Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPECIAL spes1ia4l, adj. -are (RP 3: 247 (1633)). adv. = (VDP 1675, s. 661 (i bet. 2), Cavallin Herdam. 4: 330 (cit. fr. c. 1700; i bet. 2)), -T (HC11H 10: 154 (1680)). Anm. I många tidiga språkprov är det omöjligt att med någon säkerhet avgöra om ordet uppträder ss. oböjligt adj. l. ss. ssgsförled. Sådana förb. behandlas i princip ss. ssgr (se anm. sp. 9248).
Ordformer
(speciael 1628 (: Speciael Räkningar). special 1568 osv. speciall 16281637. spetial 16401704)
Etymologi
[liksom d. special o. nor. spesial gm förmedling av t. spezial o. fr. spécial av lat. specialis, till species, utseende, art, slag (se SPECIES). — Jfr SPECIAL, sbst., SPECIALISERA, SPECIALISK, SPECIALISM, SPECIALIST, SPECIALITET, SPECIELLEMENT]
utom i 4 numera bl. ss. förled i ssgr.
1) speciell (se d. o. 1) l. specialiserad o. d.; jfr 4.
a) ss. enkelt ord: speciell (se d. o. 1 a, b); äv.: specialiserad. Vthan någon special .. gudz befalning. LPetri Spörszm. 11 (1568). Det skall stå vti hwar special skråå, hwad hwar ock en skall gifwa i sitt embete .. (till bestämda ändamål), när han .. mestere will wara. BtÅboH I. 2: 161 (1621). Ståndet .. adresserades att öfwerlefwerera sine speciale beswär. 1BorgP 249 (1714). Hvad special åtskillnad är emellan den provincen .. och de öfrige höfdingedömmen. 2RA 2: 470 (1727). Stehen har general, men hoch stehen special betydelse. Felde TySpr. 20 (1734). Visserligen hafva flere tänkare börjat skönja, att i Tron innefattas det fundamentala och materiala af den vetenskapliga iakttagelsens visshet; äfvensom, att i Vetandet, och genom dess method, det af denna visshet speciala uppdagas och utredes. Atterbom PhilH 452 (1835). Den poëtiska verldsåskådning, som borde genomtränga landtbruket .. har dock .. i förhållande till jordens odlingsarbete en special utvecklingsform, genom hvilken den sträfvar efter frihet och välde. Hwasser VSkr. 3: 322 (1858).
b) ss. förled i ssgr.
α) speciell (se d. o. 1 a) l. speciellt (se SPECIELL 4 a) för ngt; som är begränsad till l. är inriktad på viss del av l. detalj inom ämnesområde (o. som i detalj l. intensivt ägnas denna del osv. l. som besitter särskild kunskap rörande denna del osv.); se -ANSTALT, -DISCIPLIN, -ENCYKLOPEDI, -GJORD, -MASKIN, -OPTIKER, -UNDERSÖKNING m. fl.
β) utan (påtaglig) tanke på begränsning till l. inriktning på l. användning för viss del av ngt l. viss individ o. d.: särpräglad, speciell (se d. o. 1 a); äv. närmande sig bet.: förstklassig l. (enastående) förmånlig; se -BETYDELSE, -FALL, -PRIS, -STÅL m. fl.
2) speciell (se d. o. 2 a, b); äv. ss. adv.: speciellt (se SPECIELL 4 b); äv. (anträffat bl. hos ordet ss. ssgnsförled): (ngns) speciella l. favorit- o. d. (se -DISTANS, -GEBIT m. fl.). ”Svåra och höga saker” fördes å bane (vid ett särskilt utskottsmöte); de närvarande fingo också förbinda sig till ”special tysthet och silentium”. SvRiksd. 3: 156 (cit. fr. 1623). Dhee slogo hwar andra vthi handhen och bleffwe special godha wenner. VDP 1675, s. 661. (1761 inrättades en ny tjänst) under namn af HandelsIntendent .. och skulle detta nya Ämbetes föremål egenteligen bestå uti en special tilsyn, at befrämja utrikes afsättning å Svenska Slögdevaror. Schulzenheim ÅmVetA 1816, s. 4. Special, (dvs.) serskild, synnerlig. Gynther ConvHlex. (1848); jfr 1 a.
3) närmande sig l. övergående i bet.: specificerad l. detaljerad l. preciserad; äv. ss. adv.; jfr SPECIELL 3. Gesandten solliciterer om ett specialare svar att bekomma till dhet honom reda en gång är giffvit. RP 3: 247 (1633). Ett richtigt och specialt Jnventarium opå be:de hennes Sahl: Mans, qwarlåthne egendomb. BoupptSthm 1659, nr 117. Såsom Ed(ers) K(ungliga) M(ajestät) wi (dvs. K. XI: s förmyndarregering) billigt en special och noga Räkenskap böra göra, för alla de medel och utgifter, som under wår disposition warit hafwa, altså (osv.). HC11H 10: 132 (1672). Så hafwa wi .. låtit .. hwart år särskildt rätt specialt utföra hwaruti alle inkomne och utgifne poster bestå. Därs. 154 (1680). Som Hans Maij:t vill hafva hela speciale HofStaten .. jemte personalstaten, så (osv.). BrinkmArch. 1: 214 (1716). Alla Silfwer- Koppar- Järn- och Swafwel-grufwor .. måste Landtmätaren icke förgäta, at på sina egenteliga rum uptekna, rättandes sig och häruti widare efter Speciale listan. LandtmFörordn. 90 (1725).
4) [efter motsv. anv. av fr. spécial; eg. specialanv. av 1] kok. ss. efterställd bestämning till matställes benämning på maträtt, angivande att denna är tillagad på ett för matstället speciellt l. eget (förfinat) sätt. En 22-årig .. yngling .. satt på Norma .. och åt en stångkorv special. Olsson Mittåt 7 (1963).
Ssgr (i allm. till 1 b α l. 1 b α o. β. Anm. Ä. särskrivningar av special o. därefter följande substantiv som av nutida språkkänsla (naturligast) uppfattas ss. ssg behandlas här; jfr anm. sp. 9247): SPECIAL-ACKORD. (numera föga br.) om speciell överenskommelse l. speciellt avtal; jfr ackord 1 a. Effter jagh förnimmer .. (kontributionerna) vara till en godh deel förtagne förmedelst special accord medh hertigen aff Pommern, därföre kan jagh icke .. göra på dhem en fast stat. AOxenstierna 5: 490 (1630); se anm. ovan. —
-AFFÄR. om affär (se d. o. 6) som är speciellt väl sorterad i l. som uteslutande för bestämda l. visst bestämt varuslag. Specialaffär i l. för kontorsmateriel. SD 1892, nr 328, s. 1. SvD(B) 9/7 1927, Bil. s. 1 (i pl., om butiker).
-AGENT. om agent med specialuppdrag l. specialutbildning. Björkman (1889).
(1 b β) -ANBRINGANDE. (†) framställning l. ärende av speciellt slag l. innehåll. NAv. 22/11 1655, nr 1, s. 2.
-ANSTALT~02 l. ~20. (särskilt inrättad) anstalt (se d. o. 5 b) för speciell form av vård o. d., speciell anstalt (för ngt l. ngra); särsk. (psykol.) om anstalt för vård av psykiskt utvecklingsstörda. Thyrén StrafflRef. 1: 163 (1910). Höggradigt psykiskt efterblivna, som äro så svårskötta, att de fordra vård å specialanstalt. SFS 1954, s. 940.
