| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPECIELL spesiäl4, adj. -are. adv. -T.
A. i adjektivisk anv.
1) i fråga om underkategori(er): särpräglad, särskild m. m; jfr EGEN, adj., PARTIKULÄR, SPECIAL, adj.
a) artegen, särbeskaffad; som (är artegen l. särbeskaffad o.) utgör l. gäller l. är avsedd för l. tillgodoser viss begränsad del av ngt l. viss enskildhet l. individ o. d. (äv. i uttr. speciell för ngt l. ngn), särskild; äv. allmännare: säregen, karakteristisk. Speciella kategorier. En speciell undersökningskommission utredde olyckan. Speciella verktyg för träsnide. Speciäl fråga. Palmquist Alg. 1: 84 (1745). De inkomster, hwilka til StatsContoiret ingå samt de specielle Stater som der uprättas. SP 1792, nr 222, s. 2. Intelligensens speciella bestämdhet måste uttrycka sig genom det empiriska. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). En kopparplåt paraffineras .. (bestryks med grafit o.) nedsättes derpå i ett bad af speciel sammansättning (vid tillverkning av bleck till katoder). TT 1895, K. s. 10. Inne i de tätaste natebankarna eller vassarna håller ofta den grova gäddan till, och det är där man skall söka henne. Och det går inte utan speciella redskap. Petre KonstJakt 95 (1935). De speciella krav som .. (etnografin) ställer på sina utövare. BonnierLM 1954, s. 62. — särsk.
α) i fråga om fullmakt l. tillstånd l. order o. d.: som utfärda(t)s i särskild ordning l. av särskild myndighet l. för viss(a) person(er) l. för särskilt tillfälle. Rätta Skattehemman måste wäl skiljas åt ifrån Krono- och skatte wrak .. kommandes de första intet at undergå någon sådan ny skattlägning som sker med Krono och skattewrak, utan Kongl. Maj:ts. speciella ordres och befallning. LandtmFörordn. 4 (1688). Äro (med tanke på skogstillgången) slike (dvs. i närheten av koppar- o. silverbruk belägna stångjärns-)Hamrars Ägare förbudne, dem, när de förfallne blifwa, at reparera eller förnya, utan Specielt tilstånds erhållande. HC11H 13: 41 (1697). Speciel fullmakt. Jungberg (1873).
β) (i företrädesvis ä. filosofiskt språk) om begrepp i förh. till annat begrepp: som faller under detta; motsatt: generell. Boström 1: 155 (c. 1830). Dens. 2: 39 (1838; om rättvisa). — särsk. i uttr. speciell etik, om den del av etiken som handlar om sedligheten i förh. till det vari den manifesteras. 2NF (1917).
γ) fys. i uttr. den speciella relativitetsteorin, se under RELATIVITETS-PRINCIP. 19Årh. V. 1: 66 (1922).
δ) jur.
α’) om lag l. rätt: som reglerar särskilda rättssituationer l. rättsförhållanden inom viss(a) avgränsad(e) grupp(er) av människor; motsatt: allmän; särsk. i uttr. speciell privaträtt, sammanfattande om privaträtt reglerande förhållandena inom särskilda yrken, näringar l. verksamhetsområden, förr äv. i uttr. speciell kriminallag, sammanfattande, om kriminallag riktad mot handlingar som begås av personer i viss ställning l. utövande viss verksamhet. UUKatal. 1886, h.-t. s. 6. NF 14: 241 (1890: speciel privaträtt). Allmän skulle lagen vara, när den reglerar förhållanden inom det ordinära, så att säga odifferentierade mänskliga samlivet, speciell när den avser särskilda rättssituationer eller förhållanden inom vissa till klass, yrke, boningsort eller på annat sätt avgränsade grupper av människor. SvRiksd. 14: 40 (1934). Allmän kriminallag skulle .. (enligt RF) innefatta stadganden om sådana brottsliga handlingar, som kunna begås av vem som helst, såsom misshandel, ärekränkning .. medan däremot speciell kriminallag skulle rikta sig mot handlingar, som begås av personer i viss samhälls- eller yrkesställning eller under utövande av viss verksamhet. Därs. 41.
