| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SKÖNHET ʃøn3~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) motsv. SKÖN, adj. 1 (o. 2): egenskapen att vara (fulländat l. utsökt l. sublimt) vacker; ofta (i sht i sg. best.) konkretare, med särskild tanke på denna egenskap ss. manifesterad hos ngn l. ngt l. (i totalitetsbet.) om (manifestationen av) fenomenet att det finns vackra (l. sköna) ting i tillvaron, det l. ngt som är (fulländat osv.) vackert (hos ngn l. ngt l. i tillvaron); det sköna (se SKÖN, adj. 1 i β); (fulländat osv.) vackert utseende; jfr DEJLIGHET, FÄGRING, VACKERHET. Kroppslig, musikalisk, poetisk skönhet. Skönhet i form och färg. Skapa skönhet omkring sig. Hennes ansikte bar spår av svunnen skönhet. Han beundrade diktverkets upphöjda skönhet. Hon är så dygdeful, / hennes skönhet kan ingen aff skriffua. Visb. 1: 92 (c. 1575). När the andre gamble Huus (i Ekbatana) haffue förfallit, så haffuer .. (det kungliga mausoleet) lijkwäl behallit sijn Skönheet. Lælius Bünting Res. 1: 217 (1588). Venus. Skönhetens Gudinna. Stiernhielm Fägn. Vttydn. (1643, 1648). En menniskia aflas, födes, och wexer til, skiön och herlig. Men thes skiönhet och herlighet är förgengelig. Swedberg Cat. 451 (1709). Verserne till Gr(eve) Oxenst[ierna] äro .. fulla af otvungen skönhet. Kellgren (SVS) 6: 157 (1786). Du, som af Skönhet och Behagen / En ren och himmelsk urbild ger! / Jag såg dig — och från denna dagen / Jag endast dig i verlden ser. Därs. 2: 303 (1790). De som icke se skönhet t. ex. i en groda eller en flodhäst, kunna ofta nog icke gifva annat än dumma och ofullständiga skäl derför. Lundgren MålAnt. 3: 129 (1873). De ljusa regnrockarna är trevliga, men de ha en sällsynt förmåga att dra åt sig damm och smuts, och man behöver inte använda dem länge innan den första skönheten gått av dem. Holm AlltFläck. 51 (1946). Att vårda språkets skönhet och utveckla dess rikedomar, det är en svår och grannlaga uppgift, som (osv.). Wessén i 3SAH LXIII. 1: 24 (1952). — jfr BILD-, FORM-, FÄRG-, GUDA-, JUDINNE-, KARAMELL-, KVINNO-, NATUR-, O-, RUIN-, SJÄLS-, SPRÅK-, UNGDOMS-, ÖGNE-SKÖNHET m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr. Skiönheet håls för Herreheeder. Grubb 728 (1665). Twungen kärleek och färgad skönheet, warar intet längie. Dens. 825. (Sv.) Skönhet prisar sig af sig själv, (lat.) Formosa facies muta commendatio. Schultze Ordb. 4263 (c. 1755). Skönheten går bort i tvätten. Granlund Ordspr. (c. 1880). Skönhet drager mer än tio par oxar. Landgren Ordspr. 152 (1889).
b) motsv. SKÖN, adj. 1 c. Carmels och Zarons skönheet. Jes. 35: 2 (Bib. 1541). All naturens skönhet har i Norden ett visst spädt tycke. Det gäller om den utsprickande rosens skära färger .., det gäller om det ljusare färgspelet på Nordens himmel (osv.). Geijer Häfd. 46 (1825). Spanien är oändligt vackert, men av en vild och ödslig skönhet, som tyckes oss främlingar ogästvänlig och hotfull. Enckell o. Claesson Trub. 24 (1932).
c) (numera mindre br.) motsv. SKÖN, adj. 1 d, mer l. mindre liktydigt med: smakfullhet, konstfullhet l. konstskicklighet l. elegans. (Lat.) Elegantia .. (sv.) Härligheet, skönheet. Linc. Cc 5 b (1640). Hon eftersåg slafvinnornas arbeten med stränghet, och straffade dem när de sydde fult eller klöppo till utan skönhet. Almqvist Törnr. 1: 8 (1839). (Sv.) Versens skönhet (lat.) versuum elegantia. Cavallin (1876).
d) motsv. SKÖN, adj. 1 e: ljuvlig l. härlig skönhet (i huvudmomentets bet.), ljuvlighet (för ögat); äv. övergående i bet.: härlighet; jfr 3. Vt aff Zion synes, gudz fulkomliga sköönheet. Psalt. 50: 2 (öv. 1536; Bib. 1917: Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans). Fåfengeliga äre alla menniskior .. the som .. aff the godha ting som man seer icke kenna (Gud) ..; aff sådana stoor sköönheet och skapilse kan man wel see hurudana mestaren är. SalWijsh. 13: 5 (öv. 1536; äv. i Apokr. 1921). Då sade .. (Moses till Gud): ”Låt mig alltså se din härlighet.” Han svarade: ”Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig där du står.” 2Mos. 33: 19 (Bib. 1917).
e) (i vitter l. högre stil) motsv. SKÖN, adj. 1 g β, närmande sig l. övergående i bet.: finhet l. ädelhet l. fullkomlighet l. renhet o. d. Utom gudsfruktan gifwes ingen ting, som kan taga magt och wälde öfwer de hjertan, hwilka äro .. i det skick försatte, at intet dem beweka kan af alt hwad andra intalar om dygdernas skönhet och behag. PH 15: 385 (1793). Huru inbillar Ni Er veta, at välgörandet äger nog skönhet at förmå menniskor til upoffringar? LBÄ 16—17: 48 (1798). Hymn till den själiska skönheten. Efter Shelley. Fröding NDikt. 173 (1894). Dygd var för .. (Shaftesbury) sedlig skönhet, livsharmoni. Sylwan (o. Bing) 1: 374 (1910). Vem har icke värmts i hjärtat av den andliga skönheten, den strålande godheten hos vissa av romerska kyrkans helgon? Andræ Herdabr. 98 (1937).
f) motsv. SKÖN, adj. 1 h, i (speciellare) estetiska l. filosofiska förklaringar av egenskapen att vara skön (ss. estetikens föremål): det sköna (se SKÖN, adj. 1 h). Bliberg Acerra 448 (1737). Det oändliga så vida det föreställes i en sinnlig bild, kalla vi Skönhet. Tegnér (WB) 2: 249 (1812). Dessa 3:ne classer (av gudomlighetens logiska attribut) omfattas respective af attributerna: A) skönhet i vidsträckt bemärkelse (majestät), a) höghet, b) skönhet i inskränkt bemärkelse; B) sanning, a) väsenhet, b) allväsenhet (osv.). Boström 2: 224 (1844). All skönhet är sinnligheten upphöjd, förädlad, transsubstantierad till ett afbildligt återsken af det urbildligt lifvande och lefvande lif, som vi för vårt begrepp ofta betecknat med .. termen Ideen. Atterbom PoesH 2: 2 (1848). ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 73.
g) konkret(are): (mycket l. fulländat) vacker företeelse l. (vanl.) detalj l. inslag (i ngt); förr äv., i fråga om person: behag (se d. o. II 4); i sht i pl.; jfr 2. Ehrenadler Tel. 10 (1723). Det goda har sina förborgade skönheter, hwarmedelst siälen, såsom med et klart lius och en ren glans, uplyses. Hoffman Förnöjs. 420 (1752); jfr e. Någre af qvinfolken .. (hos hottentotterna) bruka Ör-ringar af koppar, til at dermed uphöja sina bruna Skönheter. Thunberg Resa 2: 211 (1789). (Björkens) späda, ljusgröna, .. löfverk och dess angenäma doft fröjda hvarje för naturens skönheter öppet sinne. LbFolksk. 237 (1890). Goethe själf beundrade mycket Racine, och man skall vara bra ensidig, om man ej har sinne för de oförgängliga skönheterna i den stora franske sorgespelsförfattarens poesi. PT 1908, nr 113 A, s. 3. I varje ögonblick rusade han upp och föll så ånyo på knä framför mattan (som han påstod vara äkta persisk) och fann nya skönheter. Krusenstjerna Fatt. 1: 313 (1935). SvLittTidskr. 1967, s. 115. — särsk. (†) kännetecken på skönhet, skönhetsmärke. Then som wil vtwälja stoen och hingstar til stodgång, han gifwe acht på följande skönheter: En stor och bred panna; stora, klara castaniebruna ögon (osv.). Broocman Hush. 3: 21 (1736).
