Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKILDRING ʃil3driŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skildr- 1702 osv. skillr- 18041848)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. skildring, t. schilderung; vbalsbst. till SKILDRA, v.1]
1) till SKILDRA, v.1 1: (konstnärlig) bildframställning; målning l. teckning (i abstr. o. konkret bet.); porträtt; numera bl. i anv. uppfattad ss. bildl. anv. av 3. Holm NSv. 41 (1702). Andreas Wilhelm, en icke oöfvad målare, hade gjort utkastet till denna skildring (dvs. ett porträtt) af sin älskade lärare. Almqvist JK 104 (1835). Såsom föremål för konstnärlig framställning har vattnet alltid varit omtyckt, men skildring däraf i målning har emellanåt varit rätt konventionell. Nyblom i 3SAH 8: 282 (1893). (De stiliserade friserna) äro goda representanter för .. folkkonsten, som varken vill eller kan ge en genomförd naturalistisk skildring, utan som ombildar allt i dekorativt syfte med undertryckande av verklighetsformerna. 2SvKulturb. 1—2: 135 (1934). — jfr LANDSKAPS-, PORTRÄTT-, SEDE-, STÄMNINGS-SKILDRING.
2) (†) till SKILDRA, v.1 2: målning l. anstrykning av fartyg l. ett fartygs master l. rår; äv. konkretare, om målningen; äv. bildl. Min (gumma) är väl lite skamfilad af tiden, men ni må tro det var grann skildring .. på skuta, då hon var ny! Carlén Ensl. 1: 201 (1846). Bergman GotlSkildr. 86 (1882).
3) till SKILDRA, v.1 3: skildrande; ofta konkret(are), om skildrande framställning i tal l. skrift. En skriftlig, muntlig skildring. Han gav en livfull skildring av vad som hänt vid mötet. Adlerbeth Æn. 27 (1804). (Föreliggande) skillring af brödrariket delar sig i tvenne afdelningar ..: en statistisk och en historisk. Palmblad Norige I (1846). Hon tröttnade aldrig att höra sin hyresgästs långrandiga skildringar från lifvet bakom kulisserna. Idun 1888, s. 294. Selander Pegas. 87 (1941, 1950). — jfr FOLKLIVS-, HEMBYGDS-, KARAKTÄRS-, KRIGS-, KULTUR-, LANDSKAPS-, LEVNADS-, MILJÖ-, MÄNNISKO-, NATUR-, PERSON-, RESE-, SAMHÄLLS-, SAMTIDS-, SEDE-, SJÄLS-, SKRÄCK-, STÄMNINGS-, VERKLIGHETS-SKILDRING m. fl. — särsk. (numera bl. i Finl.) i uttr. skildring om, förr äv. l. över ngt, skildring av ngt; jfr SKILDRA, v.1 3 a. Skildringen på Lacedemons bragder och seder. CGNordforss i 2SAH 10: 226 (1822). Castrén Res. 1: 42 (1838: deröfver). Söderhjelm ItRenäss. 55 (1907: om). jfr (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 45 (1958).
4) (i vitter stil) till SKILDRA, v.1 4, ss. en sammanfattande beteckning för konstnärlig framställning av något slag, som ger en åskådlig, målande l. karakteriserande bild av ngt. Höijer 508 (1864). För honom var musiken en skildring av lyckan, såsom han delvis uppfattade den. Johnson GrKrilon 93 (1941). Det var en utländsk journalfilm (som visades). .. Bo kunde inte finna något nöje i en omständlig skildring av en motorcykeltävling på innebana. Hedberg VackrTänd. 262 (1943). En skildring .. i toner. SvHandordb. (1966). — jfr NATUR-, TON-SKILDRING.
Ssgr (i allm. till 3): SKILDRINGS-FÖRMÅGA. förmåga att skildra l. beskriva. Hwasser VSkr. 2: 355 (1851).
-GLÄDJE. (mera tillf.) om det förhållandet att ngn med glädje ägnar sig åt att skildra ngt. Hallström i 3SAH 42: 289 (1931).
-GÅVA. (i vitter stil)
1) till 1 (o. 4): (medfödd) förmåga att skildra med målning o. d. 2NF 13: 938 (1910).
2) till 3: (medfödd) förmåga att skildra (i tal l. skrift). EHTegnér i 3SAH 11: 121 (1896).
-KONST.
1) till 1 (o. 4), om konsten att skildra med målning o. d. 2NF 23: 949 (1915).
2) till 3, om konsten att skildra l. beskriva, berättartalang o. d. Jensen Mickiewicz Tad. 51 (1898).
-KRAFT. kraftfullhet i skildringen av ngt. Laurin Folkl. 301 (1915).
-METOD. metod använd l. avsedd att användas vid skildring. Ymer 1942, 1—2: 128.
-SÄTT. jfr -metod. 2NF 5: 907 (1906).
-TEKNIK. jfr -metod. Lamm i 3SAH 50: 424 (1940).
-VÄRD. värd att skildra l. beskriva, värd att berätta om. ST 1898, nr 2590, s. 2.
-VÄRLD. (mera tillf.) om den värld som representeras av ngns skildringar. SvD(A) 1924, nr 90, s. 6.
Avledn.: SKILDRINGSBAR, adj. (mera tillf.) till 3: möjlig att skildra. Östergren (1939).

 

Spalt S 3979 band 26, 1971

Webbansvarig