-ANVÄNDNING~020. speciell användning l. användning för ngt speciellt. Rig 1947, s. 38 (om användningssätt).
-APPARATUR. om uppsättning av specialapparater. SvTandläkT 1950, s. 443.
(1 b β) -ARBETA~020. [jfr -arbete] (tillf.) utföra specialarbete. Siwertz JoDr. 111 (1928; i fråga om vetenskapligt arbete).
-ARBETAD~020, p. adj. om ämne, produkt o. d.: på speciellt sätt l. för speciellt ändamål arbetad. SvMotT 1927, s. 979 (om stål).
-ARBETARE~0200. arbetare som utför specialarbete l. specialutbildad arbetare. Zethelius Fältarb. 4 (1892).
-ARBETE~020.
1) till 1 b α, motsv. arbete 11 c; jfr -undersökning o. monografi. Sturzen-Becker 1: 7 (1845, 1861; om litteraturhistorisk studie).
2) till 1 b β, motsv. arbete 6: arbete av speciellt (o. kvalificerat) slag. Hildebrand Medelt. 1: 474 (1884).
-ARRANGEMANG~0002. arrangemang av speciellt slag l. för speciellt ändamål.
-ARRANGERAD, p. adj. på speciellt sätt l. för speciellt ändamål arrangerad. DN 1976, nr 259, s. 3. särsk. mus. jfr arrangera 2 o. -arrangemang 1. Orkesterjourn. 1934, nr 4, s. 10.
-ARREST. (om ä. utländska förh.) om exekutivt beslagtagande av viss del av persons egendom; jfr kvarstad 2. NF 1: 1125 (1876).
-ARTIKEL.
1) (grundlig l. detaljerad) artikel (se d. o. II d γ) ägnad en speciell del av l. detalj inom en ämnessfär o. d., speciell artikel (rörande ngt); jfr -arbete 1. Orkesterjourn. 1934, nr 9, s. 2.
2) artikel (se d. o. III 3) av speciellt slag l. avsedd för speciellt ändamål, speciell artikel. TT 1897, Allm. s. 370.
-AVDELNING~020. avdelning (se d. o. 3) av speciellt slag l. för speciellt ändamål, speciell avdelning. Cannelin (1912). särsk.
b) jfr avdelning 3 d. TT 1887, s. 61 (i pl., om avdelningar inom den kemiska industrin).
-AVRITNING. (†) om noggrann l. detaljerad planritning l. karta, detaljritning l. detaljkarta; motsatt general-avritning; jfr -karta. OxBr. 1: 255 (1624).
-BEFALLNING. (†) specialorder. ForumNav. 9: 113 (i handl. fr. 1628); se anm. sp. 9248. Fältmarskalckens Special befalning. Krigzart. 1683, s. 54; se anm. sp. 9248. —
-BEFÄL. (†) = -befallning. Lindfors (1824). Meurman (1847).
-BEGÅVAD, p. adj. som har specialbegåvning. PedT 1946, s. 243.
-BEGÅVNING. (framstående) begåvning inom visst område l. för ngt visst, speciell begåvning (för ngt); äv. konkret, om person utrustad med sådan begåvning. SvD(A) 14/11 1921, s. 4. SvD(B) 1945, nr 237, s. 1 (i pl., konkret). Husén Psyk. 141 (1954).
-BEHANDLA. [jfr -behandlad, -behandling] ge specialbehandling. Svartz MatsmältnSj. 125 (1932).
-BEHANDLAD, p. adj. som har erhållit specialbehandling. Annonsblad 1925 (: specialbehandlad rödbok).
-BEHANDLING. behandling (se d. o. 2) av speciellt slag l. för speciellt ändamål, speciell behandling; särsk. (med.) motsv. behandling 2 e, om medicinsk behandling. Hahnsson (1899; äv. om medicinsk behandling). IllSvOrdb. (1955).
-BESKATTNING. om speciell beskattning av viss kategori av skattskyldiga l. av viss näringsgren o. d., speciell beskattning. EkonT 1899, s. 325 (om beskattning av produktionsgren).
-BESTÄLLA. beställa (ngt) i speciell ordning l. för speciellt ändamål l. för sig, speciellt beställa (ngt). Seitz SvärdVärj. 170 (1955; med avs. på vapen).
-BESTÄLLD, p. adj. jfr -beställa. Lo-Johansson Gen. 8 (1947; i pl., om räffelbössor).
-BESTÄLLNING. beställning i speciell ordning l. för speciellt ändamål l. för sig, speciell beställning. TurÅ 1971, s. 77.
-BESTÄMMELSE. för speciellt fall l. för speciell kategori av rättssubjekt avsedd (detaljerad) bestämmelse (se d. o. 1 a β), speciell bestämmelse, särbestämmelse. EkonT 1900, s. 198 (i pl., i lagförslag).
-BESTÄMNING. (numera föga br.) specialbestämmelse. Schybergson FinlH 1: 473 (1887).
(1 b β) -BETYDELSE. betydelse (se d. o. 2 c) som utgör ett specialfall av en annan betydelse. Kræmer Metr. 2: 47 (1893).
-BETYG. betyg avseende enskilt ämne l. vart o. ett av de i visst slutprov l. viss examen ingående ämnena. Tegnér (WB) 8: 206 (1837; i fråga om pastoralexamen).
-BIBLIOTEK. bibliotek med litteratur enbart för visst l. vissa ämnesområden l. fack o. d., bibliotek med speciallitteratur (stundom motsatt: huvudbibliotek). Kôersner PolHlex. 29 (1883). Till dessa våra huvudbibliotek (i Sthm, Uppsala o. Lund) komma åtskilliga specialbibliotek, förnämligast i huvudstaden. Flodström SvFolk 179 (1918).
-BIBLIOTEKARIE. bibliotekarie vid specialbibliotek. TDokum. 1958, s. 43.
-BILDANDE, p. adj. särsk. om syfte l. uppgift, liktydigt med: att ge specialbildning. Verd. 1888, s. 34 (om syfte).
-BILDNING. särsk. (numera mindre br.): specialutbildning; jfr fack-bildning, fack-utbildning. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 50, s. 34.
-BLAD. blad (se d. o. 2) av speciellt slag l. avsett för speciellt ändamål, speciellt blad. BtRiksdP 1903, 8Hufvudtit. s. 278 (i pl., om kartblad). särsk.
a) om bokblad. SFS 1921, s. 2255.
b) (numera bl. ngt ålderdoml.) om tidning l. tidskrift för visst ämnes- l. intresseområde; jfr fack-blad. Sylwan ModPress. 97 (1906).
-BOK. [i bet. 2 sannol. delvis sammansatt med special, sbst.]
1) om lärobok innehållande speciellt l. mera detaljerat lärostoff. TSvLärov. 1952, s. 491.
2) kompletterande bokföringsbok, special (se special, sbst. 1); i sht i pl. äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om räkenskapsbok innehållande specificerade förteckningar l. anteckningar (specialer). BoupptSthm 1688, s. 889 a, Bil. Västhagen Affärsbokf. 105 (1945; i pl., om bokföringsböcker).
-BOLAG~02 l. ~20. om bolag som huvudsakligen l. enbart sysslar med viss verksamhet. Motorför. 1928, nr 3, s. 14.
-BRANSCH. (numera i sht handel.) speciell l. specialiserad bransch. ASScF XIX. 17: 8 (1893; om medicinskt verksamhetsfält).
-BUDGET. statsv. om speciell (utanför allmänna budgeten fallande) budget. SvRiksd. 12: 196 (1934).
