Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÄKT släk4t, r. l. f. (Apg. 7: 3 (NT 1526) osv.) (m. Schultze Ordb. 4494 (c. 1755)) ((†) n. PJAngermannus Vthl. 5 (1623; i pl.), BtÅboH I. 5: 69 (1689)); best. -en; pl. -er (G1R 2: 195 (1525) osv.) (ss. n. =, PJAngermannus Vthl. 5 (1623)); pl. best. -erna (G1R 2: 195 (1525) osv.) ((†) -tren Runius (SVS) 1: 210 (1711; i vers)). Anm. Pluralformen släkter kan i ä. tid hänföras såväl till SLÄKT, sbst., som till SLÄKTE, sbst.2 Materialet har fördelats så, att belägg för släkter i regel anförts under SLÄKT, sbst. Under SLÄKTE, sbst.2, har endast sådana belägg anförts som härrör från författare som i sg. i motsv. bet. använder släkte l. som (regelbundet) uppvisar pl. -er vid neutrala sbst. på -e o. som kan antas ha hänfört pl. släkter i ifrågavarande anv. till sg. släkte. I Bib. 1541 förekommer såväl släkt som släkte ofta i sg.; i pl. är släkter den vanligaste formen, medan släkte bl. förekommer undantagsvis. Alla belägg för släkter i Bib. 1541 har här hänförts till SLÄKT, sbst. I bet. 2 a kom sg.-formen släkt så småningom att undanträngas av släkte; under påverkan av bruket i bibeln kom däremot pl.-formen släkter att leva kvar (se 2 a β nedan). Jfr: Slägte, (dvs.) hvar och en af de 12 Israels stammar. .. I detta fall är plur. Slägter. Weste FörslSAOB (c. 1815).
Ordformer
(schlecht 1562 (: sclecht; sannol. felaktigt för schlecht)c. 1640. schlächt 1660. slecht (-tt) c. 15401747. slekt (-ct, -ckt, -gt) 1525 (: slegterna, pl. best.)1744. slächt c. 15401755. släkt (-ct, -ckt, -gt, -tt) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. släkt, f. l. n., sv. dial. släkt, f.; liksom fd. slækt, f. l. n., d. slægt (best. -en, ä. d. äv. -et), fvn. slekt, f., nor. dial. slegt, f., sannol. av ett (utom ss. förled i ssgn slechtbōk, släktregister) icke anträffat mlt. slecht, n. (motsv. mnl. o. lt. slecht, n.), av slechte, n., släkt (se SLÄKTE, sbst.2); det fem. genus beror sannol. på inverkan från ÄTT. — Jfr BESLÄKTAD, UTSLÄKTES]
1) om grupp l. krets l. rad av (efter varandra l. samtidigt levande) personer (äv. människoliknande varelser, gudomligheter o. d.) som (på manslinjen l., allmännare, på manslinjen l. kvinnolinjen) har gemensam stamfader (äv. med inbegrepp av personer som gm giftermål l. adoption förenats med sådan grupp osv. o. därigm ofta kommit att bära ett för gruppen osv. kännetecknande efternamn); i sht om sådan grupp osv. vars genealogi är känd (o. ofta med särskild tanke på dess gemensamma, nedärvda egenskaper, dess anor l. dess öde); äv. med inbegrepp av personer som är befryndade med personer som gm giftermål kommit att tillhöra en sådan grupp osv.; ofta liktydigt med: släktingar l. anförvanter l. anhöriga; stundom övergående i bet.: härkomst (se HÄRKOMST, sbst.2 a) l. börd (förr särsk. i uttr. av släkt, i fråga om börd); jfr 6, FAMILJ 3, SLÄKTE, sbst.2 1, ÄTT. Tillhöra en gammal, förnäm, adlig, borgerlig, invandrad, svensk släkt. En utdöd släkt. Släkten Vasa. Forska i sin släkt. Ha stor släkt. Gården stannade i l. inom släkten. Brås på släkten. Den närmaste släkten, vard. äv. tjocka släkten. Släkt och vänner. G1R 2: 195 (1525). Till sådana Embeter (dvs. de höga riksämbetena) skole the bäste både af slächt och ålder, förstånd och skickeligheet ther till tagas och brukas. Lagförsl. 278 (c. 1606). Iag heter Olof, Norrige ähr mitt Fosterland, af Konungzlig Sleckt ähr iag. Reenhielm OTryggw. 18 (1691). Dryg släckt och fattig pung en prächtig armod är. TRudeen Vitt. 230 (1691). Slägt .. (dvs.) De som äro af samma stam eller förenade genom blodsband och svågerlag, slägtingar. Weste FörslSAOB (c. 1815). Det är förargligt att inte ha reda på sin hustrus slägt. Hedenstierna FruW 235 (1890). Det är onödigt att kära släkten får veta något (om en tråkig episod). Bergman JoH 110 (1926); jfr KÄR I 4 a. Vår släkt omfattar .. många tusen kända personer fördelade på broder- och systerlinjerna. SvD(A) 1964, nr 321, s. 16. Med osviklig instinkt väljer jag fel partner. .. Det ligger kanske i släkten? Starfelt Nödh. 103 (1968). — jfr ADELS-, ALFA-, ALLMOGE-, ASA-, BERGSMANS-, BLÖDAR-, BOJAR-, BONDE-, BORGAR-, BRUKSÄGAR-, BRÖDRA-, DALKARLS-, DANNE-, FANT-, FOLKUNGA-, FRÄLSE-, FURSTE-, FÄDERNE-, GUDA-, HALV-, HEL-, HERRE-, HIMLA-, HÖVDINGE-, JARLA-, JÄTTE-, KONUNGA-, KRIGAR-, KULTUR-, LÄRDOMS-, MOR-, MÖDERNE-, NÄR-, O-, ODAL-, ODALMANNA-, OFFICERS-, OFRÄLSE-, PATRICIER-, POSSESSIONAT-, PRÄST-, REGENT-, RESE-, RIDDAR-, RIKEMANS-, RIKSDAGSMANNA-, RÅDS-, RÅDSHERRE-, SAM-, SAMURAJ-, SCHAMAN-, SCHERIF-, SIDO-, SJÖMANS-, SKOLT-, VALLON-, ÄMBETSMANNA-SLÄKT m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv. Arm är then slechten som ingen skökia eller tiuff är vtij. SvOrds. A 3 a (1604). Stor slägt och ingen wän. Serenius Gg 3 b (1734). ”Slägten är värst!” — sa’ räfven om de röda hundarne. Schultz Ordstäf 34 (c. 1865); jfr 2 d. ”Det ser bra ut, när slägten följes åt” — sa’ gubben drog gumman i håret. Holmström Sa’ han 18 (1876).
b) (†) pregnant: furste- l. kungasläkt, furstehus. Then Romerske Påwestolen .. och hele then Österrijkeske slächten, (som medh Påwen j särdeles förbund är). Bureus Påw. B 3 a (1604; lat. orig.: totam domum Austriacam).
c) (†) om (l. elliptiskt för) släkttavla. (Harald) Tordsons modher och hustru Karin till Fly woro syskenne barnn, som för:de slecht wtvissar. HH XIII. 1: 6 (1561).
d) (†) i uttr. vara skyld långt i släkten, vara besläktad på långt håll. Hustru Abeluna war Jon i Mörby någett skyld, doch longdt J slechtene. UpplDomb. 2: 9 (1578).
e) (†) i uttr. vara hel l. halv släkt, vara helsläkt resp. halvsläkt; jfr 6. Giöres .. (i fråga om straff) ingen åtskillnad, anten de (som gjort sig skyldiga till blodskam) äre heel Slächt eller half Slächt med hwarannan. Abrahamsson 268 (1726).
f) (i Finl.) i uttr. vara släktens släkt med l. till ngn, vara släkt med släkten med ngn (se 6 a α o. SLÄKT, adj. a α). Hela staden var släktens släkt eller bekantas bekant med någon af (abiturienterna). Söderhjelm Brytn. 2 (1901). Den .. intelligente polismästaren .., som .. var släktens släkt till mig. Gripenberg DTid. 176 (1943).
g) (†) om familj (se d. o. 2). Eurén Kotzebue Orth. 1: 3 (1793). Efter några ögonblick uppsteg den fattiga slägten från sin enkla aftonmåltid. Carlén Skjutsg. 11 (1841).
h) i uttr. ngns (hus och) släkt, förr äv. (övergående i 8) ngns släkter, ngns efterkommande; jfr 2 b, c o. SLÄKTE, sbst.2 1 slutet. (Josef) war vthaff Dauidz hws oc slect. Luk. 2: 4 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Tesse äre Tharahs slechter. 1Mos. 11: 27 (Bib. 1541; Luther: die geschlecht Tharah, Vulg.: generationes; Bib. 1917: detta är berättelsen om Teras släkt).
2) i utvidgad l. allmännare anv. av 1.
a) = SLÄKTE, sbst.2 2 a.
α) (†) i sg. Psalt. 95: 10 (öv. 1536; Bib. 1541: thetta folck; Bib. 1917: det släktet). Aff tins sons hand wil iagh rijffua .. (riket), Doch wil iagh icke alt Riket affrijffua, ena slecht wil iagh giffua tinom son. 1Kon. 11: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: stam). Ryszarna / Polackerna och andra af den Slawiska Släckten. Rudbeck Atl. 3: 467 (1698). Wid foten af Berget funno wi en annan Indiansk (dvs. maorisk) Slägt. Fréville Söderh. 2: 112 (1776).
β) (numera företrädesvis i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i pl.; särsk. om Israels stammar. Thy (dvs. vilddjuret) wort giffuin mact offuer alla slecter, och folk, och tungomåll. Upp. 13: 7 (NT 1526). J (dvs. apostlarna) skolen äta och dricka offuer mitt boord j mitt Rike, och skolen sittia på stolar, och döma tolff Israels slechter. Luk. 22: 30 (Bib. 1541; Bib. 1917: Israels tolv släkter). Vppå .. (vissa) Steenar (på en plats vid Röda havet var) medh Hebraiske Bockstäfwor vthuggit the 12. Israels Barnas Slechters Nampn. Kiöping Resa 30 (1667). Alla slägter på jorden skola då jämra sig. Mat. 24: 30 (öv. 1774; äv. i Bib. 1917). Vi slägter som bebygga Norden / Vi glädjas åt vår vunna lott. GFGyllenborg Vitt. 1: 199 (1786, 1795).
γ) ss. förled i ssgn SLÄKT-OMRÅDE.
b) [jfr 1 h] (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. Adams släkt, Adams släkte (se SLÄKTE, sbst.2 2 b); jfr 3 a. PolitVis. 350 (1650). I möör och jungfrur, / .. Gudz skiönste creatur, / I gamble Adams slächt, / I döttrar uthaf Eva, / Som änn’ ogiffta lefva, / Hvij ställ’ I ehr så frächt / Moot oss och Cupidon? Lindschöld Vitt. 194 (c. 1670). Imanuel! / Din arfwedel / är Adams slägt, / Du i en blodig drägt / Har hela werlden frälst. Rutström SionNSång. 1 (1778). Fullbordadt är det löftets ord, / Som Herren gaf en fallen jord: / Ty född är qwinnans säd; / O Adams slägt! dig gläd. Ps. 1819, 59: 2. Sehlstedt 4: 6 (1871).
c) [jfr 1 h] (†) i uttr. Jofurs släkt, = SLÄKTE, sbst.2 2 c. I fasans drägt / Går Jofurs slägt (vid järnbruket). / Som Gudar böra, / De tiga och göra. Thorild (SVS) 1: 144 (1787).
d) i fråga om djur. SvZool. I. 1: 5 (1806). (I sanka lövskogar) uppehåller sig tillsammans under sommartiden merendels en hel slägt af 6—8 stycken yngre o. äldre (älgar). Nilsson Fauna 1: 277 (1820). Olaus (Magnus) kunde ej veta, att några hundra år tidigare vildoxar ännu funnos kvar i Sverige som en bortdöende släkt i de djupaste skogarna. Quennerstedt OMagnus 35 (1899). Man (bör) inte bedriva avel mellan alltför närbesläktade .. (hästar) utan hellre införa nytt blod i släkten, varigenom livskraftigare avkomma erhålles. Sonesson BöndB 642 (1955).