2) [eg. specialanv. av 1 g] vacker kvinna (l. flicka l. vackert kvinnligt väsen); särsk.: mycket l. fulländat vacker kvinna (osv.); i sht förr äv. dels: (mycket l. fulländat) vacker man l. person (oavsett kön), dels övergående i bet.: jungfru, oskuld. Hon var en firad skönhet. Bedagade skönheter (nästan bl. skämts.). Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668). Ehrenadler Tel. 244 (1723; om nymfer). Hottentotternas Jungfrur .. gå med rå tarmar om blotta benen, til bewis at de ännu äro skönheter. Osbeck Resa 256 (1751, 1757). Prinsessan Maria Eleonora .. ärkändes allmänt för en fullkomlig skönhet. Hallenberg Hist. 4: 893 (1794). Han är en skönhet ibland karlar. Weste FörslSAOB (c. 1815). En bland de sköna den skönaste är (på ”lycksalighetens ö”). / Ack! djupt i mitt hjerta dess afbild jag bär. / Dock äger ej lyran, ej språket en ton / Att måla en Skönhet från Sällhetens zon. Stagnelius (SVS) 1: 329 (c. 1815). I de klumpiga åkdonen sutto blomstrande, svartögda, barhalsade skönheter i siden och sammet. Lundgren MålAnt. 1: 190 (1870). Hon såg obetingat mycket rar ut, men var ej någon skönhet. Hedberg Prins 9 (1936). Hägglöf MötEur. 36 (1971). — jfr KARAMELL-, SALONGS-, SOCIETETS-SKÖNHET. — särsk.
a) (numera föga br.) (ngns) sköna dam l. tillbedda sköna kvinna; (ngns) sköna (se SKÖN, adj. 1 b ζ). Med floret för ögat för myggen / Min skönhet slank in i et hvalf. Bellman (BellmS) 1: 87 (1769, 1790). Min skönhet han (dvs. en drabant) straxt sig tilegna, / Birfilare kalla han mig. Därs. 88. Vak upp, min sofvande skönhet! Cavallin Kipling Gadsby 57 (1897).
b) i jämförelser l. mer l. mindre bildl. (om djur l. sak; jfr 1 g). Så, så, min Grolle stackar, sade Hilmer stundom, och klappade honom under halsen: Då fick kreaturet sådant mod, at det krummade sig som en skönhet. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Finland i November är en ung skönhet förklädd till trollpacka. Topelius Vint. I. 1: 195 (1859, 1880). Melander Sjöfog. 5 (1890; om fartyg). Så snart konungen intagit sin plats, började förevisningen af hästarna. Den ena fyrbenta skönheten efter den andra gjorde sin .. debut. SD(L) 1897, nr 186 B, s. 2. Neapel, den vita, lättsinniga skönheten, sträcker ut sig vid den ädelt formade blåa bukten, över vilken det ständigt rykande Vesuvius höjer sig. Laurin Minn. 2: 471 (1930).
3) (†) motsv. SKÖN, adj. 3 a γ; anträffat bl. med starkare l. svagare känslofärgning (uttryckande beundran l. hänryckning l. begejstring): härlighet; jfr 1 d. Iach wil tala om tijns (dvs. Guds) loffs erliga (dvs. härliga) skönheet. Psalt. 145: 5 (öv. 1536; Bib. 1917: Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda). The som Mammon tiena, hafwa nogh Godz, Penningar, Ähra och Heeder .., therföre måtte man fatta til sådane Ordh, hwilka man kan sättia emoot sådane werldzlige och prächtige tingz förmomma(n)de och Skiönheet. Rudbeckius Luther Cat. 40 (1667).
4) (numera mindre br.) motsv. SKÖN, adj. 4, om dags l. väderleks egenskap att vara vacker; förr äv. konkretare, med anslutning till 2, i pl., om mycket vackra dagar. Dagarne före den 24:de Oktober voro fullkomliga skönheter. Bremer GVerld. 6: 124 (1862). (Sv.) dagens, wädrets skönhet, (lat.) diei, tempestatis serenitas. Cavallin (1876).
1) (i vitter stil) om skönhet(en) tänkt ss. en ande (se d. o. III 2 b). PoetK 1819, 1: 22. Österling Fränd. 2: 41 (1916).
2) (numera föga br.) ande (se d. o. VI 1) präglad av skönhet o. skönhetsdyrkan; äv.: skönande (jfr skön, adj. 2). Ehuru hans egen sjukdom är en blaserad öfvercivilisation, föraktar .. (Jaques i ”Som ni behagar”) likväl innerligt alla ästetiska och hypergeniala skönhetsandar. Schück Shaksp. 329 (1883). (Poeten Marchbanks i Shaws ”Candida”) är en skönhetsande i ordets fullaste bemärkelse, hatar allt fult och oskönt och tillber den vackra Candida som en gudinna. SD(L) 1904, nr 296, s. 1. —
-ASTER. trädg. om vissa sorter av växten Callistephus chinensis (Lin.) N. ab Es. (sommaraster); jfr skön-aster. HantvB I. 3. 1: 230 (1935). —
-BEGREPP. begrepp (se d. o. 5 a) rörande skönhet, begrepp rörande vad som är vackert l. skönt; begrepp (se d. o. 5 b) bestämmande företeelsen skönhet. (Winckelmann) gör .. skilnad emellan ett negativt och ett positivt skönhetsbegrepp. Ljunggren i 2SAH 29: 39 (1856). Skönhetsbegreppet har utvecklats. Den Don Juan-typ, för vilken flickorna lågo i stoftet i våra föräldrars ungdomsdagar, är nu föremål för .. drift. Swing 1920, nr 1, s. 10. De första gruvarbetarna .. hade väl inga skönhetsbegrepp eller någon hum om hur en stad ska se ut; men (osv.). TurÅ 1957, s. 154. —
-BEHANDLA. (mera tillf.) ge (ngn) skönhetsbehandling; särsk. i pass. Sévon-Rosenbröijer Far. 76 (1934). —
-BEHANDLING. om behandling (se d. o. 2 e) i syfte att förbättra (l. bevara) ngns (särsk. kvinnas) utseende; äv. bildl. AB(C) 1929, nr 79, s. 5. Ahlgren Veckopr. 180 (1940; bildl.). —
-BERUSNING. förhållandet att vara berusad (se d. o. 2) av skönhet (l. skönhetslidelse). 3NF 6: 805 (1927). —
-BILD.
1) (mera tillf.) om bild (se bild, sbst.1 2) av ngt som präglas av (fullkomlig) skönhet l. vari ngts (fullkomliga) skönhet framträder. Palmqvist Oceaner 227 (1942).