-BYGGD, p. adj. jfr -gjord; särsk. motsv. bygga 9 e slutet, om varelse med avs. på kroppsbyggnad: på speciellt sätt osv. beskaffad l. danad. TT 1927, Allm. s. 109 (om bana för malmtrafik). FoFl. 1949, s. 20 (om fågel tillhörande drontsläktet).
(3) -DEDUKTION. (†) om utförlig framställning l. beskrivning l. redogörelse av ngt speciellt; jfr deduktion 4. Specialdeduktion öfver bergverken isynnerhet. NoraskogArk. 4: 59 (i handl. fr. 1666).
-DEPUTATION. deputation med speciell (sammansättning o.) uppgift. Hagman Grundlag. 403 (1902).
-DESTINATION. särsk. (statsv.) i fråga om statens egendom l. statsmedel: uttrycklig bestämmelse för speciellt ändamål; i sht i fråga om skattemedel på specialbudget. SvRiksd. 12: 196 (1934). Höök OffentlSekt. 433 (1962).
-DESTINERAD, p. adj.
1) statsv. om skattemedel på specialbudget: uttryckligt bestämd för speciellt ändamål. Ymer 1963, s. 227.
2) (i sht i fackspr.) om livsmedel: som är särskilt lämpad för människor med behov av särskild kost. SvD 1972, nr 160, s. 18.
-DISCIPLIN. jfr disciplin 2 o. -fack. Den medicinska vetenskapens specialdiscipliner. BtRiksdP 1894, 8Hufvudtit. s. 70. 2NF 35: 1269 (1923).
(1 b β, 2) -DISTANS. sport. i fråga om löpning, skidåkning o. d.; särsk. i uttr. dens l. dens specialdistans, distans (se d. o. 1 d) som den l. den speciellt tävlar (o. är framstående) på. Swing 1921, nr 32, s. 4.
-DOMSTOL~02 l. ~20. om domstol som är behörig endast i fråga om mål av särskilt slag (motsatt: allmän domstol). Snellman Stat. 122 (1842).
-DRILL. bildl., jfr drill, sbst.4, o. -drilla. TSvLärov. 1949, s. 183 (i fråga om problemlösning).
-DRILLA. [jfr -drillad] drilla (se drilla, v.3 2) (ngn) på ett specialinriktat sätt l. för speciellt ändamål. Lo-Johansson TvivlIdr. 62 (1931; i fråga om idrott).
-DRILLAD, p. adj. jfr -drilla. IdrBl. 1935, nr 27, s. 5.
-ELEV. pedag. elev som skall följa undervisning o. erhålla betyg i endast visst l. vissa av de för viss utbildning l. examen obligatoriska ämnena. TT 1878, s. 5.
-ENCYKLOPEDI. om encyklopedi (se d. o. 1, 2) omfattande en enskild vetenskapsgren l. ett speciellt kunskapsområde. SAOB E 587 (1922).
-ENHET~02 l. ~20. enhet av speciellt slag l. för speciellt ändamål.
1) jfr enhet II 2. BokNat. Mater. 13 (1953; om enhet för mätning av acceleration).
(1 b β) -ERBJUDANDE~0200. i sht handel. om erbjudande av speciellt (o. enastående l. förmånligt) slag. SvD(A) 8/12 1935, s. 15.
-EXEKUTION. jur. om egendoms tagande i mät för enskild borgenärs fordran; motsatt: generalexekution (konkurs); jfr exekution 3, införsel 3 b o. utmätning. Minnesskr1734Lag 2: 922 (1934).
-FABRIK. fabrik för tillverkning (enbart) av viss vara o. d. TT 1883, s. 37.
-FABRIKAT. om fabrikat (se d. o. 1 o. 2) av speciellt slag l. på speciell beställning. HandInd. 882 (1927).
-FABRIKATION. jfr -fabrikat. Cannelin (1921).
(1 b α, 2) -FACK. om noga (o. snävt) avgränsat fack (se fack, sbst.1 7) utgörande endast en del av större l. vidare fack; specialområde; äv. i sådana uttr. som ha ett specialfack, ha ett speciellt fack l. gebit l. en specialitet; jfr -fält, -gebit. TSvLärov. 1863—65, s. 215. Jag tror inte att han (dvs. ordboksredaktör S. Berg) hade något specialfack, han var all round i ordets alla bemärkelser. Böök i 3SAH LXVIII. 2: 97 (1959).
(1 b β) -FALL. (från det normala l. vanliga avvikande) fall (se d. o. XII 4) av speciellt slag, speciellt fall, särfall. 2NF 18: 944 (1913).
-FIRMA. om firma vars sortiment l. verksamhet huvudsakligen l. uteslutande är av speciellt slag, specialiserad firma. TT 1896, Allm. s. 273.
(1 b β) -FORM. speciell form.
1) motsv. form I 9. Thunberg Livsförrättn. 464 (1925; om form av vila). särsk. bot. jfr form I 9 slutet. BotN 1910, s. 190.
2) motsv. form II 1. StKokb. 21 (1940; i pl., om bakformar).
-FORSKARE. forskare som är verksam inom specialfack l. specialområde, specialiserad forskare. Schück SAHist. 7: 522 (1939).
-FORSKNING. forskning inom specialfack l. specialområde l. specialiserad forskning; äv. konkretare, om utförande av enskild forskningsuppgift. Atterbom i 3SAH LV. 2: 127 (1846; i pl., konkretare). HT 1949, s. 290.
-FORUM.
1) om forum (se d. o. 2) i mål av speciellt slag l. i speciellt fall. SvJuristT 1949, s. 659.
2) bildl., om speciellt forum (se d. o. 3) för diskussion o. d. HT 1953, s. 280 (om tidskrift).
-FRÅGA.
1) till 1 b α o. β, om fråga (se fråga, sbst. 1) framställd i särskild ordning l. med speciellt innehåll l. rörande ngt speciellt, speciell fråga. RA II. 2: 165 (1617).
2) till 1 b β, om fråga (se fråga, sbst. 3) av speciellt slag. Lidforss UtrikVyer 48 (1905).
-FULLMAKT~02 l. ~20. jur. fullmakt gällande för särskild rättshandling l. rättshandlingar av särskilt slag. Andersson (1845).
-FULLMÄKTIG~020. jur. om ombud som har specialfullmakt. Kallenberg CivPr. 1: 773 (1922).
(1 b β) -FUNKTION. funktion av speciellt slag, speciell funktion.
2) jfr funktion 3. Hwasser VSkr. 3: 337 (1858; om den uppgift som plantering av träd har). särsk. (i sht i fackspr.) motsv. funktion 3 a, om speciell funktion hos kroppsligt organ o. d. Sjövall o. Höjer 68 (1929).
-FÄLT. jfr -fack. Schéele Själsl. 2 (1894: psykologiens specialfält).
-FÖRBAND. mil. (kvalificerat) förband utbildat för speciell uppgift, specialutbildat förband. UNT 28/8 1935, s. 1.
-FÖRBUND. förbund av speciellt slag l. för speciellt ändamål.
1) jfr förbund 4. OxBr. 10: 214 (1617; om allians).
-FÖRPACKAD, p. adj. handel. jfr -förpackning. Östergren (1944).
-FÖRPACKNING. handel. särsk. konkret: (säkert skyddande) förpackning utformad för en speciell vara o. d., speciell förpackning (för ngt). SvD(A) 1937, nr 277, s. 9 (i pl., konkret). SAOL (1950).