β’) i uttr. speciell förmånsrätt, se FÖRMÅNSRÄTT 1; i officiellt språk sedan 1 januari 1972 ersatt av: särskild förmånsrätt. Winroth CivR 4: 269 (1903). Björling CivR 206 (1908).
γ’) om abolition: som åtnjutes endast av viss, brottslig person; motsatt: generell. NF 1: 47 (1875).
δ’) (†) i fråga om gradering av brottslighet, i uttr. speciell deltagare i ett brott, om person som i sådan grad medverkat i ett brott att han även själv är att anse ss. gärningsman. Biberg 3: 225 (c. 1823).
ε’) (numera mindre br.) i uttr. speciell testamentstagare, om legatarie (motsatt: universell testamentstagare). SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1953).
ζ) [efter eng. special drawing rights] i pl., i uttr. speciella dragningsrätter, i fråga om ett av vissa medlemsländer i Internationella valutafonden antaget system för internationella betalningar bestående i en rätt för varje till systemet anslutet land att för fullgörande av betalning till annat sådant land draga (se DRAGA, v. I 35) anvisningar på betalning upp till ett visst, i USAdollar fastställt värde på Internationella valutafonden ss. organ för kredit o. slutlig clearing. DN 1969, nr 155, s. 28. SvD 1971, nr 266, s. 16.
b) i förbleknad, utpekande anv.: (viss) bestämd, särskild. Var det något speciellt du ville? Uti thet nu förewarande speciele måhlet åberopas præjudicater öfwer regeringsformens förtydning. 2BorgP 6: 212 (1738). De talade om kvinnor i största allmänhet, men Stens fladdrande tankar nystade småningom ihop sig omkring en speciell kvinna. Asplund Stud. 88 (1912).
2) i emfatisk anv. av 1 a.
a) övergående till att beteckna att ngt i hög(sta) grad l. särskild omfattning föreligger l. ges o. d.: (alldeles) särskild; äv. i uttr. alldeles speciell. (Kontoret för anställning av ammor o. därtill knuten undervisning av barnmorskor i Sthm) må lemnas till Artis Obstetriciæ Professorens och dess Adjuncts speciela vård och tillsyn. Welander VenerSj. 149 (i handl. fr. 1766). Har fått speciela helsningar genom Schöldström från Hedlund och Rydberg. Strindberg Brev 1: 117 (1872). De varje höst återkommande regementsmötena hade alltid varit förenade med alldeles speciella olustkänslor för farbror Anders. Hellström Lekh. 257 (1927). Man vågar gissa att det fortskaffningsmedel som Odysseus fann en speciell trivsel med till lands var den trojanska trähästen, invärtes full av försåt och viskande debatter. Gullberg i 3SAH LXV. 1: 8 (1955). Olsson Därs. LXIX. 1: 15 (1960).
b) angivande att det med huvudordet betecknade framför annat l. andra kännetecknar l. behärskas av ngn l. ngt l. är ngns l. ngts (egen resp. eget); i sht i uttr. (vara) ngns l. ngts speciella ngn l. ngt. (Till den lediga professuren i logik o. metafysik i Uppsala sätter Linné i första förslagsrummet) Adjuncten Herweger, som tient här wid Informations wärket redan 20 år och giort denna wettenskapen till sitt speciella hufwud studium. Linné Bref I. 1: 227 (1770). Onekligen var han väl .. en äkta son af den hednagud, som sades vara handelsmäns och tjufvars specielle beskyddare. Lundegård Prom. 1: 9 (1893). Det var inte .. hans ord i sig som hade betytt nånting, det var hennes speciella tolkning av dem, den erfarenhet som orden födde inom henne, den kunskap som de alldeles oavsiktligt gav henne. Eriksson ÖmhHung. 81 (1948).