2) bild (se bild, sbst.1 3) av l. föreställning om (ngt präglat av) fullkomlig skönhet; äv. konkretare: bild (se bild, sbst.1 5 a) av l. symbol för (fullkomlig) skönhet. (Av Höga visans sätt att omnämna gasellen) ses, att Hebræerne på denna Skönhetsbild, i kärleksspråket, satt mycket värde. Ödmann StrSaml. 1: 12 (1785). (Sergel) fann allt, som omgaf honom, svagt och ofullkomligt mot skönhetsbilden i hans egen själ. Beskow i 2SAH 13: 62 (1828). Södern må med stolthet visa / Venus som sin skönhetsbild, / Norden skall dock alltid prisa / Sin som mera skär och mild. Modin Dikt. 109 (1878). —
-BLINDHET~02 l. ~20. (†) = skön-blindhet; äv. om periodisk ögoninflammation. SFS 1863, nr 32, s. 20 (om periodisk ögoninflammation). Lundberg HusdjSj. 221 (1868). —
-BLOMMA. i (vitter stil, numera bl. mera tillf.) blomma full av skönhet; särsk. bildl., om kvinna l. flicka (jfr blomma, sbst. 3 e). Wallenberg (SVS) 1: 277 (1771). —
-DIKT. (mera tillf.) dikt som enbart har estetiskt l. konstnärligt syfte (motsatt: tendensdikt l. dyl.). IllSvLittH 3: 558 (1956). —
-DON. särsk. (i vitter stil, tillf.) bildl., om ngt som ger skönhet l. förhöjer ngts skönhet; jfr don, sbst.1 3. Välbehag i skymning. / Stjärnbehag i skymning. / Vita häckblom, mörka bladverk — nattens skönhetsdon. Sjöberg Kris. 136 (1926). —
-DRAG. (numera bl. mera tillf.) drag (se d. o. 27, 28) av skönhet, vackert l. skönt drag. Vintern är hoss oss i all sin pragt och man skådar tjusande naturens penslar det är likväl hårdt att finna inga andra Skjönhetsdrag än i Naturens dödsfall. CAEhrensvärd Brev 2: 226 (1798). Hon var ytterst blek och de fina, regelbundna skönhetsdragen voro stämplade af en slapphet som (osv.). Edgren Lifv. 1: 183 (1883). Skallighet eller bristande hårväxt (har) aldrig ansetts som något skönhetsdrag. IdrBl. 1935, nr 2, s. 5. —
-DRIFT. drift (se d. o. 11 a) att finna l. skapa skönhet; jfr konst-drift 2. Rydberg Ath. 227 (1859). —
-DROPPAR, pl. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mixtur l. dyl. utgörande skönhetsmedel; jfr droppe 2 o. -vatten. Bellman SkrNS 1: 230 (1758). —
-DROTTNING. kvinna l. kvinnligt väsen som är vackrast l. skönast av alla (som hon jämföres med); särsk. om segrarinna i skönhetstävling (gällande ett helt land o. d.). Snoilsky 3: 89 (1883; om Afrodite). I dessa dagar har Paris översvämmats av skönhetsdrottningar från de flesta länder i Europa. Östergren (cit. fr. 1931). —
-DRUCKEN, p. adj. (i vitter stil) berusad (se d. o. 2) l. drucken (se d. o. 1 b) av skönhet l. skönhetslidelse; äv. i överförd anv., med sakligt huvudord: som präglas av l. vittnar om skönhetsberusning. Anholm Norm. 58 (1898; om tid). Langenskjöld SträcktHänd. 26 (1928).
-DRÄKT. (i vitter stil) bildl.: dräkt (se d. o. II 2 b) av skönhet, skön dräkt. Schulzenheim SvSprSkrifs. 127 (1807). Hennes man njöt säkert .. av både den inre och yttre skönhetsdräkt, vari hon förstått kläda hemmet för sig och de sina. MinnGPrästh. 5: 99 (1929). —
-DRÖM. (i sht i vitter stil) skönhetsfylld dröm l. dröm om (fullkomlig l. ideal) skönhet; särsk. bildl., motsv. dröm, sbst.1 2 b. Inbillningskraften måste blunda för dessa abstraktioner (som vetenskapen gör av den levande harmonien), för att kunna drömma sina skönhetsdrömmar. Rydberg DSkön. 250 (1889). Det vita feslottet (dvs. Thielska galleriet) rymde ej blott inom sina murar ägarens konstsamlingar utan liksom konkretiserade det litterära och konstnärliga 90-talets estetiska skönhetsdröm — en Hans Alienus-dikt i vitt. Lidman Vällust 194 (1957). —
-DYRKAN. dyrkan av skönhet(en). Ljunggren i 2SAH 29: 25 (1856). Från John Ruskin .. och hans förkunnelse av en ny, humanitär skönhetsdyrkan tog en rad målare och författare starka intryck. Almquist VärldH 8: 630 (1938). —
-DYRKANDE, p. adj. som dyrkar skönhet(en); äv. i överförd anv.: som uttrycker l. vittnar om l. präglas av skönhetsdyrkan. Strindberg Likt 1: 65 (1884). 2NF 18: 1142 (1913; om diktning). Skönhetsdyrkande hellener. Grimberg VärldH 2: 158 (1927). I reaktion mot tidigare skönhetsdyrkande och ”idealistisk” estetik fäste sig en skald som Bååth gärna vid verklighetens mera vardagliga och glanslösa drag. TurÅ 1954, s. 98. —
-DYRKARE. dyrkare av skönhet l. det sköna (särsk. i konst l. diktning), skönhetsdyrkande person. Bildt Ital. 78 (1896). Ekelund befinner sig i dessa sonetter (med hyllningar till en skön främling) i närheten av skönhetsdyrkaren, den av platonsk eros betagne Platen. Werin Ekelund 1: 180 (1960). —
-EFFEKT. skönhetsskapande effekt (se d. o. 3 a), estetisk effekt, estetisk verkan. Laurin Konsth. 452 (1900). —
-EPIKURÉ. (mera tillf.) person som (ohämmat) hänger sig åt skönhetsnjutning l. skönhetsdyrkan. Engström Häckl. 14 (1913). —
-FEL.
1) (obetydligare) fel (se d. o. I 2, 2 a) som (enbart) drabbar utseendet (hos ngn l. ngt); skönhetsfläck (se d. o. 3). Wrangel HbHästv. 683 (1885; om stort huvud hos häst). Först frånskiljes (på packerierna) all frukt, som på grund av skönhetsfel eller storlek är olämplig att förpackas. HandHantv. Hand. 7: 115 (1939). Leverfläckar, rödfnasighet och dylika skönhetsfel. Östergren (1940). Varulex. Beklädn. 218 (1945).
2) oeg. l. allmännare, om obetydligare brist l. skavank som (i mindre grad) stör det i övrigt goda helhetsintrycket av ngt, skönhetsfläck (se d. o. 3 b). VFl. 1933, s. 18. FinT 1955, s. 193 (om tryckfel o. d. i vetenskapligt arbete). —
-FLOD. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om flöde (se d. o. 2) av skönhet; jfr flod, sbst.3 5 slutet. Ack! en gång förent, vi sågo qvälla / Verldar, gullstoft-likt, ur Ljusets källa, / Då vid Skönhetsfloden våra själar / Kysstes under himlalindars skygd. Phosph. 1810, s. 27. —
-FLOR. (i vitter stil, numera bl. tillf.) (ansikts)flor buret för att skydda hyn l. dölja defekter (o. därigm förhöja utseendet); särsk. bildl. Lagerlöf Antikr. 32 (1897). Han sade till sig själv, att dessa spindelvävar (som dolde vissna plantor i en trädgård) voro höstens skönhetsflor. Dens. Troll 2: 174 (1921). —
-FLÄCK.
1) mindre ärr l. födelsemärke o. d. som stör l. (vanl.) framhäver l. förhöjer skönheten; jfr -fel 1. SvMerc. 1763, s. 873 (om ärr efter koppympning). Hon hade mycket hvit ansigtsfärg, stora, mörkblå ögon och en liten brun skönhetsfläck till venster strax ofvan läppen. Heidenstam End. 24 (1889).
2) (numera föga br.) musch; jfr skön-fläck. Lagerström Molière Tart. 13 (1730). Dalin (1854). IllSvOrdb. (1964).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (o. 2). En annan tid kan .. upptäcka i .. (Valerius’) vackra sångmös anlete den flydda tidsålderns födelsemärken, der hans samlefvande sågo blott skönhetsfläckar. Beskow i 2SAH 27: 52 (1853). särsk.
a) (numera föga br.) om del av ngt (t. ex. stadsbild) som bryter av o. höjer det estetiska helhetsintrycket. Beskow (1853) i 3SAH 14: 113.
b) smärre skavank som stör (det estetiska) helhetsintrycket av ngt, skönhetsfel.
β) om ngt som stör helhetsintryck av annat slag. (Fredrika Bremer) finner icke folket i Förenta staterna vara ett mönsterfolk. Skönhetsfläckar äro: negerslafveriet (då ännu icke upphäfdt), det vilda förvärfsbegäret och ”mobbokratien”. NF 2: 1106 (1878). BonnierLM 1954, s. 834 (i skönlitterärt arbete). —
-FORM. särsk.
