Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRE- pre- l. (då följande stavelse är obetonad) pre1-, stundom (med motsatsbetoning) pre3~ l. pre4~.
Ordformer
(pre- 1560 (: preeminentz) osv. præ- 1595 (: præeminentz)—1924 (: præanimister). prä- 1818 (: Prä-Adamiter)—1915 (: präglacial))
Etymologi
[fsv. pre-; jfr t. prä-, eng. pre-, fr. pré-; av lat. præ, framför, före, förut (jfr osk. prai, gr. παραί, παρά, bredvid, hos, längs), till stammen i per, genom (se PER, prep.); besläktat med lat. pro, gr. πρό (se PRO, prep.), ävensom med FÖR, prep., FÖRE, prep., FÖRRE, adj., m. fl.]
(i sht i fackspr.) i ssgr.
1) med lokal bet.: framför; framtill, främre; se PRE-FIGERA, -PALATAL.
2) med temporal bet.: före, förut; på förhand, i förväg; se PRE-ADAMIT, -DESTINATION, -EXISTENS, -FORMATION, -FORMERA, -GLACIAL, -HISTORIA, -KAMBRISK, -KVARTÄR, -SILURISK m. fl.
3) bildl., i fråga om förhållandet att ngn sätter ngt främst l. föredrager ngt l. att ngn l. ngt är främst l. förmer än andra l. annat o. d.; se PRE-DOMINERA, -EMINENS, -OPTERA, -PONERA.
Anm. Etymologiskt identiskt med här behandlade prefix är ett pre- (pré-, præ-), som förekommer ss. förstavelse i en mångfald, vanl. ytterst på latinska ssgr återgående lånord (t. ex. PREBENDE, PRECIS, PREDIKA, PREMISS, PRESES, PRESIDENT, PRETENDENT), vilka ur svensk synpunkt te sig ss. osammansatta.

 

Spalt P 1677 band 20, 1954

Webbansvarig