väsentligen .. en mängd individer, som i följd af olika förhållanden skjutits ut från diverse andra yrken. Tengdahl Hamnarb. 4 (1897). WoH (1904).
4) till I 8: gm att skjuta föra (ngt) utåt l. ut (till en plats o. d.); äv.: gm att utöva tryck komma (ngt) att lossna o. falla ut; äv. med saksubj., särsk.: (trycka mot o. därigm) förskjuta (ngt) utåt. (På övre våningen) lägges taklaget med rösten och Åsar, uti hwilka högbenorne äro fastborade, på det wäggarne ej måtte skjutas ut. Brauner Bosk. 76 (1756). Skjuta ut något igenom dören. Sahlstedt (1773). Han tog tappen (till öltunnan) och sökte tvinga in den i hålet, men mjödet sköt åter ut den. Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907). särsk.
a) i fråga om att föra fartyg l. farkost ut från land l. ned från strand o. ut i vattnet; dels med obj. betecknande fartyg l. farkost, dels utan sådant obj. (särsk. i uttr. skjuta ut från land); jfr skjuta, v.1 I 8 b α. Så thogh styremannen Tholl Siffuidz(son) bådzmenne (sannol. felaktigt för bådzmennene) medh sigh och skuthe wth båthenn och drogio wth thil kreggierenn. TbLödöse 127 (1589). Hurra! Stöt i Valdthornet. Susanna sjunger, vädrena spela och böljorna gunga. Skjut ut. Bellman (BellmS) 1: 93 (c. 1771, 1790). Skjuta ut från land. Weste FörslSAOB (c. 1815). VFl. 1911, s. 104. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på nybyggt fartyg l. nybyggd farkost: sjösätta; äv. i uttr. skjuta ut av stapeln. (Vid Riga) vore (enl. J. de la Gardies mening) .. eij .. nogon så diup platz eller så lägligh, der man kunde väl skiuta uth store skep. RP 12: 262 (1648). Skjuta ut et skepp af stapeln. Lind (1749). Västerb. 1933, s. 143.
b) (numera mindre br.) med avs. på kabel l. tåg o. d.: ge ut, släppa ut, sticka ut. Dalman 54 (1765). Jungberg (1873).
c) [jfr t. ausschiessen] boktr. till I 8 d β, i fråga om att föra över sats från skepp till sättbräde l. slutskiva; äv. med särskild tanke på att sidor l. kolumner o. d. härvid placeras på det sätt som betingas av den placering de skola ha på det tryckta arket. Sättaren ombinder och skjuter ut columnen på sättbrädet. Fahlgrén Boktr. 52 (1853). Auerbach (1913).
d) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. skjuta, v.1 I 8 i); särsk. (om ä. folkliga föreställningar) om mullvad: gm att skjuta upp jordhögar i ett hus förebåda död l. flyttning för (ngn). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 325 (1864; om mullvad). Där huvudbygden är lokaliserad till de stora dalförena, omgiven av väldiga skogsvidder, skjutas gärna fäbodarne så långt ut från byarne, att halvfäbodsystem blir otänkbart. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 54. särsk. (†)
α) utesluta l. utestänga (ngt från ngt). Academien (kan) intet säjas hafva skutit hans namn ut ifrån den heder, som han aldrig begärt. VetAP 1: 134 (1739).
β) kassera (ngt), icke godta (ngt). Ståthåll(aren) Peter Kruse .. (sade) at Guwerdt haf(ve)r wäl skutit uth någhon koppar, män togh honom åter igen, och gordt honom gåhr. KamKollP 1: 337 (1630). Schultze Ordb. 4321 (c. 1755).
γ) i uttr. skjuta ngt längre ut, uppskjuta ngt till en högre ålder. Att få disponera om sine godz skiötz .. lenger uth (än att få gifta sig). FörarbSvLag 1: 309 (1690).
δ) med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av prep. med, i uttr. skjuta ut på tiden med ngt, fördröja ngt; jfr skjuta, v.1 I 8 i γ β’. Lindfors (1824).
5) till I 9.
a) till I 9 a: föra (en del av sin kropp) utåt l. ut (till en plats o. d.); äv. i utvidgad anv., med saksubj.: med (viss del) nå (längre) ut l. ha (viss del) som är utskjutande. Holm NSv. 44 (1702). Den lilla strandremsa, som Västergötland söder om Göta älvs mynning skjuter ut mellan Halland och Bohuslän. Sandström NatArb. 1: 293 (1908). När han går skjuter han ut magen och blir svankryggig. Johnson Nu 72 (1934).
b) till I 9 c α, refl., i uttr. skjuta sig ut, skjutande förflytta sig ut; äv. oeg., särsk. i fråga om långsam förflyttning: dra l. maka sig ut. Lagerlöf Kejs. 22 (1914; oeg.).
6) till I 14.
a) till I 14 a: (mer l. mindre snabbt) förflytta sig l. fara utåt l. ut (till en plats o. d.). Palmblad Nov. 3: 73 (1841; om farkost). En gädda sköt ut. Moberg Sedebetyg 238 (1935).
b) (†) till I 14 b, refl., i uttr. skjuta sig ut, dels om fartyg: gå ut (från land), dels om orm: kasta sig fram (för att ta byte). (Fr.) Acontias .. (sv.) en orm, som skjuter sig ut, eller springer, såsom en pil eller kastspjut. Möller 1: 29 (1755). Söderwall 2: 380 (1895).
7) till I 16 a, med saksubj.: sträcka sig utåt l. ut (ur ngt l. till en plats o. d.), nå l. stå l. bukta ut; förr äv. (motsv. skjuta, v.1 I 16 a β) refl., i uttr. skjuta sig ut. Vij .. hafve achtet late grafve en skepzled igenom thet drag, som skiuter utt i siön vedh Skeggenäs. G1R 24: 460 (1554). Et trångt land eller udde, som skjuter sig ut emellan watn, har af sin likhet med et rostrum, fått Näs och Näf namnet. Hülphers Dal. 324 (1762). Denna balkonen skjuter icke nog ut. Nordforss (1805). Dina skulderblad skjuter ut. Johnson Här 262 (1935). särsk. (†) oeg., i fråga om tid, i uttr. skjuta långt ut, dröja länge; äv. i uttr. tiden skjuter långt ut, tiden är långt framskriden, skjuta långt ut med ngt, opers.: dröja länge med ngt. (Om man om hösten kör) så många diupa Fåror man hinner här och där i Åkren .., då lärer spörias ett dubbelt lättare Träde (dvs. plöjningsarbete) om Wåren, som elliest plägar wara alt för swårt, för Wårtårckan, särdeles när sädes Tijden stundom skiuter långt uth. Rålamb 13: 8 (1690). Gudh veet när detta alt får en ända (dvs. när utredningen kan bli klar i fråga om dödsboet efter en präst, i vars kvarlåtenskap icke redovisade kollektmedel ingå), iagh fruchtar det skiuter förlångdt uth medh collecterne på detta sättet. VDAkt. 1707, nr 685. (Biskopen brukar eljest förrätta examination vid skolan på Visingsö, men) efter tijden nu skiuter något långt uth, lära Docentes (dvs. lärarna) denne gång något inbördes der widh göra, och sedan dimittera ungdomen heem till sine föräldrar. Därs. 1712, nr 252.
8) till I 21.
a) till I 21 a α α’, om växt l. växtdel: alstra l. frambringa (en växtdel); äv. mer l. mindre bildl. Kalm VgBah. 73 (1746). Den äldre av skogvaktarens båda söner, Nils Ljungberg, som skjuter ut den släktgren, Vitalis Norström tilhör, .. var född 1753. Liljedahl Norström 1: 18 (1917). särsk. (†) bildl., med avs. på vidd: utveckla sig till. (Fruntimrens) Kiortlar, som då redan när I reste, begynte swälla och pösa ut, hafwa nu skutit ut en ohörd widd. Kling Spect. Kk 3 b (1735; eng. orig.: are .. blown up into).
b) (†) till I 21 a β, refl., i uttr. skjuta sig ut, utveckla sig; jfr c. (Frö av väppling måste man) låta stå, tils det är fullkomligen mognat, emedan det är icke serdeles snart til at skiuta sig ut. Serenius EngÅkerm. 58 (1727).
c) till I 21 a γ, b γ: utveckla sig l. (till)växa; äv.: växa ut (från ngt); äv. (motsv. skjuta, v.1 I 21 a γ β’) med bestämning inledd av prep. i, betecknande växtdel, i uttr. skjuta ut i ngt, alstra l. frambringa ngt l. tillväxa i ngt; jfr b. Så snart (ymp-)qwistarne widloda och börja skjuta sina knoppar, loszas Bandet, at de få bättre drift skjuta ut och tilwäxa. Strålenhielm Ymp. 8 (1751). Skjuta ut i ax. Widegren (1788). Från dina (dvs. det döda barnets) skuldror sköto / Små hvita vingar ut med hast. CVAStrandberg 1: 209 (1858). Abelin TrInomh. 37 (1904). särsk. (motsv. skjuta, v.1 I 21 a γ α’ slutet) mer l. mindre bildl. (Pelarna) skjuta ut i stora neckrosblad. Atterbom LÖ 1: 285 (1824). —
SKJUTA ÅSTAD. (†) till I 1 a, med avs. på spjut: kasta (l. möjl.: sticka till med). Saul hadhe itt spiwt j handenne, och skööt thet åstadh. 1Sam. 18: 11 (Bib. 1541; Luther: schos jn). —
SKJUTA ÅTER10 40. (numera föga br.) till I 8: gm att skjuta föra (ngt) tillbaka till sitt tidigare läge. På värjan Svante drog, men sköt den åter, / Då karlen räckte i hans hand det blad, / Sophia skickat. Franzén Skald. 3: 414 (1829). —
1) till I 2 i γ: skjuta så att skottet går över (målet); särsk. abs. Sahlstedt (1773). (Sv.) Skjuta öfver (målet), (t.) über das Ziel hinausschiessen. Klint (1906). Att Kalle i skymningen tog för groft korn .. och att han i följd däraf sköt öfver .. går ej att få i honom. Knöppel SvRidd. 73 (1912).