1) form (se d. o. I 3) vari skönhet(en) tar sig uttryck; form (se d. o. I 9) av skönhet; i sht förr äv. konkretare, om ngt vari skönhet tagit sig uttryck (jfr form I 1). Den skapande Allkraften utströr ju .. så ofta de underbaraste skönhetsformer liksom handlöst i ödemarker. Atterbom Minn. 12 (i senare bearbetat brev fr. 1817). I dessa båda qvinnor (dvs. Selma o. Fanny) ser .. (Franzén) typerna för de tvenne olika slag af skönhet, hvilka lifvet företer. Dock skildrar han dessa tvenne skönhetsformer icke objektivt, utan (osv.). Ljunggren SmSkr. 3: 68 (1878, 1881). Lagerkvist i 3SAH LVII. 1: 36 (1946).
2) om en av skönhet präglad form (se d. o. I 9) av ngt, (mycket l. fulländat) vacker form (av ngt). Rydqvist i 2SAH 12: 431 (1827). —
-FYLLD, p. adj. (i sht i vitter stil) (upp)-fylld av skönhet. GHT 1897, nr 237 B, s. 1. Djupt ur själens missmod / stego åter skönhetsfyllda syner. Langenskiöld-Hoffmann Fant. 50 (1932). —
(2) -GALLERI. (mera tillf.) samling av porträtt l. framställningar av skönheter; jfr galleri 5 slutet, 6. DN(A) 1919, nr 279, s. 6 (om teckningar insända till teckningstävlingen ”den vackraste flickan”). I Anakreons ”skönhetsgalleri” skymta parfymerade hetärer och skönlockiga efeber från tyrannhoven. Montelin VLittH 1: 55 (1930). —
-GLANS. (i vitter stil) från (fullkomlig l. ideal) skönhet härrörande glans (se d. o. 3), skön l. härlig glans l. prakt. (Jag föregav att min följeslagare) ej var en yngling, utan en flicka .., hvarföre jag bad Konungen om tillstånd att få kläda honom i den drägt som tillhörde hans kön, på det han utan hinder kunde visa sig i all sin skönhetsglans. Stiernstolpe DQ 4: 329 (1819). Hagberg Shaksp. 3: 131 (1848; hos solen). Drömmen har den rikedom på färg och form, den skönhetsglans och omväxling, som saknas i verkligheten. Böök SvStud. 305 (1913). —
-GLÄDJE. egenskapen l. förhållandet att glädjas åt l. över skönhet(ens manifestationer i konst, diktning o. dyl. l. i tillvaron överhuvud); äv. om uttryck för l. drag av sådan egenskap osv. i konst l. diktning o. d. (Man såg Goethe) fröjdas som ett barn och en konstnär åt den helleniska liniefinheten i en kamé eller renässansens skönhetsglädje i en handteckning. OoB 1895, s. 154. En poesi, full af optimism och idealism, rusad af skönhetsglädje. Wetterlund StDikt. 132 (1896, 1901). Plotinos .. ägde hellenens naiva skönhetsglädje. Nilsson SvRom. 19 (1916). -GOURMAND. (numera bl. tillf.) finsmakande skönhetsdyrkare. Wegelius MusH 179 (1892). —
-GROP. (numera bl. mera tillf.) hos person: grop (se d. o. 3 slutet) som förskönar. Böttiger 3: 221 (1858; om smilgrop). Hon tryckte fingrarna mot skönhetsgroparna i höfterna. Hon tyckte sig fulländad. Krusenstjerna Pahlen 7: 237 (1935). —
-GUDINNA.
1) gudinna (som tar priset i skönhet o.) härskar över konsten att smycka sig l. bevara o. befrämja skönhet o. d., skönhetens gudinna; särsk. om Venus l. Afrodite. Man ser ju alltid SkönhetsGudinnan omgifven af gracerna. Granberg Dram. 109 (1811). Den nordiska skönhetsgudinnan Vanadis. Almqvist TreFr. 1: 103 (1842). Enligt en gammal fabel skall skönhetsgudinnan Afrodite ha burit behagets gördel kring midjan. Ruin SjunkH 219 (1956).
-HEM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl.: hem (se d. o. I 4 slutet) för skönhet, skönhetens hem. Min flicka! min Zaira du? / Slå upp din blick, att jag får dig betrakta / I lifvets glada skönhetshem som förr. Almqvist Luna 176 (1835). —
-HUNGER. hunger (se d. o. 2) efter skönhet. Carlsson HelaSthm 56 (1911). Björck HeidenstSek. 208 (1946). —
-HÄRD. (i vitter stil) härd (se härd, sbst.1 4) för skönhet l. för skapande av sköna ting; jfr -källa. Wennerberg 1: 256 (1881; om staden Rom). —
-IDÉ.
1) filos. o. estet. om skönhetens l. det skönas idé (se d. o. 1, 2). Hammarsköld SvVitt. 2: IV (1819).
-IDEAL.
1) i sht estet. motsv. ideal II 3: ideal (se d. o. I 3) skönhet l. skönhetsuppfattning (se d. o. 2). Polyfem II. 29: 1 (1810). PedT 1899, s. 12.
2) ideal beträffande skönhet, estetiskt ideal; dels (motsv. ideal II 3, 4) om sådant ideal bestämmande konstnärligt skapande, dels (motsv. ideal II 4) allmännare (oftast beträffande kroppslig skönhet), särsk. konkretare. MarkallN 1: 3 (1820). Ett nytt kristligt-germanskt skönhetsideal uppväxte (efter den grekisk-romerska kulturens undergång). Laurin Konsth. 84 (1900). Jag har väl aldrig varit ditt manliga skönhetsideal, eller hur? Loya Wodehouse Somm. 236 (1938). Lägger man tillsammans dessa (ovan nämnda) uppgifter så får man — osäkert — fram att Stagnelius efter sin tids skönhetsideal bedömd har varit ful. SvLittTidskr. 1957, s. 59; jfr 1. —
-IDEALISM. tro på skönhetens värde o. betydelse i tillvaron (o. strävan att gestalta skönhet i diktning l. konst o. d.); jfr idealism 3. Montelin VLittH 3: 105 (1933). —
-INSEGEL ~020. (i vitter stil) skönhetsmärke, skönhetstecken. Kellgren Nal 130 (1852; om födelsemärke). —
-INSTITUT.
2) (mera tillf., skämts.) bildl.; särsk. dels om institution l. dyl. som skönmålar, dels om institution osv. för språkvård. Zetterström TjusPanopt. 74 (1937; för språkvård). SvD(B) 1943, nr 293, s. 4. —
-INTRYCK~02 l. ~20. intryck av (ngts l. ngns) skönhet l. av skönhet uppfyllt intryck; äv.: (positivt) estetiskt intryck. (Lundegård) beskrifver ju (i romanen Prometheus) bara sig själf och sin fästmö och sin hustru. Och det så tydligt och skenbart, att hvarje skönhetsintryck förgår. Lagerlöf Brev 1: 143 (1894). Limburgdomens vackra läge på en höjd öfver floden Lahn bidrager mycket till det starka skönhetsintrycket. Laurin Konsth. 117 (1900). Liksom stenarna (i en murad yta) och sättet på vilket de muras, spelar en stor roll för skönhetsintrycket, så (osv.). Kulturen 1961, s. 13. —
-KONST.