-FÖRSTÄRKT, p. adj. på speciellt sätt l. för speciellt ändamål förstärkt, speciellt förstärkt. NFMånKr. 1938, s. 98.
-FÖRSÄKRING. försäkr. försäkring (se d. o. 2) för speciellt slag av föremål l. mot speciellt slag av skada. Frick FörsäkrTerm. (1935).
Ssg: specialförsäkrings-bolag. Motorför. 1929, nr 6, s. 12.
-FÖRTECKNING. om förteckning som (noggrant l. detaljerat) redovisar ngt som utgör en del av ngt större l. mera omfattande, speciell förteckning. Special förteckningh uppå dhe märcken och Caracterer som till dhe Geographiske Chartornas förfärdigande fordras. SamlLandtm. 1: 68 (1687; rättat efter hskr.); se anm. sp. 9248. WoJ (1891).
(1 b α, 2) -GEBIT. gebit (se d. o. 3) utgörande en viss begränsad del av ett ämnesområde o. d.; (ngns) speciella gebit. Swing 1921, nr 25, s. 3 (: sitt specialgebiet). Form 1934, s. 58.
-GJORD, p. adj. speciellt gjord för ngt (äv. i uttr. specialgjord för ngt) l. speciellt o. mer l. mindre exklusivt l. väl gjord. IdrBl. 1935, nr 58, s. 4.
-GRANSKA. [jfr -granskning] jfr -granskning. Rig 1962, s. 92.
-GRANSKNING. jfr -undersökning. detaljerad granskning av ngt som utgör en del av ngt större l. mera omfattande, speciell granskning. Rig 1961, s. 105.
-HEM. jfr hem I 2 e β α’ o. -anstalt. PedT 1951, s. 3.
-HISTORIA.
1) historia (se d. o. II 1) rörande ngt speciellt (t. ex. ett land l. ett folk l. en grupp av personer l. speciell samhällsföreteelse); motsatt: allmän (se d. o. II d o. III c) historia. Broocman TyUnd. 2: 136 (1808).
2) motsv. historia II 3: historisk framställning av speciellt lands l. folks historia. SvLitTidn. 1815, sp. 513.
-HISTORIKER. om historiker som sysslar med specialhistoria (se d. o. 1). Heckscher EoH 36 (1922).
-HISTORISK. som är att hänföra till l. har att göra med specialhistoria (se d. o. 1). Rydberg KultFörel. 1: 11 (1884).
-HYPOTEK. (i sht i fackspr.) om hypotek (se d. o. 1 a) i enskild ägodel (i sht fastighet). LittT 1797, s. 308.
-INDULT. (†) om speciellt, av konungen beviljat tillstånd; jfr indult 2. Ingen Officerer .. skal sigh vnderstå vthan Kongeligh Special indult någre wahror .. at föra igenom (utan att betala tull). Stiernman Com. 2: 62 (1636); se anm. sp. 9248. (Borgarna i Lund måste upphöra med korn- o. malthandeln), om icke det malt till .. (Malmö o. Landskrona) föres, igenom E:s Kongl. Maj:ts Special indult der, blifver för lilla Tullen förskonadt, emedan det en gång vid införseln till Lund, när det var korn, hafver betalt tullen. HSH 6: 125 (1658); se anm. sp. 9248. —
-INDUSTRI. specialiserad industri l. speciell industri för (tillverkning av) ngt. TT 1883, s. 28.
-INGENJÖR. särsk. sjömil. ss. officiell benämning i vissa fall på mariningenjör (se d. o. slutet) med utbildning inom speciellt fack. SFS 1921, s. 1053.
(3) -INKÖPS-RÄKNING. (†) specialräkning rörande inköp. Pädher Larssons Special Inkiöpz Rächningh. HovförtärSthm 1651, s. 155; se anm. sp. 9248.
(1 b α, 3) -INLAGA~020. särsk. (†) till 3: specificerad inlaga (se d. o. 3) till tullmyndighet. Stiernman Com. 3: 656 (1668).
-INREDD~02, p. adj. jfr -gjord. SvVäxtförädl. 2: 700 (1951).
-INREDNING~020. inredning utformad för speciellt ändamål l. speciell inredning (för ngt). Form 1946, Ann. s. 17.
-INRIKTA. refl.; jfr -inriktad. Skolvärld. 1972, nr 12, s. 7.
-INRIKTAD~020, p. adj. speciellt inriktad (på ngt). TurÅ 1948, s. 67.
-INRIKTNING~020. jfr -inriktad. Bringéus Klockringn. 12 (1958).
-INSPEKTION. särsk. i sg. best., om den inspektion som utövas av specialinspektörer (se d. o. slutet). BonnierLex. 15: 781 (1967).
-INSPEKTÖR. om inspektör med uppgift att öva tillsyn över ngt speciellt. LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 161. särsk. om envar av vissa, i lag angivna befattningshavare vid yrkesinspektionen vilkas uppgift är att öva tillsyn, envar inom sitt speciella yrkesområde; äv. i pl. best., sammanfattande, om samtliga sådana befattningshavare. Tillsyn å efterlefnaden af lagen om arbetarskydd .. skall i afseende å tillverkningen .. af explosiva varor .. utöfvas af en specialinspektör, benämnd sprängämnesinspektören. SFS 1912, s. 639. Därs. 1957, s. 1646 (i pl. best.).
-INTRESSE. intresse av speciell art l. med speciell inriktning.
2) jfr intresse 4. Carlsson HelaSthm 460 (1912: drifven .. af specialintresse).
-INTRESSERAD, p. adj. jfr -intresse. IdrBl. 1935, nr 48, s. 8.
-JÄRN. järn framställt för speciellt ändamål l. järn av speciellt (o. kvalificerat) slag.
2) jfr järn 5 b. Nerén BilB 3: 265 (1928; om verktyg).
-KARTA. karta (se karta, sbst.2 V) av speciellt slag l. avsedd för speciellt ändamål l. redovisande ngt speciellt; i sht om detaljkarta; motsatt: generalkarta. SamlLandtm. 1: 41 (1649). Sylvan Vial 1: 306 (1863; i pl., om militära kartor). Ymer 1919, s. 329 (i pl., om geologiska kartor). SvGeogrÅb. 1930, s. 7. särsk. om sjökort; jfr -kort, skärgårds-kort. Rosenfeldt Nav. 14 (1693).
-KARTERA. [jfr -karta] (i fackspr.) upprätta specialkarta (l. -kartor) över (trakt l. markområde o. d.). Fornv. 1958, s. 161.
-KASUS. (numera bl. mera tillf.) specialfall. Uti sådan special Casu, därutinnan Militien befinnes wara mycket graverat .. skola Commissarierne omständigheterne specificera och (osv.). LMil. 1: 25 (1680); se anm. sp. 9248. —
-KATALOG. (detaljerad) katalog över samling l. sortiment o. d. av speciellt slag l. hörande till speciellt område l. fack l. genre o. d., speciell katalog. LdVBl. 1887, nr 9, s. 3 (i pl., om museikataloger).
-KLASS.
1) till 1 b α: (särskilt inrättad) klass (se d. o. 4 a) för speciell undervisning l. speciell kategori av elever; särsk. om klass avsedd för elever som av skilda orsaker (ss. klenhet, nedsatt hörsel, svag begåvning, läs- och skrivsvårigheter) icke kan följa den vanliga skolundervisningen; motsatt: normalklass; i officiellt språk sedan 1978 ersatt av: särskild undervisningsgrupp; jfr hjälp-, observations-klass. Broocman TyUnd. 1: 118 (1807). PedT 1958, s. 7 (om klass för barn med skolsvårigheter).