2) sport. till I 3 c: skjuta så att boll o. d. går ovanför målet; äv. (motsv. skjuta, v.1 I 3 c α) med obj. betecknande boll o. d. Köpings center sköt över två gånger från fint läge. IdrBl. 1924, nr 74, s. 10. Sandström sköt chansen över. Därs. nr 78, s. 12.
3) till I 8: gm att skjuta föra (ngt) över (till ngn o. d.); äv. i uttr. skjuta ngt över sig, gm att skjuta föra ngt över sig; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. skjuta över ngt på ngn, överföra ngt på ngn l. lägga ngt på ngn. (Då Olav Tryggvason i slaget vid Svolder endast hade åtta man kvar) sköt han sin sköld öfwer sig, och störtade så hufwudstupa i hafwet. Fryxell Ber. 1: 105 (1823). Faktiskt har bikten mer och mer skjutits över på läkaren. Bjerre Själsläk. 207 (1914). Grimberg VärldH 10: 303 (1941). särsk. (†) oeg., i fråga om tid (motsv. skjuta, v.1 I 8 i γ): uppskjuta (att göra ngt o. d.) l. dröja (med ngt); äv. i uttr. skjuta långt över, dröja länge över tiden; jfr skjuta, v.1 I 8 i γ δ’. (Cronstedt o. Törnflycht) resa i dag bort .., menande hafva redan några dagar skutit öfver. Bark Bref 2: 32 (1705). Han skjuter öfwer med att betala sina kreditorer ifrån den ena månaden till den andra. Nordforss (1805). Skjuta långt öfwer, innan man betalar. Lindfors (1824). Redan har du en månad skjutit öfver att besvara mitt bref. Meurman (1847).
4) till I 14.
a) till I 14 a.
α) gm att förflytta sig (mer l. mindre snabbt) passera l. hoppa över (ngt l. till ngn o. d.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. dels om väg: (slingra sig fram o.) passera över (ngt), dels (motsv. skjuta, v.1 I 14 a η) om blick: kastas över (till ngn). Lagerlöf Saga 170 (1908; om väg). (Fiskaren) lyfter .. med den ena handen flartälen (dvs. laxnotens överteln) över vattnet samtidigt som han trycker ner stentälen (dvs. undertelnen) mot bottnen. .. Detta göres för att hindra den skrämda fisken både från att skjuta över och gå under noten. FrÅdalsb. 1929, s. 46. Heerberger NVard. 334 (1936; om blick). särsk. (†) bildl.: hoppa över l. förbigå (ngt). Inga Ofullkomliga dagar gifvas, som man kan skjuta öfver såsom sådana. Hvarje är helig, är Lifvet i bild! är ämnad att njutas helt. Thorild (SVS) 2: 199 (c. 1785).
β) höja sig upp (o. glida) över (ngt); särsk. (motsv. skjuta, v.1 I 14 a γ) om vätska: stiga över (ngt). Sandström NatArb. 2: 193 (1910). Vi se vattnet i våra vattendrag .. under hösten .. skjuta öfver sina vanliga bräddar. LfF 1914, s. 61; möjl. icke särsk. förb.
γ) till I 14 a γ α’, om blod: svalla över (till följd av sinnesrörelse). Då hon .. berättade detta (dvs. att modern kastat sten efter henne) för mannen, sköt blodet öfver hos honom. Edgren ESkr. 1: 211 (1892).
5) till I 16 a, med saksubj.: sträcka sig l. nå l. höja sig över (ngt l. från ngt o. d.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. dels: gå utöver l. överskrida l. överstiga (ngt), dels abs.: bli över. Skiuter .. (efter utbetalningen till hovrätterna) något (av stämpelavgiften) öfwer, så skal det (osv.). Stiernman Com. 3: 8 (1660). (Församlingarna kunna icke inlösa domkyrkotunnan med pengar) effter thet wärde, som thär uppå är satt, effter som thet långt skiuter öfwer thet prijs, som hon i orterna gäller före. SynodA 1: 221 (1700). Man efterser (vid färgning av kläder) noga att inga blåsor uppkomma genom att tyget skjuter öfver ytan af badet. AHB 38: 51 (1869). ÅbKristHum. 1964, s. 102 (: utöver). särsk. i vissa oeg. anv., i fråga om tid.
b) (numera bl. tillf.) icke bli av på utsatt tid, uppskjutas. Flere af Professorerne .. arbeta nu att förekomma processionen till Fredagen. Skiuter den en gång öfver, så hoppas jag, att detta uptog är förbi. ESchröderheim (1793) i MoB 6: 136 (rättat efter hskr.).
c) (numera mindre br.) opers.: dröja (med ngt); äv. i uttr. låta det skjuta långt över, låta det dröja länge över tiden; förr äv. i uttr. låta skjuta över, uppskjuta. Det är en man som låter skjuta öfwer ifrån den ena dagen till den andra. Nordforss (1805). Han låter det skjuta långt öfwer innan han betalar Er. Dens. Detta har gjort att det skjutit öfwer med hans resa. Dens. Schulthess (1885).
-APPARAT. apparat avsedd för skjutning; särsk. om sådan apparat använd vid bedövning l. avlivning av slaktdjur (jfr -mask). Ahlström Eldsl. 355 (1879; om apparat varmed lina kan sändas i väg till nödställd). Skjutapparater för slakt. SFS 1927, s. 691. —
(I 8 a) -ASK. ask som öppnas o. stänges gm att skjutas ut ur resp. in i fodral o. d. Ahlberg FarmT 216 (1899). —
-AVSTÅND~02 l. ~20. i sht skjutk. om (det vågräta) avståndet mellan skjutvapen o. mål. KrigVAH 1920, s. 81. —
-BAGGE. [skalbaggen avger, då den oroas, ett sekret som förgasas med ett om skjutning erinrande ljud] (numera föga br.) skalbaggen Brachynus crepitans Lin., bombarderbagge; jfr -fluga. Holmström Ström NatLb. 4: 6 (1852). 2SvUppslB (1953; med hänv. till bombarderbagge). —
-BANA.
1) till I 2: bana (se bana, sbst.1 3) använd till l. avsedd för skjutning; särsk. dels om sådan för utbildning l. tävling i skarpskjutning, dels om sådan för målskjutning för nöjes skull (på nöjesfält o. d.); jfr skott-bana. TJäg. 1832, s. 18. Hellström Malmros 234 (1931; i fråga om målskjutning för nöjes skull).
2) (i fackspr.) till I 8 (c): bana avsedd att skjuta ngt (särsk. kärra) på. Gundberg Tegel 32 (1860).
-fröken. (ung) ogift kvinna som sköter skjutbana (på nöjesfält o. d.). Hedenstierna Jönsson 128 (1894).
-officer. mil. officer som har överinseende över verksamheten vid skjutbana l. skjutbanor. AdrKalSthm 1914, s. 160.
(I 5) -BAS. förman för arbete med sprängning; jfr skjutar-bas. Nilsson HistFärs 61 (1940; vid järnvägsbygge). —
-BEHOV. [jfr t. schiessbedarf, ammunition] (†) koll., om förnödenheter för skjutning; jfr behov 4 a. Den 6 maj (1808) bemäktigade kapten Malm sig vid Saviselkä by en (rysk) transport af 28 lass med skjutbehof af alla slag. Collin LefnTeckn. 2: 38 (1862); jfr SvBL 7: 13 (1875). —
(I 5) -BLECK. [jfr t. schiessblech] (förr) järnbleck använt till att täcka över o. hålla fast skjutplugg vid bergsprängning; jfr -järn 2. Buschenfeldt Reseant. 215 (1697). —
(I 8) -BLÄNDARE. [jfr t. schieb(e)blende] (i fackspr.) enkel bländare (se d. o. 3) bestående av en med ett l. flera hål försedd plåtskiva som kan förskjutas i förhållande till l. stickas in framför objektivet i kamera o. d. Roosval Schmidt 50 (1896). —
-BOK. mil. bok vari anteckningar om skjutning göras; i fråga om nutida förh. om sådan bok för anteckningar om förbands utbildning i skjutning med handeldvapen; i fråga om ä. förh. äv. dels om sådan bok som tilldelats var o. en av deltagarna i skjutövningar med handeldvapen för anteckningar om hans individuella resultat, dels om sådan bok för anteckningar om skjutning med artilleripjäser (jfr skott-journal). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 89 (1882; för deltagare i skjutövningar med handeldvapen). ExFältartill. 1893, 1: 97 (förd vid skjutning med artilleripjäser). På skjutbana föres skjutbok för varje pluton (motsvarande). SkjutinstrArmEldhandv. 1968, 2: Formulär 5. —
(I 8 a) -BOM. bom som kan föras fram o. tillbaka i urtagning l. krampa o. d. (vid stängning resp. öppning av ngt); jfr skott-bom. Klint (1906). —
-BORD.
3) (i fackspr.) till I 8: skjutbart underlag; jfr bord, sbst.1 5 d. TT 1883, s. 115 (om skjutbart underlag för vedträ vid sågning). särsk. järnv. för förflyttning av järnvägsvagn o. d. från ett spår till ett annat avsedd anordning bestående av ett stycke spår vilande på en ram som är försedd med hjul l. rullar o. kan skjutas på skenor som gå vinkelrätt mot de spår mellan vilka järnvägsvagnen osv. skall förflyttas. Lindgren Weber Jernv. 102 (1857).
-BRO.
2) [jfr t. schiebebrücke] (i fackspr.) till I 8: rörlig bro som kan förskjutas i sin längdriktning, dragbro, rullbro. 3NF 3: 1269 (1925). —
-BROMS. artill. anordning för hämmande av rekyl vid eldvapen, rekylhäminrättning, rekylbroms; särsk. om förr bruklig sådan anordning varmed hjulen till en hjullavett låstes under rekylen. KrigVAH 1894, s. 154. 2SvUppslB (1953; vid hjullavett). —
(I 8) -BRÄDE l. -BRÄDA.
