Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
1) (i sht i fackspr.) till 4, med avs. på stenblock o. d.: gm kilning lösgöra l. spränga bort; jfr kila ut 1 (se kila, v.1 särsk. förb.). VetAH 1742, s. 200. Stenhuggarna fick utföra hela arbetsprocessen själva, från sprängning och utkilning fram till slutmomenten vid putstunnan. TurÅ 1990, s. 52.
2) bergv. o. geol. till 11, om berglager o. d.: bli allt smalare för att slutligen försvinna; förr äv. refl.; jfr kila ut 3 (se kila, v.1 särsk. förb.). Tegelfärgad sand, utkilad mot sidorna. Bergman Jordkl. 92 (1766). JernkA 1832, Bih. s. 90 (refl.). Detta ger vid handen, att den (dvs. särnadiabasen) ganska snabbt synes utkila i nordlig riktning. SvGeogrÅb. 1943, s. 81. —
(6 d) -KLADDA, -ning. (†) konkurrera ut (ngn); jfr kladda ut. OxBr. 11: 649 (1633). Alla främmande varur beläggies medh mycket högh tull, på det dhe främmande eij häreffter .. må kunna uthkladda oss. RARP 15: 35 (1686). Sahlstedt (1773). —
(6 d) -KLAGA. (†) gm överklagande l. anförande av klagomål få (ngn) avförd (från (förslag till) tjänst(etillsättning) o. d.); jfr klaga, v. 3, o. bort-klaga. Thet föreljudes, at Magister Josua Colliander söker utklaga Probsten Hageman från nämde Uhrshults Förslag. VDAkt. 1781, nr 497. Hagström Herdam. 3: 439 (1899). —
(1 (g), 2) -KLAPPA, -ning. (numera bl. tillf.) med avs. på deg l. (stycke av) metall l. skinn l. tyg o. d.: klappa ut (i syfte att åstadkomma större yta l. tunnare form o. d. hos l. avlägsna l. utdriva vätska l. damm l. skadedjur o. d. från); i sht förr äv. med avs. på det som avlägsnas osv. (jfr klappa ut 2); förr äv. bildl., särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om person: förslagen (jfr full-klappad). SkinnkamRSthm 1553 D, s. 13. Hård deg kan lättare utklappas och formas än den lösa. Fischerström 3: 394 (1787). Sedan .. (stjälken) torkat, utklappas fröna och förwaras. Fischerström 4: 384 (c. 1795). Hans lycka var .. att under sitt befäl ega de mest fintliga och utklappade bofvar, som kunde behöfvas. Almqvist TreFr. 3: 52 (1843). En utklappad, bandlik blytråd. Petersson FysUnders. 332 (1908). —
1) (i fackspr., i sht sjöt. o. tullv.) till 7: klarera (se d. o. 8 b) (fartyg) för avsegling (till utrikes destination); äv. med avs. på dels (fartygs)last l. gods o. d., dels annat transportmedel; äv. intr., om fartyg. Serenius G 4 a (1734). Enligt Götheborgs Export-Journaler, utclarerades derifrån endast af rökta Sillen 3500–4000 tunnor till Medelhafvet. VetAH 1817, s. 33. De in- och utklarerade fartygens antal. VFl. 1937, s. 114. Från provianteringsfrilager må gods .. utlämnas till fartyg eller luftfartyg under villkor .. att fartyget eller luftfartyget utklarerat till utrikes ort. SFS 1948, s. 236.
2) (†) till 9 b: reda ut l. klargöra (ngt); jfr klarera 3. Strindberg Brev 4: 214 (1884). Det är sålunda åtskilligt i andfåglarnas ruggning, som ännu ej är tillfullo utklareradt. FoFl. 1913, s. 80. Östergren (1965). —
(6 d) -KLASSA, -ning.
1) [efter eng. outclass] i idrottsmatch l. idrottstävling: besegra (motståndare l. motståndarlag) på överlägset sätt (så att vinnaren l. det vinnande laget framstår ss. tillhörande en annan klass (se d. o. 5 c)); äv. närmande sig bet.: tränga undan l. konkurrera ut (ngn l. ngt). Finalen blev en ren utklassning. IdrB 10: 96 (1913). Die Luftwaffe är numeriskt underlägset och för det mesta utklassat. NyhFrStorbrit. 14/3 1945, s. 3. Hammarby ordnade en sen julklapp till sina anhängare genom att utklassa Motala hemma. SvD 27/12 1998, s. 1.
2) (numera mindre br.) (ss. följd av klassning) utrangera l. utesluta (ngt l. ngn). DN 7/11 1939, s. 3. Endast den provmetod .. uppfyller industriens fordringar på användbarhet, som icke blott kan utklassa vissa personer såsom olämpliga i ett visst yrke, utan som också kan (osv.). TT 1943, Ind-Ekon. s. 47. IllSvOrdb. (1964).
Ssgr (till -klassa 1): utklassnings-seger. DN(A) 28/9 1964, s. 31. Nixon vann .. en utklassningsseger i presidentvalet. DN 16/1 1973, s. 2.
-stil. jfr stil, sbst. III 3. IdrBl. 28/1 1935, s. 13. Polackerna vann sin semifinal i ren utklassningsstil. Expressen 29/7 2010, s. 18. —
(1 g) -KLENA, -ing. (numera mindre br.) smeta l. breda ut (ngt); äv. bildl.; jfr klena ut. Den vanliga riksdagssmörjan tyckes nu vara färdig till ältning och utklening i de välbekanta formarna. JGRichert hos Warburg Richert 1: 302 (1834). ÖfversVetAFörh. 1881, nr 7, s. 25. —
-KLINGA, -ning.
1) (†) till 4: gm klingande bedöma kvaliteten hos o. utvälja l. utsortera (taktegel l. porslin o. d.); jfr klinga, v. 5 c. Wäsström PVetA 1774, s. 8. (Någon) utsökning, utklingning eller utwräkning af alt som icke werkeligen til första rand är söndrigt (tillåts ej vid auktionen). IT 1791, nr 50, s. 1.