3) (numera i sht i vitter stil) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, ss. sammanfattande benämning på personer l. djur (se b) l. växter (se c) l. föremål l. företeelser (se d) som är av samma l. liknande slag l. ursprung o. bildar en grupp l. enhet l. krets l. sammanslutning o. d.; förr äv.: art l. slag l. sort l. beskaffenhet; jfr SLÄKTE, sbst.2 3. Then plichtige dyrckningen som thet Kongzligha Prästerskapet, thet helgha egendoms folcket, och then vthwalda slächten, böör sinom Gudh. Phrygius HimLif. 130 (1615). Nu tycker migh thet wore rätt, / Wij hade en Konung aff then slächt, / Som kunde lefwa all tillijke, / I Watn, Wäder och Jorderijke. Sigfridi B 2 b (1619). Denna wrånga och horiska slägt (dvs. fariséerna) .. söker efter tekn ifrån himmelen. Bælter JesuH 4: 503 (1757). Noblessen (i Neapel) är en fåfäng och lidderlig slägt. CAEhrensvärd Brev 1: 29 (1781). (E. Kjellander) tillhör den slägt af snillen, för hvars representant Novalis kan anses. Atterbom Minnest. 2: 291 (1842). Visste den strålande vise (dvs. Apollon), / huru den skara (dvs. Albert Engströms gubbar) såg ut, som togs upp i parnassiska släkten? Silfverstolpe Heml. 51 (1940). — jfr DRÖMMAR-, HJÄLTE-, JÄTTE-, NUNNE-, REGENT-SLÄKT. — särsk.
a) (numera bl. i vitter l. högre stil) = SLÄKTE, sbst.2 3 a; jfr 2 b. I Sonsens blod och lydna, / Anser Gud hela släckten ren. Rutström SionNSång. 121 (1778). Menskan bör förlåta — icke döma; / Går hon till doms, då döms vår hela slägt. Oscar II 2: 200 (1855, 1887). O höga samfund, helgon av vår släkt, / Skum är vår stråt, för er har morgon bräckt. Ps. 1937, 147: 4. — jfr MÄNNISKO-SLÄKT.
b) (numera föga br.) = SLÄKTE, sbst.2 3 b. Wallenberg (SVS) 1: 209 (1771). I tusen lekar böljans slägt / Sin Skydsgudinnas ankomst prisar. GFGyllenborg Vitt. 2: 164 (1795). På finska rofvet czaren redan lurar, / Som gladan på en värnlös vingad slägt. Oscar II I. 1: 27 (1858, 1885). Hafvets simmande släkt. Cavallin (o. Lysander) 63 (c. 1880).
c) om grupp l. slag av växter; numera bl. (tillf.) i uttr. blommors släkt, om blommor; jfr SLÄKTE, sbst.2 3 c. På thet wij måtte komma til wåra frucktbärandes Trääs slechter, så säije wij at Abricosen-trää är allena vthi sin art. Mollet Lustg. B 4 a (1651; fr. orig.: especes). Än sakna ängarna blommors slägt; / Då ger hon dem menskor i prydlig drägt. Rydberg Faust 29 (1876).
d) (numera bl. tillf.) om grupp av samhöriga l. besläktade föremål l. företeelser (särsk. ord l. språk); äv. i uttr. ngns hjärtas släkt, sammanfattande, om företeelser som står ngns hjärta nära; förr äv. i uttr. vara samma släkt, om ngt sakligt koll.: ha samma ursprung; jfr SLÄKTE, sbst.2 3 d. Trenne släkter af felaktigheter finner jag i wår bokstafwering. Pfeif DeHabitu 91 (1713). Af alla kroppars slächt, / Är ju glaset snarast bräckt. Kolmodin Dufv. 168 (1734). Allt jordiskt är ju samma slägt. / Som matkens, är vårt lif en flägt, / Och samma mull oss höljer! Franzén Skald. 4: 209 (1832). När han (dvs. Berzelius) nalkades med facklan (dvs. sitt snilles ljus) / Vexlande ”atomers” härar / Stego fram i lydig ordning … / Slägter träffade nu samman, / Som förut hvarann ej kände, / Föllo i hvarandras armar / Vid den store siarns bud. Sätherberg Dikt. 1: 65 (1850, 1862). (Bokstaven) n i det första grundtalet genomgår .. många språk af Indo-Europeiska slägten. Rydqvist SSL 2: 488 (1860). Haf och skog och blommor / Och fogelsång och flägt / Jag älskat såsom vänner, / Ja som mitt hjertas slägt. Gellerstedt 2Dikt. 165 (1881). (En bild i en egyptisk forngrav) föreställer ett instrument, som tillhör lyrans och icke stråkharpans släkt. Andersson Stråkh. 284 (1923). — jfr ORD-, RÖRELSE-SLÄKT.
4) [eg. specialanv. av 3] om (större) grupp av djur l. växter l. mineral o. d. som på grund av vissa gemensamma karakteristiska egenskaper sammanfattas till ett begrepp som är överordnat ett annat begrepp med mindre omfång.
a) (numera föga br.) i fråga om djur o. växter, = SLÄKTE, sbst.2 4 a; förr äv. dels om ordning (se d. o. 13 d), dels om familj (se d. o. 4). Herr Linnæus har anstält en allmän mönstring med foglarna, och delt dem uti 6 slägter eller ordines. VetAH 1751, s. 167. Hela örtriket består utaf 7 familier, eller särskilta släkter. Möller PrincBot. 13 (1755). Fries BotUtfl. 2: 198 (1852; i pl., om växtsläkten). jfr BI-, DJUR-, HYENA-SLÄKT.
b) i fråga om mineral, = SLÄKTE, sbst.2 4 b; ss. senare led i ssgrna SKIFFER-, SKÖRL-SLÄKT.
5) släktskap (se d. o. 1); utom i a o. ss. ssgsförled (se särsk. c) numera nästan bl. föregånget av prep. i; särsk. i uttr. vara i släkt (med ngn), tillhöra samma släkt (i bet. 1) (som ngn), vara besläktad (se d. o. 1 a) (med ngn). Endoch han eder förwant är med slekt och byrd på hans hustrws wegna saa bidie wij doch (osv.). G1R 6: 222 (1529). (Den för skadegörelse anklagade studenten har) uppå tillfrågan om han wore benägen till förlijkning .. swarat, sig det gärna önska och wela, effter .. (han) är i slächt med henne (dvs. käranden). ConsAcAboP 6: 301 (1688). Såsom iag inthet kan see nogon slächt, uthan allenast swågerskap emellan dem wara. VDAkt. 1695, s. 572; möjl. till SLÄKTSKAP 1. Herr Svantepolk Knutsson, som genom gifte kommit i släkt med Folkungarna. Heidenstam Folkung. 2: 3 (1907). Jag skulle .. ha kunnat upplysa honom att .. (en viss person o. jag) icke voro i släkt, endast landsmän. Böök ResSchw. 84 (1932). — jfr HALV-, HEL-, SAM-SLÄKT. — särsk.
a) i uttr. räkna släkt, anse släktskap föreligga o. d. (jfr RÄKNA 2 a); vanl. i (de äv. bildl.) uttr. räkna släkt med ngn l. ngt, se RÄKNA 2 a α, räkna sig i släkt med ngn, se RÄKNA 2 c. Sundén (1891). Östergren (1941).
b) (numera i sht i vitter stil) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr a, c); särsk. i uttr. vara i släkt (med ngn l. ngt), vara besläktad (se d. o. 1 c, 2) (med ngn l. ngt). Alt synes wisa, at .. (hebreiska cymbaler) warit nära i slägt med wåre klockor. Hülphers Mus. 22 (1773). Roms Sångar-gudar flyttade till Norden / med Adlerbeth — en Romare i slägt / med dem till andan, icke blott till orden. Tegnér (WB) 8: 8 (1836). Du hör till dem, för hvilka kärleken är i släkt med religionen. Lundegård Tit. 259 (1892). Salterna av denna metall (dvs. kobolt), vilken är i släkt med nickel, äro i vattenfritt tillstånd blå. Lidforss VäxtLiv 25 (1904). Den moderna språkvetenskapen inregistrerar, att ordet balde (i Balsberget) .. närmast är i släkt med det skånska bålde, det rikssvenska böld. Böök ResSv. 52 (1924). — jfr SJÄLS-SLÄKT. — särsk.
α) i fråga om djur l. växter; särsk. i uttr. vara i släkt med ngt, vara besläktad (se d. o. 2 a) med ngt. Aken Reseap. 274 (1746). Renfana är i slägt med Salvia. Weste FörslSAOB (c. 1815). I slägt med haren äro kaninerna. Berlin Lrb. 26 (1852).
β) (†) i uttr. ha släkt med ngt, om ämne: vara besläktad (se d. o. 2 a) med ngt. Gipsen tyckes hafwa en ganska nära slägt med Selenites (dvs. selenit). Linné Sk. Föret. 3 b (1751).
c) ss. ssgsförled betecknande att det som anges i senare leden är besläktat (se BESLÄKTAD 1, 2) med ngt av samma slag gm blodsförvantskap l. giftermål l. (i utvidgad anv.) gm nationell frändskap l. (oeg. l. bild.) gm likhet l. frändskap av annat slag än verklig släktskap; jfr SLÄKT-BOKSTAV, -FOLK 2, -HOV, -LAND, -LJUD, -NATION, -ORD, -SPRÅK, -STAM 3, -TON, -TONART.
6) [eg. specialanv. av 1 l. (i a) utgående från uttr. vara i släkt (se 5)] i predikativ ställning (i a äv. ss. efterställt attribut), övergående i adjektivisk anv.
a) ss. predikativ bestämning (l. efterställt attribut) till ord i pl.: tillhörig samma släkt (i bet. 1), besläktad (se d. o. 1 a); särsk. i uttr. (vara) släkt med (äv. till) ngn l. ngt, (vara) besläktad med ngn l. ngt; jfr 1 e o. SLÄKT, adj. De var nära släkt. De är släkt i tredje led. När som voteras skulle (om förslaget att utse C. G. Wrangel till riksmarsk), trädde the, som vore slächt eller förvandtskap, derifrån. RARP 9: 21 (1664). Vi voro litet slägt med hvarandra. Wetterbergh Sign. 254 (1843). särsk.
α) i uttr. (vara) släkt med (äv. till) släkten, betecknande det släktskapsförhållande som råder mellan en person o. släkten till en ingift släkting; jfr 1 f o. SLÄKT, adj. a α. Maskinisten och jag upptäckte .. till ömsesidig förvåning, att vi voro ”släkt med släkten” som man säger. Ödman Reseb. 256 (1907). Det var .. domprosten Carl Axel Torén (som vi mötte). Vi voro ”släkt till släkten”. HågkLivsintr. 18: 275 (1937).
β) i utvidgad l. allmännare anv., i fråga om nationell frändskap: besläktad (se d. o. 1 b); jfr 2 a. Vi (svenskar) äro slägt .. med Germanerne. Crusenstolpe Ställn. 13: 118 (1848).
γ) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.: besläktad (se d. o. 1 c, 2); jfr 3 o. SLÄKT, adj. a β. Språk, växter som är släkt med varandra. Språken .. och Musiken .., dessa barn af beslägtade mödrar .., skulle de ej vara slägt? Edelcrantz i 1SAH 1: 219 (1786, 1801). Stora egenskaper äro slägt med hvarandra och gå sällan ensamme. Silverstolpe Därs. 5: 359 (1795, 1813). (L. Masreliez, J. T. Sergel o. C. A. Ehrensvärd) talade och nedkastade på papper i bref och smärre uppsatser snillrika idéer, mera slägt till blixten än .. (Winckelmanns), om än hans voro mera slägt till solljuset, än deras idéer. Wieselgren SvSkL 4: 684 (1848). Vishet och skönhet äro slägt. Wirsén i 2SAH 56: 145 (1879). Det (biskop) Thomas var och Engelbrekt (som vågade uppträda mot folkets förtryckare), / Båda uti anden slägt. Wennerberg 4: 33 (1885). Fröcellerna äro .. (enl. den tyske biologen A. Weismann) ej produkter af individernas kroppar utan äro inbördes slägt med hvarandra. Rein Psyk. 2: 66 (1891). (C.) Laurins kringsynthet och humanism synas släkt med Geijers ord: ”Detta är min liberalism, att låta varje sak gälla vad den kan.” Lundgren VintMån. 125 (1933).
b) (†) ss. predikativ bestämning till ord i sg., i uttr. vara släkt och börd till ngt, gm släktskap o. börd vara berättigad till (inlösen av) ngt; jfr BÖRD (sp. B 4900 f.), SKYLD, adj. 3 a. Aldrigh var .. Nils Suenssonn huarken slecth eller byrd til .. (ett visst) godz. BtFinlH 4: 337 (1567).
7) led i släktföljd, släktled, generation; numera bl. i a o. b; jfr SLÄKTE, sbst.2 5. Her effther (sägher .. (jungfru Maria)) schola alla slecter säya mich wara salugha. OPetri 1: 72 (1526); jfr a. Gudh haer Hans äckta Säng högst-underligen krönt / Mäd Sin wälsignand Hand, ok för hans mootgång lönt / Mäd Sex og Tiugu Barn, aff Huilke Hann mäd nöije / Snart fierde Sleckten sågh Barn, Barna Barnens löije. Lucidor (SVS) 309 (1673). — särsk. (numera bl. i vitter l. högre stil)
a) i utvidgad anv., = SLÄKTE, sbst.2 5 a; jfr MÄNNISKO-SLÄKTE 2 anm. Frågha the slechter som j förtijdhen warit haffua. Job 8: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: framfarna släkten). Lejonets .. grymhet förbannas: / Hjeltens firas, beundras, dyrkas i eviga slägter. Thorild (SVS) 1: 47 (1781). Du (som står på gravens brädd) har sett slägter komma och gå bort. Wallin 1Pred. 3: 375 (1839). Vårt namn skall ej till senfödd släkt gå fram. Lindström Besegr. 25 (1927).
b) [eg. specialanv. av a] i uttr. från släkt till släkt l. släkte, förr äv. släkt från l. efter släkt, släkt från släkte, från släkt och uti släkter, från släkte till släkte (se SLÄKTE, sbst.2 5 b). (Guds) barmhertugheet warar j fråå slect och vthi slecter, offwer them som fructa honom. OPetri 1: 77 (1526). Thin åår (o, Gud) wara släct effther släct. Därs. 114. Tijn sannferdigheet warar släct ifrå släcte. Psalt. 119: 90 (öv. 1536). En sägen gick / bland folket ifrån slägt till slägt, att hvem som först / besökte templet, skulle skåda (guden) Jumala. Tegnér (WB) 5: 158 (1822). Så varnade de gamle .., / som skalden varnat sedan i Havamal. / Från slägt till slägte gingo kärnfulla orden. Därs. 17 (1825). Din (dvs. C. G. v. Brinkmans) ädla bild skall pryda, slägt från slägt, / De Nios disarsal på Fyrisvall. Atterbom Lyr. 2: 140 (1839). Herrens trofasthet består, / Den från släkt till släkte varar. Risberg TemplFörg. 41 (1902).