2) (i sht i fackspr.) till 1 b β, om klass (se d. o. 6) av speciellt slag l. bestående av speciella storheter. NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 24 (om klass av galaxer).
-KOMPANI. mil. kompani innehållande flera specialförband av plutons storlek. SoldIInf. 1939, s. 46.
-KONSTRUERA. jfr -konstruerad. SvLäkT 1935, s. 200.
-KONSTRUERAD, p. adj. jfr -gjord. KatalPUBergström 48. 2: 30 (1932; om tält).
-KONSTRUKTION. konstruktion för speciellt ändamål, speciell (o. avancerad l. exklusiv) konstruktion. Motorför. 1928, nr 6, s. 15 (abstr.). Därs. 1955, nr 10, s. 30 (konkret).
-KONTRAKT. särsk. (†): (urkund l. dokument innehållande) kontrakt innefattande utfästelse gentemot l. privilegium för viss enskild person l. kontrakt osv. av speciellt (o. särskilt förmånligt l. exklusivt) slag. LMil. 1: 87 (1681).
-KORRESPONDENT. om korrespondent (se d. o. II 3) som är speciellt utsänd av l. speciellt samarbetar med viss tidning l. nyhetsbyrå o. d., viss tidnings osv. egen korrespondent. Björkman (1889).
-KORT. (detaljerat) sjökort i förstorad skala, skärgårdskort; äv. om sjökort i starkt förstorad skala över hamn, kanal o. d.; motsatt: generalkort; jfr -karta slutet, special, sbst. 2, -portolan. KrigVAT 1846, s. 65. Sjökarteverkets specialkort .. över Göta kanal. SFS 1922, s. 1191.
-KUNNIG. som besitter specialkunskap. 2NF 20: 350 (1913).
-KUNSKAP~02 l. ~20. (detaljerad l. grundlig) kunskap inom viss begränsad del av l. rörande detalj inom ett ämnesområde o. d.; jfr fack-kunskap; ofta i pl. Bremer NVerld. 2: 107 (1853; i pl.). Nyblom i 3SAH 13: 245 (1898; om kunskap rörande vapen).
-KURS. jfr -undervisning. KrigVAH 1886, s. 101. SFS 1943, s. 13 (i matematik).
(1 b β) -KVALITET l. -KVALITÉ. om speciell(t hög) kvalitet. GHT 1896, nr 275 B, s. 1 (i pl., om kvaliteter av järn).
-LAG. lag gällande i särskilt fall l. för särskilt område l. för speciellt rättssubjekt l. rättsobjekt l. reglerande speciellt rättsområde l. rättsligt institut; ofta liktydigt med: utanför indelningen i balkar stående lag; jfr undantags-lag. Reuterdahl SKH II. 2: 198 (1850; i pl., om gårdsrätter o. stadslagar). NordT 1892, s. 131 (om lag rörande skyddsskog). Finland 89 (1893; i pl., om lagar innehållande ståndsprivilegier). HandInd. 802 (1927; om bl. a. föreningslagen). Tingsten AmerDemokr. 71 (1929; i pl. best., om de under andra världskriget i USA antagna undantagslagarna). Minnesskr1734Lag 1: 420 (1934; om den sociala lagstiftningens ställning).
-LAGSTIFTNING~020. jfr lagstiftning (b) o. -lag. Björling Fång 143 (1896).
-LANDKARTA~020. (numera bl. tillf.) specialkarta; motsatt: generallandkarta. PT 1758, nr 39, Bil. s. 1. —
-LANDKORT~02, äv. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -landkarta; motsatt: generallandkort. CivInstr. 268 (1643).
-LITTERATUR. litteratur som enbart gäller l. behandlar ett specialområde l. en del av l. detalj inom ett ämnesområde o. d., speciell litteratur (rörande l. inom ngt). Bonnier o. Tedin BiolVar. 5 (1940).
-LÄRARE. lärare som undervisar (o. har speciella kunskaper) i enskilt ämne l. meddelar på speciellt sätt utformad l. tillrättalagd undervisning. Ekström TecknFrankr. 19 (1893; om lärare i teckning). särsk.
a) vid universitet l. högskola: ordinarie lärare tillhörande en med professor, docent m. fl. kategorier sidoordnad kategori. SFS 1959, s. 18.
b) vid grundskola: lärare (med speciell utbildning) med uppgift att meddela specialundervisning. SFS 1963, s. 1088.
-MASKIN. maskin konstruerad för speciellt ändamål, speciell maskin (för ngt). TT 1873, s. 243.
-METOD. metod av speciellt slag l. (i sht) metod utformad för speciellt ändamål, speciell metod (för ngt). LAHT 1933, s. 944.
Avledn.: specialmetodisk. PedT 1964, s. 233.
-METODIK. jfr -metod. Verd. 1885, s. 94.
-MODELL. modell av speciellt slag l. avsedd för speciellt ändamål, speciell modell. SvSlöjdFT 1926, s. 61. En exklusiv specialmodell. Motorför. 1955, nr 10, s. 16.
-MORATORIUM. om moratorium som avser viss gäld l. viss gäldenär. NF 11: 332 (1887).
-MÅL. kansl. o. jur. mål tillhörande i särskild förteckning angiven kategori som handlägges i speciell ordning (vid specialrotel). SFS 1911, nr 140, s. 1.
-ODLA, -odling. speciellt odla (ngt); företrädesvis ss. vbalsbst. -ing, om sådan verksamhet (äv. konkret, om stycke jord använd för sådan odling).
1) motsv. odla 2 o. odling 2. LAHT 1928, s. 874 (ss. vbalsbst.). Erixon SvByar 229 (1960; ss. vbalsbst., konkret).
-ODLARE. om person som bedriver specialodling. Abelin Frukt 85 (1902).
-OMRÅDE~020. jfr område 3 o. -fack. Schéele Själsl. 5 (1894).
-OPTIKER. (i sht i fackspr.) (av riksorganisation för optiker antagen beteckning för) optiker med speciell, högt kvalificerad utbildning. Specialoptikernas riksförbund. SvD(A) 1936, nr 88, s. 11.
-ORDBOK~02 l. ~20. ordbok behandlande visst fackområde l. visst ”språk i språket” o. d. NF 12: 317 (1888).
-ORDER. speciell order. Den Special ordre att hålla generalmunstring öfver heele Storfurstendömmet Finland. HSH 31: 427 (1638); se anm. sp. 9248. —
-ORGAN. organ med specialfunktion l. speciellt organ (för ngt).
1) i sht biol. motsv. organ 2. Rydberg Varia 52 (1890, 1894).
2) bildl.
a) motsv. organ 4 b. Kuylenstierna Statsmaskin. 50 (1926; i pl., om ämbetsverk).
b) motsv. organ 4 d. Carlsson HelaSthm 445 (1912; om skoltidning).
-PLAN.
1) på speciellt sätt l. för speciell användning utformat flygplan; jfr plan, sbst.1 I 6. Ymer 1948, s. 56 (för transport av jordgubbar).
2) om (detaljerad) plan (se plan, sbst.1 II 1) över del av större helhet. TjReglArm. 1867, 4: 200 (över front l. avsnitt därav).
3) om plan för organisation l. genomförande av speciell verksamhet; jfr plan, sbst.1 II 2. SFS 1927, s. 1156 (i pl.; om planer för läroverken).