2) till 11, om ljud o. d.: klinga ut (se klinga ut 2); särsk. motsv. dels klinga ut 2 b: utmynna l. övergå (i ngt), dels klinga ut 2 c: klinga till slut; äv. mer l. mindre bildl. Atterbom Minnest. 1: 207 (1847; i bild). Den starkt utklingande hufvudtonen. PT 1897, nr 247 A, s. 3. Uppåt har .. denna rustikdräkt förmildrats samt utklingat i en bågställning kring fönster och nischer. UpplFmT 44: 16 (1932). —
(4) -KLIPP. [till -klippa, v., o. klippa ut] särsk. konkret: (tidnings)urklipp. Rydberg Brev 2: 159 (1876). För några dagar sedan gick jag igenom utklipp som jag sparat på mitt skrivbord. Expressen 13/11 1999, s. 2. —
(12) -KLIPPA, r. l. f. (numera bl. tillf.) om långt l. längst ut från land l. i skärgård belägen klippa; jfr -skär. RARP V. 2: 286 (1655). Från de innersta smala farlederna mellan grönskande, leende stränder till den hafsombrusade utklippan erbjudas skärgårdsnaturens alla skiftningar. Ramsay VägvFinl. 63 (1905). —
(4) -KLIPPA, v., -ning. gm att klippa lösgöra (ngt) (ur ngt) (jfr klippa ut 1 a); äv.: forma (ngt) gm klippning (jfr klippa ut 1 b); ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret: utklipp; äv. oeg. l. bildl., förr särsk. i uttr. utklippta fötter, om med simflikar försedda fötter hos vissa vattenfåglar. SthmSlH 1: 128 (1578). (Vadarna har) Halflyckte, utklipte fötter. Retzius Djurr. 18 (1772). Är det till äfventyrs en Potifars hustru-historia, som bör utklippas ur vår kyska tids barnbibel? Thomander TankLöj. 36 (1825). Små söta papp-saker och utklippningar. Bremer FamH 2: 32 (1831). Kungsgårdens grindstolpar, som äro krönta av svarta ryttare utklippta i plåt. Böök ResSv. 90 (1924). —
(9) -KLISTRA, -ing. (i sht i fackspr.) täcka ((skarv l. spikrad på) vägg(beläggning)) gm att däröver fastklistra papper(sremsa); jfr klistra 3. Väfven utklistras derefter med tjockare papper om han skall spatlas och oljemålas. Rothstein Byggn. 519 (1859). —
(9 a) -KLUTA, -ning. (i vissa trakter, vard.) jfr kluta ut. En tio års pojke, utklutad på det mest fantastiska sätt. Björlin Elsa 182 (1879). Allt måste, för att taga sig något ut, eller bara för att ses och uppmärksammas, utklutas, utpyntas, utsiras. Eklund Humanism. 18 (1928). —
-KLYVA, -ning.
1) till 4: klyva ut (se klyva ut 1) (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. Förledit åhr, då jag under resan igenom skogarna feck förmärka, på de största och mognaste furuträn, en ahln ifrån roten, tre alnar i längden, stora stycken utklufne. VgFmT I. 6–7: 39 (1755). Endast då det blir fråga om ek- eller stundom bokkärl, utklyfvas stäfverna för hand. Ekman SkogstHb. 205 (1908). Utsmyckningen för övrigt består .. främst i spiralvridna ändar och utklyvningar avslutade i lövform. Rig 1967, s. 9. särsk.
a) (†) med avs. på del av hemman: avsöndra; jfr klyva ut 2. AdP 1789, s. 165. (En bonde hade) tilldelat sin son hälften av sin gård utan att verklig utklyvning skett. SvKulturb. 5–6: 191 (1930).
b) (i fackspr.) klyva ut (se klyva ut 3) (ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ning, äv. konkret. NFMånKr. 1938, s. 60 (konkret). Utklyvning, (dvs.) förekomst av genetiskt olika kategorier i avkomman från föräldrar som är heterozygota för gener som påverkar en viss egenskap. NE 11: 118 (1993).
2) (†) till 9 b: fundera ut l. reda ut (ngt); jfr klyva ut 4. Bureus aktade sådana förwijtelser intet, som af ett förbitrat sinne och een arg tunga utklufne wore. Verelius Run. 3 (1675). Dalin (1855). —
(2) -KLÄCKA, -ning. [fsv. utkläkkia]
1) kläcka ut (se kläcka ut 1 a, b) (ngt, särsk. dels ägg l. rom o. d., dels (fågel)unge l. yngel l. larv o. d.); förr äv. dels abs., om fågel: ligga på ägg o. kläcka dem, dels oeg., med avs. på frö. Wffuen skal ock haffua ther sitt neste och werpa ther .. och vthkleckia ther vnder thes skugga. Jes. 34: 15 (Bib. 1541). Allehanda slagz Siö foglar, huilka ther (i Lappmarken) .. byggia boo, wärpa, och sine Vngar uthkläckia. Landsm. XVII. 1: 53 (1671). Kornåckrarna, som just desze dagar emottagit säden, hade ej eller ännu utkläckt et enda frö. Linné Sk. 2 (1751). Apparat för utkläckning af lax- och laxöringsrom i fuktig luft. LAHT 1907, s. 55. jfr själv-utkläckning.
2) i bildl. anv. av 1; jfr kläcka, v.3 2, o. kläcka ut 2. Brask Pufendorf Hist. 240 (1680). Deraf kommer at ett Hierta, som vtkläcker lögner, hafwer lika Natur med Diefwulen. Lagerström Bunyan 3: 15 (1744). Är det här också ett led i en storstilat utkläckt plan? Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 362 (2009). —
-KLÄDA, äv. -KLÄ, -nad (se avledn.), -ning, -sel (se avledn.).
1) (numera bl. i fackspr.) till 9: (invändigt) bekläda l. betäcka (ngt). Tholander Ordl. (1872). Bombformen (till glass) utklädes med enkelt skrifpapper. Grafström Kond. 150 (1892). En cysta som är utklädd av förhornande skivepitel. NE 11: 169 (1993).
2) till 9 a: klä ut (se kläda ut 1) (ngn l. sig); särsk. i fråga om lek l. fest(lighet) o. d.; äv.: förkläda; förr äv. närmande sig bet.: klä upp; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., äv. med avs. på ngt sakligt (se särsk. a); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are) (se b). Messenius Dram. 18 (1611). (Samerna) uthklädde .. sig i sina bästa kläder. Landsm. XXVII. 3: 27 (1672). Alla dessa till gudomliga väsen utklädda abstraktioner. 3SAH 6: 294 (1891). (För övrigt) skulle du inte känna igen mig: jag är utklädd så att det är praktiskt taget omöjligt. Hellström Kärlek 216 (1942). Här pågick oktoberfesten, och utklädda människor drog genom gatorna. Henning HbgMinn. 1: 432 (1950).
a) (†) med avs. på rum l. bild o. d., närmande sig l. övergående i bet.: drapera, äv.: utsmycka l. pryda. Sin maatsaal lät han och vthklädha medh sköna Turkiske och Persianiske Tappeter. Petreius Beskr. 2: 129 (1614). En undergörande ståtligt utklädd Mariæbild. Fahlcrantz 6: 115 (1840, 1865).
b) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv., mer l. mindre liktydigt med dels: maskerad (se d. o. 2), dels: förklädnad. Han .. har deras böjelser målade i sit sinne, så at de icke med smink eller utklädningar kunna dölja sig för hans ögon. Dalin Arg. 2: 11 (1732, 1754). Ofta deltogo min familj och tillfälliga gäster i nöjena – lekar, dans och utklädningar. Adelsköld Dagsv. 3: 369 (1900).
3) [jfr t. auskleiden] (†) i sådana uttr. som utkläda ngn naken, klä av ngn naken; jfr kläda ut 3. Ofta lät han honom naken vthklädha. Petreius Beskr. 2: 81 (1614). Aldeles utkläd på bara lifuet. HH XVIII. 3: 1 (1722).