8) (†) släkting, anförvant (särsk. i uttr. ngns släkt); äv. i oeg. l. bildl. anv., särsk. om besläktat språk. Tiufuen hade så föregifuitt att hann war Hermans slächt. 3SthmTb. 2: 298 (1599). (På herrgården) bodde en gammal Jomfru heet .. Anna Massdotter, som war hans slächt. LWivallius (1632) hos Schück Wivallius 1: 52. Swenskans närmare äller fjärmare slägter. Brunkman SvGr. 23 (1767). Slägter och anförvanter, / Nympher och Musikanter, / Balen öpnad är. Bellman (BellmS) 1: 30 (c. 1770, 1790). Inte känner jag någon som är min slägt. Gustaf III 3: 56 (1783). — jfr HIMLA-, NÄR-SLÄKT. — särsk. om djur som står i släktskapsförhållande till ett annat. Ekeblad BrClEkeblad 166 (1654).
9) [jfr motsv. anv. av t. geschlecht; eg. specialanv. av 3] (†) kön (se KÖN, sbst. 3); särsk. med attributiv bestämning för att beteckna män l. kvinnor; jfr SLÄKTE, sbst.2 6. En stoor skaar / Aff Furstar Grefwar och thes lijker, / Aff Borgare fattigh och rijke, / Aff både Slechter Qwinna och Man. Sigfridi K 4 b (1619). Then som ger noga ackt så skal han finna käckt, / Hur mång slags arter är bland Fruentimretz släckt. Runius (SVS) 1: 224 (1712). Vatnet fryser / vildt och fräckt. / Svep om dig saloppen; Ach! dog du min Ulla, / Tårefulla, tårefulla / Stod då all vår slägt (dvs. det manliga släktet). Bellman (BellmS) 1: 137 (c. 1775, 1790).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan under A anförda ssgr kan äv. helt l. delvis hänföras till släkte, sbst.2. Hit har sådana ord förts, som för modern språkkänsla (närmast) uppfattas ss. ssgr med släkt, sbst.): A: SLÄKT-AGG. jfr -hat. Lagerbring 1Hist. 2: 18 (1773).
-ALBUM. om album innehållande porträtt l. fotografier av ngns släkt; äv. bildl., om ngns släkt. Jag hatar .. (min hustrus släktingar), både tanter och systrar och hela hennes släktalbum. Järnefelt Männ. 122 (1895). Lidman Blodsarv 9 (1937).
-AMBITION. om (överdriven l. missriktad) strävan att öka l. upprätthålla sin släkts anseende l. ära. Enckell Olivpar. 18 (1934).
-ANALYS. analys av släktförhållanden; särsk. om sådan analys vid ärftlig sjukdom. VetenskIDag 460 (1940).
-ANDA. anda som råder i l. präglar en släkt; särsk. om känslan av samhörighet mellan medlemmarna av en släkt. Släktandan lever starkare hos kvinnorna än hos männen. Siwertz Ung 6 (1949).
-ANDE.
1) (i fråga om ä. folkliga föreställningar) om ande (se d. o. IV f) som gynnar o. skyddar sin släkt. LfF 1882, s. 140.
2) (föga br.) om personifikation av släktanda; jfr ande VIII 5 a slutet. Siwertz Sel. 1: 149 (1920).
-ANGELÄGENHET~00102 l. ~00200. om angelägenhet som rör l. gäller en släkt (l. släkter). Nordström Samh. 2: 11 (1840).
-ANLAG~02 l. ~20. jfr -egenskap. Beskow i 2SAH 40: 222 (1865).
-ANTECKNING~020. om anteckning om en släkt (l. dess medlemmar); i sht i pl. Johansson Dagb. 2: 183 (1885).
-ARKIV. jfr arkiv 1. Lysander RomLittH 124 (1858).
-ARTIG. (†) som artar sig efter l. brås på sin släkt. Ibland Arffwelighe Adhelspersoner, finnes icke altidh the som äro Slächtartighe: Vtan och vnderstundom en part Wanslächtighe. L. Paulinus Gothus MonPac. 400 (1628). Därs. (om adel).
-ARTIKEL. om artikel (i biografiskt lexikon o. d.) som behandlar en släkt (l. dess historia, medlemmar o. d.). SvD(A) 1960, nr 180, s. 14.
-ARV.
1) arv (se arv, sbst.1 I 2) till följd av släktskap; äv. oeg. l. bildl., särsk. (motsv. arv, sbst.1 I 4) om släktdrag l. släktegenskap. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 52 (1856). Det klara förståndet och viljans fasthet (hos Wisén) voro ett släktarf. Söderwall i 3SAH 7: 16 (1892).
2) i uttr. gå i släktarv, gå i arv (se arv, sbst.1 III 2 b slutet) inom släkt (äv. oeg. l. bildl.). Hämden går i släktarf till son ifrån far. Jensen Mickiewicz Tad. 51 (1898).
-ARVGODS~02 l. ~20. i sht hist. om arvgods (se d. o. 1) inom en släkt; stundom äv. koll. (motsv. arvgods 2), om inom en släkt ärvd l. ärftlig egendom l. förmögenhet. Andersson SvH 279 (1943; koll.).
-AVSIKT. (†) = -hänsyn. Celsius G1 1: 207 (1746).
-BAND. (släkt- 1794 osv. släkts- 16791741) om band (se band, sbst.1 2 b) som förenar medlemmarna i en släkt; äv. bildl. Rudbeck Atl. 1: 864 (1679). Hvad är inför Gud en broder? Det är den personliga kärleken allena, som utgör slägtbandet i Guds rike. Wikner Tank. 39 (1872).
-BARD. (numera bl. tillf.) om bard som (i kväden) besjunger en släkt l. släkter (o. dess resp. deras bragder o. ursprung o. d.). PoetK 1817, 1: 40.
-BEGREPP, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7205). jfr begrepp 5 a, b. Snällp. 1848, nr 9, s. 2. Många vilja förmena att till en släkt endast skola hänföras ”blodsförvanter befryndade genom manlig härstamning”. .. Detta sätt att tolka släktbegreppet .. torde ha tillämpats inom främst adelssläkter. Sjöstedt Släktutredn. 1 (1961).
-BENÄMNING.
1) (†) till 2 a: benämning på folkslag. 2VittAH 12: 122 (1822, 1826).
2) (numera föga br.) till 5, om släktskapsord (se d. o. 1). Slägtbenämning före personnamn t. ex.: Bror Gustaf. Kræmer EnstafvOrd 106 (1882).
-BESITTNING. om egendom som besittes av en släkt. Rosman BjärkSäb. 1: 70 (1923).
-BESKRIVARE. (släkt- 18041828. släkte- 17821801) [jfr t. geschlechtsbeschreiber] (†) = -forskare. Möller 1: 924 (1782). Heinrich (1828).
-BESKRIVNING. [jfr t. geschlechtsbeschreibung] (numera bl. tillf.) jfr beskrivning 3. Möller 1: 924 (1782).
-BESÖK. GFGyllenborg Vitt. 2: 168 (1795).
-BIBEL. om bibel (med släktregister) som går i arv inom en släkt. Det (om föregående generationer av min släkt) anförda är mig bekant dels af anteckningar i en gammal slägtbibel, dels af utdrag ur kyrkoböcker. Reuterdahl Mem. 3 (1856).
-BILD.
1) om målning l. tavla o. d. som framställer medlem(mar) av en släkt; äv. oeg., om (skriftlig l. muntlig) skildring av en släkt. PersonhT 1921, s. 145 (oeg.). Lo-Johansson Gen. 103 (1947).
2) om bild som är symbol för en släkt; jfr -emblem, -märke 2. Reuterdahl SKH II. 1: 302 (1843; på sigill).
-BJUDNING. bjudning för (den närmaste) släkten. Carlsson 4711 86 (1921).
-BLANDNING. (gm äktenskap uppkommen) blandning av olika släkter; förr äv. i utvidgad l. bildl. anv., om sådan blandning av olika folkstammar l. grupper o. d. (jfr släkt, sbst. 2 a, 3). LBÄ 29—31: 69 (1799). De Jotnar och Resar, med hvilka de (till Skandinavien) inflyttande Götiska stammarne hade så många strider, och med hvilka äfven .. mycken slägtblandning egde rum. Strinnholm Hist. 1: 159 (1834).
-BLOD. blod tänkt ss. fortplantande släkt (o. bärare av släktskap o. släktdrag). 2VittAH 12: 137 (1822, 1826).
-BOK. (släkt- 1774 osv. släkte- 15941852) [jfr t. geschlechtsbuch] om bok innehållande genealogiska o. biografiska uppgifter om en l. flera släkter o. deras medlemmar; jfr stam-bok. Rääf Ydre 3: 415 (i handl. fr. 1594). Dee documenter (användbara ss. källor vid en beskrivning över adeln), som man kan hafva uthaf gamble historiske relationer, monumenter, epitaphier, gamble slechteböcker, antingen uthi Regni Archivo eller annorstädes. RARP 10: 588 (1668). Från Gutterwitz tryckeri torde .. en (viss) stam- eller släktbok härstamma … Å varje sida voro ramar .. tryckta, inom vilka sedermera ett par släkter gjort anteckningar. NordBoktrK 1915, s. 13. (Att V. Benedictssons mor var kall o. hård) motsäges av .. de självbiografiska anteckningar hon gjort i en efter morfadern övertagen släktbok. Böök i 3SAH LX. 2: 10 (1949).
(5 c) -BOKSTAV. (†) (med ett l. flera andra språkljud) fonetiskt besläktat språkljud; jfr bokstav, sbst.2 2. Weste (1807). Dalin (1854).
-BOLAG~02 l. ~20. om (aktie)bolag där delägarna är av en o. samma släkt, familjebolag. TT 1900, Allm. s. 168.
-BREV. (släkt- 1937 osv. släkte- 1674) om brev som tillhör (l. tillkommit inom) en släkt (o. som rör dess historia); särsk. om brev mellan medlemmar av en släkt; jfr -handling. JHadorph (1674) hos Schück VittA 2: 159. Lidman Blodsarv 33 (1937).
-BRUK. jfr bruk 6. BL 13: 136 (1847).
-BRÖLLOP. bröllop där (många) släktingar till brudparet är närvarande l. där släkting gifter sig. GMArmfelt (1810) hos Rydström Armf. 61. —
-BUNDEN, p. adj. som är (starkt) knuten till sin släkt (o. som låter sitt handlande o. tänkande bestämmas av släktens inställning l. beslut). Etzler Zig. 172 (1944).
Avledn.: släktbundenhet, r. l. f. Gustaf-Janson Äng. 232 (1967).
-BY. (i fackspr.) om by som bebos av en släkt l. (vanl.) som uppkommit gm att en enda gård (l. ett litet antal gårdar) i anslutning till arvskiften inom en släkt kluvits i flera gårdar o. som kännetecknas av att byggnaderna är fördelade i grupper efter sin användning. Flodström SvFolk 408 (1918). Rig 1936, s. 233.
-BÄNK. om bänk (i högtidssal o. d.) avsedd för släktingar till talare l. person som parenteras o. d.; i fråga om ä. förh. äv. om kyrkbänk för en släkt. Atterbom Minn. 217 (1817; om kyrkbänk). SnoilskyVänn. 1: 216 (i handl. fr. 1878; vid allmän sammankomst i Sv. Akademien).
-CHEF. (numera bl. tillf.) jfr -överhuvud. Finland 50 (1893).
-DIS. (om fornnord. förh.) om skyddsgudinna för en släkt; jfr dis, sbst.1 a, o. -vätte. Holmberg Nordb. 593 (1854: slägtdisa).
-DOMÄN. jfr domän 2 o. -egendom. Rosman BjärkSäb. 1: 71 (1923).
-DRAG. (släkt- 1827 osv. släkts- 1791) om karakteristisk kroppslig l. andlig egenskap som brukar uppträda hos medlemmarna av en o. samma släkt; äv. i oeg. l. bildl. anv. (jfr släkt, sbst. 3). Ha, förete vissa gemensamma släktdrag. Ekmanson Sterne 2: 13 (1791). (E. Svedenborgs) läror bära flera släktdrag med föregående eller samtida religiösa rörelser. Stavenow Frihetst. 206 (1898). Hjälpsamheten tycks hos .. (A. Nobel) ha varit ett släktdrag. Hellström i 3SAH LVII. 1: 12 (1946).