-PORTOLAN. (numera bl. i fackspr., i skildring av ä. förh.) jfr portolan o. -kort. Nordenskiöld Periplus 47 (1897).
-PREVENTION. jur. om prevention bestående i l. utgörande resultat av utdömande o. verkställande i det enskilda fallet av påföljd(er) för brott; motsatt: allmänprevention. 2NF 22: 237 (1915).
-PREVENTIV. [jfr -prevention] jur. särsk. om synpunkt: som kännetecknar l. ger uttryck åt tanken på l. teorin om specialprevention. SvJuristT 1949, s. 277.
-PRIS.
1) motsv. pris, sbst.3 I 1.
a) (numera föga br.) till 1 b α, i fråga om typ av prisbildning: pris uppkommande där endast en säljare o. en köpare finns, individuellt pris. EkonS 1: 61 (1891).
b) ekon. till 1 b β: (från det gängse priset avvikande) speciellt förmånligt pris. AB 27/8 1970, s. 30.
2) till 1 b α, motsv. pris, sbst.3 III 1, om pris i tävling som utgör del av annan, mera omfattande tävling. BokSchack 40 (1948).
-PRIVILEGIUM.
1) privilegium av speciellt slag l. beviljat speciell (redan privilegierad) person l. grupp av (redan privilegierade) personer. Finnes .. (ngt malmstreck) på Skattemanna enskylte ägor, och .. (ägaren) sielf icke wil begära Special Privilegium ther uppå, eller förmår någon omkostnad eller arbete ther på lägga, tå skal han icke theste mindre sin lagfångne ägendom obehindrad niuta och behålla. Bergv. 1: 94 (1637); se anm. sp. 9248. Hildebrand Medelt. 1: 495 (1884).
2) motsv. privilegium 2, i allmännare l. oeg. anv.: speciell förmån. 2NF 38: 1184 (1926).
-PROBLEM. speciellt problem.
-PROTOKOLL. jfr -redogörelse. RP 2: 38 (1630).
-PROV. prov anställt på vart o. ett av ett flertal sammanhållna objekt o. d., individuellt prov; äv.: prov (se d. o. 1 b) begränsat till del av l. detalj inom ngt l. ingående ss. del l. detalj i ngt. Special prof är, när hwar Gös (dvs. block av tackjärn) för sig särskilt proberas. König LärdÖfn. 6: 132 (1747). Orienterings- och tillförlitlighetstävling, med inlagda specialprov. Motorför. 1955, nr 4, s. 22.
-PRÖVNING. jfr -prov. IdrBl. 1935, nr 21, s. 7.
(1 b α, β o. 3) -REDOGÖRELSE~10200. (detaljerad l. uttömmande) redogörelse begränsad till viss del inom l. detalj av ngt, speciell redogörelse (för ngt). Johansson Noraskog 2: 213 (1882).
-REDOVISNING~0020. jfr -redogörelse. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 33 (i pl., om redovisningar för postanvisningar m. m.).
(1 b α, β o. 3) -RELATION. jfr relation 1 o. -redogörelse. Jnnewarande åhrs spetial relation. Johansson Noraskog 3: 271 (i handl. fr. 1684); se anm. sp. 9248.
(1 b α o. 2) -RESOLUTION. speciell resolution rörande viss person l. grupp av personer o. d. 2BorgP 3: 265 (1727); se anm. sp. 9248. —
-RITA. jfr -ritad. Form 1959, s. 35.
-RITAD, p. adj. jfr -gjord. Rig 1948, s. 180.
-RITNING. särsk. om ritning (i stor skala) över detalj. SvTrädgK 1: 116 (1930).
-ROTEL. kansl. rotel (se d. o. 4) för handläggning av mål av speciell beskaffenhet; i sht om rotel för handläggning av specialmål inom nedre justitierevisionen. SFS 1911, nr 140, s. 1 (i pl., om rotlar inom nedre justitierevisionen). SvD(A) 1959, nr 20, s. 6.
(3) -RUSTNINGSLÄNGD~002. (förr) om detaljerad l. noga specificerad rustningslängd. GenMRulla 1684, s. 56.
(1 b α, 3) -RÄKNING. förr särsk. special (se special, sbst. 1). HovförtärSthm 1624, s. 9; se anm. sp. 9248. Därs. 1628 A, Omsl.
(1 b α, 3) -RÄNTA. särsk. (†) till 3, i fråga om skattläggning av fastighet, om grundskatt att i special (se special, sbst. 1) påföras viss fastighet. LReg. 54 (1688); se anm. sp. 9248.
(2) -RÄTT, sbst.1 om rätt (se rätt, sbst.1 1) som är l. anses vara speciell för l. tillreds l. anses kunna tillredas på speciellt sätt av viss person l. visst etablissemang l. befolkningen på viss ort o. d. Jönsson SkånSomr. 102 (1924, 1935: stadens specialrätt).
-RÄTT, sbst.2
1) om rätt (se rätt, sbst.2 2) som gäller uteslutande inom visst område av samhällslivet; jfr -lag. Lang FinlSjör. 1: 61 (1890; om sjörätt).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i ä. rättsvetenskaplig systematik: speciell privaträtt. UUCatal. 1858, h.-t. s. 4.
-SAKKUNNIG~020. sakkunnig som har specialkunskap på sitt område l. inom sitt ämne. SFS 1944, s. 1254.
-SAMLANDE. särsk. samlande (se samla 1 a) inriktat på ngt förhållandevis speciellt. Fornv. 1947, s. 331 (om samlande på fingerringar).
-SAMLARE. person som ägnar sig åt specialsamlande l. skaffar l. har skaffat sig en specialsamling. Hallberg Minn. 45 (1930, 1935).
-SAMLING. om samling (se samla 1 h) som svarar till en viss begränsad del l. underkategori o. d. av ett ämne o. d.; ofta i pl. 2NF 10: 907 (1908; i pl., om samlingar av mineral från arktiska expeditioner).
-SJUKHUS. jfr -anstalt. 2NF 24: 627 (1916; i pl., om sanatorier).
-SJUKVÅRD~02 l. ~20. jfr -vård. Reuterskiöld Grundlag. 812 (1926; om vård av epileptiker m. fl.).
-SKOLA, förr äv. -SKOLE.
1) (särskilt inrättad) skola för speciell undervisning l. för viss kategori av elever; stundom liktydigt med: fackskola. HFinSkolvH 2: 275 (1803). Elmér SvSocPolit. 141 (1943; i pl., om bl. a. skogsskolor). särsk. med. om skola för barn som på grund av syn-, hörsel- l. talskada l. intellektuell utvecklingshämning icke kan följa undervisningen i grundskolan. SvStatskal. 1939, s. 784.
2) om utbildning l. undervisning (av kortare varaktighet) avsedd att bibringa kunskap l. färdighet i speciell syssla l. verksamhet. Specialskolor för Fyrverkare skola .. åstadkomma välgörande reformer (vid tillverkning av krut o. ammunition). KrigVAH 1826, s. 241; möjl. till -skola 1.
Ssg (till -skola 1 slutet): specialskol-stadga. SFS 1965, s. 857.
(1 b α, 2) -SKYDD. särsk. (†) till 2, i uttr. taga ngn i sitt specialskydd, taga ngn under sitt särskilda beskydd. Såsom Wij (dvs. K. X G.) aff synnerligh affection emoot thetta Compagniet (dvs. den av J. Palmstruch föreslagna bankinrättningen) alle thesz Betiente vthi Wår Konungzlige special skydd och beskärm tage och annamma: Altså wele Wij (osv.). Stiernman Com. 2: 805 (1656); se anm. sp. 9248.