1) bräde som kan skjutas fram o. tillbaka (särsk. till I 8 a, om bräde varmed glugg o. d. stänges resp. öppnas); jfr skjuv-bräde, skott-bräde. Möller (1807). Pörtestugan .. (var) å en vägg .. försedd med två, å de andra båda med hvardera en glugg med skjutbräde. Retzius FinKran. 110 (1878).
2) (förr) i fråga om byggnad i skiftesverk: var o. en av de bräder som i båda ändarna voro införda i rännlika urtagningar i ett ramverk; jfr -panel. SErikÅb. 1958, s. 74 (om medeltida förh.). —
(I 5) -BYLA, r. l. f. [senare ssgsleden är sv. dial. byla, skjutkoja, besläktat (l. etymologiskt identiskt) med bylla (se billa sbst.)] (†) = -koja 2. Ström MinnB 10 (c. 1865). —
-BÅGE. (numera bl. tillf.) = båge, sbst.1 1; jfr skott-båge, skytt-båge. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 76 (1760). —
(I 2 j) -BÄLTE. (förr) av skinn förfärdigat bälte försett med fickor för förvaring av tillbehör vid jakt med skjutvapen; numera ersatt av: patronbälte. Svederus Jagt 354 (1831). —
-BÄNK.
1) (i fackspr.) till I 2: ställning avsedd att fästa nytillverkade bösspipor i vid provskjutning; jfr prober-bock. SFS 1830, s. 821.
2) metall. till I 8: bänk (se d. o. V) som skjuter förarbetat o. uppvärmt rörämne mellan en serie valsrullar för ytterligare bearbetning.
Ssg: skjutbänk-verk. metall. till -bänk 2: för rörtillverkning avsedd (avdelning av) industriell anläggning där skjutbänkar användas. TurÅ 1957, s. 195. —
(I 8) -DEKAL ~deka2l, r.; best. -en; pl. -er. [jfr eng. slide-off decal; senare leden förkortning av dekalkomani] (i fackspr.) tryckt bild som är anbringad på ett papper som är preparerat så att bilden kan lösgöras från papperet o. skjutas över på annat underlag; jfr -bild, -dekalkomani. GrafUppslB 130 (1956). —
(I 8) -DEKALKOMANI. [jfr eng. slide-off decalcomania, fr. décalcomanie glissante] (i fackspr.) = -dekal. GrafUppslB 130 (1951). —
-DON. (skjut- 1833 osv. skjute- 1704, 1708) redskap l. vapen använt vid skjutning; jfr -doning. Brobergen 85 (1704, 1708). —
-DUBB. (förr) dubb avsedd att vid provskjutning inskruvas i nytillverkad bösspipa i stället för det färdiga vapnets svansskruv. Dalin (1854). —
(I 8 a) -DÖRR. [jfr t. schiebetür] dörr som öppnas o. stänges gm att skjutas i sidled; jfr skjuv-dörr, skott-dörr. Gosselman SNAmer. 1: 102 (1833).
-rulle. rulle på vilken skjutdörr rullar, då den öppnas o. stänges; i sht i pl. VaruförtTulltaxa 1: 287 (1912).
-EGENSKAP~002, äv. ~200. egenskap som kännetecknar vapen vid skjutning; i sht i pl. EldhandvSkjutsk. 1: 33 (1876). —
-ELD. (†)
1) [jfr fvn. skoteldr; elden spreds i strid med sprutor l. med pilar] grekisk eld (se d. o. 1 f); anträffat bl. i pl., om ss. illumination använda eldar; jfr skott-eld. Lönnberg Kåre 146 (1887).
2) eld (se d. o. 9 b), eldgivning; särsk. i inskränktare anv., om flackeld (motsatt: kasteld). Richardson Krigsv. 1: 115 (1738). Busch Fästn. 67 (1880; om flackeld). Lundell (1893). —
-ELEMENT. skjutk. om vart o. ett av de under förberedelser till skjutning bestämda l. bedömda (o. under inskjutning l. gm kontrollskjutning ev. tillrättade) element (se d. o. 3) som ligga till grund för inställning av riktmedel o. tempering samt för användning av ammunition (t. ex. val av projektil); förr äv. i inskränktare anv., om enbart riktelement. VFl. 1914, s. 29. 2NF (1917; i inskränktare anv.). SkjutinstrArm. 1953, 1 A: 12. —
(I 3 c) -FARLIG. sport. om spelare i fotboll l. bandy o. d.: farlig gm sin förmåga att skjuta; jfr skott-farlig. IdrBl. 1935, nr 41, s. 13. —
-FEST. (numera föga br.) skyttefest. KrigVAT 1852, s. 694 (om ä. schweiziska förh.). Lundin NSthm 729 (1890). —
(I 8) -FRÅNSKILJARE~0200. el.-tekn. frånskiljare varmed ledning tillkopplas o. urkopplas gm att en kopplingskniv förskjutes i sin egen längdriktning. IngHb. 3: 391 (1949). —
-FÄLT.
1) (numera föga br.) om det terrängavsnitt l. det avsnitt av havsytan o. d. som kan beskjutas från en viss plats, skottfält; särsk. i uttr. fritt l. öppet skjutfält, om sådant terrängavsnitt där intet hinder finnes för siktande o. eldgivning. EldhandvSkjutsk. 2: 20 (1877). Vallgångskasematter fordra ett öppet skjutfält. Busch Fästn. 31 (1880). KrigVAT 1890, s. 264 (: fritt skjutfält). IllSvOrdb. (1964).
2) för skarpskjutning iordningställt område; företrädesvis om större sådant område avsett för skarpskjutning med artilleri-, luftvärns- l. pansarvärnspjäser l. med stridsvagnar; jfr skott-fält. Ett för hela Artilleriet gemensamt skjutfält. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 69. Hvarje höst användes (ett fridlyst område i Danmark) som skjutfält för infanteri och kavalleri. SvNat. 1911, s. 106.
-röjning. (numera föga br.) till -fält 1, om röjning för åstadkommande av fritt skottfält, skottfältsröjning. 2NF 35: 1123 (1923). —
-FÄRDIG.
1) om person: färdig att skjuta; om vapen: färdig att skjuta med; jfr -beredd, -klar o. skott-färdig. Hahr HbJäg. 268 (1866; i pl., om skyttar). Granlund Carlé OdågÄv. 58 (1914; om revolver). särsk. i mer l. mindre bildl. anv.
b) (numera bl. tillf.) om blick: skarp l. dyl.; jfr skjuta, v.1 I 3 g, 14 a η. Strindberg TjqvS 5: 66 (1886, 1909).
(I 8 a) -FÖNSTER. fönster som öppnas o. stänges gm att skjutas horisontellt l. vertikalt; jfr skjuv-fönster, skott-fönster. Stål Byggn. 2: 28 (1834). —
-FÖRMÅGA.
1) till I 2, om persons förmåga att skjuta, skjutfärdighet. Hagberg Shaksp. 6: 203 (1849). särsk. sport. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 c), om spelares förmåga att skjuta (i fotboll l. bandy o. d.). IdrBl. 1924, nr 89, s. 1 (i vattenpolo).
-FÖRNÖDENHET ~0102 l. ~0200. i pl., om förnödenheter (ammunition o. d.) som erfordras för skjutning; jfr -behov. FFS 1897, nr 33, s. 5. —
(I 2, 5) -FÖRSÖK. försök med skjutning (särsk. för prövning av materiel). BtRStP 1865—66, IV. 1: nr 51, s. 27. JernkA 1920, s. 96 (rubrik). —
-GAFFEL.
2) tekn. till I 8: gaffelformig anordning varmed förskjutbara kugghjul på en axel bringas att gripa in i kugghjul på annan axel. Nerén (1930). —
-GALEN. om person: besatt av lust att skjuta; äv. i utvidgad anv., om film l. (program i) television o. d.: som skildrar person(er) som är(o) besatt(a) av lust att skjuta. LD 1959, nr 32, s. 7. DN(A) 1965, nr 56, s. 4 (i utvidgad anv.). —
-GAMMAL. om husdjur (i sht häst): gammal nog för att böra avlivas gm skjutning; äv. i utvidgad anv. (äv. om person): mycket gammal. Fröding Guit. 33 (1891; om häst). Mörne SolÅterk. 17 (1920; i utvidgad anv., om person). —
(I 8 a) -GARDIN. (numera bl. mera tillf.) gardin som är så uppsatt att den kan skjutas för (fönster o. d.) o. dragas ifrån, draggardin. Freja 1880, s. 105. —
-GATA.
2) jäg. till I 2 (j): i skog l. vass o. d. upphuggen gata avsedd att ge fritt skottfält åt jägare (vid drevjakt l. fågeljakt). Brummer 73 (1789). —
-GATT. [jfr t. schiessgatt] (†) på fartyg: skottglugg avsedd för beskjutning av fiender som gm äntring tagit sig ombord; jfr -gata 1. ÖoL (1852). Dalin (1854). —
-GEVÄR. (skjut- 1687 osv. skjute- 1724) [jfr t. schiessgewehr] skjutvapen l. eldvapen; numera nästan bl. (i sht vard. l. skämts.) = gevär 2. BlBergshV 18: 43 (i handl. fr. 1687). Pilar och andre gamla skjutgewär hafwa .. blifwit funne i jorden. Hülphers Norrl. 4: 144 (1779). Böszor eller Skjutgewär tjenlige för Jägare äro af flerehanda slag och olika calibre. Brummer 41 (1789). —
-GLASÖGA~020. i pl.: glasögon (se glasöga 3) använda l. avsedda att användas vid skjutning. Löwegren Oftalm. 52 (1923). —
-GLUGG. (skjut- c. 1695 osv. skjute- 1674)
1) till I 2: glugg att skjuta genom, skottglugg; jfr -hål 1, -lucka 1, -öppning. Palmquist ObsRyszl. 17 (1674).