-DRAMA.
1) drama (se dram, sbst.2 1) som handlar om en släkt l. som hämtar sitt ämne från tilldragelser som skett inom en släkt. Athena 134 (1917).
2) bildl. (motsv. dram, sbst.2 3). Hade vi nyss (då vi såg en vålnad vid en grav) bevittnat sista akten af ett dystert brott, ett gåtfullt släktdrama? Backman OkändV 60 (1911).
(2 d) -DRIFT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7205). (†) om (på bete kringströvande) flock l. grupp av djur som utgör en släkt; jfr drift 1 b. SvZool. I. 1: 5 (1806). Lilljeborg Däggdj. 826 (1874).
-EGENDOM~002, äv. ~200. [jfr t. geschlechtseigentum] om egendom (se d. o. I 2, 3 b) som (gått i arv inom o.) tillhör en släkt; äv. oeg. l. bildl., motsv. egendom I 2 f. Olivecrona LagbGift. 159 (1851). Sjelfva namnet Faustus tyckes mindre vara en persons slägtegendom än tillhöra hela klassen af den tidens (dvs. 1500-talets) Cagliostri. Lysander Faust 12 (1875). HallHist. 281 (1954).
-EGENSKAP~002, äv. ~200. om egenskap som är utmärkande för en släkt. Gripenberg Järnefelt MFöräldr. 66 (1929).
-EGOISM. jfr egoism 1. JGRichert (1816) hos Warburg Richert 1: 78. —
-EMBLEM. om emblem som är symbol för en släkt; jfr -märke 2. Livrustk. 1937—39, s. 148.
-EPOS. jfr epos 1 o. -drama 1. 3Saml. 30: 82 (1950).
-FADER. (släkt- 18191918. släkte- 1799) (numera bl. tillf.) om stamfader för en släkt; jfr ätte-fader. En språkens förbistring .. twingade (efter försöket att bygga Babels torn) de åtskilliga slägtefäderne, at med de sina wandra til andra länder. Wulf Köppen 1: 217 (1799). Karlfeldt FlBell. 29 (1918).
-FEJD. fejd mellan släkter l. inom en släkt; äv. oeg. l. bildl. Korsikanska släktfejder. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 378 (1868). När .. (Folkungaätten) under .. (1200-talets) senare hälft .. helt kommer till makten, bjuder ju Folkungasagan .. på mörka släktfejder. Ek SvFolkv. 124 (1924). Budkavle-SM i orientering i Skellefteå blev rena släktfejden. DN(A) 1964, nr 146, s. 27.
-FEL. om fel (se d. o. I 2 a, b) som är utmärkande för en släkt; äv. i utvidgad anv. (motsv. släkt, sbst. 2 d); jfr -drag. Lindfors (1824). 2NF 12: 464 (1909; i utvidgad anv.).
-FEST. om fest som firas inom en släkt (av en l. annan för denna mer l. mindre betydelsefull anledning). Rydberg KultFörel. 4: 196 (1887).
-FIDEIKOMMISS. om fideikommiss inom en släkt; särsk. konkret; jfr familje-fideikommiss. Dahlgren Carl 19 (1916).
-FIENDSKAP~002, äv. ~200. om fiendskap mellan släkter l. inom en släkt. Topelius Fält. 2: 118 (1856).
-FOLK. (†)
1) till 1, om folk (se d. o. 3) som utgör l. tillhör ngns släkt, (ngns) släktingar; jfr folk 5 e. VDAkt. 1671, nr 167.
2) till 5 c: (med ett l. flera andra folk) besläktat folk (se d. o. 1). Då grekiskan .. är ett .. i språkwetenskapen så widt möjligt ordnadt helt, som ursprungligen består af flere spridda slägtfolks olika sätt att uttrycka sig; så måste (osv.). Almqvist GrSpr. 59 (1837). Ahlqvist Kult. 12 (1871).
-FOND. om fond (se fond, sbst.1 II 2) som är avsedd att användas inom en släkt. Ätten (Ulrich) äger en släktfond. SvSläktkal. 1920—21, s. 493.
-FORSKA. bedriva släktforskning. RöstRadio 1937, nr 25, s. 15.
-FORSKARE. [jfr t. geschlechtsforscher] jfr -forskning o. genealog. NF 18: 668 (1894).
-FORSKNING. [jfr t. geschlechtsforschung] om forskning rörande en l. flera släkter (jfr genealogi 2); äv. om forskning som undersöker vilka egenskaper l. komplex av egenskaper som brukar följas åt l. företräda varandra inom en släkt (i sht vid ärftlig sjukdom). Släktforskning i svenska och utländska arkiv. SvSlägtkal. 1887, s. IV. Släktforskningen lämpar sig .. bäst för sällsynta och enkla, tvillingforskningen för vanliga och sammansatta egenskaper. VetenskIDag 463 (1940).
-FOTOGRAFI. jfr fotografi 2 o. -bild 1. Heerberger NVard. 79 (1936).
-FRED. fred mellan släkter l. inom en släkt. IllRelH 169 (1924).
-FÖLJD. [jfr t. geschlechtsfolge] om genealogisk följd l. kedja, släktledning l. stamträd; i sht förr äv. i utvidgad anv., om generation (jfr släkt, sbst. 7 a); äv. mer l. mindre bildl. Led i en släktföljd. En Slägtföljd, en genealogisk kedja ifrån den första människan til Jesum Christum .. borde författas. Wulf Köppen 1: 26 (1799). En .. (som först sent nått högre odling) har ej i sitt språk, och kan ej hafva den oafbrutna slägt-följd af begrepp, som gör, för hvar sak, egna hemfödda uttryck möjliga. Leopold i 2SAH 1: 225 (1801). Rinaldo din rival! kan han jemföras dig / Till slägtföljd och till börd af kungar? JGOxenstierna 5: 130 (c. 1817). Många slägtföljder hafwa sedan .. (Jesu tid) efterträdt hwarandra .., och ännu har Christus icke återkommit. Melin Pred. 3: 137 (1852).
-FÖRBAND. (mera tillf.) om förband (se d. o. 3 c) som utgörs av en släkt. 2NF 1: 1196 (1904).
-FÖRBANNELSE. (i sht i vitter stil) om förbannelse (se d. o. 2 b) som vilar över en släkt l. som följer en släkt generation efter generation. Hedén 3: 172 (1916).
-FÖRBINDELSE.
1) om förbindelse (se d. o. 1 d) som föreligger mellan medlemmar av en släkt l. om förbindelse (se d. o. 1 f) som gm giftermål uppkommer mellan olika släkter (särsk. i uttr. stå i släktförbindelse med ngn, vara besläktad med ngn); ofta konkretare (särsk. i pl., om relationer inom en släkt l. mellan släkter) l. konkret (särsk. i pl., övergående till en beteckning för släktingar); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr släkt, sbst. 3). Önskvärda slägtförbindelser grundlade (hennes) goda barns lycka. Wallin Rel. 2: 189 (1819, 1827). Af Stenbockeslägten lefde flere herrar .., wigtiga genom rikedomar och slägtförbindelser. Fryxell Ber. 4: 70 (1830). Man förbisåg (då Ulrika Eleonora d. y. valdes till drottning) de fördelar som kunnat vinnas af czarens önskan att ingå slägtförbindelse med Sveriges thronföljare. Beskow i 2SAH 38: 49 (1863). Stj har .. sin plats endast framför vek vokal, i orden stjäla, stjelk, stjelpa, stjerna, stjert och deras slägtförbindelser. Rydqvist SSL 4: 370 (1870). Willinge. Utanför Kymendö … Vackert ställe. Underhåller slägtförbindelse med vårt värdfolk på Kymendö. Strindberg Brev 3: 232 (1883). (Joar Blå har möjligen) stått i slägtförbindelse med den .. (erikska) konungaätten. Hildebrand Medelt. 2: 4 (1884). Han (hade) i societeten träffat en ganska trevlig högadlig ung flicka, inte så rik, men med inflytelserika släktförbindelser. Krusenstjerna Pahlen 6: 168 (1935).
2) (†) om förbund bestående av medlemmar av en släkt. Schybergson FinlH 1: 9 (1887).
-FÖRBUND. (släkt- 1790 osv. släkts- 1682) om förbund (se d. o. 4) mellan släkter (i sht förr äv. om förbund mellan stater som grundar sig på släktförbindelse mellan furstehusen); förr äv. om släktförbindelse. Der någon uthaf högt [ärade] h:r Professorerne weet sig i skyldskap, slächtz förbund eller swågerskap medh contraparten h:o Christina .. Rudbeckia wara interesserad, den samma widh actoris företagande wille absentera sigh. UUKonsP 15: 238 (1682). (L. H. Villars) var .. (1717) den förste, som upptänkte och önskade ett slägt-förbund mellan Spanien och Frankrike. GLOxenstierna i 1SAH 3: 400 (1790, 1802). Järta 1: 198 (1832).
-FÖRENING.
1) (†) om överenskommelse mellan medlemmar av en släkt; jfr förening 3. (Hertig Adolf Johan) klagade (i en skrivelse 1681) på det bittraste öfver reduktionen; påstod, att dess åtgerder vore orimliga, stridande mot slägtföreningar, hertigens värdighet och konungens höghet. Fryxell Ber. 14: 10 (1846).
2) om förening (se d. o. 7 c) som består av medlemmar av en släkt (o. som har till syfte att sammanföra dessa till personlig bekantskap, att utforska släktens historia o. utöva understödjande verksamhet inom släkten o. d.); i sht förr äv. om samfund (se d. o. 3 c) bildat av medlemmarna av en släkt (förr äv. i utvidgad anv., motsv. släkt, sbst. 2 a α, om samfund bildat av medlemmarna av en folkstam o. d.). Samma bestämmelse är de större, de mera sammansatta slägtföreningarnes pligt, som redan inom det husfaderliga lifvets enfald är de mindres, de enklares: att uppfostras till frihet, sanning, odödlighet. Atterbom Minnest. 2: 399 (1826). (Släktingar o. familjemedlemmar) lefde .. (i äldsta tider) tillsammans, och förde alla samma lefnadssätt. Så uppkommo slägtföreningar, och dessa bildade de första, enklaste samhällen. Strinnholm Hist. 1: 509 (1834). Släktföreningen Söderbaum höll i lördags sitt femte ordinarie släktmöte i Stockholm. SvD(A) 1940, nr 281, s. 5.
-FÖRFATTNING. (i fackspr.) om den organisation som kännetecknar ett släktsamfund; jfr författning 5. Järta 1: 214 (1832).
-FÖRGRENING. om en släkts förgrening (se förgrena 1 b); särsk. konkret. Ända ut i de yttersta släktförgreningarna. Verd. 1884, s. 112. (Efternamnet) Hägge var ett godt namn med ganska vid släktförgrening. Höglund Skogsinsp. 132 (1906).
-FÖRHÅLLANDE. om förhållande (se d. o. 5) mellan två l. flera medlemmar av en släkt; släktskapsförhållande; äv. mer l. mindre bildl. (jfr släkt, sbst. 3). Invecklade släktförhållanden. (I rådsherrar) skolen .. döma efter lagens bokstaf och icke efter slägtförhållanden. Sparre Frisegl. 3: 147 (1832). Slägt- och familjförhållanden hafva (i lapskan) alla lapska namn … Några svenska ord hafva dock ingått i bruk. Düben Lappl. 309 (1873). Fröberg Harm. 406 (1878; bildl.). Genom eldsvåda förkomna kyrkoböcker kunna åstadkomma mycken oreda i slägt- och arfsförhållanden. Adelsköld Dagsv. 3: 333 (1900).
-FÖRLIKNING. om förlikning mellan släkter l. inom en släkt. Almqvist Urn. 22 (1838).
-FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. om förmögenhet (se d. o. 2 c) inom en släkt. 2NF 17: 1415 (1912).
-FÖRPLIKTELSE. (i vitter stil) jfr -plikt. Levertin Linné 87 (1906).
-FÖRTECKNING. om förteckning över medlemmar av en släkt; äv. om förteckning över (i ett arbete omnämnda) släkter. Melin HelSkr. Neh. 7: 5 (1862). SvSlägtkal. 1885, s. 183 (om förteckning över släkter).
-FÖRVANT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7205). (numera föga br.) släkting; jfr släkt, sbst. 8. L. Paulinus Gothus Stiernsköld H 1 a (1628). SDS 1895, nr 210, s. 1.
-GEMENSAMHET~0102 l. ~0200. (numera föga br.) = -gemenskap; äv. bildl. (jfr släkt, sbst. 3). LBÄ 4: 13 (1797; bildl.). 2VittAH XXXI. 6: 4 (1892).
-GEMENSKAP~020 l. ~002. om (känsla av) gemenskap mellan personer som tillhör en o. samma släkt. TurÅ 1964, s. 51.
-GENERATION. släktled (se d. o. 1). TSvLärov. 1943, s. 375.