3) (närmande sig l. övergående (från 1 l. 2) i bet.:) specificerad l. detaljerad. (Lantmätaren skall vid kartläggningen rätta sig) efter speciela förtekning, som dem (dvs. lantmätarna) alla af Öfwer Directeuren tilsänd är. LandtmFörordn. 83 (1725). Auktor (till skriften ”Den nationala vinsten”) tror .. (den rätta definitionen på frihet) vara ”en förmåga att utan lasters utöfning genom arbete få försörja sig” ”och de sina, utan att genom författningar af andra derigenom hindras”, hvilket genom specielare kasus i §§ 16, 17 och 18 i den kriticerade skriften .. finnes utredt. Chydenius 246 (1765). Enligt en specielle förtekning bestå nu Riddarne Emos och Condulmeros Flottor af 6 Skepp af 88 Canoner, 1 af 80, (osv.). GT 1788, nr 21, s. 2. Efter dessa allmänna anmärkningar öfvergå vi till framställningen af de speciella omständigheterne i fridsgarantien. Nordström Samh. 2: 389 (1840).
B. ss. adv.
4) särskilt o. d.
a) motsv. 1: på speciellt sätt; med speciellt omnämnande l. intyg l. speciell passus l. dyl.; på ett (för ngn l. ngt) särpräglat sätt; äv. i försvagad l. förbleknad anv.: framför annat l. annan l. andra. Av det vinnande lagets spelare bör ingen nämnas speciellt. Denne Förordning (emot yppighet o. överflöd) kommer at taga desz början och wärkställighet ifrån den 1 Januarii 1767, uti alt hwad som icke annorlunda uti den samma Specielt blifwit utsatt. PH 8: 136 (1766). Hvad det nu speciellt angår att vara biskop, så var väl sällan någon mindre skapad för ett sådant embete, än Tegnér. Sturzen-Becker 1: 57 (1861). (Aristoteles’) lära om de speciellt mänskliga själsyttringarna. Aspelin TankVäg. 1: 123 (1958).
b) motsv. 2: framför allt; i sht med förbleknad bet.: i hög grad, påtagligt, i synnerhet; särsk. i förb. inte speciellt, inte så värst, inte särskilt (mycket). Det gick inte speciellt bra. Föreställningen tilltalade honom inte speciellt. Tack för många förträffliga uppsatser i Handels-Tidningen och specielt för de innehållsrika och välskrifna korrespondentartiklarna. UrKorrCronholm 101 (1862). Tillåt mig säga: ”Jag tycker Storkyrkan är det vackraste tornet i Stockholm”, och det är därjämte Stockholm alldeles speciellt. Östberg ArkAnt. 101 (1928). Numera, speciellt efter världskriget, har begrepp som modernitet och tidsenlighet upphöjts till absoluta värden. Selander Modernt 8 (1932).
c) motsv. 3: (närmande sig l. övergående i bet.:) specificerat l. var för sig; i detalj. (Bokhållaren vid generalpostkontoret i Sthm) sluter hwar wecka och månad både betahlte och Frijbrefwen af, richtigt och fullkommeligen, så specielt, som till summan. CivInstr. 507 (1704). Vi sluta med att anföra .. (J. O. Wallins) uppfostrings-plan, och deraf draga ett enda allmänt resultat förbehållandes oss att framdeles mera specielt ingå uti ämnet. Geijer I. 8: 166 (1838).
-MÅL. om sak l. angelägenhet l. ärende av speciellt slag; jfr mål, sbst.2 2. Bergv. 1: 513 (1697). —
-SAK. om speciell sak l. fråga l. villkor l. krav l. dyl. HC11H 7: 92 (1697; i fråga om vad som mellan parter är föremål för förhandlingar).
Spalt S 9267 band 29, 1983