Avledn. (till -kläda 2): utklädnad, r. särsk. konkret(are): utklädsel. Pris för bästa utklädnad. De danser, utklädnader och upptåg, som handtverksgesällerna under fastlagen företogo sig. Sylwan EurLittH 1: 147 (1910).
utklädsel, r. l. m. l. f. handlingen l. företeelsen att klä ut ngn l. sig; äv. konkret(are), om dels utklädning (se -kläda 2 b) l. maskerad o. d., dels klädesplagg för utklädande; jfr utklädnad. Ända från barndomen har jag haft smak för utklädsel. Lidforss DQ 2: 116 (1892). (I kistan) låg den utklädsel som vid lustiga upptåg burits af herrgårdens fröknar. Heidenstam Dikt. 49 (1895). Där roade hon och hennes unga vänner sig med utklädslar och tablåer. Bonde TroMig 36 (1936). —
(2) -KLÄMMA, -ning. klämma ut (innehåll(et) i (ngt som tjänar ss.) behållare l. kärl o. d.); äv. med behållare osv. ss. obj.; äv. bildl.; jfr klämma ut 1. SkrVSocLd 20: 153 (c. 1690). Strindberg Brev 6: 181 (1887; bildl., med avs. på pengar). Han gick in i ateliern, sökte på bordet mellan pänslar och utklämda Tuber. Geijerstam FattFolk 2: 192 (1889). —
(2) -KLÄNGA, -ning. [jfr t. ausklengen] i fråga om ä. tiders skogsbruk; jfr klänga, v.2 Ström Skogsh. 281 (1830). Man kan ock utklänga kottarne i en under stugans tak upphängd låda med tät botten, der de af wärmen utklängda fröen nedfalla. Alm(Sthm) 1870, s. 42. —
(2) -KLÖSA. klösa ut (ngt). Om jag kunde igenfinna honom .. huru jag skulle .. springa uppå honom, och utklösa hans ögon. Österling Ter. 1: 331 (1699). —
(4) -KNACKA, -ning. knacka ut (stycke av sten o. d.); i sht förr äv. med avs. på fönster(ruta) o. d.: slå in. Det rysligaste afskum af rabulister, som nånsin utknackat fönster i fredliga hus. Blanche Tafl. 1: 290 (1845, 1856). Många hafva dock äfven fästet af flinta, utknackadt ur samma stycke som klingan. SvH 1: 20 (1903). —
(2) -KNUFFA, -ning. jfr knuffa ut. Slutligen .. blef han med våld utknuffad. Nordstjernan 1845, s. 84. —
(12) -KNUT. korsknut. 3SthmTb. 4: 280 (1602). Gårdarne äro typiska, stora, vältimrade med utknutar, ofta brädfodrade. TurÅ 1911, s. 124. —
(1 g, 9) -KNÅDA, -ning. knåda ut (deg l. massa o. d.); äv. med särskild tanke på resultatet: knåda färdigt l. till slut, ibland äv. utan obj. Utknådningen av degen. Lijka som en bakovgn then bakaren heet gör, när han vthknodhat haffuer. Hos. 7: 4 (Bib. 1541). —
(2) -KOK. [till -koka o. koka ut] särsk. metall. om utslungning av järn l. slagg ur konverter vid färskning; särsk. konkret(are). JernkA 1862, 1: 429 (1861). Nitarne äro på utsidan försänkta, så att konvertern utanpå är slät och därigenom mindre utsatt för att utkok och dylikt skall fastna vid plåten. JernkA 1891, s. 292. Kraftigt utkok vid eldsvåda. SvD 3/1 1973, s. 18. —
(2) -KOKA, -ning. (numera bl. tillf.) gm kokning (förr äv. smältning) avlägsna l. utvinna l. extrahera (ngt) (ur ngt); koka bort; äv. med avs. på det varur ngt avlägsnas osv.; jfr ur-koka b. Reen metall kalla .. (de lärde) then som är wäl wthkokat, såsom gull och sölf. Forsius Phys. 176 (1611). När .. (sälköttet) kokat en stund, så att Tran-smaken är utkokad, då (osv.). SvSaml. 3: 70 (1764). Salpeterjord utkokas sedan med vatten. Berlin Lrb. 132 (1852). Av rötter från detta träd kunde en farlig dryck utkokas. Lindström Österhus 362 (1952). —
(9 d) -KOLA, -ning. särsk. (i sht förr) i fråga om framställning av träkol; jfr kola, v.1 2, o. kola ut 2. (Skogen) är aldeles affhuggen och vthkohlat. Johansson Noraskog 3: 133 (i handl. fr. 1684). Alltefter milans storlek utgå 2, 3 till och med 5 veckor till hennes utkolning. Rejmers Koln. 9 (1868). Oberoende av vedslag karakteriseras väl utkolade träkol av hög hl-vikt hos torra kol, låg glödgningsförlust, hög kolhalt. TT 1941, AutMot. s. 35. —
(9 d) -KOLNA, -ing. (†) om eld l. brand o. d.: brinna ut, slockna ut (jfr kolna, v.2 2 a); äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl., om känsla o. d.: utslockna l. förintas (jfr kolna, v.2 2 b). 2Saml. 35: 217 (1662). När kärleken, och ett godt förtroende vthkohlnar emellan öfwerheten och vndersåtarena. Isogæus Segersk. 96 (c. 1700). Endast 2 mindre bränder lågo qvar till utkolning, då de begåfwo sig ifrån rummet. VexiöBl. 1845, nr 17, s. 2. Lagerlöf Bannl. 301 (1918; i bild). —
(3) -KOLPORTERA, -ing. (systematiskt o. i organiserade former) sprida ut l. ge spridning åt (ngt, i sht ngt abstr.); jfr kolportera 2. Forssell Stud. 1: 165 (1870, 1875). (Nykterhetsrörelsen) som utkolporterades genom en skara ifriga nykterhetstalare. SvH 10: 287 (1909). Alla de ensidigheter som hans samtalspartner behagade utkolportera. Expressen 12/2 1990, s. 4. —
(5) -KOMMA, r. l. f. [till -komma, v.] (†) utkomst (se d. o. 2); jfr -komme. [Så myc]kit bekymmer min ringa utkomma mig förut [förorsakat], så stor är nu min glädje blandad med oro [för] at (osv.). PHernquist hos Linné Bref I. 7: 74 (1758). Liljedahl Norström 1: 172 (cit. fr. 1893). —
1) till 1, 2: bege sig l. komma ut l. från l. ur ngt; förr äv. övergående i bet.: komma bort; numera bl. i p. pf. Tu kastas .. i hektelsen, Sannerligha sägh(e)r iach tigh, tu warder ther icke vthkommandes, till thes thu haffuer betalat then ytersta skärffuen. Mat. 5: 26 (NT 1526). H:r Sellinger förmente Wallenii attest som han sade sig in originali inlagt vara uthkommin och eij finnas in actis. HärnösDP 1694, s. 276. Utkommen i Åbo skärgård blef den Ryska flottiljen .. i Korpo ström angripen af Falckengren med 18 galèrer. Malmström Hist. 3: 64 (1870). Utkomna från bion talade de lite om filmen. Hedberg VackrTänd. 95 (1943).
2) (†) till 5: klara sig; äv.: (kunna) försörja sig; särsk. i uttr. (kunna) utkomma med ngt (jfr 4); äv. ss. vbalsbst. -ande, om utkomst (se d. o. 2); jfr komma ut I 3. Brahe Oec. 124 (c. 1580: Vthkommande). Fästningerne (skall) på proviant så slätt och illa vara försedde, at the nepligen kunne till andetijden uthkomma. OxBr. 8: 359 (1642). Klagomål, at han omöjeligen kunde utkomma med brytare Lönen allena, emot de stora omkostnader, han nödgades göra på gråbergs brytning. HC11H 13: 25 (1697). Hus-byggnaden (inrättas) för Tiänste- och Gårds-Fålket i de orter, där Officerarne ej med mindre Hus kunna utkomma. PH 2: 809 (1730). Universitetets tillgångar svarade så föga mot des behof, att A. Stobæus säger: det Staten var så knapp, att Professores dermed omöjeligen kunde utkomma, utan ju längre en hade sutit i embete, ju sämre blefvo hans villkor. Brunius Metr. 245 (1836).