2) bergv. till I 5: intill malmficka i berg utsprängt hål genom vilket sprängning kan ske i det i fickan förvarade godset, så att valvbildning varigm godset hindras att röra sig nedåt vid tappning upphäves. Didring Malm 2: 19 (1915). —
(I 2 j) -GRIMMA. (†) grimma avsedd att användas vid jakt med skjuthäst. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. HdlÅgerupArk. 1753. —
-HALL. om byggnad använd ss. l. avsedd till lokal för (övning i) skjutning; äv. om en vid skjutbana uppförd byggnad som inrymmer ett på ena sidan öppet rum varifrån skyttarna skjuta (jfr skott-hus). Ekstrand Karlbg 183 (cit. fr. c. 1880; om lokal för övning i skjutning). LdSkyttegJub. 16 (1969; vid skjutbana). —
-HANDSKE. [jfr eng. shootingglove] sport. (hela handen l. del av handen täckande) handske använd l. avsedd att användas ss. skydd för de fingrar med vilka strängen spännes vid bågskjutning. TIdr. 1882, s. 109. —
-HASTIGHET~002, äv. ~200. hastighet varmed skjutning försiggår; dels med tanke på skytts, dels med tanke på vapens prestationsförmåga; jfr skott-hastighet. KrigVAT 1848, s. 65. Vapnets skjuthastighet. Holmberg Artill. 1: 79 (1881). EldhandvSkjutsk. 2: 129 (1886; med tanke på skytts prestationsförmåga). —
(I 8) -HJUL. [jfr t. schieb(e)rad] tekn. på en axel förskjutbart o. med axeln roterande kugghjul. Zidbäck (1890). —
(I 3 c) -HUMÖR. sport. humör som kännetecknas av lust att skjuta; särsk. i uttr. vara i skjuthumör, ha lust att skjuta, skjuta ofta; jfr skott-humör. IdrBl. 1924, nr 24, s. 2. —
(I 2 j) -HUND. [jfr t. schiesshund] (†) hund använd l. avsedd att användas vid jakt med skjutvapen. Forsius Phys. 268 (1611). Schulthess (1885). —
-HÅL. [jfr t. schiessloch]
1) (numera bl. tillf.) till I 2: hål att skjuta genom, skottglugg; jfr -glugg 1 o. skott-hål, skytte-hål. NAv. 28/8 1656, nr 1, Extr. s. 4.
-HÅLL. om avstånd inom vilket det är möjligt att träffa det som man skjuter på, skotthåll; särsk. i sådana uttr. som komma inom skjuthåll l. på skjuthåll nära, komma så nära att det är möjligt att träffa det som man skjuter på. Hemberg ObanStig. 228 (1896: kommit inom skjuthåll). När örligsskeppen kommo hvarandra på skjuthåll nära, lät den lybske amiralen fälla ankar. SvH 3: 29 (1903). —
(I 2 j) -HÄST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) för användning vid jakt med skjutvapen dresserad häst; särsk. dels om häst som dresserats så att jägaren kunde dölja sig bakom den (medan den till synes gick o. betade), dels (i utvidgad anv.) om skjutskärm (se d. o. 1) föreställande en sådan häst (jfr -ko); jfr -sto o. skytte-häst. StallRSthm 1623, s. 58. Fångningsredskap, såsom Rapphöns-nät med Skjuthäst. AB 1845, nr 262, s. 4. —
-INSTRUKTION. instruktion angående skjutning; särsk. mil. konkret, om skrift innehållande sammanfattning av gällande anvisningar o. föreskrifter angående skjutning. Skjutinstruktion för svenska infanteriet. (1881; titel på broschyr). —
-JÄRN.
1) [sv. slang skjutjärn; jfr t. schiesseisen, eng. shooting-iron] (vard.) till I 2: eldvapen (särsk.: revolver); äv. bildl., om skjutjärnsjournalist. Jäg. 1897, 2: 131 (om jaktgevär). Lundegård NågSv. 118 (1940; i pl., om luftvärnspjäser). Dom hade skjutjärn fastspända vid höfterna. Mezzrow o. Wolfe Dans 161 (1953). DN 1969, nr 257, s. 6 (bildl.).
2) [jfr t. schiesseisen] (förr) till I 5: järnstycke använt till att täcka över o. hålla fast skjutplugg (l. träklabb med liknande funktion) vid bergsprängning; jfr -bleck. Rinman 2: 669 (1789). Lindroth Gruvbrytn. 1: 505 (1955; om tyska förh. c. 1695).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 8, om ett slags (vid tillverkning av laggkärl använt) stämjärn, varmed man bl. a. sköt loss mellan skåror kvarvarande stycken av trä för att åstadkomma en ränna. BoupptRasbo 1754.
Ssgr (till -järn 1; vard.): skjutjärns-, äv. skjutjärn-duell. duell med eldvapen (särsk. revolvrar). GbgP 1955, nr 338, s. 8.
-intervju. intervju (i sht i radio l. television) varvid den intervjuade utsättes för en serie av snabba, överraskande o. närgångna frågor (vanl. av flera utfrågare). SvD(A) 1963, nr 72, s. 14.
-KAMMARE. (†) rum avsett för förvaring av skjutvapen o. d. Trolle-Bonde Hesselby 130 (i handl. fr. 1770). —
-KIKARE.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) av eldledare använd enkel (prisma)kikare. FältutrKulspr. 1919, s. 8.
-KLAR. skjutfärdig (se d. o. 1). Ruhe Hurley Vild. 360 (1928; i pl., om gevär). särsk. (vard.) bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 f) om kamera: färdig för tagning. Gustafson Inspeln. 160 (1965). —
(I 8) -KNUT. [jfr t. schieb(e)knopf, eng. sliding-knot] (†) längs rem o. d. förskjutbar ögla. Skjutknuten eller sleifen (på stigläder) bör löpa lätt. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 35 (1836). —
(I 2 j) -KO. (förr) figur (av kohud l. tyg o. träspjälor) föreställande en ko o. använd ss. skydd av jägare vid fågeljakt; jfr -häst. Greiff Jagt 101 (1828). —
-KOJA.
1) jäg. till I 2 j: koja (av ris o. d.) vari jägare ligger l. kan ligga i försåt för villebråd; jfr -hydda, -skåre o. jakt-, skott-, skytte-koja. Svederus Jagt 171 (1831).
-KOLV.
1) (†) till I 2: pil; anträffat bl. bildl., om stickord l. gliring (jfr kolv I 2 b); jfr skott-kolv. VadstÄTb. 236 (1597: skutkulffuar, pl.); jfr anm. 1:o sp. 4256.
2) tekn. till I 8: kolv (se d. o. I 5) som skjutes framåt, då den utför arbete (motsatt: kolv som drages bakåt, då den utför arbete, dragkolv). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 101. —
-KOMMISSION. (förr) kommission med uppgift att pröva nya eldvapen för försvarets räkning. KrigVAH 1888, s. 102. —
-KONST.
1) = -färdighet. Arnell Scott Sjöfr. 170 (1829). särsk. sport. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 c), om spelares färdighet i att skjuta (i fotboll l. bandy o. d.). Husén Fotb. 72 (1918).
2) om konsten att skjuta l. läran om skjutning (förr äv. ss. namn på undervisningsämne); i sht i sg. best.; jfr skjutar-konst. I anseende til .. (beckasinens) hastiga flygt, äger en Jägare wid slik Jagt bästa tilfälle wisa sin färdighet i Skjut-konsten. Brummer 34 (1789). (I staten för skogsinstitutet föreslås bl. a.) en lektor, som undervisar i geologi, botanik och zoologi samt jagt och skjutkonst. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 12. särsk. sport. bildl., motsv. skjuta, v.1 I 3 c. IdrBl. 1924, nr 33, s. 7. —
-KONUNG l. -KUNG. (†) om segrare i skjuttävling, skyttekonung. Wikforss 2: 559 (1804). Schulthess (1885). —
(I 8) -KORG. (förr) vid hytta: med hjul försedd kolkorg i vilken kol sköts upp till masugnskransen. NoraskogArk. 6: 98 (1824). —
-KORT.
2) (förr) mätsticka (se d. o. 2) använd vid skjutning med kulspruta l. granatkastare. SoldatinstrInf. 1944, s. 150. —
-KRAFT. (i fackspr.)
Ssgr (till -kraft 2; i fackspr.): skjutkrafts-, äv. skjutkraft-försök. försök för att utröna växts skjutkraft. LAHT 1930, s. 610.
(I 21 a γ) -KRAFTIG. [jfr -kraft] (i fackspr.) som har god skjutkraft (se d. o. 2). LAHT 1932, s. 206. —
-KROPP. (numera föga br.) projektil som avskjutes med eldvapen o. d.; jfr kropp, sbst.1 5 d, skott-kropp. KrigVAT 1845, s. 316. 2NF 17: 985 (1912). —
(I 2 j) -KÄPP. (i sht förr) benämning på ett ss. en promenadkäpp utformat jaktgevär. 2NF 12: 1215 (1910). —
-LAG. om var o. en av de grupper vari deltagarna i övning l. tävling i skjutning av praktiska skäl (tillgång på måltavlor o. d.) indelas; ngn gg äv. övergående till att beteckna själva övningen l. tävlingen; jfr skytte-lag. Vid ett ordentligt skjutlag antecknas hvarje träffs värde. Norman GossLek. 143 (1878). Skjutlag om högst 10 man. EldhandvFältartill. 1887, s. 66.