(1 b β, 2) -SLAG.
I. sport. om slag (se slag, sbst.1 1 b) av speciell art; slag som ngn speciellt väl behärskar, ngns speciella slag. Uppercut är ett specialslag. Hans specialslag var en kort, blixtrande högerkrok. Swing 1921, nr 1, s. 12.
II. i fråga om klassificering av ngt: speciellt slag. 2NF 12: 764 (1909; i pl., om slag av elektromagnetiska vågor).
-SLALOM. sport. [jfr t. spezialslalom, fr. slalom spécial, it. slalom speziale, eng. special slalom] beteckning för slalom ss. internationell tävlingsgren varvid banlängden är 600—800 m, höjdskillnaden mellan start o. mål 180—220 m för herrar, 120—180 m för damer o. antalet portar (se port, sbst.1 2 b β) 55—75 för herrar, 40—60 för damer; motsatt: storslalom; i officiellt språk numera ersatt av: slalom. SvD(A) 1965, nr 342, s. 23.
-STAT.
1) [efter nl. staaten speciaal] i pl., om provinsialständerna i den forna nederländska republiken; motsatt: generalstater. OxBr. 10: 217 (1617). Därs. 251 (1618).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om budget l. anslag: stat gällande för speciell provins l. landsdel l. förvaltningsgren l. annan förvaltningsenhet; motsatt: riksstat. Lijfländske specialstaten. RP 8: 778 (1641). Rabenius Kam. § 536 (1825; i pl., bl. a. om stater för länen o. kollegierna). SvRiksd. 12: 153 (1934; i pl., om stater för särskilda förvaltningsgrenar).
-STRAFFLAG~02 l. ~20. jur. om strafflag enbart (o. med uteslutande av allmän strafflag) gällande för speciella brott. Rönblom Tryckfr. 30 (1940; om lag om tryckfrihetsbrott).
-STRAFFRÄTT~02 l. ~20. jur. sammanfattande om de straffrättsliga regler o. principer som återfinnes i författningar utanför brottsbalken. Minnesskr- 1734Lag 1: 334 (1934).
Avledn.: specialstraffrättslig. som utgör l. innefattas i l. hör till specialstraffrätt. Thyrén StrafflRef. 1: 10 (1910; i pl., om förseelser).
(1 b β, 2) -STRÄCKA. sport. jfr -distans. Idrottsboken 1979, s. 196.
-STUDERA. speciellt (noggrant) studera. Expressen 4/3 1963, s. 8.
-STUDERANDE. jfr -elev. 2NF 28: 673 (1918).
-STUDIE. om (resultat av) noggrann o. inträngande undersökning l. utforskning av ngt noga (o. snävt) avgränsat utgörande endast del av ngt större l. vidare; ofta i pl. Lidforss UtrikVyer 25 (1900; i pl.). SvGeogrÅb. 1946, s. 91.
-STUDIUM.
1) till 1 b α: (detaljerat l. ingående) studium av viss begränsad del av l. viss detalj inom ngt; i pl. (i sht förr äv. sg.): (djupgående l. detaljerade) studier begränsade till viss del av l. detalj inom ett ämne o. d.; stundom i konkretare anv., o. svårt att skilja från -studie. BerRevElLärov. 1843, s. 157 (i pl.). En hel rad specialstudier inom den holländska (sociografiska) skolan har med större eller mindre framgång försökt .. följa de givna riktlinjerna. SvGeogrÅb. 1948, s. 112.
2) (numera bl. mera tillf.) till 2, om studieämne som ngn ensam l. i högre grad än (de flesta) andra ägnar sig åt. En gång för alla bestämma din lefnadsriktning, ditt specialstudium. Rydberg Brev 2: 32 (1864). Den klassiska filologien .. blef ett specialstudium för få idkare. Cavallin (o. Lysander) 58 (1887).
-STÅL. [jfr t. spezialstahl] legeringsstål; äv. om slag av sådant stål. JernkA 1900, Bih. s. 288. Vissa specialstål .. äro mycket spröda. Därs. 1911, s. 638.
Ssgr: specialståls- l. specialstål-bransch. JernkA 1909, s. 203 (: specialstålsbranschen).
-verk. TurÅ 1972, s. 50.
-TABELL. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om tabell avseende speciell sockens l. speciellt kontrakts befolkningsstatistiska förhållanden; jfr prost-tabell. Fennia XVI. 2: 99 (1756).
-TARIFF. om tariff av speciellt slag l. för användning i speciellt fall, speciell tariff. Silfverstolpe BokbSthm 185 (i handl. fr. 1899).
Avledn.: specialtarifferad, p. adj. som följer l. är underkastad specialtariff. VictoriaAgentinstr. 1899, s. 15.
specialtariffering. om uppställande l. användande av specialtariff. Frick FörsäkrTerm. (1935).
-TAVLA. (†) specialkarta. CivInstr. 267 (1643).
-TILLSTÅND~02 l. ~20. speciellt tillstånd (till ngt l. för ngn). Hafwe ingen machtt att sammankalla Ridderskapedt, vthan wårt Special tillståndh och befalningh. RARP 1: 6 (1626); se anm. sp. 9248. —
-TILLVERKA~020. jfr -tillverkning. Östergren (1944).
-TILLVERKAD~020, p. adj. jfr -gjord. Björk Beebe UndHavsyt. 71 (1937).
-TILLVERKARE~0200. [jfr -tillverka] om tillverkare som specialtillverkar ngt. Specialtillverkare av tvättmedel. SvIndustri 469 (1935).
-TILLVERKNING~020. tillverkning för speciellt ändamål l. speciell (o. avancerad l. exklusiv) tillverkning; äv. konkret, om resultatet av sådan tillverkning. TT 1881, s. 66. SvGeogrÅb. 1947, s. 196 (konkret).
-TILLÅTELSE~0200. speciell tillåtelse (till ngt l. för ngn). Wår special tillåtelse ock leyde. Schmedeman Just. 133 (1613); se anm. sp. 9248. —
-TJÄNST. särsk.
1) mil. militärtjänst av speciell (o. kvalificerad) art (t. ex. ss. läkare l. ingenjör), specialtjänstgöring. (Värnpliktiga) Studenter och likställda uttagas för utbildning i befälstjänst eller i specialtjänst. SFS 1925, s. 1160.
2) befattning (se d. o. 2 d) med speciell (o. kvalificerad) arbetsuppgift l. befattning inom specialområde. DN(B) 1960, nr 56, s. 14.
-TJÄNSTGÖRING~020. mil. specialtjänst (se d. o. 1). SFS 1925, s. 1213.
-TRIMMA, -trimning. jfr -trimmad. IdrBl. 1935, nr 32, s. 9 (: specialtrimningen, sg. best.). Landslaget (i fotboll) specialtrimmas. Därs. nr 121, s. 14. —
-TRIMMAD, p. adj. (på särskilt sätt) trimmad för speciell uppgift l. speciellt ändamål; äv. (tekn.): justerad för att uppnå speciella prestanda l. speciellt effektiv drift. IdrBl. 1935, nr 39, s. 3. Wahlöö Stålspr. 73 (1968; om motor).
-TRÄNA. [jfr -tränad o. -träning] i sht sport.