3) († utom i b) till 6: bli till l. uppkomma l. uppstå; jfr komma ut I 5. Ty ath the och wij ärom alle aff enne root vthkomne. OPetri 1: 82 (1526). De Prester, som utkomma ur den rationalistiska skolan. Agardh BlSkr. 1: 338 (1836). BotN 1882, s. 7.
a) till 6 a, om rykte l. tal l. tro o. d.: komma ut (se komma ut I 1 d); äv. om person: sprida ut (rykte osv.). 1Tess. 1: 8 (NT 1526). Samma dagh till talade Jessp(er) Erichssonn Ingrid Gunnars om nokioth tall, hun skulle haffua wttkommith på hans hustru och Erich Monss(o)nn. TbLödöse 224 (1590). Ett löst rykte utkom, att fienden gått öfver ån vid Qvistrum. Malmström Hist. 1: 63 (1855). Cannelin (1939).
b) (fullt br.) till 6 a, om skrift l. kungörelse o. d.: komma ut (se komma ut I 1 a); särsk. i sådana uttr. som utkomma av trycket (se tryck 5 b γ); äv. om författare o. d., i uttr. utkomma med ngt, ge ut ngt. Boken har utkommit i ny upplaga. G1R 24: 486 (1554). Skadeliga Stadgar (kan) utkomma under den bästa Konung. Lagerbring 1Hist. 3: 673 (1776). 1495 utkom den första tryckta boken på svenska. Schück o. Lundahl Lb. 1: 11 (1901). Josef Anér som just utkommit med sina memoarer ”Magistern blev affärsman”. Expressen 20/11 1961, s. 13. jfr ny-utkommen.
c) till 6 b, om eld: komma lös, utbryta; jfr komma ut I 1 c. Ekeblad Bref 1: 167 (1652). Elden tros hafwa utkommit genom att ett af lagren i werket ”gått warmt”, hwarifrån antändning sedan skett. Malmbgt 1894, nr 26, s. 3.
4) (†) till 7: betala l. utlämna l. leverera (ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med (jfr 2); jfr komma ut I 1 e, III 2. G1R 1: 36 (1522). Aer .. wor willie ati .. lathe wtkoma then dell som tilbaka står i Clockor, sölff och penninge. G1R 8: 181 (1533). (Förskona från tull) alle, som med thet rijnga iern, här görs .. til huilket stort arbete och bekostnat lenge anwendes, och kan dogh lijtet wti peninger förslå til att vtkomma sijna vtlagor. PrivSvStäd. 4: 422 (1607). (Intressenterna i Hällefors bruk sa sig inte) kunna utkomma med den kostnad, som til des (dvs. skogens) befredande erfordras. Bergv. 2: 40 (1737).
5) (†) till 8, i sådana uttr. som utkomma så l. så (för ngt l. ngn), råka så l. så ut (för ngt l. ngn); jfr komma ut I 6. Tå nw menniskian så jlla vthkommen war .. Warkunnade Gudh aff sinne oseyeliga nåd .. sich offuer henne. OPetri 3: 558 (c. 1535). Marcus Vgla bekienner sigh wara wtkommen för en land kiöpare, Nils Nilss(on) i Giölzhult be(nämn)d. VRP 1624, s. 108. Dett han icke må illa, för sin troheet och goda giärning, uthkoma. KOF 3: 45 (1682). Konunga-sonen tyckte sig .. vara i allo väl utkommen, och for så vidare. SvFolks. 1: 160 (1844). Pettersson Bergroth Högsv. 101 (1958). —
(5) -KOMME. [till -komma, v.] (†) utkomst (se d. o. 2); jfr -komma, sbst. (Vi drar) en nådig försorg för .. Cavalleriets underhåld, så at hwar och en, som därwid tjenar och upwacktar, må hafwa sit ricktige utkomme. LMil. 1: 141 (1682). Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 2: 113 (1706). —
(1, 2) -KOMMENDERA, -ing, -ning (†, HFinlÖ 1: 176 (1711)). kommendera ut (ngn). OxBr. 5: 427 (1627). —
1) (numera bl. tillf.) motsv. -komma, v. 1, om handlingen att komma l. ta sig ut (ngnstans). HSH 25: 118 (1633). Efft:m jag af begynnelsen ifrån min uthkomst till Arméen har giordt tienst wed Iönkiöpingz Regemente. VDAkt. 1723, nr 7 (1722). Unge Simons utkomst i arbetslivet var .. tidigt utstakat. PiteåT 28/4 2011, s. 38.
2) motsv. -komma, v. 2: försörjning l. bärgning l. uppehälle o. d.; äv.: inkomst (se d. o. 3 b β); särsk. i uttr. ha sin utkomst av ngt; jfr -komma, sbst., -komme. OxBr. 11: 497 (1633). En Tidningsskrifvare borde af egna eller publika medel hafva sin utkomst, så at han icke behöfde skrifva för vinst. Sahlstedt CritSaml. 520 (1765). Aderton år gammal finner man honom i Stockholm .. sökande sin utkomst, hvilken han förvärfvade med stor möda under tjänstgöring vid det kungliga gardet. 2SAH 54: 138 (1878). Af ålder har bonden haft sin utkomst af jordinnehafvet. LAHT 1900, s. 40.
a) (†) härkomst l. ursprung. Derföre räkna icke allenast många Hieltar .. sina Förfäders utkomst ifrån denna Atlantiske Släkten, uthan (osv.). Rudbeck d. ä. Atl. 3: 39 (1698).
b) resultat l. framgång l. nytta o. d. HusgRSthm 1751 B, s. 556. En utkomst av detta (dvs. fastighetsförsäljningen) är att vi får ett avgiftsbefriat Kullaberg. HbgD 18/1 2010, s. A17.
c) motsv. -komma, v. 3 b: utgivning (av skrift o. d.); jfr -givning 3. At många förnäma och wettgiriga fornälskare, högeliga påyrkade själfwa Sagowärkets skyndesama utkomst. Björner Kämp. Föret. 1 (1737). Jag skrifver nu rent en bok, som skall vara färdig till öfversättning till Midsommar och färdig till utkomst i höst. Bremer Brev 3: 392 (1855).
Ssgr (till -komst 2): utkomst-medel. (numera mindre br.) försörjningsmedel; jfr medel, sbst. 14. Hos en befolkning med så många utkomstmedel .. som här .. gifwes, har man skäl att wänta sig både förmögenhet och hyfsning. Holmberg Bohusl. 3: 192 (1845). SvGeogrÅb. 1949, s. 189.
(9) -KONSTRUERA, -ing. (†)
1) (†) (gm beräkning) konstruera l. framställa (ngt); äv. bildl.; jfr konstruera 1, 2. TT 1876, s. 87. Jag tror .. att .. (Ofelia) svarar något meningslöst, bara för att avklippa, ty jag finner ingen mening i hennes svar (till Hamlet), och vill icke utkonstruera någon. Strindberg BlåBok 2: 815 (1908). 2NF 27: 113 (1917).
