Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPECIALIST spes1ialis4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. spezialist, eng. specialist, fr. spécialiste; till SPECIAL, adj.]
person som specialiserat sig (se SPECIALISERA 2) (på ngt l. inom en ämnessfär o. d.), fackman; äv. i utvidgad l. överförd anv. (särsk. om företag som specialiserat sig på framställning av viss(a) produkt(er) o. d.); äv. i uttr. specialist på att göra ngt (ngn gg äv. specialist att göra ngt) l. på, i sht förr äv. i, förr äv. för ngt, person (l. företag o. d.) som specialiserat sig på att göra ngt, resp. på ngt. Dalin (1871). Bildt i 3SAH 16: 323 (1902: specialist i finans- och myntlära). Om vi svenskar skola följa med den allmänna kulturutvecklingen .. så måste vi ha vetenskapliga fackmän (specialister) på alla områden. VerdS 163: 4 (1909). Gud vad specialister äro tråkiga och vad det måste vara ledsamt att blott känna en liten bråkdel av Guds härliga skapelser. Martin Sett 159 (1933). Jonas var specialist på att spotta långt och rätt. Göth 5Stånd. 131 (1936). Italien är gammal erfaren specialist på att fiska i grumligt vatten. Aurén EurOr. 27 (1936). Det finns .. specialister på myrfångst (bland befolkningen i Sydafrika). Engström KaapAfr. 131 (1937). Han var specialist att klyva takspån. Bergfors Inland 133 (1942). De bruk, som varit mest kända som specialister på plogtillverkning har varit Marieholm i Åsenhöga, Åminne i Kärda, Torps bruk i Moheda, Huseby i Skatelöv samt Norrahammar och Överrum. SvGeogrÅb. 1957, s. 31. — jfr RYCK-, RÖST-SPECIALIST. — särsk.: läkare (l. medicinsk forskare) som ägnar sig åt viss sjukdom l. grupp av sjukdomar o. har specialkunskap på området; särsk. (med.): läkare med specialistbehörighet. Det är alldeles nödvändigt, att ni genast .. söker upp en specialist för nervsjukdomar och låter ordentligt sköta er. Roos Skugg. 383 (1891). Den kände specialisten på nervsjukdomar, prof. Bonhoeffer från Berlin. GHT 1933, nr 220, s. 13. Läkare må ej för allmänheten tillkännagiva att han är specialist inom viss gren av läkarvetenskapen .. med mindre medicinalstyrelsen meddelat honom bevis om specialistkompetens. SFS 1960, s. 1764. — jfr HALS-, MAG-, NERV-SPECIALIST.
Ssgr: (slutet) SPECIALIST-BEHÖRIGHET~0102 l. ~0200. med. av behörig medicinsk myndighet åt läkare med fullgjord specialistutbildning given officiell behörighet att verka ss. specialist. SFS 1960, s. 1770.
-GILLE. (förr) gille (se d. o. 4 b) bestående av specialiserade yrkesutövare, hantverksskrå. MeddSlöjdF 1897, 1: 9.
-HJÄLP. Helmfrid Holmen. 334 (1954). särsk. med. till slutet. GbgP 1957, nr 226, s. 2.
-KOMPETENS. Daedalus 1980, s. 25. särsk. (med.) till slutet; jfr -behörighet. SFS 1960, s. 1764.
(slutet) -LÄKARE. läkare som är specialist. ST 1892, nr 286, s. 1.
-UNDERVISNING~0020. om undervisning meddelad av specialist. TT 1887, s. 33.
-UTBILDNING~020. utbildning till specialist; utbildning given av specialist . TSvLärov. 1952, s. 487. Den specialistutbildning i övningsämnena .. som musik- .. o. gymnastiklärare kan ge (klassläraren). Skolvärld. 1968, nr 22, s. 4. särsk. med. till slutet. Bauer SvArmHäls. 31 (1924).
-UTDANING.~020. (numera mindre br.) specialistutbildning. TT 1887, s. 33 (om utbildning till specialist).
(slutet) -VÅRD. med. sjukvård given av specialist; äv. i konkretare anv., med inbegrepp av l. om sjukvårdsorganisation varigm specialistvård i ovan angiven bet. kan ges. SFS 1920, s. 1300. Ett .. mycket påkostat sjukhus med specialistvård. DN 1973, nr 71, s. 2.
Avledn.: SPECIALISTISK, adj. (numera föga br.) kännetecknande för l. erinrande om en specialist(s) l. specialister(s); äv. ss. adv.; särsk. till slutet. Ahnfelt Rääf 381 (1879). Petersson FysUnders. 12 (1908; om läkarundersökningar). (Läkarnas undersökningsmetoder) blefvo alltmer specialistiskt komplicerade. Därs.

 

Spalt S 9264 band 29, 1983

Webbansvarig