-LAVE. jäg. uppbyggd ställning l. sittplats i träd o. d., där jägare väntar på att få skjuta sitt byte, skottlave, skyttelave. Jakten 231 (1951). —
-LEDNING. särsk. konkret, om de personer som leda övning l. tävling i skjutning. Östergren (1939). —
-LEK. (numera i sht i skildring av ä. förh.) lek varvid man skjuter till måls (t. ex. på uppkastade glaskulor), skottlek. TJäg. 1834, s. 990. —
(I 5) -LERA, äv. -LER. (förr) lera som vid bergsprängning användes ss. förladdning i borrhål. Linné Vg. 251 (1747: skjutler). Rinman (1789). —
-LICENS. [jfr eng. shooting-licence] (mera tillf.) om licens medförande rätt att vid jakt skjuta (visst antal av) visst djurslag. Fägersten Johnson Congorilla 28 (1932). —
-LINJE.
1) (numera knappast br.) linje efter vilken ett skjutvapen inriktas l. är inriktat, siktlinje; äv.: bana som en avskjuten projektil följer, projektilbana (jfr skott-linje). (Fr.) Tir .. (sv.) Skjutlinje hwarefter et stycke el. skjutgewär rigtas. Björkegren 2671 (1786). Cannelin (1939; med hänv. till skottlinje).
(I 8) -LIRA, r. l. f. [jfr t. schieb(e)lehre; med avs. på efterleden jfr de etymologiska upplysningarna till plåt-lira] (†) skjutmått. Zidbäck (1890). —
-LJUS, n. i sht jäg. om ljus med tanke på dess egenskap att vara tillräckligt l. otillräckligt för att se skjuta; särsk. pregnant, om ljus som är tillräckligt för att se skjuta. Vid olyckstillfället rådde fullt skjutljus. SD(L) 1902, nr 93, s. 2. Så snart skjutljus inträtt. Jakten 161 (1951). —
-LJUS, adj. i sht jäg. tillräckligt ljus för att se skjuta; företrädesvis i n. sg. obest., i uttr. bli l. vara skjutljust; jfr skott-ljus. TJäg. 1833, s. 453 (: blifva .. skjutljust). Hvar och en vet, att en novemberdag i Vermland icke har mera än vid pass sju skjutljusa timmar. Schröder MinnSkog. 170 (1888). Det var knappast ännu skjutljust, då (osv.). Munsterhjelm Trapperl. 1: 25 (1918). —
(I 8 a) -LOCK. lock som öppnas o. stänges gm att skjutas; jfr skjuv-lock, skott-lock. BoupptVäxjö 1821. —
-LUCKA.
2) till I 8 a: lucka som öppnas o. stänges gm att skjutas; jfr skjuv-lucka, skott-lucka. Linné Dal. 332 (1735: skutluckor, pl.); jfr anm. 1:o sp. 4256. Fryxell Ber. 3: 190 (1828). —
-LUST. lust att skjuta; jfr skott-lust. Sätherberg Lefn. 70 (1896). särsk. sport. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 c), i fråga om fotboll l. bandy o. d. IdrBl. 1935, nr 44, s. 12. —
(I 8 a) -LÅDA. låda som öppnas o. stänges gm att skjutas; jfr skjuv-låda 1, skott-låda, skov-låda. BenzelBr. 168 (1734: Skutlådan); jfr anm. 1:o sp. 4256. Berzelius Blåsr. 46 (1820). —
-LÄGE. läge vari skytt l. vapen l. eldrör o. d. befinner sig vid skjutning; äv.: läge med tanke på dess egenskap att vara lämpligt l. olämpligt för skjutning (äv. pregnant, om läge som är lämpligt för skjutning); jfr skott-läge. Då pipan efter skottlossningen genom spiralfjädern återgår i skjutläget, öppnas kanonloppet genom slutstyckets sänkning. TSjöv. 1890, s. 62. (Det) lyckas .. vår chef att föra fram (ubåten) Delfinen till skjutläge. VFl. 1935, s. 191. Ligga i bra skjutläge. IllSvOrdb. (1955). särsk. i mer l. mindre bildl. anv.
-MASK. (i sht förr) vid slakt använd anordning bestående av en kåpa som placeras över djurets panna o. ögon o. en därmed förbunden skjutapparat som placeras mitt för djurets hjärna. Kjerrulf Köttbesigtn. 26 (1896). —
-MASKIN.
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till I 2: maskin avsedd att skjuta med; äv. i inskränktare anv., om maskin avsedd att sända i väg ngt i en jämförelsevis låg o. flack bana (motsatt: kastmaskin). VetAH 1740, s. 249. Philip af Macedonien (medförde) vid ett tillfälle 150 skjut- och 25 kastmaskiner. Holmberg Artill. 4: 176 (1886). särsk. om maskin använd vid provning av gevär. ArtillT 1891, s. 160.
2) tekn. till I 3 e: maskin för framställning av formkärnor gm skjutning, kärnskjutmaskin. HbVerkstTekn. 3: 18 (1965).
3) fisk. till I 11, på fiskebåt: maskin som vid inhalning av snurrevadståg lägger upp dessa i bukter. Hasslöf SvVästkustf. 232 (1949). —
(I 8) -MED l. -MEDE. etnogr. med som i vissa trakter användes att skjuta vattensåar o. d. på om vintern; jfr skjuv-med, vattu-med. SvKulturb. 3—4: 148 (1930). —
-MEDALJ. (numera bl. i skildring av ä. förh.) medalj utdelad ss. belöning för skicklighet i skjutning; företrädesvis dels om sådan medalj som förr utdelades till personal vid artilleriet för skicklighet i riktning o. skjutning med kanon, dels om sådan medalj som förr utdelades till personal vid marinen för skicklighet i skjutning med kanon l. torped; jfr skytte-medalj. KrigVAH 1843, s. 7 (om preussiska förh.). Skytte- eller skjut-medalj får bäras jämväl efter befordran till underofficer eller officer. TjReglArm. 1889, s. 59. Skjutmedalj för skjutskicklighet med artilleripjeser. UFlott. 1: 51 (1903). —
(I 8) -MOTSTÅND~02 l. ~20. el.-tekn. reglermotstånd där den anordning med vilken resistansen kan varieras utgöres av en skjutbar kontakt. 3NF 23: 813 (1937). —
-MÅL. (skjut- 1909 osv. skjute- c. 1700) (numera bl. mera tillf.) mål vid skjutning, mål att skjuta på; jfr skott-mål. Isogæus Segersk. 878 (c. 1700). —
(I 8) -MÅTT. mätverktyg som i sin enklaste form består av en skala o. två häremot vinkelrätt ställda skänklar av vilka den ena är fast förenad med skalan o. den andra förskjutbar längs skalan; jfr kaliber-mått 2. HbValHjelpmask. 2: 97 (1895). —
(I 2 j) -MÖSSA. (†) mössa avsedd att användas vid jakt med skjutvapen. KlädkamRSthm 1618 B, s. 8 b. —
-MÖTE. (förr) vid indelt infanteriregemente: sammandragning av dåliga skyttar för övning i skjutning under åtta dagar; jfr möte 7. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 74 (1879). —
(I 8) -NOT. (i sht förr) i älv använd not som utsättes gm att upphängas på pinnar på en bom vilken skjutes ut över vattnet o. därefter omvrides så att noten faller ned i vattnet. Ekman NorrlJakt 302 (1910). —
-OFFICER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) officer med uppgift att anordna o. leda skjutningar (för övning av l. tävling mellan deltagarna l. för provning l. skottställning av vapen l. försök med vapen l. annan materiel); jfr -ledare o. skottställnings-officer. RiksdRevStatsv. 1899, s. 87 (om officer som tjänstgör vid gevärsfaktori). VFl. 1925, s. 36 (om officer som anordnar tävling). —
(I 8) -PANEL. (förr) panel (se panel, sbst.2 2 a) vars bräder i båda ändarna införts i rännlika urtagningar i ett ramverk; jfr -bräde 2 o. skott-panel. EtnolKällskr. 3: 38 (1913, 1946). —
(I 8) -PASSNING. tekn. om slag av rörlig passning som är trängre än löpande passning (o. som är lämplig mellan två maskindelar o. d. av vilka den ena skall kunna skjutas in i den andra). SMS 115 (1925). —
(I 5) -PATRON. [jfr t. schiesspatrone] (†) vid bergsprängning använd patron (se patron, sbst.2 4 slutet) fylld med krut, krutpatron. Rinman (1789). —
-PAVILJONG.
1) till I 2: vid skjutbana uppförd paviljong (med utrymme för expeditionsgöromål, vapenvård, förvaring av materiel, servering o. d.), skyttepaviljong. TIdr. 1886, s. 7.
2) (förr) till I 2 j: paviljong vari jägare avvaktade jaktbyte vid drevjakt. SvTidskr. 1930, s. 334. —
-PENGAR, förr äv. (i bet. 2) -PENNINGAR, pl.
2) [jfr t. schiessgeld] (†) till I 2 (j), om avgift för rättigheten att jaga med skjutvapen; äv. om pengar utgörande belöning för dödande av vissa ss. skadliga ansedda djur, skottpengar (jfr skjutar-penningar). Möller 2: 791 (1785). (T.) Schieszgeld .. (sv.) skjutpenningar, afgift för jagträttigheten. Wikforss 2: 493 (1804). Dalin (1854; med hänv. till skottpenningar). —
-PJÄS. (numera bl. mera tillf.) pjäs (se d. o. 4); särsk. i inskränktare anv., om pjäs avsedd för skott i en jämförelsevis låg o. flack bana (motsatt: kastpjäs). Belägrings-Artilleriet .. utgöres alltid af så väl skjut- som kast-pjeser. Lefrén Förel. 1: 143 (1818). SvFlH 1: 54 (1942). —
-PLAN. skjutk. om lodplanet genom ett eldvapens kärnlinje före skottlossningen; i sht i sg. best.; jfr skott-plan. Palmstierna Artill. 131 (1872). —
-PLATS. (skjut- 1746 osv. skjute- 1640) plats använd till l. avsedd för skjutning; jfr -bana 1, -fält 2, -ställe o. skott-plats. Linc. Mm 4 a (1640). —
-PLATTFORM~02 l. ~20. (mera tillf.) plattform använd l. avsedd att skjuta från; jfr -lave. Eriksson Afr. 132 (1932). —
(I 5) -PLUGG. [jfr t. schiesspflock] (förr) till förladdning vid bergsprängning använd träplugg försedd med en ränna l. ett hål som fylldes med fängkrut; jfr skott-plugg. Buschenfeldt Reseant. 215 (1697). —
-PORT.