2) (tillf.) konst (se d. o. 4, 4 a) präglad av sköna motiv o. skönhet l. elegans i formen l. dyl. Jag är glad att dagligen ha en tillflykt i museerna framför Velasquez’ aristokratiska skönhetskonst och Goyas mer demokratiska realism. Heidenstam Dag. 135 (1909). —
-KRAV. (i sht inre) krav på skönhet, estetiskt krav. MeddSlöjdF 1890, s. 35. Björck HeidenstSek. 209 (1946). —
-KUR. om systematisk behandling i syfte att bevara l. förhöja den kroppsliga skönheten (jfr kur, sbst.3 1); särsk. bildl. Hans ansikte var inte som hennes präglat av en inre skönhet. Ännu .. hade han inte gått igenom den hårda skönhetskur som heter sorg. Golovanjuk ParaplBarn 11 (1938). Östergren (1940). —
-KÄLLA. (i sht i vitter stil) källa (se källa 2 b) till skönhet l. skönhetsupplevelser. Nyblom i 3SAH 8: 278 (1893). —
-KÄNSLA. känsla (se d. o. 8 b δ β’) för skönhet, skönhetssinne (se d. o. 2); särsk. om skönhetssinne ss. reflekterat i konst l. litteratur; i sht förr äv.: skönhetsupplevelse. Leopold 3: 172 (1802, 1816). Jag vill nästan påstå, att våra förfäder hade mer skönhets-känsla än vi. Dahlgren Aurora 2: 23 (1815). Sympatien, aktningen fanns hos begge (de älskande), men de behöfde dem ej till draperi kring sin ögonlust, sin skönhetskänsla, ty i dessa funno de ingenting att blygas för. Rydberg Ath. 118 (1859). Det är .. (bl. a.) en eterisk skönhetskänsla, som tjusar oss i den rika produktion, vilken författats av .. Rabindranath Tagore. Konow Hind. 230 (1927). särsk. estet. o. filos. om skönhetssinne uppfattat i analogi med ifrågavarande uppfattning av begreppet det sköna (jfr skönhet 1 f). Skönhetskänslan är förnimmelsen af affectionerna hos den Theoretiska Grunddriften, försåvidt den går ut på det Ideellas träffande afspegling i det Reella. Trana Psych. 2: 105 (1847). Nyblæus Forskn. IV. 2: 33 (1897). —
-LAG. (numera bl. mera tillf.) (inom konst l. skönlitteratur tillämpad) estetisk lag (se lag, sbst.1 2). Ling Edd. 9 (1820). Strindberg TalNat. 99 (1910). —
-LAND. (numera bl. mera tillf.) av skönhet uppfyllt l. präglat land (se d. o. 3).
1) i eg. bet.; särsk.: land som präglas av l. tar priset i fråga om skön konst l. skönhetskult o. d. Italien hyllas (i Lundegårds roman Röde prinsen) som det klassiska skönhetslandet. IllSvLittH 4: 167 (1957).
2) oeg. l. bildl. (motsv. land 3 k); jfr -rike c. Diktens och konstens upptäcktsfärder till nya skönhetsland. Rydberg i 2SAH 56: 4 (1879). (Tegnér vandrade i fantasien) kring i sitt Hellas, omgiven av ett benådat släkte .., förverkligande människolivet, den ljusa drömmen om människan, i ett evigt, heroiskt skönhetsland. Lagerkvist i 3SAH LVII. 1: 41 (1946). —
-LIDELSE. lidelse för det sköna, lidelsefull skönhetskärlek l. skönhetsdyrkan. Levertin Dikt. 115 (1901). —
-LINJE. [jfr t. schönheitslinie]
1) linje (se d. o. 1, 2) som präglar l. skapar l. är nödvändig för (fulländat) skön form l. sköna former (hos ngt); äv. (estet.) om visst slags linje (t. ex. våglinje) som anses framför andra uttrycka skönhet. Hogardt sökte et visst slägtes abstracta och transcendentela Skönhets-linea: men (osv.). Thorild (SVS) 3: 241 (1792). Den vågiga eller serpentin-linien, Hogarth’s skönhetslinie. Höijer 3: 112 (1810). I bakgrunden tecknar sig .. en förtoning af Apenninerna, denna väldiga bergskedja, som drager sin skönhetslinie genom hela Italien. Edgren ESkr. 1: 175 (1891). Låtom oss .. erkänna, att Sveriges pansarbåtar ännu behållit vissa skönhetslinjer och gifva en ganska vacker anblick på vattnet. VFl. 1907, s. 131.
2) (i vitter stil o. estet.) bildl.; i sht förr särsk. om ”gräns” l. ”linje” intill vilken ngt är vackert l. skönt enl. individuell l. allmän estetisk uppfattning. Den skönhetslinia, som i de såkallade sällskaper af god ton en gång för alla är uppdragen, när fråga blir om de njutningar vitterheten skänker. SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 101. De djerfvaste utflygter af hans (dvs. ”den sanna skaldens”) snille begränsas ovilkorligt af den osynliga skönhetslinien, hvilken af hans medtäflare icke ens anas. Brinkman i 2SAH 13: 98 (1828). Rösten (hos O. U. Torsslow), som, ehuru välljudande, ej har stora tillgångar, öfvergår någon gång skönhetslinien. Heimdall 1831, s. 206. De förtrollade parkerna af .. (Tegnérs) skalderike ligga alla under skönhets-linien. Böttiger i 2SAH 23: 263 (1847); jfr linje 6. Då det nu gäller att skänka åt människans livsföring en värdigare åtbörd, blir .. ordets tukt, förkunnelsens skönhetslinje, själva förutsättningen. Malmberg Värd. 17 (1937). —
-LIV. (numera bl. mera tillf.) liv (se d. o. I 2, 3) l. sida av livet l. tillvaron präglat resp. präglad av skönhet o. skönhetsupplevelse l. skönhetsdyrkan l. skönhetsnjutning l. estetiska värderingar o. (intresse för) skön konst o. d.; liv i skönhet. Rydberg Faust 254 (1875, 1878). Säg oss om lifvets gåta hvad du (dvs. Antinoos) vet! / Gif oss ditt skönhetslifs odödlighet! Dens. Dikt. 1: 43 (1877, 1882). Allt jordiskt skönhetslif .. hänvisar på en osinlig verld af oändlig skönhet. Wirsén i 2SAH 56: 106 (1879). Ett menskligt skönhetslif, af ljus förklaradt / Och hos Homer, hos Sofokles bevaradt. Dens. Sång. 218 (1884). Teodosius den store .. förbjöd de olympiska spelen, i hvilka antikens glada skönhetslif en gång funnit sitt högsta uttryck. Boëthius HistLäsn. 1: 353 (1895). (Den praktiska nyttan) är .. blott ena sidan av lekstugans mission i de stora bostadskomplexen, den andra ligger så att säga mer på skönhetslivets område. SvSlöjdFT 1930, s. 123. —
-LÄRA. [jfr t. schönheitslehre] (numera bl. mera tillf.)
1) lära (se lära, sbst. 2) l. vetenskap(sgren) som sysslar med skönhetens väsen, estetik. Phosph. 1810, s. 116. Söderström Upps. 22 (1937).
2) lära (se lära, sbst. 2, t. ex. levnads- l. religionslära) som präglas av l. bygger på estetiska ideal l. värderingar (o. utreder skönhetens väsen; jfr 1). (I historien om tiggaren som av en rik man fick en stilenlig ”tiggarekostym” men för övrigt ingenting) ha vi en enkel bild av den skönhetslära, som förkunnas av förfinade njutningsmänniskor. Koch GudVV 1: 217 (1916). Mot den .. litterära skönhetsläran ställde (S. A.) Hedin utilitarianismens nyttighetslära. Spångberg Hedin 40 (1925). —
-LÄRARE. (numera bl. tillf.) person som gett upphov till l. förfäktar skönhetslära (se d. o. 2); äv.: estetiker. 2VittAH 16: 231 (1834, 1841; om estetiker). Nyblom i 3SAH 8: 246 (1893; om estetiker). —
-MAKT.
1) (i sht i vitter stil o. estet.) makt (se d. o. 1) som (ngt gm sin) skönhet har att påverka sinne l. känsla; äv. (estet.) om sådan makt tänkt ss. verkande kraft i tillvaron. Fröding Stänk 48 (1896). Jag erfar denna afton, midt i en mer än vanligt öde existens, kanske för första gången fullt, skönhetsmakten såsom hemkänsla i tillvaron. Ekelund TyUts. 94 (1913).