-GIFTE. gifte mellan släktingar. Strindberg TjqvS 2: 169 (1886).
-GIFTERMÅL~002, äv. ~200. = -gifte. EkonT 1899, s. 207.
-GILLE. särsk. (tillf.) motsv. gille 4 c. Tigerstedt MedUtv. 1: 29 (1923; om forntida sammanslutningar inom vilka läkekonsten gick i arv från far till son).
-GNABB. jfr -fejd. Kellgren (SVS) 5: 237 (1789).
-GODS. [jfr t. geschlechtsgut] om gods (se d. o. 6) som tillhör en släkt (sedan flera generationer); särsk. om fideikommiss. Crusenstolpe Tess. 1: 221 (1847). Dalin (1854; särsk. om fideikommiss).
(5) -GRAD. (†) grad av släktskap, släktskapsgrad; äv.: släktled l. generation (jfr släkt, sbst. 7). Lindfors 2: 540 (1824). Först sedan .. (vissa inälvsmaskar med generationsväxling) genom flera slägtgrader ha förändrat kroppsbyggnad och lefnadssätt, bli de intestinalmaskar, hwartill de ursprungligen woro bestämda. Holmström Ström NatLb. 4: 37 (1852). Om vi .. förlikna de stora afdelningarna af den indogermaniska (språk-)stammen ej vid individer på olika slägtgrader utan vid äldre och yngre familjer af gemensamt ursprung, så kunna .. vi (osv.). PedT 1876, s. 156.
-GRAV. om grav (se grav, sbst.1 3) som är avsedd för l. tillhör en släkt. Holmberg Bohusl. 2: 175 (1843).
-GRAVSTÄLLE~020. (numera föga br.) om begravningsplats som en släkt utvalt l. köpt l. fått. Atterbom Minn. 249 (1817).
-GREN. om gren (se gren, sbst.1 4 b) av en släkt l. på ett stamträd, släktlinje. En utdöd släktgren. Möller (1790).
(5) -GRUND. (†) grund (se grund, sbst.1 III 4, 5) för släktskap (se d. o. 1); särsk. oeg. (motsv. släkt, sbst. 5 b), i fråga om släktskap mellan ljud. Leopold i 2SAH 1: 15 (1801). (Sv.) Slägtgrund .. (t.) ein Grund der Verwandtschaft. Möller (1807).
-GRUPP. grupp av släktingar. Bremer NVerld. 2: 361 (1853; i bild). Sammanhållningen inom den Braheska släktgruppen var mycket stor. Wrangel Barnd. 24 (1924). Andersson SvH 130 (1943).
-GRÄL, sbst.1, m. (†) om pedantisk släktforskare; jfr gräl, sbst.1 II. Tessin Bref 2: 333 (1755).
-GRÄL, sbst.2, n. jfr -fejd. Lindegren 1: 88 (1805).
(1, 2 a α?) -GUD. (i skildring av ä. förh.) om gud (se d. o. I) som dyrkas av en släkt (förr möjl. äv. av en folkstam). (Gr.) γενέσιος .. ϑεός, (sv.) slägt- o. skyddsgud. Melin 1: 278 (1845). IllRelH 361 (1924).
-GUDOMLIGHET~0102 l. ~0200. (i skildring av ä. förh.) jfr -gud. Arv 1952, s. 86.
-GÅRD. jfr -gods. Snoilsky 5: 11 (1894, 1897).
Ssg: släktgårds-diplom. diplom (se d. o. 1) som utdelas till ägare av gård som varit i en o. samma släkts ägo under en lång följd av år. DN(A) 1930, nr 148, s. 10.
-GÖMMA. om gömma (se gömma, sbst. 4) för dokument l. klenoder o. d. som berör resp. tillhör en släkt. Mangård Dybeck 10 (1937).
-HANDLING. konkret, om handling (se d. o. 10) som tillhör (l. tillkommit inom) en släkt (o. som rör dess historia). Eichhorn Stud. 3: 241 (1881).
-HAT. (släkt- 1824 osv. släkte- c. 1800) om hat mellan släkter l. inom en släkt; äv. bildl. (jfr släkt, sbst. 3). HSH 9: 97 (c. 1800). Jag har aldrig haft någon sympati för bönderna. Det är visst en sorts släkthat hos mig. Ekelund Brev 1: 162 (1915).
-HEM. (mera tillf.) jfr -hus. (Min kinesiska värdfamiljs) stora släkthem kallas Landsflyktens hus. Trettiofem generationer av samma familj äro födda innanför dess stadiga grå murar. Wieselgren Waln LandsflH 42 (1934).
-HEMLIGHET~002, äv. ~200. om hemlighet som bevaras inom en släkt. Hertzberg Reijonen 160 (1885).
-HERRADÖME~0020. (numera föga br.) om herravälde som utövas av en släkt l. medlemmar av en släkt. EkonS 2: 318 (1897).
-HISTORIA.
1) om (framställning av) en släkts l. flera släkters historia; äv.: släktforskning. Antalet af Romerska så väl slägtregister, som slägthistorier, (har) varit mycket stort. Lysander RomLittH 124 (1858). En omfattande släkthistoria är Johannes R. G. Rudbecks ”Bibliotheca Rudbeckiana”. 2NF 38: 59 (1925). Bedriva, fördjupa sig i släkthistoria. Östergren (1941). Det är den moderna forskningens inriktning på de ekonomiska sammanhangen, som ur genealogiens förmälning med godshistoriken frambragt den moderna medeltida släkthistorien. HT 1951, s. 439. särsk. (mera tillf.) i uttr. ha en släkthistoria, tillhöra en (berömd) släkt som genomgått betydelsefulla öden l. en betydelsefull utveckling (värd(a) att omtalas i historien). Hedberg Bekänna 169 (1947).
2) om kortare berättelse om anmärkningsvärd tilldragelse l. följd av tilldragelser inom en släkt. Berätta släkthistorier. Cederschiöld Folksägn. 59 (1932).
-HISTORIK. historik över en släkt. 2SvBL 7: 4 (1926).
-HISTORIKER. jfr historiker 2 o. -historia 1. Wretman Släktvet. 7 (1924).
-HISTORISK. [jfr -historia 1] som har avseende på l. sammanhänger med l. innehåller (l. innebär en skildring av) släkthistoria l. släktforskning. LD 1918, nr 78, s. 3 (om forskning). SvD 16/5 1937, Söndagsbil. s. 10 (om litteratur).
-HORN. (i sht förr) om dryckeshorn som tillhör en släkt sedan flera generationer. Näsström FornDSv. 2: 312 (1948).
(5 c) -HOV. (†) (med ett l. flera andra hov) besläktat hov. De trenne slägthofven i Stockholm, Köpenhamn och Berlin skulle .., enligt .. (G. III:s) tanke, förenas i (ett förbund mot Ryssl.). Beskow i 2SAH 37: 356 (1863). Oscar II Mem. 3: 155 (1869).
-HUS. (mera tillf.) hus som tillhör en släkt sedan flera generationer. OoB 1903, s. 328.
-HUSHÅLL~02 l. ~20. hushåll (se d. o. 3) som omfattar en släkt. LD 1958, nr 219, s. 4.
-HYGIENISK. i sht med. som har avseende på l. tillhör l. har samband med åtgärder som syftar till att förbättra (l. förebygga tillbakagång i) en släkts biologiska kvalitet (gm att öka l. bibehålla frekvensen av gynnsamma arvsanlag). 2NF 25: 638 (1916).
-HÄMND. om hämnd som utkrävs mellan (stridande l. rivaliserande) släkter, i sht om blodshämnd. Frey 1841, s. 94.
-HÄNSYN~02 l. ~20. hänsyn till den egna släkten l. dess medlemmar; jfr -avsikt, -konsideration. Törngren Jepson LadyNoggsMedl. 258 (1912).
-HÖG. i sht arkeol. släkts gravhög, ättehög. Brunius Resa 1838 99 (1839).
-HÖGFÄRD~02 l. ~20. jfr -stolthet. SvD(A) 1960, nr 302, s. 20.
-HÖGTID~02 l. ~20. om högtid som firas av en släkts medlemmar. Rogberg Pred. 1: 203 (1826).
-HÖVDING. (om ä. l. mera primitiva förh.) om ledare l. huvudman l. anförare för en släkt. Reuterdahl SKH II. 1: 109 (1843).
-INSTINKT. om instinkt (se d. o. 2 c) som kommer en person att känna samhörighet med sin släkt (o. att sträva efter dess bästa). Strindberg Hafsb. 227 (1890).
-INSTITUTION. om släkt betraktad ss. en institution inom samhället. Levertin Linné 87 (1906).
-INTRESSE. intresse (se d. o. 3) som har den egna släkten o. dess förhållanden till föremål; äv. (motsv. intresse 3 e) oeg., om person l. affärsföretag o. d. som företräder en släkts ekonomiska intressen (i sht i pl.). Olivecrona LagbGift. 104 (1851). Tillsammans förfogade de magnus-philipsonska släktintressena över 54 aktier. Helmfrid Holmen. 318 (1954).
-INTRIG. jfr intrig 1. Engström Milst. 40 (1929).
-JORD. jfr jord 5 o. -gods. Järta 1: 230 (1832).
-KALAS. jfr -bjudning. NorrlS 110 (1802).
-KALENDER. kalender (se kalender, sbst.2 3) med uppgifter om (levande) personer av en släkt o. med en inledande översikt av släktens historia o. äldre generationer. Svenska släktkalendern har utgivits sedan 1912. NDA 1884, nr 114, s. 2.
-KAMP. jfr -fejd. Lamm i 3SAH LIII. 2: 143 (1942).
-KAPELL. (i sht förr) om kapell (se kapell, sbst.1 1 b) avsett för medlemmar av en släkt. Fornv. 1922, s. 34.
-KARAKTÄR, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7205) för en släkt utmärkande karaktär (se d. o. 3 a). FinBiogrHb. 260 (1896).
(5) -KATEGORI. (i fackspr.) om kategori (t. ex. kusin l. syskonbarn) vartill ngn är att hänföra med hänsyn till sin släktskap med en l. flera andra. Bergstrand SvLäkS 518 (i handl. fr. 1943).
-KEDJA. kedja (se d. o. 3 a ε) av personer som hör till en o. samma släkt. NerAlleh. 1886, nr 84, s. 3.
-KLENOD. om klenod (se d. o. 1) som tillhör l. gått i arv inom en släkt. Crusenstolpe Mor. 6: 390 (1844).
-KLUBBA. (förr) om långskaftad klubba med vilken enl. folktraditionen på vissa orter en sjuk l. ålderstigen anhörig dödades (l. lät döda sig) av sina släktingar (varvid alla släktingarna skulle hålla i skaftet), ätteklubba. Budk(Brage) 1934, s. 1.
-KOALITION. jfr -förbund. SvFolket 2: 22 (1938).
-KOMPLEX.
1) (mera tillf.) om komplex bildat av medlemmarna av en släkt. Vasenius Top. 1: 94 (1912).
2) om komplex bildat av släktgods. Rosman BjärkSäb. 1: 113 (1923).
-KONSIDERATION. (numera mindre br.) = -hänsyn. Strindberg NRik. 115 (1882).
-KRETS. krets av personer som tillhör en o. samma släkt; äv. bildl. (jfr släkt, sbst. 3). Wirsén i 2SAH 12: 162 (1827). Den som blifvit .. släkt med Jesus, för honom öppnar sig också en ny släktkrets bland människor. Beskow Pred. 87 (1901).
-KRIG. (utom i oeg. l. bildl. anv. numera bl. om ä. l. primitiva förh.) om krig mellan släkter l. inom en släkt; äv. oeg. l. bildl., om släktfejd o. d. CTJärta i 2SAH 17: 255 (1836). Enckell Olivpar. 39 (1934; oeg.).
-KRÖNIKA. om krönika (se krönika, sbst.1 1, 2) som behandlar en släkt o. dess medlemmar. Lysander RomLittH 14 (1858). (Malla Silfverstolpes) släktkrönika omfattar hela gustavianska societén. Johanson SpeglL 100 (1912, 1926).
-KULT. i sht rel.-hist. om kult som utövas av en släkt. IllRelH 405 (1924).
-KUMMEL. (numera föga br.) jfr kummel 2 o. -hög. Rydberg Myt. 1: 461 (1886).
-KUNNIG. som har (goda) kunskaper om en släkt l. släkter (o. dess resp. deras historia, medlemmar o. d.). Atterbom VittH 174 (1845; om jättinnan Hyndla).
-KUNSKAP~02 l. ~20. om kunskap (se d. o. 1) om en släkt l. släkter (o. dess resp. deras historia, medlemmar o. d.); äv. om släktvetenskap (jfr kunskap 3). Genealogien .. (dvs.) Slägt-Kunskapen, som wisar skyldskapen emellan de Personer, som (i historiska sammanhang) omtalas; hwilken i Arfsaker, och eljest, ofta mycket uplyser. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 100 (1775). Slägt-kunskapen (hos lapparna) går oftast icke högre än till Far och Farfar. VetAH 1803, s. 280.