1) (föga br.) till I 2 j: med skjutglugg försedd skjutskärm (se d. o. 1). Sparre FimpSt. 90 (1915). Dens. SkeppLärk. 13 (1918).
-PROGRAM. program som följes vid (utbildning l. övning l. tävling i) skjutning. Skytteb. 1907, Innehållsfört. —
-PROV.
1) prov (se d. o. 1) avsett att utröna hur vapen l. ammunition o. d. fungerar vid skjutning l. hur ngt som beskjutes förhåller sig. SFS 1847, nr 17, s. 2 (i fråga om provning av artilleripjäs). KatalFlottUtst. 1897, s. 37 (i fråga om prov med pansarplåt).
(I 2 j) -PÅSE. (förr) vid jakt med skjutvapen medförd påse avsedd för förvaring av tillbehör till vapen, jaktbyte o. d. Norlin Jaktstig. 1 (1892). —
-REDSKAP~02 l. ~20.
2) till I 5: redskap använt vid l. avsett till bergsprängning med krut l. dynamit o. d. NoraskogArk. 4: 293 (1733). —
-REGEL, sbst.1 regel (se regel, sbst.1 II 1 b) för skjutning; i sht i pl., särsk. (mil.) om kortfattade regler för ledning av krigsmässig skjutning med eldvapen (i sht med hänsyn till inskjutning). Holmberg Artill. 1: 145 (1881). Skjutregler för de olika vapnen återfinnas i för resp. vapen gällande skjutinstruktioner. SvUppslB 24: 1216 (1935). —
(I 8 a) -REGEL, sbst.2, äv. -RIGEL. skjutbar regel (se regel, sbst.2 2); äv. i utvidgad anv., motsv. regel, sbst.2 2 b; jfr skjuv-regel, skott-regel. Almroth Karmarsch 630 (1839). 3NF 19: 1138 (1933; i utvidgad anv.). —
-REGLEMENTE. (föga br.) reglemente för skjutning; jfr -instruktion, -regel, sbst.1 Auerbach 962 (1913). —
(I 8) -RING. (numera bl. tillf.) ring som kan förskjutas på ett snöre o. d., löpring. Westee (1842). —
(I 2 j) -ROCK. (†) rock använd (l. avsedd att användas) vid jakt med skjutvapen. Ekeblad BrClEkeblad 74 (1652). —
(I 8) -ROST. [jfr t. schieberost] tekn. i eldstad: skjutbar rost (se rost, sbst.3 1). Auerbach 985 (1913). —
(I 8) -RÄFSA. lant. (bl. a. vid hopkörning av strängar av hö o. d. till större högar använd) räfsa som är monterad framför en traktor o. skjutes av denna. 2SvUppslB 26: 615 (1953). —
(I 2 j) -RÄTTIGHET. (skjut- 1731—1734. skjute- 1642—1734) (†) rätt att jaga med skjutvapen; jfr -frihet. Skiute- och Jachträttigheet. RARP 3: 270 (1642). 2BorgP 5: 71 (1734). —
-RÖR. (skjut- 1563 osv. skjute- 1561—1563)
1) (numera bl. mera tillf.) till I 2: rör (se rör, sbst.3 3) varigenom projektil avskjutes; i sht förr särsk. om blåsrör (se d. o. 1). Key FrMennBarnd. 8 (1888; om blåsrör). Wrangel SvFlBok 324 (1898; om eldrör till tubkanon).
2) (†) till I 2: handeldvapen, gevär l. bössa l. pistol; äv. i uttr. långt skjutrör, gevär; jfr rör, sbst.3 4 (a) o. skytte-rör. Ett Longtt skiuthe Rör m(edh) enn förgyltt pipa. ArkliR 1561, avd. 2. VetAH 1742, s. 61.
3) [jfr t. schiessröhre] (förr) till I 5: med krut fyllt rör (se rör, sbst.3 3 a) använt vid antändning av sprängladdning vid bergsprängning. Rinman (1789). —
(I 2 j) -SADEL. (†) sadel avsedd att användas vid jakt med skjutvapen. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Därs. 1750. —
(I 8) -SCEN. [jfr t. schiebebühne, eng. sliding stage] teat. scen som är så anordnad att man kan verkställa scenbyte gm att bakifrån l. från sidan skjuta in dekorationer uppställda på skjutbord (se d. o. 3) l. scenvagnar för att exponeras i scenöppningen. BonnierKL 11: 842 (1927). —
-SKICKLIG. skicklig i att skjuta; jfr -säker. SkogsvT 1903, s. 155. särsk. sport. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 c), om spelare i fotboll l. bandy o. d.; jfr -säker slutet. SvD(L) 1924, nr 137, s. 9. —
-SKICKLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -skicklig] skicklighet i att skjuta; jfr -säkerhet. HforsD 1875, nr 223, s. 2. särsk. sport. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 c), om skicklighet i att skjuta i fotboll l. bandy o. d.; jfr -skicklig slutet. IdrBl. 1924, nr 2, s. 8. —
(I 9 c α) -SKIDA l. -SKID. (†) om den kortare av ett par olika långa skidor, med vilken den åkande skjuter sig fram under det att han glider på den längre, andor. Ett par Skid består (i Österb.) af Löp-skid .. och Skjut-skid. NJournHush. 1792, s. 8. Därs. s. 10; jfr SP 1792, nr 106, s. 1 (: Skjutskidorna, pl. best.). —
(I 2 j) -SKJORTA. (förr) lång, vit skjorta använd ss. skyddande förklädnad vid jakt med skjutvapen vintertid. Sparre Skärg. 55 (1917). —
-SKOLA. undervisningsanstalt som meddelar undervisning i skjutning; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.): utbildningskurs i skjutning. JournLTh. 1811, s. 40 (i pl., om franska undervisningsanstalter). En skjutskola för officerare har under 2 månader af sommaren warit sammandragen å Drottningholm. SFS 1874, nr 3, s. 11. Kustartilleriets skjutskola. SvFörsvRulla 1969, s. 709. jfr artilleri-, infanteri-skjutskola.
Ssgr: skjutskole-, äv. skjutskol-avdelning. särsk. (förr) om avdelning (se d. o. 3 h) bestående av fartyg ombord på vilka skjutskola var anordnad. KrigVAH 1887, s. 213.
(I 8) -SKOPA. lant. ett slags dikesskopa som den arbetande skjuter framför sig vid arbetet. Almlöf o. Lindqvist Täckdikn. 38 (1944). —
(I 2 j) -SKÅRE. jäg. skyddsvärn i vilket jägare döljer sig vid sjöfågelsjakt; dels om fast skyddsvärn uppfört av stenar o. d., dels om tillfälligt (stundom äv. flyttbart) skyddsvärn bestående av trä l. tyg l. ris l. isstycken o. d. TJäg. 1832, s. 151. Flyttbara skjutskårar, förfärdigade af trästammar med påhängdt ris. Fatab. 1906, s. 120. Kulturen 1947, s. 77 (uppförd av isstycken). —
-SKÄRM.
1) jäg. till I 2 j: (fast l. flyttbar) skärm bakom vilken jägare döljer sig vid jakt med skjutvapen; jfr -häst, -ko, -port 1, -skåre o. skott-skärm, skytte-skärm. TJäg. 1833, s. 393.
(I 8) -SLÅ. slå som, då den (l. det redskap dit den hör) användes, förskjutes från ett läge till ett annat; jfr skott-slå. Thon o. Kirsch 6 (1856; om förskjutbar slå i redskap använt vid bokbindning). UB 6: 147 (1874; om skjutnyckel). —
-SPEL. (†)
1) till I 2: krigsspel avsett att ge övning i taktik o. strategi i fråga om skjutning. SFS 1895, nr 51, s. 16.
2) till I 2 j, konkret, om anordning som framställer en jaktscen o. ger tillfälle till övning i skjutning. DA 1793, nr 180, s. 3. —
(I 8 a) -SPJÄLL. spjäll som öppnas o. stänges gm att skjutas; jfr skjuv-spjäll, skott-spjäll. OfferdalKArk. N II 1, s. 17 (1685). —
(I 5) -SPRÅTE. (-språtta) [jfr t. schiesspreize] (†) = -stämpel. Buschenfeldt Reseant. 215 (1697). —
-STATION.
(I 8) -STEGE. (i fackspr.) stege som kan skjutas ihop (så att den blir mindre skrymmande att förvara o. lättare att transportera). Ahlström Eldsl. 330 (1879). —
(I 8) -STEN. (i fackspr.) för slipning av verktyg använd (vanl. i en låda l. på ett underlag fäst, rektangulär) slipsten på vilken verktyget skjutes fram o. tillbaka (över hela stenens längd). AHB 116: 11 (1883). —
(I 5) -STIGARE. [jfr t. schiesssteiger] (förr) gruvstigare med uppgift att leda sprängning; jfr skjutare 2. Rinman (1789). —
(I 2 j) -STO. (numera bl. i skildring av ä. förh.) för användning vid jakt med skjutvapen dresserat sto; jfr -häst. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Därs. 1753. —
(I 8) -STOCK. (†) i svarv: långsträckt, i sin längdriktning förskjutbar maskindel som uppbär verktyg, (verktygs)släde. PriskatalSonesson 1895, s. 25. —
-STOL.