2) (†) gm beräkning bestämma läge l. position för (ngt), särsk. med avs. på punkt l. linje o. d.; jfr konstruera 3. Skulle någon eller flera af de utkonstruerade punkterna komma att ligga så, att det är omöjligt att genom dem alla draga en kroklinie af jemn krökning, så (osv.). Jochnick Handgev. 82 (1854). Koordinatograf .. (dvs.) särskildt ett instrument för utkonstruering af rätvinkliga koordinater i planet. 2NF 36: 1168 (1924). SvGeogrÅb. 1933, s. 105. —
(4) -KONTURERA, -ing. (†) såga ut konturer av (ngt, i sht ornament o. d.). Tillredningen af träet samt den slutliga sammansättningen (av stolen) utför snickaren .. utkontureringen af ornamenten, då sådana finnas, (verkställs) af dekupören. TT 1871, s. 178. HantvB I. 2: 227 (1934). —
(9) -KOPIA, äv. -KOPI, f. l. m. (†) avskrift; jfr kopia, sbst.1 1. Aff förbemelde Hanns Nådes breff .. ssender jag ether enn wd kopie her jnnde lucht. BtFinlH 4: 359 (1568). BoupptSthm 1670, s. 881, Bil. —
(9) -KOPIA, v. (†) jfr -kopiera 1. Och haffuer iag same breff .. lotid wt Copije po Suenske. HFinlH 1: 257 (1545). Raimundius HistLiturg. 63 (1638). —
(9) -KOPIERA, -ing.
1) göra en avskrift av (ngt), kopiera; numera bl. (tillf.) i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing; jfr -kopia, v. Ransad(es) och tenkieboken .. th(e)r Eric kuses q(ui)ttantie b(re)ff vtkopieret staar om sa(m)ma arff. OPetri Tb. 123 (1526). Lindfors (1824).
2) (förr) med avs. på (foto)negativ o. d.: gm direkt belysning överföra till ljuskänsligt papper; nästan bl. ss. vbalsbst. -ing; jfr kopiera 1 c. Roosval Schmidt 257 (1896). Af .. (silverbilder) har man två hufvudtyper: de utkopierade och de framkallade. SvNat. 1918, s. 26.
Ssg (till -kopiera 2): utkopierings-papper. (förr) ljuskänsligt fotopapper; motsatt: framkallningspapper; jfr rembrandt-papper. NordBoktrK 1905, s. 452. Negativet kopieras i kontakt med ett utkopieringspapper under starkt lampljus eller med solljus tills en tydlig bild är synlig. NE (1996). —
(6) -KOPPLA, -ing; -are (tillf., TT 1896, M. s. 10, osv.). (numera bl. tillf.) koppla ur (ngt); särsk. med avs. på teknisk anordning l. elektrisk apparatur o. d.; jfr koppla 1 o. ur-koppla. Man kan .. sluta sig till systemets isolation genom att, med jordledningen tillslagen, utkoppla den ena lampan. TT 1890, s. 211. Genom .. avrinningen av kondensvattnet äro alla möjligheter till sönderfrysning uteslutna, såväl då systemet är i funktion, som när det är utkopplat. TT 1927, Allm. s. 134. —
(4) -KORA, förr äv. -KÅRA, -else (se d. o.), -ning (†, RARP 14: 260 (1682), Stiernman Riksd. 1911 (1683)); -are (†, Dalin Hist. 1: 215 (1747)). [fsv. utkora] välja l. utse (ngn l. ngt) (till ngt, särsk. visst ämbete l. viss syssla o. d.); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: särskilt utvald; äv. substantiverat; jfr -kesa. G1R 2: 157 (1525). Wi Gustaf Adolph medh Gudz nådhe, Sweriges, Göthes och Wändes uttkorade Konungh och Arffurste. RA II. 2: 14 (1616). (Måste anföraren) sättia meer segel til, eller ändra sin kosa, måste han thet igenom ett särskilt teckn som til hwart och ett är utkorat, gifwa tilkänna. Schmedemann Just. 921 (1685). Redan från sin första entrée blef den unge sångaren allmänhetens och icke minst kvinnornas utkorade gunstling. Hedberg SvOperasång. 42 (1885). För att din utkorade icke skall hafva ögon för någon annan. De Geer Minn. 1: 124 (1892). Segraren i .. debatten är redan utkorad. GbgP 19/10 2008, s. 60. jfr ny-utkorad. särsk. (i sht i religiöst spr.) om Gud: utse (ngn) till salighet l. fördömelse o. d.; äv. med bestämning inledd av prep. till; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.; jfr predestinera 1 b. Så clädher idher nw så som gudz vthkoradhe helghon .. vthi hiertans barmhertugheet. Kol. 3: 12 (NT 1526). Se mig arma nådigt an! Jag elendig och förlorad, / Och, för mycken synda-skuld, til fördömelsen vtkorad. Kolmodin Rök. 44 (1728). De .. hvilka förblifva i tron beständiga intill ändan, kallas utkorade eller utvalde. Agardh BlSkr. 1: 28 (c. 1855). KyrkohÅ 1937, s. 55.
Avledn. (†): utkorlig, adj. [fsv. utkorliker] (†) till -kora slutet: utkorad. LPetri 1Post. B 8 b (1555). Ingen (blev) räknat duglighare i Juna stadh än S. Matthias, såsom en vthkorligh, samt medh en annan benemd Joseph Barrabas .. men Matthias wardt genom lotten anammadher (till predikoämbetet). PErici Musæus 6: 69 a (1582). —
(4) -KORELSE, förr äv. -KÅRELSE. [till -kora] handlingen att utkora ngn l. förhållandet att ha blivit utkorad (till ngt); äv.: kallelse (se d. o. 3). PrivSvStäd. 4: 426 (1607). Vid tiden för nazismens första pogromer undfår Ernie kallelsen att bli en av Israels Rättfärdiga. Utkorelsen drabbar honom som en helgonstigmatisering. Idun 1960, nr 48, s. 50. Utkorelsen av århundradets svenske sportsman. Expressen 18/1 2000, s. 29. jfr barna-utkorelse. särsk. (i sht i religiöst spr.) motsv. -kora slutet; jfr predestination 1. 2Petr. 1: 10 (NT 1526). Man anser utkorelsen omfatta .. beslutet att saliggöra alla dem, som tro på Christum. Norbeck Theol. 68 (1840). (Filon) fasthåller judarnas särskilda utkorelse, och deras heliga skrifter äro för honom källan för all vishet. 3NF 7: 349 (1927). —
(2) -KORG. korg l. fack för utgående post; särsk. oeg., om elektronisk brevlåda; jfr korg 2. – Jag skulle behöva originalen .. – Dom ligger väl i min utkorg. Runeborg Koltr. 34 (1963). GbgP 25/12 2006, s. 90 (i fråga om mobiltelefon). —
(4) -KORRIGERA. särsk. (†) vid korrigering ta bort (bokstav o. d.); jfr korrigera 1 d. Täubel Boktr. 1: 149 (1823). WoJ (1891). —
(7) -KOSTA, -ning. (†) ge l. lägga ut (penningmedel o. d.); jfr kosta ut 1. Den medellöössheet iagh betvingas af, såsom den der på mine Studier vidh Academien alt uthkostat. VDAkt. 1677, nr 82. Höijer Thukyd. 2: 316 (1832). —
(2) -KRAFSA, -ning. (numera bl. tillf.) krafsa ut (ngt); jfr -kratsa. Carl XII Bref 284 (1702). Då stenen blifvit het, utkrafsas den från elden. TurÅ 1891, s. 130. —