-KVINNA. (släkt- 1681. släkte- 1661) (†) kvinnlig släkting; jfr släkt, sbst. 8. VDAkt. 1661, nr 279. Därs. 1681, nr 52.
-KÄNNARE. person som har (stor) kännedom om släkter (deras uppkomst o. historia o. d.); jfr genealog. Ahrenberg Männ. 5: 149 (1910).
-KÄNSLA. om känsla av samhörighet med (o. stolthet över) den släkt som man tillhör; äv. oeg. l. bildl.; jfr släktskaps-känsla. SvLittFT 1837, sp. 773. Laurin Folkl. 175 (1915; oeg.).
-KÄR. som är fäst vid l. hyser (stor) välvilja l. sympati för sin släkt; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr släkt, sbst. 3). VDAkt. 1706, nr 246. Adlerbeth Ov. 285 (1818; om hjärta). Småländingen är slägtkär; äfven i elden bibehåller han känsla för landsmannen. Hultin Minn. 52 (1872). jfr (†, med ordlekande anslutning till kär II 1 a): (Farbrodern:) jag är .. dödligen kär. .. (Brorsonen:) Ja slägtkär i sin brorsons tilkommande hustru — det är mycke naturligt. Altén Schachm. 105 (”103”) (1798).
Avledn.: släktkärhet, r. l. f. (numera bl. tillf.) egenskapen att vara släktkär, släktkärlek. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-KÄRLEK~20, äv. ~02. [jfr t. geschlechtsliebe] kärlek till sin släkt, stark släktkänsla; förr äv.: kärlek till (make o.) barn. Ödmann Hågk. 1: 36 (1801). Det är .. (kvinnan) som fått slägtkärlekens ingifvelse och magt såsom en naturens skänk. Hwasser VSkr. 1: 31 (1852).
(5 c) -LAND. (†) med ett l. flera andra länder besläktat land. Oscar II Mem. 3: 159 (1869).
-LED.
1) till 1: led (se led, sbst.1 10 a) i en släktföljd; äv. i utvidgad anv., om sammanfattningen av dem som är samtidiga l. kommit till vid ungefär samma tid: generation (jfr släkt, sbst. 7 a). Från far till sonson är tre släktled. Gården hade gått i arv i flera släktled. Gångna, kommande, nya släktled. (För varje nytt arvskifte) skall ett för långt klufwet hemman .. blifwa mera gäldbundet än förut. Wi hafwa icke ännu hunnit öfwerlefwa så många Slägtleder, som härtill behöfwas. Ändå börjar detta onda wisa sig. AdP 1789, s. 168. Erik Larsson Armfelts talrika efterkommande .. valde under många slägtleder stamfadrens yrke. Tegnér Armfelt 1: 1 (1883). Släktleden hade bytt av varandra: sonen trädde till efter fadern vid harv och årder. Moberg Utvandr. 5 (1949). Pluralformerna i bibeln kommer att för ett yngre släktled te sig som ålderdomliga. Wessén i 3SAH LXIII. 1: 24 (1952). särsk. [möjl. med anslutning till leda, v.2 9 c] (föga br.) i utvidgad anv., i uttr. ha god släktled, ha god härstamning l. stamtavla o. d.; jfr -ledning. Högberg Vred. 3: 175 (1906).
2) till 5: släktskapsgrad (jfr led, sbst.1 10 c); särsk. i (det i sht i pl. använda) uttr. förbjudet släktled, förbjudet led (se led, sbst.1 10 c slutet). Lindfors (1824). (I ett sovjetskt cirkulär år 1920 har) blivit uppsatt följande förteckning över personer, med vilka man ej får ingå äktenskap: Farfar, morfar, Fader, Broder, Son, Sonson, dotterson … Inga andra släktled hindra äktenskap. KyrkohÅ 1928, s. 149. I förbjudna släktled. Östergren (1941).
-LEDNING. (i fackspr.) abstr., om utredning l. framställning av en släkts härkomst o. släktskapsförhållanden; vanl. konkretare, om släktföljd l. stamtavla l. släktregister (förr äv. konkret, om släkt); äv. mer l. mindre bildl. (jfr släkt, sbst. 3); jfr -utledning. (Sv.) Slägtledning .. (t.) die Ableitung eines Geschlechts, Genealogie. Möller (1790). Hagberg Shaksp. 8: 176 (1849; bildl.). (Modern) hade icke kunnat amma sjelf och dog af barnsängarne; alltså var hon af en utdöende art, som icke kunde hålla sin slägtledning vid lif! Strindberg TjqvS 3: 114 (1887). Efter mönstret af Örnbergs ättartal har jag uppgjort en liten slägtledning, utvisande att jag i 13: de led härstammar från Torbjörn Persson Ekestubbe. Johansson Dagb. 2: 283 (1889).
Ssg: släktlednings-historia. (i bibeln) om uppdiktad berättelse som innehåller släktregister. 1Tim. 1: 4 (NT 1907; äv. i Bib. 1917).
-LEGEND. jfr legend 2 o. -historia 2. Lampén HTvFinl. 138 (1919).
-LIK, adj.1 (adj.2 se sp. 7206). (numera bl. tillf.) som i fråga om utseende l. egenskaper l. uppträdande o. d. liknar l. påminner om sin släkt. Mennander Br. 1: 143 (1767).
-LIKHET~02 l. ~20, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7206). [jfr -lik] i fråga om utseende l. egenskaper l. uppträdande o. d.: likhet som uppträder hos medlemmar av en o. samma släkt, släkttycke; äv. bildl. Bengtsson Linklater JuanAmer. 111 (1931; bildl.). Uggla Haslund Jab. 322 (1932).
-LINJE. (släkt- 1584 osv. släkta- 1680. släkte- 15781691)
1) släkttavla (där släktskapsförhållandet mellan släktens medlemmar är illustrerat med linjer (se linje 1)); äv. (o. numera bl., föga br.) abstraktare, om släktledning l. släktföljd l. härstamning. Effther som slechtelinienn h(er) på ryggen å thette breff stelt är wt wisser. UpplDomb. 2: 16 (1578). Man känner icke hans (dvs. Melki-Sedeks) .. slägtlinia. Ödmann StrFörs. III. 1: 104 (1811). IllSvOrdb. (1955).
2) om linje (se d. o. 7 a) av en släkt, släktgren; äv. i utvidgad anv. (jfr släkt, sbst. 2 d), i fråga om djur (jfr linje 7 c); förr äv. i uttr. uppstigande släktlinje, uppstigande led (jfr linje 7 b slutet). Widekindi Krijgh. Dddddd 3 b (1671). Upstigande släkt-linia. Lind 1: 224 (1749). FoFl. 1937, s. 196 (i fråga om bladlöss).
Ssg: släktlinje-bok. (†) till -linje 1: bok som innehåller stamtavla l. släktregister o. d. RARP 2: 94 (1634: Slächt Linea book). Därs. 182 (1635: Slächt Linia Book).
-LISTA. (†) om släktregister o. d. Schultze Ordb. 2786 (c. 1755). Melin HelSkr. Neh. 7: 5 (1862).
-LIV, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7206). (numera bl. mera tillf.) om livet sådant det gestaltar sig i förhållandet mellan medlemmarna av en släkt. Järta 1: 231 (1832).
(5 c) -LJUD. (†) (med ett l. flera andra ljud) besläktat ljud; äv. om allittererande ljud. JournLTh. 1812, nr 270, s. 2 (om allittererande ljud). Ofta finner man i ett enda distichon (i P. Winstrups epigram) om hvarandra latinska, grekiska, danska och tyska, ja hebraiska ord som blott genom ett eller annat slägtljud förledt Förf. till en onaturlig sammanställning. BL 21: 4 (1855).
-LYNNE. (numera bl. tillf.) om lynne (se d. o. 2) som är utmärkande för en släkt; särsk. bildl. (jfr släkt, sbst. 3). Hwad är ett samhälle, om ej en talrik ätt, som fått sitt eget slägtlynne och sina egna omiszkänneliga anletsdrag? Ling Edd. 17 (1820).
-LÄNGD. (släkt- 1671 osv. släkte- 1689) om längd (se d. o. 8 b) över medlemmar av en släkt, släktregister; äv. bildl. (jfr släkt, sbst. 3); förr äv. i uttr. pröva sin släktlängd, styrka sin härstamning. Hon war aff Adlig Ätt, ok kund med uhrminns Ahner / Sin Släkt-längd pröfwa. Lucidor (SVS) 151 (1671). Brenner Dikt. 1: 224 (1708, 1713; bildl.). HT 1945, s. 348. särsk. (†) i utvidgad anv., om släktskap i rätt upp- l. nedstigande led (se led, sbst.1 10 b) l. i sidoled (se sido-led, sbst.2 3 a). FörarbSvLag. 4: 15 (1689).
-LÖS. [jfr t. geschlechtslos] som är utan släkt; äv. i utvidgad anv., om tillstånd som kännetecknar en person som är utan släkt; äv. substantiverat. VDAkt. 1720, nr 224. Därs. 1767, nr 287 (om tillstånd). Asklund BrödKlar. 194 (1962; substantiverat).
-MAN. (släkt- 1563 osv. släkta- 1699. släkte- 15251774) [fsv. släkta man, släktman; jfr mlt. slechtesman] (numera i sht i skildring av ä. förh.) manlig släkting, frände; äv. i utvidgad anv., motsv. släkt, sbst. 2 a α; jfr släkt, sbst. 8. G1R 2: 195 (1525). Skytte Or. B 7 b (1604; i utvidgad anv.). En svårighet i varje släktmonografi .. måste vara att ställa in släktmännen i ett rätt uppfattat politiskt sammanhang. HT 1951, s. 447. Anm. I nedan anförda språkprov torde schlechta vara felaktigt för schlechtamens. Thå kom för rätten erlig man Zacheus Lehwsen borgere vthi Helsingöör, och bekende sigh, medh sine sambröders och slechta ia och samtÿcke, haffue såltt och vplåtet .. Hinrich Hinrichson eth stenhwsz. 3SthmTb. 1: 242 (1594).
-MATRIKEL. Släktmatrikel är en förteckning över släktens medlemmar med mera fullständiga data och uppgifter än dem som av bl. a. utrymmesskäl ej får plats på släkttavlan. Sjöstedt Släktutredn. 2 (1961).
-MEDALJONG. jfr -porträtt. MinnGPrästh. 5: 223 (1929).
-MEDLEM~02 l. ~20. jfr medlem 1. Järta 1: 230 (1832).
-MEDVETANDE~0200, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7206). jfr medvetande, sbst. 2 a (γ), o. -känsla. Dahlgren Carl 31 (1916).
-MIDDAG~20, äv. ~02. jfr -bjudning. Topelius Fält. 4: 549 (1864).
-MINNE. minne (se minne, sbst.1 4) av person(er) l. händelse(r) i släkts historia; äv. om föremål l. förhållande vartill sådant minne är knutet; äv. i utvidgad anv. (motsv. släkt, sbst. 2 a α). SvLittFT 1835, sp. 227. Historien blir för .. (skolgossen som fått läsa om sitt lands historia) icke en krönika blott, utan ett slägtminne. Verd. 1884, s. 82. Med släktminnenas starka liv har .. (i Värml.) följt den hemstämningens intensitet, som gärna finnes då tradition och sägen äro med. OoB 1931, s. 645. Hopföra släktminnena till ett verkligt släktmuseum. Östergren (1941).
-MONOGRAFI. jfr -historia 1. HT 1951, s. 440.
-MONUMENT. jfr monument 1, 2. Näsström FornDSv. 1: 57 (1941; om ättehög).
-MORD. om mord på medlem(mar) av den egna släkten. Kolmodin Liv. 1: 115 (1831).
-MÅLTID~02 l. ~20. jfr måltid 2 c o. -bjudning. 2VittAH 7: 274 (1795, 1802).
-MÄNNISKA. (numera bl. mera tillf.) om person som (enbart) intresserar sig för sin släkt. Thorild (SVS) 3: 431 (c. 1790).
-MÄRKE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7206).
1) om märke (se märke, sbst.1 2) som anbringas på ngt (äv. djur) för att beteckna att det tillhör en viss släkt (jfr bomärke 1, ägarmärke); äv. bildl. (motsv. märke, sbst.1 2 g), dels om (nedärvd) egenskap o. d. som är karakteristisk l. utmärkande för medlemmarna av en släkt, dels (mera tillf.) om ngt som är karakteristiskt l. utmärkande för besläktade föremål (jfr släkt, sbst. 3 d). Schulthess (1885). Lunds domkyrka .. äger (i korets kolonnettgalleri) ett vackert släktmärke från Italien. Schück o. Lundahl Lb. 1: 104 (1901). Man kan skilja mellan två slag av bomärken: dels gårdsmärken, dels person- eller släktmärken. TurÅ 1916, s. 379. (Två hundar) äro ättlingar till Hummels (hund) Zenta, och båda bära de släktmärket längst akterut: en yvig svans, som står upp i vädret och ser ut som ett frågetecken. Ambolt Kar. 18 (1935). Sättet att röra läpparna även sedan man slutat tala är ett släktmärke, som går igen hos sonen. Östergren (1941). Renmärke av gemensam grundtyp för viss släkt eller släktgren (släktmärke) får ej utan särskilda skäl registreras för någon som ej tillhör släkten eller släktgrenen. SFS 1971, nr 437, s. 14.