1) (i fackspr.) till I 2: (trä)ställning använd ss. stöd för handeldvapen vid skjutning; dels om ställning använd vid provning l. skottställning av vapen l. vid provning av ammunition, dels om en i sht förr vid övning i skjutning använd ställning, riktställning (se d. o. 2), dels om en med skjutskärm förenad ställning som förr användes vid jakt; jfr -ställning 2 b o. rikt-stol, skott-stol. Svederus Jagt 355 (1831; använd vid provning av gevär). KrigVAH 1833, s. 6 (använd vid övning). Keyland NordMJakt. 27 (1911; använd vid jakt c. 1810).
(I 8) -STÅNG. stång varmed ngt skjutes l. som, då den användes, förskjutes i sin längdriktning (o. därvid i sin tur förskjuter ngt); särsk. (i fackspr.) om stång för överföring av kraft i maskin o. d.; jfr -stängel, skjuv-stång o. skott-stång. KulturbVg. 3: 49 (1729: skutstänger, pl.; om stänger avsedda att skjutas fram o. tillbaka vid öppnande resp. stängande av portar); jfr anm. 1:o sp. 4256. Alla wändwalsarmar (dvs. armar i anordning för att möjliggöra en stånggångs funktion i vinkel) .. böra stå i rät winkel emot drag eller skiutstängerna, enär som hwefwen står .. verticalt. König Mec. 57 (1752). För teglens uttagande ur formen, utan att de behöfva vidröras af arbetarens händer, är anordnad en skjutstång .. af jern vid ena ändan försedd med en jernplatta .. och vid den andra med ett trähandtag. TT 1871, s. 195. Skjutstång för rotjämnare (på självbindare). MeddJordbrTeknF 65: 9 (1940). särsk. (i fackspr.) stång utgörande den del av en förlängningsmätstock som kan skjutas ut så att mätstocken blir längre, förlängningsstång. SFS 1880, nr 66, s. 18. —
-STÄLLE. (skjut- 1749 osv. skjute- 1746) (numera bl. tillf.) ställe där man skjuter, skjutplats; särsk. till I 2 j, om ställe där man jagar med skjutvapen. Œdman Bahusl. 216 (1746). Lind (1749; under schützen-platz). —
-STÄLLNING.
1) abstr.
a) kroppsställning som skytt intar, då han skjuter; stundom äv. om placering (i terrängen) som skytt intar, då han skjuter. Knästående skjutställning. Stående skjutställning. Balck Idr. 2: 195 (1887). Hvarje karl smög sig upp i lämplig, möjligast dold skjutställning. VFörsvar 1902, s. 17. särsk. sport. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 c), om kroppsställning som spelare i fotboll l. bandy o. d. intar, då han skjuter. Husén Fotb. 75 (1918).
b) ställning vari (del av) skjutvapen l. utskjutningsanordning befinner sig vid skjutning. KrigVAH 1895, s. 79 (i fråga om pipa till automatgevär). VFl. 1911, s. 134 (i fråga om torpedtub). särsk. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 f), om kameras ställning vid fotografering. DN 1971, nr 70, s. 10.
2) konkret.
a) uppbyggd ställning på vilken skytt befinner sig vid skjutning l. vid jakt med skjutvapen. Hildebrand StFolk 43 (1915). FoFl. 1934, s. 215 (vid jakt).
b) ställning på vilken vapen vilar l. i vilken vapen är fastgjort vid skjutning; jfr -stol 1. KrigVAT 1847, s. 218. —
(I 5) -STÄMPEL. (förr) trästycke använt till att hålla fast det skjutbleck l. skjutjärn som vid bergsprängning placerades över skjutpluggen; jfr -språte. Rinman 2: 669 (1789). —
(I 8) -STÄNGEL. (†) (liten) skjutstång; jfr skott-stängel. Linné Sk. 10 (1751). Fischerström 3: 493 (1781). —
-STÖVEL. i sht i pl.
1) (†) till I 2 j: stövel avsedd att användas vid jakt med skjutvapen, jaktstövel. HovförtärSthm 1675 A, s. 100.
2) sport. till I 3 c, i bildl. uttr. som beteckna förmåga l. oförmåga att skjuta. Centern Oswald Andersson tyckes helt ha tappat skjutstövlarna. IdrBl. 1935, nr 41, s. 13. —
-SÄKER. jfr -skicklig. SvD(A) 1938, nr 293, s. 17. särsk. sport. bildl., motsv. skjuta, v.1 I 3 c; jfr -skicklig slutet. IdrBl. 1924, nr 7, s. 9. —
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. (numera i sht i skildring av ä. förh.) skytteförening, skyttesällskap; jfr -gille, -kompani. Möller (1790). —
(I 8) -SÄNG. säng som är hopskjutbar l. avsedd att skjutas in under annan säng; jfr skjuv-säng, skott-säng, skov-säng. BoupptVäxjö 1767. —
(I 5) -SÖM. (i fackspr.) rad av borrhål avsedda att fyllas med sprängämne vid bergsprängning. Stenhandb. 36 (1957). —
-TABELL. mil. om tabell innehållande uppgifter om ballistiska värden (skjuttider, banhöjder, utgångshastighet, spridning o. d.) för visst eldvapen vid skjutning med viss ammunition (under normala atmosfäriska förh.); jfr rikoschett-tabell, skott-tabell. Hazelius Artill. 96 (1833). —
-TAVLA.
1) (numera bl. tillf.) till I 2: vid skjutning använd måltavla, skottavla. SvVapSÅ 1929—31, s. 75 (1734).
-TEKNIK. vid skjutning tillämpad teknik. 2NF 38: 351 (1926). särsk. sport. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 c), om teknik som spelare i fotboll l. bandy o. d. tillämpar, då han skjuter. IdrBl. 1935, nr 19, s. 8. —
-TEKNISK. som har avseende på l. rör skjutteknik; äv. om person: kunnig i skjutteknik. SFS 1921, s. 2388. Skjuttekniska auktoriteter från Stockholm. SvD(A) 1923, nr 275, s. 14. —
-TID. (skjut- 1867 osv. skjute- 1704)
1) tid avsedd för l. använd till skjutning; särsk. om tid som skytt vid tävling får disponera för visst antal skott. KKD 11: 255 (1704). Skjuttid var 1 minut för vardera skjutningen (6 o. 5 skott resp. för tavel- och figurskjutningen). Östergren (cit. fr. 1918).
2) skjutk. tid som projektil behöver för att tillryggalägga sin bana från vapnets mynning till den punkt där den slår ned l. briserar. Tigerhielm 23 (1867). —
-TYG. [jfr t. schiesszeug (i bet. 1)]
1) (†) till I 2: skjutvapen; särsk.: artilleripjäs; jfr skott-tyg. Artolleriet .. bestående af 400 skiut-tyg, stoora och små. KKD 5: 216 (1711). Broman Glys. 3: 526 (c. 1740).
2) (förr) till I 2 j, koll., om tillbehör till jaktgevär (kruthorn, pung för kulor l. hagel m. m.), kruttyg (se d. o. 1); äv. om l. med inbegrepp av rem l. dyl. vari sådant tillbehör bars (över ena axeln, runt livet l. hängande om halsen). Runeberg (SVS) 3: 55 (1832). Varjehanda jakttillbehör, såsom skjuttyg med vidsittande kruthorn och pungar. RedNordM 1919, s. 19. —
(I 8) -TÅNG. [jfr t. schieb(e)zange] (i sht förr) för fasthållande av arbetsstycke avsedd tång vars skänklar äro omgivna av en ring som förskjutes, då tången slutes l. öppnas. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 34 (1881). —
-UNDEROFFICER~00102. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -officer. RiksdRevStatsv. 1899, s. 89. —
(I 8 c) -VAGN.
2) [jfr eng. pusher car] (i sht förr) på spår löpande vagn som skjuter annan vagn framför sig. TT 1898, Allm. s. 172. —
-VALL. vid skjutbana.
2) för uppfångande av skott avsedd vall bakom måltavlorna; jfr skott-vall. SvVapSÅ 1929—31, s. 75 (1734). —
-VAPEN. vapen att skjuta med; äv. i inskränktare anv.: eldvapen (l. till verkan o. ändamål likartad apparat l. anordning, t. ex. eldkastare, apparat för spridande av tårgas l. giftgas); jfr skott-vapen. JGOxenstierna 4: 194 (1815). Fries Krutl. 2 (1869; om eldvapen). SFS 1949, s. 609 (i pl., om eldvapen jämte likartade apparater l. anordningar). jfr hand-skjutvapen.
Ssgr: skjutvapens- l. skjutvapen-bevis. (tillf.) bevis om rätt att inneha skjutvapen, vapenlicens. SvD(A) 1935, nr 161, s. 7.
-VARNING. varning till allmänheten angående skarpskjutning (som pågår under viss tid o. på visst område). EngelhT 1945, nr 76, s. 1. —
(I 8) -VENTIL. tekn. i ledning för vätska l. gas: ventil där passagen regleras medelst en skiva (l. två skivor) o. d. som är(o) förskjutbar(a) vinkelrätt mot vätskans l. gasens strömningsriktning. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 1. —
(I 8) -VIKT. vikt som är förskjutbar utefter en graderad skala; särsk. om sådan vikt tillhörande balansvåg (där det vägdas vikt kan avläsas på den graderade skalan). JernkA 1900, s. 132.
Ssgr: skjutvikts-, äv. skjutvikt-balans. (i fackspr.) balans (se d. o. II 1 a) försedd med skjutvikt(er). TLev. 1909, nr 5 B, s. 1.
(I 8) -VIND. (förr) vindspel med armar avsedda att skjutas av mänsklig arbetskraft (motsatt: hästvind); jfr gång-spel. Vallerius PVetA 1744, s. 21. —
-VINKEL.
1) till I 2.
a) (numera mindre br.) om vinkeln mellan ett eldvapens mynningsplan o. kärnlinjen före skottlossningen, elevation; förr enbart om den mellan syftlinjen o. kärnlinjen belägna delen av denna vinkel, uppsättning; jfr skott-vinkel. Skjutvinkel .. (dvs.) Elevationsvinkeln öfver riktlinien. KonvLex. (1864). 2SvUppslB (1953).
b) (numera icke i militärt fackspr.) vinkel i sidled, som en skytt (l. en artilleripjäs) kan behärska från den plats där han befinner sig (resp. från uppställningsplatsen), eldområde; jfr bestryknings-, skott-vinkel. Wrangel SvFlBok 102 (1897; i fråga om kanon). Bredbent vill man sitta (på en skjutlave) för att få så stor skjutvinkel som möjligt. Jakten 232 (1951).