(2) -KRAGA, -ning. särsk. byggn. kraga ut (sten l. byggnadsdel o. d.); äv. intr., om byggnadsdel o. d. NF 2: 1144 (1878). Många hus hade våningarna utkragade öfver hvarandra, så att de som bodde i öfversta våningarna nästan kunde räcka hvarandra handen öfver gatan. SvSlöjdFT 1915, s. 27. Över konsoler och musselfris utkragar tornens översta halvvåning. Hahr NordeurRenässArkit. 22 (1927). särsk. ss. vbalsbst. -ning konkret, om byggnadsdel o. d. som skjuter ut över mur l. vägg o. d.; jfr krag-sten. Rothstein Byggn. 400 (1859). Ett av de mest utmärkande dragen i den äldre korsvirkesarkitekturen äro de utskjutande övervåningarna med mer eller mindre rikt utstyrda knektar under utkragningen. Rig 1925, s. 139. —
(2, 9, 11) -KRAMA, förr äv. -KRAMMA, -ning. [fsv. utkrama] krama ut (ngt); äv. (med obj. betecknande det som kramas): krama ur; äv. mer l. mindre bildl., med avs. på person; numera nästan bl. i p. pf. (Lat.) Exanio .. (sv.) Vthkramma, vthtryckia råt eller waar, vthrensa thet som rutit är. Linc. Ee 3 b (1640). En i hett vatten sköljd, väl utkramad och öfver 4 stolsfötter uppbunden servett. Grafström Kond. 167 (1892). När vi äntligen somnade var klockan nästan morgon och uppstigningsdags och jag var alldeles utkramad av spänning. Alfvén Dotter 282 (1977). —
(2, 9) -KRATSA, -ning; -are (†, SD(L) 1895, nr 289, s. 7). (numera mindre br.) kratsa ut (ngt) (jfr kratsa ut 1, 2 o. -krafsa); äv.: gm att kratsa rensa (ngt) (jfr kratsa ut 3); äv. övergående i bet.: karva ut (ngt). Menniskogrupperna (på tavlan) sågo .. ut, som om de warit utkratsade i träd. SvLitTidn. 1820, sp. 476. Svensken återfick sitt .. försvarsvapen, som han .. omsorgsfullt utkratsade. Wieselgren ÖAtl. 109 (1876). (Vid fältbageriet användes lerugnar) i hvilka eld uppgjordes och där den tillformade degen lades in direkt på det upphettade golfvet, sedan kolen utkratsats. Hildebrand Donaumon. 166 (1915). SAOL (1973). —
(7) -KREDITERA, -ing. (†) lämna ut (ngt) på kredit; jfr kreditera, v.1 2 b. At han warit så enfaldig det han en så stor sum(m)a .. skolat utcrediterat, utan någon säkerhet. VRP 20/4 1737. Hernberg Rättsh. 418 (1922). —
(4, 9) -KRISTALLISERA, -ing.
1) kristallisera ut (se kristallisera ut 1); äv. ss. dep. VetAH 1820, s. 338. De båda lösningarna sammanslogos och afkyldes till -15°, hvarvid större delen natronsalter utkristalliserades. TT 1894, K. s. 89. Som man kan vänta, frigöres värme, då ett ämne utkristalliserar ur en lösning. Bergholm Fys. 2: 46 (1922).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. refl. l. ss. dep., äv. intr.: urskilja sig o. anta konkret l. koncentrerad l. åskådlig form; äv.: forma sig l. utveckla sig (till ngt); äv. tr.: urskilja o. föra fram l. främja (ngt); jfr kristallisera ut 2. Kræmer EnstafvOrd 127 (1882). Det är blott på sitt eget språk, som en nation kan utkristallisera de bästa och finaste bidrag, som den förmår lämna till den allmänmänskliga odlingens framsteg. VTLifsfr. 24: 13 (1902). Hans långa, arbetsamma lif, hans erfarenhet hade utkristalliserats i en lifssyn, som .. tycktes mig mest närma sig de gamla stoikernas. Ahrenberg Männ. 6: 43 (1914). Oppositionen var ännu icke utkristalliserad till någon bestämd riktning. Höglund Branting 1: 430 (1928). Olika varor fordra olika fyllningsmetoder, och så småningom ha en hel del konstruktioner utkristalliserat, baserade på fläktar .. för godsets inmatning. TT 1940, K. s. 95. De nya drag i samhällsstrukturen, som utkristalliserat sig under åren efter det senaste kriget. FinT 1955, s. 147. —
(2) -KROKA, -ning. (†) jfr kroka ut. Garney Masmäst. 148 (1791). Malmen utkrokas färdigrostad genom uttagsgluggarna vid ugnens botten. LfF 1911, s. 57. —
(9 (a)) -KRUSA, -ning. (numera mindre br.) krusa (se krusa, v. 2) (ngt); äv.: ornera l. utsmycka (jfr krusa, v. 3). CupVen. C 7 a (1669). Ett med rödt sammet öfverklädt och med förgylda zirater utkrusadt skrin. Linnerhielm 1Br. 65 (1788, 1797). Rapphönsen, jemnte ett godt stycke skinka, stora morötter, hwaraf några utkrusas, en kryddknippa och lagerblad, kokas mört med god consommé. Sjöberg Singstock 112 (1832). På Arjeplogs nuvarande kyrka .. står en på sextonhundratalsmaner grant utkrusad takryttare. TurÅ 1950, s. 212. Östergren (1965). särsk. i bildl. anv., med avs. på tal l. skrift o. d.; jfr krusa, v. 3 b. Runius (SVS) 3: 40 (c. 1707). Jag kan .. icke gilla deras förhållande, som .. utkrusa alfwarsamma skrifter med poetiska ord, talsätt och tilläggningar. Hof Skrifs. 259 (1753). Namnet Teresa har jag fått i dopet, Teresa helt rätt och slätt, utan påhäng, utan utkrusning eller krimskrams med Don eller Doña. Lidforss DQ 2: 53 (1892). —
(2) -KRYPA. [fsv. utkrypa] krypa ut; numera bl. i p. pf. o. p. pr. The Ebreer äro vthkropne vthu holen ther the sigh gömdt haffua. 1Sam. 14: 11 (Bib. 1541). Efter någon tid utkrypa små fiskar ur romkornen. Berlin Lrb. 42 (1852). Ur en av de små hyddorna på udden kom jägaren utkrypande. Fridegård Fäd. 60 (1947). —
(2, 9) -KRYSTA, förr äv. -KRISTA, -ning. [fsv. utkrista] pressa l. trycka ut l. klämma fram (ngt) ur ngt; äv. med obj. betecknande det varur ngt trycks osv.: krama ur; äv. bildl.; numera nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. GripshR 1539, s. 14. Waszla som aff Oosten vthkrystes, är then fuchtige och watuachtige deelen aff Miölken. Palmchron SundhSp. 91 (1642). Barnwärckar äro ett .. pinofullt påträngande vthaf lijfmodren, at med tilhielp af bukens sammandragande, vthkrysta alt hwad som är vthi modren, antingen thet är stort eller litet. Hoorn Siphra 23 (1715). När klädet doppas i watn, och uthkrystas, blifwer thet Purpurrödt. Lindestolpe Färg. 35 (1720). Om de någon gång skulle hafva lyckats att privatim utkrysta ett rim för gröten, så (osv.). AB 1831, nr 31, s. 4. —
(2) -KRÄNGA, -ning. (tillf.) kränga ut (se kränga ut 2) (ngt). Då patienten satte sig upp i sängen eller gjorde någon ansträngning för att hosta o. s. v. utkrängdes hela magen genom (fistel)öppningen. Hygiea 1860, s. 598. —