2) om en på vapensköld o. d. förekommande sinnebild för en släkt; jfr märke, sbst.1 3, o. -emblem, -tecken 2. Reuterdahl SKH III. 1: 489 (1863).
-MÖBEL. om möbel som gått i arv inom en släkt. Form 1949, s. 38.
-MÖTE. möte (se d. o. 5) mellan personer av en o. samma släkt; jfr -sammanträde. Knorring Cous. 2: 70 (1834).
-NAMN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7206). (släkt- 1612 osv. släkte- 17501796) [jfr t. geschlechtsname] om ett (från fädernesidan ärvt) namn som bärs av personer tillhörande samma släkt, familjenamn, efternamn; motsatt: dopnamn, förnamn; jfr -tillnamn. Bära, antaga, erhålla ett släktnamn. Ansöka om ett släktnamn. Tempeus Messenius 163 (1612).
Ssgr: släktnamns-ansökning. SvD 1914, nr 85, s. 16 (i pl.).
-fråga. jfr fråga, sbst. 3. BtRiksdP 1915, XIII. 1: nr 7, s. 9.
-kommitté. SOU 1939, 4: V.
-sakkunnig. jfr sakkunnig a. SvD(A) 1921, nr 19, s. 4.
-NAMNS-SKYDD, äv. -NAMN-SKYDD. (-namn- 1954. -namns- 1921 osv.) jur. lagstadgat skydd för släktnamn mot obehörigt tillägnande. FörslLagSläktn. 1921, s. 12.
(5 c) -NATION. (†) (med en l. flera andra nationer) besläktad nation. Phosph. 1811, s. 559.
-OMRÅDE~020.
1) (mera tillf.) till 1, om område som bebos av en släkt. Fennia XLIX. 4: 354 (1929).
2) (†) till 2 a γ, om område som bebos av visst folkslag l. viss folkstam o. d. Rydqvist SSL 5: 41 (1874).
(5 c) -ORD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7206). (†) (med ett l. flera andra ord) etymologiskt besläktat ord. Brunkman SvGr. 84 (1767). Björkman (1889).
-PAPPER. jfr papper 2 o. -handling. 2VittAH XXXII. 1: 7 (1894).
(2 d) -PARNING. (†) om parning (se d. o. 2 b) av besläktade husdjur; jfr släktskaps-parning. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 5, s. 84. —
-PARTI. (†) = -bjudning; anträffat bl. oeg.; jfr parti 11. JGOxenstierna 2: 327 (1803, 1806).
-PASTORAT. (förr) om pastorat som gick i arv inom en släkt; jfr arvs-pastorat. Tegnér Brev 4: 132 (1826).
-PLIKT. plikt (se plikt, sbst.1 4) mot släkten; jfr -förpliktelse. Hammarsköld SvVitt. 2: 225 (1819).
-PORTRÄTT. porträtt av medlem(mar) av släkten. Fallström Chrys. 72 (1890).
-PUBLIKATION. jfr publikation 2 b o. -bok. MinnGPrästgSkara 28 (1928).
-PÅBRÅ~02 l. ~20, n. LfF 1907, s. 211.
-RAD. (numera bl. tillf.) = -kedja. Thorgnys förfäder hade i en lång slägtrad varit lagmän i Tiundaland. Holmberg Nordb. 456 (1854).
-RANG. (†) om en släkts rang (se d. o. 4). Möller (1790). Heinrich (1828).
-REGISTER. (släkt- c. 1540 osv. släkta- 1667. släkte- 15261693. släkts- 15601578) [jfr t. geschlechtsregister] om register (se d. o. I 1 c) över en släkt; äv.: stamträd l. stamtavla; stundom övergående i bet.: härkomst. Tit. 3: 9 (NT 1526). (Sv.) Slägtregister .. (fr.) table généalogique, arbre généalogique. Weste (1807). Slägtregister … Säjs stundom famil(järt) och med ironi för Härkomst .. (t. ex.) Jag känner hans slägtregister. Dens. FörslSAOB (c. 1815). särsk. i utvidgad anv.
a) (numera bl. tillf.) övergående till en beteckning för släkt l. familj; äv. bildl. (jfr släkt, sbst. 3), om grupp av samhöriga personer. Det war ett wackert slächt-register, sa kÿfwen (dvs. tjuven) fick see bölen och bölsknechten. Celsius Ordspr. 2: 739 (1709). Jo, jo, det är min sann ett wackert släcktregister, / Der all beskiedlighet och Dygd blir landförwister. / En Gubbe utan wett, en Flicka utan tucht. Knöppel Mannsschol. 16 (1741; fr. orig.: Quelle belle famille). Svedelius i 2SAH 55: 38 (1878).
b) om djurs stamtavla (jfr släkt, sbst. 2 d). Orrelius Diurr. 33: 8 (1750; över hästar).
Ssg: släktregisters-bok. (†) bok innehållande släktregister. KlädkamRSthm 1578 A, s. 8 b.
-RELATION. jfr relation 3 o. -förbindelse 1; särsk. pregnant (motsv. relation 3 b), med särskild tanke på den fördel man kan ha av sin relation till (inflytelserika) släktingar (i sht i pl., äv. i mer l. mindre konkret anv., särsk. övergående till en beteckning för inflytelserika släktingar). Jag (är) en ung man af plebs utan slägtrelationer. AnderssonBrevväxl. 2: 12 (1841). Han tog kansliexamen och lemnade Akademien, för att söka sin lycka i Stockholm, der han egde stora slägtrelationer och der således en lysande bana utvecklade sig för honom. Wetterbergh Sign. 154 (1843). Staf PolisvSthm 190 (1950).
-RELIK. jfr relik 4 o. -klenod. Troili Erica 60 (1897, 1901).
-RESA. om resa som ngn gör till sin släkt; särsk. om sådan resa till Amerika. AB 1957, nr 58, s. 8.
-RIK, adj.1 (adj.2 se sp. 7207). (†) som har stor släkt. Verelius 80 (1681).
-ROMAN. roman om en släkt (dess medlemmar, historia, härkomst o. d.). Küntzel ModTyLitt. 46 (1927).
-ROT. jfr rot, sbst.1 7 (b). SvLittFT 1835, sp. 534. Äfven på mödernet tränga Soldans släktrötter djupt i karelsk jord. Aho Soldan 5 (1901).
-RÅD.
1) om ett av släktmedlemmar bestående råd (se råd, sbst.3 22) med uppgift att diskutera o. handlägga släktangelägenheter; vanl. allmännare, om grupp av släktmedlemmar som samlats för att diskutera släktangelägenheter; jfr familje-råd. SvD(AB) 1919, nr 208, s. 6 (om föreslagen institution). Det samlade släktrådet beslöt (osv.). Östergren (1941).
2) om sammanträde l. möte l. rådplägning inom släktråd (i bet. 1); vanl. allmännare, om sammanträde osv. inom grupp av släktmedlemmar. PT 1903, nr 108 B, s. 1. Rönnberg Brovakt. 52 (1904; allmännare).
Ssgr (till -råd 1): släktråds-sammanträde. jfr släkt-råd 2. PT 1892, nr 100, s. 1.
-RÄKNING. (släkt- 1574 osv. släkte- 15261581) [fsv. släkträkning] (numera bl. tillf.) om handlingen att utreda släktskap gm att räkna släktled (se d. o. 1); förr äv. konkret, om muntlig l. skriftlig redogörelse för sådan utredning, släktregister o. d. Tu må vnderwisa somblighom, ath the .. ingen act geffue på fabeler och slecteräkningar the ingen ända haffua. 1Tim. 1: 4 (NT 1526; Bib. 1541: Slechtregister). VDAkt. 1685, nr 63 (konkret, om skriftlig redogörelse). All släckträckning bör skiee ledwijs ifrån dhen döde som arfwet faller effter till dhen som ärfwa skall. FörarbSvLag 4: 81 (1690).
-RÄTT.
1) (numera föga br.) familjerätt. Offentliga föreläsningar i föräldrarätt, förmynderskapsrätt, arfsrätt och öfrig slägträtt. BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 214.
2) om rätt (se rätt, sbst.2 4) som tillkommer (ngn ss. medlem av) en släkt; jfr -rättighet. Reuterdahl SKH II. 2: 159 (1850).
-RÄTTIGHET~002, äv. ~200, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7207). jfr -rätt 2. Boström 3: 142 (1850).
-SAGA.
1) (numera bl. tillf.) saga (se d. o. 2) om en släkts (förnäma) ursprung o. anor o. d.; jfr -sägen. 2NF 17: 1409 (1893).
2) om saga (se d. o. 3) om en l. flera släkter (som följs genom flera generationer); särsk. motsv. saga 3 b, om sådan saga som skildrar förhållanden vid tiden för kristendomens införande på Island. Isländska släktsagor. NF 5: 52 (1881). Namnet Heidrek tillhör .. Lodbroks slägtsaga. 2VittAH XXXI. 6: 23 (1892).
3) (i sht i vitter stil) om en släkts saga (se d. o. 4). Strindberg Folkung. 161 (1899).
-SAK. jfr -klenod. Platen Ensam 100 (1939).
-SAMBAND~02 l. ~20. jfr -förbindelse 1 o. -förhållande. HT 1951, s. 439.
-SAMFUND~02 l. ~20. samfund (se d. o. 3) som utgörs av en släkt. Strinnholm Hist. 1: 510 (1834).
-SAMHÄLLE~020.
1) (†) släktbolag; jfr samhälle 2 a. Almquist Uddeh. 172 (1899).
2) (om ä. l. primitiva förh.) om samhälle (se d. o. 3) som är bildat av en släkt (o. organiserat efter härstamning o. släktskap). Järta 1: 232 (1832).
-SAMHÖRIGHET~0102 l. ~0200. samhörighet inom släkt; äv. bildl. (jfr släkt, sbst. 3). Flodström SvFolk 377 (1918). 2NF 33: 469 (1922; bildl.; i fråga om växter).
-SAMMANHANG~002, äv. ~200. jfr sammanhang 5 (d) o. -förhållande. 2VittAH XXXII. 1: 25 (1894).
-SAMMANHÅLLNING~0020. jfr sammanhållning 4 a. Enckell Olivpar. 50 (1934).
-SAMMANSLUTNING~0020.
1) (mera tillf.) hopkoppling l. förening av släkter (gm giftermål). Fornv. 1924, s. 126.
2) konkret: sammanslutning bestående av en släkt. BtRiksdP 1896, Saml. 1. II. 1: nr 6, s. 2.
-SAMMANTRÄDE~0020. (numera bl. tillf.) jfr -möte. Bremer Grann. 1: 154 (1837).
-SIDA. (†) = sida, sbst. 19 a. Dalin FrSvLex. 1: 266 (1842). Schulthess (1885).
-SILVER. jfr silver 2 o. -klenod. Rig 1952, s. 77.
-SINNE. (mera tillf.) jfr sinne, sbst.2 9, o. -känsla. Wretman Släktforskn. 5 (1916).
-SJUKA. (†) = -sjukdom. Tholander Ordl. (1872).
-SJUKDOM~02 l. ~20. om sjukdom som är vanlig inom l. som går i arv i en släkt. ASvLäkT 1913, s. 468.
-SKANDAL. om skandal inom en släkt. Siwertz Fribilj. 237 (1943).
-SKILDRARE. jfr skildrare 2. NF 9: 1490 (1885).
-SKILDRING. jfr skildring 3. PersonhT 1918—19, s. 85.
-SKILLNAD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7207). (numera bl. tillf.) (folkstams o. d.) åtskillnad i olika släkter (bildande olika samfund). Castrén Res. 1: 298 (1852).
-SKRIVARE. (†) = -forskare. 1VittAH 2: 115 (1773, 1776).
-SKULD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7207). om skuld (se skuld, sbst. I 6) som vilar på en släkt. IllSvLittH 4: 340 (1957).
-SKYMF. om skymf mot en släkt. Crusenstolpe Tess. 1: 30 (1847).
-SKÄL. skäl som har med släkt att göra; jfr -hänsyn. Wirsén Vint. 247 (1890).
-SPILLING. [eg.: förstörande av släkten (med tanke på att onaturligt könsumgänge icke medför avkomma)] (†) om onaturligt könsumgänge. SalWijsh. 14: 26 (öv. 1561; gr. γενέσεως ἐναλλαγή; öv. 1536: stumma synder).
(5 c) -SPRÅK. (†) (med ett l. flera andra språk) etymologiskt besläktat språk. Brunkman SvGr. 103 (1767). Landsm. XI. 3: 4 (1897).
-STAM. (släkt- 16791885. släkte- 16791766. släkts- 1679) [jfr t. geschlechtsstamm (i bet. 1)] (†)
1) till 1, om en släkts härstamning l. upphov l. stamträd; jfr -stämma. Nu såsom wåra Konungars tal och Slechtstam uti första tiderna har någon owijsheet. Rudbeck Atl. 1: 868 (1679). Schulthess (1885).
2) till 1, om folkstam som urspr. bestod av en släkt. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 303 (1853).