2) sport. till I 3 c, om vinkeln mellan mållinjen o. en linje mellan målet o. den plats där en spelare i fotboll l. bandy o. d. befinner sig, då han skjuter; jfr skott-vinkel. Almkvist Bandy 74 (1919).
3) [jfr t. schubwinkel] (numera knappast br.) till I 8: (för mätning o. kontroll av djup hos hål l. spår avsett) mätredskap i form av ett rätvinkligt kors bildat av en tunnare o. en grövre skänkel av vilka den tunnare (som är graderad) genombryter den grövre o. kan förskjutas i förhållande till denna, djupmått. Eneberg Karmarsch 1: 85 (1858). TeknOrdb. 1116 (1951). —
-VÄDER. om väder med tanke på dess lämplighet l. olämplighet för skjutning. Ett utmärkt skjutväder. SD(L) 1895, nr 225 A, s. 3. —
(I 2 j) -VÄSKA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) väska avsedd att användas vid jakt med skjutvapen, jaktväska; jfr -taska. BoupptRasbo 1787.
Ssg: skjutväsk- l. skjutväske-rem. (numera i sht i skildring av ä. förh.) rem vari skjutväska bäres över axeln. NVexjöBl. 1847, nr 17, s. 3. —
-ÖGA. om det öga varmed man siktar vid skjutning; i sht i sg. best. Cederström Ströft. 162 (1915). —
-ÖRT. [jfr nylat. balistrum; anledningen till benämningen är möjl. att de mogna fröskidorna kunna åstadkomma ett skramlande ljud (påminnande om skjutning)] (†) växten Capsella bursa-pastoris (Lin.) Med., lomme. Bromelius Chl. 13 (1694). Serenius Kkkk 3 a (1757). —
-ÖVA, -ning. öva (ngn) i skjutning; nästan bl. i pass. o. ss. vbalsbst. -ning; i sistnämnda anv. äv., konkretare, om enskilt tillfälle då skjutning öva(t)s. Svederus Jagt 355 (1831: Skjutöfning). Skytte- eller skjut-medalj får bäras .. vid lämpliga tillfällen i tjensten, såsom vid skjutöfningar o. s. v. TjReglArm. 1889, s. 59. Ungdomen måste skjutövas. Östergren (1939).
B (†): (I 2 j) SKJUTE-BÅT. båt använd l. avsedd att användas vid jakt med skjutvapen. GripshR 1595, s. 165. —
-DON, -GEVÄR, -GLUGG, se A. —
(I 2 j) -KLÄDNING. för användning vid jakt med skjutvapen avsedd utrustning av kläder (till samtidigt bruk), jaktdräkt. KlädkamRSthm 1620 A, s. 28 b. Därs. 1622 A, s. 75 b. —
-MÅL, -PLATS, -RÄTTIGHET, -RÖR, -STÄLLE, se A. —
(I 2 j) -TERMIN. tid då jakt med skjutvapen bedrives l. får bedrivas, jakttid. SvSaml. 3—6: 23 (1764). —
-TID, se A.
C: (I 5) SKJUTNINGS-PROTOKOLL. bergv. protokoll över sprängningar i gruva. SkjutnProtStKopparbg 1740, Titelbl. —
(I 5) -SEDEL. (förr) vid sprängning i gruva uppsatt skriftlig rapport. SkjutnProtStKopparbg 1738, nr 1. —
(I 21 a γ) -STADIUM. bot. om stadium i växts utveckling då den skjuter skott. SvVäxtförädl. 1: 577 (1951). —
1) till I 2.
a) (numera bl. mera tillf.) person som skjuter, skytt (förr möjl. äv. till I 1: kastare); jfr skyttare. (Lat.) Iaculator .. (sv.) En skiutare, kastare. Linc. Mm 4 a (1640). GHT 1943, nr 23, s. 9. jfr mål-, våda-skjutare m. fl. särsk. bildl. (motsv. skjuta, v.1 I 3 c), om spelare som skjuter i fotboll l. bandy o. d.; ss. senare led i ssgn snabb-skjutare.
2) till I 5: person som yrkesmässigt laddar o. avfyrar sprängskott; i skildring av ä. förh. äv. om förman med uppgift att leda sprängning i gruva (äv. allmännare: förman i gruva); jfr skjut-bas, skjut-stigare, skjutar-bas, skjutar-förman. PersbMalmtr. 296 (cit. fr. 1761). Bergmästaren och Geschwornern skola ibland thesse Brytare utse wisse the mäst skickelige personer, som, i stället för hittils så kallade Grufwefogdar, böra under namn af Skiutare .. bedrifwa Arbetet. Holmkvist BergslGruvspr. 63 (i handl. fr. 1764). Vid befordring av arbetare till skjutare och gruvförmän (vid Malmberget) har .. arbetarparten ingenting att säga till om. Norrskensfl. 1927, nr 155, s. 6. NordYrkesklassif. 93 (1962).
3) till I 8.
a) person som skjuter ngt; i sht ss. senare led i ssgr. Gundberg Tegel 31 (1860; vid tegelbruk). Blomberg Överg. 59 (1915; i pl., om personer som gm att skjuta hålla karusell i rörelse). YrkesförtArbFörmedl. 52 (1936; i järnverk). jfr bord-, kol-, ribb-, rum-, slagg-, vagn-skjutare m. fl.
b) tekn. anordning (särsk. del av maskin l. apparat) som är förskjutbar l. som skjuter ngt; jfr skjut-järn 4, skjut-stång. VetAH 1763, s. 147 (om förskjutbar hylsa ingående i ett slags kompass). TT 1885, s. 107 (om skjutande anordning i apparat för mekanisk frammatning av kol). Spjällsnöre med förgyllda skjutare och fransknoppar (användes i Sthm på 1870-talet). Linder Tid. 62 (1924). jfr sido-, vagn-skjutare m. fl.
4) (tillf.) till I 21 a γ, om tvåårig växt som går i blom första året (i stället för att utveckla en bladrosett). Lidforss Kås. 2: 109, 110 (1912).
Ssgr (i allm. till skjutare 2): skjutar-, äv. skjutare-bas. skjutarförman; jfr skjut-bas. YrkesförtArbFörmedl. 15 (1952).
-konst. (-ar- 1718. -are- 1742) (†) till skjutare 1 a: skjutkonst (se d. o. 2); anträffat bl. i sg. best. Swedenborg Reg. 2 (1718). VetAH 1742, s. 59.
-penningar, pl. (-are-) (†) till skjutare 1 a: skottpengar (för nedläggande av skadligt djur); jfr skjut-pengar 2. NoraskogArk. 5: 199 (1665).
-syssla. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om sysslan att vara förman i gruva. PersbMalmtr. 296 (i handl. fr. 1762). —
SKJUTBAR, adj.
1) till I 2.
a) om villebråd: som går att l. som det lönar sig att skjuta; i n. sg. äv. i substantivisk anv.: villebråd som går att l. som det lönar sig att skjuta. Varje morgon gingo de andra i förväg för att finna något skjutbart, medan jag .. packade vagnarna. Lindblom VildmNegerb. 44 (1921). En skjutbar älg. TurÅ 1954, s. 164.
b) som duger att skjuta med; särsk. i det om vapen o. d. använda uttr. i skjutbart skick, i sådant skick att det duger att skjuta med; jfr skottbar. Nu gällde det att ögonblickligen få geväret i skjutbart skick. Utterström Pälsjäg. 67 (1932).
2) till I 8: som går att (för)skjuta. Palmblad Fornk. 1: 213 (1843; om regel). (Dörren) utföres i trä i två delar, skjutbara åt var sitt håll. Form 1951, Omsl. s. 96.
Avledn.: skjutbarhet, r. l. f. till skjutbar 1, 2: egenskapen att vara skjutbar. Östergren (1939). —
SKJUTERI104, n. [jfr d. skyderi, mlt. schēterīe, t. schiesserei] (numera bl. vard. med nedsättande bibet.) till I 2, om handlingen att skjuta l. förhållandet att skjutning pågår, skjutande; jfr skytteri. Schultze Ordb. 4297 (c. 1755; med hänv. till Skytteri). De va då ett faslit skjuteri där nere på nöjesplatsen, va ä de på färde? Östergren (1939). jfr miste-skjuteri. särsk. (numera bl. mera tillf.) till I 2 j, om jagande med skjutvapen; äv. konkretare, om enskilt tillfälle då sådant jagande förekommer l. förekommit, jakt(parti); förr äv. dels om rättighet att jaga med skjutvapen, dels (konkret) om villebråd som skjutits vid jakt. Rääf Ydre 3: 392 (i handl. fr. 1594). Skiuterÿ såm skÿtten hafuer Lefwererat .. Jerpar .. harar. HovförtärSthm 1629, s. 663. Ingen, som icke hafwer eget adeligit godz och på thet jagt och skiuterije, skall wara frijgifwet uthan .. tillståndh .. hitza, jaga eller skiutha på chronones allmänningar och skogar. Banér GenGuvBer. 165 (1668). Wid hållne ransakningar öfwer Skogshyggen samt förbudne Jagter och skjuterier, har (överjägmästaren) befunnit, att (osv.). Stiernman Com. 5: 882 (1701). Otter Officer 413 (1930). jfr (†, konkret, om personal avsedd för jakt med skjutvapen): Ifrån Håfsiuteriet (har levererats) 26 st. Järper .. 1 st. Siöfågel .. 1 st Hare. HovförtärSthm 1654, s. 370. jfr djure-skjuteri.
Spalt S 4197 band 26, 1971