(7) -KRÄVA, förr äv. -KRÄVJA, -else (†, G1R 4: 40 (1527), Lind 1: 17 (1749)), -ning; -are (tillf., Hamb. (1700) osv.). [fsv. utkräfia] med avs. på skatt l. fordran l. böter l. ansvar o. d.: kräva ut; äv. dels i uttr. utkräva hämnd (se hämnd 1 a) l. straff (se straff 2), dels med saksubj. (jfr kräva, v. 3). G1R 1: 44 (1523; med avs. på gäld). Makten ligger i Din hand, och af Dig skall ansvaret utkräfjas. FoU 20: 374 (1786). Slottets dryga underhåll fortfor att utkräfva hvad kriget och nöden lemnade öfrigt. Topelius Fält. 2: 29 (1856). De böter, som grannfogden utkräfde. 1MinnNordM XI. 3: 8 (1885). —
(1) -KRÖKA, -ning. [fsv. utkrökia] (numera bl. tillf.) böja (ngt) utåt; jfr kröka ut 1. (Månen) är stundom hörnigh, vndertijden halffweradh, vthkröckt, och på sidstonne een full Måne. Sylvius Mornay 107 (1674). —
(9) -KRÖNA, -ing. (†) med avs. på träd l. timmer o. d.: (för avverkning) förse med kronmärke, kröna (se d. o. 3 slutet); jfr -stämpla 2. På denna allmänning befintliga timmer och storverksträd må blifva utkrönta. Lindberg o. Johansson Karlskoga 112 (cit. fr. 1729). Östergren (1965). —
(6 c) -KUGGA, -ning; -are (tillf., TSvLärov. 1949, s. 227, osv.). gm att kugga (se kugga, v.1 4) utesluta l. avvisa (ngn) (från utbildningsanstalt o. d.). Ehuru hvar och en inom kåren alltid i förväg kände till, när någon skulle utkuggas, uppväckte dock städse hvarje sådan större eller mindre ledsnad. Pereswetoff-Morath Kadettm. 227 (1889). Önskar han en skola där rättskrivningsproven blir instrument för utkuggning? SvD 22/7 1976, s. 8. —
(6 a) -KUNNA. (†) göra (ngt) känt; jfr kunna, v.2 Konungen vthkundit hade sigh wele bekåste hälfften vthaff sitt Rijke til at förskaffe .. Läkedomar medh. Rauman Ryning 2 (1610). —
(9 b) -KUNSKAPA, äv. -KUNDSKAPA, -are. (†) inhämta upplysningar l. underrättelser om (ngn l. ngt); utforska; äv. utan obj.: spionera; jfr kunskapa 3. När the .. lägra sigh, tilstädia the icke at någhon Eeld skal göras vthi theras Läger, at the ther aff skulle bliffua förspeiade och vthkunskapade aff sina Fiender. Petreius Beskr. 1: 93 (1614). Han (hade) hafft andre Skep på thet Rigiske Faarwatnet, men sielff vtkunskapat vnder Dantzig, ther intet synnerligit krigzfolck war förhanden. Widekindi KrijgH 719 (1671). Ther man intet förste gången kan uthkundskapa then siukas tilstånd, måste man i andra resone thet samma sökia til at göra. Lindestolpe Fross. 6 (1717). Ahnlund AOxenstierna 697 (1940). —
(7) -KVITTA, -ning.
1) (†) kvitta (se d. o. 4) (ngt) (mot ngt). Af Glerup får jag vid hvarje års slut riktig redovisning, men den slutar vanligtvis så att min behållning utqvittas mot Christofers bokräkning. ETegnér hos Wrangel Räm. 237 (1831). Wijkander OSam 104 (1875).
2) jfr kvitta 5; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. 13 ledamöter .. avstodo från att deltaga i omröstningen .. förmodligen utkvittade mot sömniga kammarkamrater. Östergren (cit. fr. 1937). Systemet med utkvittning är en överenskommelse mellan riksdagspartier om att en eller flera ledamöter frivilligt ska avstå från en viss omröstning för att kompensera att ledamöter från partier som står för en motsatt uppfattning inte kan närvara. Expressen 2/5 2005, s. 4. —
(7) -KVITTERA, -ing. kvittera ut (ngt). Den summa bemälte Probst härstädes utqvitterat. VDAkt. 1784, nr 545. —
(2) -KVÄLLA. (†) välla ut l. fram. Linc. Uuu 5 b (1640). Bloddroppen, som utkväller vid ett instick, kan hafva ett normalt utseende. LbInternMed. 2: 1176 (1918). —
(9 (d), 11) -KYLA, -ning. göra (ngt) fullständigt genomkallt, kyla ut, särsk. med avs. på rum o. d.; förr äv. kyla ned (ngn l. ngt). HFinlÖ 1: 412 (1730). Godset nedlägges och kokas i badet 2 timmar, hvarefter det upptages och får afrinna väl öfver pannan, samt utkyles. AHB 38: 53 (1869). Trötta och betydligt utkylda, hade vi börjat nedstigningen. Bergström Bild. 2: 52 (1882). Jag vill .. erinra om vigten att göra utluftningen fullständig och så hastigt som möjligt .. På så sätt undvikes rummets utkylning. Verd. 1890, s. 3. Lika fattig som förut begav jag mig hem till min utkylda kammare. Jersild 50Fräls. 120 (1984). —
(4) -KÄLA, -ning. (†) förse (ngt) med hålkäl, käla (se käla, v.2). Ett stort Bord med utkiälde fötter. HusgRSthm 1768, s. 509. Vid utkälning av krokiga lister där ej kälhyvlar kunna begagnas, brukar man använda sig av kratsen. HantvB I. 2: 115 (1934). —
(9 d) -KÄMPA. genomföra (kamp l. strid o. d.) till slut, kämpa ut; äv. bildl.; jfr kämpa 1 b. Den stora striden om Götha canal är ännu icke utkämpad, men förekommer snart till afgörande. HT 1922, s. 174 (1829). Omkring år 1000 hade de nordiska konungarna utkämpat det ryktbara slaget vid Svolder. Kulturen 1970, s. 159. Kampen om makten har knappast utkämpats för medlemmarnas skull. Expressen 7/3 1990, s. 18. —
(9 b) -KÄNNA. [fsv. utkänna] (†) känna igen l. skilja ut l. urskilja (se d. o. 2 b) (ngn l. ngt); jfr känna ut 1. SvTr. 4: 540 (1567). (Våra tjänare, vilka) ett besynnerligit wartekn hafwe skole, på thet the ifrå the andre, som på theris egen hand drage af och till i Rijket, kunde ware utkände. Schmedeman Just. 81 (1584). Det sanna wärdet utkändt ifrån det falska. Nordenflycht (SVS) 1: 313 (1746). —
(4) -KÄRNA, -ing. (†) i fråga om smörtillverkning: gm att kärna (se kärna, v.2) få ut (fett l. kärnmjölk) ur grädde. Schulthess (1885). Utkärningens fullständighet kan .. aldrig bedömas uteslutande af kärnmjölkens procentiska fetthalt, utan hänsyn måste ock tagas till kärnmjölksmängden. LB 3: 341 (1903). Det vanligaste och enda för utförsel beredda smöret kärnas af syrad grädde, hvarvid nås fullständigare utkärning af gräddens fett. 2NF 26: 77 (1917). —
(2) -KÄRRA, -ning. (med skottkärra o. d.) forsla ut (jord l. malm l. kol o. d.). När den efter sista dragningen i uttagsgluggarne liggande, rostade malmen rundt om blifvit utkärrad, börjas ny nedkrokning samt spettning. JernkA 1880, s. 79. —
(11) -KÄRVA. (†) utarma (jord o. d.); jfr kärva, v.1 1. Åkern (är) Vtkiärfwat, så at han inte kan bära Någon Sädh. GullbgDomb. 24/10 1638. Juhlin–Dannfelt 100 (1886). —
1) (†) försäljning; jfr -köpa 1. G1R 21: 40 (1550). (I beskrivningen av städer bör upptas) uti hwad Borgerskapets förnemste och största handel i gemen består .. samt hwad medelmåttigaste priser är i inköpet så och i utkiöpen på hwar och en wara. LandtmFörordn. 80 (1699).