2) (numera föga br.) om makt (se d. o. 11) som kroppslig skönhet medför l. skänker ngn. Arnell Moore LR 1: 17 (1829). —
-MEDEL. försköningsmedel; särsk.: (i sht konstlat) medel för kroppens försköning, kosmetiskt medel. (Koppning) är ett mycket brukadt skönhetsmedel, att från ansigtet draga hetsighet och finnar till huden på ryggen. Lovén Anv. 45 (1838). Selander MarkMänn. 160 (1934, 1937). —
-MJÖLK. [jfr t. schönheitsmilch] (†) om mjölkfärgat flytande skönhetsmedel; anträffat bl. = jungfru-mjölk. Slår man .. (bensoe-)fernissa i vatten, utfälles hartset med hvit färg och den bekanta s. k. skönhetsmjölken erhålles. Grafström Kond. 295 (1892). —
-MÅTT.
1) mått (se mått, sbst.4 3 a) som utmärker l. skapar l. krävs för (fulländat) skön form l. sköna former; särsk. oeg.: det som erfordras l. krävs för att ngn l. ngt skall vara l. anses (fulländat) skön(t); jfr skön-mått. Hålla, uppfylla skönhetsmåttet. (Åtskilliga) scener (i Fritiofs saga) hafva en stark och karakteristisk tidsfärg. Men för Tegnér var denna färg för bjert, och han måste dämpa den för att bringa den under det rätta skönhetsmått, hvilket han lärt af sina Greker. Ljunggren SmSkr. 2: 90 (1879). Lewenhaupt Sjuttiot. 129 (1937; i fråga om kroppsdel).
2) (numera bl. tillf.) mått (se mått, sbst.4 3 b) av skönhet. Runeberg (SVS) 6: 15 (1862; i fråga om kroppslig skönhet). —
-MÄRKE. ngt l. det som kännetecknar l. framhäver (kroppslig l. annan) skönhet; skönhetsfläck (se d. o. 1); jfr märke, sbst.1 2 g. Rydqvist i 2SAH 12: 293 (1827). Laboulaye NFolksag. 116 (1868; om födelsemärke). Det skälmska framhäfvandet (i Karlfeldts dikt ”Det far ett skepp”) af de folkligt häfdvunna skönhetsmärkena hos lättmatrosen och flickan (”knollrigt hår”, ”rosendemund så röd och rund”). Böök SvStud. 447 (1913). —
-MÄTTAD, p. adj. mättad med l. mycket rik på skönhet. Anholm Norm. 23 (1898; om tidsepok). TurÅ 1947, s. 366 (om synintryck). —
-MÖ. (†) i pl., om (motsvarigheter i nordisk mytologi till) gracerna (se grace 2). Himmelens portar öpna sig .. (vid skaldens sång) och Fröja, och Astrild, och Skönhets-möerne .. sänka sig hit neder fulla af glans. SvMag. 1766, s. 494. —
-MÖNSTER. mönster l. förebild i fråga om skönhet, förebild i estetiskt avseende; i sht förr äv. konkretare, om ngn l. ngt representerande sådan förebild: ideal i fråga om skönhet l. i estetiskt avseende; jfr mönster, sbst.3 1, 2 a, b. (Friaren måste) säia Jungfrun är för alla Mör ok Kuinnor / Ett skönheetsmönster, jämt en Spegel aff all dygd, / Then mäst fulkomne Krop som Himlen hafwer bygd. Lucidor (SVS) 125 (1669). Simon De la Vallée hade lärt adeln att bygga slott efter renässansens skönhetsmönster. TurÅ 1950, s. 146. —
-NJUTNING. njutande av skönhet l. det sköna (särsk. i konst l. litteratur), njutning som skönhet l. det sköna ger. När man en tid gjort skönhetsnjutning till profession, blir man mera granntyckt, och låter ej uppväga sig utan af det i allt förnämsta. Rydqvist (1836) i 3SAH LIX. 3: 131. Siwertz Sel. 2: 86 (1920). —
-NORM. norm bestämmande vad som är (att betrakta) ss. skönt (o. fult), norm på det estetiska området. Det gäller .. att vänja barnaögat vid uppfattning af ädla skönhetsnormer. SvD 1898, nr 291 B, s. 1. —
-ODLANDE, p. adj. (numera föga br.) som odlar skönhetssinnet (se -sinne 2). Bergman (o. Söderberg) KHjalleBo 110 (1892; om umgänge). —
-OPERATION. (mera tillf.) operation (se d. o. 5), särsk. ansiktsoperation, i avsikt att förhöja (l. bevara) skönheten. SvD(A) 1915, nr 296, s. 16. HågkLivsintr. 10: 69 (1929; om borttagande av ärr på hornhinnan). —
-ORGIE. orgie (se d. o. 3) i försköning l. utsmyckning l. (vanl.) skönhetsnjutning l. skönhetsdyrkan; särsk. i uttr. fira skönhetsorgier, äv. i överförd anv., om utsmyckning l. dyl.: förekomma i övermått av skönhet o. d. De underbara mosaikinläggningar, som vi beundra i Florens och i medicéernas kapell i San Lorenzo, ha funnit vägen till Akbars borg och fira oanade skönhetsorgier i mogulernas rike. Sparre HetKust. 107 (1934). Bergman i 3SAH 47: 157 (1936). —
-PLÅSTER. [jfr t. schönheitspflaster] (numera föga br.) muschplåster (se d. o. 1); äv.: engelskt plåster (jfr musch-plåster 2). SvTyHlex. (1851). (Sv.) Skönhetsplåster (lat.) Sericum adhaesivum nigrum. Lindgren Läkem. (1902). Därs. 77 (1918). —
-PRIS.
1) pris (se pris, sbst.3 III 1) i skönhetstävling; stundom äv. allmännare (i annat sammanhang än tävling): pris som ngn får för sin skönhet. Det vackra kjönet kommer hit (till Knidos) från alla orter, at täfla om skjönhets priset. Nordenflycht (SVS) 3: 130 (1759). En väggmålning, där den trojanske Paris .. på berget Ida ger Venus skönhetspriset. Laurin Konsth. 77 (1900). Landquist Minns 199 (1949; allmännare). särsk. oeg. l. bildl. (jfr pris, sbst.3 III 1 b β β’, γ’, d); särsk. i uttr. giva skönhetspriset åt ngt, anse ngt vackrast. Rydberg DSkön. 156 (1889: gifva). Som bekant är Volga Europas största flod, men hon är ingalunda den vackraste. Om skönhetspriset täfla fader Rhen och moder Donau. GHT 1895, nr 227 B, s. 1. (De danska fotbollsspelarna) vunno matchens skönhetspris. IdrBl. 1935, nr 71, s. 2.
-PROPORTION. (numera mindre br.) om relativt förhållande i fråga om storlek o. d., som krävs för att tillfredsställa skönhetssinnet; jfr proportion 5. Wennerberg Bref 2: 162 (1852). —
-RANKA. [jfr d. skønhedsranke] bot. prydnadsväxten Eccremocarpus scaber R. et P. (som har vackra orangeröda blommor i sirliga klasar); förr äv. allmännare: (växt av) släktet Eccremocarpus R. et P., särsk. i uttr. rödgul skönhetsranka, växten E. scaber R. et P.; jfr skön-ranka. Lilja FlOdlVext. 93 (1839; om släktet). Därs. 94 (: Rödgul). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 135 (1946). —
-REGEL. regel (se regel, sbst.1 II 1 b δ) som gäller l. anses gälla för skönhet l. (vanl.) för åstadkommande av skönhet (särsk. för skön konst l. skönlitteratur), estetisk regel, skönhetsnorm; stundom ngt speciellare, om sådan regel av mera konventionell l. ytlig natur. (L. Masreliez’) kompositioner sträfva till en viss storhet och enkelhet, men på theatraliskt vis och med en ängslig uppmärksamhet på instuderade skönhetsreglor. Frey 1841, s. 148. Har en gång konstnären hunnit derhän, att den grekiska skönhetsregeln förer hans hand och sinne, så (osv.). Ljunggren i 2SAH 29: 81 (1856). Zeising anser sig ha konstaterat .. (gyllene snittets) tillämpning som skönhetsregel för den mänskliga kroppen i längd och bredd .., för växternas struktur (m. m.). 2NF 33: 713 (1922). —
-RIKE. (i vitter stil) rike (uppfyllt l. präglat) av skönhet.