1) (på ett speciellt l. intensivt sätt) särträna (ngt); på ett speciellt (o. intensivt) sätt träna för ngt (äv. i uttr. specialträna för ngt). IdrBl. 1924, nr 64, s. 8. SocDem(A) 1928, nr 68, s. 9 (med avs. på stakning vid skidåkning). IdrBl. 1935, nr 11, s. 12 (: för).
2) ge (ngn) specialträning. PedT 1944, s. 5 (med avs. på elever).
-TRÄNAD, p. adj. i sht sport. (på ett speciellt l. intensivt sätt) tränad l. särtränad i l. för ngt visst l. som särtränat ngt. IdrBl. 1924, nr 32, s. 8 (om höjdhoppare).
-TRÄNING. i sht sport. jfr -träna; äv. konkret, betecknande resultatet. Frostell IdrB (1914). Lo-Johansson TvivlIdr. 17 (1931; konkret).
-UNDERSÖKARE~00200. jfr -undersökning. DN(A) 1965, nr 89, s. 14.
-UNDERSÖKNING~0020. särsk.: (detaljerad l. djupgående) undersökning begränsad till viss del av l. detalj inom ett ämne l. ämnesområde o. d. (äv. i uttr. specialundersökning av ngt); äv. om skrift l. uppsats o. d. innefattande sådan undersökning. Frey 1850, s. 193. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 5 (i pl., om manuskript). Kihlman NordProf. 233 (1935: av).
-UNDERVISNING~0020. särsk. vid grundskola: undervisning anordnad i särskild ordning. SFS 1956, s. 589 (i specialklass m. m.). Därs. 1978, s. 1117 (i särskild undervisningsgrupp).
-UPPDRAG~02 l. ~20. uppdrag av speciell (o. kvalificerad) art, speciellt uppdrag. SvFolket 8: 332 (1939; om polismans uppdrag).
-UPPGIFT~02 l. ~20. Hahnsson (1899).
1) (infordrad l. lämnad) speciell uppgift. SFS 1917, s. 1417.
2) om arbetsuppgift l. åliggande av speciell (o. kvalificerad) art. En förkalkyl är .. en teknisk specialuppgift av ganska invecklat slag. HandInd. 883 (1927). Sonesson BöndB 1066 (1955).
-UPPVISNING~020. om uppvisning av speciellt slag l. för speciellt ändamål l. avseende ngt speciellt, speciell uppvisning. Östergren (1944).
-UTBILDA~020. [jfr -utbildad o. -utbildning] jfr -utbildad. TSvLärov. 1947, s. 175.
-UTBILDAD~020, p. adj.
1) om person: som fått l. har specialutbildning. 2NF 38: 315 (1926; om militärläkare).
2) om ngt sakligt: utvecklad l. utbildad på ett speciellt sätt l. på ett sätt som innebär specialisering. SvGeogrÅb. 1949, s. 150 (: specialutbildade parallellformer).
-UTBILDNING~020. abstr. l. konkretare, särsk.: speciell (kvalificerad) utbildning för viss verksamhet l. befattning. KrigVAH 1887, s. 84. Starfelt Nödh. 94 (1968; konkretare).
-UTGIFTSSTAT~002, äv. ~200. = -stat 2. LiggStatsvSpecialutg. (1901; i titeln).
-UTREDNING~020.
1) (detaljerad l. djupgående) utredning begränsad till viss del av l. detalj inom ett område o. d.; äv. konkret, om resultatet av sådan utredning. 2NF 11: 776 (1909). TSvLärov. 1940, s. 32 (konkret).
2) kommitté l. dyl. för specialutredning (i bet. 1) av ngt. TSvLärov. 1947, s. 328.
-UTRUSTA~020. [jfr -utrustad, -utrustning] jfr -utrustning. SAOL (1950).
-UTRUSTNING~020. utrustning av speciellt slag l. för speciellt ändamål, speciell utrustning; äv. konkret, om resultatet av sådan utrustning. Östergren (1944). Kulturen 1961, s. 163 (konkret).
-VAGN. jfr -maskin; särsk. om järnvägsvagn för transport av gods av speciellt slag l. för fullgörande av speciell uppgift (t. ex. för transport av gas l. olja l. för impregnering av sliprar). TT 1879, s. 90 (i pl., om järnvägsvagnar). SvIndustri 198 (1935).
-VAPEN. Lundell (1893).
1) vapen utformat för speciell användning, speciellt vapen (för ngt); äv. bildl. Alm Eldhandv. 1: 108 (1933). IdrBl. 1935, nr 30, s. 10 (bildl.).
2) (†) för speciell uppgift utbildat truppslag, specialutbildat truppslag. NDA 17/8 1875, s. 2. IllMilRevy 1899, s. 156.
(3) -VECKORÄKNING~0020. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om specialräkning för vecka. Kiökenskrifwernes .. Special Weku Räkningar. HovförtärSthm 1630, Omsl.; se anm. sp. 9248. —
-VERK. jfr -arbete 1. Böttiger 4: 198 (1857, 1869).
-VERKTYG~02 l. ~20. verktyg utformat för speciell användning, speciellt verktyg (för ngt). TT 1898, M. s. 85.
-VETANDE. jfr -kunskap. Almqvist AmH 2: 224 (1840).
-VETENSKAP~002, äv. ~200. jfr -fack; äv. i sg. best., sammanfattande, om allt slags sådan vetenskap. SPF 1852, s. 433. Nog bör man så långt det går söka hålla specialvetenskapen fri från metafysik. Wigforss Minn. 1: 363 (i handl. fr. 1910).
Avledn.: specialvetenskaplig. hörande till specialvetenskap(er). NordT 1883, s. 256.
-VILLKOR~02 l. ~20. om villkor av speciellt slag l. uppställt för speciellt ändamål l. gällande ngt speciellt, speciellt villkor. När (hant-)wercken komma vthi then gång och esse, at Landet af theras arbete kan hafwa sitt nöije och fullnadh; Tå wele Wij (dvs. K. XI) ock wara betänckte, at medh wijdare special wilkor befrämja consumption theraf. Stiernman Com. 3: 706 (1668); se anm. sp. 9248. —
-VÅRD. i sht med. speciell (kvalificerad l. av specialist given) vård för viss sjukdom l. åt viss kategori av vårdbehövande o. d. Haglund HållnRörOrg. 2: 192 (1924: ortopedisk specialvård). SFS 1938, s. 405.
(1 b β) -VÄG. (i fackspr.) om väg av speciellt slag. SvTeknUppslB 1: 703 (1937; i pl., om cykelvägar, gångvägar o. d.).
-ÄMNE.
1) till 1 b α; jfr -fack. Hvarje lärare, hvilket specialämne han än har, bör ovilkorligen äfven kunna meddela undervisning i modersmålets förstående. Verd. 1883, s. 48.
2) till 1 b β: ämne av speciellt slag l. med speciell funktion l. användning; särsk. om ämne som vid legering tillföres metalliskt grundämne. JernkA 1908, Bih. s. 461.
-ÖVNING. övning av speciellt slag l. för speciellt ändamål l. avseende ngt speciellt, speciell övning. Frostell IdrB 126 (1914).
Avledn.: SPECIALARE, om person m.//ig., om sak r. [sannol. till förleden i sådana ssgr som special-arbetare o. special-ritning] (vard.) om ngn l. ngt som i visst hänseende är speciell resp. speciellt. GbgP 28/8 1954, Bil. s. 3 (om drink). DN 1969, nr 4, s. 16 (om arbetare med speciella arbetsuppgifter).

 

Spalt S 9247 band 29, 1983

Webbansvarig