2) motsv. -köpa 2: handlingen att köpa ut ngt l. ngn. (Frågor kring den nya lagen) har av Geijer fått en sakkunnig och allsidig behandling. Särskilt gäller detta delägarnas utköp. SDS 24/9 1954, s. 10. —
1) (†) sälja (ngt); jfr -köp 1. Jnge embetzmen, hoffmen eller bönder i Nye slotz län .. (skall) vtköpe och vtprange spannemåll och byte sig saltt och annett till medt strandbönderne. G1R 14: 190 (1542). VDAkt. 1718, nr 230.
2) köpa ut (se köpa ut 2) (ngn, äv. ngt). At .. Claes haffde sit stiuffbarn slæt wtkøpt saa at th(et) haffua skulle .. (100 mark) i sit fæd(er)ne for løst och fast. OPetri Tb. 51 (1525). Tidigare har varuhus som NK, Åhléns, Tempo och Epa .. noterats (på börsen), men successivt blivit uppköpta eller utköpta. DN 10/6 1997, s. A15. —
-KÖRA, -ning, -sel (se d. o.); -are (se d. o.). [fsv. utköra]
1) till 1, 2.
a) (med hot l. våld o. d.) driva l. jaga ut l. bort (ngn) (från (sitt) land l. hem o. d.), fördriva, köra på dörren; äv. bildl.; jfr köra ut 1, 2 o. -driva 2. Anno Christi 1569 .. blefvo the danske vtkiörde aff Vestergöttlandh. HH 20: 219 (c. 1595). Men intet bewijs är bijbrackt att han någorledes slagit them, ej heller uthkiört Swärfadren genom fönstret. VDAkt. 1709, nr 80, Tingsprot. (1707). Folket sade .. att den sköne skräddarsonen egentligen icke tagits ur skolan, utan blifvit utkörd. Cederschiöld Riehl 1: 92 (1876). Barnsköterskan sysslar med Lillan och han blir utkörd ur barnkammaren för där ska lillasyster sova middag. Henschen SkuggBrott 94 (2004).
b) (†) med sakligt obj.: pressa ut; jfr köra ut 3. VetAH 1775, s. 98. En torr svamp flyter på vattnet, men då han insupit vatten, som utkört luften, sjunker han til bottnen. VetAH 1780, s. 34.
2) till 1, 2, i fråga om körande med fordon l. annat transportmedel: köra l. forsla ut (ngt) (jfr köra ut 4); särsk. med avs. på dels gödsel l. märgel o. d., närmande sig l. övergående i bet.: utbreda, dels varor l. paket o. d.: distribuera l. leverera; numera i sht ss. vbalsbst. -ning. SthmSkotteb. 1543, s. 195. Gödzl utkiöres tiokt på lerjord, tundt och offte på sandjord. LfF 1899, s. 101 (1656). Med expressbyrån utkördes i måndags öfver 1500 paket. SD(L) 1900, nr 592, s. 2. Då kostnaderna för utkörning af virke från skogen skola beräknas, måste man ha reda på huru många stockar, som kunna lassas å ett ordinärt timmerlass. Ekman SkogstHb. 68 (1908). jfr gödsel-utkörning.
3) till 11 a: (gm körning) trötta l. slita ut (dragdjur); numera bl. i p. pf. i adjektivisk anv., bildl. om person: slutkörd l. utsliten; jfr köra, v. 7 (a). Vtsläpendis ther vtöffwer sine hester vm winteren, och när wåren kommer, och åkeren såss skall, dhå äre hesterne vtkörde. G1R 18: 39 (1546). (Uppsyningsmännen bör efterse) at af stor boskap utkiörde gamble dragoxar som äro torra och utmagrade, ej må införas til staden at användas til slackt. Kiellberg KonstnHandtv. Slackt. 6 (1753). Båda voro tydligen för utkörda av den tungsprungna banan för någon egentlig spurt. IdrBl. 1924, nr 56, s. 4. Jag kanske var lite för trött och utkörd. Evander FalletLHolm 306 (1977).
Ssgr (till -köra 2): utkörs-dräng. (†) jfr dräng 2 o. -körare. Bellman (BellmS) 18: 20 (1781). Madam Nyman (blev) känd af hela Stockholm som en barsk, morsk och resolverad käring, den där icke skydde att hugga en utkörsdräng vid örat. Idun 1891, s. 245.
-port. port avsedd för fordonstrafik ut ur ett visst område; motsatt: inkörsport. Byggnadsplatsens inhägnad .. består af ett tillräckligt högt plank med in och utkörsportar. Rothstein Byggn. 521 (1859).
-KÖRARE. [till -köra] motsv. -köra 2, om person som (yrkesmässigt) kör ut ngt, leverantör; jfr -körs-dräng. Dalin (1855). Arbetsplatsen (hade) ett par gånger i veckan besökts av utkörare från stadens bryggerier. Göth SmeFredrKJ 124 (1936). jfr dricks-, kol-, mjölk-utkörare m. fl. —
2) (†) utkörsväg. Åt Smedgatan är Trägård och Utkiörsel om så behagas giöra Stall der af. Dalin Arg. 2: nr 40, s. 8 (1734). SvBL 1: 364 (1858). —
(2) -LADA, -ing, -ning. (†) från fartyg o. d.: lasta av (ngt); äv. med fartyg ss. obj.: lasta av gods från; jfr lada, v.2 1 a, b, o. -lasta. AOxenstierna 5: 719 (1630). Ther någon .. icke mer wille än en del af ofwanbemelte Nederlags warur utlada utur Skeppet betala icke heller Nederlags penningarne. Stiernman Com. 5: 347 (1692). Nordencrantz Arc. 2 (1730).
Spalt U 1084 band 36, 2012