3) till 5 c: (med en l. flera stammar) besläktad stam. Frey 1849, s. 357.
Ssg (till -stam 1, †): släktstams-frändskap. frändskap i fråga om härstamning. Tilas ÅmVetA 7/6 1766, s. 4 (: släckte-stamms och Vapen Frändskapen).
-STAT. (om ä. l. primitiva förh.) jfr -samhälle 2. Boëthius HistLäsn. 2: 7 (1898).
-STIFTELSE. om stiftelse till förmån för en släkts medlemmar. 2NF 34: 187 (1922).
-STOLT. stolt över att tillhöra en viss släkt, stolt över sin släkt. Kræmer Sydfr. 98 (1853).
-STOLTHET~02 l. ~20. [jfr -stolt] egenskapen l. förhållandet att vara släktstolt. Hedenstierna Svenssons 89 (1903).
-STOR. [jfr fvn. kynstórr] (†) i uttr. vara släktstor, höra till en stor o. ansedd släkt. Reuterdahl SKH 1: 353 (1838).
-STRID. jfr -fejd. TurÅ 1949, s. 87.
-STUDIUM. om studium rörande en l. flera släkter; jfr -forskning. Fahlbeck Ad. 1: 39 (1898).
-STÄMMA. (†) = -stam 1. Leopold 6: 108 (1803).
-SURV. (vard.) i sg. best., i uttr. hela släktsurven, hela släkten. Forssman Skolfl. 50 (1918).
-SÄGEN. om en (inom släkten traderad) sägen rörande släkt (dess historia, öde, medlemmar o. d.); jfr -saga 1. Fryxell Ber. 6: 213 (1833).
-SÄMJA. om sämja inom en släkt. Beskow i 2SAH 37: 127 (1863).
-TABELL. om tabell över en släkt; jfr -register. 2Saml. 11: 58 (1891).
-TAVLA. (släkt- 1754 osv. släkte- 15881799) [jfr t. geschlechtstafel] tavla över en persons anor l. en stamfaders avkomlingar; äv. i utvidgad anv., om redogörelse för en persons anor l. en stamfaders avkomlingar, släktledning o. d.; äv. bildl. (jfr släkt, sbst. 3); jfr -register, -träd 2 o. an-, släktskaps-, stam-tavla. HSH 10: 77 (1588). Sammanhanget mellan dessa typer (av spännen från bronsåldern) kan uttryckas medelst följande slägttafla. AntT 4: 38 (1872). Slägt- l. stamtaflor börja med stamfadern och hans hustru samt upptaga alla manliga och qvinliga afkomlingar. NF 5: 1008 (1882). Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla. Abraham födde Isak, Isak födde Jakob (osv.). Mat. 1: 1 (Bib. 1917).
-TECKEN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7207).
1) (numera bl. tillf.) = -märke 1. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) (†) = -märke 2. Lagerbring 1Hist. 2: 99 (1773).
-TILLDRAGELSE~0200. Verd. 1885, s. 64.
-TILLHÖRIGHET~0200 l. ~0102. särsk. konkret; jfr -klenod. LAHT 1900, s. 8 (om jordegendom).
-TILLNAMN. (†) = -namn. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 90 (1852).
(5) -TITEL. (†) släktskapsord (se d. o. 1); jfr släktskaps-titel. Beskow i 2SAH 40: 265 (1865).
(5 c) -TON. (†) gm släktskap (se d. o. 2 d) samhörig ton l. tonart. Vogler Clavérsch. 1 (1798). Norlind MusLex. (1916).
(5 c) -TONART. (†) gm släktskap (se d. o. 2 d) samhörig tonart. KonvLex. (1864). Fröberg Harm. 401 (1878).
-TRADITION. om tradition fortplantad inom en släkt; jfr -sägen. Hålla på, upprätthålla gamla släkttraditioner. VRydberg (1871) hos Warburg Rydbg 1: 19. —
-TRAGEDI. om (litterärt verk som behandlar) tragisk konflikt l. tragiskt öde o. d. inom en släkt. Athena 127 (1917). (Ebbe Skammelssons diktare) skapar en släkttragedi om kärlekssvek och känsloeruption. IllSvLittH 1: 253 (1955).
-TROHET~02 l. ~20. (numera föga br.) trohet mot släkten. Lysander Almqvist 138 (1878).
-TRÄD.
1) (numera bl. tillf.) om släkts vårdträd. Rydberg KultFörel. 6: 439 (1888).
2) om grafisk framställning av en persons avkomlingar i form av ett träd vid vars rot stamfaderns (o. hans hustrus) namn (jämte släktvapen) anbragts o. vars grenar åskådliggör släktens förgreningar, stamträd; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. dels ss. beteckning för en släkt, dels i uttr. som betecknar att en av flera arter bestående grupp i naturen har ett gemensamt ursprung; jfr an-träd, sbst.1 AntT IX. 1: 13 (1887). Tager man i övervägande, .. att hela djurriket bildar ett sammanhängande släktträd, då (osv.). Rosén Djurgeogr. 12 (1914). Jag känner .., att jag älskar min lilla mamma — att jag älskar min far — att jag älskar min farbror Sam, att jag älskar hela detta underliga sällsamma släktträd på vilket jag ej bara är en gren, ett blad, en blomma, utan också en årsring i själva släktträdets ved. Lidman Gossen 267 (1952).
-TRÄFF. jfr -möte. Fogelström StadVärld. 178 (1968).
-TVIST. jfr -fejd. Klint (1906).
-TYCKE. likhet (i fråga om utseende l. egenskaper l. uppträdande o. d.) som brukar förekomma hos medlemmar av en o. samma släkt, släktlikhet. De har, visar stort släkttycke med mödernesläkten. Weste (1807). särsk. i utvidgad l. bildl. anv., om likhet l. gemensamma drag o. d. hos (grupp av) personer l. föremål l. abstrakta företeelser o. d. som i ett l. annat avseende är samhöriga l. besläktade; jfr släkt, sbst. 2 a α, 3. Palmblad HbGeogr. 1: 69 (1826; mellan språkfamiljer). Släkttycket mellan de trenne (skandinaviska) folken är .. skarpt och omisskännligt utprägladt. (Cavallin o.) Lysander 64 (1855). Många lärda (hand)-stylar från 1600-talet (röjer) ett visst slägttycke. 2VittAH 22: 145 (1858, 1861). I det hela bär A(ristofanes’) komiska diktning ett utpräglat släkttycke med senare tiders politiska skämtpress, ja, med spexartade farser och revyer. Montelin VLittH 1: 130 (1930).
-UNDERSÖKNING~0020. jfr -forskning. Hofsten ÄrftlL 494 (1919).
-UPPGIFT~02 l. ~20. om uppgift l. upplysning om en släkt (dess medlemmar, historia, öde o. d.); i sht i pl. Anrep Slägtb. 1: Förord 1 (1871).
-UTLEDNING. (†) om härledning av släkt från stamfader; jfr -ledning. Palmblad Fornk. 1: 48 (1843).
-UTREDARE~0200. person som sysslar med släktutredning. Sjöstedt Släktutredn. 9 (1961).
-UTREDNING~020. utredning rörande en l. flera släkter l. rörande släktskap (inom en korporation o. d.), särsk. om sådan utredning bestående i uppgörande av släkttavla o. d.; äv. konkret, om resultatet av sådan utredning. Ahlman Suppl. (1883). Sina släktutredningar nedskref .. (Rasmus Ludvigsson) i en mängd böcker, som nu finnas förvarade i riksarkivet och offentliga bibliotek. 2NF 22: 1046 (1915). En .. släktutredning av Stockholms snickareämbete skulle säkert .. (visa) en fast skyldskap mellan åtminstone huvudparten av mästarstammen. Rig 1949, s. 134.
Ssg: släktutrednings-bevis. i sht jur. bevis (se d. o. 3) innehållande utredning om släktskap; jfr släktskaps-bevis. PT 1892, nr 32, s. 1.
(5) -UTTRYCK~02 l. ~20. (föga br.) uttryck som betecknar släktskap; jfr släktskaps-ord 1. Flodström SvFolk 365 (1918).
-VAPEN. (släkt- 1780 osv. släkte- 1641. släkts- 1760) om ett (urspr. på sköld anbragt) heraldiskt vapen som tillhör o. utgör symbol för en släkt; jfr -märke 2 o. familje-vapen. Adliga släktvapen. RP 8: 669 (1641). UNT 1938, nr 207, s. 7.
-VETENSKAP~002, äv. ~200. vetenskap som sysslar med enskilda människors härstamning o. därur härledda förhållanden, genealogi; jfr -forskning. Wretman Släktforskn. 8 (1916).
-VETENSKAPLIG~0020. jfr -vetenskap. Wretman Släktforskn. 2 (1916; om studium).
-VIS, adv.1 (adv.2 se sp. 7207). (tillsammans) i släkter, med varje släkt för sig. Lindfors (1824). Munthe ÖstasK 8 (1925).
-VÄNLIG. som visar välvilja mot släkten; med sakligt huvudord: som härrör från l. tyder på l. uttrycker välvilja mot släkten; äv. ss. adv. Kullberg Mem. 1: 127 (1835; om kyss). Lagus Pojk. 6 (1904; ss. adv.).
-VÄNLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -vänlig] egenskapen l. förhållandet att vara släktvänlig. Laurin Minn. 2: 384 (1930).
-VÄNSKAP~02 l. ~20. om vänskap inom en släkt. Sparre Stand. 46 (1847).
-VÄSEN(DE). (mera tillf.) sammanfattande, om allt vad som har med släkt(er) att göra. Rig 1950, s. 42.
-VÄTTE. om vätte som enl. ä. föreställningar hade till uppgift att skydda en viss släkt; jfr -dis. Bååth NordmMyst. 7 (1898).
-ÄKTENSKAP~002, äv. ~200. äktenskap som ingås inom släkten. 3NF 3: 511 (1924).
-ÄMNE. (numera bl. tillf.) (samtals)ämne rörande släktangelägenheter. Crusenstolpe Mor. 1: 206 (1840).
-ÄRA, r. l. f. Enckell Olivpar. 42 (1934).
-ÄRVD, p. adj. som gått i arv inom en släkt; i n. sg. äv. substantiverat. Ossiannilsson Lärk. 106 (1913; om hatt). Kärleken till det släktärvda hos vårt folk (är) djupt rotad. SvD(A) 1929, nr 192, s. 4.
-ÖDE. om en släkts öde l. om öde inom en släkt. Strindberg GötR 3 (1904). Dens. SRidd. 82 (1908).
-ÖVERHUVUD~0020. om överhuvud för en släkt. Rydberg KultFörel. 2: 44 (1885).
-ÖVERSIKT~002, äv. ~200, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7207). översiktlig redogörelse för en släkt; äv. i utvidgad anv. (motsv. släkt, sbst. 2 d), i fråga om djur. NF 17: 1409 (1893). LAHT 1931, s. 981 (i utvidgad anv.).
B (†): SLÄKTA-FANA, i det bildl. uttr. sätta ljus i sina släktafanor, kasta glans över sin släkt. Risell Vitt. 455 (1720).
-LINJE, -MAN, -REGISTER, se A.
C (†): SLÄKTE-BESKRIVARE, -BOK, -BREV, -FADER, -HAT, se A.
-HETTA. om hetsighet l. häftighet o. d. som är vanlig inom l. som går i arv i en släkt. HSH 1: 200 (c. 1730).
-KARL. manlig släkting; jfr släkt, sbst. 8. Beronius Reb. D 4 a (1674).
-KVINNA, -LINJE, se A.
-LÄGG. släkt; jfr lägg, sbst.1 3 a. Dalin Vitt. 5: 134 (c. 1753).
-LÄNGD, -MAN, -NAMN, -REGISTER, -RÄKNING, -STAM, -TAVLA, -VAPEN, se A.
-VEDERVILJA. om motvilja som ngn hyser mot en släkt. HSH 9: 164 (c. 1800).
D (†): SLÄKTS-BAND, -DRAG, -FÖRBUND, se A.
-FÖRVANTARE. släkting; jfr släkt, sbst. 8. OxBr. 12: 385 (1619).
-REGISTER, -STAM, -VAPEN, se A.
Avledn. (Anm. Nedan upptagna avledn. kan äv. (delvis) hänföras till släkte, sbst.2): SLÄKTA, v.2, se d. o.
-SLÄKTA, adj. oböjl. till 1: besläktad; ss. senare led i ssgn när-släkta.
SLÄKTIG, adj. (†) till 1: som hör till en o. samma släkt, besläktad (se d. o. 1 a); äv. bildl. (jfr släkt, sbst. 3). Herren Herren Gud som är så wjs som mächtig / Han giorde Menniskian som är med honom slechtig. Spegel GW 255 (1685). Schultze Ordb. 4496 (c. 1755). jfr sam-, van-släktig.
SLÄKTING, se d. o.
SLÄKTLIG, adj. (tillf.) till 1: som förekommer hos l. har avseende på släkt. Den släktliga anhörigheten tvinnas blodrikt ur härstamningsgrund. Erikson Succéb. 57 (1959).
SLÄKTSKAP, se d. o.

 

Spalt S 7170 band 28, 1978

Webbansvarig