a) om en ss. ett rike (se d. o. 2) l. dyl. tänkt l. vid ett rike osv. liknad tillvaro. Lysander Faust 149 (1875). (Felicia i ”Lycksalighetens ö”) förkunnar sina tärnor deras ändrade lott. Hennes jordiska skönhetsrike faller i ruiner. Lycksalighetens nymfer .. skola nu ut i den dystra människovärlden, bland nöd och kval och förtviflan! Vetterlund StDikt. 82 (1894, 1901).
b) motsv. rike 5 c. Wirsén i 2SAH 56: 107 (1879). Här spegla stjärnor i de lugna vatten, / och månen skimrar öfver skönhetsriken. NDagar 123 (1906).
c) motsv. rike 5 d γ. Länge var gamle Lundström mig / en mästare utan like: / hans träsnitt gömde ju inom sig / ett strålande skönhetsrike. Rydberg Dikt. 1: 23 (1878, 1882). Han (dvs. Rafael) skall en verld än fängsla och betaga / Som skönhetsrikets ständigt unge kung. Wirsén Sång. 308 (1884). Den grekiska konstens skönhetsrike. IllSvOrdb. (1955). —
-RUS. av skönhet l. skönhetsupplevelser åstadkommet rus (se rus, sbst.2 3), rusig (se rusig, adj.2 3 a) skönhetsglädje. Wegelius MusH 102 (1891). —
-RUSIG. rusig (se rusig, adj.2 3 a) av skönhetsupplevelser l. skönhetsglädje; äv. i överförd anv., om ngt sakligt: som vittnar om l. präglas av skönhetsrus. Ekelund Mel. 41 (1902). Det som bar rokokons, den färgstarka, skönhetsrusiga, sorglösa .. rokokons prägel. Söderhjelm Levertin 2: 268 (1917). —
-RÅD.
2) om en 1918 i Sthm (under det officiellare namnet Rådet till skydd för Stockholms skönhet) tillsatt, senare i flera andra städer inrättad institution med uppgift att vara rådgivande organ beträffande stadens konstnärliga utsmyckning, kulturminnesmärken, naturliga skönhetsvärden o. d.; jfr råd, sbst.3 22. SvD(A) 1918, nr 65 A, s. 3. Vadstena har sedan förra sommaren ett av stadsfullmäktige tillsatt ”skönhetsråd”. SvNat. 1919, s. 178. —
-SALONG. salong (se d. o. 2 e) för skönhetsvård. Byrdal Skön 26 (1939). —
-SANS. (numera mindre br.) motsv. sans, sbst.2 3: skönhetssinne (se d. o. 2); ngn gg äv. närmande sig bet.: lust till skönlitterärt författande. Nu sitter jag, i ett återfall af skönhetssans och skrifver noveller. Strindberg Brev 4: 205 (1884). Andersson MickelR 31 (1900). —
-SINNAD, p. adj. (numera mindre br.) som har skönhetssinne (se d. o. 2). Cygnæus 1: 187 (1852). SD 1896, nr 509 A, s. 3. —
-SINNE.
1) (numera bl. tillf.) sinne (se sinne, sbst.2 2) som förmedlar skönhetsintryck. Lidbeck Anm. 210 (1811; om syn o. hörsel).
2) motsv. sinne, sbst.2 8: (väl utvecklad) förmåga att uppfatta l. uppskatta skönhet, sinne l. känsla för skönhet; jfr -känsla. Polyfem IV. 39: 3 (1811). Grefven .. har skönhetssinne, framför allt i afseende på det täcka könet. Crusenstolpe Tess. 5: 260 (1849). Hos intet folk är skönhetssinnet så utbredt ibland massan af nationen som hos det italienska. Estlander Konsth. 280 (1867). Hafva vi här (dvs. i förhållandet att en viss myrart murar in snäckskal i boets väggar) framför oss spåren af ett gryende skönhetssinne, sådant detta bland de högre djuren uppenbarar sig äfven hos vissa foglar? Reuter LägrDjSjälsl. 2: 56 (1888). —
-SKAPELSE. (i sht i vitter stil) av skönhet uppfylld l. präglad skapelse. Nyblom i 3SAH 8: 353 (1893). —
-SKATT. i skönhet bestående l. på skönhet rik skatt (se d. o. 1). Roms .. skönhetsskatter från antikens eller konstnyfödelsens dagar .. vädja .. till främlingens hog. Rydberg Sägn. Föret. 1 (1874). Omkring sig hade han (dvs. Snoilsky i Florens) en skönhetsskatt, / en jordisk lustgård eller överjordisk. Bergman i 3SAH LII. 1: 83 (1941). —
-SKRUD. (i vitter stil) bildl.: skrud av skönhet, skön skrud. (Själen) wäxer til, och prydes wäl / Af himlaprackt, en skönhets skrud, / Som gör, at hon behagar Gud. Nordenflycht (SVS) 1: 157 (1745). Med toner du (dvs. G. Wennerberg) en skönhetsskrud har format / åt vårlig känsla, som inom oss stormat. Söderberg Dikt. 132 (1901). —
-STRÄVAN. (särsk. i konst l. litteratur framträdande) strävan efter (fullkomlig) skönhet; jfr -längtan. Nordensvan KonstH Förord 1 (1899). —
-SYN.
1) om synintryck l. inre syn o. d.
b) av (fulländad l. ideal) skönhet präglad inre syn l. för medvetandet visuellt gestaltad föreställning. Sergels ansikte (på Carl Larssons fresk i Nationalmuseum) har något djupsinnigt rufvande; man förstår, att i detta ståtliga hufvud födas de skönhetssyner, som sedan fingo form i marmorn. Laurin Konsth. 577 (1900). Bo Bergmans stockholmsskildring .. ger ofta en hastig skönhetssyn, och den har regelbundet en karaktär av förtrogenhet och förtrolighet med platsen och dess stämning, som (osv.). SvLittTidskr. 1963, s. 163.
2) (mindre br.) estetiskt betraktelsesätt. Roos OsynlVäg. 184 (1903). Bergh Konst 213 (1903, 1908). —
-SYNPUNKT~02 l. ~20. synpunkt innebärande att man uppmärksammar l. lägger vikt vid det estetiska l. vid skönhetsvärde(n), estetisk synpunkt; i sht i uttr. ur l. från skönhetssynpunkt. Det gäller .. att se till, att läroböckerna .. i text och illustrationer påpeka skönhetssynpunkten. PedT 1899, s. 188. Kulturen 1953, s. 10 (: ur). —
-SÖMN. (lång) sömn som ökar l. bevarar l. anses öka osv. skönheten l. ger (l. anses ge) ett fördelaktigare (fräschare o. yngre) utseende. SvD(A) 1961, nr 116, s. 18. —
-TEORI. (numera bl. mera tillf.)
1) teori rörande skönhet(en) l. det sköna (särsk. i konst l. litteratur), estetisk teori. 2VittAH 21: 30 (1853, 1857).
2) om åsikt i bedömning av ngns l. ngts skönhet; särsk. i fråga om skönhetstävling. Östergren 6: 641 (1940). —
-TRÅNANDE, p. adj. som trånar efter skönhet, skönhetsträngtande; särsk. i överförd anv., om ngt sakligt: som präglas av skönhetstrånad. Rydberg 2: 332 (1867). —
-TRÄNGTAN. (i vitter stil) trängtan efter skönhet, skönhetstrånad. Rydberg Faust 298 (1875, 1878). —
-TRÄNGTANDE, p. adj. (i vitter stil) som trängtar efter skönhet; äv. i överförd anv., om ngt sakligt: som präglas av skönhetsträngtan. Rydberg Magi 41 (1865). (Heidenstams) diktning med sina storslagna, skönhetsträngtande kraf. 2NF 16: 307 (1911). —
-TYP.
1) typ l. slag (av ngt) som (framför andra typer osv.) präglas av skönhet; äv.: typ l. urbild som präglas av fulländad skönhet l. svarar mot skönhetsideal (se d. o. 2). Se denna hand, som mödan fjermat / Från skönhetstypens ädla mått! Snoilsky 3: 91 (1883). Om den gyttrade taggsvampen hör till ”fulingarna” inom taggsvampsgruppen, så är nästföljande svamp, koralltaggsvampen .., i stället en verklig skönhetstyp. Cortin SvampHb. 229 (1942).
2) (representant för) typ av skönhet; i sht i fråga om människors utseende: (personer representerande) typ av (i sht kvinnlig) skönhet. Mången grekisk flicka (i Smyrna) visade den gamla grekiska skönhets-typen. Bremer GVerld. 4: 220 (1861). —
-TÄVLAN. skönhetstävling; äv. allmännare: tävlan i skönhet, särsk. övergående i bet.: konkurrens (på äktenskapsmarknaden o. d.) där utseendet fäller utslag. SöndN 1883, s. 16. Om antalet män betydligt öfverskrider antalet qvinnor, måste det genom strid eller skönhetstäflan utöfvade urvalet verka så mycket starkare till männens förändrande. Rein Psyk. 2: 154 (1891). —
-TÄVLING. om tävling mellan unga kvinnor för att avgöra vem (vilka) som är(o) vackrast; tävling för korande av den vackraste flickan på en plats l. av skönhetsdrottning o. d. SöndN 1883, s. 110 (för korande av den vackraste flickan vid en badort). De skönhetstävlingar för kvinnor, vilka anordnades på Lesbos, vittna om hur högt .. (människorna på denna ö) dyrkade det fagra i människogestalt. Grimberg VärldH 2: 330 (1927). DN(A) 1964, nr 203, s. 8. —
-TÖRST. (i sht i vitter stil) bildl.: törstande efter skönhet, skönhetstrånad, skönhetsträngtan. Wirsén NDikt. 237 (1880). —
-TÖRSTANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) bildl.: som törstar efter skönhet, skönhetsträngtande; äv. i överförd anv., med sakligt huvudord: som präglas av l. vittnar om skönhetstörst. Nyblom i 3SAH 13: 242 (1898). Laurin Konsth. 191 (1900; om intresse). —
-UPPENBARELSE~10200. uppenbarelse av skönhet. Nyblom i 3SAH 8: 312 (1893). Söderhjelm ItRenäss. 157 (1907; konkret, om kvinna). —
-UPPFATTNING~020.
2) uppfattning om skönhetens väsen l. (i sht) om vad som är skönt l. vackert (särsk. i konst l. litteratur). Rydberg DSkön. 27 (1889). IllSvLittH 2: 306 (1956). —
-VATTEN. [jfr t. schönheitswasser] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) flytande skönhetsmedel (för ansiktet l. främst för ansiktet); jfr ansikts-vatten. JHallman Vitt. 193 (1735). särsk. bildl. O, min dotter, du är räddad redan! / Kom till funten, du min svarta dufva, / Att bli hvit i dopets skönhetsvatten! Braun Namnl. 51 (1849). —
-VISION. vision (präglad) av (fulländad l. ideal) skönhet, skönhetssyn (se d. o. 1 b). Böök Heidenstam 1: 321 (1945). Atlantis är en dikt om skönhetsvisioner, inte om förtryck, en dikt om en social diktares dilemma snarare än om hans sociala ambitioner. Olsson Fröding 382 (1950). —
-VÅR. (i vitter stil, numera bl. tillf.) särsk. bildl.
2) om vaknande förmåga hos folklager o. d. att (på ett äkta sätt) uppleva skönhet o. uttrycka skönhetsupplevelser. Den enfaldigaste bondmålning, som röjer ett första spår af själ, innebär bättre hopp om en skönhetsvår för folket än den allra samvetsgrannaste kopia efter den allra störste utländske mästare. Rydberg RomD 72 (1877). —
-VÅRD. vård (medelst kosmetiska medel o. d.) av kroppen, i sht ansiktet, för att uppnå l. bevara ett (så) fördelaktigt utseende (som möjligt); stundom äv. allmännare, om varje slags omsorg om det yttre med tanke på det estetiska intrycket (kroppsvård, hårvård, omsorg om kläder o. d.). DN 1914, nr 15738, s. 16. SvUppslB (1935; äv. allmännare). —
-VÄRDE. värde ur skönhetssynpunkt, estetiskt värde; särsk. konkretare (i sht i pl.). Särskildt obehörigt är hvarje anspråk på ett skönhetsvärde, om de taflor ur verkligheten som framställas äro motbjudande, om de problem som afhandlas icke föras till någon lösning. EHTegnér i 2SAH 58: 79 (1882). Leo X är den typiske renässanspåfven … Den förnäme estetiske prelaten drömde endast om att samla skönhetsvärden åt den eviga staden. Laurin Konsth. 255 (1900). Edelfelt var icke någon revolutionsman i sin konst, ej den, som inleder en ny epok, skapar hittills oanade skönhetsvärden. Ahrenberg Männ. 3: 142 (1908). Det förtjänar omnämnas, att Niagarafallen .. först omkring år 1930 ha blivit utnyttjade till den kapacitet man anser förenlig med bevarandet av deras skönhetsvärden och deras attraktion som en av Nordamerikas främsta sevärdheter. Ymer 1941, s. 126. —
-VÄRLD. värld där skönhet råder, värld (präglad) av skönhet; särsk. dels om ”värld” framträdande i skönhetssyn (se d. o. 1 b) l. skönhetsvision, dels om sida av tillvaron l. livet l. kulturvärld(en) o. d. som präglas (l. utgöres) av estetiska ting l. synpunkter l. om sammanfattningen av skönhetsdriftens yttringar (på visst område under viss tid). Det är .. (konsten) förbehållet .. att sammantränga .. (naturens) i ändligheten spridda och skymda behag till ett objekt af oändlig skönhet. Så uppkommer en Skönhetsverld för den ästhetiska åskådningen. Phosph. 1811, s. 353. (Winckelmans) konsthistoriska skrifter wisade wägen till antikens rika skönhetswerld. Ljunggren Est. 1: 17 (1856). Du ljufva kön .., / Du, som i skaldens hand den spira gaf / Hvarmed han styrde skönhetsverldens rike! Snoilsky 1: 168 (1869). Hölderlin intar en egendomlig ställning mellan klassiker och romantiker; han hade de senares längtan från samtid och verklighet till en fjärran skönhetsvärld, som af honom förlades till ett .. forntida Hellas. 2NF 12: 259 (1909). Lipariska öarna, en havsomspolad skönhetsvärld, som söker sin like. Platen Ensam 156 (1939). —
-ÅDER l. -ÅDRA. (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) bildl.: åder av skönhet; ådra (hos konstnär) som skänker l. ”producerar” skönhet. Fogelberg är en af dessa lyckliga naturer, hos hvilka en lefvande kraftfull fantasi står i lagom afhängighet af stora förståndsegenskaper … Deraf detta rena och ädla i idén, detta friska, nya och smakfulla i uppfinningen, denna rikt flödande skönhetsåder, i förening med full sans vid idéns förarbetande. SvMin. 1835, nr 4, s. 3. Man kan neppeligen gå en qvarts timma i någon riktning (på Naxos) utan att möta en af de stora naturscener eller af de fina skönhetsådror, som äro egna för Ariadnes ö. Bremer GVerld. 6: 48 (1862). —
-ÄLSKANDE, p. adj. som älskar skönhet; äv.: som präglas av skönhetskärlek. Rydberg Faust 269 (1875, 1878; om ögon). Tegnér i 3SAH 6: 462 (1891; om poesi). —
(2) -ÄMNE. (numera bl. mera tillf.) om flicka: ämne till en skönhet. Dalin Arg. 2: 25 (1734, 1754). —
-ÖGA. särsk. bot. i sg., förr äv. pl.: (ss. prydnadsväxt odlad art av) släktet Coreopsis Lin., flicköga; särsk. om arten C. grandiflora Nutt.; jfr skön-öga. Lilja FlOdlVext. 137 (1839). Sonesson HbTrädg. 750 (1926; om C. grandiflora). Coreopsis (Calliopsis), Flicköga, Skönhetsöga .., ett släkte vackra trädgårdsväxter från Nord- och Sydamerika, omfattande ett 70-tal arter. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 102 (1946). särsk. (†) i vissa uttr. betecknande arter av släktet Coreopsis Lin.
Spalt S 6134 band 27, 1976